Bokhora.se

17/07 2017
19:11

Det blev ju lite dagbok insprängt också i Knausgårds ”Om sommaren”! Uppslagsord blandat med dagboksavsnitt. Gissa vilka delar jag gillade bäst?
Just det.
Dagboken.

Jag vet att jag har sagt det här tjugo gånger förr och är som en papegoja i ämnet, men när han skriver om en sommardag som består av att skjutsa barnen hit och dit på aktiviteter, handla mat däremellan och sen ta en kaffe i skrivstugan på kvällen – det blir en bladvändare utan dess like. Mycket mer fängslande än hans filosofier om tex campingplatser. De är också bra, men inte når de vardagsskildringsnivån.
När, oh, när ska jag få läsa mer sånt av Knausgård månne? Årstidssviten är ju färdig nu.

2 kommentarer
10/07 2017
10:11

Min läsning den här sommaren liknar ingenting. Den kommer i sjok. Jag får ett par dagar ledigt. Hetsläser två, tre, kanske fyra böcker. Sen börjar jag jobba igen (håller på med en egen bok som tar evigheter). Då läser jag ingenting på flera veckor. Alltså verkligen ingenting. Mycket ovanligt. Att hitta en backlistförfattare och plöja hens verk … nej, inte den här sommaren.

Iallafall, igår när jag åkte bil började vi lyssna på Linda Boström Knausgårds Sommar-prat, och sen klämde jag den sista snutten när resan fortsatte med tåg. Det var ett intensivt Sommar-prat. Om man gillar hennes böcker, då älskar man nog det också. (Mig lämnar böckerna tämligen oberörda. Sommar-pratet grep mig mer, men ändå. Well.)

Hade med mig Karl Ove Knausgårds ”Om sommaren” som rese- och helgläsning, men började inte på den förrän nu idag när jag åkte in till kontoret. Den här är sådär encyklopedisk, han filosoferar / associerar kring ett ord. Jag har hittills kommit igenom texterna om vattenspridare, kastanjer, kortbyxor, katter, campingplatser, sommarnatt, sommareftermiddag och intelligens. Även om Knaus är Knuas, alltid, tycker jag inte alls om det greppet lika mycket som den mer dagboksliknande ”Om våren”.
Jag skulle också kunna säga Min kamp 4ever som omdöme.

Kommentera
23/05 2017
11:37

Ganska ofta när jag gör författarbesök på skolor får jag frågor om vad jag gillar för böcker, vilka mina favoriter är. Brukar säga att jag gillar såna om helt vanliga människor som gör helt vanliga grejer. Går till skolan, jobbet, pratar med lite folk, kommer hem, tänker lite. Jag älskar ju ”tråkiga” böcker där ”inget” händer.

När jag läste Knausgårds ”Om våren” kom jag på att jag har en till favorithandling: han röjer upp i ett stökigt kök. Finns tusan inget bättre?

”Om våren” är i samma stil som Kampen. Ett par dagar, veckor, månader i Knausgårds liv med hushållsrutiner, barn, fru, och tankar om stort och smått mellan att väcka barn, fixa lunch, betala räkningar, och att städa. Allt är riktat till hans då ofödda fjärde dotter för att hon ska få veta vad som hände innan hon föddes.
Det är en bladvändare! Man börjar läsa, och sen vill man aldrig lägga ifrån sig den. Man kan fundera och säkert komma på skitsmarta iakttagelser om detta i att skildra det stora i livet genom det lilla, men jag struntar i det nu. Säger bara att Knausgård är en av de bästa livs- och vardagsskildrare jag vet. Det är på riktigt oupphörligt spännande när han en dag bestämmer sig för att rensa ur kylskåpet, greppar en Wettex-trasa, och kör igång. Det är samtidigt ett sånt lugn. Jag känner mig så säker och omhändertagen som läsare för att hantverket, ni vet. Ojojoj.

Gud, vad jag saknar Min kamp-läsupplevelsen.

2 kommentarer
12/02 2016
16:36

Vissa kommer säkert vara upptagna av Melodifestivalen, men för oss andra vankas en Knausgård-kväll på svt2 imorgon! Först dokun ”Året efter ”Min kamp” kl 19 (den har gått förut), och kl 20 är det uppsättningen av ”Min kamp” från Stockholms stadsteater.

Jag kommer sitta bänkad med snacksbuffé och allehanda dryck inom räckhåll.

Kommentera
08/05 2015
13:02

Igår såg jag på twitter att Knaus skulle ha ett författarframträdande i New York.
Herregud. Tänk att först och främst vara där, i världens bästa stad, och att sen dessutom få gå och lyssna på honom, en av världens bästa författare.
Förstå hur avundsjuk jag blev. Det har inte gått över än.
Sen upptäckte jag att han ska vara där den 20-21 maj också tillsammans med flera andra norska författare jag gillar (tex Kjersti Annesdotter Skomsvold och Tore Renberg) för en norsk litteraturfestival.
Inte heller då kommer jag att vara på plats.
Livet är så orättvist.

5 kommentarer
06/01 2015
9:19

hemma bortaJag är klar nu. Blev det för några dagar sen, och har gått runt i ”Hemma borta”-stämning sen dess; att ett verk gör ett sånt intryck att det fortsätter prägla hela dagarna och allt som händer även om man inte läser (tittar, lyssnar på) det längre.
Jag önskar  ”Hemma borta” del 2, 3, 4, 5… Fotbolls-VM är slut, men Ekelund och Knausgård kan bara fortsätta mejla om vad som helst. Sånt sträckläsningsinnehåll!

Det blev lite mer fotbollssnack ju längre VM led och det var dags för kvartsfinaler och semifinaler. Ibland liiite långrandigt, men ofta intressant. Tex resonemangen om Suarez och bettet (googla om ni inte såg det), och hur det låg i linje med hans fantastiska sätt att spela fotboll och icke-filtret till sina känslor.
Och den chockade, förnedrade stämningen i Rio efter att Brasilien krossades med 1-7 av Tyskland, ojojoj.

Den stora behållningen med Ekelunds brev är just Brasilien och Latinamerika, att han är på plats i Rio och vet så mycket om landet. Sån initierad lokalstämning! Bara att läsa om en enkel tur för att gå och käka middag blir spännande för det händer så mycket på vägen. Ibland i form av faktiska händelser, ibland i form av tankar och minnen.

Och hans liv! I hans avsnitt kommer jag hela tiden på mig själv med att sucka avundsjukt och undra varför jag aldrig har gjort det där?! Rest hit och dit, jobbat med olika saker, träffat massa märkliga och spännande människor. Tex att Ekelund efter romandebuten åkte till Paris för att leva författarliv och plugga franska. För det är ju det man gör när man har velat bli författare hela sitt liv och sen lyckas. Exakt! Det ÄR det man gör. Men gjorde jag det? Nej, nej, nej. Jag jobbade bara på hemma i Stockholm, precis som vanligt.

Knausgård är också avis på honom, och på hans förmåga att träffa och prata med människor. Säger att han aldrig skulle få till den kontakten om han åkte till Brasilien. Han skulle prata med precis lika få som han gör hemma på Österlen, dvs 0. Han pratar aldrig med någon oavsett var han är. Fast sen berättar han i en passage om jättefina och oväntade möten som skett på hans bokturnéer på väldigt små platser ute i ingenstans i Tyskland. Typ 7 personer kommer och lyssnar och istället för att han bara föreläser för dem blir det snabbt ett gemensamt samtal om döden där alla öppnar upp. Efteråt återvänder han till det iskalla, slitna hotellet, i mörkret och tystnaden. Morgonen efter åker han vidare och träffar dem aldrig igen. Åh, jag vill också åka till ett iskallt, slitet hotell på den tyska vischan!
Såna där känslokast, hela tiden.

Det är blandningen av allt jag tycker är så fantastisk. Spela fotboll med några män på stranden i Rio, berätta om favelorna, hänga med svt-gänget en kväll, berätta om olika latinamerikanska böcker, skjutsa sina barn till poolen någonstans på Österlen, ta en kaffe med Geir, skriva på en essä, se på döttrarnas teaterföreställning, och så en massa böcker och skrivande, och en massa fotboll, och en massa nutida politiska frågor, och en massa om deras liv och avgörande ögonblick. Den här boken handlar om livet, kort och gott. Den är som en mix av ”Min kamp” och Noréns dagbok. Sa jag att jag älskar det? Jag skulle vilja ha en ny ”Hemma borta” varje år. Är det ett stort sportevenmang någonstans i världen i år? Boka en biljett dit åt Ekelund, jag lovar att han redan har ett gäng kompisar där oavsett var det är, och så fortsätter allt!

3 kommentarer
01/01 2015
13:35

Här kommer en fantastisk trestegsraket till alla som är besatta av Knausgård.

Två poddar:
1) Eric Schuldts ”Sextio minuter” där han intervjuar en kulturmänniska åt gången i 48 minuter. Nej, skojar.
Men Knaus är alltså en av hans gäster, och det är i det avsnittet som det här om att män funderar hur det är att ligga med alla kvinnor de möter kommer upp. Men också mycket annat. Jag tycker tex Schuldts religiösa tolkning av ”Min kamp” var superintressant.

2) Liggandet spinner sen Liv Strömquist och Carolina Ringskog Ferrada Noli vidare på i avsnitt ”Ingen ska behöva psyka ur” av ”En varg söker sin podd”. Liggandet och mycket annat! Det är ett entimmesavsnitt och det mesta handlar om Knausgård. Så himla bra samtal! Jag är ett stort fan av den här podden redan och lyssnar slaviskt varannan fredag. Det här var ett av årets bästa. Ett av de bästa någonsin.

hemma bortaEn bok:
”Hemma borta” av Fredrik Ekelund och Knausgård.
Jag har vetat om den här boken som släpptes i november, men infon jag har läst säger en mejlväxling om fotbolls-VM, och jag blev förvisso ganska fast i VM, men vill jag läsa en hel bok om det?
Nej. Inte ens när det är Knausgård som mejlar.

Trodde jag.

Hur ska jag sen beskriva känslan efter jag hade läst de två första breven i den?
Kanske typ OH MY GOD DET HÄR ÄR FAN-TAS-TISKT STÄLL IN ALLT FÖR JAG MÅSTE LÄSA. All rim och reson ut genom fönstret och bara ÄLSK ÄLSK ÄLSK PEPP PEPP PEPP.

För att det inte alls bara handlar om fotboll. Fotbollen är en fond och de försöker se så många matcher som möjligt och skriver om dem. Fredrik Ekelund är på plats i Brasilien. Han är en stor Latinamerika-kännare och har vänner där. Han älskar Brasilien. Knausgård är hemma på Österlen och tar hand om sina fyra sommarlovslediga barn och somnar för tidigt varje kväll pga jetlag efter en treveckorspromotion i USA. Han försöker däremellan se matcher, skriva en essä och svara på Ekelunds brev.
De berättar om sin vardag i stort och smått på dessa diametralt olika platser, och de skriver om litteratur, klass, författande, familj, hur Ekelund kom in på Latinamerika, varför han älskar Brasilien, varför Knausgård tror att han skulle hata det, närhet, rasism, kulturmansdebatten, Norge och Sverige, liggandet, och hundra ämnen till. Fria associationer. DET ÄR SÅ FANTASTISKT.
Det är ungefär som ”Min kamp” fast med utgångspunkt i fotbolls-VM och med en jätteintressant sparringpartner i Fredrik Ekelund.

Jag har inte kommit så jättelångt än, men jag älskar varje sida. Och jag gillar väldigt mycket av fotbollen också faktiskt! Jag började kolla på VM med en nonchalant attityd för att Sverige inte var med, men det dröjde inte länge förrän jag var fast i minst en match varje kväll-tittande. Ibland två. Och även om jag nu inte minns alla detaljer som kommer upp i deras prat så är det ändå kul.
Men för att inte avskräcka: om man börjar läsa den här boken med en önskan att den ska handla skitmycket om fotboll, då blir man besviken. Fotbollen är alltså en start och sen är det väldigt mycket annat.

Det som också är så kul är att den är så färsk. De pratar om saker som hände i somras, och nu ett halvår senare har man som läsare sett hur de har gått / utvecklats.

Jag kommer givetvis att skriva mer om ”Hemma borta” allt eftersom jag läser på. Oroa er inte! Det kommer mer ÄLSK snart.

1 kommentar
06/02 2013
7:42

K Special kl 20.00 i SVT 2: Lena Jordebo har följt Knausgård året efter hans 3500 sidors-roman ”Min kamp” blev färdig.

Folk är upphetsade över Melodifestivalen just nu men jag undrar ju: var är receptfoldrarna med mat att snacksa till K Special? Vilken hashtag använder vi på twitter? Kommer Linda att uttala sig? Kommer vi att få träffa Yngve och åka till Norge? Vad blir det för musikläggning?
Och sist men inte minst, när när när öppnar chatten med Karl Ove efter programmets slut?

Så många frågor att peppa ihjäl sig för! På fredag smäller det!! Weeeeey!!

2 kommentarer
06/12 2012
21:33

Jajamensan, kommer Knausgård till stan så går jag och lyssnar, alltid*. Ikväll var han på Kulturhuset i samtal med Per Svensson, Sydsvenskan. Utsålt.

Det blev ett samtal som spann över många ämnen som tex skrivande, pengar, Dockers och fåfänga, att bo i Malmö, dagis, om Norge och Utöya, och om att vara känd.
Jag gillade det! Bra tempo, men inte duttigt och ytligt. Och jag tyckte Knausgård verkade ganska avslappnad. Kanske för att han är klar? Det är första gången jag ser honom framträda efter att 6:an är färdig och ute.

Per Svensson var bra som samtalsledare, men han gjorde en grej som jag är tveksam till. Han läste upp den sista meningen i ”Min kamp 6″.
Mhm.
Inte för att det är en deckare och hela spänningen blir förstörd, det är ju inte den sortens roman, och nog för att det blev en bra diskussion av det, men… ändå? 6:an har ju inte ens kommit ut i Sverige än. Jag var själv rätt noga med att inte läsa sista meningen innan jag nådde dit. Och man hade kunnat komma in på diskussionen som följde utan att avslöja den.
Oh well.
I övrigt en trevlig kväll och bra samtal. Skrivinspirerande som vanligt!

Kommer jag att satsa på en 5:e gång? Självklart!

* 2 gånger på olika bokmässor med Annika Persson och Aris Fioretos som samtalspartners, och sen med Jens Liljestrand på Kulturhustaket.

1 kommentar
22/07 2012
22:00

Under minneskonserten ikväll för Oslo/Utöya deltog flera artister och tre författare: Åsne Seierstad, Karl Ove Knausgård och Frode Grytten. De hade alla skrivit nya och väldigt starka texter.
Än så länge har jag bara hittat Åsne Seierstads på nätet, men de andra kommer säkert snart.

UPPDATERING
Här är Frode Gryttens dikt.

UPPDATERING
Och här är Knausgårds, ej text utan bara filmklipp.

4 kommentarer