”Drottningen i kassan” – Erika Petersson « Bokhora

Bokhora.se

16/01 2018
12:33

Vad tycker vi om ”Världen består av två typer”-typer? Inte mycket va?

När jag jobbade i bokhandel fanns det en kategori av filosofiska kunder som menade att det fanns två typer av människor, lika utmejslade och tydligt definierade som 90-talets Marsianer och Venusbor. Den som känner en Ove och de som är en Ove.

De som inte känner en Ove (alltså Ove som i ”En man som heter Ove”) är alltså med största sannolikhet en Ove själv. Så binär är mänskligheten, Ove eller O-Ove.

Det visade sig sen att detta var en parafras (läs: stöld) av något som Henrik Dorsin sagt om karaktären Tjenare-mannen-Ove i ”Solsidan” och tack vare den snarlika jobbigheten och det näst intill identiska namnet så började folk säga detta även om Fredrik Backmans Ove. De kunder som drog denna spaning oberoende av varandra var alltid extremt nöjda över ”sin” formuleringskonst, ibland drog de den en extra gång så att jag verkligen skulle förstå.

Ha. Ha. Ha. Tänkte jag inte ens första gången jag hörde det. Eftersom jag vuxit upp på 90-talet skrattade jag enbart ironiskt inombords.

Själv tänker jag att om världen består av två typer så är det såna som kan bete sig som folk mot folk i serviceyrken och såna som drar skämt som inte är skämt för de som jobbar i serviceyrken.

T.ex: ”Va bjuder du inte på den?”

Eh nej pga detta är en butik.

Verkshöjden has left the building.

Jag och min partner pratade på telefon igår om varför vissa saker får en att skratta högt för en själv medan annan humor bara skänker ett mysigt inre skratt. Efter att jag listat allt jag skrattat högt åt i min ensamhet sen 2017 blev 2018 kom jag fram till att båda gångerna (ja jag vet det låter lite deppigt) har det varit centralt att det måste finnas ett mått av ofrivillig humor i ekvationen. En ekvation (som folk dragit som en sanning sen tiden innan allmänheten fick veta exakt hur störd Woody Allen är och det fortfarande framstod som intellektuellt att citera hans filmmanus) är att tragedi + tid = humor. Jag skulle snarare säga att ekvationen för vad jag skrattar åt är ofrivillig dråplighet + en skarpsynt betraktare = humor.

En sån skarpsynt (ja faktiskt briljant) betraktare som alla borde följa på twitter är Drottningen i kassan. Gör det nu så du inte glömmer, och kom tillbaka hit och läs vad du ska göra sen.

Hej igen. Köp boken ”Drottningen i kassan” så fort du läst klart recensionen! Har du råd så tycker jag du ska köpa två faktiskt, för det här är en klockren present. Till alla. För alla oss som jobbat eller jobbar i serviceyrken borde det gå att få göra någon form av friskvårdsavdrag från försäkringskassan. Alla vi som är såna som ”tar åt sig” av kundbeteenden som vi innerst inne vet är sjukt/dumt/elakt/bisarrt behöver den här boken. Jag tror ibland att det bara finns en typ av människor: de som känner igen andras beteende i den här boken. Jag skulle uppskatta att cirka hälften av dessa borde rannsaka sig själva och sina livslögner. De (Ni, i vissa fall) är tokiga i huvudet, hur har ni klarat av att försörja er, uppfostra barn, köra bil i 110 kilometer i timmen?

Jag hade en kund i den flygplatsbutik jag jobbade i som inte fattat att det kunde tillkomma en ganska avsevärd kostnad för den som vill ta med sig en luftvärmepump stor som en Jack Vegasmaskin på planet. Han undrade om han fick ställa den i min butik tills han kom tillbaka från sin resa. Han skulle bara vara borta i 10 dagar.

Du menar alltså att du vill lämna en stor kartong som vid en eventuell röntgen skulle visa sig innehålla en massa sladdar och elektronik av oklar typ och någon form av suspekt vätska innesluten i ett metallhölje? På en flygplats? I en butik som är mindre än en studentlägenhets kök?

Sa jag inte. Men den här inre serviceironin som många av oss i branschen utvecklar är ofta den enda räddningen från att börja tro att det är oss själva det är fel på.

Erika Petersson har gjort den ironin till en konstform som ser lätt ut. Det ironiska inre skrattets kraft illustrerar hon bra. Sen Darlings gamla frågespalter har jag längtat efter en sån här bok känner jag. Den är kort, lättläst och man vill ge bort den till sina vänner. Men precis som Darlings frågespalter finns det också något politiskt under all humor. Mellan raderna en förhoppning om att kunna förändra. I alla fall tycker jag mig se den.

Folk som tror att servicepersonal i butikskedjor kontrollerar världen borde köpa sig en verklighetsuppfattning. Det är inte vi som bestämmer sortiment, priser, innehåll i tidningar och böcker vi säljer, inte heller vet vi vad du gillar för mat eftersom vi inte känner dig och vi är inte ansvariga för varken trafik eller skatter. Vi är inte din terapeut och vi har inget intresse av att göra något annat än våra arbetsuppgifter. Vi vill inte passa dina barn och inte heller höra dina teorier om varför landet går åt helvete. Ibland gör ni oss ledsna.

Allt det här tas upp på ett väldigt enkelt sätt i ”Drottningen i kassan”. Det är viktigt OCH underhållande samtidigt.

Jag tycker att den här typen av bok är en ny form av arbetarlitteratur, på samma sätt som ”Rapport från en skurhink” var på sin tid. Jag vill ha en hel serie av såna här böcker från andra yrkesgrupper. Arga bibliotekstanten har i åratal gett oss skildringar från de nio kretsar som utgör ett bibliotek (tidningsrummet verkar vara krets #9) och hennes bok skulle jag vara med och crowdfunda direkt om hon ville göra bok av sina statusuppdateringar och blogginlägg. Det skulle vara intressant att läsa något från vården också. Och restauranger. Jag tror det är ett väldigt bra format för att få folk att börja prata om anställningsförhållanden, klass, pengar, hur vi bemöter människor.

Den enda skuggan som faller över den positiva känsla som ”Drottningen i kassan” ger mig är denna: hur ska vi få folk att förstå att det är dem som boken handlar om?

drottningenikassan

 

9 kommentarer

9 kommentarer till ”Drottningen i kassan” – Erika Petersson

  1. Hahaha, den här måste jag verkligen läsa!

  2. Ja herrejesus, vad jag beundrar alla som stoiskt uthärdar i serviceyrken. Själv skulle jag känna mig extremt utlämnad och bli socialt fullständigt utmattad av att stå i en kassa. Så mycket skit man får ta, så mycket påtvingat, ytligt blixtumgänge. Puh!

    • Marcus Stenberg

      Ja det är helt klart ett stålbad i början. Lite synd för i teorin skulle det kunna vara ett ganska lätt jobb i många fall om folk fått lära sig grundläggande hyfs. Blir dock en fin samhörighet med kollegor och andra i serviceyrken eftersom det är likadant överalkt. Blir en speciell humor :) Har du testat nåt servicejobb?

      • Nej. Helt enkelt eftersom jag vet att jag är så känslig att jag skulle ta illa vid mig hela tiden. Fixar inte det. Jag trivs väldigt väl i ensamhet bakom ett tangentbord – perfekt för mig att vara programmerare/författare.

        • Marcus Stenberg

          Ja jag trivs också bäst där. Ändå har jag jobbat så himla många serviceyrken. Kom ej in på programmeringsutbildningen haha så jag avundas dig!!

  3. Så fort jag hade läst ditt inlägg beställde jag boken till biblioteket jag jobbar på. Mitt yrke är ju i allra högst grad ett serviceyrke, så innan Arga bibliotekstanten skriver den där boken (jag kan bistå med erfarenheter) håller jag till godo med ”Drottningen i kassan”.

    • Marcus Stenberg

      Ja visst borde Arga skriva!

      Vad roligt att du beställde till ditt bibliotek, sånt gör mig jätteglad! Går själv in på libris varje vecka för att se vilka bibliotek som tagit in min bok. Det slår all självgoogling i världen om man älskar bibliotek :D

      Var biblioteksyrket, så här i efterhand, som du trodde det skulle vara när du pluggade?

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida