De senaste veckorna har jag läst och läst om ”Män visar kuken för mig”. Jag har dessutom fått intervjua författaren Caroline Hainer och skrivit diverse intervjuer och essäer om fenomenet dickpics. Det är fascinerande hur fort det lilla ordet ”kuk” blir bekvämt då man umgås med det under några dagar. Jag glömmer stundvis bort att det inte är en passande ordval i alla sammanhang.
Men varför skickar då män oombett bilder på sina könsorgan? Hainer försöker hitta svaret i historien, konsten och vår kultur och kommer fram till några svar varav ett är att det handlar om en kommunikationsmiss. Män tror att kvinnor vill ha något kvinnor inte alls är speciellt intresserade av. Det får mig att undra: Hade John Gray rätt? Är män från Mars och kvinnor från Venus? Detta och mycket mer (bland annat Zadie Smiths ”Swing Time”) i senaste Mellan raderna podden.
6 kommentarer
Kan det hänga ihop med porren? Att män har en helt missvisande bild av vad kvinnor vill ha, eftersom porren utgår från att ge män en bild av vad de vill att kvinnor ska vilja ha?
Mycket möjligt! Hainer skriver ett helt kapitel om porr och hur samhället påverkar porren och vice versa.
Jag har två förslag till förklaring på den här typen av kommunikationsmissar, och att män alltså beter sig på ett sätt som är fullkomligt obegripligt för de flesta kvinnor:
1. Att flickor från tidig ålder fostras till att lyssna och läsa av andra människor och anpassa sig till dem, vilket män inte alls lär sig i samma utsträckning eller inte alls. Så de bara kör på och tror att om kvinnan inte protesterar tydligt och kraftfullt som en kille skulle gjort så är hon glad och nöjd.
2. Att kvinnor är så väldigt mycket mer rädda för att göra fel och göra bort sig, så de visar inte kroppsdelar eller överhuvudtaget gör några närmanden om de inte är säkra på att det kommer att uppskattas. (Vilket de har rätt bra koll på, eftersom de sedan tidig ålder vant sig vid att läsa av andra människor, se förklaring no. 1 ovan.) Män har inte från barnsben fått i sig hur fruktansvärt hemskt och pinsamt det skulle vara att göra bort sig, så de är mycket mer benägna att chansa vad det gäller alla typer av närmanden.
Dessutom så fattar ingendera gruppen riktigt hur olika den andra gruppen tänker och reagerar, så inte nog med att män kan bete sig på ett sätt som av kvinnor uppfattas som klumpigt och buffligt, utan att förstå att kvinnor uppfattar det så – till råga på allt så tycker kvinnan att hon gjort sin inställning helt klar medan mannen inte överhuvudtaget har fattat att hon gjort en markering för den var för subtil för honom.
Vi måste träna flickor på att säga ifrån tydligt och kraftfullt, och vi måste träna pojkar på att lyssna och läsa av andra människor. Det är möjligt att en del av det här är genetiskt kodat, men till åtminstone 90% är det fråga om uppfostran, det är jag rätt säker på. Killar som har vuxit upp som ende pojken i familjer med flera systrar brukar vara klart bättre på att förstå och kommunicera med kvinnor, och tjejer som vuxit upp som enda flickan i familjer med flera bröder brukar vara mycket bättre på att säga ifrån på ett sätt som killar fattar.
Mycket bra analys!
Kunde man inte tänka sig att det alltid har funnits en minoritet av individer som blottar sig — jag begriper inte varför, men de finns — och att sociala media har gett dem en helt ny kanal att blotta sig i?
Med andra ord: Samma gamla beteende, nytt medium?
OBS: Har förstås inte statistik på detta. Det är svårt att veta om ”den historiska frekvensen” av blottare är konstant.
JA! Och Hainer skriver/pratar faktiskt om det. Att en del blottare flyttat ut på nätet, dock finns det tydligen en aspekt som får en del av männen att stanna på gatan: nämligen den omedelbara reaktionen av den som utsätts som blottarna inte får elektroniskt.