Två påbörjade som snart oavslutade hamnar i ett skåp på Eriksdals, Friskis eller nere i min tvättstuga och förhoppningsvis glädjer någon annan.

”Himalayabreven” av Kristina Hård har så många olika trådar. 100 år gamla brev från Himalayaexpedition, en kvinna som växlar mellan olika identiteter av okänd anledning, en fd kvinnomisshandlande polis som jagar henne, ett miljonarv som väntar på utdelning, en man som av okänd orsak har typ ett brorsförhållande till kvinnan. Blir trött av att bara räkna upp dem. Blev däremot inte engagerad i någon av dem. Slutar på sid 146 av 240.

Ännu större brist på engagemang i Lucy Dillons ”The secret of happy ever after”. Hon var ett oprövat kort för mig, men jag hade läst tips som var mycket nöjda. Hon har en titel på svenska ute nu och sen finns ett par på engelska.
När jag köpte den här i julas hade jag precis slukat stora delar av Knausgårds 6:a (ska skriva mer om den snart, måste bara samla mig!), och var tvungen att bryta med något HELT annat. När man läst en fruktansvärt stark och bra bok, vad tusan väljer man efter den? Det är svårt. Jag tänkte att ren underhållningslitt var svaret, men i såna fall inte i form av Lucy Dillon. Sidan 209 av 493 och allt känns på låtsas. Fejkproblem, ytliga karaktärer, ytlig stil, ointressanta konflikter. Jag älskar underhållningslitteratur och jag har inget emot ett lättare anslag, men detta? Super-tråkig teflon. Really.

Johanna Lindbäck