Bokhora.se

31/01 2017
16:01

Jag satt och kollade på klipp där bokbloggaren Tickmick unboxar sin senaste Owlcrate och undrade varför ingen gjort samma sak i Sverige än – alltså skapat en bokbox-tjänst. I cirka 2 sekunder kände jag mig som ett geni som skulle vara först i Sverige med detta briljanta. Sen hittade jag LitteraturRäven som varit först i Sverige långt före jag ens tänkt tanken.

Vilka är ni som ligger bakom LitteraturRäven?
Vi som ligger bakom LitteraturRäven är Rebecca och Johanna! Vi är 22 respektive 27 år och håller till i de Dalsländska skogarna. Vi båda älskar böcker och har länge varit sugna på att starta företag, så då fick det bli LitteraturRäven!

lr

Hur går lanseringen?
Det har inte varit lätt att hitta alla dessa självpublicerade författarna, det kan vi medge, haha. Men det känns bra att vi har kommit igång och att författare nu har börjat hitta oss istället. Det är fantastiskt roligt att folk verkar uppskatta böckerna, och en bokbox i Sverige i allmänhet. Det har allt som allt gått rätt bra.

Vad innehåller en box förutom bok?
Boken är alltid i fokus, men vi skickar med en till två extra grejer som vi tycker passar tillsammans med boken. I premiärboxen (december) hade vi med choklad, te och ett handmålat bokmärke av J. Det varierar lite med vad vi har med i en box, och vi uppmanar våra kunder att ge oss förslag på vad de skulle vilja ha med.

Varför tror ni olika former av boxar blivit en så populär form av shopping när en som kund inte vet vad en köper?
Det är spännande! Man upptäcker nya saker, och vem vill inte få ett litet hemligt paket en gång i månaden, haha.

Har ni själv hittat något i en box ni aldrig annars skulle ha hittat?
R: Jag prenumererar på Glossybox så jag får hem en hel del skönhet- och vårdrelaterade artiklar en gång i månaden, så jag har hittat en massa nya märken genom dem som jag inte visste om innan!

Vilka urvalskriterier gäller i val av bok? Måste t.ex. ni båda gilla en bok för att den ska bli Rävboxad?
För det första, vi kommer att vara tvungna att sno ”Rävboxad” ;)

En av de viktigaste kriterierna är att boken är självpublicerad eller publicerad på ett litet bokförlag. Då vi båda har lite olika smak när det gäller böcker så bedömer vi inte genren utan snarare om boken är välskriven, den måste vara fängslande samt att den inte tappar momentum. Vi hinner inte läsa igenom böckerna så som vi brukar läsa andra böcker, men man märker ganska snabbt om en bok är bra. Vi är noga med att läsa början, mitten och slutet extra noggrant för att se att allt håller boken igenom.

Om vi båda gillar boken och den uppfyller våra kriterier så blir den givetvis Rävboxad!

Finns det böcker ni älskar som aldrig kommer att kunna bli en boxbok? Vilka i såna fall och varför?
Vi kommer inte ha med böcker som är publicerade av någon av de stora förlagen, vilket är oftast de böcker man läser och hittar själv på fritiden. Men de böcker vi har med i våra boxer tycker vi är väldigt bra och vi är stolta över att ha med dem i våran bokbox!

Vilken typ av läsare ser ni framför er skulle vara den typiska kunden?
Vi tror att den typiska kunden är mellan 20-35 år, och vill upptäcka nya genrer efter många års läsning.

Har idén kring vad ni vill göra förändrats under resans gång fram till första boxen skickades ut?
LitteraturRäven var inte våran första idé på vägen till att ha ett eget företag. Vi planerade först att starta ett bokcafé där vi bor. Detta insåg vi ganska snabbt att det inte hade fungerat i ett så litet samhälle som Bengtsfors.

Sen när vi bestämde oss för att starta en bokbox så var inte tanken bara att ha självpublicerade författare. Istället var planen att självpublicerade böcker skulle vara en extrabox, men vi insåg att det var en sån himla bra idé som gynnade fler människor, och det är precis det vi vill göra. Då bildades LitteraturRäven som vi idag känner till!

Vilka namnförslag skrotades på vägen till ”LitteraturRäven”?
Inga! Vi visste att LitteraturRäven var rätt för oss, och när vi skickade in alla papper inklusive vad vi önskade för namn, så var vi ganska nervösa att det inte skulle gå igenom, haha. De andra namnförslagen ringde inte lika bra i våra öron, och vi kommer inte ens ihåg vilka det var, haha.

Logotypen var problemet i vårt fall, inte namnet. Där gick vi igenom veckor av olika designer som J skissat. Slutade med att vi valde en 5 sekunders-skiss.

340

Vad har ni stött på för hinder under processen, vad har varit svårast?
Alla myndigheter. Det har varit en lång process och ingen av oss hade orkat starta ett företag om vi inte haft varandra. Det fanns många individer som ansåg att vi inte skulle klara av att sköta ett företag när vi är så unga och inte har någon erfarenhet av det innan. Men det fanns också många som var väldigt stöttande och positiva till vårt företag!

Det svåraste efter starten har nog varit att hitta företag som är villiga att vara med, vilket är förståeligt då vi är nya på marknaden.

Vad har ni för planer för LitteraturRävens framtid?
Du skulle ha frågat vad vi inte har för planer, haha!

Kort och gott så vill vi ha flera olika bokboxar, förhoppningsvis en barnbox och en box med engelska böcker i. Diverse litteraturfrämjande event har också varit en plan vi haft länge, speciellt riktade mot yngre. Vi hoppas också på att kunna få företaget att växa så mycket så att vi kan börja anställa folk i vår kommun då det är svårt att få jobb här för de som vill bo kvar.

Vilken bok ser ni mest fram emot att läsa nu?
I den senaste boxen har vi med en bokutmaning vi knåpade ihop och vi ser fram emot att själva göra den också! Och att få läsa igenom böckerna vi har haft med i lugn och ro!

 

 

2 kommentarer
29/01 2017
9:50

Det brukar jag! Jag ger bort sjukt mycket böcker. Jag kan inte låta bli att köpa bokpresenter. Helst åt mamma. Alla böcker som jag köper åt mitt barn räknar jag inte ens. Jag försöker låta bli. Att räkna och att köpa.

[Varför? Det börjar bli så trångt i bokhyllorna]. 

Det här är den senaste boken som jag gav bort:


Den fick min kille som hade namnsdag i förra veckan. Den och en semla. Ypperlig kombo lät det höras. 

4 kommentarer
20/01 2017
19:53

Främst av allt är det ju för att det är lite kul på ett flamsigt sätt att lägga ner timmar och åter timmar på en fånig reklamfilm bara för att det råkar vara några böcker i den, men det finns också andra orsaker till varför jag tycker reklam/försäljning + bok är så fascinerande koncept. Tidigare har jag med bloggläsares hjälp grävt i reklamer med böcker t.ex. i inläggen Tomtemor är inte en clean teen-förläggare och Hänga gubbe med en litterär kappahl-hunk i Hamptons.

Häromdagen råkade jag se ännu en reklam med bok i, letade upp den på internet och hittade flera med samma tema. Tyvärr fanns det inte så många mysterier i dessa reklamer men de är bra exempel på hur böcker används. Böcker används lite som läkarrocken används i samma reklamfilmer för att associeras till bra egenskaper: trovärdighet, kunnande, utbildning osv.

Om talespersonen får vi alltså direkt veta: han bär något vi kan associera till läkarrock, han är professor, han har massor av böcker. Från Wikipedia:

Honour by association, eng. ‘heder genom samröre’, genetiskt argumentationsfel som bygger på att man anser att någon sak är positiv eftersom den förespråkas av någon god eller hedervärd person eller grupp, eller kopplas till något annat hedervärt. Närliggande begrepp inom psykologi är haloeffekt.”

pro_0000_Lager 7

Om vi bryter ner reklamen så säger ingen av beståndsdelarna något som talar för att denna arketypiska person faktiskt har någon auktoritet i ämnet. Hans läkarrock skulle lika gärna kunna vara en vit rock ur valfri ica-reklam. Att han är professor säger ingenting om hans kompetens för just detta ämne, vad är han professor i lixom?

pro_0001_Lager 5

Men böckerna då? Books don’t lie är ju sen gammalt. En vit rock och en professorstitel kan ju vem som helst skaffa sig men herregud en så välfylld bokhylla MÅSTE ju ändå bära vittnesbörd om personens lämplighet när det gäller medel mot hårbortfall!!!

Eftersom det enbart går att identifiera två titlar i hyllorna pga det korta skärpedjupet får vi anta att de är representativa för professorns övriga böcker på labbet/mottagningen (skulle det vara filmat hemma hos honom är det ju bara stolligt att han går runt i rocken eller hur så vi får anta att detta är böcker han har på jobbet).

provexin

pro-2

Ena boken är förmodligen en collected complete works of Edgar Allan Poe som det finns mängder av. Den andra är Bret Easton Ellis ”Lunar park”. Dessa är de böcker som är med och skänker den air av utbildning och allmänt kunnande som professorn ska utstråla.

Att veta vilken av alla Poe-berättelser som är en ledtråd i vad som pågår på arbetsplatsen vi får besöka i reklamfilmerna är svårt. Det skulle kunna vara ”The System of Doctor Tarr and Professor Fether” som handlar om hur en person besöker ett mentalsjukhus där de nyligen använt en ny metod för att bota de sjuka. En av de fraser som yttras i berättelsen om denna behandlingsmetods vara eller icke vara är: ”believe nothing you hear, and only one half that you see”.

poebret

När det gäller ”Lunar park” så är det en autofiktiv berättelse. Alltså den handlar om en författare som heter samma som bokens författare och har skrivit samma böcker som honom men det är ändå inte han.

”The summer was getting acquainted with the wide array of meds the kids were on (stimulants, mood stabilizers, the antidepressant Lexapro, the Adderall for attention-deficit/hyperactivity disorder and various other anticonvulsants and antipsychotics that had been prescribed).

Väldigt mycket medicin skrivs felaktigt ut av läkare i den boken till folk som är missbrukare. Om jag inte minns fel skrivs det av en veterinär till och med ut någon sorts lugnande medel avsedd för hundar som en människa sedan tar för att lugna nerverna.

Nu är det ju kanske helt enkelt så att professorn har många böcker på arbetsplatsen eftersom han gillar att läsa på lunchen. Eller så är han hemma och gillar att bära vit rock. Inget fel i det. Men lite skoj är det när böcker används i olika säljiga sammanhang eftersom det sällan tänks på titlarna. Det påminner ibland lite om IKEAS inredda rum på varuhusen där det står böcker i bokhyllorna. Först känns det mysigt, ombonat. Sen går en fram och tittar på bokryggarna och ser att det är 25 ex. av samma bok och det är ju inte så lite excentriskt att vilja ha samma bokhylla som ett uppenbart psycho har på sitt rum.

4 kommentarer
09/12 2016
20:14

I min släkt heter nästan alla Anna. Utom jag. I min innersta flock heter alla andra tjejer Anna i andranamn. 

Det här är vad de fick i namnsdagspresenter (i vanliga fall brukar vi inte ge varandra namnsdagspresenter):


Mamma fick Alex Schulmans bok ”Glöm mig”, som hon gick raka vägen in i gästrummet och började att läsa. Sedan berättade hon historier ur boken resten av helgen. Kanske var det här den mest lyckade namnsdagspresenten.


Min storasyster fick Chimamanda Ngozi Adichies ”Alla borde vara feminister” som jag köpte till mig själv också. När jag tänker på Chimamanda Ngozi Adichie ser jag ut som en hjärtögon-emoji så jag hoppas att min syrra gillar den. 


Till elvaåringen fick jag plocka fram en julklappsbok, för hon konstaterade: jag heter också Anna, vet du när de andra fick böcker. Hon fick Kristina Ohlssons ”Det magiska hjärtat” som jag är väldigt nyfiken på. Den handlar ju om att rädda sin bästis från att dö och nu undrar jag om den där bästisen faktiskt dör. 

Till mig själv, som alltså inte heter Anna, köpte jag en bok av Barbro Westlund som jag gissar att jag kommer att läsa 2025 eller så om jag fortsätter i den här takten. 

Kommentera
27/11 2016
14:04

Marks & Spencer har en myzig julreklam som delas ganska flitigt nu, den sammanfattar julen ganska bra så som jag tror att många upplever denna högtid. Storyn är typ såhär: en kvinna tar hand om sin man, stöttar honom i hans yrkesroll och dubbelarbetar i skymundan samt tvingas ta föräldraansvar för ett barn (som f.ö. inte ens är hennes eget) som är ett as mot sin syster större delen av tiden på ett sånt där boys-will-be-boys-sätt som många föräldrar inte verkar kunna/vilja stävja.

Denna kvinna heter ”Mrs. Claus” och gillar böcker. Hur mycket gillar hon böcker? Jo det har jag tagit reda på. Och du kan inte ana vad jag upptäckte! Men först:

Systerskapet/bokfrändeskapet gör att hon åker helikopter från nordpolen till London. Storasystern i reklamen ligger och läser när lillebrorsan tar en vattenslang och förstör den goda lässtämningen.

bakgrund_0005_kurvor-1-kopia

bakgrund_0003_kurvor-1-kopia-2

Här får vi veta a systern läser ”The potion diaries”. På goodreads får vi lära oss av författaren själv att den kallas för ”clean teen” av förläggaren, ett begrepp som tydligen innebär: ”no graphic content”. Ändå är halva titeln överklottrad i filmen. Det är ganska konstigt. Har det med immateriella rättigheter att göra hade de väl bara kunnat svänga ihop ett fejkomslag, det är inte heller så att det hade behövt vara särskilt snyggt gjort eftersom boken syns i bild i typ en halv sekund och bara dårar sitter och freezeframear böcker i reklamfilmer.

Är de så selektivt lata på M&S att de tar in riktiga renar i en reklamfilm (trots att alla ändå tror det är datoranimerat) men inte ids be nån designpraktikant att slänga ihop ett fejkomslag?

 

Det är ju det som de inte är!!! De är inte ett dugg lata visade sig. Tomtemor ligger nämligen och läser kioskvältaren ”Fifty shades of red” som inte alls verkar handla om bdsm av omslaget av döma, snarare är den en ”En dag”-romantisk historia.

 

bakgrund_0001_kurvor-1-kopia-4

bakgrund_0007_kurvor-1-kopia-7

754dadaaa8f46bea5510bbfff1597c48

 

När Mrs. C ska ge sig ut i kylan får vi inte bara se hennes walk in closet utan även skrivbordet.  Alla som är som mig – dvs. kontorsmaterialsknarkare – ser nog inte ens garderoben för skrivbordet. Men ni som inte fattar vad allt fuzz med kopparfärgade saxar och limiterade Moleskines handlar om kan titta till vänster i bild. Där vid den slädformade delen av skrivbordet ligger en storpocket. Det är nästan omöjligt att hitta en bildruta där den är skarp men här är några försök.

 

bakgrund_0004_kurvor-1-kopia-3

redblack

 

redblack-11

Jag ser inte riktigt vem som är författaren. Först trodde jag det var Stendahls ”The red and the black” eftersom jag tycker mig se orden ”red och black” men det är ju snarare så att texten överst på omslaget är för- och efternamn. På den under bilden tycker jag mig se ”RED IS THE NEW BLACK” samt vad som kan förmodas vara en förlagslogga under.

Åter till Tomtemors första bok! Försök bortse från tomtefar som gör armhävningar. Längst ner på ryggen ser vi samma typ av rundade form som åtminstone går att ana på den svarta boken.

bakgrund_0007_kurvor-1-kopia-7

 

bakgrund_0001_kurvor-1-kopia-4

macmillan2

 

Och här nedanför är RITNB-omslaget.

mrs-c

 

Här har jag försökt rita av den loggan och visst, lite lik en sorts E-type-båt kombinerad med en innebandyklubba är den ju, men också går det med lite fantasi att tänka sig att det är en släde. Den där lite rundade fören på släden som även går att skymta i reklamfilmen.

 

macmillan

macmillan5

Slutsats: Tomtemor är förläggare av böcker för vuxna, enda kravet hon hade för att ställa upp i en reklamfilm var att de skulle censurera clean teen-böcker eftersom hon är too cool för school. Tomtemor är inte en clean teen-förläggare. Hon är trött på sin kille med hipsterskägg och låtsas sova när han kommer hem och gymmar på hennes panna i ett desperat försök att visa sig manlig. Hon känner ett starkt systerskap till unga läsande tjejer trots deras töntiga boksmak och avslutningsvis har hon någon konstig fascination för färgen röd.

Heeelt normalt alltså.

Glad första advent!

Ps. Marks & Spencers pressavdelning har inte svarat på mina mail trots att det gått över en vecka. Jag vet därför inte vem som är satt som författare till Släde förlags böcker om ni undrar men jag fortsätter jaga dem såklart.

11 kommentarer
12/10 2016
18:53

Jag var trött och stressad och skulle till en bokhandel i Uppsala för att jobba, min partner stack snällt åt mig en tjuga och jag siktade på närmsta Pressbyrås kyldiskar med iskalla redbull-burkar som kunde ersätta den jag glömt i kylskåpet. Jag får panik om jag inte är för tidig till saker och kände mig sen.

Jag hade läst någon notis om att det skulle bli Harry Potter-butik på centralen under utgivningsveckan och förhållit mig svalt, rentav surt. Jag vill inte att böcker ska ”demas” som andra prylar av telemarketingsnajdiga säljare bredvid utdelande av Lycasimkort. Och så vidare, muttrade jag i mitt inre.

Men all surhet och stress rann av mig när jag såg Kajsa Berglund Loord (kommunikationsansvarig på Norstedts) stå och prova mantel och runda glasögon i den luftiga montern. Det låg en air av lugn där inne bredvid uppslagna målarböcker på ett bord. Det verkade vara fans snarare än säljare som jobbade där. Inget demande, ingen Lyca-stämning. Det kändes snarare som en slice av en mysig scifimässa än en sarlac pit av sälj. Dagen efter mailade jag lite med Kajsa:

 

Hur kom ni fram till att det skulle vara just en pop up-butik som var rätt marknadsföring för den här titeln? Var det självklart eller var det många idéer som skrotades innan ni kom fram till just den idén?
Att öppna en popupbutik är en tanke vi länge haft och vi tyckte att det passade ypperligt för just Harry Potter och Det fördömda barnet, eftersom bokserien är så välkänd och älskad och har en stor och hängiven fanbase. Så den planen fanns med redan från start.

Det går att köpa boken imorgon såklart men vad finns det att göra till dess i butiken? Finns det något särskilt du själv ser fram emot?
Imorgon [tors 13/10] kl 8 släpper vi boken och de första som köper den får en poster. Men innan dess kan besökarna handla alla Harry Potter-böcker som finns på svenska, inklusive den helt nya illustrerade utgåvan av Harry Potter och Hemligheternas kammare. I övrigt kan folk klä ut sig, lösa quiz (som många fans tyckt varit för lätt …), pyssla och hänga med oss. Jag ser extra mycket fram emot lördag kl 12, då kommer bokens översättare Lena Fries-Gedin, som översatt alla Harry Potter-böcker, och Jessika Gedin. Många fans har varit förbi och frågat efter Lena, så vi hoppas på fullt ös i butiken.

Jag gick förbi igår morse och såg dig stå och prova kappa och runda glasögon, kommer det vara cosplayande från alla som jobbar där?
Självklart! Nej, men det finns ju möjlighet att klä ut sig för besökarna. Vi i personalen klär bara ut oss ibland, när andan faller på.

Är något elevhem överrepresenterat hos er på Rabén & Sjögren?
Det vet jag faktiskt inte. Detta måste genast undersökas! Själv är jag Ravenclaw enligt testet på Pottermore.

Vilka är det förresten som jobbar där? Redaktörer och korrekturläsare eller vanliga mugglare?
Precis, och en och annan ynk. Vi som står i montern saknar tyvärr helt magiska krafter och jobbar på redaktionen på Rabén & Sjögren (förläggare, redaktörer och förlagschefen Ann Sköld), men också på kommunikationsavdelningen, administration och säljavdelningen.

Kommer det vara några andra saker som händer kring bokens släpp förutom butiken?
Alla fantastiska återförsäljare gör förstås en massa för boken – bland annat har den fina bokhandeln Bokslukaren på Mariatorget kvällsöppet med högläsning, Bertie Bott’s bönor och varm choklad på torsdag kväll och Akademibokhandeln och Bokus har digitala quiz man kan lösa och tävla om fina priser.

Å en sidan är centralstationen en knutpunkt med många potentiella butiksbesökare men å andra sidan är många stressade där, hur tänkte ni kring valet av plats?
Vi tänkte helt enkelt att det är en knutpunkt där oerhört mycket folk rör sig, framför allt från Stockholmstrakten men även från hela landet. Jag tror att det handlar om 200 000 människor som passerar Centralstationen i snitt per dag. Sen spelar ju tågstationen en roll i Harry Potter-böckerna. Dessvärre saknas det en perrong 9 ¾ här i Stockholm så vitt jag vet.

Vad finns det för svårigheter med att nå ut med översättningen när den kommer några månader efter originalet?
Det är klart att många fans redan har köpt och läst den engelska boken, men så har det även varit för alla tidigare Harry Potter-böcker i svensk översättning, och de har ju gått väldigt bra ändå.

Hur tänkte ni kring butikens form?
Vi ville ha en enkel form, med vepor och skyltar som kommunicerar nya boken.

Är det krångligt med en sån internationell titel när det gäller kommunikation? Måste allt ni gör kring en sån här titel godkännas av någon magisk PR-hatt eller ett marknadsföringsministerium med oinskränkt makt?
En hel del måste godkännas av agenturen som äger rättigheterna, vilket jag har full förståelse för och som är rätt vanligt vid såna här stora boksläpp. Det hade ju varit en dröm att få en intervju med J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne, men det gick t.ex. tyvärr inte.

Min första tanke när jag såg popupen var: ”SUPERKUL!!!” Men finns det inte en risk att ni tar bokhandlares förtjänst på en sån stor titel och därigenom på sikt förlorar dem som fönster för andra titlar – som folk kanske inte hittar utan bokhandlares tips och skyltning?
Det tror vi inte och det är naturligtvis inte vår avsikt att ta försäljning från återförsäljare. Butiken är framför allt tänkt som en del i kommunikationsplanen kring boken och vår förhoppning är att den snarare ökar försäljningen för våra återförsäljare än tvärtom eftersom väldigt många kommer att få kännedom om den nya boken pga butiken. Det skrivs ju en del om butiken, som nu till exempel. Vi släpper ”Harry Potter och Det fördömda barnet” den 13 oktober precis som alla andra.

Finns det fördelar med att förlag säljer böckerna utan mellanhand?
Vi säljer nästan aldrig böcker utan mellanhand, enbart på bokmässan och vid mindre event. Det krävs väldigt mycket personal och jobb när vi ska sälja på egen hand och överlåter med varm hand detta till proffsen efter den 16 oktober när butiken stängs. Men det är klart att det är roligt att möta läsarna, det gör vi sällan!

Nu har ju butiken inte varit där så länge men vad har ni fått för respons hittills från besökare?
Många Harry Potter-fantaster har blivit glada när de upptäckt butiken och responsen har hittills bara varit positiv.

Slutligen: Vilken är din personliga favoritkaraktär i HP-universumet?
Neville Longbottom! En sann hjälte.

Mer info om program i butiken + öppettider på Rabén & Sjögrens hemsida eller deras FB.

1 kommentar
30/08 2016
6:09

Den benämningen har signeringsfenomenet Björn Hellberg i SvD. Jag tycker det är en intressant text, inte bara om Hellberg, utan om författares villkor.

Men en sak stör jag mig på i inledningen, jag har själv stått i oräkneliga signeringsköer och kan inte alls känna igen detta:

”Medan andra författare suckar sig igenom läsarträffarna sätter den folkkäre 72-åringen en ära i att göra varje möte unikt.”

VEM/VILKA är dessa suckande författare? Jag tycker snarare att författare vid signeringar har extremt tålamod med den konstanta molotovcocktail av konstiga förfrågningar om vad som ska stå i hälsningar, märkligt rättframma omdömen om såväl skapare som verk och framför allt alla kondenserade livsöden de får biktade för sig apropå inget.

Jag tillhör givetvis den grupp som utsatt författare för ovan nämnda faux pas (i pluralis) men aldrig att jag fått minsta suck. Har jag bara haft tur?

5 kommentarer
23/08 2016
6:32

 

 

Festivalbokhandeln sköttes exemplariskt!
^Festivalbokhandeln sköttes exemplariskt!

 

 

 

 

Christoffer Carlsson blev oförtjänt uthängd av Josefine Sundström som en scensmsare när han enligt egen utsago enbart tog en mycket diskret publikbild. #scensmsgate
^Christoffer Carlsson blev oförtjänt mobilshamead av Josefine Sundström som en scensmsare när han enligt egen utsago enbart tog en mycket diskret publikbild. #scensmsgate

 

 

Tove Alsterdal publikhänger i bokbuss efter högläsning.
^Tove Alsterdal publikhänger i bokbuss efter högläsning.

 

 

 

Morgonminglande författare + stressade förlagsmänniskor hittas med fördel i Clarions lobby.
^Morgonminglande författare + stressade bokbranschmänniskor hittas med fördel i Clarions lobby.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Peter Robinson, frun Sheila och crewmedlem försnackar.
^Peter Robinson, Sheila Halladay och crewmedlem försnackar.

 

 

 

 

 

2 sekunder innan bilden tas: Sharon Bolton förklarar sin kärlek till Buffy the vampire slayer, Mats Strandberg ropar "I love you".
^2 sekunder innan bilden tas: Sharon Bolton förklarar sin kärlek till Buffy the vampire slayer, Mats Strandberg ropar ”I love you”.

 

 

 

Crimetime dag 1-3: "Gud vilket billigt reklamtrick men snygg affisch." Crimetime dag 4: "Gud jag MÅSTE få veta vem hon ääääär!!! *beställer boken*"
^Crimetime dag 1-3: ”Gud vilket billigt reklamtrick, tror de att jag går på det där…” Crimetime dag 4: ”Gud jag MÅSTE få veta vem hon ääääär!!! *beställer boken*”

 

 

 

 

 

Unga crimefans gör pins med Lasse-Maja- och PAX-motiv.
^Unga crimefans gör pins med Lasse-Maja- och PAX-motiv.

 

Så fort jag lyckats övertala 6-8 vänner kommer det recension på detta spel!
^Så fort jag lyckats övertala 6-10 vänner kommer det recension på detta spel!

 

Jag säger inte att jag har bevis på att Arne fått dansbandshybris  och skaffat turnébuss, men denna stod parkerad utanför Wisby Strand där invigningen hölls.
^Jag säger inte att jag har bevis på att Arne fått dansbandshybris och skaffat turnébuss, men denna stod parkerad utanför Wisby Strand där invigningen hölls.

 

 

 

Förläggaren och författaren Linda Skugge var den enda på festivalen som jag såg sitta och läsa backstage.
^Förläggaren och författaren Linda Skugge var den enda på festivalen som jag såg sitta och läsa backstage.

 

IMG_9114

 

 

Johan "The Claw" Theorin och Sharon Bolton.
^Johan ”The Claw” Theorin och Sharon Bolton.

 

IMG_9196

 

 

 

 


^Författarmiddagspublik.

 


^Till vänster: Sharon Bolton-fanboy. Till höger: Sharon Bolton-son.

 


^Antikvariat Drotten.

 


^Antikvariat Drotten-fangirl/författare/min partner Helena.

 

15 kommentarer
13/07 2016
14:30

Vi var inom Söderbokhandeln idag. Tyvärr ett extremt oavslappnat besök på grund av att vi var dumma nog att gå på Gameshop och köpa varsitt begagnat spel till barnen just innan, så det var mest tjat och gnäll om att gå hem. Semesterosynken har varit total de senaste dagarna. Nåväl, dessa tre pärlor är sommarens måsten (släng förresten gärna in ”Hundarna på huvudgatan” av Elin Grelsson Almestad som ligger där bredvid Roxane Gay, så får ni en fin fyrboll)

Kommentera
19/06 2016
10:34

bookbeatJag vill inte såga BookBeats reklam. De ligger i klart underläge mot storytel och jag tycker att det är på tiden att någon på den svenska ljudboksmarknaden tar ljudboksreklamen vidare. Men som det brukar heta: det är olyckligt. Och lite klantigt. För visst måste annonsörer och reklambyråer vid det här laget förstå att det kan bli oönskade krockar när de annonserar i tidningar?

Jag tänker att det inte så mycket är just den här specifika ljudboksreklamen som hamnat lite konstigt, snarare är det svårt att göra reklam för underhållning med våldsinslag.

Som anställd i bokhandel vet jag hur märkliga och rätt komiska samtal som kan utspela sig kring såväl deckare och spänningsgenren som fakta-böcker som skildrar olika former av våld och trauman. Det händer såklart ofta att vana läsare exakt vad de är på jakt efter i alla genrer.

Exempelvis: ”Jag gillar fantasy men inte science fiction”, ”Jag vill läsa historia men inte om krig.”, ”Jag vill ha en bok om andlighet, gärna något om självupplevd reinkarnation.” Och så vidare. Inte så weird.

Men det blir nästan komiskt ibland när jag pratar med läsare om vad de vill ha i de otäckare genres de botaniserar i. ”Jag gillar att läsa om hemska saker, helst självupplevda.”, ”Jag vill inte ha för mesig deckare, helst ska det vara någon störd psykopat.”, ”Jag vill ha något som handlar om övergrepp.”

Ofta blir det ännu mer specifikt, och som bokhandlare är det extremt bra med kunder som verkligen kan formulera sina preferenser, men visst är det många som skrattar till och nästan skäms när de uttalar dem. ”Det låter lite sjukt men det är sånt jag läser.” Jag har hört variationer på den meningen många många gånger.

Och jag tänker att det är det som är problemet med BookBeats annons som hamnar lite fel, det är snarare genren som är omöjlig att marknadsföra utan att det från tid till annan ”låter lite sjukt”. Böckerna handlar ju om det de handlar om. Vi vill uppenbarligen läsa om hemska saker, och det är bara dumt att moralisera kring det. Samtidigt känns det ibland märkligt när det formuleras högt, i en bokhandel är det en sak att formulera det, ovanför en artikel om barnsexbrott är det en annan sak.

Men varför vill jag egentligen inte klaga på den här annonsen? För att ÄNTLIGEN har Sverige tagit ett första steg till att slippa de ohyggligt tråkiga annonser som ljudboken varit förknippad med här. Vi har längre torterats av den folkbildande reklamestetiken när det gäller ljudbokens marknadsföring. Jag ser framför mig reklambyråmöten och marknadsföringsavdelningar som gjort töntiga imitationer av den tilltänkta konsumenten:

”Vaaaad äääääär eeeeeens en ljuuuuudbooooook??????” *perplex min*

Enkla produkter går att marknadsföra på mer avancerande sätt eftersom vi redan känner till produkten och dess egenskaper på förhand. Typ ketchup, ingen behöver få produkten förklarad för sig. Abonnemang för streamade ljudböcker däremot, där finns en otrolig bredd av förförståelse bland konsumenter. Många har vuxit upp med streamingtjänster och har ingen tröskel alls. Men de flesta föddes innan internet fanns. Avståndet mellan dessa är stor. Och för oss som växte upp med internet är det ganska trist att behöva se reklamkampanjer som är så allmänna att de inte säger någonting alls. Självdestruktiva bokreklamsintresserade där ute kanske tänker på sömnpillret ”Att läsa är att resa”, som Akademibokhandeln har som slogan.

Storytel har tidigare kört ungefär lika tråkiga kampanjer: bildbyråperfekta modeller som går all in i sin ljudboksläsning och visar så kallade starka känslor inför varje sak de får höra (i sina till synes obekväma hörlurar, varför måste de rättas till så himla ofta, alternativt hållas på plats hela tiden??)

 

storytel-free-1024x560

 

Det är givetvis smart att lansera Ljudboken med stort L samtidigt som sin egen produkt. Hörlurar är inte bara musik eller handsfree till samtal. De är också ”upplevelser” och ”nya världar”.

Det går att jämföra en av de första annonserna för bilar som publicerades 1898 med vart vi är när det gäller ljudboksreklam över 100 år senare. Produkten i sig ställs mot den daterade och föråldrade versionen. Varumärket kommer i andra hand.

En häst! Som du måste ha ångest för att ta hand om! Och som dessutom kostar! Usch! Jag köper mig en bil istället!

En bokhylla! Med fysiska böcker som samlar damm! Usch! Jag köper mig ett ljudboksabonnemang istället!

Och sen råkar det liksom finnas ett varumärke där i närheten som jag kan välja nu när jag kastar ut min häst och mina dammiga böcker utför ättestupan.

ad_039

 

Nästa steg i evolutionen är visserligen snyggare, men har fortfarande en form av folkbildande ton kring ljudboken i sig och inte kring företaget eller deras apps specifika funktioner som gör den bättre än andra. Annonserna vill framför allt sälja in att böcker kan också vara ljud! Det går att göra annat medan du läser!

Sättet som det görs på är att låna bildspråk och symboler från den fysiska bokens värld. Kanske kan en jämföra det med hur symbolen för att svara i telefon på mobilen är en gammaldags telefonlur än idag. Eller varför inte exemplet från bilens värld som vi redan varit inne på, där anges fortfarande bilars ”hästkrafter” (om än i förkortningen ”hk”), men det är knappast så att någon biltillverkare idag måste förklara för konsumenterna att idén med bilen är samma som med häst och vagn (det hindrar dem dock inte från att göra reklamer där hästar blir glada av motorolja eller är inlåsta i motorhuvar).

Ads-for-books-audiobooks-540x823

audio-books

 

5c5e22fe670cf82c22de75c522a08790

the-jurga-report-ad-for-bmw-x5

I det här ovanstående steget av utvecklingen är vi något mer raffinerade, uppläsaren/laman får ett bokmärke i munnen eftersom vi nu kommer bokmärka hans röst och inte hans boks papperssida.

De gamla böckerna i staplar illustrerar hur ljud såg ut när det mättes analogt i staplar förr (PPM-mätare). Dessa staplar finns även kvar för att illustrera digitalt ljud så det blir lite av ett inceptionläge här när en gammal teknik används för att illustrera en ny teknik men strunt i det nu.

Slutligen har vi pappersboken som med lite välvilja ser ut som en mun, och vad gör munnen, jo den läser högt ur böcker. Känns det som en fyraårskontroll? Borde vi inte förstå att böcker också kan vara ljud vid det här laget? Borde vi inte få veta något om vad som särskiljer just denna ljudboksleverantör?  NEEEEJE DET ÄR FÖR TIDIGT!!! Så här kommer några till annonser på temat ljudbokärocksåläsning. Har vi fattat snart?

fbf44d52634407490d7a82b8104d305f

penguin-knitting_aotw

17828_700b

penguin_mark_twain_headphones

penguin_william_shakespeare_headphones

penguin_audiobooks_the_wizard_of_oz

audible ad

audiobooks-sci-fi-600-76456

audiobooks-romance-600-25229

10 kommentarer