Bokhora.se

27/02 2017
10:49

Linda på Enligt O har läst Kristin Emilssons nya ”In i minsta detalj” och tycker att den är välskriven och Emilssons bästa hittills. Jag tycker den målar upp alldeles för stora stad/land-fördomar och blir irriterad. Så olika smak här.

Kort om handlingen: Freja och Anton är ett framgångsrikt par mitt i karriären som har köpt och renoverat en fantastisk vindsvåning på Söder i Stockholm. Allt är äntligen på plats och nu ska de börja leva. Då dör Antons pappa. De har inte haft kontakt på flera år, stora konflikter bakom det, men Anton åker hem till det lilla samhället i Småland för att gå på begravningen. Och även bestämma sig för att stanna ett tag. Mycket oväntat. Freja får komma efter då hon har ett flexibelt jobb, och de börjar så smått renovera Antons föräldrahem.

Det är verkligen inget fel på temat att återvända till sin barndomsstad, som dessutom gärna får vara ett litet samhälle på dekis som Antons Idemåla, men måste det då finnas med varenda fördom man har om såna orter och lantisar? Misslyckade ungkarlar som aldrig kommit iväg utan satsar allt på sina bilar, snabbköpskassörskor som är rena rama sambandscentralen för skvaller och saknar all finess. Plus ännu lite fler i den stilen. Jag vet inte om det ska vara komiskt och att jag i såna fall missar hela den humorn, men jag tycker mest det blir stereotypa landsbygdsklyschor. Och upplösningen är en orgie i att kuta runt och smälla i dörrar à la förvecklingskomedi med för många ”herregud, det kan inte vara sant!”-händelser.
Inte min favorit av Kristin Emilsson alltså. Jag håller fortfarande på ettan, ”Äta kakan och ha den kvar”.

3 kommentarer

3 kommentarer till Fördomsfull eller mysig landsbygd?

  1. Visst bygger den på stereotyper, men det funkar i genren tänker jag. Dessutom är det lika mycket drift med lyckade par i centrala Stockholm, som med ”lantisar”. Hade det varit en samhällskritisk roman skulle jag tyckt annorlunda. Gillade karaktärerna bättre än i Äta kakan och ha den kvar.

    • Genren i all ära, men det jag gillade med ”Äta kakan..” var att den inte blev så mkt Lucy Dillon = mysig och gullig med svartvita karaktärer. Jag tyckte verkligen om att den var lite saltare och smartare feelgood. (Läs ”smartare” på rätt sätt.) Men den här nya, så Lucy Dillon-sk.

  2. Gillade Dillon-vibbarna! Tror det var exakt vad jag behövde. Lättsamt, men inte utan djup. Tyckte att det blev lite för mycket i Äta kakan, många idéer, men några kunde ha skurits bort. Intressant ändå hur olika man läser.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida