Bokhora.se

17/05 2017
11:31

I helgen förberedde jag Norges nationaldag genom att läsa ”Elskere” av Mattis Øybø. Så förutseende, va? Nej, ärligt, var det mer så att jag var ledig, och inget signalerar ledighet och kravlöshet som att läsa en roman på norska.
Så här beskrivs ”Elskere”:

Elskere”I en seng på et hotellrom i Oslo ligger Mikkel og venter på Anna. I mer enn et tiår har de møtt hverandre i hemmelighet, et par timer hver fjerde fredag, for så å vende tilbake til livet med ektefelle og barn. Men denne fredagen dukker ikke Anna opp.
Samme ettermiddag går en bombe av ved regjeringsbygningen i Oslo.
Hvor vender man seg med en historie som ikke skal finnes? Og hva slags historie er egentlig det? Er to timer hver fjerde fredag i ti år nok til å bære fortellingen om et helt liv?
Elskere er en roman om å sørge i skyggen av en nasjonal sorg. Om å lengte etter sitt eget. Om gleden ved å leve i hemmelighet. Og om konsekvensene det har for både en selv og andre.”

Anna dör inte i regeringsbyggnaden fastän hon jobbar där, utan i en vanlig bilolycka. Sorgen efter henne löper ändå in i den stora nationella som Norge går igenom, både privat och offentligt. För Mikkel blir det extremt privat eftersom ingen känner till deras förhållande.
Jag var en av dem som tittade på tv i princip hela tiden de första dagarna efter 22 juli, och jag följde alla stora händelser efteråt. Roståget, minnesgudstjänsten, osv. Mikkel och hans familj deltar i eller följer allt det också, och det ger en extra dimension till hela sorgeberättelsen. Allt blir ännu starkare för att jag utöver att känna igen Oslo-miljöer kan hänga upp scener på vissa numera nästan ikoniska bilder och uttalanden.

Om man har läst Bokhora sen urminnes tider kanske man känner igen författarnamnet Mattis Øybø. Jag har läst och gillat alla hans böcker, och jag gillar ”Elskere” väldigt mycket också. Annas och Mikkels historia är så fint berättad, hur deras riktiga liv löper på sidan om med fru eller man och barn, vad de har på det där hotellrummet en gång i månaden. Tycker också hemskt mycket om det stora sammanhanget med bomben och Utöya. (Får man skriva så? Det känns så nonchalant och förringande att svänga sig med termer som ”stort sammanhang” om en sån här terroristhandling, men ni förstår vad jag menar?) Blir så sugen på att läsa om min favorit av Øybø, ”Ingen er alene” för den var också liksom större än vad nordiska romaner brukar vara.

Precis som med förra norska jag läste, ”Nei og atter nei”, har jag ingen aning om den här ska översättas till svenska. Kan bara hålla tummarna.

1 kommentar

1 kommentar till Det är den 17e maj och jag läser en roman på norska

  1. Kanske ännu bättre om svenska bibliotek och bokhandlare vore bättre på att marknadsföra norska böcker på norska i Sverige. I Norge kan man ju hitta mycket gott om svenska böcker på svenska både på bibliotek och hos bokhandlare!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida