Bokhora.se

26/02 2017
20:14

9789100171339

Jag har tyvärr inte läst något av Meyer tidigare så jag kan tyvärr inte jämföra den här boken med hennes tidigare. Vad jag kan säga är detta: jävlar vad bra ”Kemisten” är!

Det är väl inte omöjligt att den här boken kommer bli film men jag tycker verkligen att den är en perfekt roman som jag inte tror går att filmatisera på ett bra sätt. Framför allt för att de första 150-ish sidorna är otäckt bra i min mening och exakt den typen av bok jag gillar i spänningsgenren.

En kvinna på flykt som extremt metodiskt gör allt för att skydda sig, leva anonymt och överleva på flykt. Det jag gillar så mycket är trovärdigheten i berättelsen som uppstår eftersom varenda sak förklaras på samma metodiska sätt som Alex egna kemiska fällor beskrivs. Jag kan tänka mig att detta uppfattas som segt av många men jag älskar det – hantverket bakom att vara på flykt, alla detaljerna är extremt välarbetade hela vägen ner till svårigheterna i att sova med gasmask på.

Om Alex kan något, gör något eller lyckas med något får vi veta hur det går till, varför hon kan det och vägen till den kunskap hon har. Jag tycker det är ett väldigt smart sätt att förbereda mig som läsare på allt hon kommer möta senare. Karaktären är inte en platt actionhjälte som bara fått en massa övernaturliga skillz från ovan så oavsett hur häftiga saker hon senare klarar av så vet jag som läsare allt det hårda arbete bakom det. Jag kan inte nog understryka hur bra jag tycker det greppet är.

Jag är sällan ett fan av långa böcker och de 570 sidorna känns lite långsamma i mitten, det finns en kärlekshistoria där som jag inte alls engageras i som jag gör i övriga berättelsen men (och det här låter väl obegripligt för de som inte läst boken än) jag engageras däremot oväntat mycket i hundarnas livsöden. Jag är alltså en kattmänniska som i vanliga fall sällan läser spänningsromaner och nästan aldrig tegelstenar, ändå sitter jag där med en gråtklump i halsen, önskar jag hade en hund och bara måste få veta hur detta slutar.

Bonus från bokhora-arkivet: Intervju med Meyer från 2008

8 kommentarer

8 kommentarer till Recension: ”Kemisten” – Stephenie Meyer

  1. Vilken bra recension, tror det här är den första som har gjort mig nyfiken på boken :)

  2. Jag slutade läsa där i mitten när kärlekshistorien började bli fokus. Snark! Borde kanske bläddrat förbi och läst vidare, för jag gillade också början supermycket. Håller med om hundarna! :)

    • Ja det förstår jag men jag tyckte ändå den var så pass spännande att jag ville veta och jag tyckte verkligen det var värt det. Det finns ju ändå något symboliskt i att hon får möta någon som inte alls ser världen som hon ser den. Alltså det är inte bara faror och konspirationer osv. och jag tycker på ett sätt att det bidrar till att få en upplösning på allting.

      Satt förresten nästan och grät mot slutet när det gäller hundarna, herregud alltså. Tänk om det varit katter, då hade jag fått läggas in på sjukhus

  3. Oväntat. Hade helt avfärdat den som skräp, fördomsfull som jag är … ;)

    • Jag var också sjuuuukt fördomsfull faktiskt men läste den nästan tack vare de fördomarna, för jag kände att jag måste ändå ha läst något av en så populär författare vare sig jag vill eller inte. Baserade du dina fördomar på Twilight? Eller på baksidestexten?

  4. Twilight, som jag egentligen inte vet speciellt mycket om. Skäms lite, men har på väldigt lösa grunden avfärdat författaren helt. Nu måste jag nästan läsa.

  5. Jag började läsa den efter att ha läst dina ord och fastnade med en gång! Min 30 minuter på tåg varje morgon och eftermiddag var alldeles för korta.
    Jag kom att tänka på första gången jag läste Dean R. Koontz på 90-talet, Väktare, var det någon som läste den? Lite samma raka handling, lite kärlek med störst fokus på spänningen/skräcken och så hundarna då, som faktiskt har en egen huvudroll i Kemisten så väl som i Väktare.

    Meyer vet verkligen hur hon ska få sina läsare att fastna. Kärlekshistorien, som flera reagerat över som något negativt tycker jag ändå var förlåtande kort och den för ju ändå berättelsen framåt, problemet får en ytterligare dimension.

    SPOILERALERT!!

    Däremot måste jag ändå tycka att slutet var liiite för ”Och så levde de lyckliga…”

    • Marcus Stenberg

      Åh vad roligt att du gav den en chans och gillade. Blir SÅ nervös varje gång någon lyssnar på mina boktips. Aldrig läst ”Väktare”. Vill läsa den också nu! Tack för tips.

      Jo alltså jag kan tycka att kärlekshistorien har sin plats i historien och jag tycker inte den är sämre än något annat i genren ”kärleksskildringar”, det är nog mer att jag tycker det är rätt ointressant att läsa om folk som förälskar sig i varandra. Vad sjukt det låter att skriva förresten men det tråkar ut mig, så det var nog från min sida inte kritik mot just denna bok.

      SPOILER
      Håller med om slutet :D :D :D Men det gjorde inte så mycket. Jag tyckte snarare man ville om de skulle överleva eller inte och när man fått veta det så fick de göra vad de ville. Hade iofs gillat om hon hade blivit helt paranoid igen och stuckit från dem eller nåt. Eller att de faktiskt dött där i bunkern.

      Förutom Koontz, kan du tipsa mig om någon bok utifrån denna?

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida