Bokhora.se

19/09 2017
9:55

Jag läser Ariel Levys ”The rules do not apply” och det är en självbiografi och hon lever ett drömliv i New York och JAG VILL HA DET.

Hon jobbar som journalist och skriver om kultur / popkultur / kvinnor / samhälle / sex och det är såklart trögt och knackigt och fattigt i början, för så är det ju alltid, men sen lossnar det. För det gör det ju också alltid. Hon får börja på The New Yorker. Skriver om spännande personer överallt i landet och världen. Nosar upp någon intressant, drar till Afrika och gör det reportaget. Hej hopp.

Så är hon lyckligt gift och har ett hus på något gulligt ställe som heter Shelter Island (var tvungen att googla, det är ute på Long Island, hej Gatsby!), och vänner över hela världen à la ”åker till Paris och äter middag med X”. Jag äter då aldrig middag med någon annan än eventuellt resesällskap på mina resor (den senaste gick till Kristinehamn, så inte riktigt samma grej som Paris, men ni fattar poängen).

Man får i och för sig veta direkt på första sidan att allt det här lyckliga kommer försvinna, och nu i boken har jag nått punkten där det börjat knaka i fogarna, men ändåååååå. Det är ju så New York. Drömmen.

Ariel Levy är även judisk. Det är ju definitivt inte jag, men att vara judisk New York-intellektuell har hägrat för mig sen typ första gången jag såg en Woody Allen-film? Alltså länge länge länge sen. Tänk att vara mitt i det där – skriva för en bra redaktion, tänka smarta tankar, skapa saker, ha jätteintressanta vänner all over the place, ett hus i närheten av the city, och bara som … Jag tror aldrig jag kommer kunna läsa en bok eller se en film med de premisserna och inte få ett akut längt av att bara nu gör jag det, nu drar jag! Från mitt frilansliv i Stockholm och mitt jättebra frilanskontor som alla som kommer på besök till blir avundsjuka på för att det är så fint och vi verkar ha det så mysigt (det har vi!!) och jag gör en jätterolig podd och skriver böcker och har en lägenhet i en förort jag älskar och … reality check. Jag är superpriviligierad och nöjd.
Men New York!
Alltid.

5 kommentarer

5 kommentarer till Är det för sent att flytta till New York?

  1. Har precis hämtat boken på bibblan. Ser nu väldigt mycket fram emot att läsa den. Återkommer med kommentar.

  2. Då var det alltså dig jag såg i Kristinehamn.Jag trodde jag inbillade mig.

    • En bedrift! Jag var på en skola och sen gick jag till tåget så jag var väl ute i det fria max en halvtimme. Plus de tio minuter det tog kvällen innan att gå från tåg till hotell.

  3. Kristinehamn är litet ;) Men jag såg dig på skolan.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida