Bokhora.se

18/10 2014
8:09

Hoi Förlag är ett relativt ungt förlag som har en lite annan inriktning på den svenska bokmarknaden. Den största skillnaden är den finansieringsmodell de har valt – författaren är själv med och finansierar sin utgivning men behåller också största delen av vinsten (vinst = när kostnaden för boken är täckt). De väljer också ut manus som de tror har chans att lyckas, så det är inte någon egenutgivning där man, bara för att man har ett bokmanus i byrålådan, också automatiskt kan ge ut det på Hoi.

Jag tycker deras tankesätt är väldigt intressant. Man kan läsa mer om deras historia och deras finansieringsmodell på deras sajt om man är sugen.

Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har läst två titlar från just Hoi och det gör mig bara än mer intresserad av deras förlag, för båda böckerna var läsvärda. Och båda böckerna utspelade sig också av en slump i Norrland – bara en sån sak!

hoifjarilDen första var en deckare, ”Ensamfjäril” av Gabriella Ullberg Westin. om polisen Johan Rokka, som gör en Mellanjo och flyttar tillbaka till hemorten efter några år i Stockholm. Han får direkt ett bestialiskt mord på halsen (vad är det med små orter och bestialiska mord kan man undra?) när hustrun till en världsberömd svensk (också hemvändande) fotbollsspelare hittas mördad. På självaste julafton, dödad av självaste jultomten. Rokka får slita hårt. Är det herr maken fotbollsspelaren eller är det någon utomstående som är den skyldige? Klart är att fotbollsfamiljen har många hemligheter och sökandet efter mördaren leder Rokka på snirkliga vägar till Italien och hem igen innan hen kan åka inom lås och bom.

Jag gillade! Det fanns ett par luckor här och var i berättelsen som jag fann onödiga och inte riktigt hängde ihop hela vägen, som till exempel Italien. Där tror jag författaren var mer intresserad av att få in Italien på något vis i berättelsen, snarare än att den krävde det. Och varför den här boken heter som den gör, nja, det var också en aning inkrystat tycker jag, utan att spoila något. Men som helhet var det bra, okej, med potential att bli en svensk deckarserie i raden och det är inte illa. En annan sak som jag noterade som jag undrar om det följer i Keplers spår – det var sex, explicit och mycket – och det tycker jag är en rätt ny ingrediens i svenska deckare. Alltså inget fumlande under täcket utan mer sex på närapå allmän plats. Detaljerade samlag. Varning för rodnad! Fast inte på något dåligt vis, för det var riktigt, riktigt bra sexscener. Inget att skämmas för. Men litet varm och röd kan man bli på många vis.

hoimayerDen andra var alls ingen deckare, den är lite svårdefinierad. Jag skulle nog inte vilja kalla den chicklit, den rör sig någonstans i gränslandet. Annika MayersStå inte för nära kanten”. Jag fattar inte riktigt titeln här heller, men det spelar ingen roll, för inte är det ofta man får läsa böcker som utspelar sig i Gällivare! Det är dåtid, Sverige (Göteborg och Gällivare) år 1995 och Hanna Klein får nytt flashigt jobb på reklambyrå. Och så har hon skilt sig. Hon är liksom lite trasig på många håll och kanter så hon reser hem till mamma i Gällivare för att vila upp sig och träffa gamla barndomsbästisar. Kanske träffa nån kille också, det där med kärleken är svårt för Hanna. Av många skäl. Bland annat saker som inträffat när hon var i Tyskland och hälsade på sin pappa som tonåring. Ja, hela Tyskland och den tyska delen av släkten är som ett stort sår för Hanna. Fast inte ett stort öppet sådant, utan ett som hon dolt under många lager plåster och bandage och är väldigt ovillig att öppna och undersöka. Och sådana sår har en tendens att bli ganska variga med tiden. Så är det för Hanna med. Hon försöker med mamman, men att försöka prata känslor med sjukpensionärer i Gällivare är inte det jävla lättaste (om det är lika svårt som jag misstänker det är i grannkommunen där jag kommer ifrån). Så det blir liksom inte bra. Men Hanna försöker nysta på eget vis, och lite med hjälp från barndomsbästisen Kattis. Hon måste nysta, för om hon ska kunna hitta kärleken igen så krävs det att hon är hel. Eller? Amerikanske läkaren Eric verkar vara en riktig drömman och han fastnar för Hanna. Riktigt hårt. Ska hon våga gifta sig en gång till? Hur vet man att någon är rätt att älska när man inte vågar släppa in? Och är Eric verkligen den rätte? Kattis tycker i alla fall inte det och hon brukar ju ha rätt.

Jag tycker Annika Mayer fångar så på pricken hur det kan kännas att återvända till norr efter ett par år söderöver. Både vännernas reaktion, Hannas reaktion, familjens reaktion. Känslor, dialoger, ja allt. Det är rappt och roligt och sorgligt. Brett känslospektrum på den här boken. Ja, jo, men det är kanske chicklit ändå. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall läsvärt! Och känslomässigt intressant tycker jag. Hur mycket som hänger i från det vi är små och formar oss till de vuxna vi sedan ska vara. På gott och ont.

Två fina Hoititlar med andra ord, det lär nog bli fler!

2 kommentarer