Bokhora.se

08/01 2017
16:51

Det finns vissa saker jag önskar det kom upp rödmarkerat på när man skriver, ungefär som autocorrect. Speciellt om den ”man” som skriver är en amerikansk ungdomsförfattare för det är i såna böcker jag oftast läser dessa återkommande, störiga grejer.
Till exempel:

1) Huvudpersonen har träffat en person och blivit kär, men det fattar hen inte. Hen tror det är på grund av den indiska maten som magen känns så bubblig.
Den indiska maten?!
Seriöst. Det tänkte ingen någonsin, eftersom det är skittöntigt och en helt knäpp fysisk beskrivning och/eller förklaring av hur det känns att vara kär.

2) Hen som är kär börjar ensam, eller i samtal med sin crush, tänka på Schrödingers katt. Kanske som en metafor för deras förhållande. Kanske bara för att verka skitsmart och djup. Men vet ni vad? Denna katt är så gjooooord, och den är gjord av självaste John Green. Alla ungdomar som läser har redan läst alla hans böcker, så alla författare som därefter kopierar Schrödingers katt-greppet kommer bara att kännas billiga och lata. Därför, inga mer katter. Aldrig någonsin.

Mer allmänna störiga saker som är svåra att dra med konkreta exempel:
3) Alla 17-åringar formulerar sig som 32-åringar. (Se tex punkt 2, Schrödingers katt.)
4) Och de är så käcka och snabba och vitsiga. Hela. Tiden. Jag älskar snärt i dialogen, men det finns en gräns. Den gränsen är varenda gång en karaktär öppnar käften. Ingen är snabb dygnet runt, dag ut och dag in. Förlåt, men det är verkligheten.
5) Deras föräldrar är också käcka, snabba och vitsiga OCH dessutom påfrestande präktiga. Gud vad less jag är på alla dessa präktiga amerikanska YA-föräldrar. Tagga ner. Det kan förresten vara ett gott råd till alla karaktärer.
6) Manic pixie dream girls. Förklaring överflödig.
7) Venn-diagram. Om det saknas katter, så nog tusan kommer det istället ett Venn-diagram.

Nu har jag läst ”Our chemical hearts” av Krystal Sutherland.
Den har inget med den här listan att göra.
Skoja, det har den visst. Den har allt med listan att göra, förutom punkt 7. Det saknas här.

Om ”Our chemical hearts” tror jag att många kommer tycka den är superfantastisk och romantisk och stark och fin. Dessa många kommer vara människor i alla åldrar, tonåringar som vuxna. Jag är däremot inte en av dem. På grund av all of the above. Och för att jag tycker historien är alldeles för överdriven, men jag ska ej spoila så jag säger inget om hur. (Den kommer ut på svenska snart, heter då ”Våra kemiska hjärtan”.)

4 kommentarer

4 kommentarer till Håll er indiska mat och era himla katter

  1. Shit. Blir skitnervös. Måste genast rannsaka mina manus och utrota alla spår av dessa ingredienser (om det finns några – för stressad för att kunna tänka efter).
    Möjligt hursomhelst att skadan redan är publicerad …

    Men skitrolig läsning och utmärkt varnagel:)

  2. Punkt nummer fem vill jag gärna utveckla. Jag tycker att många föräldrar i just YA-böcker (och filmer för den delen) verkar vilja vara väldigt unga och hippa på något sätt plus bästa vän med sina barn snarare än föräldrar. OBS! Jag vill inte på något sätt se ner på föräldrar som har den inställningen – men kan vi inte få lite variation i hur föräldrar till unga personer framställs?

    • Just det tycker jag nog mer är en tidsanda så jag stör mig mer på att alla vuxna gör alla rätt hela tiden, alltid levererar skämtiga kommentarer, och att det aldrig är ngn som fräser till, är trött, el likn. Plus den skenheliga synen på sex som genomsyrar mkt av den amr ungdomskulturen. De unga får inte vara ensamma på sitt rum när de har tjejbesök, osv osv.

  3. ”John Green möter Rainbow Rowell”… Mer än en smula allergisk mot den formuleringen/beskrivningen/vilket-ord-det-nu-är-jag-söker. As much as I love them both.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida