Bokhora.se

25/07 2017
13:53

Jag upptäckte precis kickstartern för Simon Stålenhags tredje bok "The Electric State". Den kommer inte att handla om Slingan-verket utan om en tjej och hennes robot i USA.

In late 1997, a runaway teenager and her yellow toy robot travel west through a strange USA, where the ruins of gigantic battle drones litter the countryside heaped together with the discarded trash of a high tech consumerist society in decline. As their car approaches the edge of the continent, the world outside the window seems to be unraveling ever faster as if somewhere beyond the horizon, the hollow core of civilization has finally caved in.

Lyckligtvis ser projektet ut att vara sjukt lyckosamt och de har dragit in tio gånger så mycket som sitt första delmål. Boken kommer i slutet av 2017.

Jag har skrivit (lyriskt) om Simon Stålenhags tidigare böcker här och här.

Kommentera
12/06 2017
19:09

scener och samtal

 

 

 

 

 

 

Såg precis att Scener & Samtal släppt sitt program idag, hemsidan är dessutom väldigt snygg. Hade varit superbra med ankarlänkar till de olika programpunkterna dock så att jag kunnat direktlänka men det kanske kommer. De jag spontant blir sugen på att gå och se är följande:

DET VILDA HUSET – ETT SAMTAL MELLAN HANNA NORDENHÖK & KAROLINA RAMQVIST

SERIER & POLITIK – ETT SAMTAL MELLAN GUDRUN SCHYMAN & ELLEN EKMAN

FÖRFATTARSAMHÄLLETS SKULD TILL FOLKBILDNINGEN – KRISTINA SANDBERG & BERIT LARSSON

ETT SKRIVANDE LIV – TOVE FOLKESSON, THEODOR KALLIFATIDES, ELISE KARLSSON. Moderator: IDA LIND

ÄNKANS SORG & ENSAMHET I ARBETARHEM – SVEN TEGLUND & ANNELI JORDHAL

BILDNING, BIOGRAFI & FRIGÖRELSE – Med AGNETA PLEIJEL & SUZANNE BRØGGER. Moderator: TONE SCHUNNESSON

 

6 kommentarer
08/05 2017
13:02

Det senaste tillkännagivandet av nobelpriset i litteratur var inte så kul. Vi som inte gillar skivorna så mycket hade inte mycket att läsa förutom texter av, och om, så kallade Bob Dylan-män som runt om i världen, även i detta nu, sitter på sina kammare och tolkar Bob Dylan-texter till förbannelse.

Idag är det drygt 30 dagar kvar till redovisning för Bob Dylan, om han nu vill ha prissumman. Han har redan tagit emot diplom och medalj och champagne på en privat träff i lärarrummet (gud jag är redan trött på den här skolmetaforen).

På Sara Danius blogg skriver hon i egenskap av ständig sekreterare för Svenska akademien:

”På förekommen anledning vill Svenska Akademien meddela att inga telefonsamtal med Bob Dylan ägt rum de senaste månaderna. Dylan är inte desto mindre medveten om att en Nobelföreläsning måste hållas senast den 10 juni, om en utbetalning av prisbeloppet skall bli aktuell. Så heter det i Nobelstiftelsens stadgar. Vad han sedan beslutar sig för att göra är hans ensak.”

Det som är konstigt är att det i testamentet som Alfred Nobel skrev aldrig nämns något om någon föreläsning. Det är snarare ganska tydligt att det är ett pris för prestationer som redan ägt rum, inte villkorat mot kommande prestationer:

”Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar som tillfalla: […]”

Så tolkas det i stadgarna (som jag tyvärr bara hittat på engelska men som går att hitta här på svenska i fysisk form på bibliotek):

”The provision in the will that the annual award of prizes shall be intended for works ‘during the preceding year’ should be understood in the sense that the awards shall be made for the most recent achievements in the fields of culture referred to in the will and for older works only if their significance has not become apparent until recently.”

Att tolka ”det förlupne året” som att Nobel ville ge pris åt det bokstavligt samtida och till aktiva författare som skrivit något som publicerats senaste året är alltså inte korrekt enligt stadgarna. Snarare ska det tolkas åt det mer luddiga hållet som på svenska kanske kan beskrivas bäst som ”det senaste”. Ett pris som exempelvis Augustpriset delas ut för en specifik roman utgiven inom en given tidsrymd medan Nobelpriset redan första året delades ut för en samlad bedömning av ett författarskap:

”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare[…]”

Tillbaka till testamentet. Där går det att se vilka formuleringar som sedan omtolkats till stadgarna. T.ex: priset ska tilldelas: ”[…]den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning;[…]”

Tolkning i stadgarna: ”The term ‘literature’ shall comprise not only belles-lettres but also other writings which, by virtue of their form and style, possess literary value.”

Här är såklart naturligt att det blir utrymme för en massa tolkning. Vad är ”idealisk rigtning”? Är det något som är moraliskt uppbyggligt eller är det något som ska tolkas som ett värdeutlåtande av stil osv? Detta går såklart att tolka och diskutera i hundra år men det intressanta är att det i Nobelstiftelsens stadgar finns med ett krav på föreläsning som inte har någon som helst motsvarighet i testamentet:

”It shall be incumbent on a prizewinner, whenever this is possible, to give a lecture on a subject relevant to the work for which the prize has been awarded. Such a lecture should be given before, or no later than six months after, the Festival Day in Stockholm or, in the case of the Peace Prize, in Oslo.”

Detta är något som verkar ha tillkommit från ingenstans när testamentet blev stadgar och jag hoppas någon mer kunnig än mig kan upplysa i kommentarsfältet hur det gick till och varför.

Men om vi nu bortser från en testamentspuritansk syn på om huruvida Bob måste redovisa inför klassen eller inte så är det ändå inte nödvändigt att tolka stadgarna så strikt som akademien (Danius i sin blogg t.ex.) gör.

Det är förvisso ”incumbent” (ung. ”nödvändigt”) att hålla en föreläsning men å andra sidan: bara när detta är möjligt. Vad som innefattas av att något är ”möjligt” är inte specificerat. Syftar det enbart på geografisk möjlighet? Elfriede Jelinek förklarade i DN att det inte var möjligt för henne att komma till Stockholm och utdelningen det år som hon tilldelades priset:

”Men jag kan inte komma till Stockholm. Jag kan inte utsätta mig för människorna. Jag har en svår social fobi och klarar inte att gå igenom en sådan stor ceremoni. Men jag kommer att skriva en text. Den måste läsas av någon annan.

Allt annat är omöjligt. Det har flera orsaker. Jag är psykiskt sjuk. Om någon sitter i en rullstol är han också handikappad.”

Nu läste hon själv men inte på plats i Stockholm utan via inspelning gjord i hennes hus.

Att föreläsningen ska ”ges” i Stockholm betyder alltså inte i Akademiens tolkning att den som håller den ska vara där. Föreläsningen behöver, om jag tolkar Danius och historien rätt, inte heller vara live om den sker via skärm på något sätt:

”Dock har Akademien fått beskedet att en inspelad sådan av något slag är att vänta. (Inspelade Nobelföreläsningar har förekommit vid flera tillfällen, senast 2013 då Alice Munro fick sitt pris.)”

Albert Einstein, vars pris i fysik, lyder under samma stadgar, levererade sin föreläsning först i juli trots att deadline var i juni. Relativt litet regelbrott såklart kan tyckas men märk väl att den inte hölls i Stockholm utan i Göteborg. På Liseberg dessutom!!!

Akademien som ofta påtalar att de inte tar nationella eller politiska hänsyn har dock gjort det historiskt och därmed också brutit mot stadgarna. Aleksandr Solzjenitsyn ansåg sig inte kunna lämna landet av rädsla för att inte få komma in igen, han behövde inte hålla föreläsning inom ett halvår men fick ändå pengarna.

Uppenbarligen finns det alltså utrymme för lite flexibilitet när allt kommer omkring. Kanske är det också därför som inte Bob fått veckopengen än trots att det står i stadgarna att pengarna ska delas ut tillsammans med medaljen och diplomet i december:

”On the Festival Day of the Foundation, December 10, which is the anniversary of the death of the testator, the prize-awarding bodies shall present to each prizewinner a check for the amount of the prize, a diploma and a gold medal bearing the image of the testator and an appropriate inscription.”

Slusats: Det här med stadgar är ju trots allt inte så noga bara de följs till punkt och pricka utifrån olika personers tolkning. Och om Bob skippar Akademien trots att han tidigare tackat ja till både Victoria’s secret och Cadillac så kommer det säkert fortsätta att komma jobbiga texter  som innehåller ordet tolkning och namnet Bob Dylan. Det känns inte bra.

Kommentera
18/04 2017
16:14

Jag har ju ibland pratat om det här med Shirley Jackson och hur viktig hon har varit för främst min make egentligen – inte bara skrev han sin C-uppsats om Shirley, han lyckades även haffa mamman till sina barn genom att ha hennes böcker i bokhyllan en gång i arla urtid (och om sanningen ska fram var han så inåt helvete svårflörtad att jag blir arg när jag tänker på det).

Nu ska en av hennes böcker, ”The Haunting of Hill House” bli en teveserie i tio delar, på Netflix. Roligt! I samband med att maken skrev om det så visade det sig att min födelsedag också är tätt sammanflätad med Shirley, hennes ”The Lottery utspelar sig nämligen samma dag som jag fyller år, och då går det också (eller i alla fall den lördag som utspelar sig närmast 27 juni) att besöka Shirley Jackson Day i North Bennington, Vermont. Vilken dröm det vore!

3 kommentarer
05/04 2017
14:50

Det är en hektisk vecka i barnboksvärlden nu med alla stora priser och nomineringar.

1) Astrid Lindgren Memorial Award, eller Alma-priset om man vill uttrycka sig lite snabbare. Igår fick vi veta att den tyska illustratören och bilderboksförfattaren Wolf Erlbruch är årets vinnare. Grattis till honom!

Jag läste en bra tweet av Expressens Gunilla Brodrej i samband med presskonferensen:
”Idag tillkännages vilken barnboksförfattare som ska få vara med i SVT:s litteraturprogram Babel i år.”
Helt sant.

2) Och så har vi fått veta vilka som är nominerade till Nordiska rådets pris för barn&ungdomslitteratur.
Har ni missat det? Jag med! Fastän jag var in bara häromveckan och kollade när årets namn skulle komma. Nordiska rådet är väldigt stort och fint, och med en prissumma på 350 000 danska kronor blir det ett av de allra största litteraturprisen. Borde höras mer om det ju!
Iallafall, från Sverige är Ulf Stark och Linde Bondestam nominerade för ”Djur som ingen sett utom vi” (det är en bok som blir prisad till höger och vänster!) och Elin Bengtsson med ”Ormbunkslandet”.
Alla nominerade hittas här.

Om man vill lyssna på en sprillans färsk intervju med Ulf Stark – kolla här för 12 rappa minuter och här för 23 längre minuter.

Kommentera
30/03 2017
20:25

Vi blev helt sjuka, så barnens bokutmaning återupptas och avslutas i morgon. 

Men jag såg ett sådant spännande projekt på Facebook som jag vill tipsa om.

För 14 år sedan genomfördes ett fotoprojekt som hette En dag i Sverige. 3 juni 2003 togs mängder (24 000) fotografier runt om i Sverige av 3000 fotografer. Det var inget särskilt. Det kunde ha varit en gubbe som tränade på ett instrument i förrådet, ett bad, en Ikea-parkering. Det blev en utställning och en bok. 

Jag tänker på det projektet när jag läser om kickstarter-kampanjen Last night in Sweden – The true story. Titeln anspelar på Donald Trumps kommentar om vad som hände ”last night in Sweden” som överrumplade de flesta in Sweden, för några månader sen. Vad hände egentligen i gårkväll? Nu kommer några av Sveriges främsta fotografer delta i ett stort fotoprojekt som ska bli en utställning och en bok, rubriken Last Night in Sweden. Ett sätt att visa Sverige från oss som bor i Sverige. Den första boken ska President Trump få. 

Jag är väldigt fascinerad av vardagsberättelser. Lite som motsatsen till svds Min helg, hellre en snabbmakaron i en förort än rabblande av trendiga kaféer eller köttdiskar på Östermalm. En dag i Sverige är en av mina finaste böcker och en bok som jag återkommer till. 

Jag hoppas att Last Night in Sweden blir någonting liknande. Läs mer om Kickstarterkampanjen och projektet här

Kommentera
28/02 2017
13:08

IMG_0254För oss som gillar att äta det vi läser om i böcker … Ända sen jag läste Julie Buxbaums fina ”Tell me three things” förra våren har jag varit på spaning efter den sortens större couscous som är med där. På engelska heter den sorten Israeli, men jag har inte vetat det svenska namnet förrän jag hittade det på Sandra Beijers blogg. (But of course!). Pärlcouscous, gott folk. Pärlcouscous är ordet ni söker.
Jag köpte ett paket igår, och åååh, mmm, gott. Mycket godare än vanlig. Liksom tuggigare. Och större då, såklart.

Och kolla, nu finns boken snart på svenska också. Den är ett stort TIPZ pga så himla bra.

2 kommentarer
03/02 2017
11:50

Varramiileagolgan-768x1024I helgen pågår Jokkmokks marknad. Och det är en JÄTTEHÄNDELSE, inte bara här i norr, folk från hela världen kommer till Jokkmokk för att uppleva marknaden.

En av alla de världshändelser som faktiskt sker, är lanseringen av den första kriminalromanen i världen (ja, faktiskt) som översatts till samiska.

Det är fina Ravda Lágádus (förlag) som ger ut Åsa Larssons  ”Varra mii lea golgan” (Det blod som spillts) på samiska. Lansering idag i Jokkmokk kl 15. Så himla fint!

Ravda ger ut samisk litteratur, både översatt och eget. Det finns inte många samiska bokförlag så det här är väl värt att uppmärksamma, inte minst för att det är ett minioritetsspråk i Sverige (precis som mitt, Meän Kieli) men det märks tyvärr inte alls av söderut. Här uppe är det tydligt, med vägskyltar etc, på flera språk. Och jag hör samiska talas i princip varje dag, liksom finska, liksom meänkieli, liksom svenska. Min dotters bästis på förskolan pratar både finska, samiska och svenska till exempel. Hon är fyra år. Jag älskar den här språkmixen jag rör mig i. Tyvärr pratar jag knappt finska själv, inte heller meänkieli, men jag är uppvuxen med det och förstår ganska mycket. Jag önskar att jag hade kunnat skicka det vidare till mina egna barn.

Att ha litteratur på det egna språket har betydelse. Stolthet, bara att kunna tillgodo göra sig skrift och inte enbart höra det talas. Och så vidare.

Heja Ravda och heja Åsa Larsson som jag vet är så stolt över detta projekt!

2 kommentarer
12/01 2017
19:48

Jag har gjort det två gånger och i år ska jag göra det igen: läsa alla nominerade i Borås Tidnings debutantpris och gå på prisutdelningen. Varje år har det varit minst ett par böcker som jag verkligen älskat och är därför superpepp på att få ta mig ur min lässvacka med start imorgon när vi får veta vilka de nominerade är.

Här är mina gissningar:

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Dagar utan ljus, nätter utan mörker” av David Norlin

”Jag vet allt det här” – Annika Paldanius

”Vattnet drar” – Madeleine Bäck

Edit 13/1: Här är de som blev nominerade på riktigt:

bt-deb

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Skuggan” av Marit Furn

”Och vi fortsatte att göra någonting rörande” av Elis Burrau

”Storm i den pelare som bär” av Andreas Lundberg

 

4 kommentarer
31/12 2016
20:08

Förra året var mitt nyårslöfte:

Jag ska fråga efter bilderböcker med huvudpersoner som har annan hudfärg än vit varenda gång jag kliver in i en bokhandel eller på ett biblioteket.

Hur har det gått?

Herregud, jag minns knappt inledningen av 2016 – det känns som en evighet sen. Men jag började trevande. Frågade i någon bokhandel i Solna Centrum. På en bibbla i Sundbyberg. Jag har varit i få bokhandlar, få bibliotek. Det är en sorglig årssammanfattning, men jag har mest jobbat och promenerat i skogen. Först promenerat i skogen (inte så tokigt). Sedan promenerat i skogen och jobbat. Och handlat jättemycket böcker på mobilen när jag nattat mitt barn.

Så jag kommer att behålla mitt nyårslöfte från förra året. Ta mod till mig och samla kraft att svänga förbi bibblan och gå en extra omväg förbi en bokhandel. Och jag kommer att försöka skriva här om böcker som klarar Warnqvist-testet så ofta jag hittar någon.

Warnqvist-testet är:

Avbildar boken minst en mörkhyad person?

Är personen ett aktivt subjekt i berättelsen?

Är personen mer än en bifigur i en ljushyad persons berättelse?

Om man kan svara ja på alla tre frågor är Warnqvist-testet klarat (om ni visste hur få böcker som klarar det! :-( ). Bakgrund här.

SBI (Svenska barnboksinstitutet) går årligen igenom hela den samlade utgivningen av barn- och ungdomsböcker i Sverige. Läs mer här. Förra året var resultatet väldigt deppigt. Enligt SBI:s rapport hade fem procent av alla bilderböcker som gavs ut 2014 en mörkhyad huvudperson.

Så här skrev de i år:

I Bokprovningen 2014 kunde Sbi konstatera att den etniska mångfalden i bilderböcker av svenska upphovspersoner inte var särskilt stor sett till hudfärgen på de gestalter som skildrades. 2015 har inte samma typ av genomgripande studie gjorts, men vi tycker oss se ungefär samma avsaknad av mörkhyade personer i bilderna även detta år, med en del undantag.

Jag har skrivit mycket mindre om böcker som klarar Warnqvist-testet på Bokhora än jag kunde föreställa mig. Här kan ni läsa allt. Min favorit är ”Min stora elefant”. Den har jag köpt åt många bebisar som jag känner!

Jag skulle vilja läsa några böcker för vuxna 2017 också. Det vore kul och skönt.

 

Gott nytt år allihopa!

1 kommentar