Jag fick en förfrågan att skriva en längre krönika om metoo-uppropet i USA. Min första reaktion var som vanligt: ”Åh vad skönt att skriva krönika, då behöver jag inte intervjua någon!”. Sen började jag skriva och kom ihåg att det tar mycket längre tid att slänga ihop en snygg skriven krönika än att intervjua och skriva ut en artikel. Jag väger varje ord, omformulerar varje mening och stryker. Till slut är min timlön nere på några cent.

Jaja, kul med tidsdrygt med krönika. Min tes i just den här är att det är lätt att vara överens om att stormrika gubbar som Harvey Weinstein och Bill Cosby är skitstövlar och att att revolutionen med metoo ligger i att inte ens priviligierade, mäktiga män står säkra längre. Däremot har vi fortfarande svårt att acceptera att ”bra killar”, de som vi känner och gillar, också kan begå övergrepp.

Brukar ta hjälp av Patrik Lundgrens krönikebok ”Facit” när jag kör fast.

peppe