Jaja. Knappt hinner man blogga om hur jobbig Bret Easton Ellis är på Twittan, förrän folk uppmanar honom att sluta:
(skojar ju nu alltså, det ser man om inte annat på datumet).
Däremot annan rolig nyhet om/från Bret: Han skriver tydligen på ny roman.
Kommentera
Bret Easton Ellis. Jättefavorit hos mig. En sådan där författare där jag köper allt och slukar. Håller reda på utgivningsdatum. Etc.
Men så kom ”Lunar Park” och jag orkade knappt igenom. Blev irriterad. Så dog det där favoritskapet litet och jag har haft svårt att få peppen att återvända. Har iggat ”Imperial Bedrooms” helt hårt, trots att både Jessica och Helena har skrivit om den här på bokhora.
Kanske också lite för att jag började följa BEE på Twitter och där framstår han som ganska gnällig och osympatisk (gudars vad han var jobbig under hela det här ska han få /inte få skriva filmmanus till ”50 shades of gray”). Liksom i linje med hur böckerna utvecklats på senare tid. Gnällo.
Jag var ett tag rädd för att det var all meta som Bret stoppade in i Lunar Park som liksom… förtog hela stämningen för mig. Men jag vet inte. För när jag var i Stockholm härom månaden så läste jag till slut ”Imperial Bedrooms” (Finns i pocket nu) och det var ju helt superhärligt! Och jättemycket meta. Och en uppföljare till ”Less than zero” som jag tycker så mycket om. Det sistnämnda visste jag förstås redan, men det gjorde i alla fall saker och ting mycket bättre under läsningen. Och jag gillar ju meta, egentligen. Men det måste ändå göras med finess, vilket jag inte tyckte han klarade av under ”Lunar Park”. Fast det lustiga nu är ju att jag vill återvända till den, efter att ”Imperial Bedrooms” ändå tog tag.
Så jag tänker att det också finns en annan sak med böcker – tidpunkten när man läser dem. Jag går tillbaka i bokhorearkivet och ser att det var den där jävliga våren 2008, den. Den där jag gick runt och var arg och lyssnade på Sahara Hotnights ”Cheek to cheek” och jag tror att bara det faktum att jag använde uttrycket ”kravlar omkring” säger en del om att jag var i olämpligt skick för ”Lunar Park”. Det handlar förvånansvärt ofta om timing med böcker tänker jag. För mig, som så ofta läser om böcker, blir det allt tydligare. Tidpunkten, omgivningen, måendet. Det är mycket som ska klaffa. Det är faktiskt inte alltid bara att dra ner något litet oläst från hyllan och dra igång och tänka att det ska bli bra, att det BORDE bli bra.
Ska försöka komma ihåg att plocka med ”Lunar Park” nästa gång jag är i Stockholm. Se om något händer. Om jag är på en annan plats i livet, bättre rustad.
En sak för er som har läst ”Imperial Bedrooms”, ingen spoiler eller så, jag tänker att Lauren som hela tiden textar Clay från NY, är samma Lauren som följer med i så många av Brets böcker. Vad tror ni?
7 kommentarerHelena hann få hem ”Imperial Bedrooms” någon vecka innan mig, men jag hade också gått och längtat efter en ny Ellis nästan lika länge som vi haft Bokhora. Jag läste nämligen ”Lunar Park” precis när jag skrev min första presentation av mig här på Bokhora i juli 2006. Debuten ”Less Than Zero” hade jag missat så köpte även den när jag beställde ”Imperial Bedrooms”. Och jag är väldigt glad att jag gjorde det eftersom det blev en riktigt häftig läsupplevelse att läsa ”Less Than Zero” & ”Imperial Bedrooms” back-to-back. Jag tänker inte ge mig på att recensera dem, eftersom Helena recenserade ”Imperial Bedrooms” med den äran, men mitt bestående intryck är att även om ”Less Than Zero” är något tightare så känns verkligen inte ”Imperial Bedrooms” onödig på något vis. Och jag blev faktiskt lika illamående av våldsvältrandet i ”Less Than Zero” som det i ”Imperial Bedrooms” men tycker ändå att det hade sin plats.
Kommentera
Idag har jag smygstartat semestern och bara jobbat några timmar och tränat lite. All övrig tid har jag suttit på balkongen och läst och har lyckats klämma både Viggo Cavlings ”Rörmokaren” och Maria Ernestams ”På andra sidan solen” och fått ännu fler fräknar på näsan. Omdömen kommer under veckan och oj vad skönt det känns att äntligen ha tid att läsa. Klämmer jag böcker i den här takten resten av semestern så kanske gårdagens galna bokbeställning (en hög av Grossmans rekommendationer, ”Stories” med Gaiman som redaktör och de två Easton Ellis-böckerna jag inte hade) inte alls är så galen.
För fyra-fem år sedan var Bokhoras egen Johanna Ö de svenska modebloggarnas drottning med sin Fashionista.se. Nu några år senare är det bl.a. Sofi Fahrman, Elin Kling som sitter på tronen. Att modebloggarnas värld förr eller senare skulle skildras i romanform är inte så förvånande och det är det som nu Sofi Fahrman försökt att göra i boken ”Elsas mode”.
Boken handlar om Elsa från Borås, som efter några månader i New York kommer hem till Sverige, flyttar till Stockholm, börjar jobba på caféet Foam och startar en modeblogg. Hon blir självklart kär i Sveriges hetaste och snyggaste designer Hugo Cronstedt och hennes blogg stiger snabbt på Bloggtoppen vilket ger henne fler och fler möjligheter i modevärlden.
Det bra: omslaget och insidan är snyggt påkostade och känns helt rätt för genren. Jag gillar även att det finns screenshots av blogginläggen lite då och då vilket är nästan det enda sättet för att hålla koll på tidslinjen. Sexscenerna är fler än i de flesta chick-litböcker jag läst och de tillhör faktiskt den del av boken som jag ej rodnar av pinsamhet för. Huvudpersonen Elsa har dessutom rätt så befriande lite ångest över sina sexuella eskapader vilket känns, för att tala modebloggska, riktigt fräscht.
Nu till de sämre delarna: språkligt sett så är boken så långt ifrån ett mästerverk man kan komma och den är berättad i presens vilket stör läsningen enormt mycket. Att huvudpersonen Elsa sedan är en så sjukt jobbig och självupptagen person gör att man inte heller riktigt klarar av alla pinsamheter hon utsätter sig och sin omgivning för. Mängden name- och brandname-dropping överträffas inte ens av Bret Easton Ellis ”Glamorama”. Men där ”Glamorama” är en satir över en ytlig, märkesbesatt modevärld är det här utan en minsta glimt i ögat. Jag kommer på mig själv att längta efter en dos av terrorister, blod och mord. Förutsägbarheten i händelseutvecklingen är enorm och jag ryser vid tanken på att det här är tänkt att bli en trilogi. Fast jag måste nog ändå erkänna att trots all denna pinsamhet som boken utsatte mig för så skämsnjöt jag nog ändå lite av den…
39 kommentarerÄlskar dystopier såsom 1984, Kallocain, och Gibson-böckerna.
Har extremt svårt för Marianne Fredriksson och Liza Marklund, men har ändå läst några av deras böcker. Tyvärr bekräftade detta enbart vad jag redan hade misstänkt.
Anser att ”graphic novels” (finns det någon bra term för detta på svenska?) är en underskattad litteraturform. Sandman-serien och V for Vendetta är de största favoriterna.
Läser gärna dramatik men väldigt sällan poesi.
Några av mina favoritförfattare är William Gibson, Fay Weldon, Paul Auster, Roald Dahl, Anaïs Nin, Neil Gaiman, Shakespeare & John Fowles.
Kan hända att jag fyller på denna presentation vid senare tillfälle, men nu ska jag istället gå och lägga mig med Bret Easton Ellis Lunar Park.
Bloggar annars på sessan.com sedan 2003.
4 kommentarer
AllaBokpodden!
Senaste kommentarer