Stilistiskt grepp som får mig att sluta läsa « Bokhora

Bokhora.se

09/04 2018
18:03

För att ha något att prata om i Mellan raderna-podden försöker jag läsa minst en bok i veckan. Det går inte alltid sår bra, men oftast lyckas jag. Eftersom veckan och livet båda är korta vill jag helst läsa nåt bra och är ganska sträng mot böcker som jag inte gillar. Märker jag att jag irriterar mig på något blir det lätt att boken får ligga och jag läser nåt annat. Jag kommer ändå inte att hinna läsa världens alla böcker så varför inte satsa på de jag tycker om, resonerar jag.

Häromdagen började jag läsa på en ny bok av en författare jag vanligtvis gillar. Men jag vet inte om vi vuxit ifrån varandra eller om den här boken bara inte höll måttet, men jag kom bara tjugo sidor in innan jag bytte bort den. Jag störde mig på att allt förklarades så ingående och många gånger. Den gamla hunden var grå, hade en nos som ljusnat under åren, hade trötta gamla ögon, rörde sig stelt PÅ GRUND AV ÅLDERN och så vidare. Samma sak med kanalen, den var smutsig, mörk, djup, svart, oren, farlig, giftig och så vidare sida upp och sida ner. Jag blev nästan förnärmad över att författaren inte hade större förtroende för mig i egenskap av läsare.

Vad får er att sluta läsa en bok?

20 kommentarer

20 kommentarer till Stilistiskt grepp som får mig att sluta läsa

  1. Jag avskyr när författaren talar om vad som ska hända i förväg. ”De sa adjö vid dörren och det skulle bli sista gången de sågs, men det visste de inte om ännu.”

  2. Jag ska inte säga att det får mig att sluta läsa, men en sak jag finner otroligt irriterande är när översättaren inte har koll på tilltalsformerna. Till exempel när någon kallar en person ”mr/mrs Smith” eller liknande, men ändå duar vederbörande. Det ser helt enkelt inte snyggt ut.

  3. Håller med om att de ingående förklaringarna är irriterande men å handra sidan gillar jag Knausgård högt och han kan vara oerhört detaljerad, typ: jag hällde upp kaffet från termosen och rörde om i koppen… Ungefär så. Ja, vad är det som gör en författare ”bra” och en annan så träliga att jag slutar läsa? Svårt att sätta fingret på VAD.

    • Mycket bra poäng. VAD gjorde Knausgård som så få andra klarar av? Kanske han var så extremt detaljerad att det blev en helt egen stil? Och att han ändå lyckades med konststycket att inte upprepa sig själv utan föra historien framåt i små små detaljer.

  4. Relaterar! Jag slutar läsa om jag tycker att boken är irriterande överlag. Jag antar beror på olika saker, men framförallt att det inte känns trovärdigt. Om jag stör mig på en person i boken (fast det inte är meningen att man ska göra det kanske) då är det oftast för att jag inte tror på gestaltningen.

    Oftast slutar jag nog dock att läsa om jag inte känner att jag kommer in i boken, vilket lika gärna kan bero på att min läsning var slapp, för hackigt uppdelat etc.

    • Jag brukar ge en bok ca 50 sidor och om jag inte kommit in i den ger jag upp och börjar på en annan. Tänker att jag ändå inte kommer att hinna läsa alla världens böcker.

  5. Dåliga översättningar. Har sett tex sett exemplet ”jag har kort om pengar” lite för många gånger. Hur ofta säger någon så? ”Jag har ont om pengar”, vad är det för fel på att skriva det?

    • Håller med dig så mycket! Läser ofta böcker på engelska men när jag väl läser en översatt bok till svenska, så kan jag störa mig jättemycket på såna konstiga meningar. Det tar nåt ifrån handlingen och boken. Kan man läsa på originalspråk är nog det det bästa, då kommer man så nära den ursprungliga berättelsen det bara går.

  6. Det är så tråkigt när en bok man hoppas på eller tror ska vara bra, sedan visar sig vara dålig eller jobbig att läsa. Den besvikelsen är lite speciell på nåt sätt.

    Men jag håller med om att det blir långtråkigt och nästan lite förnärmande när författaren inte litar på läsarens förmåga att ta in handlingen utan att ALLT måste förklaras.

    Jag slutar nog läsa en bok som antingen är för detaljerad ang miljön (typ 10 sidor om tapeter i stil med Oscar Wilde) eller om handlingen saknar en röd tråd, så att man till slut inte förstår vad som händer, vem som gör vad osv.

  7. Jag har också svårt för dåliga översättningar. Tömmar istället för tyglar är ett klassisk exempel som retar gallfeber på mig.
    Men vanligaste anledningen att jag slutar läsa en bok är att jag inte bryr mig det minsta om vad som ska hända.Fast det är förstås inte ett stilistiskt grepp, mer en fråga om personlig smak.
    När det gäller populärvetenskap så har jag märkt att det ofta räcker med att läsa första halvan av boken. Det är sällan de sista delarna tillför speciellt mycket för mig.

    • Håller med, jag har också insett att översättning kan vara som att skriva en egen bok. Behövs samma känsla för språk och historia som författren. Alltså om översättaren är riktigt jäkla bra kan det vara en sann njutning att läsa.

  8. När den tar slut innan alla trådar är uppklarade, ens underförstått.

    • Men… om du läst till att boken är slut men trådarna inte är uppklarade, då har du ju inte slutat på grund av att den är dålig; då har du ju slutat för att den tog slut?!

      :-)

  9. MEN VILKEN BOK?! Nyfikenheten!!!!

  10. Jag är allergisk mot vissa träslag och har därför behövt lägga ifrån mig böcker av både Lars Kepler och Mia Skäringer på grund av att pappret gett mig rödflammiga hudutslag.

  11. Pretto-författare. Sådana som försöker skriva en på näsan, såsom; Oscar Wilde, Lena Andersson eller, värst av allt, ”Tankar för dagen” på P1. För mycket pretentiöst tjafs får mig att lägga ner boken.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida