Om jag vore Elsa Billgren så skulle jag skriva typ ”nu vittjar vi mitt Instagram och ser vad jag har haft för mig den senaste tiden” och så skulle ni få eyeliner och klänningar i motljus och nån Varg, men jag är bara jag så dessa två bokbilder är från idag: vi var till biblioteket, min son och jag. Det är seden på tisdagar. Detta lånade jag:
Är jättespänd på Alakoski. Det känns som ett nytt grepp kring hennes kärnämne: fattigdom och klassamhälle. Vi får se. Har ju stuckit ut hakan förr, om en säger.
Och sen, pga tyckte att om jag nu skulle göra en EB och visa instabilder så var det lite fjuttigt med en allenast. Därför fotograferade jag ett litet bokrelaterat (och roligt) kortspel som jag fick från Tora på Kiruna Bokhandel. Så, nu blev det två instisar hips vips och det får räcka. Elsa är duktig på Instagram, det är inte jag.
OBS! Spelet från rara lilla Kakao förlag.
2 kommentarer
Någon skriver in till Magdalena Ribbings etikettspalt i DN och klagar på att det vikts hundöron i ”Min kamp”. Fattar inte låntagarna att man ska vara rädd om andras böcker?
Jag håller med om att man ska vara rädd om andras böcker, men ett hundöra kan jag acceptera. Värre är det med matrester av olika slag. Anteckningar i marginalen distraherar mig. I det nummer av Album som Bokhora skrev för några år sedan berättade bibliotekarier om fynd i återlämnade biblioteksböcker. Där fanns en salami. Ett stekt ägg? Minns jag fel?
Själv använder jag kvitton som bokmärken och är i allmänhet rädd om böcker som jag lånar av bibliotek eller privatpersoner. Det känns främmande att vika sidorna i andras böcker.
Hur rädd är du om böckerna du lånar?
Läs Magdalena Ribbings svar här.
Jag ramlade över Bibliotekspodden Solen, som görs av tre bibliotekarier på Stadsbiblioteket i Stockholm. De heter Elias Hillström, Alice Thorburn och Patrik Schylström. Och ser ni? I nästa avsnitt ska de prata om roliga böcker. Det får vi jättemånga frågor om på Bokhora. Det måste ni lyssna på, alla ni som letar efter roliga böcker*.
Foto: Cissy Avrin/Stockholms stadsbibliotek
Hej Alice Thorburn! Du och dina kollegor på Stadsbiblioteket i Stockholm har en podd ihop. Kan du inte berätta lite om vem ni är och vad ni pratar om?
Vi är tre kompisar och bibliotekarier som alla arbetar på Stockholms stadsbibliotek, och som gillar att prata om och läsa litteratur. Patrik är väldigt serieintresserad och kunnig även inom skräckgenren, Elias läser mycket poesi, och jag tycker om allt från ungdomsfantasy till episka romaner. Vår podd är lite som vi: den kan handla om vad som helst som finns i litteraturens värld, det vill säga det mesta. I varje avsnitt pratar vi om litteratur och annat kulturellt kring ett tema som vi väljer helt utifrån lust. Hittills har vi haft ”genrer”, ”fantasy” och ”Japan” som teman, i nästa avsnitt handlar det om roliga böcker. Vi vill att Solen ska vara som ett inspirerande och vindlande bokprat, och vi tipsar varandra och lyssnarna på samma gång om de böcker vi tar upp.
Hur lyssnar man på Bibliotekspodden Solen?
Vi hoppas att man ska lyssna på oss med njutning och nyfikenhet!
Men rent praktiskt då: man kan lyssna via soundcloud, där man kan söka efter Stockholms stadsbiblioteks flöde och hittar oss där.
http://soundcloud.com/stockholmsstadsbibliotek/ [Johannas kommentar: Soundcloud finns som app för iPhone/iPad och Android - det tycker jag är bra!].
Vi finns också på bibliotekets hemsida, och fördelen med att lyssna på oss därifrån är man också får upp en lista med alla böcker vi tipsar om i programmet och kan gå in och låna eller reservera dem direkt.
https://biblioteket.stockholm.se/inspiration/bibliotekspodden-solen
Hur ofta kommer det nya avsnitt av podden?
Vi siktar på att komma med ett nytt avsnitt ungefär varannan till var tredje vecka.
Vilken bok tycker du att Bokhoras läsare ska läsa i sommar?
Vårt nästnästa avsnitt kommer faktiskt att handla just om sommarläsning – hur och vad man läser då, de bästa sommarskildringarna med mera. Det kommer i början av juni. Men ska jag bara ge ett tips så får det bli en av mina absoluta favoriter, som jag alltid tvingar på mina läsecirklar på bibblan och som är jätteintressant både att läsa och prata om: ”Jag är allt du drömt” av Ali Smith. Handlar om en familj som är på semester i ett hus i en engelsk småstad, när en ung kvinna vid namn Amber dyker upp och flyttar in hos dem. Alla familjemedlemmarna tror att hon känner någon av de andra, vilket i sig visar hur lite kontakt de faktiskt har med varann. Amber blir en slags katalysator för förändring för dem alla, och jag skulle säga att den här boken förändrar även sin läsare. Både språk och innehåll är nytt och annorlunda, och den väcker som sagt massor med frågor.
Åh, förresten – varför heter ni Solen?
Solen är en förutsättning för liv på jorden – så ock vi. Skämt åsido – vi tycker om den känsla som ordet Solen ger, av värme och lyskraft. Och så tycker vi att själva ordet är snyggt.
* = här vill jag också verkligen göra reklam för bibliotekarierna. När vi får mail om efterlysningar på en viss bok eller en genre, brukar vi ofta svara att det absolut bästa sättet att få hjälp med bokerier är att besöka ditt närmaste bibliotek och snacka med en bibliotekarie där. Är man osams med alla bibliotekarier eller har långt till biblioteket finns Bibblan svarar.
3 kommentarer
Jag vet att det finns de som har fått sitta på sina händer för att hindra sig själva från att skriva till mig och fråga hur det går med min e-boksläsning. Lugn, bara lugn, det här inlägget är till er.
Jag samlade tillräckligt med mod för att låna e-böcker från biblioteket. Vilken fantastisk grej det var. Nu känns det sannerligen som framtiden! hörde jag mig själv konstatera. Nog skulle jag välkomna ett slags Spotify/Netflix för böcker.
Här tipsades jag om e-boksläsaren Bluefire. Den laddade jag ner till min iPad. Sedan gjorde jag misstaget att försöka låna e-boken till min padda från datorn. Fråga mig inte hur jag tänkte där. Det var lite krångligare (även om det gick). Ska det vara så här svårt? funderade jag. Men nej, det skulle det inte. Det var lätt som en plätt att låna e-böcker via Safari och Bluefire.
Även om utbudet av e-böcker inte var oändligt, blev jag helt yr av möjligheterna och lånade böcker som jag aldrig tror att jag kommer att läsa. Som Stig Larssons ”När det känns att det håller på att ta slut”. Men jag hittade även Anton Marklunds ”Djurvänner” (som Johanna L och jag pratar om i en podd som inte kommer förrän i början av juni) och Katarina Genars ”Den magiska kappan” (och Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” och Katrine Kielos ”Det enda könet” och…). Min packning inför en helg i läsoasen var så himla lätt. Alltså bokstavligen.
Ska jag nu börja läsa med iPaden i badkaret får jag testa någon av marknadens vattentäta iPadfodral, som Marcos på Dito tipsade om.
8 kommentarerIdag avslöjades vinnarna i Bokjuryn 2012. Varje år gör Kulturrådet ett urval av det gångna årets barn- och ungdomsböcker. Dessa utvalda böcker syns i Barnbokskatalogen (som mina elever läser från pärm till pärm en miljard gång – Jag vill läsa den här! säger de bestämt och pekar i katalogen när vi är på biblioteket och sedan letar vi). Barn och ungdomar röstar på vilken bok de gillar bäst. På Världsboksdagen (idag*!) avslöjas vinnaren. Läs mer om Bokjuryn här.
Nå, så himla långt intro för det här (egentligen inte så) lilla som jag ville berätta: i kategorin barnböcker vann JoÖs favorit ”Bockarna Bruse på badhuset”. Kolla in de andra vinnarna här.
* = vi var tyvärr inte utklädda. Jag hade nog varit Lilla E i så fall eftersom vi högläser den just nu.
Kommentera
Oftast är jag rätt fokuserad som biblokund. Gör inköpsförslag, reserverar titlar, kollar upp var exakt den här boken som jag måste läsa nu finns och åker dit och hämtar den. Men med jämna mellanrum får jag biblo-cravings. Måste gå runt och titta oplanerat utan att stressa, lyfta i lite böcker, läsa några baksidestexter och en sida här och där uppslagen på måfå, till slut slumplåna något. Jag behöver bibloterapi* för att varva ner. Och skillnaden mot att gå i bokaffär är ju, exakt som JoÖ skrev om nyss, att på biblo kan man ta ut svängarna mer. Det kostar inget.
Igår var det läge för det här. Efter att ha fixat massa ärenden på stan (tex att spela in ett segment till en kommande Bokpodd med Peppe som gäst!) så kände jag för att gå på biblos. Bra biblos. Jag drog till Sture-bibblan först, och sen till Plattan. De här tre böckerna blev min skörd. Nu vet jag inte om jag kommer att hinna läsa dem, men vi kan ju hoppas. Det är ändå bara bra för alla inblandade att man lånar. Författarna och biblioteken blir glada. Låntagarna kanske upptäcker något nytt. Win-win!
* Ej att förväxla med inslaget i tv-programmet Babel som heter biblio-terapi. Det är något helt annat. Och jag ska inte gå in en gång till på vad jag tycker om att de svenska gästerna måste prata engelska så fort det är en internationell gäst, men… Min åsikt sen förr kvarstår.
Kommentera
Sedan vi flyttade hit till Vittangi har vi börjat besöka biblioteket en gång i veckan. Det gjorde vi aldrig när vi bodde i Stockholm. Varför vet jag inte, för Medisbibblan ligger väldigt nära där vi bor. Men kanske handlar det om det där gamla vanliga – finns saker för tillgängliga och för nära, så tenderar de att liksom försvinna för ens ögon.
I Vittangi är biblioteket öppet varje tisdag från kl 16 till.. 18 kanske? Det är alltså väldigt begränsat i hur ofta vi kan gå dit. Men jag tror att vi varit där nästan varje tisdag sedan vi flyttade, hela familjen. Tage lånar böcker själv – igår valde han en Alfonsbok – och jag botaniserar bland utbudet på plats. Än så länge har jag inte börjat beställa böcker, men sedan alla biblioteken i Norrbotten gått ihop tidigare i år, har utbudet blivit större och lånandet smidigare. Besök deras sajt – Bibblo.se. Jag tycker den är super!
Jag är glad över den här nya trenden och hoppas den håller i sig. Och att Tage tycker det är fortsatt kul att låna böcker. Det är mysigt att gå dit allihopa. Ofta är också mommo med, för min mamma är en sådan där som bär kulturen på orten på sina späda små axlar.
Jag hoppas också att biblioteket i Vittangi får fortsätta leva. Det är alltid läskigt tycker jag, med bibliotek på små orter för tänk om någon bestämmer sig för att det inte bär sig längre? Att vi ska åka till Kiruna eller får bokbuss?
Fast sedan tröstar jag mig med att det ju faktiskt är lag på att varje skola måste ha ett skolbibliotek så det borde ju betyda att så länge vi har en skola, har vi också ett bibliotek. Och skolan är nog inte i farozonen när det föds bebisar här i parti och minut. Alla föder barn utom jag, för min bebis verkar ha bestämt sig för att mammas mage är the place to be.
Just det, böckerna då? Igår lånade jag Linn Ullmans senaste från 2012, ”Det dyrbara”. Jag har varit kluven till hennes författarskap men ville testa och ge det en ny chans. Lånade även Märta Tikkandens ”Emma och Uno” som jag inte tagit mig tid att läsa förrän nu. Känns också myz. Och det är ju så himla bra med bibliotek, att jag kommer mig för att prova på Linn Ullman igen, att jag kan ge henne en chans till. Hade det handlat om att köpa hennes bok hade jag inte gjort det.
Bibblokärlek helt enkelt!
5 kommentarerJag läste ut Gillian Flynns ”Mörka platser” igår. Som alla som närläser mina inlägg kommer ihåg, var den här romanen min e-boksdebut. Och jag vet inte riktigt var jag ska börja? Ska jag berätta om boken (det har Helena och Jessica gjort här och här), om att e-boksläsa (det gör ni så bra här) eller säga något om Dito?
Jag börjar med att säga att jag tror att jag har kravlat ur min läsimpotens nu (tack Helena L för det uttrycksfulla begreppet). Jag har banne mig längtat efter att få läsa i veckan. Skippat Sim city (en kan ju tacka i förbifarten för att lanseringen av det krånglade så vansinnigt att jag tappade lusten att spela), undvikit att bada (jag vågar inte bada med iPaden ännu), bara sett ett avsnitt av Breaking Bad istället för två om kvällarna. För visst handlar det om prioriteringar. Och jag har prioriterat läsningen. Det har varit underbart.
”Mörka platser” gillade jag, även om tempusväxlingarna verkligen irriterade mig. Men jag engagerar mig tillräckligt mycket i familjen Days öde för att tänka: Ett kapitel till, bara ett till så snart jag har avslutat ett (i ena meningen kritiserar jag tempusväxlingar – i meningen efter gör jag det själv, konsekvens är mitt andra namn). Nu längtar jag dock till att läsa om mord och elände i en riktigt välbärgad familj. Tips?
Jag irriterade mig dessutom på själva appen som jag läste ”Mörka platser” i. Den heter Dito och är utsedd till Sveriges bästa tjänst för e-böcker, enligt hemsidan. Jag hittar ingen bokmärkesfunktion (finns en sådan – var?) och ibland när jag tar läspauser, flippar appen mellan sidor. Det är ärligt talat väldigt störigt. Dessutom är appen lite krånglig när jag sedan köper nya böcker (jag måste ta bort den och installera om den för att mina nya köp ska synas), men efter konversation på Twitter lovar Dito att det ska vara åtgärdat i den nya versionen av iOs.
Men att läsa på plattan var inga problem alls (om vi bortser från själva sidbläddrandet som jag beskriver ovan alltså). Jag blev som lite yr vid första läsningarna, men det släppte efter några sekunder och det var vansinnigt praktiskt att bara ta med sig läsplattan i handväskan. Trist bara att jag inte vågar bada med den. Inte för att jag någonsin har doppat en bok i vattnet, men det känns ändå som att teknik och vatten inte är så himla bra kompisar?
Nästa grej jag tänkte testa med läsplattan är att låna en bok från biblioteket. Och jag vet att jag kan googla svaret, men behöver man någon särskild app på det? Finns det flera olika att välja mellan? Vad använder ni som läser på iPad?
6 kommentarer
Herregud! Är det redan Hug a Librarian Day? Hur fort går inte tiden?
Jaga fatt en biblis och krama på vetja!
Uppdaterat: Nina påpekar något viktigt i kommentarsfältet: Fråga först! Bibliotekarier är inga små ulliga gulliga djur i bur.
Jajamensan, det kan jag. (Även mitt träningskortnummer.) Sthlms biblo är en av de sajter jag är inne på oftast. Inköpsföreslår, lånar om, reserverar, kollar köplaceringar, lånedatum.
I lördags vaknade jag mitt i natten och kunde inte somna om av outgrundliga anledningar. Bäst jag låg där fick jag Joan Didion-sug. Det kanske inte var så outgrundligt. Melankoliskt, natt. Känns inte det som Joan Didion?
Fram med mobilen, in på bibblan och kolla var ”Blue nights” / ”Blå skymning” fanns. Dagen efter gick jag och lånade.
Både JoK och JoÖ har läst och skrivit om den förut. Jag har inte läst så långt ännu, men jag tror att jag också kommer att skriva om den så småningom.
2 kommentarer
Föregående
AllaBokpodden!
Senaste kommentarer