När det kommer till serier jag tror att serieovana läsare (t.ex. Johanna L) skulle kunna tänkas gilla så är veckans måndagsmöte Posy Simmonds ”Tamara Drewe” en sådan. Kanske mest på grund av dess texttäthet. Det är inget album man klämmer på två timmar utan det tar sin lilla tid att läsa. ”Tamara Drewe” publicerades som en följetong i The Guardians recensionsdel och bygger till viss del på en bok av Thomas Hardy ”Far from the Madding Crowd” från slutet av 1800-talet.

”Tamara Drewe” utspelar sig på den engelska landsbyggden och handlar om Tamara Drewe, en ung tidningskolumnist som återvänder, näsopererad och avsevärt mycket vackrare, till sin hemby då hennes föräldrahem ska säljas. Tamara vänder upp och ner på åtskilliga mäns liv utan att egentligen mena något med det och det får såklart konsekvenser för inte bara henne och männen utan alla runtomkring.

Även om bokens huvudperson är Tamara Drewe så är det de andra karaktärerna (ok, jag vet att en del läsare här kommer klaga på att det minsann inte heter karaktär, men det skiter jag i ;)) som faller mig mest i smaken.Främst grannarna Hardiman som har ett författarretreat och den skrivkrampande gästen Glen.

Jag gillar allt med boken: teckningarna är suveräna och persongalleriet fantastiskt: t.ex. de uttråkade tonårstjejerna som känns så verkliga. Den enda som inte känns lika mycket av kött och blod är Tamara själv… Gillar man Alison Bechdel så kommer man absolut gilla den här boken då jag skulle säga att hon nog är den serieförfattare som liknar Posy Simmonds mest (om än ytterskt engelsk).

”Tamara Drewe” har även blivit film, men den har jag ännu inte sett.

Jessica Björkäng