Bokhora.se

23/11 2016
13:57

Det gjorde mig lite ledsen, det var det första jag fick veta i morse. Jag har tänkt på det hela dagen sedan dess, läst massor fint skrivet. Tyckte mycket om det som Sydsvenskan gjort, jättefint av Andreas Ekström och en bra intervju med Karin med, från förra året.

1 kommentar
16/11 2016
8:13

”På Fängslade Författares Dag, den 15 november, startar en välgörenhetsauktion där alla som vill kan gå in och lägga bud på konstverk skapade av författare, illustratörer, poeter och serietecknare. Pengarna går till Svenska PEN, en organisation som ger röst åt författare som förföljs eller fängslas för sina åsikters skull.”

 

Jag är nåt så djävulskt svag för såna här initiativ. Snyggt och handgjort och böcker och exklusivt och för en bra sak. Vill ha typ alla men extra mycket de nedan. In och trissa upp priserna om du har råd säger jag! Finns 45 stycken olika auktioner: tradera.com/campaign/yttrandefrihet

237856889_7f50edea-6386-4033-adac-2e858f6baf9d

 

237887978_6f9bb8be-1435-44eb-8e31-830d83889180

237869075_20859415-7853-4a3b-ad5a-6eaf4e18eac0

237869493_e1321da9-1528-4143-a795-2436634934d7

237866306_f17621a5-5b56-4ac6-9c1e-3db47e8ff11e

Kommentera
12/11 2016
21:41

Min invändning till Bob Dylan som nobelpristagare var att det var lite knixigt att få tag i något tryckt av honom. Jag samlar nobelpristagare till min son. Han föddes 2015 så jag började samlandet då. Jag fick skaffa ”Tarantula” i en tvåspråkig variant. Det enda som gick att hitta. Jag hade ingen lust att ställa en LP- eller CD-skiva i samlingen även om låtarna nog är bättre än romanen. 

Här är den lilla samlingen hittills: 

Flankerade av Gösta Knutsson, Tove Jansson och Jockum Nordström i den bokhylla där sonen inte når att bläddra. 

2 kommentarer
10/11 2016
20:11

Jag är inte ensam om tankegången, men nu när Bob Dylan fick Nobelpriset 2016 meddelar jag härmed att jag vore fullkomligt nöjd om Frida Hyvönen skulle vinna Augustpriset för sin Kvinnor och barn 2017. 
Jag kan inte sluta lyssna på ”Sjön”. Fy fan vad bra det är! som Horace skulle ha sagt.

Har du Spotify kan du lyssna här. Annars får du googla.

4 kommentarer
02/11 2016
7:01

Ny bokpodd! RSS-adress här: bykw.se/feed/podcast

Och jag har fått förhandslyssna! Jag kan ingenting om vin, och är ganska ointresserad trodde jag, men till och med jag som aldrig druckit ett helt glas vin tyckte det var intressant att få en bokpodd fast med ett annat ämne som krydda typ. Lärde mig också vad ”APK” betyder och blev sjukt peppad på idén att lyssna på ett helt avsnitt med tonårstema som de pitchar i första avsnittet.

Första podden utgår ifrån Delphine de Vigan-bok och Frankrike. Här är min mailintervju med Because you know wines-gänget:

 

bykw

 

Vilka är ni som gör podden?
EK: Emma Kreü heter jag och till vardags  jobbar jag med medlemskommunikation. Jag är läsentusiast, bookhoarder och bland annat redaktionsmedlem på LitteraturMagazinet. Jag har även drivit den nu lätt avdomnade bloggen Emmas Bokhylla. Jag är även en glad vinamatör som föredrar krispigt vitt och kraftigt rött. Läser helst romance, skräck, feelgood och fantastik.
JZ: Jag jobbar som socionom, cyklar helst till jobbet, lagar gärna pannkakor och har ett orimligt stort behov av att bli killad på ryggen. Gillar för övrigt att skriva, rita, läsa och kolla på filmer&serier. Hur ska man hinna med allt liksom? Ja, och så heter jag Jonna Zeitler.

Hur gick första inspelningen?
JZ: På ett sätt var det som vanligt när Emma och jag hänger, på ett annat var det väldigt högtidligt. Vi drack champagne, åt en buffé av godsaker och klädde upp oss. Och det var mycket vi ville ha sagt, hade gjort typ 20 hundöron i boken vi pratar om. Det var pirrigt och spännande!

Hur gick det till när ni spånade fram namnet på podden?
EK: I somras hade filmen Tarzan The Legend med Alexander Skarsgård premiär och den fick onekligen ett ljumt mottagande världen över. Men, den nyzeeländska skribenten och bloggaren Emily skrev, uppmuntrad av sitt vinintag, ett glödande (och utomordentligt humoristiskt) inlägg om filmen (eller rättare sagt – om Alexander Skarsgårds kropp) som blev viralt. Jag läste det och skrattade så jag grät. Under de närmaste veckorna så drog jag upp det vid en rad olika tillfällen och det var särskilt ett av Emilys uttryck som hade fastnat, “Excuse the typos because you know, wines”. Efter att ha använt det ett tag så satt det fast.

Vad kommer BKYW ha för inriktning?
JZ: Det som alltid kommer vara ett genomgående tema är böcker och vin. För övrigt kommer vi nog variera oss under tidens gång, lite beroende på vad vi har lust till och vad vi får för önskemål från lyssnarna. Vi kommer också ha två sorters avsnitt: ordinarie och bonus. I de ordinarie avsnitten har vi lite allvarligare diskussioner och ett mer uppstyrt upplägg, medan vi bubblar på om allt möjligt i bonusavsnitten. Det första bonusavsnittet handlar till exempel om clowner och skrivande.

Hur valde ni bok till första avsnittet? Var det random bok ni var intresserade av eller ville ni att den skulle sätta tonen för vad podden kommer vara på något sätt?
EK: Vi gjorde en lista och diskuterade fram och tillbaka. Till slut snöade vi in på förlaget Sekwas utgivning och kom fram till att vi båda två hade varit nyfikna på just Delphine de Vigan ganska länge. Och så lät formen spännande.

Ni börjar med Frankrike-tema, är ni frankofiler ut i fingerspetsarna?
EK: Jag har varit betydligt mer än vad jag är i dagsläget, men visst är jag frankofil sedan barnsben. Det är något särskilt med den franska kulturen som lockar. Vin, lavendel och vitlök i en salig blandning, gärna med en touch av Versailles och revolution.
JZ: Nä. Fast jag gillar bubbel, ost och baguetter. Det har dom gjort bra. Och bubbel är en väldigt bra kombo med premiär!

bykw2

Vilket lands litteratur respektive vin har ni flest fördomar kring?
EK: Även fast jag vet att det inte alls stämmer längre, så är min vinbild av Tyskland grovt fläckat av Blue Nun och jag tänker automatiskt 80-tal och sötsliskighet när vi pratar om vitt, tyskt vin. På samma sätt har jag en inre bild av att tysk litteratur innehåller antingen lidande, Djävulen eller omänskliga uppoffrande. Det är jag inte lika säker på om det faktiskt inte stämmer.
JZ: Tänker att det bara finns sprit i Ryssland, fast det säkerligen finns vin också. Och när det gäller litteratur måste jag nog säga Frankrike. Har tänkt att fransk litteratur är lite pretto liksom, men den fördomen fick jag äta upp redan under premiären. Jag blev glatt överraskad av boken vi valde.

Varför blev det just en podd och inget annat format?
EK: Nyfikenheten över att prova något nytt, blandat med ett visst mått av skrivkramp tror jag bestämt.
JZ: Vi har spånat på olika projekt under en lång tid, podd är ett exempel. Vi satsade hårt på skrivandet i våras, sen sket det sig med flowet, och nu fastnade vi för podd. Och insåg att det var sjukt kul!

Vad lyssnar ni själva regelbundet på?
EK: Just nu: Romancepodden och musik, just nu främst metal. På nätterna även på kattskrik.
JZ: Ljudböcker, musik och litteraturpodcasts. Älskade er bokpodd, önskar mig nya avsnitt i julklapp.

Vad vill ni absolut undvika att göra för misstag?
EK: Det har jag säkert redan gjort, men att orera i evigheternas evighet är lite av mitt signum, så jag är väl lite rädd för att jag ska falla i den gropen alldeles för mycket. Och jag har sjukt svårt för både poddar och radioprogram där någon av deltagarna avbryter de andra hela tiden, jag vill inte bli den där avbrytaren.
JZ: Vissa poddar låter alldeles för interna i sina samtal, man känner sig utestängd som lyssnare. Det vill jag undvika. Samtidigt är det ju hemskt om det bara blir som en torr föreläsning. Balansen där hoppas jag på.

Vad har varit höstens bästa respektive mest överskattade böcker?
EK: “Liten” av Stina Wirsén fick mig att typ börja grina i Bonnier Carlsens monter mitt under brinnande Bokmässa. Det är inte illa – den tog mig på sängen, helt enkelt. Sedan har Simona Ahrnstedt, en av mina favoritförfattare, släppt en bok i höst.  “En enda risk” uppfyllde mina förväntningar – jag blev glad, kände läslust och hade roligt när jag läste den. När det gäller besvikelserna så håller jag fortfarande på och smälta dem. Too soon, helt enkelt.
JZ: Tycker att Sandra Beijers “Allt som blir kvar” och Sara Ohlssons “Ingen normal står i regnet och sjunger” var riktigt bra. Gillade deras debutromaner också och har längtat efter fler. Böcker jag inte gillar slutar jag läsa, sen glömmer jag vad dom heter. Men det finns säkert flera.

Vad ser ni fram emot för böcker?
EK: Jag har fortfarande inte hunnit hugga in på Fredrik Backmans “Björnstad” och Sofia Fritzons “När drömmen slår in”, jag hoppas att de håller. Sedan måste jag tillstå – jag saknar någon riktigt bra skräck i höst. Kommer det inte så blir det King-favorit i repris istället.
JZ: Jag har Flora Wiströms “Stanna” och Johanna Thyddels “Mornitologen” på min att läsa-lista, de ser jag verkligen fram emot. Beställde även hem ett gäng av Mårten Sandéns böcker som jag ser fram emot.

När ni i egenskap blir de första bokpoddarna som får göra sitt eget kändisvin, vad kommer det vara för sorts vin? Vad kommer det heta?
EK: Det kommer självklart att vara ett krispigt, syrligt reisling från typ Alsac. Det får gärna vara så att tårna krullar sig lite när man dricker det. Självklart ska det heta något flashigt i stil med Grande Selection de BYKW och självklart har Jonna designat etiketten!
JZ: Åh, sjukt kul att få designa etiketten! Jag tror jag börjar skissa lite, för säkerhets skull.

Jag bildgooglade Because you know wines och fick fram tecknade hovmästarskämt, bilder på kvinnor med enorma vinglas och/eller batmandräkt samt tips på vilka amerikanska godissorter som passar till champagne. Är det här represenativt för den podd ni vill göra?
EK: Både och. Vi satsar på att vara glada, bubbliga, vetgiriga men ändå erbjuda intressanta reflektioner om det vi dricker och läser. Gärna i Batmandräkt, men helst utan att fördjupa fördomen om litteraturintresserade kulturtantwannabees (vilket vi förvisso är) som tittar för djupt i glaset varje gång de dricker vin. För övrigt anser jag att att idén om att prova smågodis ihop med champagne förtjänar ett eget program, kanske gör vi något på det temat (japp, du får producentkredd den gången, Marcus!)

Något ni vill tillägga?
EK: Mina kunskaper om vin är egentligen kraftigt begränsade (om litteratur lite mer utvecklat, men det är knappt), men själva tanken med BKYW är att man faktiskt inte behöver vara expert för att ha en åsikt om vare sig vin eller litteratur – och för att man måste kunna blotta sin okunskap och vara villig att lära sig mer. Förhoppningsvis är det en resa vi kan göra ihop med våra lyssnare.
JZ: Håller helt med Emma. Både vin och litteratur känns ofta som områden där bara “experter” ska uttala sig, men man behöver inte vara expert för att ha en åsikt. Och – tyvärr är ljudkvalitén inte den bästa, men det kommer bli bättre i kommande avsnitt. Lyssnarna får ha tålamod.

2 kommentarer
27/10 2016
20:20

De senaste åren har jag förärat Lilla Augustpriset-juryn med min stjärnglans och nu vill jag uppmärksamma er på att ni kan rösta på ett favoritbidrag här. Gör det! 

Jag skulle vilja skriva massor om de nominerade bidragen men det kan jag förstås inte göra. Istället tänkte jag berätta litegrann om hur arbetet har gått till.

Sedan 1994 kan personer mellan 16 och 20 år kunnat tävla om en prissumma på 15 000 kronor. Jag är inte helt säker på hur många bidrag man kan skicka in, men det har hänt att personer varit nominerade med fler än ett bidrag. Vinnaren av Lilla Augustpriset tar emot sitt pris på Augustgalan. Hade jag varit 16 år och vunnit Augustpriset hade mitt inre imploderat av detta. Flera utgivna författare (tex Moa-Lina Croall, Amanda Svensson och Ester Roxberg) har vunnit priset. 

I år skickades drygt 600 bidrag in. En lektör valde ut omkring 30 bidrag som vi i juryn läste. Vi har naturligtvis ingen som helst information om vem som har skrivit texten. Inför vårt jurysammanträde valde vi ut ett antal favoriter som vi sedan argumenterade för. Dessa samtal är så roliga! Dels är det roligt de (få) tillfällen alla fem i juryn har fallit för samma bidrag, dels är det roligt när vi tycker helt olika. Vid närmare eftertanke är det nog tillfällena som vi inte är överens som är roligast. 

I juryn väljer vi ut de nominerade bidragen och sedan vägs rösterna från hemsidan samman med vår favorit. Så får vi en vinnare. 

Röstningen är öppen till 21/11. Galan är en vecka senare och jag har en enda favorit i de övriga kategorierna. Det är Eva Lindströms ”Oj, en polis”. Om inte Eva Lindström vinner något pris för sina bilderböcker i år heller (hon har varit nominerad en miljard gånger och har vunnit priset en gång tillsammans med Ellen Karlsson för ”Snöret, fågeln och jag”) kommer jag att tatuera in en tår på min ena kind. Eller nej. Men besviken kommer jag att bli.

1 kommentar
26/10 2016
13:14

I måndags kom nomineringarna till August-priset. Alltid lika spännande! (Läs: skiiitspännande.)

I år har jag hittills läst en fackbokstitel, ”Fattigfällan”, som jag också försökt pracka på alla jag möter för jag tycker den är så stark och upprörande på alla sätt. Läs, läs, läs!

Inom skönlitteratur för vuxna är min lässtatus så här långt en halv ”Aftonland” av Therese Bohman, och sen igårkväll en hel ”Välkommen till Amerika” av Linda Boström Knausgård. (Har faktiskt inte läst Noréns 3:a, inte ens kommit igenom hela 2:an.)

Med tanke på Bladen brinner-podden trodde jag att jag skulle glänsa inom barn&ung, men men … där prickar jag in ”Tio över ett” av Ann-Helen Laestadius, och ”Djur som ingen sett (utom vi)” av Ulf Stark och med illustrationer av Linda Bondestam.
På grund av podden har jag haft extra mycket samröre med Ulf Stark för vi hade scensamtal med honom både på bokmässan och på en kickstartfest för sponsorer häromveckan. Båda samtalen handlade om den superfina ”Djur som ingen sett”.

Vad har ni läst? Vad är ni sugna på att läsa?

Tidigare i höstas var jag kallad till ett möte med August-prisets utredningsgrupp. Min input handlade givetvis om barn&ung-klassen som jag tycker MÅSTE delas. Helst igår. Jag hade 20 min eller vad det var till mitt förfogande och pläderade allt jag kunde för två barn&ung-priser. Ett för 0-9 år och ett för 9-18 år. Vi får se om det händer något på den fronten så småningom.

5 kommentarer
27/07 2016
13:40

Allt som blir kvar (sept)

Omslag av: Nathalie Ruejas

Allt_som_blir_kvar

Det här är exakt sån omslagsformgivning jag älskar. Känns som att berättelsen liksom ”läckt ut” ur boken till omslaget. Den vilsna brustet-hjärta-känslan jag får för mig att boken kommer handla om är där redan från början i de halvt utsuddade anteckningar som går att skymta.

När jag lägger på lite kontrast i photoshop ser jag de fyra orden: ”SEDAN VAR DET SLUT”.

Alla som försökt skriva något om kärlek vet hur omöjligt banalt det känns att se sina ord, sudda ut dem, skriva nya, ändå inte få till det, sitta där med sina känslor och sina försök att bena ut dem på ett tomt ark papper, sitta där med sina känslor. Jag gillar den loopade kedja av tankar jag får av det här omslaget, det är ett berättande omslag trots all sin minimalism. Dessutom kommer den vara jävligt snyggt kontrasterande i bokhyllan bredvid den inbundna ”Det handlar om dig” som jag också tycker är väldigt fin.

 


 

Det svenska hatet (okt)

Omslag av: Lotta Kühlhorn

Gud vad jag tycker Kühlhorn är bra när hon är såhär mörk och”rå” i stilen. Ja, hon är en mästare på mönster och färg men jag tycker få är så bra på typografi som hon vilket inte alltid lyfts fram. Det är extremt svårt att göra så här avskalade omslag och få till dem så här bra samtidigt.

 


 

Mordet på Caesar (sept)

Omslag av: Beatrice Bohman

Ja!!! Exakt såhär ska omslag vara. Jag struntar i vad den här boken handlar om, jag blir intresserad direkt!

I min värld är Beatrice Bohman en av de mest intressanta bokformgivarna just nu. När andra smäller på med folieringar i guld och enorma storlekar på typografin i versaler så vågar Bohman vara subtil och sublim på samma gång. Kolla exempelvis detaljen på pärmen bakom skyddsomslaget på denna eller hur hon låter måleriet ta plats här. Tro mig, det är supersvårt att få formgivning att se såhär enkel ut.

Brasklapp: bilden ovan är pixlig eftersom jag tagit den från Svensk bokhandels höstkatalog. Varför finns den inte på hemsidan?! Jag blir rädd nu, Natur & Kultur FÅR inte ha ändrat sig ifråga om detta omslag och valt något annat.


 

Håll käften jag räknar! (aug)

Omslag av: Josefine Edenvik

Ett sånt här omslag syns direkt på hyllan. Jag är inte intresserad av stickning, jag tyckte det var för svårt och för okreativt (jag var för dålig helt enkelt och skyllde ifrån mig) när jag stickade ett par Lovikka-vantar som tonåring. Den uppfattningen vänds upp och ner direkt och plötsligt är jag intresserad och tillbedjer det räta och det aviga. Och då har jag inte ens läst boken!

Snygg färgskala och bra idé att nyttja stickningens estetik och symboler utan att hamna i fotografier på sånt som stickats. Känns som en bok så fin att en vill ge bort den till folk en gillar.


 

Den rumlande polarforskaren (aug)

Omslag av: Förlag anger ej

Den här typen av böcker känns som att de lätt kan falla i glömska, bli något för de redan frälsta, en sån där bokreabok som återkommer år efter år och som en inte vågar ta ögonkontakt med. Det är svårt att nå ut med böcker om relativt okända svenskar som inte har en sensationell vinkel. Jag tycker formgivningen på denna fungerar. Den känns intressant, modern och är snygg på ett sätt som krockar mot det klassiska upplägget som den verkar ha. Att vända bilder på det här sättet kan användas lite slentrianmässigt ibland men här tycker jag det fungerar jättebra. Här har formgivaren vågat lita på idén att vända bilden samt framhäva den kalla färgerna. Då behövs inget mer.


 

Fröet (sept)

Omslag av: Jennie Ekström

Fro-et

Formgivaren känd från Novellix brittiska kvartett. Jag vet inte vad jag ska säga om den här talangen mer än att om inte Ekström blir en av de mest anlitade omslagsformgivarna under kommande år kommer jag ruinera mig på alla hattar jag ska köpa och sen äta upp.


 

Hela Kakan (sept)

Omslag av: Sepidar Hosseini

Det händer något inom svensk formgivning som är viktigt och superbra. När Roxane Gays ”Bad feminist” gavs ut var det med omslag av Agency Studio Lab BASTION som även skrev i inlagan om kvinnan bakom typsnittet på omslaget. Form är inte bara förpackning utan kan även vara ideologi och/eller normkritik, här finns en lång bra text om det. Jag tycker det är så jävla intressant!

Vad god smak är har att göra med normer och jag kan själv känna att jag dras alldeles för mycket åt den ”stilrena” smaken när jag ser vad BASTION gör och vad Sepidar Hosseini gör. Den senare är även involverad i BILD-ning som är en bra avgiftningscentral för oss som fastnat i det normativa sparsmakade.

 


 

Terminal

Omslag av: Elina Warsta

Hannu-Raittila-Terminal-Pärmbild-640x992

Hennes omslag till ”Nödåret” måste ses afk, så otroligt vacker bok! En av de bästa jag sett. Omslaget till ”Terminal” sticker inte ut lika mycket i mina ögon men jag fastnade för den vackra bilden i kombination med knutpunkts-illustrationen mitt i det gyllene snittet. Jag tycker kontrasten är perfekt och berättar något om handlingen utan att vara övertydlig. En pärmvändare skulle jag vilja kalla den, alltså ett sånt omslag som gör att jag vill vända på boken för att läsa baksidan.


 

Politiska fiktioner

Omslag av: Lotta Kühlhorn

 

Ja det är ett väldigt bra omslag och att det alluderar till amerikanska kampanjaffischernas välkända färgblock är jättebra. Men varför  göra flera bokomslag som matchar varandra i Didion-utgivningen på Atlas och sen ett som inte matchar alls? Jag kommer älska omslaget och jag kommer älska boken, men det kommer vara ett sår i mig att det inte matchar i bokhyllan där en av mina absoluta favoritförfattare har en egen hedersplats.

 


 

Groddar, skott & mikrogrönt (sept)

Omslag av: Pernilla Qvist

9789174245561

Jag har verkligen tröttnat på folk på pinterest som pinnar minimalistiska posters gjorda i illustrator (jag har själv varit en av dem). Typ folk som gör en silhuett av en hajtand och skriver Jaws ovanför och är sjukt nöjda med att de hittat pastellfärgpaletten. Snart kommer de ses som motsvarigheten till clip art tror jag. Därför skönt att med ”analog” grafisk formgivning. Snygg, enkel idé som genomfördes bra helt enkelt.


 

This is my life (sept)

Omslag av: Pompe Hedengren

Det här kommer låta som en förolämpning men är en komplimang: HUUUUR 80 kan ett bokomslag vara egentligen? Underbart Vogue-doftande typsnitt som är helt rätt i det här sammanhanget.

 


 

Jungfruön (aug)

Omslag av: Håkan Liljemärker

Håkan Liljemärker gör nästan alltid väldigt intressanta omslag som jag skulle kunna tänka mig att ha inramade på väggarna i mitt hem. Blir dock förbannad på Ersatz som fortfarande inte lagt ut någon bild på boken på sin hemsida? Detta är de inte ensamma om heller. Vad är dealen med förlag som inte vill att vi ska få se bra bilder på deras böcker? Är det en hemlis att ni ger ut dem?


 

Två par systrar (nov)

Omslag av: Elsa Wohlfahrt Larsson

tva-par-systrar

Wohlfahrt Larsson är en sån formgivare som ibland tajmar in min smak exakt, ibland gör hon det inte alls. Jag antar att det är så med omslagsformgivare, ibland får de jobba ostört, ibland måste de ta in andras åsikter eller kanske bara genomföra andras idéer rakt av, det är i alla fall min supersubjektiva teori om de omslag jag inte gillar, jag skyller på andra helt enkelt. Jag börjar förlika mig med dessa villkor för bokbranschens konstnärer men tycker att vissa formgivare borde få fria händer, alltid, Wohlfahrt Larsson är en sån formgivare.

Med nya Marilynne Robinson frångår hon de tidigare utseendena och ja, jag klagade ju på Kühlhorn för att hon bytte stil i Didionutgivningen, men här blev det ju så lyckat att jag är beredd att säga att det inte finns någon regel utan undantag.

 


 

ewl


 

Berättelse om ett äktenskap (sept)

Omslag av: Terese Leiner/Blæst

I kategorin smarta omslag placerar vi denna. Extremt smart och effektivt sätt att låta en planlösning illustrera ett äktenskap. Planlösningen som projektionsyta för det lyckliga äktenskapet. Jag tittar på många av Tv8-programmen om hus och hör ofta paren säga: ”Här skulle vi kunna bli lyckliga”. Det känns både fint och sorgligt samtidigt. Lite som det här omslaget.


 

Änkan (sept)

Omslag av: förlaget anger ej

De krackelerade bokstäverna till trots så lämnar den här omslagsformgivaren klichéerna i thriller-/deckargenren. Det känns mörkt och snyggt och lyxig och instängt på samma gång. Sen är jag ju sjukt svag för omslag med blommor på så bara det är värt guldstjärna.


 

Sadura

Omslag av: Mystical garden design

Quant

SADURA_MOLSTAD_DIN_DISCIPLIN_mjukband_2 SADURA_KRISTNY_DRAPA_mjukband

Jag tycker det är modigt och smart av Sadura att ge ut samtida författare på det sätt som annars oftast är vigt åt klassikerutgivning eller hela författarskap. Att formgivningen av helt olika författarskap håller ihop på det här sättet blir en kvalitetsstämpel och väcker åtminstone mitt Gotta read ’em all-begär. De är väldigt fina ”live” också med omslagsflikar och sparsmakade baksidestexter. Till och med omslagets bigning är noggrant placerat vid logotypen.


 

Magris-utgivning på Forum (aug)

Omslag av: Sara R. Acedo

Christie_DodenPaNilen_3D-286x400 9789146225232

Mästaren av alla mästare på att ge hela författarskap en helt ny skrud är Sara R. Acedo. De som missat hennes arbete med Agatha Christie-omslagen för Bookmark har helt enkelt inte levt ett fullvärdigt liv. Hennes stil verkar dessutom blir mer och mer varierad och det verkar inte finnas någon estetik hon inte behärskar. På senare år har hon börjat illustrera mer och dra lite extra åt handskrivna typsnitt men samtidigt verkar hon behärska konsten att jobba med det sparsmakade och med fotografier bättre och bättre. Hur hon hinner med att producera så otroligt många omslag av sån extremt hög kvalitet är en gåta för mig.

 


 

Urskilja oss (aug)

Omslag av: Ida Wessel

 

Jag tror inte att Ida Wessel är bokformgivare först och främst men vilket bra exempel i sånt fall på att det inte bara är de som renodlat sig som bör formge böcker! Jag kände bara till henne från arbetet med loggan till F! Hon jobbar även med grafiska profiler för utställningar.

Färg mot monokrom och den vertikala riktningen i kombination med intressant foto/bra beskärning gör att det känns klassiskt och nytt på samma gång. Ännu en pärmvändare på listan!


 

Den skeva platsen (okt)

Omslag av: Maria Burlin

Ett omslag som känns målgruppsanpassat för oss som gillar den darka estetiken, typ de svenska omslagen till Josefine Klougarts böcker. Vem blir liksom inte nyfiken på en bok där någon med nötta knogar sitter och lappar ihop marken med häftstift?? Påminner lite om tidigare nämnda Beatrice Bohman som visar att en omslagsdesigners jobb lika mycket kan gå ut på att behärska fingertoppskänsla när det gäller val av bilder som något annat.

 

5 kommentarer
12/07 2016
13:03

Genrerna – vilket ord! Men, jag har tänkt så mycket på Denise Rudbergs skrivande och hur smart hon är när hon bryter ny mark med egna genrer hela tiden, så jag ställde lite frågor till henne kring detta. Det nya nu är ju alltså chic lit, och i den kategorin har hon nu i juni släppt boken ”Disa” som jag har läst och gillade massor. Jag tror jag hade behövt den som yngre. Man kan säga att det är väl en bok som särskilt 20-30 uppskattar, även om jag läste den med stor behållning (recension kommer).

Foto: Christopher Hunt

Foto: Christopher Hunt

Hej Denise! Först bröt du ny mark med genren ”Elegant Crime” och nu är du först även med chic lit – modern citylitteratur med hög modegrad – hur kommer du på alla nya bokgenrer?
– Det vete sjutton, men jag tänker ganska mycket på hur jag vill att böckerna ska paketeras för att det ska bli så tydligt som möjligt för alla som arbetar med böckerna. Kanske är det en ängslighet från mig själv som gör att jag har ett behov av att vara tydlig, men det är också på förekommen anledning som jag kommer förklara lite längre ner. Tyvärr så är det väldigt lätt hänt att böcker som skrivs av kvinnliga författare får en stämpel som man inte bett om. Då vill jag istället sätta den stämpeln själv. Därav de kreativa genrerna…

Vi på bokhora blir ju så arga på alla som skriver chic lit när de i själva verket menar chick lit och så kommer du med en egen genre som heter just chic lit! Så då undrar vi förstås – vad skiljer egentligen chic lit från chick lit? 
– Egentligen ingenting alls. Men jag var uppriktigt less på att ha stämpeln Chick lit på mina böcker. Många hävdar att ”vadåra, spelar roll, varför måste allt som klassas som kvinnligt vara nedsättande?”. Jag hävdar bestämt att det är en nedsättande beskrivning då det har ett ursprung i att man avfärdat litteratur som kvinnor läser med tidigare ”pigromaner” ”tantsnusk” etc.

Eller låt mig fråga så här, när har uttrycket ”tjejkast” någonsin ansetts som något annat än nedsättande? Därför väljer jag att inte genusstämpla mina böcker, men vill samtidigt hitta något kul kring det. Därav Chic lit och inte Chick lit!

Vad handlar nya boken om?
– Den handlar om Disa, Simone och Mercedes som är tre nära vänner. De är likt många av mina andra karaktärer inte alltid så lätta att tycka om, de är både osympatiska och osköna mellan varven. Som vi ju alla är. Jag värjer mig mot att litterära karaktärer alltid ska ha en moralisk kompass samt vara fantastiskt härliga. Jag vill att mina karaktärer ska väcka känslor och då får de gärna skava lite. Men det är historier om att hantera vuxenlivet och välja vem man ska bli. Givetvis spetsat med allt som händer när man är 22 år gammal. Även fast det inte är en ungdomsroman, så blir det ofrånkomligt något av en crossover då tjejerna är relativt unga.

Är det också tänkt att bli en serie?
– Japp, det är första delen i en trilogi, där de kommande två heter ”Simone” och ”Mercedes”. Jag har valt att kalla serien för ”Sthlmqueens” då det är hashtagen de använder när de hänger.

Betyder det här att vi inte längre får träffa den supercoola hjältinnan Marianne Jidhoff från dina tidigare böcker? Jag har tyckt att det varit så uppfriskande med en äldre hjältinna som dessutom vågar ta för sig på alla plan i livet – män, karriär osv.
– Jojojoj!!! Jag släpper inte Marianne Jidhoff i första taget, hon är min absoluta favorit. Jag sitter just nu och skriver på den sjätte boken, På sex meters djup, som kommer i oktober. Den här gången handlar det om ett medialt konstnärspar som försvinner. Marianne håller på och rattar sin bästa väninnas bröllop och inser att hon är något så larvigt som avundsjuk på sin väninnas kärlekslycka.

Kommentera
11/07 2016
8:55


De dödas röster” är en thrillerpodd från Sveriges radio. Varje avsnitt är strax under tretti minuter – jag älskar den längden. 

I ”De dödas röster” träffar vi Emma Nylander som gör en dokumentär om ett mord som skedde i Täby för tjugo år sedan. Ingen greps och dömdes för mordet även om många var överens om att det måste ha varit den mördade Jessica Lundhs hemlige pojkvän som var skyldig. Emma Nylander var Jessica Lundhs bästis och i dokumentärserien (som alltså är fiktiv) träffar Emma sitt gamla kompisgäng och försöker reda ut vad som egentligen hände. Ett klassikt upplägg, men i en spännande form.  

”De dödas röster” är skriven av Sara Bergmark Elfgren och hon har haft hjälp av bland andra Judith Kiros och Mattias J. Skoglund. 

Det är SKITBRA! (<– årets underdrift).

”De dödas röster” är så himla spännande och välspelat. Jag tänker på P3 dokumentär i intervjuerna. Jag älskade Sanna Sundqvist i Liv Strömquist tänker på dig och Korrespondens. Det här är någonting annat. I ”De dödas röster” gör hon Emma Nylanders röst. Och jag älskar! Älskar! Älskar!

Jag sträcklyssnar för det är så väldigt svårt att sluta. Börjar fundera på att lyssna på ljudböcker när jag ändå promenerar så mycket med svårsövd son. Vi får se. 

”De dödas röst” finns att lyssna på i din poddspelare eller i SRs app.

3 kommentarer