Bokhora.se

11/08 2017
15:43

Jag har haft en jättejobbig sommar. Bland annat: jobbstress, ekonomisk stress, psykisk ohälsa, konflikter och sen lite förkylning senaste veckan när jag skulle åkt till Crimetime bara för att understryka att jag numera är en människa helt utan energi. Mina ena katt är bortsprungen sen några veckor tillbaka och jag oroar mig så himla mycket, min andra skadade tassen och fick sövas och opereras och det blev ändå inte riktigt bra. Jag har varit så ledsen och stressad över saker att jag knappt orkat läsa ett sms. Jag har påbörjat böcker men inte kunnat koncentrera mig, inte orkat engagera mig. Jag har sovit bort hela dagar och försökt tänka att böcker, det ska ju var något bra, inte ett krav, samtidigt som jag letat i mina flyttkartonger efter något jag skulle orka med – något som ska få mig att komma tillbaka till läsningen.

Jag hittade Nina Hemmingssons bok ”Min kompis Gunnar” som är en bok med korta stycken hämtade ur brev som serietecknarkollegan Gunnar Lundkvist skrivit. Det kändes som en lagom bok för mig att skola in mig i läsningen igen med. Det fanns inga löften på baksidan om en ”stark berättelse” eller något ”gripande livsöde”. Såna orkar jag inte med just nu. Jag orkar inte heller med en bra skildring eller ett vackert språk. Jag ville ha något lågintensivt och tröstande. Som en film man sett om flera gånger och som får en att känna sig trygg. Och det fick jag.

”Vissa dagar, och nätter, måste väntas ut. Det finns inga frågor som ska besvaras. Det finns inget att förstå. Det är bara en väntan på att depressionen ska avta. Att den ska dunsta bort.”

Boken är full av såna meningar. Det finns ångest men det är ingen idé att nysta i den i långa resonemang, det är bara att vänta ut och försöka orka. Den här boken löser ingenting men den håller en sällskap ett tag, det är en fin egenskap.

Boken innehåller också mörk humor som att han som komponerade Hylands hörna-jingeln hängde sig och att Arne Weise gråter och ligger och tänker på tiden som går. Jag märker nu när jag återberättar det att det är omöjligt att ta saker ur sitt sammanhang med den här boken utan att det låter knäppt. Men kanske är det också knäppt att bli tröstad av att läsa om någon som skriver brev till någon för att berätta att han dricker kaffe.

”Vad tjänar allting till? När postnummer infördes i Sverige i slutet av 60-talet fanns det annonser för att påminna om att man skulle använda postnummer. Vem tänker på detta en dag som denna? ”Numrera numera” stod det i annonserna. Jaha. Jag ägnar mig åt meningslösa saker. Varför läser jag gamla nummer av Hänt i veckan?”

Det här är nog inte en bok för alla. Den som inte får ut något alls av de citat jag nämnt klarar sig nog bra utan den här boken. För mig var den perfekt.

Egentligen borde jag ju bara skriva om den bok som faktiskt givits ut. Men jag kan inte låta bli att tänka på att jag också velat ha de eventuella svar som Hemmingsson skickat. Jag blir nyfiken på vänskapen och samtalet. Å andra sidan är kanske det urval hon gjort av alla hundratals brev ett konstnärligt uttryck i sig. Lite som att alla Diane Arbus porträtt av andra bildade ett stort självporträtt av henne. Hon skriver att hennes kompis Gunnar får henne att skratta ibland och att breven han skickar kan få henne att känna sig mindre ensam. Jag håller med, och hoppas jag ska hitta en till sån här bok snart nu när jag är igång med läsningen igen.

 

 

17 kommentarer

17 kommentarer till ”Min kompis Gunnar” – Nina Hemmingsson

  1. Jag hoppas att det vänder snart, att det blir bättre för dig. Vad skönt att du hittade en bok som hjälte lite, åtminstone för en stund.

  2. Har inte läst den men blev sugen nu! Ett annat tips på böcker som är snälla mot en deppig hjärna är ljudböcker upplästa av Katarina Ewerlöf, helst gamla böcker typ Austen. Hoppas du mår bättre snart! <3

    • Marcus Stenberg

      Ja jag borde verkligen komma igång med ljudböcker igen. Lyssnade mycket förut men har tappat det lite. Vilken Austen bör jag börja med?

      • Förnuft och känsla är väldigt lättsmält, inga karaktärer man bryr sig om utan bara småputtrigt tjat om gods och partier och bjudningar. Plus för Marika Lagerkrantzs uppläsning med helt orimliga betoningar och egna tolkningar av repliker!

        • Marcus Stenberg

          Haha Marika-uppläsningen låter ljuvlig. Tack så jättemycket för det tipset!

  3. Precis den effekten hade boken på mig också! Prova med Claes Hylingers ”Dagar och nätter i Paris och Köpenhamn” och ”Nya dagar och nätter”. Korta stycken, milt och tröstande om mellanrummen i tillvaron. Annars tycker jag serieromaner fungerar bra för att komma igång med läsningen efter perioder av nedstämdhet.

    • Marcus Stenberg

      Vad skönt med konkreta tips på mitt rop på hjälp. Uppskattar det väldigt mycket!

  4. Ungdomsromaner brukar kunna vara lugnande för mig i sådana perioder – de är inte för långa, och har oftast en feelgood-handling med en stråk av livsvisdom och hopp ändå.
    Hoppas att du kan få må bättre snart och att hösten kan få bli bättre än sommaren!

    • Marcus Stenberg

      Fint att den kan vara en ”räddande” genre. Ska prova. Hemskt när en så stor del av ens personlighet skalas bort sådär när energin försvinner.

  5. Ett tips i mörkret: Horace Engdahls essäsamling Cigaretten efteråt, kortfattade klokheter blandade med utfall mot samtiden. Är som balsam för själen när jag är lite mörk i sinnet. Och glöm inte: Var snäll mot dig själv.

    • Marcus Stenberg

      Ja gud vad bra tips. Jag gillar ju den och Meteorer också faktiskt så jag fattar inte varför jag inte läste. Jag trodde jag var typ ensam om att gilla hans fragment/aforismer. Har du också läst Meteorer?

      • Nej, jag upptäckte engdahls storhet i somras efter att köpt Cigaretten efteråt för 5 kr på loppis. Blev helt knockad. Och tröstad på något vis. Antar att jag ska kasta mig över Meteorer också.

  6. För mig var ungdomsromaner, dystopier, bra. Världen hade gått under. Ungdomarna kämpade, allt var hemskt och så slutade det ändå med någon slags hopp.

    • Marcus Stenberg

      Oj, det har jag inte ens tänkt på. Jag kanske ska testa det. Har bara varit rädd att jag inte ska kunna hänga med.

  7. Blev väldigt berörd av ditt inlägg, både på grund av innehållet och för att du beskriver allt på ett sätt som når rakt in. Önskar dig fler perfekta böcker. Bjuder på en perfekt tv-serie så länge :) Master of none.

    • Marcus Stenberg

      Vad snällt sagt av dig, tack! Och PERFEKT tips faktiskt, jag har sett Master of none och det är exakt såna serier jag behöver nu. Inte för dramatiska utan lite snälla och roliga. Har börjat med Lisa Kudrows serie ”The Comeback” som är lite åt det hållet fastän den har 12 år på nacken. Även gillat ”Better things” och ”Crashing” på HBO. Du får gärna tipsa om fler om du kommer på nån!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida