Bokhora.se

11/11 2017
20:47

Jag är otroligt svag för tonsatta dikter när det görs bra och har tidigare skrivit om Annica Blennerheds Dorothy Parker-skiva som jag tycker är fantastisk. Blev därför både glad och förskräckt när jag såg att det släpptes en ny singel med tonsatt Karin Boye-dikt. Tonsatta dikter kan verkligen kännas platta, kanske är det för att när en kan texterna och redan har en relation till dem så är det ofta en konstig upplevelse att höra dem tonsatta om det inte är väldigt bra direkt. Text och musik går inte alltid ihop. Det är lite som att se en person som en bara hört i en podd eller på radio, det stämmer nästan aldrig överens med bilden i ens eget huvud. Eller som när ens favoritbok filmatiserats, det kan nästan bara bli fel.

Men då och då träffar musiker rätt i denna riskfyllda genre och jag tycker att Menke träffar otroligt rätt i sin tonsättning av Karin Boyes första dikt i debutsamlingen med samma namn från 1922. Det var länge sen jag kände att någon tonsättning var lika bra i allmänhet, och av Boyes texter i synnerhet.

Lena Nymans tolkningar på skivan ”Evighet” från 1976 är väldigt fina, visaktigt och ibland jazzigt melankoliska. Jag hittade hennes skiva på loppis en gång och lyssnade ofta på den om kvällarna förut så Boye är väldigt förknippad med Nymans röst för mig. En del elgitarrsekvilibrism på den skivan är lite jobbig, jag tycker t.ex. att ”Ja visst gör det ont” är bättre live när den är avskalad men spåret ”Evighet” på skivan har vissa Lou Reedska Transformer-kvalitéer så jag förlåter musikerna där.

Sofie Livebrant är en annan Boyetolkare jag uppskattar (som dessutom gjort skivor inspirerade av Emily Dickinson och Jeanette Winterson). Livebrant såg jag live på en Finlandsfärja av alla ställen och köpte hennes skiva ”Några Karin” som har en hedersplats bland mina skivor. Hon spelade in ”Moln” till den skivan. Hennes är en somrig version med fraseringar som för mina tankar till Lisa Ekdahl. Jag är alldeles för depressivt lagd för att kunna uppskatta den typen av musik och känner inte alls igen ”min” Boye i den musiken. Däremot är Livebrants ”Tillägnan nr. 9″ och ”Önskan” mer lämpliga för oss melankolipuritaner, de kan jag ha på repeat länge.

Menke behöver därför inte slåss i mitt hjärta mot någon annan tonsättning av just ”Moln” även om hon konkurrerar mot starka Boyetolkare. Jag är alldeles för okunnig när det gäller musik för att kunna beskriva den så jag uppmanar till lyssning direkt. Men ska jag ändå försöka: den känns pampig som ett dramatiskt norrsken och bräcklig som den första isen som just nu lagt sig över sjön där jag bor. Eller varför inte stora moln som en kraftig vind drar med sig över en havshorisont.

Noggranna studier visar även att den är optimal att lyssna på sent om kvällen i bilen på väg genom en tät, frostigt vit skog i Norrbotten. Den låter inte riktigt som något annat jag lyssnat på. Kanske tänker jag mest på Björks ”Vespertine”-skiva blandat med låten som Lykke Li gjorde ihop med David Lynch härom året. Inte för att de låter likadant men för att de låter mer som ett ljudlandskap jag vill besöka mer än bara en låt jag gillar att lyssna på.

Jag har ingen aning om vad som krävs för att en låt ska bli en hit dessa dagar men kommer faktiskt bli arg om denna inte blir uppmärksammad och lyssnad på av fler än de närmast sörjande Boyefansen. En hel EP är planerad och är resten av låtarna så här bra kommer jag tjata mycket om Menke under den här hösten!

Länkar: Menke på spotify, Lena Nymans ”Ja visst gör det ont” i liveversion på youtube, Sofie Livebrants ”Några Karin” på spotify,

2 kommentarer

2 kommentarer till Boye på skiva i allmänhet och Menkes Moln i synnerhet

  1. Åh! Stort HJÄRTA på den! TACK för det här underbara tipset.

    • Marcus Stenberg

      Åh vad kul att du gillade. Blir tydligen EP i februari med fler Boyelåtar så nu kan vi han fanclub du och jag där vi sitter och väntar på varsitt håll :)

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida