Vissa böcker känner man ett större gilla-behov för än andra. ”Wunderkind” tillhör den gruppen. Den kommer ut på förlaget 2244 som fokuserar på litteratur från länderna kring Svarta havet och jag tycker det är behövligt, annorlunda och spännande.
I ”Wunderkind” händer allt i Sofia i Bulgarien och året är 1987.
Huvudpersonen Konstantin är 16 år och ett underbarn på piano som studerar vid Musikskolan för begåvade barn. Jag vill gilla Konstantin. Gärna älska honom. Men jag tror inte jag gör det. Jag har ändå försökt nå dit med de perfekta förutsättningarna för jag tog med den här boken på en lång tågresa. Är det någonstans det är bra att läsa så är det ju såna, right? Så jag läste och kämpade. Nu efter 122 sidor är jag väldigt less på Konstantins ständigt upprepade kritik mot sina klasskompisar och sitt förtryckande samhälle. Obs! Är inte emot förtrycket, är bara emot att sida upp och sida ner läsa hans klagomål om hur alla utom han själv är dumma marionetter som antingen inte fattar något eller inte har någon ryggrad. Det är liksom antingen det eller hans pianolektioner (roligt), eller hur han träffar och ligger eller försöker ligga med tjejer (mindre roligt pga enformigt). Klagomål / piano / tjejer / klagomål / piano… Ja, ni fattar.
Är det någon här som läst hela? Tar det sig, blir det något mer? Jag är ganska färdig med intrigen så här långt, så jag och Konstantin är i trängande behov av ett lyft för att bli *like this*.
5 kommentarer
Jag har inte haft så bra läsflow sista tiden när det gäller att hitta ungdomsböcker som får mig att tappa andan. ”Luftsprång” av Annika Widholm kändes ungefär som boken av Malin Stehn. Det vill säga: ”jodå”. Allt var på sin plats, och det var ett annorlunda ämne med parkour i centrum så det var ju lite spännande. Men… Jag vet inte? Kan precis som med Stehns bok inte förklara VAD jag saknade för det var inget direkt, men det lyfte bara inte för mig. En solklar mittemellan-bok om Linnea som efter att ha skadat foten på sitt elitgymnastikläger inte känner för att åka direkt hem (hennes familj är borta) och pga det stöter på några andra ungdomar som håller på med parkour.
Tja. Jodå.
Sorry för det ofullständiga förklarandet…Nu vill jag verkligen hitta någon där jag bara måste läsa ett kapitel till och ett till och ett till.
2 kommentarerNu är det dags för auditions till filmatiseringen av ”Cirkeln”. Känner du att du eller någon du känner skulle platsa? Sök för sjuttsingen! Så himla intressant att följa tycker jag. Vilka svenska ungdomsskådisar som är lite kända skulle man kunna tänka sig om man vill spekulera?
(Roligast vore om det var okända kids som får sitt stora genombrott sen, tycker ni inte?)
1 kommentar
Titta! En serie av Mats Jonsson som du kanske inte har läst?
Så här beskriver Mats det på sin blogg:
Och köttet blev till ord, publicerades i nr 1/06 av tidskriften Provins och handlar om hur jag blev serietecknare. Som en bonus innehåller den min första självbiografiska serie Min prao, som inte heller den har lästs av så många. Mycket nöje!
Kommentera
Johanna Lindbäck skrev om ”Ankomsten” tidigare idag och i sammanhanget vill jag gärna tipsa om en sida som handlar om ett projekt kring just den boken.
Katarina Lycken Rüter, som arbetar på Östra Reals gymnasium i Stockholm, och Annelie Drewsen, på Ross Tensta utanför Stockholm, har tillsammans genomfört ett projekt med sina klasser. Eleverna har läst Shaun Tans ”Ankomsten” och projektet finns beskrivet på en sida som heter just Ankomsten. Jag tycker att projektet är intressant eftersom det skapat möten mellan människor som kanske inte hade träffats annars. Och detta alltså kring en sådan gripande och välberättad bok som ”Ankomsten” är. Den skulle jag vilja bokcirkla någon gång!
20/5 pratar Katarina och Annelie om sitt projekt på Institutionen för Språkdidaktik och det verkar främst vara för lärarstudenter, men en får hoppas att de får chansen att berätta om det vid fler tillfällen.
Som vanligt får ni gärna tipsa om andra liknande projekt i kommentarerna!
1 kommentar
Det har lästs serier! Jag gick till Medis-bibblan som har ett stort urval och lånade loss. På stark uppmaning från JoK tog jag ”Ankomsten” av Shaun Tan. I vår senaste podcast kallade hon den för en av sina största läsuppleveleser. Det blev det nu inte för mig, men jag gillade den precis lagom mycket iallafall så no worries Joko.
Det speciella med ”Ankomsten” är att den inte innehåller ett enda ord, det är bara bilder. Jag som tycker att jag är så dålig och slarvig på att läsa bilderna i serier – det här var ju passande för mig. Jag fick ljuda mig igenom den, ruta för ruta. Om ni förstår.
”Juni” av Julia Thorell. Självbiografisk serieroman om en tjej som växer upp i ett gränslöst hippiekollektiv och sen börjar på Konstfack och försöker hitta sin plats och roll i livet. Så liten berättelse liksom? Det är säkert privat angeläget för Julia Thorell, men hur och vad i det här ska angå andra? Jag tyckte bara det var ytligt, kort och allmänt ointressant.
”Mig blir du snart kär i” av Nanna Johansson. För oss som gillar Liv Strömquist och/eller Nina Hemmingsson, pröva även Nanna Johansson! Det är bitskt, politiskt och mycket roligt. Skrattade rakt ut flera gånger, blev lite käftsmällad sådär som jag blir av Strömquists ranter, och nickade instämmande här och där. På det stora hela, väldigt väldigt bra.
JoK har också läst Nanna Johansson och givetvis Shaun Tan.
1 kommentar
Foto: Maria Nygård
Det är måndag och vi lämnar åter plats för vår gästbloggare Jessica Andersin från Bokbabbel. Idag skriver hon om hur man tar sig ur en lässvacka. Som ett brev på posten för mig (Johanna K) som har haft en bedrövlig läsvår.
Lässvackor och hur man kommer ur dem
När man läser mycket kan det ibland ändå hända att man hamnar i en lässvacka. Livet kommer emellan och stör läsningen med allt vad det innebär av flytt, sjuka barn, stress på jobbet eller annat dylikt. Ibland hamnar man rentav i den där svackan utan synbar anledning. Lässvackor tar sig uttryck i allmän håglöshet, ett kraftlöst bläddrande i böcker som inte känns lockande, oförmåga att avsluta redan påbörjade böcker samt allmänt långsam lästakt. Pågår lässvackan länge kan även en skräck för att man helt och hållet tappat läslusten smyga sig på, och det förvärrar naturligtvis situationen. Men misströsta icke, här kommer Vägen tillbaka till läslyckan™, en femstegsmetod signerad yours truly.
1. Ta det lugnt. Jag har all förståelse för att situationen kan kännas både främmande och skrämmande, men precis som i många andra situationer inverkar panik endast hämmande.
2. Berätta om din situation – för rätt publik. Här kommer en bokblogg väl till handa, skriver du om din lässvacka kommer ditt kommentarsfält snart att svämma över av medlidsamma kommentarer och hjälpsamma tips. Har du ingen blogg kan du vända dig till bokbloggarmaffian (#boblmaf) på Twitter. Det är dock av största vikt att åhöraren har förståelse för ditt problem, hånfulla och/eller klentrogna kommentarer kan rentav vara till skada.
3. Medan du inväntar kommentarerna på ditt blogginlägg kan du försöka se det positiva i situationen. Du hinner inte läsa p.g.a. flytt – tänk på det nya stora utrymme dina böcker kommer att få breda ut sig på i det nya hemmet. Det är stressigt på jobbet – kanske får du en maffig bonus du kan köpa böcker för som tack?
4. Välj en ”trygg” bok ur hyllan. Ge dig inte ut på stora och potentiellt förvirrande biblioteks- eller bokhandelsräder, troligen har du hamstrat på dig en hel del böcker till den egna bokhyllan och det är även där du kommer att hitta det du söker. Välj alltså en genre eller typ av bok som känns trygg och bra för dig och inte för svår att ta sig an. Gärna rätt så tunn också, Marcel Proust kan du spara till en annan dag. För vissa är det omläsningar som fungerar för att hitta tillbaka till läslusten, andra tar till pusseldeckare à la Agatha Christie eller Maria Lang. Personligen brukar jag vid de här tillfällena läsa ungdomsböcker, deras gripande handling och något snabbare tempo fungerar för att låsa upp knuten.
5. Läs – men utan stress. Planera inte några bombastiska läs-sessioner, då kryper bara prestationsångesten på. Dra i stället upp boken i bussen på väg till jobbet, eller kanske medan din partner tittar på någon film du inte intresserar dig särskilt mycket för. Småportioner läsning helt enkelt, och plötsligt hittar du dig slukandes boken och längtandes efter nästa. Tadaa, läslusten är återfunnen!
Jessica Andersin
Kommentera
I december förra året blev jag tillfrågad att bli ny skribent på Bokhora. Det var såklart oerhört smickrande! Men, sedan en tid tillbaka har jag mer och mer börjat känna att Bokhora är fel forum för mig och det jag vill uttrycka. Jag har därför beslutat mig för att hoppa av.
Vansinne, kanske vissa tycker, men jag väljer att följa magen snarare än hjärnan den här gången. Idag släpps vår senaste podcast som jag medverkar i. Efter det är min saga just här all. Ni som vill följa med på nya spännande äventyr kan hålla koll på @kafkapajobbet på Twitter.
Tack för mig!
11 kommentarer
Det här poppade upp på internetz igår. Författaren Maureen Johnson skrev en lång mycket intressant artikel som jag nu bara gör ett kortkort referat av. (Läs hela själv!) Ämnet var skillnad i bedömning av manliga / kvinnliga författare. Kvinnligas verk blir mycket oftare etiketterade som lätta, chicklit, sommarläsning, ytliga, etc, och detta fast de i flera fall inte alls var det. (Men vi vet ju att det räcker med en ynka liten relation i handlingen för att en bok ska bedömas som chicklit, så länge den är skriven av en kvinna.) Hur ofta hör ni ”perfekt sommarläsning” om en manlig författare? Vidare diskuterade hon sin gymnasie och high school-läsning som till 90% bestod av manliga författare. Och till slut hur bedömningen av en bok börjar med omslaget. Den ska ju först och främst tilltala en viss målgrupp, men visst lyser författarkönet igenom? Klart det gör! Och omslaget kanske har något med chicklit, lättsam och sommarläsning att göra? Eventuellt. Det här startade en liten buzz i att göra om framsidorna. What if… författaren var av det andra könet?
Om ”Game of thrones” skrivits av en kvinna istället för en man?
Det finns massa ”nya” omslag att kika på här och här bla, så gör det! En riktig ögonöppnare som visar hur extremt tydligt det är att könet gör omslaget. Inte handlingen eller huvudpersonens kön, utan författarens kön.
Man kan även läsa mer på twitter såklart. #coverflip
Foto: Maria Nygård
I maj gästas Bokhora av Bokbabbel. Hungrig läsare, fantastisk och fanatisk:
Kan man ha läsning som hobby?
Jag läser mycket. Det vet ni säkert, om ni tittat in på min blogg eller kanske följt mitt pladder på Twitter. Drygt 150 böcker i året blir det, alltså mer än tio böcker per månad. Och ja, jag läser väldigt snabbt och mycket även jämfört med de flesta bokbloggare. Är lite extrem sådär.
Men jag vet inte. Ibland får jag känslan av att det inte är riktigt okej att ha läsning som hobby. Visst är det ju ”fint” med litteratur, men för de allra flesta verkar det vara något som man gör – nästan bör göra – enbart vid sidan om. Om och när man får tid över. På semestern förstås, under mellandagarna läser man kanske julklappsboken man fick och så har man någon bok uppslagen på nattduksbordet som man läser i då och då. Utöver det: nada. Läsning är för dessa människor en förströelse när det inte finns något annat att göra. Inte något man tar sig tid för, något man kallar en hobby. Hobbyn ska ju vara aktiva saker: yoga, fotboll, matlagning, kanske stickande. Säger man att ens hobby är läsning så blir en följdfråga nästan automatisk: ”Jaha, men annars då?”
Fast jag tror att jag har kommit förbi det där nu. Med bloggen i ryggen kan jag glatt säga att läsning är det jag väljer att ägna min fritid åt.
”Men annars då?”
”Vadå annars?”
/Jessica Andersin
19 kommentarer
Föregående
AllaBokpodden!
Senaste kommentarer