Bokhora.se

06/09 2017
11:05

Jag har börjat läsa ”Lögnernas träd” av Frances Hardinge, ska intervjua henne på bokmässan.
Har ni läst den? Lotta Olsson tipsade i mycket positiva ordalag om den i våras.
Än så länge har jag bara kommit en tredjedel men den känns mycket lovande. Och mycket fyllig.
En sak som redan har slagit mig flera gånger på den lilla biten hittills är att jag förbluffat har tänkt ”men gud, det här är inte för alla! Det här är verkligen inte för alla!” just för att den är så pass avancerad (lång, utförlig, långsam upptakt). Så annorlunda mot alla böcker som är sjukt snabba, kör igång med stor action på sidan ett, är korta, passar ovana läsare, och trötta läsare, och svaga läsare, och typ alla som hatar att läsa böcker och aldrig tänker göra det punkt slut.

Jag inser hur extremt van jag har blivit att hela tiden ha den här gruppen längst fram i huvudet. Både som läsambassadär och nu med Bladen brinner-podden kommer det jämt frågor om tips för såna läsare. Det är otroligt sällan någon hör av sig och har ett barn eller en elev som är skitbra på att läsa, älskar att göra det, klarar avancerade böcker, och vill hitta nya utmaningar till hen.
Så sällan att jag slutat tro att den gruppen finns?
Okej, det är väl att ta i lite, men jag tänker då sällan på dem. För vi måste ju få killarna att läsa. Vi måste få barnen att vilja läsa. Kanske kan vi göra något nytt med böckerna så de passar alla som använder mobilen mycket och har kortare koncentrationsspann och behöver belöningar var femtonde sekund? Kanske kan det typ varvas bok och rörlig bild?
Ja, kanske det. Men då kanske det inte är böcker längre? Det finns ju redan filmer. Och ljudböcker. Och appar.
Kanske är det bara så tråkigt att man faktiskt måste öva sig på att läsa. Att det ÄR precis så gammaldags och tidskrävande det går till. Det kommer inte att dyka upp en quick fix eller EN bok som löser det problemet på tre timmar och gör barnen till fullfjädrade, villiga läsare.

Dagens utbud är ju redan ganska enastående för alla läsnivåer. Lättläst har exploderat, det finns serieromaner, och såna som inte är det men ändå innehåller en massa illustrationer typ ”Dagbok för alla mina fans” och liknande, och det finns en miljon inlästa ljudböcker på diverse tjänster. Det är verkligen en stor skillnad på att ha varit en svag läsare för tjugo år sen mot att vara det idag. Och är det en grupp som läs-Sverige har fokus på så är det killarna som hatar att läsa. Alla sitter och funderar på hur vi ska nå dem. Med fotboll? Och hur tusan skriver man sen för att de ska vilja läsa en hel bok? Mycket dialog, rafflande handling, tydliga cliffhangers, bra driv?

Ibland när jag är ute i skolor på författarbesök får jag beklagande info av läraren att det tog lite tid att komma in i min bok, några i klassen fick kämpa lite. Jag får alltid impulsen att be om ursäkt och beklaga tillbaka för herregud så dumt att jag har skrivit så svåra böcker, det borde jag ju inte ha gjort!
Alltså, de är inte svåra, men de handlar om relationer. Det saknas sport och explosioner och brott och mysterier, men det finns mycket tankar och känslor och vardag. Lite segt kanske? Beror ju på vad man är intresserad av.
Å andra sidan brukar det också alltid finnas ett par i klassen som inte bara har nöjt sig med att läsa den gemensamma boken utan plöjt allihop. Men ändå. Jag borde kanske ha tänkt helt annorlunda för nu kanske ingen kille kommer vilja läsa fler böcker någonsin efter det här? Illa.
Det är så lätt att hamna i det tankespåret när man ser på samhällsutvecklingen och hör diskussionen om vad vi bör fokusera på inom läsning.
Mmm.

Men sen trillar man över böcker som ”Lögnernas träd”, och jag får anledning att minnas att just det, sånt här finns ju också. Och det finns ungdomar som gillar att läsa, är bra på det, riktigt njuter av det. Alla uppskattar inte fotbollsböcker. Alla behöver inte lättläst och snabbt. En del behöver sjunka in i en riktigt maffig roman om en femtonårig tjej i det viktorianska England. Jag skulle ha älskat det när jag var tolv, tretton. Gör det fortfarande.

Jag vet inte alls vad jag ville med hela den här långa harangen, mer än att slå ett slag för alla som fortfarande tänker att en hel kväll med en bok inte är ett straff utan något härligt? Fint att bli påmind om den gruppen (min grupp!).

4 kommentarer

4 kommentarer till Att skriva för alla

  1. Vad bra skrivet! Min äldsta, 12 år, tillhör just precis den här gruppen och jag tycker det är svårt att hitta nya bra böcker åt henne. Ska genast kolla upp Lögnernas träd, tack för tips!

  2. Tack för en intressant text! Jag känner igen mig mycket i det du skriver, trots att jag inte är författare utan skolbibliotekarie. Det handlar mycket om läsovana och direkt läsovilliga hela tiden. Skulle vilja lägga mer tid på de som vill läsfrossa!

    Och jag ÄLSKADE Lögnernas träd. Visste när jag läst ut den att det var en av årets bästa böcker för mig :)

  3. Det är nog så att man i det här fallet bryr sig mer om ”de svaga” än om ”de starka”. Man tänker nog undermedvetet att om en tonåring tycker om att läsa, så har ju lärarna och bibliotekarierna lyckats i det fallet. Och då behöver de inte bry sig mer om just den tonåringen. Han eller hon hittar nog böcker att läsa ändå…

  4. Spoiler får jag lov att skriva antar jag! Läser boken, har kommi lite över 100 sidor och gillar men! Måste få detta ur mig, föräldrarna är ju hemska! Speciellt pappan nen även mamman. Stör mig lite på detta pga får ju inga sympatier alls med pappan tex. Om det är någon som har mördat honom känner jag bara bra gjort typ.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida