Bokhora.se

05/09 2017
13:16

Jag såg den här kortdokumentären om Hilary Knight på HBO imorse om han som gjort illustrationerna till de amerikanska barnböckerna om Eloise (som Lena Dunham är utklädd till på postern). Det var fint att få en inblick i hjärnan/livet/karriären hos en barnboksillustratör och följa konflikten som kan uppstå i ett samarbete mellan författaren och illustratören.

Jag kom på mig själv med att sitta och försöka definiera vad sensmoralen var i berättelsen om konflikten mellan illustratören Hilary Knight och författaren Kay Thompson. Kay Thompson ville enligt Knight göra allt själv i processen vilket ledde till att deras samarbete sprack till slut. Eventuell sensmoral: att låta ens kontrollbehov ta över är dåligt pga de gjorde aldrig fler böcker ihop. Samtidigt blev ju de böcker som de gjorde tillsammans enormt populära och påverkade flera generationer starkt (Lena Dunham visar i filmen upp sin Eloise-tatuering och ett barn som fått sitt namn efter karaktären skymtar också förbi.) Eventuell sensmoral: att ha integritet och aktivt utöva sitt kontrollbehov är bra pga böckerna blev ju uppenbarligen enorma succéer.

Förvirrande. Fast jag vet: väldigt otidstypiskt av mig att leta sensmoral. Kanske är det för att jag själv ofta blir osams med människor jag jobbar med kring kreativa saker som jag hade velat ha ett lätt svar på frågan om vad som är bäst. Där får jag ändå säga att filmen är bra, den ger inget givet svar såklart.

Några grejer jag störde mig på med filmen:

1. Den var för kort. 30 minuter för ett helt yrkesliv + nära och kära som berättar + stor kreativ konflikt + Lena Dunham som praisar och provar peruk lite då och då. Nä den borde varit längre.

2. Jag gillar verkligen Lena Dunham och jag antar att hon säljer in den här dokumentären till en större publik, men hennes närvaro i filmen är rätt så omotiverad. Hade det varit en film om deras vänskap så hade det säkert varit en jättebra film. Eller om de hade utvecklat spåret om hur bilden av Eloise öppnade upp för en ny bild av vad en ung tjej kan göra och hur hon kan se ut. Men jag tycker inte att den är upplagd på det sättet alls och då blir en del scener med Dunham lite krystade.

3. Varför får vi veta att han är gay? Filmen tar inte upp något om förhållanden han haft eller något annat som rör hans liv på det sättet, filmen handlar om hans jobb. Det känns lite som att det slängs in i mixen bara för att vara någon sorts excentrisk detalj vilket kändes omodernt. Kanske är jag överkritisk men jag har sett rätt många dokumentärer på senaste tiden om allt ifrån basketspelare till datortillverkare till folk som vill slå världsrekord i arkadspel. Det är aldrig någon som tar upp någons sexualitet om det inte är viktigt eller åtminstone har något att göra med historien som berättas.

4. Varför skrev han på det där kontraktet som gör att han aldrig får rita Eloise igen?! Fick han pengar för att göra det eller? Det känns så typiskt kulturdokumentär att prata om pengar på ett sådär generellt plan och inte bli konkret över huvud taget. Det finns inga kritiska frågor till någon inblandad i sfären kring karaktären Eloise vilket är synd eftersom allt verkar så intressant.

5. Hemmavideoklippen… nja… de är inte så bra va?

eloise-and-friends-9781481451581.in02

 

Kommentera

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida