Läsning « Bokhora

Bokhora.se

04/06 2018
1:38

När Karin och jag pratade om att börja podda hade vi två alternativ: Hästpodd eller bokpodd. Det blev till slut en podd om läsning och jag är så glad över det! Mellan raderna har gjort att jag är tvungen att läsa minst en bok varje vecka. Inte nog med det, jag har inte tid att sitta och tveka mellan vilken jag ska läsa, ni vet så där som man gör på Netflix: skrollar runt bland halvbra alternativ i 45 minuter och så slutar det hela med att man ser fem minuter av en helt okej-serie och somnar sen. Det GÅR inte när man måste läsa en hel bok tills nästa inspelning. Då är det bara att ta en som verkar bra och är det inte bra får man trösta sig med att det blir ett intressant snack i podden.

Just nu gör vi ett samarbete med Årets bok. Det är ett kul samarbete eftersom alla böckerna håller en hög nivå, men också för att jag är tvungen att läsa genrer jag vanligtvis slentrianmässigt hoppar över. Till exempel feelgood, jag har fått för mig att feelgood är förutsägbart och krystat roligt och sockersött och att det därför inte är något för mig. En annan genre som inte kommer högst upp på min lista är historiska deckare, men efter att Karin pratat om Niklas Natt och Dags 1793 ska jag nog läsa den i sommar. Vidga mina vyer och krossa lite egna fördomar.

Jaja, med tanke på att många har mer tid att läsa under sommaren tänkte jag lista några av mina favoriter den här säsongen (vi har pratat om alla i podden).

”Nej och åter nej” av Nina Lykke. Medelålderspar som tycker att de gjort allting rätt är ändå olyckliga och försöker på varsitt sätt ändra på detta.

”Darling Mona” av Lena Ackebo. Sista delen i trilogin om systrarna Barbro och Mona. Träffsäkert om syskonrelationer.

”Låt oss hoppas på det bästa” av Carolina Setterwall. Carolina vaknar upp och hittar sin sambo död i den gemensamma sängen. Om relationen före och efter. Hemskt, vackert, osentimentalt och garanterat en av årets böcker nästa år.

”Mischling” av Affinity Konar. Vi lär känna tvillingsystrarna Pearl och Sascha i tåget på väg till Mengele Zoo där nazisterna experimenterar på människor.

”Ett jävla solsken – En biografi om Ester Blenda Nordström”. Historien om en wallraffande journalist innan wallraffandet var ett begrepp. Ja och om en spektakulär kvinna, journalist och författare i början av 1900-talet.

”Lincoln in the Bardo” av George Saunders. Okej, den här har jag inte läst själv, men vet att Karin älskade den så den ligger på min läslista.

4 kommentarer
21/05 2018
7:17

Kul upptäckt på insta! Jag kommer definitivt bli medlem!

Kommentera
16/05 2018
21:46

Så skulle Netflixserien kunna heta om Bill Clintons kommande deckare filmas. Eller varför inte ”Clinton Peaks”!

I alla fall om jag får bestämma. Jag behöver nämligen hitta på en efterhandskonstruktion som inte ger mig panik över att jag lagt värdefull lästid på inte mindre än fem st böcker om makarna Clinton och deras politik. Jag vet inte varför men jag tycker amerikansk politik (efter 1950) är intressant. Jag lär mig mycket genom böckerna men har aldrig känt att det läsandet fyller något egentligt syfte, vad ska jag med den kunskapen till liksom?! Värdelöst! Så kände jag till jag läste ut ”HRC” av Amie Parnes och Jonathan Allen och kort därpå hörde att Bill Clinton skrivit en deckare som kommer ut i juni. Då föll alla pusselbitarna på plats: paret Clinton, Twin Peaks och till och med Kerstin Ekman hänger ihop!!!

För de flesta kommer det säkert inte som en överraskning att Twin Peaks och Clinton är som ler och långhalm. Bill fick två mandatperioder, många tycker att den andra spårade ur, och sen försökte Hilary göra en tredje uppföljare flera år efter som inte alls blev som de två första men bra ett annat sätt och egentligen mer intressant. Precis som serien alltså. I Twin Peaks är sheriffen döpt efter en demokratiskt president. Och den där kvinnan som Dale alltid pratar med om alla beslut han tar heter Diane, alltså Hillarys mellannamn.

Och så vidare. Det här är bara de ytliga grejerna som alla vet om. Men här kommer de bevis som man kanske inte tänker på i första taget:

1. ETT RUM MED FÄRG

I Twin Peaks-mytologin finns tre platser där det händer extra tossiga saker, varje har sin egen färg: The black lodge, the white lodge och the red room. På wikipedia står det:

”As events in the series unfold, it becomes apparent that the characters from the Red Room, the room itself and the Black Lodge, along with the White Lodge, are connected.”

Karaktären Hawk beskriver det såhär: ”The legend says that every spirit must pass through there on the way to perfection. There, you will meet your own shadow self. My people call it ‘The Dweller on the Threshold’ … But it is said, if you confront the Black Lodge with imperfect courage, it will utterly annihilate your soul.”

Min partner Helena påpekade för mig att man aldrig säger ”Red room” utan enbart ”Black Lodge”. Detta är alltså samma ställe. Red room kallas den bara i beskrivningar. Som t.ex. i Laura Palmers dagbok:

”February 22nd. Last night I had the strangest dream. I was in a red room with a small man dressed in red and an old man sitting in a chair.”

Så i Twin Peaks är finns det röda rummet i The black lodge. I Clinton Peaks finns det röda rummet i the white house. Det byter visserligen möblering lite mellan de olika administrationerna men de maffiga gardinerna, de röda vägarna, den udda vita statyn och de utställda stolarna är alltid kvar på ett eller annat sätt.

2. KLÄDD I RÖTT

”I was in a red room with a small man dressed in red and an old man sitting in a chair.”

Så skrev Laura som sagt. Men eftersom allt är lite twistat och tokigt i Clinton Peaks jämfört med Twin Peaks så är det istället en kvinna klädd i rött som sitter bredvid en liten man. Mannen på bilden nedan är Robert Reich som var arbetsmarknadsminister i säsong ett av Clinton Peaks (alltså Bill Clintons första mandatperiod 1993-1997). Idag skriver han böcker och är med i en dokumentär på Netflix där han skojar om sin längd och förklarar nationalekonomi.

3. BYXDRESSAR ÄR RÖDA, ROSOR ÄR BLÅ.

Det är extremt tradigt att påpeka och ständigt ta upp kvinnliga politikers sätt att klä sig. I det här fallet är det dock motiverat eftersom kläder och färg är starka indicier mellan Twin Peaks och Clinton Peaks. Den röda klädseln har vi redan noterat. Den blå rosen i Twin Peaks är symbol för extra svåra uppdrag relaterade till Project blue book.

Innan Hillary Clinton gav sig in politiken på heltid var hon jurist. Hon jobbade på en av de äldsta advokatbyråerna i USA: Rose Law Firm. I boken ”First in his class” om Bill Clinton kallas advokatbyrån: ”the legal arm of the powerful”.

I en av böckerna om Hillary (minns inte vilken det var nu) finns en officiell bild från tiden som advokat på Rose Law Firm. Vilken färg bar hon då på kläderna? Blå såklart.

Och vad heter den enda juristen i Twin Peaks? Clinton Sternwood såklart.

4. HOPPSAN KERSTIN

Hoppet till Kerstin Ekman är inte så långt som man kan tro. När man tänker på ordet skandal i samband med namnet Clinton tänker många på ”Lewinsky-affären” men en skandal som faktiskt slutade i fängelsestraff för en av de inblandade var Whitewater-skandalen. Jag har läst mycket om den men tycker fortfarande det är krångligt att återge. I korthet gick den ut på att Clinton under sin tid som Attorney General i Arkansas samtidigt var inblandad i en investering i semesterbostäder vid White River. Bolaget hette Whitewater Development Corporation och fick ge namn åt skandalen där Clintons anklagades, men aldrig åtalades, för ekonomisk brottslighet och maktmissbruk.

Kerstin Ekmans bok ”Händelser vid vatten” kom ut under samma år som skandalen briserade och handlar om platsen ”Svartvattnet”. Boken beskrivs såhär av förlaget:

”I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land. Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. ”

På samma sätt som i Twin Peaks så länkas Clinton Peaks ihop med Svartvattnet via Whitewater (Vitvattnet) och skogen. I Twin Peaks är kraften i skogen alltid närvarande. Och sågverket. Min egen teori har alltid varit att skogen hämnas på invånarna i Twin Peaks eftersom de kapar ner den. I Ekmans by Svartvattnet är skogsbolagen också en ond kraft och

”När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar.”

Dimman i Twin Peaks är också närvarande i Svartvattnet där till och med dess latinska namn förklaras. Vid ett annat ställe skriver Ekman om dimma och kaffe:

”Han fick kaffe, kunde säga nej eftersom det var bryggt och mörkbrunt. Därmed fördrevs sista tanken på sömn. Förresten var den skumma timmen snart över. Dimstråken flöt genomlysta i floarna.”

I ”Grand final i skojarbranschen” skriver hon om deckarförfattaren Lillemor som har en doppelgänger som är ansiktet utåt medan hon står för skrivandet. En form av spökskriveri. Något som Bill Clinton nyttjat när hans första deckare nu skrivits.

Kan jag legitimera att jag läst så många böcker om Clintons nu eller måste jag läsa även Bills deckare?!

5 kommentarer
05/05 2018
17:49

Jag fick en förfrågan att skriva en längre krönika om metoo-uppropet i USA. Min första reaktion var som vanligt: ”Åh vad skönt att skriva krönika, då behöver jag inte intervjua någon!”. Sen började jag skriva och kom ihåg att det tar mycket längre tid att slänga ihop en snygg skriven krönika än att intervjua och skriva ut en artikel. Jag väger varje ord, omformulerar varje mening och stryker. Till slut är min timlön nere på några cent.

Jaja, kul med tidsdrygt med krönika. Min tes i just den här är att det är lätt att vara överens om att stormrika gubbar som Harvey Weinstein och Bill Cosby är skitstövlar och att att revolutionen med metoo ligger i att inte ens priviligierade, mäktiga män står säkra längre. Däremot har vi fortfarande svårt att acceptera att ”bra killar”, de som vi känner och gillar, också kan begå övergrepp.

Brukar ta hjälp av Patrik Lundgrens krönikebok ”Facit” när jag kör fast.

1 kommentar
20/04 2018
2:55

I det senaste avsnittet av Mellan raderna pratar vi om bättre och sämre virala beteenden i politik och popkultur. Jag har läst Jack Werner som har skrivit om myter på nätet och vikten av källkritik i boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”. Är det en trollkommentar som kan sammanfatta vår samtid eller har vi alltid jobbat så? Karin tipsar om AJ Finns mästerliga ”Kvinnan i fönstret” (ska själv börja läsa den nu så att vi kan fortsätta diskussionen nästa vecka) och vem som döljer sig bakom pseudonymen. Jag tipsar också hittat ett Potter-alternativ till åttaåringen.

Vi pratar också om Monika Fagerholms skrivarskola och om hur hon både avdramatiserar och dramatiserar skrivandet. ”Skriv som om du var ett litet djur”. Det här är en av de allra, allra bästa föreläsningar om skrivande jag någonsin hört. Varsågoda:

1 kommentar
09/04 2018
18:03

För att ha något att prata om i Mellan raderna-podden försöker jag läsa minst en bok i veckan. Det går inte alltid sår bra, men oftast lyckas jag. Eftersom veckan och livet båda är korta vill jag helst läsa nåt bra och är ganska sträng mot böcker som jag inte gillar. Märker jag att jag irriterar mig på något blir det lätt att boken får ligga och jag läser nåt annat. Jag kommer ändå inte att hinna läsa världens alla böcker så varför inte satsa på de jag tycker om, resonerar jag.

Häromdagen började jag läsa på en ny bok av en författare jag vanligtvis gillar. Men jag vet inte om vi vuxit ifrån varandra eller om den här boken bara inte höll måttet, men jag kom bara tjugo sidor in innan jag bytte bort den. Jag störde mig på att allt förklarades så ingående och många gånger. Den gamla hunden var grå, hade en nos som ljusnat under åren, hade trötta gamla ögon, rörde sig stelt PÅ GRUND AV ÅLDERN och så vidare. Samma sak med kanalen, den var smutsig, mörk, djup, svart, oren, farlig, giftig och så vidare sida upp och sida ner. Jag blev nästan förnärmad över att författaren inte hade större förtroende för mig i egenskap av läsare.

Vad får er att sluta läsa en bok?

21 kommentarer
08/03 2018
22:45

Igår spelade Karin och jag in avsnitt 100 av Mellan raderna med Jihde och Öhman. När vi började podda tillsammans hade vi bara träffats en gång på fest fest här i L.A. Vi pratade lite och kom underfund med att vi båda gillade hästar och böcker. Vi valde böcker som tema för podden och har sedan dess lärt känna varandra främst genom att prata läsning en gång i veckan under hundra veckors tid. Det är mer än vad jag umgås med de flesta av mina vänner.

Oftast tycker vi lika om böckerna vi läser, men jag gillar när våra åsikter går isär. Det är inte bara intressantare så, men också ett tecken på att vi är så pass goda vänner att vi vågar säga emot varandra. I veckans avsnitt pratar vi som hastigast som ”Ragga som du shoppar” och dyker djupare ner i ”Tjockdrottningen” av Moa Herngren. Är det okej att smalisar skriver om tjockisar? Det blir också Geid Gulliksens ”Je sus -Hur ska man leva” och ja det vanliga feministsnacket.

PeppeKarin

Kommentera
22/02 2018
16:37

Jag håller på och kämpar med ett manus (världens mest ooriginella mening 2018) och försöker analysera dramaturgin och varför jag tycker att en historia är bra i inte bara böcker, utan också film och radio. Jag älskar till exempel HBO-serien ”High Maintenance”. Den är som en novellsamling där den röda tråden är killen på cykeln som rör sig runt New York och säljer gräs. Varje avsnitt ger tittaren en inblick och kort historia i en gräsköpares liv. Så sympatiskt och välberättat.

Ett annat tips är Sveriges Radios P1 dokumentär ”Min vän mördaren” som handlar om hur två svenska kvinnor får varsin brevvän i ett fängelse i USA. Historien fokuserar på den ena av fångarna och åtminstone jag drivs mellan att känna empati och förskräckelse. Jag har tipsat mina kompisar om den här dokumentären och alla har tyckt olika om den. Nyfiken på era reaktioner. Vi talart för övrigt om den i senaste Mellan raderna:

Kommentera
13/02 2018
0:09

På fredag och lördag sträckläste jag Agnes Lidbecks ”Finna sig” och på söndagen insåg jag att Lidbeck var gäst på P1:s Söndagsintervjun. Det kändes som om jag fått en present. När det dessutom visade sig att intervjun var riktigt jäkla bra blev jag ännu gladare. Lidbeck verkade så smart och icke-pretentiös, trots att hon sa saker som att hon blev sjuk av att inte skriva och att hon nuförtiden försöker tygla sig genom att bara skriva en timme om dagen (de veckor hon inte har barnen).

Hon sa också att hon skriver till country för att få in rätt rytm och att det gör att hon ibland, när hon skriver om ett stycke, lyssnar på samma låt sjutton gånger. Spontant tror jag inte att jag skulle kunna skriva till musik, eller kanske klassisk musik då. Men musik där någon sjunger, tror jag, skulle distrahera mig. Men vem vet, kanske värt att testas på. Att Lidbeck är noga med rytmen i texten tänker jag att grundar sig i att hon skriver poesi.

Nytt avsnitt av Mellan raderna-podden utkommer på torsdagen, då talar vi om ”Finna sig”, Söndagsintervjun och om en bok bara kan få vara en bok eller om den alltid är en spegling av samtiden.

 

Kommentera
07/02 2018
9:45

Jag fick jättemånga fina tips angående min läsutmaning månad i titeln. En av de fattigare månaderna är denna månad, enbart två tips med februari i titeln. Ska förbi bibblan imorgon och se om någon av dem finns inne och tar beslutet då. Så har du en brasklapp med februarititel så släng gärna in den i kommentarsfältet.

För den som är intresserad av se lite statistik har jag sammanställt tipsen från Facebook, Instagram och kommentarsfältet. Om jag gjort rätt går det att hålla muspekaren över respektive färg och se allt i % samt mängden tips.

9789185905034 februari-tva-berattelser

11 kommentarer