Bokhora.se

14/06 2017
21:32

Det är fint att skicka en blomma till någon som man vill fira eller någon man tycker om, men det är ju också löjligt enkelt att skicka en bok som present. Och kanske ännu finare?

Idag ville jag tacka en omtänksam kollega, så jag köpte Jag hör till de få som kan leva eftersom hen är Hammarbyare och eftersom den boken är en sådan sjukt bra present till någon som hejar på Hammarby. Kollegan och jag kommer inte att träffas i sommar plus att jag ville vara lite hemlig så jag använde mig av Bokus där man kan skicka en inslagen bok till någon annan. 

Boken kommer inte direkt till dörren som en blomma, men det kanske kommer ett sådant slags bokogram någon gång? 

(Här finns plats för Det finns redan, pucko!)

Kommentera
10/05 2017
7:48

lykkeLycka är att… till exempel få läsa på en jättebra roman på norska. Tidigare i våras betade jag av ännu en från min lyxshopping* förra hösten. ”Nei og atter nei” av Nina Lykke. Sånt fynd!

Ingrid och Jan har varit gifta tjugofem år. Nu är deras söner på väg att lämna hemmet och Ingrid tänker att det är dags att sälja villan, köpa en lägenhet inne i Oslo, börja gå på teater och dricka vin på kvällarna. Leva det livet. Jan tänker väldigt mycket på sin tjugo år yngre kollega, Hanne. Och Hanne tänker på att hon har blivit över. Livet var så lovande och det har aldrig varit brist på män, så hur kommer det sig att hon nu sitter ensam när alla hennes väninnor gifter sig och skaffar barn?

Det man kan säga om den här boken är att exakt det ni nu tänker ska hända, det händer. Och jag vill bara utbrista tack och lov för det! Nina Lykke håller sig till en början helt inom konventionen för den här sortens historia, men sen utvecklas den till att bli både så oväntad och spänstig, och fortfarande så förväntad. Här finns allt, och jag älskar det. Det är skarpt och roligt och schvungigt. (Obs, inte en rolig bok. Rolig på det cyniska sättet.) Det känns också väldigt samtida norskt, och det är ju ännu bättre.
Förutom handlingen och allt med den, även hatten av för hantverket att svänga ihop allt. Flera år passerar, berättarperspektiven växlar, allt går som ett huj. Så bra gjort!

Jag vet inte alls om den här är på väg att översättas till svenska, men åh, vad jag håller tummarna. Den borde! Och precis som med förra nya norska författaren jag läste, Jens M Johansson, vill jag slänga mig på backlisten och läsa mer av Nina Lykke.

* Lyxshoppingen var jag att deltog på en bokmässa i Oslo och sen brände hela gaget på den stora Norli-bokhandeln. Jag gick in och berättade för expediten att jag gillade Heidi Linde och Trude Marstein. Han tog god tid på sig och tipsade om massa annat i den stilen. Har läst två av fyra böcker nu. Älskar båda. Älskar den shoppingupplevelsen.

2 kommentarer
07/05 2017
23:00

En vecka i Frankrkike på vinresa resulterade i hundratals bilder tagna i vinkällare, bland vinrankor och på vinbarer. Men också såklart en del bokhandelsbesök.

I Dijon blev snabbt restaurangen Restaurant L’Édito – inhyst i gammalt tryckeri  med originaltryckpressen kvar – stammisstället nummer ett. Tryckpressen var 110 år gammal och både trä- och blytyper fanns kvar tillsammans med extremt många böcker.

Dijon som bokhandelsstad var för övrigt överraskande bra, framför allt Librairie papeterie Grangier i flera våningar med superkunnig personal på varje. Bäst var våningen med fransk skönlitteratur där extremt vackra Francoise Sagan-utgåvor inhandlades och många ursäkter framfördes för att de enbart hade inne tre titlar av efterfrågade författaren. Bonus för många väldigt bra seriebutiker i stan, bäst var Momie Mangas.

I Beaune på Athenaeum de la vigne et du vin tyckte de att vinböcker + barnböcker var en ultimat kombo och de lyckades förena dessa faktiskt. Givetvis avslutades resan i Paris där jag hann slinka in några timmar på uppenbara men ack så nödvändiga Shakespeare & co. som numer även har café med en del veganska rätter på hörnet bredvid rare books-avdelningen. Eller har de alltid haft ett café där och det är jag som varit för hög på kattgos och spräckt budget för att ha sett det?

IMG_3908

IMG_3919

IMG_3922

IMG_3923

IMG_3925

IMG_3929

IMG_3950

IMG_3954

IMG_3964

IMG_3951

IMG_3966

IMG_3972

IMG_3973

IMG_3975

IMG_3976

IMG_4262

IMG_4263

IMG_4264

IMG_4272

IMG_4741

IMG_4743

IMG_4779

IMG_4784

IMG_4790

IMG_4849

IMG_4851

IMG_4852

1 kommentar
11/04 2017
11:56

Idag var vi bort till en pensionerad lärare här i byn, han och hans fru skulle flytta till lägenhet. De skänkte bort sina böcker. Min mamma hade sett en lapp på anslagstavlan, vi trodde nog att det skulle vara utplockat men det visade sig bara vara vi som var intresserade. Och SOM vi plockade! Och vilka fina titlar! Det var mycket i deras hyllor som vi redan hade förstås, men också en hel del nytt. Till exempel en fantastiskt fin Vilhelm Mobergsamling, ett par Sara Lidman (bland annat ”Gruva”), en hel del Kerstin Ekman. Märta Tikkanen. Gerda Antti, Per Wästberg. Och så vidare. Catcher in the Rye på svenska, vi har nog bara en engelsk utgåva tror jag. Och sist men inte minst en hel del tornedalica, det är roligt att ha faktaböcker om hembygden. Gladast blev jag för en bok med laestadianska brevväxlingar. I den boken fanns en hel del brev som min mormors far Isak Vilhelm skrivit. Han är en ganska stark figur i den bok jag håller på att skriva, och att få ta del av hans brev blev en superhärlig överraskning.

Nu återstår det bara att se var någonstans vi ska få plats med allt. Det är rätt så fullt i våra hyllor här i Vittangi med (i ärlighetens namn, så tog vi en del som vi visste vi hade i Stockholm, bara för att man vill ha dem här med, och så har vi två barn och så vidare, det är fint att kunna skicka ett bibliotek med dem ut i livet så småningom).

nyttihyllan

2 kommentarer
01/04 2017
18:35

Det var lite sådär som i zombiefilmer när huvudpersonerna barrikaderat en dörr och sitter rädda och skakar och hör hur flocken av zombies försöker riva ner dörren, efter en stund lyckas de och det väller in zombies i rummet och blodet sprutar. Typ. Jag talar givetvis om att det var utrangering av fjolårets tidskrifter på mitt lokala bibliotek. Jag hängde på låset när de öppnade. Har inte sett folk vilja ha något så mycket sen Sméagol fick ringfeber.

Resultatet blev ett nummer av ”Vi läser” (eftersom Liv och Horace var på omslaget) och ett av ”Språktidningen” (eftersom Martina Lowden skriver i det numret). Men framför allt: en hel årgång av Provins. Jag tycker den tidskriften är ett konstverk. Så otroligt vackert gjord och så bra innehåll, den kombinationen får en alltför sällan men i Provins känns det som att det händer i varje nummer. Och nu har jag en hel bunt!

Och som om detta inte var nog: i en secondhandbutik hittade jag ett halvsprättat bokhandelsexemplar av Zarah Leanders biografi från 1972 med signatur av Leander själv! För 30 kr! Förmodligen ett av mina bästa fynd någonsin.

IMG_2691_1

IMG_2693_1

IMG_2692_1

IMG_2699_1

 

Kommentera
28/02 2017
13:08

IMG_0254För oss som gillar att äta det vi läser om i böcker … Ända sen jag läste Julie Buxbaums fina ”Tell me three things” förra våren har jag varit på spaning efter den sortens större couscous som är med där. På engelska heter den sorten Israeli, men jag har inte vetat det svenska namnet förrän jag hittade det på Sandra Beijers blogg. (But of course!). Pärlcouscous, gott folk. Pärlcouscous är ordet ni söker.
Jag köpte ett paket igår, och åååh, mmm, gott. Mycket godare än vanlig. Liksom tuggigare. Och större då, såklart.

Och kolla, nu finns boken snart på svenska också. Den är ett stort TIPZ pga så himla bra.

2 kommentarer
31/01 2017
16:01

Jag satt och kollade på klipp där bokbloggaren Tickmick unboxar sin senaste Owlcrate och undrade varför ingen gjort samma sak i Sverige än – alltså skapat en bokbox-tjänst. I cirka 2 sekunder kände jag mig som ett geni som skulle vara först i Sverige med detta briljanta. Sen hittade jag LitteraturRäven som varit först i Sverige långt före jag ens tänkt tanken.

Vilka är ni som ligger bakom LitteraturRäven?
Vi som ligger bakom LitteraturRäven är Rebecca och Johanna! Vi är 22 respektive 27 år och håller till i de Dalsländska skogarna. Vi båda älskar böcker och har länge varit sugna på att starta företag, så då fick det bli LitteraturRäven!

lr

Hur går lanseringen?
Det har inte varit lätt att hitta alla dessa självpublicerade författarna, det kan vi medge, haha. Men det känns bra att vi har kommit igång och att författare nu har börjat hitta oss istället. Det är fantastiskt roligt att folk verkar uppskatta böckerna, och en bokbox i Sverige i allmänhet. Det har allt som allt gått rätt bra.

Vad innehåller en box förutom bok?
Boken är alltid i fokus, men vi skickar med en till två extra grejer som vi tycker passar tillsammans med boken. I premiärboxen (december) hade vi med choklad, te och ett handmålat bokmärke av J. Det varierar lite med vad vi har med i en box, och vi uppmanar våra kunder att ge oss förslag på vad de skulle vilja ha med.

Varför tror ni olika former av boxar blivit en så populär form av shopping när en som kund inte vet vad en köper?
Det är spännande! Man upptäcker nya saker, och vem vill inte få ett litet hemligt paket en gång i månaden, haha.

Har ni själv hittat något i en box ni aldrig annars skulle ha hittat?
R: Jag prenumererar på Glossybox så jag får hem en hel del skönhet- och vårdrelaterade artiklar en gång i månaden, så jag har hittat en massa nya märken genom dem som jag inte visste om innan!

Vilka urvalskriterier gäller i val av bok? Måste t.ex. ni båda gilla en bok för att den ska bli Rävboxad?
För det första, vi kommer att vara tvungna att sno ”Rävboxad” ;)

En av de viktigaste kriterierna är att boken är självpublicerad eller publicerad på ett litet bokförlag. Då vi båda har lite olika smak när det gäller böcker så bedömer vi inte genren utan snarare om boken är välskriven, den måste vara fängslande samt att den inte tappar momentum. Vi hinner inte läsa igenom böckerna så som vi brukar läsa andra böcker, men man märker ganska snabbt om en bok är bra. Vi är noga med att läsa början, mitten och slutet extra noggrant för att se att allt håller boken igenom.

Om vi båda gillar boken och den uppfyller våra kriterier så blir den givetvis Rävboxad!

Finns det böcker ni älskar som aldrig kommer att kunna bli en boxbok? Vilka i såna fall och varför?
Vi kommer inte ha med böcker som är publicerade av någon av de stora förlagen, vilket är oftast de böcker man läser och hittar själv på fritiden. Men de böcker vi har med i våra boxer tycker vi är väldigt bra och vi är stolta över att ha med dem i våran bokbox!

Vilken typ av läsare ser ni framför er skulle vara den typiska kunden?
Vi tror att den typiska kunden är mellan 20-35 år, och vill upptäcka nya genrer efter många års läsning.

Har idén kring vad ni vill göra förändrats under resans gång fram till första boxen skickades ut?
LitteraturRäven var inte våran första idé på vägen till att ha ett eget företag. Vi planerade först att starta ett bokcafé där vi bor. Detta insåg vi ganska snabbt att det inte hade fungerat i ett så litet samhälle som Bengtsfors.

Sen när vi bestämde oss för att starta en bokbox så var inte tanken bara att ha självpublicerade författare. Istället var planen att självpublicerade böcker skulle vara en extrabox, men vi insåg att det var en sån himla bra idé som gynnade fler människor, och det är precis det vi vill göra. Då bildades LitteraturRäven som vi idag känner till!

Vilka namnförslag skrotades på vägen till ”LitteraturRäven”?
Inga! Vi visste att LitteraturRäven var rätt för oss, och när vi skickade in alla papper inklusive vad vi önskade för namn, så var vi ganska nervösa att det inte skulle gå igenom, haha. De andra namnförslagen ringde inte lika bra i våra öron, och vi kommer inte ens ihåg vilka det var, haha.

Logotypen var problemet i vårt fall, inte namnet. Där gick vi igenom veckor av olika designer som J skissat. Slutade med att vi valde en 5 sekunders-skiss.

340

Vad har ni stött på för hinder under processen, vad har varit svårast?
Alla myndigheter. Det har varit en lång process och ingen av oss hade orkat starta ett företag om vi inte haft varandra. Det fanns många individer som ansåg att vi inte skulle klara av att sköta ett företag när vi är så unga och inte har någon erfarenhet av det innan. Men det fanns också många som var väldigt stöttande och positiva till vårt företag!

Det svåraste efter starten har nog varit att hitta företag som är villiga att vara med, vilket är förståeligt då vi är nya på marknaden.

Vad har ni för planer för LitteraturRävens framtid?
Du skulle ha frågat vad vi inte har för planer, haha!

Kort och gott så vill vi ha flera olika bokboxar, förhoppningsvis en barnbox och en box med engelska böcker i. Diverse litteraturfrämjande event har också varit en plan vi haft länge, speciellt riktade mot yngre. Vi hoppas också på att kunna få företaget att växa så mycket så att vi kan börja anställa folk i vår kommun då det är svårt att få jobb här för de som vill bo kvar.

Vilken bok ser ni mest fram emot att läsa nu?
I den senaste boxen har vi med en bokutmaning vi knåpade ihop och vi ser fram emot att själva göra den också! Och att få läsa igenom böckerna vi har haft med i lugn och ro!

 

 

2 kommentarer
29/01 2017
9:50

Det brukar jag! Jag ger bort sjukt mycket böcker. Jag kan inte låta bli att köpa bokpresenter. Helst åt mamma. Alla böcker som jag köper åt mitt barn räknar jag inte ens. Jag försöker låta bli. Att räkna och att köpa.

[Varför? Det börjar bli så trångt i bokhyllorna]. 

Det här är den senaste boken som jag gav bort:


Den fick min kille som hade namnsdag i förra veckan. Den och en semla. Ypperlig kombo lät det höras. 

5 kommentarer
20/01 2017
19:53

Främst av allt är det ju för att det är lite kul på ett flamsigt sätt att lägga ner timmar och åter timmar på en fånig reklamfilm bara för att det råkar vara några böcker i den, men det finns också andra orsaker till varför jag tycker reklam/försäljning + bok är så fascinerande koncept. Tidigare har jag med bloggläsares hjälp grävt i reklamer med böcker t.ex. i inläggen Tomtemor är inte en clean teen-förläggare och Hänga gubbe med en litterär kappahl-hunk i Hamptons.

Häromdagen råkade jag se ännu en reklam med bok i, letade upp den på internet och hittade flera med samma tema. Tyvärr fanns det inte så många mysterier i dessa reklamer men de är bra exempel på hur böcker används. Böcker används lite som läkarrocken används i samma reklamfilmer för att associeras till bra egenskaper: trovärdighet, kunnande, utbildning osv.

Om talespersonen får vi alltså direkt veta: han bär något vi kan associera till läkarrock, han är professor, han har massor av böcker. Från Wikipedia:

Honour by association, eng. ‘heder genom samröre’, genetiskt argumentationsfel som bygger på att man anser att någon sak är positiv eftersom den förespråkas av någon god eller hedervärd person eller grupp, eller kopplas till något annat hedervärt. Närliggande begrepp inom psykologi är haloeffekt.”

pro_0000_Lager 7

Om vi bryter ner reklamen så säger ingen av beståndsdelarna något som talar för att denna arketypiska person faktiskt har någon auktoritet i ämnet. Hans läkarrock skulle lika gärna kunna vara en vit rock ur valfri ica-reklam. Att han är professor säger ingenting om hans kompetens för just detta ämne, vad är han professor i lixom?

pro_0001_Lager 5

Men böckerna då? Books don’t lie är ju sen gammalt. En vit rock och en professorstitel kan ju vem som helst skaffa sig men herregud en så välfylld bokhylla MÅSTE ju ändå bära vittnesbörd om personens lämplighet när det gäller medel mot hårbortfall!!!

Eftersom det enbart går att identifiera två titlar i hyllorna pga det korta skärpedjupet får vi anta att de är representativa för professorns övriga böcker på labbet/mottagningen (skulle det vara filmat hemma hos honom är det ju bara stolligt att han går runt i rocken eller hur så vi får anta att detta är böcker han har på jobbet).

provexin

pro-2

Ena boken är förmodligen en collected complete works of Edgar Allan Poe som det finns mängder av. Den andra är Bret Easton Ellis ”Lunar park”. Dessa är de böcker som är med och skänker den air av utbildning och allmänt kunnande som professorn ska utstråla.

Att veta vilken av alla Poe-berättelser som är en ledtråd i vad som pågår på arbetsplatsen vi får besöka i reklamfilmerna är svårt. Det skulle kunna vara ”The System of Doctor Tarr and Professor Fether” som handlar om hur en person besöker ett mentalsjukhus där de nyligen använt en ny metod för att bota de sjuka. En av de fraser som yttras i berättelsen om denna behandlingsmetods vara eller icke vara är: ”believe nothing you hear, and only one half that you see”.

poebret

När det gäller ”Lunar park” så är det en autofiktiv berättelse. Alltså den handlar om en författare som heter samma som bokens författare och har skrivit samma böcker som honom men det är ändå inte han.

”The summer was getting acquainted with the wide array of meds the kids were on (stimulants, mood stabilizers, the antidepressant Lexapro, the Adderall for attention-deficit/hyperactivity disorder and various other anticonvulsants and antipsychotics that had been prescribed).

Väldigt mycket medicin skrivs felaktigt ut av läkare i den boken till folk som är missbrukare. Om jag inte minns fel skrivs det av en veterinär till och med ut någon sorts lugnande medel avsedd för hundar som en människa sedan tar för att lugna nerverna.

Nu är det ju kanske helt enkelt så att professorn har många böcker på arbetsplatsen eftersom han gillar att läsa på lunchen. Eller så är han hemma och gillar att bära vit rock. Inget fel i det. Men lite skoj är det när böcker används i olika säljiga sammanhang eftersom det sällan tänks på titlarna. Det påminner ibland lite om IKEAS inredda rum på varuhusen där det står böcker i bokhyllorna. Först känns det mysigt, ombonat. Sen går en fram och tittar på bokryggarna och ser att det är 25 ex. av samma bok och det är ju inte så lite excentriskt att vilja ha samma bokhylla som ett uppenbart psycho har på sitt rum.

4 kommentarer
09/12 2016
20:14

I min släkt heter nästan alla Anna. Utom jag. I min innersta flock heter alla andra tjejer Anna i andranamn. 

Det här är vad de fick i namnsdagspresenter (i vanliga fall brukar vi inte ge varandra namnsdagspresenter):


Mamma fick Alex Schulmans bok ”Glöm mig”, som hon gick raka vägen in i gästrummet och började att läsa. Sedan berättade hon historier ur boken resten av helgen. Kanske var det här den mest lyckade namnsdagspresenten.


Min storasyster fick Chimamanda Ngozi Adichies ”Alla borde vara feminister” som jag köpte till mig själv också. När jag tänker på Chimamanda Ngozi Adichie ser jag ut som en hjärtögon-emoji så jag hoppas att min syrra gillar den. 


Till elvaåringen fick jag plocka fram en julklappsbok, för hon konstaterade: jag heter också Anna, vet du när de andra fick böcker. Hon fick Kristina Ohlssons ”Det magiska hjärtat” som jag är väldigt nyfiken på. Den handlar ju om att rädda sin bästis från att dö och nu undrar jag om den där bästisen faktiskt dör. 

Till mig själv, som alltså inte heter Anna, köpte jag en bok av Barbro Westlund som jag gissar att jag kommer att läsa 2025 eller så om jag fortsätter i den här takten. 

Kommentera