Himla obehagliga typer han skriver om, Jens Liljestrand. Det tänker jag på när jag läser hans novell ”Sandhamn”. Jag tänkte på det även när jag läste ”Paris-Dakar”. Eller snarare: obehagliga och obehagliga, jag har svårt att tycka om dem. I ”Sandhamn” är en skärgårdsö kulissen. Dit har den forne tennisspelaren tagit med sig sin dotter. [...]