Bokhora.se

20/05 2013
8:22

Foto: Maria Nygård

Foto: Maria Nygård

I maj gästas Bokhora av Jessica Andersin från Bokbabbel. Det här är hennes tredje inlägg (här är ettan och tvåan).

Lillebrorskomplexet

”Vi vill naturligtvis att hela Sverige ska älska våra böcker. Det är som att få beröm av ett storasyskon”, skrev finlandssvenska Peppe Öhman när hon gästbloggade här på Bokhora i februari. Spot on. Det vilar nämligen ett litet (?) lillebrorskomplex över finländarnas inställning till er svenskar. Jämt ska ni vara längre, snyggare, mer solbrända. Bättre än oss i ishockey och Eurovisionen, och med framgångar som IKEA och ABBA som håller er stolt rakryggade. Miika Nousiainen har skrivit en lustig roman om det här, ”Hallonbåtsflyktingen” heter den. Visst fnissar vi åt era evinnerliga fikor och ert kännande*, men samtidigt suckar vi lite avundsjukt och uppgivet. Såklart spöade ni oss i ishockey. Igen.

Jag funderar på om det här mindervärdighetskomplexet har smugit sig in i förlagsvärlden också. Eller snarare att det äntligen har börjat hända något för att överbrygga den onödiga klyftan mellan svensk och finsk/finlandssvensk litteratur. Tips till förlagen: finlandssvensk litteratur behöver man inte ens översätta = mycket kostnadseffektivt!

Det är fint att se att Sofi Oksanens internationella framgångar har röjt väg för fler finländska författare på den svenska marknaden. Monika Fagerholm har ju hängt där sedan gammalt, men nu börjar hon få sällskap av Rosa Liksom och Johanna Holmström. Katja Kettu och Philip Teir ges också ut på svenska förlag i höst. Jag förstår ju att den svenska bokmarknaden redan som det är är full med fina författarskap, men lite rum kan ni väl ändå ge oss också? Vi läser ju era böcker!

Jag tror att de finska och kanske framför allt de finlandssvenska förlagen måste stå på sig lite mera. Och att jag som finlandssvensk bokbloggare med majoriteten rikssvenska läsare ska försöka minnas att slå på den finlandssvenska trumman lite mer. Inte, om jag bloggar om en finlandssvensk bok, ursäkta mig med att ”den här har ni kanske inte hört talas om där borta i Sverige”. I stället brösta upp mig och säga ”Den här boken borde ni ha hört talas om!”

 

*) I Finland känner man inte saker, man tycker.

 

Jessica Andersin

5 kommentarer
13/05 2013
12:00

Foto: Maria Nygård

Foto: Maria Nygård

Det är måndag och vi lämnar åter plats för vår gästbloggare Jessica Andersin från Bokbabbel. Idag skriver hon om hur man tar sig ur en lässvacka. Som ett brev på posten för mig (Johanna K) som har haft en bedrövlig läsvår.

Lässvackor och hur man kommer ur dem

När man läser mycket kan det ibland ändå hända att man hamnar i en lässvacka. Livet kommer emellan och stör läsningen med allt vad det innebär av flytt, sjuka barn, stress på jobbet eller annat dylikt. Ibland hamnar man rentav i den där svackan utan synbar anledning. Lässvackor tar sig uttryck i allmän håglöshet, ett kraftlöst bläddrande i böcker som inte känns lockande, oförmåga att avsluta redan påbörjade böcker samt allmänt långsam lästakt. Pågår lässvackan länge kan även en skräck för att man helt och hållet tappat läslusten smyga sig på, och det förvärrar naturligtvis situationen. Men misströsta icke, här kommer Vägen tillbaka till läslyckan™, en femstegsmetod signerad yours truly.

1. Ta det lugnt. Jag har all förståelse för att situationen kan kännas både främmande och skrämmande, men precis som i många andra situationer inverkar panik endast hämmande.

2. Berätta om din situation – för rätt publik. Här kommer en bokblogg väl till handa, skriver du om din lässvacka kommer ditt kommentarsfält snart att svämma över av medlidsamma kommentarer och hjälpsamma tips. Har du ingen blogg kan du vända dig till bokbloggarmaffian (#boblmaf) på Twitter. Det är dock av största vikt att åhöraren har förståelse för ditt problem, hånfulla och/eller klentrogna kommentarer kan rentav vara till skada.

3. Medan du inväntar kommentarerna på ditt blogginlägg kan du försöka se det positiva i situationen. Du hinner inte läsa p.g.a. flytt – tänk på det nya stora utrymme dina böcker kommer att få breda ut sig på i det nya hemmet. Det är stressigt på jobbet – kanske får du en maffig bonus du kan köpa böcker för som tack?

4. Välj en ”trygg” bok ur hyllan. Ge dig inte ut på stora och potentiellt förvirrande biblioteks- eller bokhandelsräder, troligen har du hamstrat på dig en hel del böcker till den egna bokhyllan och det är även där du kommer att hitta det du söker. Välj alltså en genre eller typ av bok som känns trygg och bra för dig och inte för svår att ta sig an. Gärna rätt så tunn också, Marcel Proust kan du spara till en annan dag. För vissa är det omläsningar som fungerar för att hitta tillbaka till läslusten, andra tar till pusseldeckare à la Agatha Christie eller Maria Lang. Personligen brukar jag vid de här tillfällena läsa ungdomsböcker, deras gripande handling och något snabbare tempo fungerar för att låsa upp knuten.

5. Läs – men utan stress. Planera inte några bombastiska läs-sessioner, då kryper bara prestationsångesten på. Dra i stället upp boken i bussen på väg till jobbet, eller kanske medan din partner tittar på någon film du inte intresserar dig särskilt mycket för. Småportioner läsning helt enkelt, och plötsligt hittar du dig slukandes boken och längtandes efter nästa. Tadaa, läslusten är återfunnen!

 

Jessica Andersin

Kommentera
10/05 2013
9:45

Idag skrev Åsa sitt sista inlägg som Bokhora. Det tycker vi naturligtvis är jättetråkigt. Inte minst för att vi var så rörande överens om att det var Åsa som vi ville se som ny Bokhora i december.

Men Bokhora är en fritidssysselsättning som tar otroligt mycket tid och energi. Då måste det kännas absolut rätt. Vi följer Åsa på Twitter och önskar henne lycka till på alla hennes kommande äventyr!

Det kommer inte att presenteras någon ny Bokhora senare i dag. Tills vidare fortsätter Johanna Karlsson, Johanna Lindbäck och Johanna Ögren.

1 kommentar
10/05 2013
9:00

I december förra året blev jag tillfrågad att bli ny skribent på Bokhora. Det var såklart oerhört smickrande! Men, sedan en tid tillbaka har jag mer och mer börjat känna att Bokhora är fel forum för mig och det jag vill uttrycka. Jag har därför beslutat mig för att hoppa av.

Vansinne, kanske vissa tycker, men jag väljer att följa magen snarare än hjärnan den här gången. Idag släpps vår senaste podcast som jag medverkar i. Efter det är min saga just här all. Ni som vill följa med på nya spännande äventyr kan hålla koll på @kafkapajobbet på Twitter.

Tack för mig!

11 kommentarer
07/05 2013
18:51

Tre vinnare är dragna i Mr Selfridge-tävlingen. De heter Sandra Grahn, Sermin Sahin och Gunilla Forsberg. Varsitt prispaket som innehåller DVD-boxen och boken bakom TV-serien, skickas till er. Stort grattis!

Kommentera
06/05 2013
12:01

Foto: Maria Nygård

Foto: Maria Nygård

I maj gästas Bokhora av Bokbabbel. Hungrig läsare, fantastisk och fanatisk:

Kan man ha läsning som hobby?

Jag läser mycket. Det vet ni säkert, om ni tittat in på min blogg eller kanske följt mitt pladder på Twitter. Drygt 150 böcker i året blir det, alltså mer än tio böcker per månad. Och ja, jag läser väldigt snabbt och mycket även jämfört med de flesta bokbloggare. Är lite extrem sådär.

Men jag vet inte. Ibland får jag känslan av att det inte är riktigt okej att ha läsning som hobby. Visst är det ju ”fint” med litteratur, men för de allra flesta verkar det vara något som man gör – nästan bör göra – enbart vid sidan om. Om och när man får tid över. På semestern förstås, under mellandagarna läser man kanske julklappsboken man fick och så har man någon bok uppslagen på nattduksbordet som man läser i då och då. Utöver det: nada. Läsning är för dessa människor en förströelse när det inte finns något annat att göra. Inte något man tar sig tid för, något man kallar en hobby. Hobbyn ska ju vara aktiva saker: yoga, fotboll, matlagning, kanske stickande. Säger man att ens hobby är läsning så blir en följdfråga nästan automatisk: ”Jaha, men annars då?”

Fast jag tror att jag har kommit förbi det där nu. Med bloggen i ryggen kan jag glatt säga att läsning är det jag väljer att ägna min fritid åt.

”Men annars då?”

”Vadå annars?”

 

/Jessica Andersin

19 kommentarer
06/05 2013
11:55

Foto: Maria Nygård

Foto: Maria Nygård

Vi trummar för en ny gästbloggare! I maj gästas vi av Bokbabbel, vilket vi såklart är superglada och stolta över.

Hej Jessica Andersin! Vem är du och vad gör du?

Jag är en finlandssvensk bokmal på 26 vårar – säger ni faktiskt så i Sverige eller var det bara i Kamratpostens brevvänsspalt sådana uttryck frodades? Gissar på det senare! Jobbar i en liten lila bokhandel, så det blir böcker nästan dygnet runt för mig faktiskt. Än så länge har jag inte tröttnat!

Vad handlar din blogg om?

Böcker jag läst, böcker jag vill läsa, snygga bokhyllor, allehanda boknördiga ting man kan hitta på Etsy, lite enkäter och annat smått och gott. En salig blandning av allt en läsande människa kan tänkas vara intresserad av. När jag började bokblogga för åtta (!) år sedan fanns det ju knappt andra bloggar över huvudtaget, men på senare år har interaktionen blivit allt viktigare. Både i kommentarsfältet och genom att lyfta upp ämnen någon annan bloggare skrivit om på sin blogg.

Vad gillar du att läsa och att skriva om?

Jag läser mycket thrillers och så kallade ”vanliga romaner”. Främst nordiskt och anglosaxiskt, och mycket skrivet av kvinnor även om jag alltid tror att jag har en fifty-fifty-fördelning tills jag räknar ihop årsstatistiken i december. Bloggen bygger såklart främst på bokrecensionerna, men beroende på humör är det också väldigt roligt att skriva t.ex. funderingar om titlars eller bokomslagets roll, om det anses finare att läsa på originalspråk, tips för hur man bäst överlever bokmässan m.m.

Säg ett par bra böcker du gärna till tipsa om, och som du inte kommer att blogga om här?

Jag försöker som bäst komma ihåg att läsa lite graphic novels mellan varven, det tycker jag ni också ska göra! Kolla in t.ex. Marjane Satrapi, Mats Jonsson, Jeffrey Brown, Sofia Olsson. Och Craig Thompson, han är kanske min absoluta favorit! Både ”Blankets” och ”Carnet de Voyage” är både otroligt fint tecknade och har en gripande och engagerande berättelse. Jag har hans storverk ”Habibi” hemma, borde verkligen ta mig an det! Ack, alla dessa ljuva böcker som bara väntar på att bli lästa och upptäckta..!

Jessicas första inlägg kommer här på Bokhora om några minuter. 

5 kommentarer
31/03 2013
18:51

Det här är en intressant fråga som jag hittade via Enligt O och Marcusbiblioteket, och i begynnelsen var det Jens Liljestrand på Expressen som fick den.
Vi på Bokhora har liknande urvalskriterier som alla ovanstående.

Vi läser Svensk Bokhandels utgivningskatalog och går efter vad vi vill läsa först och främst. Det här är ju en hobbyverksamhet och inget betalt yrke, så läslusten är alltid kriterie nr 1.

Som nr 2 spanar vi efter några viktiga böcker den säsongen. Tex Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” och Karolina Ramqvists ”Alltings början” i höstas, eller kommande avslutningen i Engelsfors-trilogin. Man förstår att det kommer att bli mycket prat om de här, så de borde vi absolut läsa och blogga om.
Vi försöker pytsa ut snackisarna mellan oss. Det finns ofta någon som spontant vill läsa, men annars får man offra sig lite för laget. Tror att jag läser i snitt 2-3 såna ”pliktböcker” per år. Det allra mesta är alltså verkligen böcker jag vill läsa.

Efter snackisar och plikt försöker jag fördela så att det blir balans mellan genrer, kön och förlag i min läsning, och jag tror att de andra bokhororna tänker lika.

Balans vad gäller förlag: inte bara från de stora, utan spritt från små, mellan, stora.

Genrer: jag läser rätt blandat, och oftast brukar jag få till en blandning utan att tänka så mycket. Det är ingen risk att det bara blir deckare för mig.
Ungdomsböcker är ju inte en genre, men där försöker jag snarare se till så att det i perioder inte bara blir ungdoms. Skulle lätt kunna halka dit på det nämligen. Även här tänker jag på förlag och genrer när jag väljer svenska ungdomsböcker.
Jag gillar att läsa debutanter, både inom vuxen och ungdoms. Speciellt inom barn & ungdom känns det extra viktigt att skriva om dem då det utrymmet krymper hela tiden i dagstidningarna.

Kön: jag vet att jag läser mer kvinnor än män. När jag gör måndagsmöten är det med fler kvinnor än män. Ibland tänker jag att jag borde anstränga mig här, men… Ser vi för lite män i samhället? Riskerar männen att försvinna? Jag fortsätter alltså att skriva om kvinnor med gott samvete.

Utöver de boknyheter vi och jag prickar in efter att ha bläddrat igenom utgivningskatalogerna kommer sen kategorin spontana tips. Gammalt, nytt, oplanerat. Den kan innehålla ungefär vad som helst, och här brukar jag bara tänka på min egen läslust. Vi läser ju alla väldigt mycket nytt – för att vi vill det – så om jag sen efter de böckerna skulle få feeling och råka läsa typ 3 gamla ungdomsböcker som alla har kommit ut på Rabén, eller om jag ägnar en sommar åt att plöja alla Katarina Wennstam, eller crusha på Harry Schein, so be it. Det här är min läsning utöver nyhetsläsningen, så där får allt hända. Det är dessutom kul att nörda in på något.

Det finns ett kriterium som Jens Liljestrand lyfter som vi inte alls tar hänsyn till. ”Hög litterär kvalitet”. Hos oss tänker vi istället bredd. Vi har läsare som gillar allt möjligt, och vi själva gillar allt möjligt. Tack och lov! Vi 4 har rätt olika smak och specialintressen och det är superbra. Så här har det varit genom alla konstellationer av bokhora.
Dessutom behöver vi ju inte slåss om ett visst antal tecken som man måste på en dagstidning, så det är kul att kunna skriva om precis vilka böcker man vill och lyfta såna som förmodligen inte skulle reccas i DN.

Synpunkter, frågor?

4 kommentarer
28/02 2013
13:00

peppeskrivaDet är dags för sista gästinlägget från Peppe Öhman. Tusen tack för bidragen!

Har du missat 1:an och 2:an eller vill läsa mer av Peppe? Fear not, det finns resurser.

Fittit siisti!

Utmaningen med att skriva en bok som utspelar sig på svenska i Helsingfors är att vi finlandssvenskar talar lite annorlunda än ni rikssvenskar. Nu syftar jag inte bara på att vi låter som gulliga kopior av Mark Levengood, vi blandar också in finska ord, gamla ryska uttryck och avancerad Helsingforsslang. Dessutom utspelar sig en stor del av vår vardag på finska, det här gör tyvärr att vi ibland är ganska dåliga på att tala vårt modersmål. Vi blir inte som ni marinerade av vårt modersmål var vi än vänder oss.

Hur skriva trovärdigt, men förståeligt? Att låta karaktärerna prata som om de bodde i Helsingfors, men att ändå inte klämma in så mycket slang och finska uttryck att texten blir omöjlig för potentiella svenska läsare att fatta. (Vi vill naturligtvis att hela Sverige ska älska våra böcker. Det är som att få beröm av ett storasyskon.)

Ett litet exempel på skillnader i språk: Ingen i Helsingfors säger fett när de är imponerade. Grymt är enbart ett ljud som kommer ur en gris alternativt en känslokall handling. Man säger juice, aldrig någonsin jos, tjejer och killar är flickor och pojkar och det är inte alls speciellt vulgärt att säga fittigt siisti (säger man det med entusiasm är man imponerad, med monoton tonart är man ironisk). Safka betyder äta, kiva är ungefär trevligt och kan även användas som ifyllnadsord när som helst. Kina (kort i) betyder gräla, krabbis är samma sak som baksmälla, poligubbe betyder alkis och nu börjar det bli tråkigt för samtliga inne på den här bloggen.

Ett alternativ vore förvisso att göra en ordlista slutet av boken. Där kunde man också förklara att ljuvligt, bykstreck och aderton inte låter som en hälsning från 1800-talet när man talar med en finlandssvensk. Följande problem är man utanför den finlandssvenska Helsingforsbubblan pratar finska med folk. Sällan beställer jag lunch, handlar mat eller köper en spårvagnsbiljett på svenska.

Eller så skippar man helt den fysiska boken och läser in fanskapet istället. På så sätt bryr sig ingen om orden, utan oohar och aahar istället över det underbart sjungande muminspråket.

9 kommentarer
21/02 2013
13:00

peppeskrivaDet här inlägget är skrivet av Peppe Öhman som bla bloggar och författar och är finlandssvensk. Det ni!

Om E.L. James kan så kan jag

Boken jag skriver på handlar delvis om otrohet och jag har därför inte kunnat undgå att skriva in lite sexscener. Nu får jag det kanske att låta som om jag dragit mig för att skriva om sex, så är det inte alls. Det var lite svårt att komma igång, men när jag väl fick av dem kläderna flöt det på.

Så här gick det till: I somras tillbringade jag en vecka i södra Spanien och passade samtidigt på att läsa E. L. James ”Fifty Shades of Grey”. Jag läste den naturligtvis i rent ”forskningssyfte” (som bokpratare i tv vill man ju ha koll på vad folk snackar om, sa jag till folk). Precis som ni antagligen gjorde hoppade jag från sexscen till sexscen och struntade i den så kallade kärlekshistorien.

Inspirerad av allt sex jag läste beslöt jag mig för att låta mina karaktärer få lite action mellan lakanen (och på en krogtoalett). Jag märkte fort att det är lättare att skriva sexscener när man är avslappnad, ledig och glider omkring i bikini dagarna i ända. Det är sexigare med naken hud än med rinnande näsor, kalla fötter och lager på lager. Till slut fick jag till lite slentriansex, ett misslyckat blowjob och några hämndsexscener. Det kändes trovärdigt. Jag försökte naturligtvis låta bli att tänka på att mamma och pappa kanske läser boken en dag. Det är något med sexscener och föräldrar som inte alls går ihop. Jag utgår från att mina föräldrar fortfarande tror att jag oskuld (jag är 36 år gammal och har en son).

Nu ska jag inte vilseleda er med falsk marknadsföring. Boken är ingen sexbibel, den handlar mer om kärlek än om knull. Vi flyttar därmed fokus till lektion nummer 2 i finlandssvensk litteratur:

En av mina absoluta favoritförfattare heter som sagt Märta Tikkanen. Inte nog med att hon är jäkligt cool och feminist, dessutom skriver hon väldigt bra böcker. Jag utgår från att ni redan läst ”Två, scener ur ett konstnärsäktenskap” som handlar om Tikkanens kärleksrelation med författaren och konstnären Henrik Tikkanen. Innan ni läser om den kan ni värma upp med podcasten Allvarligt talat där Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg svarar på lyssnarnas frågor och pratar om passion, skrivande och hur allt är fiction och verklighet. Mycket bra, mycket underhållande.

Läs också Tove Janssons ”Sommarboken”. Ni kommer inte att ångra er.

Sign

Snusktanten

5 kommentarer