Mitt livs tredje ekonomibok blir ”Den stora bankhärvan” av Carolina Neurath. De två tidigare handlade om boo.com, Ernst Malmstens egen och sen han den mer diskreta finanskillen, Gunnar Lindstedts. JoÖ har också en soft spot för det företaget.
Den gemensamma nämnaren mellan dessa två och storyn om HQ Bank som ”Den stora bankhärvan” handlar om är att det var flådigt och ett överdåd utåt, och sen dålig koll inåt på vad som egentligen hände och hur. Min paroll när det gäller det ytterst sparsmakade urvalet av facklitteratur om ekonomi är tydligen ”ska det va, så ska det va”. Simpla småföretag med liten omsättning och okarismatiska personer i ledningen göre sig icke besvär.
Jag gav bort den här i julklapp när den precis kommit ut och fått fin kritik, och hade en baktanke att jag själv ville läsa. (Såklart!) Hann aldrig komma så långt då, men nu finns den i pocket.
För att vara en person som är ytterst medelmåttig på ekonomiska termer och begrepp (optioner känns fortfarande lika abstrakt som jymden måste jag erkänna) så hänger jag väl med hyfsat i Neuraths skildring av hur HQ Bank kunde gå omkull. Däremot tycker jag det blir lite för kliniskt i stort. Det är siffror och utredningar och konsekvenser, men det där helhetsgreppet, och människorna? Det här kan i och för sig bero på att boken är skriven så tätt inpå allt som hände, och en del av de involverade har inte alls, eller bara knappt, haft lust att medverka och bli intervjuade. Är man en människa som hängde med i nyheterna när detta pågick, och om man var intresserad av det då, tror jag det är en bra redogörelse. Om man som jag sladdar in från sidan och vars enda förkunskap om Mats Qviberg är att han på något sätt är släkt med Anette Qviberg som var (är?) gift med Dolph Lundgren, då blir det väl torrt och ekonomiskt. Jamen, vad hände då? Vems fel var det? Hur gick det för dem? Vad gör de nu? Allt det där! Man får självklart lite grann av vad som hände sen, men dramaturgiskt hade jag velat ha mycket mer en början och ett slut. Mindre optioner, mer människor. Mer känslor! Som sagt, jag läser inte mycket ekonomi…
Hur ÄR Mats Qviberg släkt med Anette förresten?
Nu kan man VERKLIGEN fynda på bokrean. Jag var inom Aka Skrapan i fredags och norpade åt mig två reaböcker – 50% på reapriset är det där nu! Köpte således en bok jag verkligen suktat efter – Carolina Neuraths bok om HQ Bank. För 40 kronor, inbunden! Det är ju rena rama rånet. Alltså att det känns som om undertecknad är inne och robbar Aka Skrapan. För att inte tala om Neurath.
Nåväl.
Jag blir så himla längtig efter mitt gamla managementkonsultliv när jag läser den här boken. Jag jobbade väldigt mycket mot en av våra svenska storbankers tradingavdelning, alltså den avdelning som orsakade HQ Bank så mycket bekymmer och slutligen dess fall. Så den här världen är inte alls obekant för mig, tvärtom. Mina tassemarker! Men jag kan tänka mig att det är lite svårt att ta till sig om man inte är det minsta intresserad av den här världen, även om Neurath anstränger sig för att skriva så att också lekmän förstår. Jag tror det behövs åtminstone en smul intresse för svensk finansvärld.
Tycker också, om man nu ska rikta någon kritik mot detta, att det blir lite mycket av ”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten…” alltså att lite väl många kapitel inleds på ett sådant sätt. Glas som klirrar, solen som skiner på uteserveringar och festklädda människor på restaurang eller hemma hos någon riking i Saltsjöbaden. Gärna är dessa människor lite ovetande om vad som händer inne på HQ Bank. Men snart ska de bli varse… En liten konstig krock mellan ett par inledande meningar som försöker verka skönlitterära och sedan mer tidningsprosa resterande kapitel.
Men intressant. Och som sagt, 40 bagis på rean, det har nog alla råd med, inklusive herrar Crafoord, Dahlbo och König. Även om jag vet att det faktiskt är tufft för de i finansbranschen när något sådant här inträffar. Det är klart att man inte kan ta det i försvar att folk har vant sig vid en livsstil som innebär mångmiljoninkomster men att riskera att förlora allt från ena dagen till den andra kan göra vem som helst desperat. En tidigare kollega hade en make som fick avskeda folk under lågkonjunkturen runt 2003 och han fick göra det sittandes vid sitt skrivbord omgiven av securitasvakter, finanskillarna blev helt enkelt skogstokiga.
Pengar. Vad det gör med oss människor. Det tänker jag också på när jag läser den här boken. Jag har sett också det hända på nära håll, gamla vänner som blir ovänner när bonusarna blir större och större, precis som Hagströmer och Qvibergs vänskap blir allt skörare. Det är så sorgligt. På så många sätt.
(Den andra boken jag köpte? Jo, Läckbergs nyaste, för 50 pix. Men det var ju ingenting att skriva hem om, i jämförelse.)
Kommentera
AllaBokpodden!
Senaste kommentarer