Bokhora.se

14/01 2014
10:45

Det här är så bra! Det finns en mängd fina pärlor att upptäcka i den finlandssvenska litteraturen och Philip Teir är en av de mest intressanta tycker jag. Hans novellsamling är fantastisk och den här romanen ”Vinterkriget” är en sådan där som jag kommer återvända till så många gånger. Johanna L sätter huvudet på spiken när hon säger att han brer på och att det känns väldigt Siri Hustvedt.

Precis så är det. Det här är en STOR roman, med många lager, fantastiskt vältecknade personporträtt och en sammanhållning som jag inte hittar så ofta i liknande svenska romaner. Och egentligen en ganska ”enkel” handling men som han berättar den! Helt supersmarrigt.

9789127136335”Vinterkriget” handlar om ”sexprofessorn” Max Paul som väl får vad man skulle kunna beteckna som en liten ålderskris när han fyller 60. Han har en fru och två döttrar som lever sinsemellan väldigt olika liv – den äldsta dottern är gift och har barn och lever ett ganska typiskt småbarnsliv. Den yngsta dottern är 30, har liksom inte vuxit upp och flyttar till London för att gå på konstskola precis i inledningen av boken. Vi får följa hennes strävan efter att hitta sig själv och sin konst, samtidigt som hennes syster kämpar med medelklassdemonerna på sitt håll. Max Pauls eget äktenskap riskerar också att fallera när han möter en ung journalist som han blir förälskad i.

Så vansinnigt förtjust i dessa personer! Här finns verkligen något för alla att känna igen sig i och ta på. Med ”enkel” handling så tänker jag på att det handlar om ämnen som så ofta är föremål för romanen, kärlek och vem man egentligen är och vill vara. Sådant som många försöker beskriva i bokform men så väldigt få lyckas med. Nå, Philip Teir lyckas i alla fall. Plus att det finns ganska mycket humor i boken, lite av samma sort som man kan känna igen om man har läst hans novellsamling, men humorn tippar aldrig över åt något håll, mycket subtilt hela vägen.

Du kan säkert kalla det en äktenskapsroman, men jag tycker den snarare är en livsroman. Hela livet tecknas så fint ned här, alla stadier och faser i våra liv och de demoner som spökar i varje fas.

2 kommentarer
08/12 2013
13:56

”Vinterkriget”, jag har ju glömt att skriva mer om den! Jag gillade den mycket, och det som tilltalar mig är att den känns som en amerikansk NY-roman om intellektuella fast den utspelar sig i Helsingfors. NY-romaner, tänk tex första delen i Siri Hustvedts ”Vad jag älskade” och/eller Michael Cunninghams ”Before nightfall” . Jag tycker ofta man får en ”större” handling i dem än i många svenska och skandinaviska romaner. Fler ämnen och karaktärer och mer av allt. I Skandinavien brukar vi vara lite mer återhållsamma, men Philip Teir har brett på och han lyckas jättebra med det.

Även om man kan få ett intryck att det mest är en sextioårig man i centrum när man läser beskrivningar av boken, så är tre kvinnor också ytterst viktiga. Den sextioårige mannen är nämligen gift sen länge och han har två vuxna döttrar. ”Vinterkriget” handlar om dem alla fyra.
Smart, bra, ”amerikanskt” och lite humor! Och så Helsingfors som bonus. (Nutids-Helsingfors, inte under vinterkrigets dagar.)

Kommentera
14/04 2017
8:30

teirPhilip Teir har kommit med en ny roman! ”Så här upphör världen”. Har ni sett? Jag gillade hans förra ”Vinterkriget” massor, så när jag läste katalogerna och såg att en ny var på gång var det med ett förtjust ‘åh!’. Och nu har jag läst den, och jag tycker någonting, och det är något bra, men jag vet inte riktigt exakt vad än.
Flummigt.
Men ett som är säkert är att det inte är samma omedelbara storälsk som med ”Vinterkriget”. Den hade så många grejer som var direkt för mig, och ”Så här upphör världen” har också det, fast den är mer stillsam. Och stillsam är ju verkligen en intrig jag vanligtvis uppskattar och det gör jag här med, men … Ni ser, det är ett sånt velande kring omdömet ‘den är bra’.

Men för att gå till början. ”Så här upphör världen” handlar om Erik och Julia som med sina två tweeniebarn ska tillbringa ett långt sommarlov i Julias föräldrars sommarstuga några timmar från Helsingfors. Hon var där varje sommar när hon var liten, men nu var det flera år sen någon besökte stugan senast. Under denna maxade, vilsamma långledighet är tanken att Julia ska börja skriva på sin nya bok och Erik ska bara ha ledigt och typ fiska och göra såna grejer med barnen. Ge dem ett fint, gammaldags sommarlov utan så mycket uppkoppling. Fast problem tillstöter såklart direkt. När gör det inte det? Yttre händelser, grannar, andra släktingar som dyker upp. Den lilla kärnfamiljen på semester får det inte så isolerat och stillsamt som det var tänkt. Och ändå är detta alltså en roman som i ganska mycket lunkar på i väldigt loj takt, precis som en lång semester på samma plats brukar göra. Små, små förskjutningar varje dag mot något man kanske inte alltid är nöjd med, men det som bara händer. Först dricker man vin till middagen. Sen tar man ett glas på eftermiddagen också. Och sen börjar man redan på lunchen. Hur bestämde man sig för att gå runt och vara lullig hela dagen? Nej, det gjorde man aldrig, det bara blev så. Nu är det även större teman än vinboxande i boken, men det är den där känslan av att så många saker bara har rullat på och ingen sa stopp medan tid fanns för ingen tänkte riktigt på det.

Jag tycker ju Philip Teir skriver så skickligt. Allt är väldigt samtida och fingret i luften för hur ett sånt här lyckat, väletablerat par från Helsingfors kan vara, tänka och vad de kan råka ut för eller se som problem i samhället eller i ett förhållande. Han skapar fina karaktärer som får djup trots att den här boken innehåller en rad perspektiv. Ingen känns överhastad eller misslyckad, alla etablerar sig. Dialogen är bra. Ungarna är bra. Jamen, allt är bra. Det är bara jag som ändå känner ett litet ‘men?’ flyga omkring, och inte kan förklara exakt vad det beror på. Mina förväntningar från ”Vinterkriget” och dess breda, direkta anslag kanske? Åh, jag vet inte. Läs själva så kan vi jämföra åsikter? Och OBS, jag gillar den! Mycket!

3 kommentarer
15/11 2014
9:08

Jag fick mejl från en kille som hade upptäckt Jonathan Tropper tack vare mitt tipsande, men nu har han läst alla och vill hitta något liknande. Och mitt huvud är helt segt för jag kommer inte på så många författare att nämna i just den stilen. David Nicholls kanske. Gillian Flynns ”Gone girl”. Om man vill vara mer nordisk än amerikansk så kanske Kaj Korkea-ahos ”Gräset är mörkare på andra sidan” eller Tore Renberg. Eller Philip Teirs ”Vinterkriget” ju! Den kanske faller Tropper-fans i smaken.

Kan ni hjälpa till?

6 kommentarer
10/07 2014
13:18

Efter flera tipspåtryckningar har jag till slut börjat lyssna på en ny podd. Staden. Den handlar om arkitektur och stadsplanering i olika städer över hela världen, och det är två arkitekter som diskuterar. Jag har hittills kommit igenom avsnitten om Tel Aviv och Helsingfors. I Helsingfors-avsnittet gästade Annina Rabe och de pratade förutom arkitektur även lite om böcker. Jag blev inläggsinspirerad!

Annina Rabe nämnde bla Kjell Westö ,och nu har jag bara läst ”Hägring 38″ av honom men jag tyckte den var så himla bra och jag måste läsa mer. Snart. När som helst. (Jag tipsade även om podden Den blå hästen för den historiska bakgrunden till ”Hägring 38″.)

Sen har vi såklart fina ”Vinterkriget” av Philip Teir som både jag och JoÖ läst och gillat massor.

En ytterligare bok som både jag och JoÖ läst och gillat mycket är självbiografiska ”Kopparbergsvägen 20″ av Mathias Rosenlund. Den är dessutom så intressant att jämföra med Peppe Öhmans ”Vackra människor” för de handlar om människor i ungefär samma ålder kring 30, i nutiden, men deras liv kunde inte vara mer olika. I ”Vackra människor” är personerna typiska hipsters och jobbar som livsstilsbloggare, dokumentärfilmare och reklamare. Den utspelar sig till stor del i stadsdelen Rödbergen och det är mycket namedroppande av barer, restauranger och kaféer. Mycket namedroppande i allmänhet i den sköna livsstilen. Drick det här ölet, åk på weekendresa hit, ha de här klädmärkena, gör de här sakerna, etc. Jag har aldrig varit i Helsingfors eller Rödbergen, men typ Södermalm i Stockholm, non?
I ”Kopparbergsvägen 20″ heter stadsdelen Vanda* och där kämpar författaren hårt för att ekonomiskt få ihop livet med ströjobb, psykiskt sjuk fru, två barn och drömmar om att studera och så småningom kanske eventuellt kunna försörja sig på att skriva. Här är några öl ute något som måste planeras in i budgeten för inkomsterna är så knappa hela tiden, och när han lämnar sin lägenhet i Vanda är han definitivt inte omgiven av hipsters och coola barer.

* Tydligen inte en stadsdel utan en egen stad. Fan, där föll den jämförelsen.

Kommentera
02/01 2014
13:50

– Det var futtigt!

Här kommer sju favoriter (ej i rangordning) från läsåret som gick – Teirs roman har jag tyvärr inte hunnit skriva om ännu. Och alla är inte utkomna 2013, men väl lästa det året.

Steglitsan” – Donna Tartt

”Vinterkriget” Philip Teir

Knausgårds femma

Jag vill ju vara fri” – Annika Persson

Äktenskapsbrott” – Åsa Ericsdotter

Adjö det ljuva livet” – Camilla Henemark & Carina Nunstedt

Emma och Uno. Visst var det kärlek” – Märta Tikkanen

 

Kommentera
28/12 2013
19:43

Min hjärna har haft jullov. Eftersom jag är en sådan där som tjuvkikar i julklappar och adventskalendrar, kunde jag inte hålla mig utan rev av min jullovsläsning ”Vinterkriget” redan den 23:e december. Och MY GOD så bra den var! Himla. Jag har tänkt väldigt mycket på den och känner redan ett sug efter att läsa den igen. Ska skriva om den när jag samlat mig litet. JohL har skrivit om den litet här dock.

Innan jullovet har jag också läst två böcker om familjen Bonnier – ”Lucke & Lull” samt ”Firman”. De var av lite olika karaktär. ”Lucke & Lull” litet mer finstämd och fokuserad på nestorn Lukas Bonnier och hans utomäktenskapliga barn, också på det faktum att Bonnier ser att de står över arvslagen och gör litet som de vill. Men kritiken är försiktigt inlindad. Trodde nog Björn af Kleen skulle gå litet hårdare på det, hans bok om fideikommiss var ju inte så räddhågsen. Trots det, tyckte jag att det var en fin bok. När jag tänker efter hade jag velat ha ännu mer om personerna, helt fokus på det och mindre på arvstvisten/företaget. Om man inte tar i så blir det så där varken hackat eller malet. Då är det bättre att gå all in på en grej.

Men, jag är i alla fall glad att jag började med den och inte med ”Firman”. Bernt Hermele har också skrivit om familjen Bonnier. Redovisar öppet och ärligt hur hans jobbturer med dem varat. Fokuserar mycket på den tidigare i år avgångne VD:n Jonas Bonnier och hur han skött firman, förlåt Firman. Det är lite snaskigare, men tror jag, ganska ärligt. Jag har själv arbetat på deras huvudkontor under ett par månader (ett konsultuppdrag) och tycker att det Hermele skriver är väldigt intressant utifrån den aspekten. Bonniers är ju ett stort mediekonglomerat, det är inte bara tidningar och böcker som man kanske tänker sig från början. Numera är ju verksamheten mer renodlad till just media, men förut spretade det ganska vilt. ”Lucke & Lull” och fokuset på Lukas Bonnier där, blev en bra bakgrund till Hermeles bok.

Men sedan den 23:e december har jag faktiskt inte läst en rad i en enda bok. Min hjärna är för trött. Jag konsumerar istället väldigt mycket teve (mest tv-serien ”Scandal”) och skriver på min egen bok som ska vara klar i början av 2014 (den kommer till bokmässan i höst om Gud vill och skriverierna håller). Eftersom jag inte skriver skönlitterärt, så handlar det inte så mycket om att jag vill hålla huvudet fritt från annan litteratur medan jag skriver, utan mer om just det att min hjärna faktiskt inte har orkat. Jag har haft ett par helt jobbfria dagar också. Det har funnits behov om man så säger.

Nu tänkte jag dock gå på det igen med Bea Uusmas ”Expeditionen” – och nej, inte en enda bok fick jag i julklapp, fick ni?

4 kommentarer
14/12 2013
8:44

Jo, min ena bokcirkel pratade om Kjell Westös ”Hägring 38″ i veckan, och vi gillade den allihop. Så himla bra roman!
Ett tips från en av de andra deltagarna var historiepodden Den blå hästen, avsnitt Finland del 1 och 2. För att få en historisk inramning alltså, om man känner att man inte har full koll på de röda och de vita, vinterkriget, med mera. Jag måste erkänna att mina Finlandskunskaper är skämmigt minimala, trots att det ligger så nära. Under Jönköpingsresan lyssnade jag därför på poddarna, och det är slutet av del 1 och början av del 2 som gäller om man vill fokusera på det som rör ”Hägring 38″. (De går igenom hela Finlands historia i en hiskelig fart så det är inget djuplodande, men bra som start.)

Blir bara mer och mer sugen på att åka till Helsingfors!

Kommentera
26/11 2013
17:58

Julklappar till stora och små från Adlibris, check.

Skärmavbild 2013-11-26 kl. 12.58.02

 

Vinterkriget ska bli min mellandagsläsning, det har jag bestämt sedan länge. Övriga får jag läsa lite när jag vill. Är mest spänd på kartboken till Tage. Min man är kartgalning nämligen och jag tycker det vore fint om T ärvde det intresset. Vi får se till jul! Till och med lilla Ejda fick en bok. Det är ju konstigt det där, så mycket som vi läste med Tage och han fick medlemsskap i Barnens Bokklubb direkt han föddes osv. Ejda har vi liksom glömt bort. Det är väl tvåans lott i livet men ledsamt ändå. Tage har ett stort och levande litteraturintresse och det är klart att jag vill detsamma för henne.

1 kommentar
12/11 2013
12:39

Nu kör vi en vinterenkät tycker jag!

Senaste bokköp: Hm. Hur jag än försöker tänka så vet jag inte riktigt. Jag köper ofta buntvis med pocket när jag reser och jag har rest en del nu den senaste månaden. 

Senaste bibblolånen: ”Berättelser från Engelsfors” och ”Se upp för krokodilen”.

Senaste utlästa boken:Min Kamp 5”. Litet tagen.

Favorittidning: ”Provins”.

Plats där jag helst läser: I sängen. Eller på flygplan, så man glömmer bort hur tråkigt det är att flyga.

Så sorterar jag min bokhylla: Jaja, denna eviga följetong! Efter färg hemma i Stockholm, hullerombuller hemma i Vittangi.

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Jag minns ju typ alla! Men t ex böckerna om Booky av Bernice Thurman Hunter.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Åh, DET var intressant! Jag har jättefå av mina barnböcker hemma, det är så knöligt att veta vems de egentligen är, för systrarna har ju ärvt och det är taskigt att jag ska norpa alla för att jag är störst (och äldst) liksom. Så de är kvar i barndomshemmet och tillhör nu Tage och Ejda och deras kusiner. Men om jag tänker på vad som står i hyllan här i Vittangi så är det nog någon av Marie Louise Rudolfsson, de hon skrev för en vuxnare publik, om sin egen ridning och hästen Panaway. Dem har jag ärvt av min moster när jag fick egen häst som trettonåring.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Philip Teir! JohL har skrivit en teaser om ”Vinterkriget” här. Jag tänker att det ska bli min julläsning.

Kommentera