Bokhora.se

02/08 2017
11:00

Jag blir besviken på uppföljare, del 2: Becky ”Simon vs the homo sapiens agenda” Albertallis nya ”The upside of unrequited”.
Till skillnad från ”Ramona Blue” läste jag ut hela ”The upside …”, och den var väl okej. Säg betyg 2.5/3 av 5. Men inte är det en ny ”Simon …”.

Jag har ett par invändningar:
1) Så svårt att hålla isär huvudpersonen och hennes kompisar. Alla är tjejer. De heter saker som Molly, Cassie och Abby och de är fyra-fem-sex stycken, och de låter likadant, och trots att jag läste hela boken i en sittning var jag alltid tveksam vem som var vem.
2) Den är lite för lång. Själva slutspurten är mysig, jag kan inte spoila vad den är, men det går på tomgång där, det gör det. Allt borde ha varit tajtare och kortare.
3) Så hurtiga YA-föräldrar. Igen. Gah.
4) Men min största invändning är det här: huvudpersonen Molly är en stor tjej, alltså överviktig, och det är en issue i boken. Hon tänker på det, andra tänker på det. Fast sen blir det liksom ändå ingenting av det här när det ska bränna till, och jag saknar en bättre behandling av denna konflikt.
Jag drar till med ”Dumplin” nu igen. Där, också en stor tjej, och så himla bra skildring av hur det är att ibland vara helt bekväm i sin kropp men sen ibland gå ut och möta samhället och då tappa all den där bekvämligheten för att andra dömer en som fet. När Dumplin hånglar med sin crush är hon både helt uppspelt och pirrig för hon har ju längtat efter det, och samtidigt är hon skitstel och hela tiden medveten att om hans händer glider dit och dit så kommer han känna hennes ryggfett och valkar och allt annat. Jag tycker den skildringen och mixen av känslor för ens kropp blev så realistisk och lyhörd. Den där spänningen mellan att känna sig helt okej och stark, och snygg, och fulast i världen, och kåt, och självmedveten. I ”The upside of unrequited” fanns inget av det här. Kan tyckas vara en petitess för den boken handlar om många andra teman också, men ett av dem är ju Mollys vikt, så … Varför skippa det sen? Jag tror ingen som hånglar med någon för första gången är helt avslappnad, och än mindre så om man är tonåring och ens kropp är något man tänker mycket på även i vanliga fall.
På grund av allt detta, bara ett mja om den här.

Gissa vad jag har fått hem nu? Julie ”Tell me three things” Buxbaums nya ”What to say next”.
Ääälskar ”Tell me three things” så nu är det spänt.

2 kommentarer

2 kommentarer till Ännu en sådär-bra uppföljare

  1. Jag läste tvärtom (Upside först) och tycker tvärtom, hehe. Jag lyssnade på båda, och jag brukar ha problem med ”vem säger vad?”, framför allt i ljudböcker, men Arielle DeLisle gör ett SÅ bra jobb med uppläsningen! Hon ger alla karaktärer unika röster utan att det på något sätt blir fånigt, och jag har absolut inga problem att särskilja vem som säger vad. Just uppläsningen tror jag gjorde väldigt mycket för hur bra jag tyckte boken var!

  2. Troligtvis det mesta jag sett ordet vagina förekomma i YA så plus på det.

    Frågetecken på om man förväntades förvänta sig att det kunde bli något med hipsterkillen för han var ju så uppenbart inte någon crush?

    Extra frågetecken på hela diskussionen om orgasmer och ”de har säkert inte haft sex någon av dem och vet inte vad de pratar om” som om orgasmer enbart är en följd av sex med någon annan? Som om onani hade varit för mycket on top of öppenheten allt det andra. (ja, det har stört mig i några månader, sorry)

    Håller tummarna för Buxbaum!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida