Foto: Martin Vallin/CameraLink
Just nu slukar jag mellanålders-fantasy. Jag har läst en hel del bra på sistone och jag kommer givetvis att berätta mer om det på Bokhora senare. Mellanåldersböckerna är cut to the chase utan att tumma på komplexiteten. Det finns en hel del slukarböcker med ungefär samma historia som upprepas i bok efter bok; sådana böcker är jag inte så värst förtjust i. Det jag snackar om nu är alltså något helt annat. Får jag lov att säga att författarna tar sina läsare på allvar utan att det ger utslag i klyscherizern? Hursomhelst: Erika Vallins debut ”Flickan vid glastornet” får mig att tänka på ”Cirkeln”, eftersom den är så välberättad och minst lika spännande. Jag satte den i handen på nästa (36-åriga) läsare i samma stund som jag läste ut den.
Hej Erika! Du debuterade med ”Flickan vid glastornet” och i maj kommer del 2 i trilogin om ”Speglarnas hemlighet”. Kan du inte berätta lite om vad dina böcker handlar om?
Trilogin ”Speglarnas hemlighet” handlar om trettonåriga Asrin. När historien börjar bor hon i Stockholm tillsammans med sin farmor, eftersom hennes föräldrar försvunnit i samband med en olycka. Hennes farmor tar med Asrin till Stockholms magiska mattesällskap, där hon lär känna kompisarna Max och Lima. Tillsammans dras de in i en helt ny värld och får höra berättelsen om Eunomia – ett mytomspunnet land bortom De tre speglarna. Asrin och hennes kompisar anar snart att de är en del i en världsomspännande hemlighet, som sträcker sig långt, långt tillbaka i tiden och hela vägen till universums slut.
”Speglarnas hemlighet” handlar om sökandet efter vänskap, tillhörighet och identitet, och längtan efter det stora äventyret. ”Flickan vid glastornet” kom i höstas, ”Resan till tidens slut” släpps nu i maj och den avslutande delen, ”Eunomia”, kommer någon gång i början av nästa år.
Hur gick arbetet med böckerna till? Hur fick du idén? Vad inspireras du av?
Jag har jobbat med text på olika sätt i snart tio år men hade inte skrivit ett enda påhittat ord innan ”Flickan vid glastornet”. Historien dök liksom upp en dag när jag promenerade runt på Djurgården och såg ett helt fantastiskt, förfallet hus som låg insprängt mellan de pampiga villorna på södra stranden.
Det satte igång något i huvudet och berättelsen fanns bara där. Läsglädjen som jag kände när jag var tolv övergick till någon slags euforisk skrivglädje. Inspirationen kom från allt möjligt: allt jag läste i bokslukaråldern, de senaste årens tv-serier och framförallt den moderna vetenskapen. Inom fysiken är man nu så nära de mest fantastiska sci fi-berättelserna att det snart är svår att skilja fiktion från verklighet.
Vad läste du själv när du var 12 år?
Då var jag nog färdig med de klassiska serierna: Maria Gripes Skuggböcker, Anne på Grönkulla, Lilla huset på prärien och Kulla-Gulla. Någonstans här började jag plöja Stephen King. Och så älskade jag ”Inte som andra döttrar”, biografin om Nancy Spungen. Det var något med blandningen av punkscenen, den medicinska redogörelsen och dekadensen som var så totalt uppslukande.
Vad läser du helst nu?
I vanliga fall har jag har alltid något av Virginia Woolf liggandes på sängbordet, kanske en essä av Joan Didion, någon YA-dystopi eller fysikböcker som jag knappt förstår men älskar ändå. Men just nu är jag barnsligt förtjust i amerikanska och brittiska kriminalhistorier; bokförlaget Modernista ger ut hur mycket bra som helst.
Finns det någon bok som du skäms över att älska?
Nej, jag är fullständigt skamlös. Det är ju det fina med litteratur, att man kan älska den på så många olika sätt. På våra bokhylla ryms allt: odistansierade tonårsböcker, biografier, naturvetenskap och filosofi, sönderlästa sagor, skräck, sci fi, pompösa klassiker och valpiga debutanter. Alla ska med.
Och finns det någon du älskar att hata?
Jag har så dålig disciplin när det gäller att fortsätta läsa om jag tycker att en bok är dålig … Vissa böcker har dock varit förvånande svåra att ta sig igenom. Typ allt av F Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway.
Vilken bok vill du tipsa Bokhoras läsare om?
Samtliga tre böcker av Gillian Flynn: ”Gone Girl”, ”Dark Places” och ”Sharp Objects”. Det är lättläst men vansinnigt välskrivet och alla tre böckerna naglar sig fast i en länge efter att en lagt dem ifrån sig. Och ”Vågorna” av Woolf, den är utan tvekan den bästa bok jag läst.
Kommentera
Om ni inte fått nog av litteraturevent efter helgens bokmässa kanske Swecon/Kontrast i Uppsala är något för er? Särskilt ifall ni gillar sci-fi och fantasy. 
Jag passade på att fråga Maria Nygård lite om vad som egentligen händer till helgen.
Berätta lite om vad Kontrast/Swecon är för något? Vad är din roll?
Swecon är en nationell science fiction-kongress som arrangeras varje år. I år heter den Kontrast och hålls på hotell Gillet i Uppsala 5-7 oktober.
Kontrast är en sorts litteraturfestival (med vissa inslag av film, spel osv) med inriktning på science fiction och fantasy. Programmet består av föredrag, paneldiskussioner, intervjuer, signeringar, filmvisningar och en och annan workshop. Det kommer att finnas öl att dricka och böcker att köpa. Vi har bjudit in ett stort gäng författare som kommer att delta i programmet, signera böcker och röra sig på kongressen som vilka nördar som helst, så att om tillfälle ges kan man få en pratstund med dem.
Nu, gissar jag att det kommer att bli någonstans mellan 300-400 deltagare.
Mina uppgifter är att sköta webbsidan, syssla med marknadsföring och hjälpa till med programplaneringen.
Vad bör man absolut inte missa på Kontrast?
Jag ska inte välja specifika programpunkter, för alla är ju intresserade av olika saker. Men en sak man inte bör missa är att rota i Alvarfondens boklådor. Alvarfondens antikvariat har tusentals böcker i genrer som fantasy, sf och skräck. Ibland kan man göra riktiga fynd, men en stor del av nöjet ligger i att stå och skratta åt konstiga gamla omslag eller att bli nostalgisk när man hittar en barndomsfavorit.
Tips till förstagångsbesökare?
Standardtipsen: Glöm inte att äta och dricka. Gå ut och andas ibland. Ta med kontanter.
Men framför allt: var inte rädd för att prata med folk du inte känner! Sf-kongresser är sociala tillställningar och en del personer kan vara där en hel helg utan att gå på en enda programpunkt, eftersom de ägnar all sin tid åt att hänga i baren med gamla och nya vänner.
Det är inte ofta man kan ägna en hel helg åt att totalt snöa in tillsammans med något hundratal andra nördar, så man bör verkligen ta chansen när den ges. Alla gillar såklart inte samma saker och alla kommer verkligen inte att hålla med en, men de kommer att förstå en när man nördar ur och det är fantastiskt.
2 kommentarer
Agneta på Bookie har en serie där hon ställer en fråga till lärarna på Mittuniversitetet. Olika frågor till olika personer. Som en exklusiv form av personlig fredagsfråga ju. Lyxigt värre!
Den senaste var: Vilken barnbokshjälte/hjältinna skulle du vilja vara för en dag och vad för slags storverk skulle du passa på att uträtta? För svaret och för att se vem som fick den, och kanske svara själv!, läs mer på bookie.
2 kommentarer
På Bokhoras systerblogg Bookie bloggar Agneta och Hanna. Idag får ni lära känna Agneta lite bättre. Agneta är högstadielärare från Kramfors och bloggar förutom på Bookie även på Agnetas bokblogg. Hon är medlem i fyra bokcirklar och slår ett slag för VABB, som låter helt underbart.
Vad läser du just nu?
Har just avslutat Kerstin Ekmans ”Grand final i skojarbranschen”. Den läste vi i en av bokcirklarna. Mycket bra bok! I den andra bokcirkeln läser vi Fritoif Nilsson Piraten och jag håller nu på med ”Bombi Bitt och jag”. På nattduksbordet ligger också ”Viskningar” av Dean Koontz och ”Boktjuven” av Markus Zusak.
På din privata bokblogg skriver du om VABB. Kan du inte berätta lite om det?
Jag hittade på den ”lagen” och har skojat om, att ifall jag skulle hamna i regeringsställning någon gång så ska den lagen/försäkringen genast träda ikraft. Vård Av Bra Bok innebär att du utan problem/löneavdrag eller annat ska kunna stanna hemma och njuta av en bra bok om vädret/din hälsa/ eller Bad-hairday tillåter det. November är den ultimata VABB-månaden – mörkt, kallt, blött… Skynda att skaffa en stor filt, godis och en hög med böcker, för snart är det höst!
Vilken eller vilka författare missar du helst inte en bok av?
Håkan Nesser, Henning Mankell, Ian McEwan, Elisabet Nemert, Peter Robinson, Joyce Carol Oates… (Charles Dickens och Jane Austens böcker får aldrig missas!)
Vad har du för favoritsnacks när du läser?
Just nu är det naturgodis, så gott men sååå dyrt! Favoriter är mandlar med choklad och kanel samt yoghurtdoppade lakritsbitar. Alltid en kanna te, helst rooiboste med jordgubb/havtornsmak.
Vilken är din favoritfilmatisering av en bok?
”Chocolate” är underbar! Alla filmatiseringar som gjorts av Charles Dickens böcker är mina absoluta favoriter likaså filmer baserade på Jane Austens härliga böcker. Jag är mycket förtjust i brittiska serier! Snyggt, gediget och ett utmärkt hantverk och eoner från biljakter och skjutvapen!
I vilka åldrar undervisar du? Och vad läser du med dina elever?
Jag undervisar på högstadiet. Har svenska i åk 7,8 och 9. Har dessutom SO i två 8:e klasser och språkval svenska för ett gäng 9:or.
Läser ”Boktjuven” av Markus Zusak med mina 9:or. Ska snart börja med boken ”7 A” av Bjarne Reuter i min 7:a. Senare i höst har jag lästema med min 8:a och då blir det endera ”Bortom saknaden” av Bo R Holmberg eller ”Pojken i randig pyjamas” av John Boyne.
1 kommentar
Jag träffar James Frey på Clarion Hotell. Efter ett rätt stressigt intervjuschema och nyanländ till Stockholm blir jag glatt överraskad att han är så trevlig och avslappnad. Han är här i Sverige för att prata om sin nya roman ”Sista testamentet”.
Jag har förstått att du valde att inte ge ut ”Sista testamentet” på vanligt vis i U.S.A.? Varför då?
Jo, jag kände att jag ville göra något annorlunda. Att ta chansen att publicera boken precis som jag önskade mig. Jag gav ut den via det exklusiva konstgalleriet Gagosian, en signerad utgåva för 150 dollar som bara tryckts i 1000 exemplar och en för 50 dollar i 10 000 exemplar. Det var så skönt att kunna välja precis det papper jag ville och få precis den layout jag önskade.
Men den gick/går att få tag på via andra kanaler också?
Ja, den är ju utgiven som vanligt i Europa et.c.
Är själva boken som objekt viktig för dig?
Nej, egentligen inte. Själv läser jag nästan enbart på läsplatta. Till exempel: igår var jag på middag med tjejerna från Pocket Shop. Då började vi prata om en författare vi gillade och jag fick veta att det kommit en ny roman av henne. När jag kom hem till hotellrummet klickade jag hem den och 30 sekunder senare kunde jag börja läsa. Det är så fantastiskt praktiskt. Menar: jag har med mig över 500 böcker hit.
Vad tycker du om digitaliseringen av böcker, ser du någon fara med den?
Ja, den har ju explodera, i USA så är ju hälften av alla böcker som säljs digitala. Huvudsaken är ju att människor läser. Men jag älskar boklådor.
Läser du mycket?
Jag läser hela tiden. Så snart den här intervjun är över kommer jag gå upp på hotellrummet och läsa vidare i den nya boken av Hillary Mantel som är den bok jag fick tips om igår. Jag läser oftast minst två timmar per kväll när jag går och lägger mig.
Hur många böcker tror du att du läser per år?
Skulle tro att jag hamnar någonstans kring 75 böcker om året.
Har du några favoritböcker?
Hur ska jag kunna lista favoritböcker? Jag har enormt många. Men jag två favoriter är ”Tropic of Cancer” av Henry Miller och Jack Kerouacs ”On The Road”. Mina favoritförfattare är just Henry Miller, Jack Kerouac och Baudelaire. Men be mig hellre att göra en lista på mina 500-bästa böcker, det vore lättare.
Har du något syfte med ditt författarskap?
Jag skriver böcker som jag hade önskat att någon annan hade skrivit. Jag lärde mig att skriva genom att läsa enormt mycket.
Lyssnar du på ljudböcker något?
Nej, jag vill hellre höra min egen inre röst inne i huvudet berätta historien för mig.
Även fast din senaste roman inte publicerades i USA så fick du väl en hel del reaktioner med tanke på bokens ämne?
Ja såklart. Hotbrev kom i mängder. Amerika är ett så fundamentalt religiöst land att något annat hade varit märkligt.Tänk att bo i ett land där människor verkligen bokstavligen tror på Uppenbarelseboken, ett land där homosexuella inte får gifta sig… Därför var det intressant att skriva en bok om hur det skulle kunna bli ifall Messias skulle dyka upp.
När vi avslutat intervjun får James mitt visitkort och han frågar ifall ”The Difference Engine” (som mitt företag heter) syftar på boken av William Gibson. Jag svarar såklart ja och vi börjar prata om Gibsons författarskap. Alltför snabbt dyker hans hiss upp och jag får inte veta mer om vad han tycker om Gibson. Men jag vet att jag gärna hade pratat många timmar till med honom om diverse böcker.
2 kommentarerJag har varit i Umeå ett dygn för Littfest-medverkan, och gud, vad kul och bra det var! Det fortsätter idag med finfint program, så gå dit om ni har möjlighet! Om ni inte har det finns flera seminarier på nätet redan och fler livesänds idag, kolla här.
Jag pratade med Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren om ”Cirkeln” igår tex. Innan det lyssnade jag på Nina Hemmingsson. Båda de kan man titta på i efterhand.
För si sådär 9-10 år sedan klådde hon och hennes bror mig rejält när vi spelade sällskapsspel (jag bodde i ett kollektiv tillsammans med hennes farbror). Sedan dess har jag inte träffat henne, men när jag fick veta att hon var årets vinnare av Lilla Augustpriset kunde jag ju inte låta bli att be om en intervju. Hon vann över 600 tävlanden med följande motivering:
”Kärlekssvetten” är en känslomässig jordbävning för läsaren. Med den här kraften kan en bästa väns svek drabba en ung människa – så hårt att det präglar hela den fortsatta uppväxten och kanske resten av livet. Den bakomliggande orsaken till huvudpersonens agerande – mammans cancer – antyds skickligt, med små medel. Den försonande vändpunkten i slutet – närheten till lillebrors femåriga kropp – är överraskande, sinnligt fångad, övertygande och lika stark som skildringen av jagberättarens djupa ensamhet.”
Vad betyder det för dig att ha blivit tilldelad ett så här fint pris?
Det är hur roligt som helst, och en stor överraskning. Jag tänker på Lilla Augustpriset som en liten tävling med ett stort pris. För mig symboliserar priset en uppmuntran att jag ska fortsätta att skriva och att börja ta mitt skrivande på allvar.
Har du planer på att bli författare?
Det vet jag inte. Jag inbillar mig att det här med författarskap är inget man kan planera, utan man bara skriver och skriver och sen blir det något? Vi får se vad det blir av mig. Jag misstänker också att man måste göra annat än att skriva för att ens kunna skriva.
Skriver du mycket skönlitterärt?
Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Jag skriver lite då och då, och även om jag har en hel del material tampas jag med att avsluta mina texter. Jag satte som projekt våren 2011 att avsluta en text och skicka in den, vilket resulterade i Kärlekssvetten och Lilla Augustpriset. Tänka sig!
Vad gillar du själv att läsa? Har du några favoritförfattare eller författarförebilder?
Min favoritförfattare är Victor Hugo. Les Misérables kan vara en av världens bästa böcker! Läs! Bland svenska författare och poeter gillar jag Sonja Åkesson, hon är en av mina förebilder. Min favoritdikt av henne är Församling. Annars är jag intresserad av Joyce Carol Oates – henne skulle jag vilja läsa mer av.
Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja att beskriva Jenny Jägerfeld. Hon gör ju som så mycket olika grejer. Hon debuterade med ”Hål i huvudet” 2006 och förra året vann hon Augustpriset i barn- och ungdomskategorin med ”Här ligger jag och blöder”. Hon lektörsläser och skrivkursar och frilansar. Jägerfeld är även psykolog och en gång i månaden bokcirklar hon tillsammans med Jonas Mosskin på Biblioteket Plattan i Stockholm under rubriken Psykologer läser böcker. I höst tar de sig an moderna klassiker. Bland annat ”Tärningsspelaren”. Det är jag sugen att delta i.
Hej Jenny! Vad läser du just nu?
Man kan absolut komma dit och bara lyssna och man behöver inte ha läst boken heller. I början av varje tillfälle så läser moderatorn (som är jag eller psykologstudenten Jonas Mosskin) och gästen högt ur boken för att man ska få sig en bild av hur boken är. Sen diskuterar moderatorn och gästen (som oftast är psykolog) boken ur ett psykologiskt perspektiv en stund. Varför gör karaktären si? Hur kan man förstå det i relation till hennes bakgrund eller livshistoria? Vad vill författaren egentligen säga? Finns det olika sätt att tolka boken och dess karaktärer? osv. Och sen är det fritt fram att ställa frågor för publiken. Om man vill alltså. Vi vill gärna ha en avslappnad ton i diskussionen med gästerna. Publiken ska inte känna att ”herregud vad intellektuellt avancerat, jag törs inte säga något”. Vi använder den psykologiska kunskapen på ett lekfullt, avslappnat sätt som jag hoppas är inbjudande för de som lyssnar.
Hur länge har ni hållit på med Psykologer läser böcker och vilka böcker har ni läst?
Det var min kollega Jonas Mosskin som startade den här samtalsserien/bokklubben för ett och ett halvt år sen. Jag kom med i våras som moderator. Vi har bl a haft ”Maken” av Gun-Britt Sundtröm, ”Ursäkta att man vill bli lite älskad” av Johanna Thydell, ”En dåre fri” av Beate Grimsrud, ”Min kamp” av Knausgård och många fler.
Vilken bok/vilket samtal har varit din favorit?
Jag måste nog säga ”Maken”. Den är så himla bra och det blev en rolig diskussion med publiken efteråt. Det kändes som att alla hade en egen relation till den och därmed sina egna tolkningar. Det var dessutom publikrekord med typ 200 pers och Gun-Britt själv var tydligen där (vilket jag som tur var inte visste då, för då hade jag känt mig extremt hämmad).
När du får välja helt fritt, vad för slags böcker läser du helst då?
Romaner! Romaner som innehåller en bra historia skrivna av författare som har ett eget, skarpt men ändå poetiskt språk. Jag vill inte behöva tvinga mig igenom de första femtio sidorna. Det får gärna sitta som en hammare i huvudet direkt.
På din hemsida kan man läsa att du håller på och skriver en bok för vuxna. Vilken är den stora skillnaden som författare när man skriver för ungdomar och när man skriver för vuxna?
Alltså, jag tänker egentligen inte så mycket på det. Men jag måste titta på mitt språk så att det inte blir för svårt när jag skriver för ungdomar. Som psykolog är man ju även van att uttrycka sig i textform när man skriver journaler och utlåtanden och ibland märker jag att det distanserade språket smyger sig in i texten. Men ungdomar (jag gillar inte ordet, men det finns väl inget bättre, tonåringar kanske?) är mer beroende av att historien inte har för lång startsträcka, de kan generellt ha lite lite svårare att koncentrera sig när det är så mycket annat som drar. Typ facebook… Sen handlar det om vilken historia man vill skriva, vissa passar bättre för vissa åldersgrupper. Jag skriver om en trettio-nånting-åring nu och det skulle vara svårt att göra till ungdomsbok. Min förra bok handlade om en sjuttonåring och även om jag tycker att det går alldeles utmärkt att läsa om en sådan även när man är vuxen sen länge, så kanske det hade varit svårt att sätta en vuxenetikett på den. Men jag gillar inte etiketter heller (framför allt för att de får vuxna att missa strålande s k ungdomsböcker) även om de förstås kan vara nödvändiga.
Har du alltid gillat att skriva och har du alltid läst (jag tycker att det är mycket roligare att skriva än att läsa om jag tvunget måste välja och tycker inte att det är självklart att man läser mycket om man är en skrivande person och tvärtom)?
Jag har verkligen alltid älskat att skriva och läsa. Jag skulle inte kunna klara mig utan att läsa. Jag slutar hellre äta mat. Men skrivandet känns också extremt nödvändigt. Men det har kommit och gått i perioder. I tonåren skrev jag knappt alls, men läste det gjorde jag hela tiden. Om jag har glömt att lägga ner en bok i väskan och sen får en stund över någonstans då jag inte har något att göra så grämer jag mig verkligen. Så mycket förspilld tid som jag kunnat läsa på! Jag tror att allt mitt läsande gör mig till en bättre författare. Eller, jag hoppas det i alla fall.
Bokmässan börjar ju på torsdag och jag vet att du kommer att delta i många seminarier, men finns det något ”måsteseminarium” som du absolut inte vill missa att sitta i publiken på?
Mitt schema är så tight att jag knappt vet om jag kan gå på något. Jag tycker verkligen att årets tema med tyskspråkig litteratur är så bra, för jag älskar tysk samtida litteratur. Så om jag hinner vill jag hemskt gärna gå på Silke Scheuermanns seminarium 1, 2, 3. Sen ska det bli roligt att lyssna på min författarkollega Åsa Anderberg Strollo (seminarium 1, 2, 3) när hon berättar om sin nya roman ”Hoppas”, som handlar om hemlösa unga tjejer i dagens Stockholm, extremt viktigt tema.
Foto: Robert Nordgren
Kommentera
I helgen trodde jag att jag skulle bli utan måndagsmöte så i stress mejlade jag två personer nästan samtidigt. Jan Gradvall svarade först och blev det officiella måndagsmötet. Den andra personen var Martin Jern så nu slänger jag in intervjun med honom som ett spontant torsdagsmöte istället. Han har skrivit två ungdomsböcker, ”Så värt” och nu senast ”Affektion”.
Vad läser du just nu?
As we speak håller jag på med tre böcker: ”A storm of Swords” av George R R Martin, ”Sportjournalisten” av Richard Ford och ”Regnkungen Henderson” av Saul Bellow. Jag lånar och köper väldigt mycket böcker, men jag tycker att det är okej att sluta läsa om jag tröttnar. ”A song of Ice and Fire”-serien kommer jag dock inte sluta med i första taget! Jag ser fram emot att börja läsa Knausgård också, tror att ”Min Kamp” blir nästa bok.
Du har precis släppt din andra ungdomsbok ”Affektion”. Vad tycker folk som läser den? Jag är nyfiken eftersom Kate i den är så jäkla hård (ingen sk mysig tjej) och man blir både berörd och illa berörd av henne. Vad får du för reaktioner?
Jag har fått bra reaktioner och recensioner, och är nog snarare lite besviken på att inte ha fått något hatmejl eller sågning. Dock känner jag mig ganska missförstådd. ”Affektion” är inte tänkt som socialrealism. Den är inte tänkt att vara ”viktig”. Och en tröttsam grej när man skriver för unga är att man först måste ta sig förbi den vuxna analysen och dess föreställning om vad som är bra eller dålig moral, innan boken möter de unga läsarna. Det är som en vägg av lärare, bibliotekarier och recensenter mellan mig och läsarna. Som att dom bestämmer vad som får komma förbi.
Jag har jobbat hårt med att sudda ut allt som har med moral att göra, för jag har inget jag vill säga om unga eller ungdomen, men då reagerar läsare istället på bristen av pekpinnar, typ: ”jättebra att det inte finns några pekpinnar”. Eller så bedöms man efter läsarens egna erfarenheter, ungdomslitteratur som någon slags terapi: ”jag är nog inte målgruppen, för så här var inte min uppväxt, men kanske kul för andra”. Som att jag skulle läsa ”Snabba cash” och konstatera: ”det är inte riktigt min genre, jag är ju ingen gangster, man kanske kul för kåkfarare”.
”Affektion” är ingen bruksanvisning hur man överlever ungdomen eller beställningsverk från RFSL eller Bris. Och meningen är inte att man ska tycka synd om huvudpersonen Kate. Ska man tycka synd om någon så är det alla vuxna. För vi vuxna har skapat en jävla Mad Max till samhälle som Kate är en produkt av, och som vi varje dag ger i present till våra barn och barnbarn. Och what goes around comes around. ”You be actin like a bitch, so we treat you like a bitch”. Man blir knullad och man knullar andra, det är vad ”Affektion” handlar om.
Det är ju också alltid en ständig diskussion om vad är en ungdomsbok och vilka åldrar och sånt. Slentrianmässigt så får de ofta stämpeln 12-15 år fastän böckerna kanske inte alls passar för en 12-åring. Hur tänkte du när du skrev ”Affektion” – visste du från början att det var en ungdoms eller var det något du kom på efterhand? Kate är ju liksom inte en typisk 16-årig tjej med typiska 16-åriga erfarenheter, och ”Affektion” är inte heller en ”typisk” ungdomsbok.
Med min första bok ”Så värt” kände jag i efterhand att jag eventuellt hade hukat mig för långt ner till den unga läsaren, typ: ”Här kommer en bok som är skriven så att du kommer gilla den…” Den kändes väldigt safe. Kärlek, vänskap, skejt, msn, igenkänning i språket och uttrycken etc. Jag fick mycket cred för just igenkänningen, men jag tycker det är billiga poäng. Och jag tror det är just det som definierar den där bilden av ungdomsboken som något sämre än vuxenlitteratur. Det där att man skriver skämt som unga ska skratta åt. Att man anpassar sig. Det är manipulation och kan klinga falskt.
Så planen med ”Affektion” var att fortsätta skriva för unga, men att sträcka på ryggen och sluta fjäska så jäkla mycket. Och så bestämde jag mig för att göra det svårare för vuxna läsare. Att nästan helt sudda ut vad som är rätt eller fel och gott eller ont. Alltså total post-modernism, nästan nihilism, som kan sammanfattas ungefär såhär: En ung kvinna, Kate, håller ett 150-sidors tal till världen som har format henne. Kate vill bli räddad, och förväntar sig att bli räddad av någon vuxen, men eftersom vuxna också behöver bli räddade så finns det ingen räddning för någon alls.
Det är kanske en cynisk tanke, men jag tror att vi måste sluta oroa oss så mycket för unga och istället oroa oss för oss själva.
Vad gillar du att läsa själv?
Numera gillar jag att läsa nästan allt. Fin- och fullitteratur, spelar ingen roll. Jag har ju till och med börjat fantasy i o m George R. R. Martin romansvit! No thanks till mina lärare eller bibliotekarier i skolan som tvingade mig att läsa Stagnelius och Tomas Tranströmer som femtonåring. Herre jesus, dom visste verkligen hur man skulle döda läslusten.
Hur svårt kan det vara? Det finns en miljard böcker att välja på! Om läsning ska bli en del av vardagen måste man få läsa om sånt som intresserar en eller som man tycker är kul. Kanske deckare, kanske seriealbum, kanske en blogg man gillar. Jag tycker unga kan få läsa Hobbexkatalogen, bara de ser läsning som något positivt.
Litteraturkanonen kan man ta itu med när man verkligen börjat gilla att läsa. Eller när man pensionerat sig.
Säg några bra titlar från det senaste året?
Det senaste året har mina bästa böcker varit Jonathan Franzens ”Freedom”, Sofi Oksanens ”Utrensning” och David Granns ”Lost city of Z”. Jag vet inte vad de har gemensamt förutom att det är väldigt spännande och välskriven fiktion. Böcker som man sugs in i snabbt, inte släpper taget om innan slutet. Jag gillade även John Ajvide Lindqvists ”Tjärven” jättemycket. Och varje gång det kommer en ny Harry Bosch-roman känns det lite som julafton.
Gillade du att läsa när du själv var 12-15? Minns du vad?
Jag gillade absolut att läsa då. Hoppas att ”Kalle Anka”-pocket räknas för dom förgyllde verkligen tillvaron. Sen läste jag Fem-böckerna också. Och det var någon fotbollsserie som jag inte minns namnet på. Max Lundgren. ”Berts dagbok” älskade jag. S.E. Hintons ungdomsböcker. ”Det blåser på månen”, fast då var jag kanske lite yngre.
Jag tycker unga har det sjukt lyxigt idag som kan läsa på internet också. Tidningar, twitter, Facebook, bloggar; allt finns ju där, precis vad man vill, när som helst. Jag tror att internet är jättebra för läsandet i allmänhet.
Du har också skrivit manus till en film, ”Fjorton suger”. Vilken roman, och inte dina egna nu, skulle du vilja filma nu om du fick önska helt fritt?
Eftersom jag driver ett produktionsbolag så händer det då och då att jag kontaktar bokförlag angående filmrättigheter, men det är ju ALLTID nån som redan köpt dom (antingen reas rättigheter ut eller så har jag otroligt klyschig smak). Senast i våras jagade jag rättigheter till William Sutcliffes ”Are you experienced?” (En tripp till Indien); en brittisk bok om en kille och tjej som backpackar i Indien. Men ett franskt bolag hade precis köpt den. Jag blev skitsur.
”Var är Alaska”, som är en av mina absoluta favoritböcker, hade varit askul. Josh Schwartz har varit på gång med en filmatisering i fem-sex år nu, men det verkar inte bli något. Det är dags att låta mig ta över.
1 kommentarBokcirkus är en bokklubb med sex medlemmar. De träffas en gång i månaden och diskuterar en bok. Dessutom har de en blogg där de tipsar om böcker och gillar James Frey. En av cirkusartisterna heter Anna Söderbom. Hej bokkonsument!
Senast lästa: Fan också, det är ju en chicklit. Ingen cred här inte. Det är Lauren Conrads ”LA Candy”. Just snyggt som första svar.
Senast köpta bok: Beställde hem Knausgårds ”Min kamp 1″ och Mario Vargas Llosas ”Den stygga flickans rackartyg”.
Senast lånade bok: ”LA Candy” – den lånade jag av Linn här i bokcirkus! Och ”En halv gul sol” också förresten, men den har jag inte hunnit läsa.
Senast fådda bok: Hrm. Jag vet inte faktiskt. Det är ingen som gett mig någon bok på sistone. Jo jag fick Mons Kallentofts ”Vårlik” i en goodiebag för ett tag sedan.
Favoritbokhandel: Jag handlar ju mest på Adlibris tror jag men det finaste är förstås att gå in i en bokhandel pga känslan. Hedengrens på Stureplan är fin.
Favoritbibliotek: Åh, stadsbiblioteket i Stockholm är så himla fint där mitt i rotundan! Men Malmö stadsbibliotek tycker jag också mycket om.
Antal lånekort: Jag har bara ett numera, på Stockholms stadsbibliotek.
Använder som bokmärke: Vanligtvis gamla kvitton, men nu har jag ju köpt ett sånt där från SOS Barnbyar pga är mycket medmänsklig och empatisk.
Favoritfärg på bok: Eh, ska man ha en sådan? Jag gillar sådana med mycket färger, som Zadie Smiths böcker.
Favoritmat/snack vid läsning: Vad som helst. Helst ej något kladdigt, man vill ju kunna bläddra i boken utan att göra den äcklig.
Favoritdryck vid läsning: Jag får höstig känsla av frågan och tänker te? Helst under en filt. Men det stämmer inte så bra just nu i värmen.
Favoritställe att läsa på: I sängen tycker jag nog mest om att läsa, innan jag ska sova. Men jag orkar sällan läsa så mycket då. Blir oftast bara några sidor. När jag läser som mest åt gången är nog på tunnelbanan.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Jag försöker göra en Johanna Ögren här och se om jag har siffran i huvudet (hon använder ju tydligen inte bokmärken). Jag tror att jag är på sidan…25? (Facit: sidan 34. Tur att jag har bokmärke.)
Den här boken köper jag till en förälder: Jag har gett pappa John Pilgers ”Den dolda dagordningen” och Douglas Adams ”Liftarens guide till galaxen”. Han har inte läst någon av dem. Så jag vet inte. Mamma läser mycket deckare men eftersom jag knappt har läst en enda har jag inga bra tips på den fronten. Hade tagit någon från topplistan?
Den här boken köper jag till min bästa vän: Något av James Frey förstås!
Den här boken köper jag till en partner: Alltså, vadå ”en partner”? Kan endast förhålla mig till min egen. Jag gav honom senast ”Kärlek i kolerans tid” av Gabriel Garcia Marquez och den tyckte han om. Skulle jag ge honom ytterligare en (men alltså, någon måtta får det vara) ja, då hade det nog blivit nån pretto-bok på franska. Typ ”L’étranger” av Camus. Sånt gillar han.
Favoritgenre: Är James Frey en genre? Hehe. Jag har svårt att dela in böcker i genre förutom uppenbara såsom deckare, biografieroch chicklit. Känns dock som att James Frey borde vara en egen genre.
Favoritformat: Pocket. Lätt att bära med, lätt att hålla i.
Författarfavorit: Det börjar ju kännas lite tjatigt det här men har ni hört talas om…ehm, vad hette han nu igen…James Frey?
Den tjockaste bok jag läst: Oj, det vet jag inte. ”Freedom” av Jonathan Franzen var rätt så tjock men vet inte om det är den tjockaste.
Den tunnaste bok jag läst: Hah, det kanske är ”Stad i ljus” av Eyvind Johnson. Som jag inte ens läste ut eftersom jag var tokstressad när jag skulle resa till Colombia och hinna fixa massa saker innan bokcirkus!-mötet.
Favoritljud när du läser: Regn! Vill gärna vara inomhus dock.
Favorittidning: Språktidningen.
Prenumererar på: Ingen. Men jag skulle vilja prenumerera på Språktidningen.
Favoritbokblogg: Jag vet inte om jag kommer att bli utfryst ur bokbloggsvärlden nu men jag läser knappt några. Den enda bokblogg som jag har i min reader är faktiskt Bokhora. Men jag går in och läser lite olika då och då för att uppdatera mig och jag tycker att det är jättebra när jag vill läsa om en särskild bok. Jag tycker dock inte om att läsa långa recensioner där handlingen rabblas upp innan jag har läst boken så sådana skippar jag gärna. Jag vill ha personliga omdömen och helst ska de inte avslöja allt för mycket.
Min sämsta läsning någonsin: Jag gillade verkligen inte Kajsa Ingemarssons citronbok och hade även mycket svårt för ”Utan ett ord” av Linwood Barclay. Tyckte att båda saknade bra språk och de kändes platta och gav mig inget. En gång läste jag fem sidor ur en Liza Marklund-bok också. Sen stängde jag den.
Mitt bästa bokminne: Ska vi gå längre tillbaka i tiden minns jag att jag älskade ”Jag saknar dig, jag saknar dig!” av Peter Pohl och Kinna Gieth. Jag läste ”Freedom” i solen vid en pool i Colombia, det kändes också helt okej. Men överhuvudtaget är de bästa minnena böcker som bara inte går att lägga ned.
Senaste bokfyndet: Vet ej. Mina senaste böcker från Adlibris?
Senaste impulsköpta bok: Jag minns faktiskt inte. Det var så längesedan. Köpte inga böcker i Colombia för där är det tokdyrt och har inte hunnit köpa fler än Frey, Knausgård och Vargas Llosa sedan jag kom hem.
En bra bok att ge bort: Det kan man väl inte svara på så generellt? Men alltså, okej. Jag SKA snart sluta tjata (enkäten är ändå snart slut) men James Freys ”The Final Testiment of the Holy Bible”. Den tycker jag att folk ska läsa.
Bokgenre som jag undviker: Jag har ju som sagt knappt läst en deckare. Inte för att jag medvetet undviker men för att det oftast finns andra böcker som jag hellre läser.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Jag slänger inte förrän det är väldigt väldigt fullt i bokhyllan men sist jag rensade gav jag dem till Stadsmissionen.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Jag fyller lite halvhjärtat i på bok.nu men långt ifrån alla böcker får vara med där. Annars har jag böckerna i hyllan och i huvudet.
Så här sorterar jag min bokhylla: Färg!
Nästa bok jag ska läsa: Det blir banne mig Knausgård! Som jag har längtat!
Föregående
AllaBokpodden!
Senaste kommentarer