Bokhora.se

12/06 2017
19:09

scener och samtal

 

 

 

 

 

 

Såg precis att Scener & Samtal släppt sitt program idag, hemsidan är dessutom väldigt snygg. Hade varit superbra med ankarlänkar till de olika programpunkterna dock så att jag kunnat direktlänka men det kanske kommer. De jag spontant blir sugen på att gå och se är följande:

DET VILDA HUSET – ETT SAMTAL MELLAN HANNA NORDENHÖK & KAROLINA RAMQVIST

SERIER & POLITIK – ETT SAMTAL MELLAN GUDRUN SCHYMAN & ELLEN EKMAN

FÖRFATTARSAMHÄLLETS SKULD TILL FOLKBILDNINGEN – KRISTINA SANDBERG & BERIT LARSSON

ETT SKRIVANDE LIV – TOVE FOLKESSON, THEODOR KALLIFATIDES, ELISE KARLSSON. Moderator: IDA LIND

ÄNKANS SORG & ENSAMHET I ARBETARHEM – SVEN TEGLUND & ANNELI JORDHAL

BILDNING, BIOGRAFI & FRIGÖRELSE – Med AGNETA PLEIJEL & SUZANNE BRØGGER. Moderator: TONE SCHUNNESSON

 

6 kommentarer
08/05 2017
13:02

Det senaste tillkännagivandet av nobelpriset i litteratur var inte så kul. Vi som inte gillar skivorna så mycket hade inte mycket att läsa förutom texter av, och om, så kallade Bob Dylan-män som runt om i världen, även i detta nu, sitter på sina kammare och tolkar Bob Dylan-texter till förbannelse.

Idag är det drygt 30 dagar kvar till redovisning för Bob Dylan, om han nu vill ha prissumman. Han har redan tagit emot diplom och medalj och champagne på en privat träff i lärarrummet (gud jag är redan trött på den här skolmetaforen).

På Sara Danius blogg skriver hon i egenskap av ständig sekreterare för Svenska akademien:

”På förekommen anledning vill Svenska Akademien meddela att inga telefonsamtal med Bob Dylan ägt rum de senaste månaderna. Dylan är inte desto mindre medveten om att en Nobelföreläsning måste hållas senast den 10 juni, om en utbetalning av prisbeloppet skall bli aktuell. Så heter det i Nobelstiftelsens stadgar. Vad han sedan beslutar sig för att göra är hans ensak.”

Det som är konstigt är att det i testamentet som Alfred Nobel skrev aldrig nämns något om någon föreläsning. Det är snarare ganska tydligt att det är ett pris för prestationer som redan ägt rum, inte villkorat mot kommande prestationer:

”Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar som tillfalla: […]”

Så tolkas det i stadgarna (som jag tyvärr bara hittat på engelska men som går att hitta här på svenska i fysisk form på bibliotek):

”The provision in the will that the annual award of prizes shall be intended for works ‘during the preceding year’ should be understood in the sense that the awards shall be made for the most recent achievements in the fields of culture referred to in the will and for older works only if their significance has not become apparent until recently.”

Att tolka ”det förlupne året” som att Nobel ville ge pris åt det bokstavligt samtida och till aktiva författare som skrivit något som publicerats senaste året är alltså inte korrekt enligt stadgarna. Snarare ska det tolkas åt det mer luddiga hållet som på svenska kanske kan beskrivas bäst som ”det senaste”. Ett pris som exempelvis Augustpriset delas ut för en specifik roman utgiven inom en given tidsrymd medan Nobelpriset redan första året delades ut för en samlad bedömning av ett författarskap:

”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare[…]”

Tillbaka till testamentet. Där går det att se vilka formuleringar som sedan omtolkats till stadgarna. T.ex: priset ska tilldelas: ”[…]den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning;[…]”

Tolkning i stadgarna: ”The term ‘literature’ shall comprise not only belles-lettres but also other writings which, by virtue of their form and style, possess literary value.”

Här är såklart naturligt att det blir utrymme för en massa tolkning. Vad är ”idealisk rigtning”? Är det något som är moraliskt uppbyggligt eller är det något som ska tolkas som ett värdeutlåtande av stil osv? Detta går såklart att tolka och diskutera i hundra år men det intressanta är att det i Nobelstiftelsens stadgar finns med ett krav på föreläsning som inte har någon som helst motsvarighet i testamentet:

”It shall be incumbent on a prizewinner, whenever this is possible, to give a lecture on a subject relevant to the work for which the prize has been awarded. Such a lecture should be given before, or no later than six months after, the Festival Day in Stockholm or, in the case of the Peace Prize, in Oslo.”

Detta är något som verkar ha tillkommit från ingenstans när testamentet blev stadgar och jag hoppas någon mer kunnig än mig kan upplysa i kommentarsfältet hur det gick till och varför.

Men om vi nu bortser från en testamentspuritansk syn på om huruvida Bob måste redovisa inför klassen eller inte så är det ändå inte nödvändigt att tolka stadgarna så strikt som akademien (Danius i sin blogg t.ex.) gör.

Det är förvisso ”incumbent” (ung. ”nödvändigt”) att hålla en föreläsning men å andra sidan: bara när detta är möjligt. Vad som innefattas av att något är ”möjligt” är inte specificerat. Syftar det enbart på geografisk möjlighet? Elfriede Jelinek förklarade i DN att det inte var möjligt för henne att komma till Stockholm och utdelningen det år som hon tilldelades priset:

”Men jag kan inte komma till Stockholm. Jag kan inte utsätta mig för människorna. Jag har en svår social fobi och klarar inte att gå igenom en sådan stor ceremoni. Men jag kommer att skriva en text. Den måste läsas av någon annan.

Allt annat är omöjligt. Det har flera orsaker. Jag är psykiskt sjuk. Om någon sitter i en rullstol är han också handikappad.”

Nu läste hon själv men inte på plats i Stockholm utan via inspelning gjord i hennes hus.

Att föreläsningen ska ”ges” i Stockholm betyder alltså inte i Akademiens tolkning att den som håller den ska vara där. Föreläsningen behöver, om jag tolkar Danius och historien rätt, inte heller vara live om den sker via skärm på något sätt:

”Dock har Akademien fått beskedet att en inspelad sådan av något slag är att vänta. (Inspelade Nobelföreläsningar har förekommit vid flera tillfällen, senast 2013 då Alice Munro fick sitt pris.)”

Albert Einstein, vars pris i fysik, lyder under samma stadgar, levererade sin föreläsning först i juli trots att deadline var i juni. Relativt litet regelbrott såklart kan tyckas men märk väl att den inte hölls i Stockholm utan i Göteborg. På Liseberg dessutom!!!

Akademien som ofta påtalar att de inte tar nationella eller politiska hänsyn har dock gjort det historiskt och därmed också brutit mot stadgarna. Aleksandr Solzjenitsyn ansåg sig inte kunna lämna landet av rädsla för att inte få komma in igen, han behövde inte hålla föreläsning inom ett halvår men fick ändå pengarna.

Uppenbarligen finns det alltså utrymme för lite flexibilitet när allt kommer omkring. Kanske är det också därför som inte Bob fått veckopengen än trots att det står i stadgarna att pengarna ska delas ut tillsammans med medaljen och diplomet i december:

”On the Festival Day of the Foundation, December 10, which is the anniversary of the death of the testator, the prize-awarding bodies shall present to each prizewinner a check for the amount of the prize, a diploma and a gold medal bearing the image of the testator and an appropriate inscription.”

Slusats: Det här med stadgar är ju trots allt inte så noga bara de följs till punkt och pricka utifrån olika personers tolkning. Och om Bob skippar Akademien trots att han tidigare tackat ja till både Victoria’s secret och Cadillac så kommer det säkert fortsätta att komma jobbiga texter  som innehåller ordet tolkning och namnet Bob Dylan. Det känns inte bra.

Kommentera
18/04 2017
16:14

Jag har ju ibland pratat om det här med Shirley Jackson och hur viktig hon har varit för främst min make egentligen – inte bara skrev han sin C-uppsats om Shirley, han lyckades även haffa mamman till sina barn genom att ha hennes böcker i bokhyllan en gång i arla urtid (och om sanningen ska fram var han så inåt helvete svårflörtad att jag blir arg när jag tänker på det).

Nu ska en av hennes böcker, ”The Haunting of Hill House” bli en teveserie i tio delar, på Netflix. Roligt! I samband med att maken skrev om det så visade det sig att min födelsedag också är tätt sammanflätad med Shirley, hennes ”The Lottery utspelar sig nämligen samma dag som jag fyller år, och då går det också (eller i alla fall den lördag som utspelar sig närmast 27 juni) att besöka Shirley Jackson Day i North Bennington, Vermont. Vilken dröm det vore!

3 kommentarer
05/04 2017
14:50

Det är en hektisk vecka i barnboksvärlden nu med alla stora priser och nomineringar.

1) Astrid Lindgren Memorial Award, eller Alma-priset om man vill uttrycka sig lite snabbare. Igår fick vi veta att den tyska illustratören och bilderboksförfattaren Wolf Erlbruch är årets vinnare. Grattis till honom!

Jag läste en bra tweet av Expressens Gunilla Brodrej i samband med presskonferensen:
”Idag tillkännages vilken barnboksförfattare som ska få vara med i SVT:s litteraturprogram Babel i år.”
Helt sant.

2) Och så har vi fått veta vilka som är nominerade till Nordiska rådets pris för barn&ungdomslitteratur.
Har ni missat det? Jag med! Fastän jag var in bara häromveckan och kollade när årets namn skulle komma. Nordiska rådet är väldigt stort och fint, och med en prissumma på 350 000 danska kronor blir det ett av de allra största litteraturprisen. Borde höras mer om det ju!
Iallafall, från Sverige är Ulf Stark och Linde Bondestam nominerade för ”Djur som ingen sett utom vi” (det är en bok som blir prisad till höger och vänster!) och Elin Bengtsson med ”Ormbunkslandet”.
Alla nominerade hittas här.

Om man vill lyssna på en sprillans färsk intervju med Ulf Stark – kolla här för 12 rappa minuter och här för 23 längre minuter.

Kommentera
30/03 2017
20:25

Vi blev helt sjuka, så barnens bokutmaning återupptas och avslutas i morgon. 

Men jag såg ett sådant spännande projekt på Facebook som jag vill tipsa om.

För 14 år sedan genomfördes ett fotoprojekt som hette En dag i Sverige. 3 juni 2003 togs mängder (24 000) fotografier runt om i Sverige av 3000 fotografer. Det var inget särskilt. Det kunde ha varit en gubbe som tränade på ett instrument i förrådet, ett bad, en Ikea-parkering. Det blev en utställning och en bok. 

Jag tänker på det projektet när jag läser om kickstarter-kampanjen Last night in Sweden – The true story. Titeln anspelar på Donald Trumps kommentar om vad som hände ”last night in Sweden” som överrumplade de flesta in Sweden, för några månader sen. Vad hände egentligen i gårkväll? Nu kommer några av Sveriges främsta fotografer delta i ett stort fotoprojekt som ska bli en utställning och en bok, rubriken Last Night in Sweden. Ett sätt att visa Sverige från oss som bor i Sverige. Den första boken ska President Trump få. 

Jag är väldigt fascinerad av vardagsberättelser. Lite som motsatsen till svds Min helg, hellre en snabbmakaron i en förort än rabblande av trendiga kaféer eller köttdiskar på Östermalm. En dag i Sverige är en av mina finaste böcker och en bok som jag återkommer till. 

Jag hoppas att Last Night in Sweden blir någonting liknande. Läs mer om Kickstarterkampanjen och projektet här

Kommentera
28/02 2017
13:08

IMG_0254För oss som gillar att äta det vi läser om i böcker … Ända sen jag läste Julie Buxbaums fina ”Tell me three things” förra våren har jag varit på spaning efter den sortens större couscous som är med där. På engelska heter den sorten Israeli, men jag har inte vetat det svenska namnet förrän jag hittade det på Sandra Beijers blogg. (But of course!). Pärlcouscous, gott folk. Pärlcouscous är ordet ni söker.
Jag köpte ett paket igår, och åååh, mmm, gott. Mycket godare än vanlig. Liksom tuggigare. Och större då, såklart.

Och kolla, nu finns boken snart på svenska också. Den är ett stort TIPZ pga så himla bra.

2 kommentarer
03/02 2017
11:50

Varramiileagolgan-768x1024I helgen pågår Jokkmokks marknad. Och det är en JÄTTEHÄNDELSE, inte bara här i norr, folk från hela världen kommer till Jokkmokk för att uppleva marknaden.

En av alla de världshändelser som faktiskt sker, är lanseringen av den första kriminalromanen i världen (ja, faktiskt) som översatts till samiska.

Det är fina Ravda Lágádus (förlag) som ger ut Åsa Larssons  ”Varra mii lea golgan” (Det blod som spillts) på samiska. Lansering idag i Jokkmokk kl 15. Så himla fint!

Ravda ger ut samisk litteratur, både översatt och eget. Det finns inte många samiska bokförlag så det här är väl värt att uppmärksamma, inte minst för att det är ett minioritetsspråk i Sverige (precis som mitt, Meän Kieli) men det märks tyvärr inte alls av söderut. Här uppe är det tydligt, med vägskyltar etc, på flera språk. Och jag hör samiska talas i princip varje dag, liksom finska, liksom meänkieli, liksom svenska. Min dotters bästis på förskolan pratar både finska, samiska och svenska till exempel. Hon är fyra år. Jag älskar den här språkmixen jag rör mig i. Tyvärr pratar jag knappt finska själv, inte heller meänkieli, men jag är uppvuxen med det och förstår ganska mycket. Jag önskar att jag hade kunnat skicka det vidare till mina egna barn.

Att ha litteratur på det egna språket har betydelse. Stolthet, bara att kunna tillgodo göra sig skrift och inte enbart höra det talas. Och så vidare.

Heja Ravda och heja Åsa Larsson som jag vet är så stolt över detta projekt!

2 kommentarer
12/01 2017
19:48

Jag har gjort det två gånger och i år ska jag göra det igen: läsa alla nominerade i Borås Tidnings debutantpris och gå på prisutdelningen. Varje år har det varit minst ett par böcker som jag verkligen älskat och är därför superpepp på att få ta mig ur min lässvacka med start imorgon när vi får veta vilka de nominerade är.

Här är mina gissningar:

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Dagar utan ljus, nätter utan mörker” av David Norlin

”Jag vet allt det här” – Annika Paldanius

”Vattnet drar” – Madeleine Bäck

Edit 13/1: Här är de som blev nominerade på riktigt:

bt-deb

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Skuggan” av Marit Furn

”Och vi fortsatte att göra någonting rörande” av Elis Burrau

”Storm i den pelare som bär” av Andreas Lundberg

 

4 kommentarer
31/12 2016
20:08

Förra året var mitt nyårslöfte:

Jag ska fråga efter bilderböcker med huvudpersoner som har annan hudfärg än vit varenda gång jag kliver in i en bokhandel eller på ett biblioteket.

Hur har det gått?

Herregud, jag minns knappt inledningen av 2016 – det känns som en evighet sen. Men jag började trevande. Frågade i någon bokhandel i Solna Centrum. På en bibbla i Sundbyberg. Jag har varit i få bokhandlar, få bibliotek. Det är en sorglig årssammanfattning, men jag har mest jobbat och promenerat i skogen. Först promenerat i skogen (inte så tokigt). Sedan promenerat i skogen och jobbat. Och handlat jättemycket böcker på mobilen när jag nattat mitt barn.

Så jag kommer att behålla mitt nyårslöfte från förra året. Ta mod till mig och samla kraft att svänga förbi bibblan och gå en extra omväg förbi en bokhandel. Och jag kommer att försöka skriva här om böcker som klarar Warnqvist-testet så ofta jag hittar någon.

Warnqvist-testet är:

Avbildar boken minst en mörkhyad person?

Är personen ett aktivt subjekt i berättelsen?

Är personen mer än en bifigur i en ljushyad persons berättelse?

Om man kan svara ja på alla tre frågor är Warnqvist-testet klarat (om ni visste hur få böcker som klarar det! :-( ). Bakgrund här.

SBI (Svenska barnboksinstitutet) går årligen igenom hela den samlade utgivningen av barn- och ungdomsböcker i Sverige. Läs mer här. Förra året var resultatet väldigt deppigt. Enligt SBI:s rapport hade fem procent av alla bilderböcker som gavs ut 2014 en mörkhyad huvudperson.

Så här skrev de i år:

I Bokprovningen 2014 kunde Sbi konstatera att den etniska mångfalden i bilderböcker av svenska upphovspersoner inte var särskilt stor sett till hudfärgen på de gestalter som skildrades. 2015 har inte samma typ av genomgripande studie gjorts, men vi tycker oss se ungefär samma avsaknad av mörkhyade personer i bilderna även detta år, med en del undantag.

Jag har skrivit mycket mindre om böcker som klarar Warnqvist-testet på Bokhora än jag kunde föreställa mig. Här kan ni läsa allt. Min favorit är ”Min stora elefant”. Den har jag köpt åt många bebisar som jag känner!

Jag skulle vilja läsa några böcker för vuxna 2017 också. Det vore kul och skönt.

 

Gott nytt år allihopa!

1 kommentar
22/12 2016
13:40

Storytel börjar bli ett mindre imperium. De har bara i år köpt Norstedts och Barnens bokklubb och tagit in miljoner till bolaget från sina aktieägare i så kallade emissioner.

Precis som andra mediejättar producerar de också eget material. Dels gör de originalberättelser under namnet ”Storytel original” där följetonger specialskrivna för att läsas upp kan bli ett argument för nya kunder att välja just deras app framför andra ljudboksappar. Både Netflix – med serier som ”House of cards” och ”Gilmore girls: A year in the life” – och Amazon – med serien ”Transparent” – har lyckats bra med samma koncept. Dels så producerar de egna ljudböcker genom egna bolaget Storyside som i vissa fall är exklusiva för just deras ljudbokstjänst.

Det är givetvis smart ur en affärsmässig synvinkel att erbjuda något som ingen annan har men jag har varit skeptisk eftersom jag tänkt att det väl ändå bara är samma gamla bästsäljande författare som kommer få den chansen. När Svt flow lanserades gjordes det med Leif GW Perssons och Lotta Lundgrens jaktprogram och oavsett om en gillar dem eller inte så är det knappast ett spännande val för den som vill ha något helt nytt.

Fel fel fel hade jag dock när jag hörde att Storytel skrivit kontrakt för att ge ut inte mindre än sex stycken ljudnoveller ur serien Queerlequin som av förlaget Genusredaktörerna beskrivs som ”medveten romantik” och ”nöjesläsning som just Du kan identifiera dig med eller fantisera dig bort i.”

INTERVJU NANNA SALEMARK
Förläggare på Genusredaktörerna
Foto: Linnea Svensson Arbab

nanna_salemark

Det känns lite som att Storytel gör alla rätt just nu. Appen är ju väldigt bra och de har dessutom hittat ett sätt att få folk att välja just deras abonnemang genom Storytel originals. Hur gick det till när Queerlequin blev ljudboksserie?
Jag håller med, känns som att Storytel är the shit nu, kanske ännu mer spännande sedan Norstedts-köpet. Jag är peppad på en framtid med tre pampar på marknaden (Bonnier, Harper Collins, Storytel) istället för enbart Bonnier. Vi hörde av oss till Storytel när ett ljudboksförlag hörde av sig till oss. Då fick vi en bättre deal hos Storytel. Det är dom som producerat ljudböckerna, på Storyside.

Var det svårt att pitcha queer romance? Eller hur beskrev ni era titlar?
Nej dom fattade nog poängen med bara namnet Queerlequin. Kommer inte riktigt ihåg nu hur samtalet gick men jag fick känslan av att de har resurserna nu att testa på även det som kanske är lite vågat. Eller så såg de kanske potentialen i en normmedveten romance-genre och vet med sig att deras kunder lyssnar sönder allt vad heter romance så det kanske inte ens var en djärvt beslut.

Det är sånt man inte riktigt vill fråga de som vill stötta en typ ”hur kommer det sig att ni tror att ni skulle kunna tjäna pengar på oss?” Haha, det är vi som ska stå för det svaret …

Jag tänker att det finns en fördel med att vara ”gratis” på en betalplattform. Både du och jag har ju jobbat i bokhandel och vet ju att många läsare är lite rädda för att köpa böcker på chans. När en har ett abonnemang finns det ju ingen ”risk” i att välja fel bok vilket kanske gör att en vågar testa lite nytt. Eller upplever du att folk vågat chansköpa Queerlequin ganska mycket redan innan?
Sån är jag, att jag gärna testar om det ändå är ”gratis”. Dessutom är det ingen som kan se omslaget på den bok jag läser så det är helt fritt fram för mig att läsa saker jag ”skäms” för att läsa haha. Och därför är vi ju jätteglada över att hamna på Storytel – tillgängligheten, och för att de har så sinnes många prenumeranter av enormt blandad sort.
Vi har definitivt rört oss inom en speciell målgrupp, och det kan vara mycket bra, av olika anledningar, men grunden i Queerlequin är ju att tillgängliggöra andra perspektiv och identiteter och skapa mångfald och därför har vi varit bekymrade för att det tar sådan tid och krävs så mycket slit för att man just ska göra det, alltså nå utanför den givna målgruppen.

Hur mycket har ni som förlag varit inblandade i själva produktionen? Har ni exempelvis haft något att säga till om när det gäller uppläsare?
Jo men lite, vi fick föreslå och de skickade test till oss, och de har varit lyhörda, nära kontakt tycker jag, känts tryggt och bra hela vägen.

Jag gillade uppläsaren väldigt mycket. Jag är ju sån som har väldigt svårt för alltför gestaltande uppläsare som ska ”skådespela” alla roller och vara väldigt utlevande osv.
Ja jag med! Som radioteater ibland nästan. Fast ibland är det kul …

Ni gör väl annars allt själva och har byggt upp allt från början, trots att Storytel var trygga – var det svårt att släppa kontrollen över det kreativa?
Ja hmm… vår arbetskultur, hur ser den ut … det är svårt eftersom allt görs utanför våra andra sysselsättningar, så det är svårt kanske att hitta balansen mellan att ta hjälp och släppa fritt. Men eftersom vi skrev avtal med Storytel så är det tydligt var gränserna går, det är skönt, det gör nog att vi lättare släpper ifrån oss lite ansvar.

Jag tänker på det där med tillgänglighet jämfört med att läsas av en specifik målgrupp. Harlequin är ju fortfarande rätt unika i det att deras böcker har egna ställ lite överallt i världen på matbutiker och kiosker osv. vilket åtminstone för mig känns väldigt långt från de konsumenter som kickstartar böcker från ett förlag som har genusglasögon som logotyp.. Faller era böcker lite mellan stolarna där? Känns nästan som det avsnittet i Mad Men när det är en person som hittat på en ny sport som han vill lansera i hela usa. Ni uppfinner ju lite av en ny sport. Eller är det inte så krångligt som jag får det att låta?
Ja asså det är väl just den nöten vi försökt knäcka och antagligen kommer fortsätta länge att kämpa med … Vi ville med Queerlequin skapa normmedveten OCH kommersiellt gångbar litteratur. Storytel är förhoppningsvis ett litet steg närmare vårt mål men vi är fortfarande långt ifrån. Men visst känner vi de nya vindarna Marcus? ”Skam”, Beatrice Eli, och massor av Netflix-produktioner för att bara nämna en promille.

Och det är ingen slump att Queerlequin poppade upp i vårt huvud för ett par år sen, klimatet är peppat på den här sorten av kultur. Visst kan man säga att det ser dystert ut i världen, på så sjukt många nivåer, men om jag tittar mig omkring och på vad som erbjuds mig att konsumera av kulturuttryck, så är det ju utan tvivel i den här riktningen det drar. Jag tror det finns ett uppdämt behov efter utmanande innehåll – utmanande på alla sätt …

Jag som är väldigt okunnig i romance tycker inte att det är så stor skillnad mellan era böcker och ”vanliga” romaner. Vad är specifikt för era berättelser om vi bortser från att karaktärerna inte är fast i stereotypa könsroller osv?
De lyckliga sluten!

Att kärleken är i fokus, hur den än ser ut.

Sen kan historierna vara mer lika traditionell romance i form av språk och jargong och intriger och så, men vi har författare som gjort sin egen grej också.

Det är faktiskt rätt skönt att veta att det kan sluta med ett ”jag älskar dig”. Jag började kolla Transparent i helgen och jag är ju sån som gömmer mig i telefonen eller bakom en soffkudde när det blir FÖR mycket konflikt. Kanske skulle bli lättare om jag visste att det kommer ordna sig haha.
Haha, ja det är egentligen det kanske största kravet haha, att läsaren känner sig lycklig när den läst klart. Men asså, ja, ”jag älskar dig” eller ”jag älskar er” eller ”jag älskar mig själv” haha, det beror helt på vad historien byggt upp men oavsett ska vi lämnas med ett glatt hjärta! Poängen är ju att istället för att problematisera så ska vi normalisera och inkludera.

Det går nästan ihop med ordet kiosklitteratur, något som en unnar sig och vill njuta av. jag har aldrig tidigare fattat folk som säger ”jag vill inte läsa något sorgligt” men nu börjar jag förstå lite faktiskt. När jag lyssnade på ”Återvändaren” och han bråkade med sin mamma kände jag extremt mycket att nu får fan det här lov att ordna upp sig annars blir jag sur haha.
Haha ja va fint! Och lite tårar kläms väl också fram ibland? ”Drama och känslofullt – men med löfte om lyckliga slut!”
Ja, och jag håller på och trappar ner mina antidepp nu så jag är ständigt i känslokarusell som böckerna ökade farten på :)
Skönt att Queerlequin hjälper dig med utfasningen <3 En bra PR-line.
”Fasar ut ur emo och in i romance.” Jag borde skicka en ask Merci till er.

Hur viktigt är det med sex i berättelserna? I vissa av berättelserna tar det mer plats än andra tänker jag. Är det olika läsare av de som har mer sex i sig tror än de som har mer fokus på ”bara” kärlek?
Åh svår fråga det där med SEX!

Vi fick faktiskt frågan flera gånger nu på en julmarknad ”vilken innehåller mest sex?” haha. Men det är ju absolut en måste-ingrediens: erotiska scener. Sen kan de vara väldigt olika och förekomma ofta och sällan, det varierar väldigt mycket i våra titlar ja, men främst beror det på den som skriver, en av våra författare ombads av oss redaktörer att skriva in ett par scener, och det gick bra hehe.

”Trägen vinner” är ju egentligen en Pretty Woman-historia fast med sexscener som inte är skämskuddiga. Läser/ser du mycket romance/romcom själv? Alltså mer normativ sån alltså?
Det bästa vi vet är populärkultur. Det är därför vi ville förändra den. För att säga det kort hehe …

Jag tänkte lite på Nina Gunkes karaktär i ”Juicebaren” när jag läslyssnade på ”Trägen vinner” btw. Får jag föreslå henne ifall Netflix hör av sig till er också?
Ja, Nina Gunke, hon är fortfarande underbara ”Skilda Världar” för mig!!!
Älskade när hon blev nya Rebecka där! Tänk att få en såpa nu som är lite mer medveten bara..
Snälla! Ring Netflix!
Ska göra det när vi chattat klart :D
<3 <3 <3 Du är från och med nu vår tv-serie-agent!
Alltid velat vara tv-serieagent haha. Jag har också en idé om att ni borde ha pocketställ i papp på Pressbyråer som ser ut som er logotyp. Böckerna står i själva glasögonen… Ska bygga prototyp när jag får tid över.

I ”Återvändaren” är huvudrollen gay, vegan, hockeyproffs så där är det ju uppenbara brott mot normen. Men finns det andra mindre tydliga normbrott ni är stolta över i era berättelser? Alltså: finns det fokus även på annan medvetenhet än det som brukar kallas för ”identitetsfrågor”?
Jag tänker på kulturen i sjukhusvärlden i Q7 [Queerlequin nummer 7 bokhoras anm.] ”Kristallgrottan” av Lotus Wilde, den speglar på ett subtilt vis hur patriarkal vården är, liksom ställer synen på ”den manlige äventyraren” på ända, det är kul, och smart gjort.

I Q5 ”Starkare än magi” av V. Florian skrivs motståndet mot kroppsideal in mellan raderna, utan att skriva mig som läsare på näsan men normbrytande absolut.

Noam Fricks skildring av huvudpersonen Anna i Q2 ”En gyllene triangel” tycker jag också är väldigt normbrytande men på ett mindre tydligt sätt. Hon är destruktiv och missbrukar både mat och alkohol. Sen är det inte det som är huvudstoryn, inte heller romantiseras hennes missbruk, men det får liksom bara vara.

Men allt det där är kanske identitet ja. Haha, Allt är identitet! Nej men i En gyllene triangel ifrågasätts även synen på sysselsättning, men det är typ bara i en två scener eller nåt…

Jo men det var såna saker jag menade. Jag tänker att det går ju att ta egentligen vilken romcom som helst och bara byta plats på kvinnorollen och mansrollen men det blir ju mer helgjutet om även ”världen” skildras annorlunda. Dock tänker jag inte så mycket på det eftersom jag gillar berättelserna, så intressant att du utvecklade.

En sån sak tänker jag är att platserna är ganska tydliga. Malmö och Göteborg blir väldigt tydliga. Det är något annat än bara innerstadsstockholm. Det går att romantisera även Malmö liksom.
Det kunde man inte tro nä, att Malmö hade ett erotiskt kapital haha. Stockholm är också med, och Lund! och Mexico!

Hur många av era titlar kommer att ges ut på Storytel? Är det dessa 6 första eller kommer ni fortsätta?
Jag tror vi får se hur det går innan Storytel frågar efter fler. Så, framtiden får utvisa om Storyside eller någon annan sätter mer ljud i Queerlequin

 

INTERVJU NOAM FRICK
Författare till ”Återvändaren”, ”En gyllene triangel”, ”Trägen vinner”
Foto: Elin Regn

Det finns en hel del typiska pojkdrömmar i två av berättelserna i de första som släppts på Storytel. Killen med gitarr och NHL-proffset. Är det en lek med de klassiska pojkdrömmarna eller är det egna intressen som var grunden i de karaktärerna? Är du exempelvis hockeyintresserad själv?
Jag är ju bara människa, jag har vuxit upp med samma bilder som du och skapat drömmar därefter. När jag tänker på romantik så tänker jag på en fattig själ med en gitarr på ryggen. När jag tänker på erotik så tänker jag på en vältränad hockyspelare med sån där sexig hårslinga som letat sig fram ur hjälmen. Karaktärerna var liksom givna.

Jag blev väldigt glad av att se de karaktärerna. Och det kanske låter sviintråkigt nu när jag berättar det men jag tyckte det var intressant med hela idrottsspåret i ”Återvändaren”. Exempelvis när Stephen och hans mamma åker iväg till en klubb för att få en annan klubb att bli intresserade. Aldrig sett någon använda hockey och få det att framstå som en metafor för spelet som kan finnas i kärlek. Men också fint med relationen till direktören på klubben som går med på begravningen och såna saker. Därför jag tänkte att du kanske levt med hockey på något sätt. Researchar du mycket när du skriver?
Tack ska du ha Marcus, roligt att höra tankar om mina berättelser. Jag reser förstår du, hela tiden, så jag fångar upp en hel del, både av människor och faktiska miljöer, jag använder mig av det, eller snarare fantasin, för den jobbar på av sig själv.

Skriver du även när du reser eller måste saker ligga och marinera ett tag?
Oh ja, jag skriver hela tiden, men det är en på miljonte gången som det blir en hel berättelse som duger till att dela med andra. Jag turnerar med cirkus, så jag skriver mellan städerna, det är meditation för mig. Vi här på vägen, vi måste behålla fokus, för att inte falla av, jag var nära spriten förr, men nu håller texten och fantasin mig rak.
Imponerande med den disciplinen.

Vad brukar göra att du slänger en idé? Har du några fallgropar du ofta faller i?
Nejdå, jag har varit på botten, om jag lyckats ta mig upp därifrån, då vill jag inget annat än söka disciplin, eller harmoni som jag skulle vilja kalla det.

Okej, men konstnärligt imponerande att inte allt du skriver handlar om den botten. Jag tänker att resande och sprit annars är rätt uttjatade ämnen men lätta att hamna i som författare.
Ja usch, det finns det för många berättelser om, jag besparar världen mina sådana.

Mitt tålamod. Det är det som avgör allt. Tappar jag tålamodet så håller jag mig inte heller kvar bara för att. Om det däremot en historia som jag har tålamod att skriva till slut, då är det kanske kanske kanske även en historia som är något att ha.

Varför brister tålamodet för vissa berättelser då? För att det inte är nog bra eller inte nog intressant för dig att följa karaktärerna?
Tråkiga karaktärer, inget utvecklande innehåll.

Det ska kittla! I hela kroppen. Om det inte gör det är det inget att ha och bättre att börja på ny kula än att försöka lappa ihop…

Kan samma karaktärer dyka upp i nya försök trots att de kasserats i en olappningsbar historia?
Jo men det gör de nog, vi skiljer oss inte särskilt mycket från varandra tror jag, eller hur? Våra kroppar och hjärnor och själar är mer lika än vad vi vågar tro känner jag. Sen formas vi av miljön och vi ser lite olika ut och så men känslor och inre mekanismer skiljer sig inte särskilt mellan oss människor. Därför är kärlek det bästa jag vet, för det förenar oss, gör oss mindre olika.

Hur var det att höra något du skrivit uppläst? Dröm eller jobbigt?
Oj, jag har faktiskt inte ens hunnit lyssna! Det borde jag göra ja! Hur tyckte du att det var?

Alltså jag hade lyssnat första sekunden det låg uppe om det varit jag som fått min text uppläst, men det kanske säger mer om mitt ego än något annat… Jag gillade uppläsaren mycket och tyckte inte hon tog över för mycket. Samtidigt är hon duktig på att fnissa till eller låta förlägen där det passar.
Oh bra, tack, skönt att höra, då ska jag se till att lyssna så snart jag får möjlighet!

Jag tänkte dock mest på att ens text måste ju bli så himla annorlunda uttalad än läst tyst så oavsett om det är en bra uppläsare så kan ju uttalade ord vara annorlunda än skrivna för den som skrivit dem.
Ja sant, vi har dock suttit här i gänget och läst upp för varandra så jag kanske inte är rädd just för att jag inte är främmande inför det.

Hamnar du någonsin i fällan att återupprepa gamla stereotyper? Eller har de texterna avbrutits långt innan du satt punkt?
Okej, nu ska jag berätta dig en hemlighet. Jag har vuxit upp i ett samhälle där allt var tillrättalagt så att alla alltid skulle veta vilka alla var bara genom att titta på personen. Och vet du vad, jag utsattes för detta mönster så tidigt att min hjärna formades om och jag antar för alltid är förstörd. Det var därför jag sökte mig till cirkusen, för att komma bort från stereotyperna. För på cirkusen, där tror alla att clownen är en clown och en lindansör en lindansör, men på cirkusen är det samtidigt tydligare än på alla andra ställen, att du är något helt annat än det publiken tror att du är.

Så ja! Mitt svar är ja, jag skriver utifrån de stereotyper jag förgiftats med, och sen lägger jag om dem, skriver om dem, korrigerar. För så förgiftad som jag tvingades bli bara av att fötts i fel samhälle och tid, det vill jag inte att någon ska behöva utsättas för.

Vi bär ett ansvar inför framtida generationer. Vi må vara sjuka nu, men vi ska inte ta vidare smittan till kommande generationer.

 

1 kommentar