”Prepping” – Anna-Maria Stawreberg « Bokhora

Bokhora.se

11/04 2018
15:34

Alla vet känslan när något som en själv älskar blir populärt i en grupp av människor som en själv ogillar. Det finns något osympatiskt i att känna så såklart, någon form av elitism. Men det är nog också fåfänga: när jag tipsar någon om en låt jag gillar eller pratar om en bok jag älskat så vill jag inte bli ihopbuntad med en massa idioter.

Mitt mest extrema exempel: en bok jag gillade väldigt mycket och tyckte var rolig var Charles Bukowskis ”Hollywood”. Det finns en karaktär som går upp i en fantasiomgång av roulette på ett sätt jag skrattade högt åt. Det händer typ aldrig i böcker för mig. Men det är ju omöjligt att som kille rekommendera Charles Bukowski, det är omöjligt att ens ha den boken framme eftersom den författaren är så starkt förknippad med killar som tycker det är coolt med supande, bara älskar manliga författare och av någon anledning skriver alla sina egna alster (jo, han använder det ordet) på en skrivmaskin trots att han har en sprillans macintosh.

Samma är det ju att vara fascinerad av prepping. Fyyyyyy vad jag stör ihjäl mig på män som i amerikanska dokumentärserier på Netflix om preppers går igång på sin egen förträfflighet och hur han ska försvara familjen, sitt egna elverk och all mat de hoardat. Han visar stolt upp alla sina vapen och kan inte sluta tjata om alla som är beroende av ”the grid”. Alla såna män säger förr eller senare en variant på ”Hoppas på det bästa, förbered dig på det värsta” men det går att se i deras ögon att de längtar efter katastrofen som äntligen ska göra dem till hjältar och deras fruar till duktiga husfruar som hämtar inlagda persikor till dem där de sitter på pass med ett jaktgevär. Jag får snabbt nog och stänger av och jag skäms och svär en ed med min katt att vi aldrig ska prata offentligt med någon om de vattendunkar, batterier och konserver vi har på lager i källaren.

Men! Anna-Maria Stawreberg har lyckats skriva en helt cringefri bok om dessa människor. ”Prepping” är både kort och snabbläst men samtidigt ambitiös och övergripande. Hon snuddar både vid konkreta tips, som hur en gör upp eld och släcker den, men också om psykologin och oron som får folk att bygga lösningar för att ha 400 liter vatten hemma just in case. Kapitel om enskilda preppers varvas med checklistor om vad som ska göras om någon får en medicinsk chock. Finanskrisen är med såväl som överlevnadskurs i arvidsjaur. Det är ett smart sätt att bygga upp boken på som gör den otroligt lättläst och de mer praktiska kapitlen får ett sammanhang och blir inte tråkigt ens för mig som är rätt ointresserad av att odla och vara ute i naturen.

Just nu finns det ju en lag om att alla infotainmentprogram i Sverige måste innehålla någon av de gamla medlemmarna i Hassan-gänget, och den lagen måste vi ju respektera, men om den någon gång (via demokratiska medel såklart) ändras så vore det ju underbart att se Anna-Maria Stawreberg gör en dokumentärserie där hon varvar praktiska tips med att åka runt i Sverige bland preppers och filosofer och akademiker och MSB-anställda och pratar om de här sakerna. I en utopisk värld skulle MSB bekosta 10 såna 45-minutersprogram för webben.

Eftersom Stawreberg skriver bra så önskar jag att boken skulle ha varit längre och ännu mer fördjupade nämligen. Hon berör allt ifrån Sveriges avskaffandet av beredskapslager till patriarkala strukturer i undergångsscenarier. Det är ganska intressant att psykoanalysera sig själv utifrån alla vägar till prepping som hon visar, varför har jag själv ett lager värktabletter extra stora reservdunkar bensin hemma? Är det ”världsläget” eller allmän oro eller en rädsla för utveckling? Hur vi preppar blir på något sätt en bild av vårt eget skräckscenario. Någon i boken köper på sig silvermynt vilket för mig framstår som idiotiskt, men att jag själv köper på mig ohemult med bönor varje gång det är erbjudande i affären är säkert mer idiotiskt i någon annans ögon eftersom jag ändå inte har någon BOB (Bug out bag) med mig.

Det är en udda subkultur som skildras såklart men också väldigt samtidshistoriskt intressant. Vad vi är rädda för nu kommer säga något till framtiden om vår tid. Den kunskap som idag är kollektivt bortglömd kommer det kanske skrattas åt snart.

Att Stawreberg inte bara intervjuat män är ett stort stort plus i boken, den här genren behövde verkligen det på samma sätt som Linda Leopolds perspektiv behövdes i  ”Smartast i världen : IQ-sällskapen från insidan”. Jag tycker illustrationerna och formgivningen lyfter boken extra mycket, de är otroligt snygga (min enda kritik är att jag tycker kapitlet ”Utemat” borde illustrerats så jag faktiskt kan använda det kapitlet sen när strömmen går).

Författaren ställer sig frågan på första raden i boken: ”Kan man skriva om prepping och överlevnad utan att väcka en onödig oro?” Självklart är svaret ja. Det lyckas hon med redan i förordet.

En till synes svårare fråga: Kan man i en och samma bok skriva om både krypskyttar i Sarajevo och torkad frukt och samtidigt vara underhållande? Svaret på den frågan är att jag åtminstone vet en som lyckats med det.

 

8 kommentarer

8 kommentarer till ”Prepping” – Anna-Maria Stawreberg

  1. Jag var mycket diskret när jag lånade den på biblioteket. Tog den från hyllan och stoppade den snabbt mellan några andra böcker. Så jag förstår precis. Man vill ju inte bli förknippad med extrema preppers, även om man nu råkar ha ett ovanligt stort förråd av konserver och värktabletter.
    Däremot fattar jag inte detta eviga tjat om spritkök. På en vanlig grill kan man laga nästan vad som helst, till många människor samtidigt och de finns ju på nästan varenda gård.
    Ok, jag kanske har ganska många påsar grillkol också…
    Men som sagt, bra bok!

    • Ja! Vad skönt att hör att jag inte är ensam om att vara skamfylld prepper light. Borde vi ha ett nytt namn för såna som oss? Ordet ”orolig” finns ju iofs…

      Jag håller med dig om spritkök, jag har faktiskt ”gått på” det ganska mycket och har länge tänkt köpa ett men sen har jag börjat ifrågasätta varför jag går och drömmer om det när jag eldar varje dag hemma för värme. Men är det kanske för att man ska vara lättrörlig? Jag tänker ju att jag ska stanna hemma vad som än händer, många verkar ju vilja sticka? Vilken av dessa typer är du?

      • Haha, orolig är ordet. Jag har nog alltid föreställt mig att jag ska sticka till mitt torp. Där kan jag klara mig helt utan el om det skulle behövas. Hur jag ska ta mig dit om vägarna är igenkorkade har jag dock aldrig tänkt på. Rörlig? Som något slags överårig ninjatant som smyger omkring i skogen och lagar snarade kaniner på mitt spritkök? Nej, det har jag nog inte tänkt mig.
        Lyckas jag bara ta mig till torpet kommer jag att stanna där.

  2. Tack för tips! Är intresserad av prepping, men börjar omedelbart gäspa när snubbar runt omkring mig börjar prata om en massa olika prylar de vill ha. Ibland känns prepping-intresset bara som en ursäkt för att få ägna sig åt en alternativ materialsport. Tycker att det låter som att den här boken tar upp en bredare och intressantare bild!

    • Vad roligt att du kände att denna tilltalade dig, vi är nog ganska lika där. Jag tycker du sätter fingret på det exakt, jag tror många älskar detta med alla prylar. De som förut var hifi-snubbar och inte kunde lyssna på musik utan att ha guldkablar dragna till ljudsystem (bara ordet) för 50 000kr…

      Jag tyckte denna var en bra introkurs eftersom den är lite mer självmedveten. Hoppas du gillar om du läser!

  3. Åh alltså att jag inte hört talas om denna bok, är så himla fascinerad av fenomenet. Åker direkt upp på ”att läsa”-listan!

  4. I Storbritannien och USA finns det ju en tradition att frilandsjournalister skriver faktaböcker om olika ämnen som de inte nödvändigtvis är personligt engagerade i, tyvärr finns det inte så mycket av det i Sverige.

  5. Tycker också prepping är intressant på nåt sätt även om jag inte är konspiratorisk av mig och tror att undergången är nära osv. Men har ändå dragit mig ifrån att läsa en bok om detta ämne, men nu känns det ju som att den här boken kan vara nåt!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida