Bokhora.se

26/02 2017
20:14

9789100171339

Jag har tyvärr inte läst något av Meyer tidigare så jag kan tyvärr inte jämföra den här boken med hennes tidigare. Vad jag kan säga är detta: jävlar vad bra ”Kemisten” är!

Det är väl inte omöjligt att den här boken kommer bli film men jag tycker verkligen att den är en perfekt roman som jag inte tror går att filmatisera på ett bra sätt. Framför allt för att de första 150-ish sidorna är otäckt bra i min mening och exakt den typen av bok jag gillar i spänningsgenren.

En kvinna på flykt som extremt metodiskt gör allt för att skydda sig, leva anonymt och överleva på flykt. Det jag gillar så mycket är trovärdigheten i berättelsen som uppstår eftersom varenda sak förklaras på samma metodiska sätt som Alex egna kemiska fällor beskrivs. Jag kan tänka mig att detta uppfattas som segt av många men jag älskar det – hantverket bakom att vara på flykt, alla detaljerna är extremt välarbetade hela vägen ner till svårigheterna i att sova med gasmask på.

Om Alex kan något, gör något eller lyckas med något får vi veta hur det går till, varför hon kan det och vägen till den kunskap hon har. Jag tycker det är ett väldigt smart sätt att förbereda mig som läsare på allt hon kommer möta senare. Karaktären är inte en platt actionhjälte som bara fått en massa övernaturliga skillz från ovan så oavsett hur häftiga saker hon senare klarar av så vet jag som läsare allt det hårda arbete bakom det. Jag kan inte nog understryka hur bra jag tycker det greppet är.

Jag är sällan ett fan av långa böcker och de 570 sidorna känns lite långsamma i mitten, det finns en kärlekshistoria där som jag inte alls engageras i som jag gör i övriga berättelsen men (och det här låter väl obegripligt för de som inte läst boken än) jag engageras däremot oväntat mycket i hundarnas livsöden. Jag är alltså en kattmänniska som i vanliga fall sällan läser spänningsromaner och nästan aldrig tegelstenar, ändå sitter jag där med en gråtklump i halsen, önskar jag hade en hund och bara måste få veta hur detta slutar.

Bonus från bokhora-arkivet: Intervju med Meyer från 2008

8 kommentarer
25/02 2017
9:06

Här finns de nominerade till Nordiska Rådets litteraturpris 2017. (Vuxenpriset alltså.) För Sverige är det ”Djupa, kärlek, ingen. Dikter 1992-2015″ av Ann Jäderlund, och ”Anteckningar om hö” av Birgitta Lillpers som också en diktsamling.

hjorthFör Norge är Vigdis Hjorth den ena kandidaten med sin roman ”Arv og miljö”. Jag började på den i höstas, och har nästan läst klart. Trodde jag skrev om den här då, men tydligen inte. Iallafall, jag har typ 30 sidor till slutet. Att den blev pausad är helt och hållet mitt fel för jag var stressad / tvungen att läsa annat.

När den kom ut i Norge förra året blev det en massa uppståndelse. Huvudpersonen Bergljot i ”Arv och miljö” har knappt haft kontakt med sina föräldrar senaste åren på grund av traumatiska händelser i barndomen. När hon har försökt konfrontera föräldrarna (och de tre syskonen) med det här har de förnekat allt och det har skurit sig mellan dem. Nu har pappan dött, och i arvsskiftet efter honom kommer allt upp igen.

Uppståndelsen beror på att Vigdis Hjorth är en författare som många gånger använt sitt eget liv som material och inspiration till böckerna, och varit öppen med det. Nu var det så igen hävdade en del, och tyckte att hon utnyttjade / hängde ut sin familj. Jag har inte alls följt med noga i detta, men tänk debatten kring Knausgård när hans böcker kom ut. Liknande det, gissar jag.
Och precis som när det gäller Knausgård, eller Geir Gulliksen, eller för den delen Lars Norén, kan man som okunnig och utomstående läsa verken helt utan den här förförståelsen. Jag vet knappt något om Vigdis Hjorth. Visste inget om Knausgård. Sket i allt teaternamedroppande Norén ägnade sig åt. Deras verk stod på egna ben utanför ståhejet. Så är det i fallet med ”Arv og miljö” också.
I Norge har den redan prisats massor, och vem vet, kanske blir Hjorth nästa norska författare som når ut stort utanför landets gränser?

3 kommentarer
21/02 2017
10:00

Jag är en en regelbundet oregelbunden läsare av Sandra Beijers blogg och har gillat den + hennes kommentatorer i flera år. Hon skriver skitbra och det är oftast väldigt bra och bjussig ton i kommentarsfältet. När det är inlägg som till exempel ”dela med dig av något positivt som hänt sista tiden” kan man alltid hitta flera pärlor. Mycket mysigt!

Men senaste månaderna och framförallt veckorna tycker jag alla där har överträffat sig själva. På grund av ett skitjobbigt breakup för Sandra Beijer har hennes blogg svämmat över av tjejer/kvinnor som dels vill ge pepp och stöd till henne, men också dela med sig av egna erfarenheter, stötta varandra, be om hjälp, eller bara vara där i största allmänhet. Det är ju en jättejobbig orsak till detta, men alla dessa kommentarer är så enormt fina och stärkande. Jag har läst flera som likt mig går in på bloggen bara för att läsa kommentarerna nu. Det känns som att det har blivit ett community helt plötsligt. Systerskapet i sin bästa form!

Och om ni nu fortfarande tänker blogg = fjortistjejer som bara skriver ”omg” – häng med! Det är nämligen en till ovanlig och mycket fin grej med just den här bloggen och dess kommentarsfält; bredden. Där finns något för alla.

9 kommentarer
14/02 2017
8:13

Det här kan vara en tanke som når mig många, många år efter alla andra (ursäkta för segheten i såna fall), men visst handlar så kallade roliga barn&ung-böcker oftast om killar? Och med tillägget: alltså fortfarande?

Med roliga nu menar jag den sortens böcker som skulle plockas fram i en bokhandel om en kund kommer in och frågar efter ”något roligt”. Jag tycker ju tex att Elin Lindells böcker om Jördis är skitkul. Och Jenny Jägerfeld, alla hennes böcker. Och Linn Gottfridsson med ”En myras liv”. För att bara ta några exempel. Men jag tror inte alls de hamnar under kategori ”roligt”. Där står saker som är mer gapflabbiga och som handlar om pinsamheter och crazy händelser. Och det är, oftast, en kille som huvudperson. Han kan heta Bert eller Sune eller Greg. Eller Emanuel Kant. Återkommer till honom, men håller ni med? Sk roligt handlar om killar. Är dessutom skrivet för att appellera främst till killar? Humor = killar hela vägen. Så har det ju varit traditionellt sett, tänk komiker och skådisar och vilka som fått vara roliga genom historien, men att det fortfarande är så?

I fallen med Elin Lindell, Jenny Jägerfeld och Linn Gottfridsson lyfter man nog fram något annat som första beskrivning av deras böcker. De handlar ju om relationer, och vardag, och de är skitroliga som sagt, men … Det är inte huvudsyftet med dem? Och de är inte alls lika direkt gapflabbiga med jag gör bort mig, åh nej, så galet!-stilen. Humorn kommer ofta fram på andra sätt. (Min åsikt: bättre sätt.)

9789163893827Jag har så himla himla svårt för de roliga kill-böckerna, men nu har jag läst den tredje Emanuel Kant-boken som heter ”Rimligt lyckade ögonblick”. Det har gått. Det är en del pinsamma och lite väl crazy grejer, men det är på en nivå som även humorskeptiker som jag kan leva med. Tror kanske också att det där har minskat lite i böckerna om Emanuel? Har för mig att jag tyckte 1:an var alldeles för crazy och flåsig, men nu i 3:an finns det en annan sorts humor också. Allt krut läggs inte på att fastna med håret i anslagstavlan och inte komma loss på första skoldagen. Det finns något underfundigt lager för oss som kramar skämskudden över sånt. Men med det här förbehållet, ”Rimligt lyckade ögonblick” kommer ändå passa utmärkt när en kund kommer in och frågar efter roligt till sitt tonårsbarn. Till sin tonårskille?

Om man tänker vidare på bokhandeln och kunderna, undrar om det blir skillnad på tipsen när någon vill ha en rolig bok till sin dotter än till sin son? Blir det samma tips eller får dottern något helt annat?
Generellt har det ju också varit så att tjejer kan läsa vad som helst om både killar och tjejer, men killar behöver läsa om killar. Den här idén håller förhoppningsvis på att luckras upp, och väldigt gärna i rask takt, men jag vet inte hur långt den uppluckringen nått än.

Eller tänk om allt det här bara är jag som har missat en hel utveckling? Rätta mig om jag har fel och berätta om all humor om både killar och tjejer för både killar och tjejer!

10 kommentarer
13/02 2017
5:13

Jag är mitt inne i Yaa Gyasis ”Homegoing” som är så bra att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Jag läser den på engelska och språket bara flyter fram. Det känns som om man kan säga allt på minst hundra (snygga) sätt på engelska. Om någon av er läser den på svenska får ni gärna berätta om översättningen är bra.

Homegoing börjar i mitten av 1700-talet i Ghana och handlar om slavhandeln till USA och fortsätter generationer framåt. Älskar att jag får en historielektion medan jag läser en riktigt bra historia.

Jag har också spelat in podd där vi talar om Shakespeare, solceller och sömnproblem . Om Macbeth och hur äregirighet förgör oss. Jag förklarar varför den hyllade visionären och förebilden Elon Musk även är ett riktigt rövhål. Jihde har testat den neuroligvistiskt kodade barnboken ”Kaninen som bara ville somna” av Carl-Johan Forssén Ehrlin och jämför med ”Go the fuck to sleep” av Adam Mansbach. Jag tar upp temat utmattning i romanen ”Mamma är bara lite trött” av Sara Beischer.

2 kommentarer
12/02 2017
13:12

Förra veckan var jag på Nordisk barnbokkonferens i Stavanger, och herregud, så bra det var. Så imponerad av hela arrangemanget. Superintressanta paneler och samtal med bilderboken som tema. Jag lärde mig saker, blev inspirerad, fick nya infallsvinklar, med mera med mera. Så glad att jag och Lisa blev inbjudna för att delta i ett samtal med norska författaren Arne Svingen om bokpoddar. Hans heter Svingens barnebokverden, vår heter ju Bladen brinner.

Som förberedelse lyssnade jag på ett par avsnitt av Svingens barnebokverden, tex det med Harald Rosenløw Eeg. Hade nyligen börjat läsa boken ”Kvartinger” som de pratar om, men av utrymmestekniska skäl tog jag inte med den till Stavanger (den är inbunden). Miss! Läste klart den när jag kom hem istället.

9788203259975Här kommer förbluffande fakta om ”Kvartinger”: genren är science-fiction.
Plats för: flämt!
När läste jag senast en sc-fi? Kanske nästan aldrig? Det är inte min genre, men när Eeg skriver det, så … hit me. Jag vill läsa allt av honom, och då blir det en salig blandning av realism, fantasy och nu sci-fi. Vet nog nästan ingen författare som är så bred och varierad i sin produktion? Det är ganska ovanligt.
Det är däremot ganska vanligt när jag läser Eeg att jag är lite undrande när boken är färdig. Vad hände egentligen? Hur slutade det? Fattade jag allt? Såna funderingar kan ju vara ett tecken på att boken är dålig, men så är det inte alls i det här fallet. Jag tycker alltid alla är välskrivna och intressanta och att hantverket är gediget, men de är också krävande och komplexa. Mycket mellan raderna, mycket som ligger i gränslandet. Speciellt när det gäller hans fantasy och sci-fi givetvis, men även de realistiska romanerna kräver sin läsare.

”Kvartinger” är en rafflande, snabb och väldigt actionspäckad dystopi som utspelar sig i ett Oslo där en tidigare epidemi och förebyggandet av nya utrbrott håller befolkningen i schack. Allt är präglat av detta, och #HELSE (hälsovårdsnämnden ungefär?) styr allt. Huvudpersonen Samuel ramlar på en hemlighet som kan ödelägga allt.
Skitmycket action som sagt och många, många vändningar kring vem man kan lita på och vad som är vad. Och ett stort frågetecken i slutet. Men jag tackar och tar emot!
Kan också verkligen rekommendera att lyssna på avsnittet med Eeg efter man har läst.

Kommentera
07/02 2017
9:16

Alltså, ”Jag vet allt det här” av Annika Paldanius. Började i helgen, klar nu, och gillar mycket. Så bra debut!

Det jag gillar bäst är nog språket och tonen – men please, notera att jag är en människa som 100% av gångerna väljer handling före språk. Ingen får tro att detta är ett sk (jobbigt) språkexperiment. Det finns en handling! Det finns flera! De är bra allihop! Men språket var så speciellt. Förutom det internmedicinska greppet, även det att börja varenda kapitel med just frasen ”jag vet att …”. Ja, jag rekommenderar starkt Annika Paldanius debut. Längtar efter hennes nästa / hoppas det kommer fler!

1 kommentar
05/02 2017
14:29

Januari var då inte min läsmånad. Hade dels en bok att skriva själv med snabbt annalkande deadline, och dels hade jag så dåligt flyt med det lilla övriga jag hann läsa. Det blev en radda översatta barn&ungdomsböcker, och alla var trista / dåliga.
Men nu är det februari! Ny bokdeadline coming up i och för sig, men senaste veckan har jag ändå läst en jättebra barnbok som kommer ut senare i vår. ”Miras Martin” av Anna Ehring. Mys all over the place. Får skriva mer om den sen när den är ute.

9789137146546Har också börjat på en vuxenbok. Hör och häpna. ”Jag vet allt det här, en internmedicinsk roman” av Annika Paldanius. Så här långt (snart halva) tycker jag det är en skitbra debut. Huvudpersonen Hanna är 22, hon pluggar till läkare i Göteborg, har sina amasoner, Filippa och Anna, som pluggar i samma klass och de gör mycket tillsammans. Det är studier, plugg, uteliv och vänskap. Låter ganska vanligt chicklittigt, eller hur? Men tonen och språket är annorlunda, och det internmedicinska? Wow! När Hanna ser på folk är det inte bara typ ”han hade fina axlar”, utan hon ser på någon och sen kommer en radda latinska namn på de muskler och ben och allt som nu finns i axeln. Inte på ett störigt, överpedagogiskt besserwisser-sätt, utan som en fascinerande krydda. Jag gillar det stilgreppet jättemycket.

Hoppade också glatt till över att i en roman få läsa om någon annan som har mitt hjärtfel. Det låter skitdramatiskt med hjärtfel, men i det här fallet var det inte så farligt utan mest obehagligt. För några år sen upptäckte jag att jag hade extrabanor i hjärtat, och det var pga dem jag fick omotiverad hjärtrusning hela tiden, och lite svimningstendenser ibland. Man kan ta bort dem med en ablation = gå in via ljumsken upp till hjärtat och frysa ner banorna. Jag behövde inte ens bli sövd, fick åka hem några timmar efteråt, levde lycklig i alla mina dagar, snipp snapp slut. I fucking love science. Läser nu med spänning hur det hela förlöper i ”Jag vet allt det här”.

Kommentera
01/02 2017
0:23

Vi fortsätter med Den finlandssvenska bokutmaningen. Temat för februari är en bok som gör dig upphetsad. Nu tänker ni kanske Grottbjörnens folk, Olika nyanser av grått, allt av Jackie Collins och motsvarande. Men upphetsande kan väl vara annat än sexuellt? En bok som är så bra att man blir alldeles upphetsad. Bara något som väcker känslor? Eller fegar jag nu? Det kanske ska vara sex och hångel. Vad kan ni tipsa om att läsa i sex- och hångelgenren?

5 kommentarer
31/01 2017
16:01

Jag satt och kollade på klipp där bokbloggaren Tickmick unboxar sin senaste Owlcrate och undrade varför ingen gjort samma sak i Sverige än – alltså skapat en bokbox-tjänst. I cirka 2 sekunder kände jag mig som ett geni som skulle vara först i Sverige med detta briljanta. Sen hittade jag LitteraturRäven som varit först i Sverige långt före jag ens tänkt tanken.

Vilka är ni som ligger bakom LitteraturRäven?
Vi som ligger bakom LitteraturRäven är Rebecca och Johanna! Vi är 22 respektive 27 år och håller till i de Dalsländska skogarna. Vi båda älskar böcker och har länge varit sugna på att starta företag, så då fick det bli LitteraturRäven!

lr

Hur går lanseringen?
Det har inte varit lätt att hitta alla dessa självpublicerade författarna, det kan vi medge, haha. Men det känns bra att vi har kommit igång och att författare nu har börjat hitta oss istället. Det är fantastiskt roligt att folk verkar uppskatta böckerna, och en bokbox i Sverige i allmänhet. Det har allt som allt gått rätt bra.

Vad innehåller en box förutom bok?
Boken är alltid i fokus, men vi skickar med en till två extra grejer som vi tycker passar tillsammans med boken. I premiärboxen (december) hade vi med choklad, te och ett handmålat bokmärke av J. Det varierar lite med vad vi har med i en box, och vi uppmanar våra kunder att ge oss förslag på vad de skulle vilja ha med.

Varför tror ni olika former av boxar blivit en så populär form av shopping när en som kund inte vet vad en köper?
Det är spännande! Man upptäcker nya saker, och vem vill inte få ett litet hemligt paket en gång i månaden, haha.

Har ni själv hittat något i en box ni aldrig annars skulle ha hittat?
R: Jag prenumererar på Glossybox så jag får hem en hel del skönhet- och vårdrelaterade artiklar en gång i månaden, så jag har hittat en massa nya märken genom dem som jag inte visste om innan!

Vilka urvalskriterier gäller i val av bok? Måste t.ex. ni båda gilla en bok för att den ska bli Rävboxad?
För det första, vi kommer att vara tvungna att sno ”Rävboxad” ;)

En av de viktigaste kriterierna är att boken är självpublicerad eller publicerad på ett litet bokförlag. Då vi båda har lite olika smak när det gäller böcker så bedömer vi inte genren utan snarare om boken är välskriven, den måste vara fängslande samt att den inte tappar momentum. Vi hinner inte läsa igenom böckerna så som vi brukar läsa andra böcker, men man märker ganska snabbt om en bok är bra. Vi är noga med att läsa början, mitten och slutet extra noggrant för att se att allt håller boken igenom.

Om vi båda gillar boken och den uppfyller våra kriterier så blir den givetvis Rävboxad!

Finns det böcker ni älskar som aldrig kommer att kunna bli en boxbok? Vilka i såna fall och varför?
Vi kommer inte ha med böcker som är publicerade av någon av de stora förlagen, vilket är oftast de böcker man läser och hittar själv på fritiden. Men de böcker vi har med i våra boxer tycker vi är väldigt bra och vi är stolta över att ha med dem i våran bokbox!

Vilken typ av läsare ser ni framför er skulle vara den typiska kunden?
Vi tror att den typiska kunden är mellan 20-35 år, och vill upptäcka nya genrer efter många års läsning.

Har idén kring vad ni vill göra förändrats under resans gång fram till första boxen skickades ut?
LitteraturRäven var inte våran första idé på vägen till att ha ett eget företag. Vi planerade först att starta ett bokcafé där vi bor. Detta insåg vi ganska snabbt att det inte hade fungerat i ett så litet samhälle som Bengtsfors.

Sen när vi bestämde oss för att starta en bokbox så var inte tanken bara att ha självpublicerade författare. Istället var planen att självpublicerade böcker skulle vara en extrabox, men vi insåg att det var en sån himla bra idé som gynnade fler människor, och det är precis det vi vill göra. Då bildades LitteraturRäven som vi idag känner till!

Vilka namnförslag skrotades på vägen till ”LitteraturRäven”?
Inga! Vi visste att LitteraturRäven var rätt för oss, och när vi skickade in alla papper inklusive vad vi önskade för namn, så var vi ganska nervösa att det inte skulle gå igenom, haha. De andra namnförslagen ringde inte lika bra i våra öron, och vi kommer inte ens ihåg vilka det var, haha.

Logotypen var problemet i vårt fall, inte namnet. Där gick vi igenom veckor av olika designer som J skissat. Slutade med att vi valde en 5 sekunders-skiss.

340

Vad har ni stött på för hinder under processen, vad har varit svårast?
Alla myndigheter. Det har varit en lång process och ingen av oss hade orkat starta ett företag om vi inte haft varandra. Det fanns många individer som ansåg att vi inte skulle klara av att sköta ett företag när vi är så unga och inte har någon erfarenhet av det innan. Men det fanns också många som var väldigt stöttande och positiva till vårt företag!

Det svåraste efter starten har nog varit att hitta företag som är villiga att vara med, vilket är förståeligt då vi är nya på marknaden.

Vad har ni för planer för LitteraturRävens framtid?
Du skulle ha frågat vad vi inte har för planer, haha!

Kort och gott så vill vi ha flera olika bokboxar, förhoppningsvis en barnbox och en box med engelska böcker i. Diverse litteraturfrämjande event har också varit en plan vi haft länge, speciellt riktade mot yngre. Vi hoppas också på att kunna få företaget att växa så mycket så att vi kan börja anställa folk i vår kommun då det är svårt att få jobb här för de som vill bo kvar.

Vilken bok ser ni mest fram emot att läsa nu?
I den senaste boxen har vi med en bokutmaning vi knåpade ihop och vi ser fram emot att själva göra den också! Och att få läsa igenom böckerna vi har haft med i lugn och ro!

 

 

2 kommentarer