Här kommer en högst oväntad åsikt från mig: jag tycker Nina LaCours och David Levithans gemensamma bok ”You know me well” är dålig. Hur kunde det hända? Båda är ju egentligen jättebra författare och jag har verkligen uppskattat deras tidigare verk, men här blir allt fel.
”You know me well” handlar om Katie och Mark som har suttit bredvid varandra på Calc-kursen i ett år, men inte pratat förrän de oväntat möts på ett Pride-party. Då! Då tar de igen förlorad tid med råge, och det är också vid det tillfället allt barkar utåt för mig. Genom hela boken säger och gör de saker som känns så märkliga, ej genomtänkta, inte i linje med deras person, för storslagna och/eller för drastiska. Jag fattar aldrig Katies och Marks ramar eller hur de är. De kan göra och säga exakt vad som helst? Sånt är aldrig bra, för ingen människa gör ju vad som helst. Alla har sina begränsningar, rädslor, utmaningar, finesser, etc. Men här är det bara att blåsa på. Det gränslösa beteendet i kombination med en handling som också lämnar en hel del övrigt att önska … En besvikelse, rent ut sagt. Den känns så slarvig. Det finns liksom tjugo luckor att fylla igen, men de orkade inte, ville inte, hann inte?
Rekommenderar istället Levithan och LaCour var för sig. ”Världens farligaste kyss” eller ”Inte vem som helst”.
3 kommentarer
Det låter inte alls bra. Jag som hade så höga förhoppningar. Två superförfattare borde ju kunna åstadkomma något superbra, men det här låter som två bra lag som möts och spelar mållös tråkfotboll.
Så olika det kan vara! Jag älskade denna. Först fick jag ta den i etapper, men efter knappt halva sträckläste jag. Jag var helt tagen efteråt, smågrät redan från början och storbölade framåt slutet. För mig var det helt rätt bok, precis nu.
[…] av henne: ”You know me well” som hon skrev tillsammans med David Levithan. Jag var faktiskt sval till den med. ”Everything […]