Bokhora.se

19/06 2016
10:34

bookbeatJag vill inte såga BookBeats reklam. De ligger i klart underläge mot storytel och jag tycker att det är på tiden att någon på den svenska ljudboksmarknaden tar ljudboksreklamen vidare. Men som det brukar heta: det är olyckligt. Och lite klantigt. För visst måste annonsörer och reklambyråer vid det här laget förstå att det kan bli oönskade krockar när de annonserar i tidningar?

Jag tänker att det inte så mycket är just den här specifika ljudboksreklamen som hamnat lite konstigt, snarare är det svårt att göra reklam för underhållning med våldsinslag.

Som anställd i bokhandel vet jag hur märkliga och rätt komiska samtal som kan utspela sig kring såväl deckare och spänningsgenren som fakta-böcker som skildrar olika former av våld och trauman. Det händer såklart ofta att vana läsare exakt vad de är på jakt efter i alla genrer.

Exempelvis: ”Jag gillar fantasy men inte science fiction”, ”Jag vill läsa historia men inte om krig.”, ”Jag vill ha en bok om andlighet, gärna något om självupplevd reinkarnation.” Och så vidare. Inte så weird.

Men det blir nästan komiskt ibland när jag pratar med läsare om vad de vill ha i de otäckare genres de botaniserar i. ”Jag gillar att läsa om hemska saker, helst självupplevda.”, ”Jag vill inte ha för mesig deckare, helst ska det vara någon störd psykopat.”, ”Jag vill ha något som handlar om övergrepp.”

Ofta blir det ännu mer specifikt, och som bokhandlare är det extremt bra med kunder som verkligen kan formulera sina preferenser, men visst är det många som skrattar till och nästan skäms när de uttalar dem. ”Det låter lite sjukt men det är sånt jag läser.” Jag har hört variationer på den meningen många många gånger.

Och jag tänker att det är det som är problemet med BookBeats annons som hamnar lite fel, det är snarare genren som är omöjlig att marknadsföra utan att det från tid till annan ”låter lite sjukt”. Böckerna handlar ju om det de handlar om. Vi vill uppenbarligen läsa om hemska saker, och det är bara dumt att moralisera kring det. Samtidigt känns det ibland märkligt när det formuleras högt, i en bokhandel är det en sak att formulera det, ovanför en artikel om barnsexbrott är det en annan sak.

Men varför vill jag egentligen inte klaga på den här annonsen? För att ÄNTLIGEN har Sverige tagit ett första steg till att slippa de ohyggligt tråkiga annonser som ljudboken varit förknippad med här. Vi har längre torterats av den folkbildande reklamestetiken när det gäller ljudbokens marknadsföring. Jag ser framför mig reklambyråmöten och marknadsföringsavdelningar som gjort töntiga imitationer av den tilltänkta konsumenten:

”Vaaaad äääääär eeeeeens en ljuuuuudbooooook??????” *perplex min*

Enkla produkter går att marknadsföra på mer avancerande sätt eftersom vi redan känner till produkten och dess egenskaper på förhand. Typ ketchup, ingen behöver få produkten förklarad för sig. Abonnemang för streamade ljudböcker däremot, där finns en otrolig bredd av förförståelse bland konsumenter. Många har vuxit upp med streamingtjänster och har ingen tröskel alls. Men de flesta föddes innan internet fanns. Avståndet mellan dessa är stor. Och för oss som växte upp med internet är det ganska trist att behöva se reklamkampanjer som är så allmänna att de inte säger någonting alls. Självdestruktiva bokreklamsintresserade där ute kanske tänker på sömnpillret ”Att läsa är att resa”, som Akademibokhandeln har som slogan.

Storytel har tidigare kört ungefär lika tråkiga kampanjer: bildbyråperfekta modeller som går all in i sin ljudboksläsning och visar så kallade starka känslor inför varje sak de får höra (i sina till synes obekväma hörlurar, varför måste de rättas till så himla ofta, alternativt hållas på plats hela tiden??)

 

storytel-free-1024x560

 

Det är givetvis smart att lansera Ljudboken med stort L samtidigt som sin egen produkt. Hörlurar är inte bara musik eller handsfree till samtal. De är också ”upplevelser” och ”nya världar”.

Det går att jämföra en av de första annonserna för bilar som publicerades 1898 med vart vi är när det gäller ljudboksreklam över 100 år senare. Produkten i sig ställs mot den daterade och föråldrade versionen. Varumärket kommer i andra hand.

En häst! Som du måste ha ångest för att ta hand om! Och som dessutom kostar! Usch! Jag köper mig en bil istället!

En bokhylla! Med fysiska böcker som samlar damm! Usch! Jag köper mig ett ljudboksabonnemang istället!

Och sen råkar det liksom finnas ett varumärke där i närheten som jag kan välja nu när jag kastar ut min häst och mina dammiga böcker utför ättestupan.

ad_039

 

Nästa steg i evolutionen är visserligen snyggare, men har fortfarande en form av folkbildande ton kring ljudboken i sig och inte kring företaget eller deras apps specifika funktioner som gör den bättre än andra. Annonserna vill framför allt sälja in att böcker kan också vara ljud! Det går att göra annat medan du läser!

Sättet som det görs på är att låna bildspråk och symboler från den fysiska bokens värld. Kanske kan en jämföra det med hur symbolen för att svara i telefon på mobilen är en gammaldags telefonlur än idag. Eller varför inte exemplet från bilens värld som vi redan varit inne på, där anges fortfarande bilars ”hästkrafter” (om än i förkortningen ”hk”), men det är knappast så att någon biltillverkare idag måste förklara för konsumenterna att idén med bilen är samma som med häst och vagn (det hindrar dem dock inte från att göra reklamer där hästar blir glada av motorolja eller är inlåsta i motorhuvar).

Ads-for-books-audiobooks-540x823

audio-books

 

5c5e22fe670cf82c22de75c522a08790

the-jurga-report-ad-for-bmw-x5

I det här ovanstående steget av utvecklingen är vi något mer raffinerade, uppläsaren/laman får ett bokmärke i munnen eftersom vi nu kommer bokmärka hans röst och inte hans boks papperssida.

De gamla böckerna i staplar illustrerar hur ljud såg ut när det mättes analogt i staplar förr (PPM-mätare). Dessa staplar finns även kvar för att illustrera digitalt ljud så det blir lite av ett inceptionläge här när en gammal teknik används för att illustrera en ny teknik men strunt i det nu.

Slutligen har vi pappersboken som med lite välvilja ser ut som en mun, och vad gör munnen, jo den läser högt ur böcker. Känns det som en fyraårskontroll? Borde vi inte förstå att böcker också kan vara ljud vid det här laget? Borde vi inte få veta något om vad som särskiljer just denna ljudboksleverantör?  NEEEEJE DET ÄR FÖR TIDIGT!!! Så här kommer några till annonser på temat ljudbokärocksåläsning. Har vi fattat snart?

fbf44d52634407490d7a82b8104d305f

penguin-knitting_aotw

17828_700b

penguin_mark_twain_headphones

penguin_william_shakespeare_headphones

penguin_audiobooks_the_wizard_of_oz

audible ad

audiobooks-sci-fi-600-76456

audiobooks-romance-600-25229

10 kommentarer
17/05 2016
20:07

Jag läste Daniel Åbergs inlägg om e-boksläsning pga läsa bredvid sovande barn och kunde verkligen RELATERA. Jag har tre-fyra pappersböcker som jag är väldigt sugen på som jag inte riktigt kunde ta tag i (bla Sami Said som jag är nyfiken på igen efter en text i Expressen). Jag har inte prövat att läsa med sänglampan tänd men önskan att min son ska sova är större än att läsa dessa böcker. Jag vågar/vill/ids inte försöka. 

Nu testar jag en liten läslampa fäst vid bokens rygg för att se om jag kan ägna mig åt de där drömmiga pappersböckerna en stund. Jag börjar med Janina Kasteviks ”Noel och den magiska önskelistan” som jag hoppas kan bota Saharagaste lästorkan (snyft/stön!/urk).

3 kommentarer
08/04 2016
20:13

Jag läser på en Kobo Aura H2O sedan nyår. Här kan man läsa Bokskorpionens tankar om just den här läsplattan. Jag kan inte riktigt svara på varför det blev just den. Kanske tilltalades jag av att den ska vara rätt oöm. Kanske var det helt enkelt Bokskorpionens optimism som smittade av sig när jag väl bestämde mig för att jag ville ha en läsplatta och inte ”bara” läsa på iPaden.  Och de andra läsplattornas nackdelar när jag läste era tips och surfade runt. 

För jag har läst en hel del på min iPad innan och trivts med det, men jag ville ha en läsplatta för att inte bli så distraherad. Och för att paddan ofta är utlånad till andra i familjen. Och för att ha en apparat som bara används till läsning.

Jag läser oftast bredvid ett sovande barn och därför vill jag inte läsa en pappersbok och tända lampor. Kobo Aura H2O (härefter kallad Kobon) har ett behagligt ljus som man – såklart! – kan reglera.

Kobon är något mindre än min iPad mini och för mig är det inget hinder. Textmässigt känns det som att varje sida innehåller långt färre ord än en pocketbok, men jag får nog lov att räkna ord för att bekräfta.

Jag har läst ett par (fyra) böcker på Kobon. Pdf var värdelöst. Det var väldigt smått och jag tyckte inte att det var smidigt att förstora texten. De andra böckerna var ePub och det var mycket behagligare. Det är smidigt att kunna läsa i halvmörker, plattan ligger bra i handen och jag tycker om att kunna ändra mellan att se vilken sida jag är på (av totalantalet) eller hur många procent av boken jag läst. 

Mitt klagomål efter de här fyra böckerna är att jag tycker att det är lite besvärligt att skumläsa i boken, som när jag vill leta efter ett namn, ett citat eller ett sammanhang inför en bokhora-text. Jag tycker att det är lite bökigt med blädderfunktionen också. Den känns trög. Jag bläddrar för många sidor eller ingen alls lite för ofta. Och så tycker jag att det är lite segt när jag vill ha upp menyn i läs-vyn för att ändra ljus eller gå tillbaka till huvudmenyn. Den är ganska seg om jag råkar stänga av den, ångrar mig och vill läsa vidare också. Då vinner pappersboken. Men när det kommer att läsa efter mina behov: Kobon är så himla bra. Och jag har just nu inga andra val än att läsa vidare i halvmörker om det alls ska bli något läsa av, så Kobon och jag måste helt enkelt bli bästisar. 

Jag återkommer när jag har fler böcker under bältet. Då hoppas jag att jag har fått rutin på bläddrandet. Nu ska jag fortsätta läsa Jenny Erpenbeck. Himla bra hittills. 

 

 

2 kommentarer
06/03 2016
18:41

Jag tror att problemet med att jag inte hinner läsa så mycket som jag vill är delvis löst. 

Nu finns Tove Jansson på Spotify, så istället för att lyssna på poddar kommer jag att lyssna på Mumintrollet under föräldraledighetens resterande promenader. 

Det är så smidigt! Jag inledde med ”Kometen kommer”.

 
  
  

2 kommentarer
04/01 2016
21:54

…kanske inte kommer bli årets nyord 2016 men jag måste få spika upp en lapp på klagomuren om detta och orkar inte komma på någon bra rubrik. Jag blir irriterad på att nästan alla böcker skrivna av män måste ha manliga uppläsare i ljudboksversionen. Alternativt: om huvudpersonen är en man får män läsa upp. Och tvärt om. Jag tror jag stör mig på detta främst för att jag visualiserar hur folk skulle tycka det var konstigt och bli irriterad om det inte var så cementerade könsroller kring detta. Det här är alltså en irritation på en irritation och nu drabbar den dig, tredje part. Det är mycket olyckligt allting.

Ja ja ja det kanske finns en och annan ljudbok som inte följer denna mall men jag har nu haft Storytel i ett år och jag tror inte jag varit med om ett enda undantag.

Just nu läslyssnar jag på boken ”I huvudet på din katt” och där har ljudbokskonspirationen som styr allt gått så långt att alla ”jag” är ändrade till ”författaren” och ”min katt” ändrade till ”Susannes katt” osv. för att en man ska palla att läsa upp den.

Varför är det såhär? Det är väl ingen som dör om det mixas lite mer?! Vi vet väl ändå att det inte är det riktiga ”jaget” i en bok som sitter där och läser men ändå kan i ju leva oss in i det. Varför kan vi inte lyssna på en kvinna som voicar en manskaraktär och tvärtom ibland?

Det gick ju jättebra när Anna Ternheim sjöng ”I’m not the boy I used to be” när hon gjorde en cover på Broder Daniels ”Shoreline” t.ex. Ingen dog.

Ps. Här är en affärsidé för ljudboksförlag: låt populära böcker läsas in av flera olika inläsare så kan vi som har starka känslor kring detta få lyssna på våra favoritröster oftare.

11 kommentarer
07/12 2015
9:32

Hör ni! För den intresserade så har min make recenserat läsplattor igen – själv har jag precis kommit så långt att jag klarar av att e-boksläsa på telefonen, jag är tyvärr inte alls någon e-boksläsare även om det går bättre och bättre. Och jag tycker ändå det är intressant, ska precis e-boksläsa en bok inför ett jobb och tänkte kolla om jag kan få smyglåna Tolinon av maken till det.

Jag VILL vara  e-boksläsare nämligen, det skulle underlätta så mycket. Framför allt vid resor, när vi var i Mexico nu senast hade jag inte mindre än 13 böcker i bagaget. Sådant hade varit skönt att slippa framöver. Med två växande barn är det inte direkt som om bagaget blir mindre och mindre.

Dessutom innehåller testet en jämförelse mellan Tolino och Letto och bara det kan ju vara intressant tänker jag. Om man till exempel står inför att köpa julklappar eller så.

Testet hittar du här.

 

1 kommentar
17/11 2015
20:22

Skiftet. Jag tror att jag är där nu. 

Jag har på allvar börjat föredra e-böcker framför pappersböcker. Det blev liksom bara så när jag nattade barnet att det var lätt att bläddra i e-böcker med bara en fri hand och att det var svårt att bläddra i pappersböcker. Jag har inte hittat några hållare för inbundet eller pocket som är direkt enkla att byta sida i. Det krävs meck; två händer eller ordentligt med vana så att man snabbt kan läsa vidare. 

Jag hade redan misstänkt att skiftet skulle komma när e-böckerna kändes enklare, men jag hade inte räknat med att det skulle komma så snart. Jag har massor med böcker i bokhyllan som jag vill läsa, men kan jag låna dem som e-bok från biblioteket föredrar jag nog det. 

(Det känns så sorgligt: jag har inga cd-skivor nyare än jag vet inte 2005 kanske, kommer det att bli likadant med pappersböcker?).

Jag känner att jag har börjat växa ur min iPad som e-boksläsare och det kändes nästan högtidligt när jag insåg att jag vill köpa en e-boksläsare.

Mina kriterier:

* jag gillar formatet på min iPad mini så den får helst inte vara mycket mindre eller större. 

* jag ska kunna läsa i den utan att hålla i den, den ska alltså kunna stå.

* jag skulle uppskatta om jag kunde läsa böcker från Adlibris eller Bokus i den (dvs i Mondo eller Dito), men det kanske inte alls går? 

* jag vill ha en ganska oöm e-boksläsare. Jag läser i badet. Jag har aldrig tappat en bok i badet dock. 

Finns det något annat som man ska tänka på? Hur nöjda är ni med det ni har? När jag skulle börja läsa e-böcker i surfplattan fick jag så många bra tips av er, så jag hoppas att ni kan tipsa mig lite nu också. Jag hoppas också att era kommentarer kan hjälpa andra än mig som är ute efter en e-boksläsare. 

29 kommentarer
21/06 2015
17:37

image

Det händer väldigt sällan att jag läser om en bok två ggr samma månad men ”Livbåten” av Charlotte Rogan var verkligen så välskriven att den höll för det. Perfekt bokcirkelbok dessutom.

Hör mig och tidigare bokhoran Helena Dahlgren prata om den i podden ”Ett eget rum” avsnitt 21. Finns på iTunes och här.

Kommentera
06/05 2015
21:06

Minns ni också lättare vilka böcker ni läst utomlands bättre än de ni läst hemma? Jag minns att jag läste Peter Fröbergs ”Pol Pots leende” på ett slitet hotell i Havanna och sedan dess kan jag inte tänka på Kuba utan att associera till Kambodja. På en Thailandsemster läste jag ut alla mina egna medtagna böcker och jobbade mig sedan i ren desperation igenom Henrik Fexeus ”Konsten att läsa tankar” och ”När du gör som jag vill” som min man (dåvarande pojkvän) släpat med sig. Jag lärde mig aldrig läsa andra människors tankar, men läsningen kom till nytta några år senare när intervjuade Fexeus för tidningen jag jobbade på. Under mitt utbytesår i Holland lånade jag den första Harry Potter-boken av en studiekompis från Argentina, har fortfarande dåligt samvete för att jag aldrig returnerade den. På ett hostel någonstans i södra Sverige läste jag Åsne Seierstads ”Bokhandlaren i Kabul” och blev överlycklig när killen jag var kär i sa att han också höll på att läsa den. När vi flyttade till Los Angeles och jag under den första veckan led av en hemsk jetlag försökte jag söva mig själv genom att lyssna på ljudböcker. Började med Sigge Eklunds ”In i labyrinten”, men hade av misstag tryckt på shuffle-funktionen och fattade ingenting av den. Det var i och för sig undermedvetet smart gjort av mig för den kaotiska historien gjorde att jag först kämpade, sedan gav upp och somnade av utmattning varje kväll.

labyrint

5 kommentarer
04/10 2014
13:01

Förra veckan var jag på resande fot från måndag eftermiddag till söndag eftermiddag. Jag behövde ha med mig min mini-iPad för jag hade en viss e-bok på den som jag skulle använda och bestämde mig pga det för att bara köra e-böcker. Tog inte med en en enda pappersbok.
Det visade sig vara ett dåligt beslut. Jag var ju ute på jobb = använder mobil och dator väldigt mycket. Sen när jag skulle koppla av på kvällarna eller på resorna hade jag ingen lust att bara byta skärm och hoppa över till en iPad. Min totala lästid blev därför cirka… 20 minuter? Nog för att det var bokmässa och jag brukar inte plöja roman efter roman då, men med tanke på att jag var hemifrån så länge är 20 mins läsning ändå extremt lite under en hel vecka.
Det är annorlunda när man åker på semesterresor, då kan e-böcker funka hur bra som helst. Men insikten den här gången var att jobbresor tarvar pappersböcker. Note to self!

På hemvägen hade jag ju köpt några såna. Tyvärr var jag då istället så trött att jag somnade direkt. När vi anlände till Stockholm stod jag fortfarande kvar på 20 mins läsning.

Kommentera