Jag vet att det finns de som har fått sitta på sina händer för att hindra sig själva från att skriva till mig och fråga hur det går med min e-boksläsning. Lugn, bara lugn, det här inlägget är till er.
Jag samlade tillräckligt med mod för att låna e-böcker från biblioteket. Vilken fantastisk grej det var. Nu känns det sannerligen som framtiden! hörde jag mig själv konstatera. Nog skulle jag välkomna ett slags Spotify/Netflix för böcker.
Här tipsades jag om e-boksläsaren Bluefire. Den laddade jag ner till min iPad. Sedan gjorde jag misstaget att försöka låna e-boken till min padda från datorn. Fråga mig inte hur jag tänkte där. Det var lite krångligare (även om det gick). Ska det vara så här svårt? funderade jag. Men nej, det skulle det inte. Det var lätt som en plätt att låna e-böcker via Safari och Bluefire.
Även om utbudet av e-böcker inte var oändligt, blev jag helt yr av möjligheterna och lånade böcker som jag aldrig tror att jag kommer att läsa. Som Stig Larssons ”När det känns att det håller på att ta slut”. Men jag hittade även Anton Marklunds ”Djurvänner” (som Johanna L och jag pratar om i en podd som inte kommer förrän i början av juni) och Katarina Genars ”Den magiska kappan” (och Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” och Katrine Kielos ”Det enda könet” och…). Min packning inför en helg i läsoasen var så himla lätt. Alltså bokstavligen.
Ska jag nu börja läsa med iPaden i badkaret får jag testa någon av marknadens vattentäta iPadfodral, som Marcos på Dito tipsade om.
8 kommentarer
Jag läste ut Gillian Flynns ”Mörka platser” igår. Som alla som närläser mina inlägg kommer ihåg, var den här romanen min e-boksdebut. Och jag vet inte riktigt var jag ska börja? Ska jag berätta om boken (det har Helena och Jessica gjort här och här), om att e-boksläsa (det gör ni så bra här) eller säga något om Dito?
Jag börjar med att säga att jag tror att jag har kravlat ur min läsimpotens nu (tack Helena L för det uttrycksfulla begreppet). Jag har banne mig längtat efter att få läsa i veckan. Skippat Sim city (en kan ju tacka i förbifarten för att lanseringen av det krånglade så vansinnigt att jag tappade lusten att spela), undvikit att bada (jag vågar inte bada med iPaden ännu), bara sett ett avsnitt av Breaking Bad istället för två om kvällarna. För visst handlar det om prioriteringar. Och jag har prioriterat läsningen. Det har varit underbart.
”Mörka platser” gillade jag, även om tempusväxlingarna verkligen irriterade mig. Men jag engagerar mig tillräckligt mycket i familjen Days öde för att tänka: Ett kapitel till, bara ett till så snart jag har avslutat ett (i ena meningen kritiserar jag tempusväxlingar – i meningen efter gör jag det själv, konsekvens är mitt andra namn). Nu längtar jag dock till att läsa om mord och elände i en riktigt välbärgad familj. Tips?
Jag irriterade mig dessutom på själva appen som jag läste ”Mörka platser” i. Den heter Dito och är utsedd till Sveriges bästa tjänst för e-böcker, enligt hemsidan. Jag hittar ingen bokmärkesfunktion (finns en sådan – var?) och ibland när jag tar läspauser, flippar appen mellan sidor. Det är ärligt talat väldigt störigt. Dessutom är appen lite krånglig när jag sedan köper nya böcker (jag måste ta bort den och installera om den för att mina nya köp ska synas), men efter konversation på Twitter lovar Dito att det ska vara åtgärdat i den nya versionen av iOs.
Men att läsa på plattan var inga problem alls (om vi bortser från själva sidbläddrandet som jag beskriver ovan alltså). Jag blev som lite yr vid första läsningarna, men det släppte efter några sekunder och det var vansinnigt praktiskt att bara ta med sig läsplattan i handväskan. Trist bara att jag inte vågar bada med den. Inte för att jag någonsin har doppat en bok i vattnet, men det känns ändå som att teknik och vatten inte är så himla bra kompisar?
Nästa grej jag tänkte testa med läsplattan är att låna en bok från biblioteket. Och jag vet att jag kan googla svaret, men behöver man någon särskild app på det? Finns det flera olika att välja mellan? Vad använder ni som läser på iPad?
6 kommentarer
Jag har precis skaffat en iPad. Nu vill jag läsa på den. Nog trodde jag att det hade hänt en liten revolution under den tid som jag inte har haft en iPad eller läsplatta. Jag trodde att allt var möjligt. Detta trodde jag absolut: att dagstidningar i Sverige skulle ha välfungerande e-tidningar som man kunde prenumerera på i sin padda. Men när jag läser omdömena i App Store så har de svenska tidningarna fått väldigt låga betyg. En, två, två och en halv stjärna/stjärnor? Det laggar, står det. Krånglar och är svårläst.
Det verkar inte finnas en parallell värld med digitala läsare i Sverige? Jag laddar ner pandanumret av San Diego Zoos tidning Zoonooz istället. Den har en rörlig framsida. Pandan äter bambu. Det känns lite häftigt för någon som är van med böcker där personer eller djur på framsidan är helt stilla. Inte ens en blink.
Först har jag lite svårt att fatta hur jag ska bläddra. Jag vill läsa om The Panda Program men det är reklam för sprit och sedan kommer en ny ingress. Sen fattar jag: man kan bläddra både neråt och åt sidan. Då blir det lite lättare. Men jag kan inte förstora texten i tidningen och det tycker jag är lite synd. Jag är trött i ögonen, så jag ser nästan i kors när jag försöker läsa. Jag kollar på bilderna istället.
Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig i e-tidningar, men jag tycker att det är fiffigt att Zoonooz integrerar livekameran från pandorna på San Diego Zoo mitt i tidningen. Och mitt i en text kan det istället för en bild finnas en film. Det tycker jag mycket om (jag kommer på mig själv att önska att det fanns fler bilder i böcker för vuxna, men det hör inte hit).
Läser ni några e-tidningar? Vilka tycker ni att jag ska kolla upp och vilka ska jag strunta i?
3 kommentarer
Undrar du vilka alla idioter i trafiken är? De ouppmärksamma typerna som varken håller rätt hastighet eller avstånd, som inte tycks känna till blixtlåsprincipen, vars bilar tydligen inte utrustas med blinkers. De som kör som vore de ensamma på vägen. Jag har svaret.
Det är jag.
Ja, inte bara jag såklart. Vi är fler i klubben. Men jag har på senaste tiden blivit något av en hedersmedlem. Värsta sortens gasa – tvärbromsa – gasa – jaha, ville du in här? – men hoppsan, min fil försvinner ju nu! – varför tutar ni? – oj, det är grönt. Men det är inte enbart mitt fel. Jag svär! Det är mest Mikael Niemi ni ska bråka på. Allt beror på honom och hans ”Fallvatten”. Själv tar jag på mig del av skulden eftersom det med eftertankens kranka blekhet var en smula obetänksamt att köpa en så rackarns spännande bok i cd-format att lyssna på i just bilen.
Tre morgnar i rad har jag nu ägnat åt att försöka köra ifrån den syndaflod som Niemi piskar upp åt mig i Stockholms rusningstrafik. Det blir dramatiskt så det förslår. Människor som klamrar sig fast vid träd och på tak och far runt i vattenmassorna medan jag klamrar mig fast vid ratten. Det stormar fram, viner och forsar. Jag gasar och är på väg att lyfta. Nej, jag menar att Vincent är på väg att lyfta, med sin helikopter, i boken. Jag lyfter inte. Jag håller på att köra rakt in i häcken på Opeln framför. Så jag tokbromsar. Puh! Nära ögat där. Och sen kommer jag på att jag ligger i fel fil. Vad är det nu som blinkar? Slut på bensin? Hur gick det till? En katastrof. Alltihop börjar och slutar med en katastrof.
JoL läste inte i bilen. Det var smart gjort av henne.
5 kommentarer
Vi pratade om detta på senaste bokhoremötet – att vi alla kände oss litet besvikna på Jan Lööf. Jessica hade hört ett sommarprat hon inte var bekväm med, vi nämnde alla bristen på kvinnor i böckerna etc. Men ändå, sen är han ju där och är en del av ens läsande barndom.
Och fortsätter vara så för fler generationer. Fast på nya sätt.
När vi var utan bok till Tage på någon resa (han är lika läsbortskämd som föräldrarna och måste ha bok med sig) så köpte vi ”Sagan om det röda äpplet” som e-bok. Barnets första riktiga (om man nu tycker att interaktiva böcker och småfilmer som t ex Halvan eller Mumin inte är riktiga e-böcker egentligen) e-bok. Och det går riktigt fint att läsa den! Vi var lite oroade först, men det verkar som om just den här titeln har gått hem i annan form än den traditionella bokens.
Ni kan den säkert, sagan om det gooooda röda äpplet som på kringelikrokiga vägar hamnade hos mannen i den randiga kostymen trots att han i bokens begynnelse fått med sig ett plastäpple från fruktaffären. Via ett biografrån, en bilolycka, en brandman, en katt och några pojkar kom det röda äpplet i mannens ägo. Fartyg pratar vi om! Tage och jag. För mannen älskar sitt modellfartyg. Och att båtar, skepp och fartyg är samma sak fast ändå inte. Och att man inte får skrika på barn som inte ens gjort nåt, som lille Pär i boken. Berättelsen blir på ett nytt sätt.
Jag gillar också att läsa för Tage via iPaden har jag upptäckt. Fast samma tveksamhet fanns hos mig – eller det kanske var så att tveksamheten fanns främst hos föräldrarna och så överförde vi den till barnet, som med så mycket annat som föräldrar gör? Jag vet inte, jag vet bara att jag tänkte att naej, man kan inte läsa godnattsaga på iPad, det ska vara riktiga böcker. Men det går ju.
Ska köpa lite fler, det är bra när man är på resa. Paddan har vi alltid med, i synnerhet sedan alla i familjen uppgraderat till Miniversionen. Så mycket mera njutningsfullt att läsa nu! Som tvååringen så klokt påpekade: Mamma, lilla iPaden är bättre än den stora iPaden. Den lilla är lätt och den stora är tung. Och just precis så är det faktiskt. iPad Mini är tillräckligt lätt för enhandsfattning och sängläsning. Som det ska vara.
2 kommentarer
Det här är spännande tycker jag!
Cyril Hellmans ”Mitt mörka hjärta – gangstern och reportern” (foton av Annika Aschberg), kommer som e-bok med massa extramaterial.
E-boken innehåller, förutom romanen, ett nyskrivet efterord, ytterligare bilder av Annika Aschberg, ett extra kapitel, handskrivna brev, poem och bilder av ”Hawaii” samt sju filmer med bland annat Ola Rapace och Sebbe från Kartellen.
Blir helt sugen! Älskade ju Cyril Hellmans bok när jag kom över den på bokmässan förra året. Gillar det mesta som Cyril skriver faktiskt.
Och kolla priset! Mums.
KommenteraNej, jag anser nog inte att en e-bok borde kosta som en pocket: runt 100-150 kr känns rätt lagom. Jag har hittills bara köpt böcker på engelska dock och de kostar faktiskt inte så värst mycket. Och hur bra är inte det här erbjudandet hos https://www.humblebundle.com/? (tipstack Bokstävlarna) Man får välja att pröjsa hur mycket/litet som helst och välja hur mycket som ska gå till författarna och hur mycket som ska gå till välgörenhet. Pröjsar man ca 100 kr så får man hela 13 böcker! Varav två Kelly Link, en Gaiman, en Doctorow och en Bacigalupi :) Helt sjukt bra faktiskt. Men man kan pröjsa 1 dollar också och få 6 böcker… fast det är ju lite snålt. 7 dagar till finns möjligheten att köpa ”bundeln”.
1 kommentar
Efter den förra recensionen av Adlibris Letto som min man skrev om, så inkom det frågor om hur Letton funkar för bibliotekslån. Så Daniel, plikttrogen som han är, tog sig givetvis an utmaningen.
Jag ger er del två: Letto och biblioteken.
KommenteraSå här: Jag hade också tänkt att jag skulle hinna titta på Letton som maken beställde hem för test. Men än så länge har det mest stannat vid en tanke.
Då är det ju tur att maken är mer företagsam (och grundlig) för han har gjort en jättebra genomgång av Letto. Tänkte alltså helt svågerpolitiskt tipsa om detta pga jag tror flera av er kan tänkas vara intresserade.
1 kommentarJag råkade bli förkyld lagom till slutspurten (sista veckan innan sommarlovet). Det var förskräckligt tråkigt. Om man är riktigt däckad kan man inte ens slökolla på film eller surfa och då rekommenderar jag verkligen att ligga och slumra till en pod. Men! Har man turen att ha en ljudbok hemma är det ju nu man ska passa på att lyssna på den. Därför finner ni mig nu liggandes, lyssnandes till ”Gryningspyromanen”. So long!
Kommentera
Föregående
AllaBokpodden!
Senaste kommentarer