Bokhora.se

25/04 2016
11:48

Antal biblioteksböcker hemma (eller på Paddan) just nu: Tio. Blandning av vuxen, ungdoms, biografi.

Varav utlästa: Två. Läste ”Feminism pågår” för några veckor sen och blev helt peppad. Ska skriva om den, men vill kolla igenom igen pga glömt lite. Har också lånat Jandy Nelsons ”Jag ger dig solen” som jag läste när den kom förrförra året. Och gillade.

Reservationer: Sju.

Längtar mest efter: Alla! Men särskilt Curtis Sittenfelds nya ”Eligible” och Siri Sponts nya serie om Emre.

Senaste inköpsförslaget: Julie Buxbaums ”Tell me three things”.

Senast utlästa biblobok: ”Ishavspirater” av Frida Nilsson.

Läser just nu: ”Tidsklyftan” av Jeanette Winterson. Inte kommit så långt i den än.

2 kommentarer
13/03 2016
10:58

Att Ebba Witt-Brattströms ej ännu släppta prosalyriska roman ”Århundradets kärlekskrig” är efterfrågad på biblo* är en underdrift.
Jag kollade antal reservationer på Stockholms biblo i fredags: 150 stycken.
Det är Nobel / Augustklass i antal.
Kollade nu igen för två minuter sen: 205.
70 ex är under inköp.

Den har recensionsdatum 21 mars. Vi får se vad som händer då.

På hennes första titel den här våren, essäsamlingen ”Kulturmannen och andra texter”, är det just nu 135 reservationer i Stockholm.

* Och överallt annars också, antar jag.

2 kommentarer
19/02 2016
12:47

Varje gång jag läser något östeuropeiskt känns det som att jag befinner mig på JoKs territorium. Hon håller ju på med Cartarescu och sånt. Nu har jag dessutom läst en grafisk roman som utspelar sig i Moskva, så snacka om dubbelt JoK den här gången!

”Mitt år av längtan” av Dasha Tolstikova är en självbiografisk roman om Dashas tolfte år i livet. Det år då hennes mamma reser till USA för att plugga reklam och Dasha får bo kvar med sina morföräldrar i Moskva. Väldigt fina bilder och fin historia om allt som händer under mammans frånvaro. Stora saker i all sin vardaglighet.
JoK, jag rekommenderar en bibloreservation för att återställa ordningen.

1 kommentar
17/02 2016
10:19

Här kommer ett tips för stockholmare, en bokcirkel om kvinnliga musiker på Kulturhuset:

”Under de senaste åren har det släppts en rad biografier, skrivna av kvinnliga musiker som inte berättar de konventionella och klassiska manliga rockstjärnehistorierna, utan som framhåller livsberättelser av kvinnliga pionjärer inom subgenrer som punk (när den var ny), riot grrrl-rörelsen och indie. Inte minst så har böckerna uppmärksammats för att de är välskrivna och intressant att läsa. Så, hur var det att vara en kvinnlig musiker då? Vad har hänt sedan dess?

Med ett urval av tre titlar som har eller kommer att lämna intryck i genren kvinnliga musikerbiografier bjuder Bibliotek Film & Musik in till premiären av nya bokcirkeln Girl in a band (döpt efter Kim Gordons memoar) som leds av musikjournalisten Sara-Märta Höglund (Svenska Dagbladet, Nöjesguiden).

Här läser du tre böcker under ungefär tre månader i en grupp av tio deltagare. För alla böcker ges en introduktion i första mötet där vi diskuterar den aktuella författarinnans/musikerns konstnärskap och samlar ihop frågor vi vill lyfta på de efterföljande mötena. Varje bok diskuterar vi alltså i ett särskilt möte. Sista mötet är tänkt som sammanfattning och jämförelse.”

Läs mer om vilka böcker och datum.

1 kommentar
09/01 2016
19:26

Jag har vänner som kopplat Runkeeper till Facebook och när de har sprungit fem kilometer eller tio eller femton kan man se det i sitt flöde och klicka ”gilla”. Jag brukar inte klicka ”gilla”, eftersom jag är en tråkmåns som scrollar förbi Runkeeperuppdateringarna.

Jag minns inte vem som skrev att det borde finnas som ett Runkeeper för läsning, typ Readkeeper ”Just finished a fifteen minutes read” och jag skulle kanske inte klicka gilla då heller, men jag gillar idén. Jag vill inte ställa läsning och motion mot varandra, för det är dumt, finns ingen anledning att inte göra båda och pga kommentarerna som skulle följa vore det livsfarligt. Men det är märkligt att många ägnar så mycket tid åt att skulptera sin kropp och att om inte förbättra, så åtminstone förändra sitt yttre, men att läsning är någonting som man gör om man får tid och lust och om det inte finns något kul på teve (eller Netflix eller HBO). Man får ju rätt snabbt jäkligt schyssta läsmuskler, så det borde vara en tacksam muskelgrupp att träna.

Det är hemskt tröttsamt med personer som använder litterära kunskaper till att slå andra på fingrarna, men jag tycker inte att det är alls tröttsamt med personer som i samtal, diskussioner eller samhällsdebatter drar paralleller till litteratur. Jag tycker tvärtom att det är en bra egenskap. Jag skulle önska att fler började bygga läsmuskler och att det faktiskt blev någonting som det snackades om. 

Cilla Dalén, skolbiliotekarie, och Katarina Lycken Rüter, gymnasielärare och skolbyråkrat, har en sida som heter Läsmuskler. Jag har skrivit om den tidigare på Bokhora, nämligen här, och Katarina har varit gästbloggare på Bokhora, nämligen här. På Läsmuskler läste jag för första gången om Personliga lästränare, PLT,  och som jag förstår det var det framförallt Cillas och Katarinas elever som hade möjlighet att boka tider med en PLT och hur fint låter inte det här:

Att ha ett PLT-samtal med en av de elever som hängt med hela tiden. Så himla mysigt, han läser allt tjockare böcker, kommer med tydliga önskemål och tycker själv att han utvecklas. Han talar gärna och länge om innehållet i böckerna.

Från bloggen på Läsmuskler. Det finns ingenting som jag tycker är finare än när elever får starkare läsmuskler.

Nu är inte Läsmuskler uppdaterad sedan 2014, för det tar förstås tid att vara en PLT och jag vet att Cilla och Katarina är engagerade i tusen projekt, men de bollar uppgiften vidare till alla bibliotekarier, så det kanske skulle kunna vara någonting som någon bibliotekarie kunde få tid till inom sin tjänst? Tillsvidare kan man titta på Läsmusklers Bas– och Pulsprogram, även om jag tyvärr tror att de som basprogrammet riktar sig till sällan har motivationen att träna särskilt hårt på egen hand. Har man ingen läskondition är läsning helt enkelt inte så kul. 

Vill man träna sina läsmuskler tillsammans med någon annan rekommenderar jag det här bokcirkelefterlysningsinlägget. Ni kan ju till exempel läsa precis vilken bok som helst inom er bekvämlighetsnivå och sedan träna er koordination utifrån det här inlägget

4 kommentarer
06/12 2015
10:51

I veckan fick jag den här tegelstenen från bibblan. ”City on fire” (i min utgåva) är 906 sidor. Det är på kö på den så det är kortlån som gäller, alltså två veckor.

Här kommer förslaget: skulle inte kortlån för romaner över en viss sidmängd, säg 600, kunna vara på tre veckor? Astunga böcker är inte de lättaste att släpa med så den vanliga rutinen att tex läsa vid pendling faller ganska ofta. Man får läsa såna böcker hemma = det tar längre tid. Tre veckor = mer rimlig lånelängd.

Fundera på det, tillsätt kanske till och med en arbetsgrupp som får kika på genomförbarheten?
Tack tack!

1 kommentar
20/11 2015
11:19

Lit up-podden har blivit en riktigt bra boktipskälla för mig. Tack vare den har jag hittat flera titlar som jag säkert aldrig skulle ha upptäckt annars. De är hittills Hanya Yanagiharas ”A little life”, Lidia Yuknavitchs ”The chronology of water”, och jag bibloköar på ”City on fire” av Garth Risk Hallberg. Har också köat ganska länge på Lauren Groffs ”Fates and furies” tack vare den podden, och jag fick hämta den i veckan.
Om ni känner igen hennes namn är det kanske på grund av en DN-artikel häromveckan? Kristofer Ahlström skrev om hennes författarskap och önskade översättning.

laurengroffNu är jag 88 sidor in i Groffs senaste, ”Fates and furies”, och den känns som en typisk amerikansk roman. Som jag gillar! Stort anslag med en huvudperson där man snabbt får hela hans familjehistoria och yes, den är dramatisk och innehåller the American dream. Efter den starten börjar det mer fokusera på killens eget liv som utspelar sig i New York kring 1990-talet och framåt. So far, so good.

Vad gäller Lit up-podden är det lite smådeppigt nu. Den ena intervjuaren (tillika en person jag namedroppar hela tiden här på bloggen), Emily Gould, har hoppat av som ständig medlem pga tidsbrist och ska bara gästa något avsnitt framöver. Buhu. Här hittar man iallafall Lit up-podden, både gamla och kommande avsnitt. Det är många spännande gäster!
Ett gammalt avsnitt jag inte har lyssnat på än är det med Adam Johnson som i veckan vann National Book Award (skitfint litteraturpris i USA) för sin novellsamling ”Fortune smiles”.
Ett jag har lyssnat på, men än inte reserverat bok ifrån, är det med Bill Clegg. Reservationsbristen beror bara på en diger läshög just nu. Jag ska! Snart.

1 kommentar
16/11 2015
14:43

Det här är nackdelen med bibloreservationer, att de inte alltid kommer till en vid den bästa tidpunkten. Så blev det nu med ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”. Jag fick hem boken den 5 nov, läste kanske 30-40 sidor och tyckte de var bra men så starka och obehagliga att jag inte ville ta med den som ENDA titel när jag skulle resa bort en vecka. Det kändes mer som en bok man kan läsa lite nu och då när det verkligen passar. Jonathan Franzen fick följa med istället.
Nu har jag kommit hem från resan, och då är det alldeles strax dags att lämna tillbaka den. Såklart två veckors-lån eftersom lång kö. Min Svetlana Aleksijevitj-erfarenhet är än så länge bara en inledning…

Kommentera
05/11 2015
10:25

Igår fick jag hämta ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” på bibblan. Verkligen rekordkort köande på Nobelpristagare i år. Nu blir utmaningen att lyckas läsa så mycket som möjligt på tvåveckorslånet.

Ni andra som också reserverade på bibblan, hur ligger ni till?

7 kommentarer
22/10 2015
21:47

Oh boy. Jag bibloreserverade just ”City on fire” av Garth Risk Hallberg efter att ha lyssnat på Lit up-podden med honom som gäst. Hans roman är 944 sidor lång, och jag undviker ju helst tegelstenar. Man kan göra sååå mycket på 300 sidor, varför överdriva med 500 eller mer? Fast den här lät för lockande att motstå. Den handlar om ett autentiskt stort strömavbrott i New York 1977. Bara det liksom. Efter att ha lyssnat på podden blev jag dessutom så fascinerad av Hallberg och hans skrivande. Det är det typiska ”har drömt om att flytta till NY hela livet, är jättefattig, vill skriva, hankar sig fram, och pangbom säljer man sin debutroman för 2 miljoner dollar”. Shit pommes frites! Med ”man” menar jag då Hallberg även om jag också har drömt om att flytta till NY stora delar av mitt liv, och har drömt om att skriva ännu längre. Men sen tar likheterna slut. Hur som helst, det blir spännande att se om jag tar mig igenom tegelstenen. Jag hoppas på en ny ”A little life”-upplevelse!

1 kommentar