Bokhora.se

18/01 2016
16:31

erichu3dnyKabusa har gett ut kortromanen ”Eric” som ingår i ”Berättelser från yttre förorten” av Shaun Tan som pytteliten bok.

Som del av ”Berättelser från yttre förorten” skulle jag inte räkna upp den som favorit, men nu när jag läser den som liten roman är den himla fin och jag tycker jättemycket om den.

Boken handlar om utbytesstudenten som har ett namn som är väldigt svårt att säga så hans värdfamilj kallar honom för Eric. Eric bor i skafferiet (trots att värdfamiljen gjort iordning gästrummet!) och fascineras av de mest märkliga (enligt huvudpersonen) ting.

Familjen accepterar det Eric gör som de tycker är annorlunda, som någonting ”kulturellt”.

En dag lämnar Eric sin värdfamilj och först blir de en aning ifrån sig och tror att Eric har blivit upprörd. Sedan ser de Erics överraskning i skafferiet.

”Eric” är alltså himla fin, men den är också gullig, varm och Shaun Tan berättar minst lika mycket i text som i bild. Den berättar på sina få sidor en hel del om acceptans och om att tycka olika men att tycka om varandra ändå.På förlagets hemsida står det att boken är en bra gåbortspresent till alla över 18 år och ja! Jag håller verkligen med. Sedan har jag förstås inget emot att ge den till 17-åringar heller, men mest av allt tycker jag att ni ska ha den i handväskan (eller ryggsäcken eller fickan) en hel dag och titta på lite då och då.

På förekommen anledning: boken går inte att bedöma utifrån Warnqvist-testet.

Kommentera
14/01 2014
19:20

sommarregler3dhu-kopia

Huvudpersonen i Shaun Tans ”Sommarregler” lärde sig en hel del livsviktig kunskap under sommaren. 60 sidor superuttrycksfulla bilder och tvetydiga meningar. En regel på varje sida* uttryckt i en mening. Själva avkodningen är därmed relativt enkel (vad nu enkel betyder, som Prins Charles skulle ha sagt), men det är ingen enkel bok. Varje sida begrundas noga. ”Se till att hitta vägen hem”, ”Säg aldrig emot en domare”, ”Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket”. Men så är det väl med alla böcker. Att de kan vara urenkla, bläddras igenom, ställas in i bokhyllan och inte fundera mer över. Varje sida av Shaun Tans ”Sommarregler” förtjänar en tavla. Varje regel förtjänar ett samtal.

Årets första utlästa bok. Årsregler: Läs inga dåliga böcker.

 

* = Nästan.

Kommentera
15/05 2013
19:51

Johanna Lindbäck skrev om ”Ankomsten” tidigare idag och i sammanhanget vill jag gärna tipsa om en sida som handlar om ett projekt kring just den boken.

Katarina Lycken Rüter, som arbetar på Östra Reals gymnasium i Stockholm, och Annelie Drewsen, på Ross Tensta utanför Stockholm, har tillsammans genomfört ett projekt med sina klasser. Eleverna har läst Shaun Tans ”Ankomsten” och projektet finns beskrivet på en sida som heter just Ankomsten. Jag tycker att projektet är intressant eftersom det skapat möten mellan människor som kanske inte hade träffats annars. Och detta alltså kring en sådan gripande och välberättad bok som ”Ankomsten” är. Den skulle jag vilja bokcirkla någon gång!

20/5 pratar Katarina och Annelie om sitt projekt på Institutionen för Språkdidaktik och det verkar främst vara för lärarstudenter, men en får hoppas att de får chansen att berätta om det vid fler tillfällen.

Som vanligt får ni gärna tipsa om andra liknande projekt i kommentarerna!

 

 

1 kommentar
08/01 2013
10:23

1056642

Girig efter att få läsa så mycket som möjligt av min favoritförfattare, Shaun Tan, beställde jag ”The haunted playground”. Den handlar om Gavin som jagar omkring på lekplatser med sin metalldetektor för att hitta mynt och andra skatter (som ramlat ur fickorna på akrobatiska barn eller vuxna som skakar sina handdukar).  På en av lekplatserna tappar han sin klocka och därför stannar han kvar där extra länge. När mörkret lägger sig över lekplatsen tänds plötsligt belysningen och där står en grupp barn. Barnen leker avancerade tafatt-lekar och även om Gavin uppskattar lekarna, blir han lite rädd för barnen. Han börjar också förstå att barnen vill att han ska stanna kvar på lekplatsen för alltid. Och med för alltid menar jag just f ö r a l l t i d. Ju mer Gavin förstår av barnens verkliga syfte, desto större fara svävar han i.

 

”The haunted playground” är tydligen en del i en lättläst bokserie (som jag har efterlyst på svenska – tänk att få rekommendera mina elever böcker av Shaun Tan!), alltså böcker med avancerat innehåll för barn och ungdomar som av olika anledningar har ett begränsat ordförråd eller andra lässvårigheter. Det finns en komplexitet i boken om Gavin som jag gillar. Gavin resonerar med sig själv och även om det är uppenbart för läsaren (åtminstone den vuxne läsaren) att Gavin borde lägga benen på ryggen och sticka från de där otäcka ungarna, smyger sig liksom insikten på Gavin. Det är snyggt. Sedan har vi förstås den där förutsägbarheten. Men man ska inte glömma att förutsägelser är en lyx som expertläsare kan ägna sig åt.

Jag slutar inte att häpnas över Shaun Tans fantasi och hur han med lätthet spottar ur sig historia efter historia. ”The haunted playground” har ett utseende (sättningen, hur texten är placerad på sidorna och så) och till viss del språk som påminner mig lite väl mycket om klassuppsättningarna för år sex på min arbetsplats, det stör mig en del i läsningen, men skitsamma. Shaun Tan är Shaun Tan. Jag tycker verkligen inte att ni ska spendera de 71 kronor som boken kostar på ett eget exemplar om ni inte är hard core-fans, men läs den för all del.

1 kommentar
06/09 2012
10:26

I våras läste jag Shaun Tans ”Berättelser från yttre förorten” på engelska och den var så bra, så bra, så bra. Nu har den kommit på svenska. Jag var jättenyfiken på boken i svensk översättning eftersom en sådan innebär att det blir lite enklare för mig att högläsa den för mina elever och syskonbarn.

När jag återigen läste novellerna blev jag lika hänförd som första gången jag läste dem. Jag var lite osäker först. Jag läste den inledande novellen och hittade inte tillbaka till känslan, men sedan läste jag historien om en morfar som berättar för sina barnbarn om den spännande sakletarresan han och mormorn måste göra innan de fick gifta sig, för min mamma och min systerdotter och då var jag där. Helt varm i hjärtat. Sedan högläste jag för min pojkvän om hundarnas hämnd och om sköldpaddsbebisarna som måste räddas och jag kunde inte sluta. Jag bläddrade fram och tillbaka och läste mina favoriter, vilket är i stort sett alla, jag får som nya favoriter hela tiden.

Jag gillar att Shaun Tan varierar sina illustrationer och att han verkligen inte nedvärderar barns intelligens och begreppsvärld. Jag tänker på Shaun Tans missiler när min rektor frågar mig om en raket som jag fotograferat som hon tycker ser ut som en missil. Då tänker jag på att om hon bara visste vad Shaun Tan gör med missilerna i sin berättelse (målar dem rosa, använder som mysrum eller som hundkoja). Jag får lust att släppa allt ansvar och måsten och ägna en hel dag åt att fantisera, kliva in i den värld som är Shaun Tans och fundera på den namnlösa helgdagen, pinnfigurerna som alltid har funnits på våra gator, som man måste kryssa förbi på väg hem från jobbet eller om hemliga innegårdar.

Så alltså: Shaun Tans ”Berättelser från yttre förorten”/”Tales from outer suburbia” är min kanske allra bästa bok. Eventuellt någonsin, men åtminstone sedan evigheter. Det är en mycket drömlik förort som Shaun Tan berättar om. Inte alls genomvänlig (tyvärr), men även om han ibland berättar om ganska otäcka saker (som hundmisshandlare eller barn som sliter huvet av helt oskyldiga pinnfigurer) associerar jag den med någonting varmt och fint. Ni ska verkligen inte ta hänsyn till att den förmodligen kommer att kategoriseras som en barn- och ungdomsbok eller något åt det hållet på bibliotek och i bokhandlar. Boken är ett skolexempel på en allåldersbok. Mycket tankeväckande och fantasieggande.

 

4 kommentarer
04/06 2012
9:00

Shaun Tan är illustratör och författare och han är definitivt med på min topp tio-lista av bästa författare. Hans texter är smarta, roliga, vemodiga, kluriga, absurda och alldeles alldeles underbara. ”Tales from outer suburbia” kommer på svenska i höst, med namnet ”Berättelser från yttre förorten”. Det är min favoritbok av Shaun Tan. Det är fantastiskt fint att läsa att Shaun Tan skrev den medan han läste Haruki Murakami och att Tans bok nog är lite inspirerad av Murakami. ”Tales from outer suburbia”/”Berättelser från yttre förorten” måste alla läsa. M å s t e. Jag är mycket glad att Shaun Tan ville svara på mina frågor och när hans mejl damp ner i min inbox markerade jag det som oläst direkt så att det låg överst bland alla mejl och gjorde mig helt varm i bröstet varje gång jag loggade in.

Dear Shaun Tan. What are you reading right now?

A few different things. One is a book of wordless woodcut stories by Lynd Ward produced in the 1930s. I’d never really seen these before although they were mentioned often to me by readers of my own wordless graphic novel ”The Arrival”, and I can see there are many similarities. I’m also reading ”1Q84″ by Haruki Murakami, having read a lot of his other books full of contemporary Japanese surrealism. I was reading ”The Wind-up Bird Chronicle” and ”After the Quake” when writing ”Tales from Outer Suburbia”, so there may even be some small influence there.
You write such wonderful illustrated novels, where from do you get all your ideas?
Usually from very small and ordinary things, and very often from drawing or writing accidents. It’s very similar to when you mis-hear what somebody is saying, so that it seems quite absurd. Instead of censoring those errors I tend to think about them for longer than usual, in case they reveal a new way of looking at the world. Most of the time these ‘mistakes’ are visual, and can come from a sideways glance or a scruffy doodle that looks like something unexpected. The other main source for ideas comes from research. ”The Arrival” for instance is based on real-life migrant stories. Research can be seen as another kind of accidental discovery too, it’s something that leads my thinking in a new direction.
When you’re working with one of your novels, what do you do first: draw or write?
It’s either, though more often than not begins with an image (either drawn or mental). Writing then takes over as a way of structure ideas in a sequence, which is harder to do visually. And then I usually end with painting, which for me captures the emotional ambiguity of an idea a little more effectively than writing alone.
 
What genre do you prefer to read and why?
I don’t have a great preference. I grew up reading a lot of science fiction reader, as well as ‘realist’ writers like John Steinbeck, and now like anything that’s somewhere in between. I enjoy magic realism, where strange things happen but in a very matter of fact or ordinary way. Then I also read a lot of graphic novels or any unusual illustrated literature, whether it be for children or adults; and also books about science and history.
 
Is there a specific book or writer that has changed, or at least affected, the way you look upon the world?
There are a few. When I was younger, Ray Bradbury was a big influence. His stories were science fiction but also too absurd for science, more like fairy tales for adults which inspired me to begin writing in my early teens. In fact ”Tales from Outer Suburbia” is a bit like Bradbury’s ”The Illustrated Man” or ”The Silver Locusts”. More recently I’ve been quite affected by Cormac McCarthy’s ”The Road”, with its bleak vision of a world filled with absence, where inner truth rises when things are stripped back. It’s a book that really makes you appreciate the existence of taken-for-granted things like sunshine, food and civilised behaviour! It’s both an affirmation and warning about human nature.
Do you read a lot of translated literature, and if so, what are your favorites?
Murakami as mentioned above – the colloquial style seems to translate well from Japanese to English.  I’ve also read quite a few Latin American writers recently, and there are a lot of good French graphic novels and good German picture books.
 
The importance of reading is often debated. Why do you think it is important to read?
Having worked across different areas, including film (which in some ways is the dominant storytelling medium of our age) I’m reminded of how unique the experience of reading books can be. It seems much more co-creative, in the sense that the reader must ‘direct’ the story to some extent, and this draws to the surface a lot of personal memories and inventiveness. Reading is one of the best ways of educating ourselves about who we are, what we think, what we care about and the power to imagine an alternative existence.
2 kommentarer
27/02 2012
13:39

Bild från shauntan.net

”Tales from Outer Suburbia” består av ett gäng korta historier, varav en del berättas i serieliknande illustrationer. Författaren Shaun Tan blev ordentligt uppmärksammad förra året, inte minst i Sverige. Jag började bekanta mig med hans verk i slutet av förra året och nu har han snabbt seglat upp på tjugo-i-topp-listan över mina mest intressanta och bästa författare, om möjligt även tio-i-topp. Jag tycker väldigt mycket om hans illustrationer, men jag tycker minst lika mycket om hans historier. I ”Tales from Outer Suburbia” finns flera stycken som är helt magnifika.

En av de första, om inte den första, novellerna/berättelserna heter ”Eric” och handlar om en utbytesstudent som berättarens familj har haft boende hos sig. Det är en fin och varm berättelse, som är en av mina favoriter. Men Shaun Tan berättar också om en stad där alla familjer får missiler att förvara i sina trädgårdar. Missiler som de målar i regnbågens färger och börjar använda som förråd och för helt andra saker än de är avsedda för, så att de tillslut blir förmodligen obrukbara. Det finns berättelse om en dykare som plötsligt dyker upp (…) i staden (förorten) – se bild. Och om ett stort sjödjur som plötsligt ligger på gräsmattan till ett hus där ett grälande par bor. Om en man som har slagit ihjäl sin hund och ett par som får genomföra en helt otrolig resa för att kunna gifta sig. Alla berättelser är eftertänksamma, naturligtvis väldigt fantasifulla, varma och underfundiga. Precis min typ av historier.

”Berättelser från yttre förorten” kommer på svenska senare i år. Jag kan tänka mig att ganska många kommer att få den i julklapp av mig.

Bild från shauntan.net

 

1 kommentar
09/02 2012
21:52

Jag tänker att jag borde kolla upp Shaun Tans grafiska roman ”Ankomsten” eftersom den helt saknar text och eftersom jag jobbar med barn som har ett väldigt litet ordförråd. Det verkar som att vi skulle kunna ha ett ganska intressant samtal utifrån bilderna. Jag beställer en låda från Cirkulationsbiblioteket, men kan naturligtvis inte låta bli att bläddra i boken direkt när jag får den.

”Ankomsten” är en bok om immigranter. Huvudpersonen lämnar hustru och dotter för att finna en fristad, sondera terrängen, i ett främmande land. Han träffar andra flyktingar, som berättar sina historier för honom.

”Ankomsten” saknar alltså helt traditionella ord, men den innehåller tecken. I det nya landet dit huvudpersonen kommer tycks ett skriftspråk finnas. Även om jag inte läser några ord, läser jag boken. Det ger en helt ny dimension till läsandet. Jag sitter bredvid några elever (som blir oehört fascinerade av boken!) och läser och jag märker att jag måste koncentrera mig en hel del för att inte förlora mig. Jag är inte van vid att läsa på det här sättet helt enkelt.

Det här är en roman med ett enormt djup, med en mängd bottnar. När jag har läst den en gång, måste jag läsa den igen och då förstår jag saker som jag inte riktigt förstod vid första ”genomläsningen”. Och jag tycker så mycket om detaljerna. Jag tycker jättemycket om historien om familjen som demonstrerar det nya landets mat för huvudpersonen. Jag tycker förresten om alla möten och jag tycker om skildringen om utsattheten (även om jag naturligtvis inte tycker om utsattheten).

”Ankomsten” är så nära en fantastisk bok som jag har kommit på mycket, mycket länge. Kolla in den om du inte redan har gjort det!

Så här ser sidorna i boken ut. Den här sidan föreställer pappans avsked från sin familj.

4 kommentarer
22/08 2016
20:17

Hanna tipsade om en massa bilderböcker här, som jag beställde osedda eftersom jag litade på att de var bra av sättet hon beskrev dem på. Entusiastiskt.

En av dem var Aaron Beckers ”Kartan”. Den innehåller ingen text. Som Shaun Tans ”Ankomsten”. Och ”Numret 73304-23-4153-6-96-8″ av Thomas Ott (den tipsades jag för övrigt om av Jakob Wegelius på den tiden vi höll på med måndagsmöten). 


Jag gillar att läsa utan text. Och om ”Ankomsten” med fördel läses för barn som är äldre än mina 7-åriga elever (men vad vet jag, jag har inte läst den med mina elever) och ”Numret 73304-23-4153-6-96-8″ verkligen inte är till för ettagluttare, tror jag att ”Kartan” skulle funka ypperligt. 

Två barn är ute och cyklar och tar skydd under en bro:


Ut ur den där dörren kommer en farbror med skägg och krona och ger barnen en karta. Barnen slinker in genom dörren och hamnar i någon slags annan värld där de med hjälp av sina kritor målar sig ur kniviga knipor och hjälper kungen. 

Grejen med högläsning är att en högläsande röst liksom signalerar aktivitet. När det kommer till att läsa en ordlös bok tillsammans (kan man prata om högläsning då?) saknar jag rutin, så där känner jag mig osäkrare, men inte desto mindre nyfiken på att pröva. ”Kartan” kommer jag att återkomma till. 

2 kommentarer
16/03 2017
20:17

Nej stryk det, En väldigt viktig bok bara. 

Nu tror ni att jag bara har ett enda svar (på helst varje fråga): 

Shaun Tans ”Ankomsten”. Om en pappa som reser till ett främmande land för att se om han och hans familj kan starta ett nytt liv där för i deras gamla land härjar en drake. Man fattar ju att draken är förfärlig för ingen pappa lämnar sin familj frivilligt. 

Jag tror att man kan vara en ond läsare. Ni brukar ju ta upp kända diktatorer om man säger att man blir automatiskt god av att läsa (sa jag aldrig iofs), men av boksamtal om Shaun Tans ”Ankomsten” kan man faktiskt inte bli eller förbli ond. 

2 kommentarer