Bokhora.se

23/05 2017
11:37

Ganska ofta när jag gör författarbesök på skolor får jag frågor om vad jag gillar för böcker, vilka mina favoriter är. Brukar säga att jag gillar såna om helt vanliga människor som gör helt vanliga grejer. Går till skolan, jobbet, pratar med lite folk, kommer hem, tänker lite. Jag älskar ju ”tråkiga” böcker där ”inget” händer.

När jag läste Knausgårds ”Om våren” kom jag på att jag har en till favorithandling: han röjer upp i ett stökigt kök. Finns tusan inget bättre?

”Om våren” är i samma stil som Kampen. Ett par dagar, veckor, månader i Knausgårds liv med hushållsrutiner, barn, fru, och tankar om stort och smått mellan att väcka barn, fixa lunch, betala räkningar, och att städa. Allt är riktat till hans då ofödda fjärde dotter för att hon ska få veta vad som hände innan hon föddes.
Det är en bladvändare! Man börjar läsa, och sen vill man aldrig lägga ifrån sig den. Man kan fundera och säkert komma på skitsmarta iakttagelser om detta i att skildra det stora i livet genom det lilla, men jag struntar i det nu. Säger bara att Knausgård är en av de bästa livs- och vardagsskildrare jag vet. Det är på riktigt oupphörligt spännande när han en dag bestämmer sig för att rensa ur kylskåpet, greppar en Wettex-trasa, och kör igång. Det är samtidigt ett sånt lugn. Jag känner mig så säker och omhändertagen som läsare för att hantverket, ni vet. Ojojoj.

Gud, vad jag saknar Min kamp-läsupplevelsen.

2 kommentarer
20/05 2017
19:57

9789155262723Det var någon som fotograferade sin hall och skrev att hon inspirerats av en person som hon kallade ”Förvaringsdrottningen”. Det var då också en talang! tänkte jag och kollade upp vem den här personen som var extra skillad att förvara saker var. Jag hittade Paulina Draganjas blogg Förvaringsdrottningen. Jag såg att hon hade gjort en bok (nu är det två böcker) och böcker måste jag ju alltid ha så jag köpte ”Förvara smart – organisera ditt hem”. I boken tar Paulina upp hur man kan tänka när man ska röja och organisera i sitt hem.

Sedan försvann jag.

Jag började organisera min hall, mina byrålådor, min garderob, min bokhylla, mina skåp. Alltså: jag är inte ironisk. Det är så himla tillfredsställande att dymomärka en låda för sina laddsladdar eller sortera ungens leksaker så att man kan säga ”lägg det där det ska vara” och så gör han det. (Ibland. Han är 2).

I morgon ska jag organisera mitt kylskåp. So long!

 

6 kommentarer
17/05 2017
11:31

I helgen förberedde jag Norges nationaldag genom att läsa ”Elskere” av Mattis Øybø. Så förutseende, va? Nej, ärligt, var det mer så att jag var ledig, och inget signalerar ledighet och kravlöshet som att läsa en roman på norska.
Så här beskrivs ”Elskere”:

Elskere”I en seng på et hotellrom i Oslo ligger Mikkel og venter på Anna. I mer enn et tiår har de møtt hverandre i hemmelighet, et par timer hver fjerde fredag, for så å vende tilbake til livet med ektefelle og barn. Men denne fredagen dukker ikke Anna opp.
Samme ettermiddag går en bombe av ved regjeringsbygningen i Oslo.
Hvor vender man seg med en historie som ikke skal finnes? Og hva slags historie er egentlig det? Er to timer hver fjerde fredag i ti år nok til å bære fortellingen om et helt liv?
Elskere er en roman om å sørge i skyggen av en nasjonal sorg. Om å lengte etter sitt eget. Om gleden ved å leve i hemmelighet. Og om konsekvensene det har for både en selv og andre.”

Anna dör inte i regeringsbyggnaden fastän hon jobbar där, utan i en vanlig bilolycka. Sorgen efter henne löper ändå in i den stora nationella som Norge går igenom, både privat och offentligt. För Mikkel blir det extremt privat eftersom ingen känner till deras förhållande.
Jag var en av dem som tittade på tv i princip hela tiden de första dagarna efter 22 juli, och jag följde alla stora händelser efteråt. Roståget, minnesgudstjänsten, osv. Mikkel och hans familj deltar i eller följer allt det också, och det ger en extra dimension till hela sorgeberättelsen. Allt blir ännu starkare för att jag utöver att känna igen Oslo-miljöer kan hänga upp scener på vissa numera nästan ikoniska bilder och uttalanden.

Om man har läst Bokhora sen urminnes tider kanske man känner igen författarnamnet Mattis Øybø. Jag har läst och gillat alla hans böcker, och jag gillar ”Elskere” väldigt mycket också. Annas och Mikkels historia är så fint berättad, hur deras riktiga liv löper på sidan om med fru eller man och barn, vad de har på det där hotellrummet en gång i månaden. Tycker också hemskt mycket om det stora sammanhanget med bomben och Utöya. (Får man skriva så? Det känns så nonchalant och förringande att svänga sig med termer som ”stort sammanhang” om en sån här terroristhandling, men ni förstår vad jag menar?) Blir så sugen på att läsa om min favorit av Øybø, ”Ingen er alene” för den var också liksom större än vad nordiska romaner brukar vara.

Precis som med förra norska jag läste, ”Nei og atter nei”, har jag ingen aning om den här ska översättas till svenska. Kan bara hålla tummarna.

1 kommentar
16/05 2017
0:46

Margaret Atwoods ”Tjänarinnans berättelse” är en av de där böckerna som stannat kvar i mig sedan jag läste den för minst femton år sedan. När Hulu kom ut med den första trailern för tv-serien beslöt jag mig ändå för att inte se den, den verkade för hemsk. Sedan kunde jag ändå inte hålla mig och sträckkollade på de fyra första avsnitten. Nu är det länge sedan jag läste boken, men tv-serien håller verkligen måttet. Atwood beskriver så skrämmande väl hur samhället inte förvandlas över en natt, utan istället förvandlas små steg i taget. Hur det går så långsamt att folk inte reagerar på det och när de väl reagerar är det för sent.

dims

 

 

Elisabeth Moss (ni minns henne bland annat som reklamare i Mad Men och presidentens dotter i The West Wing) spelar huvudpersonen Offred med glans, men jag kan inte hjälpa att jag blev lite påverkad då jag hörde att hon är scientolog. Nu får ju folk tro på vad de vill och en skådespelares yrke och religion behöver inte ha med varandra att göra, men jag kan ändå inte riktigt släppa det. Scientologerna accepterar inte HBTQI och är en hierarkisk organisation. Det är ju ganska lösa kopplingar, men efter att ha läst ”Going clear” och sett dokumentären om rörelsen får jag kalla kårar bara av att höra den nämnas.

1 kommentar
12/05 2017
9:27

lacourJag läser allt av Nina LaCour för jag är ett stort fan. Hennes nya heter ”We are okay” och ända sen förra året har jag läst fantastiska omdömen från lyckliga människor som fått tag på förhandsex eller som är författarkollegor med henne. Helt otroligt bra, årets bok, en milstolpe, bara saker i den stilen. Mina förväntningar var alltså liiite höga när jag till slut började, för om hennes tidigare böcker redan är så bra, hur ska då inte den här vara?
Ja, jag vet inte. Bara ett nja kanske? Hemska tanke!

Allt började fint, men sen tog historien en annan riktning än vad jag trott / hoppats / kunnat förutse, och slutet blev så eeeh, hmm, och jag vet då inte.
Läste ut den häromdagen och den ska nog få sjunka in, men hittills tycker jag bara ett nja. Trovärdighet, kulmen, upplösning. Har problem med allt. Ska ej spoila för det är en historia med en hemlighet, men jag är besviken. ”We are okay” är verkligen ingen dålig bok, men jag hade ju först väntat mig vanlig Nina LaCour-klass = jättebra, och sen ovanpå det ännu extra bättre Nina LaCour-klass.

Annat av henne:
”You know me well” som hon skrev tillsammans med David Levithan. Jag var faktiskt sval till den med.
”Everything leads to you”, bra!
”Inte vem som helst”, jättebra!

2 kommentarer
11/05 2017
8:52

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturDet viktigaste: vi har nått målet på 80 000 kr! Hurra hurra för det! Tack alla 268 personer som har stöttat oss hittills! Nu kan vi göra en till höstsäsong, och det är vi jätteglada för.
Kampanjen pågår fram till 1 juni och vi hoppas på ännu fler avsnitt, så om du har lyssnat och gillat podden under det senaste året har du fortfarande tid på dig.

Ni vet allt det här med att betala för innehåll, en diskussion som växer hela tiden. Jag och Lisa som gör Bladen brinner har samlat in en del pengar från förlag och den andra delen av finansieringen kommer från kickstarten. Vi hyr studio, har en klippare och producent, betalar frilansare, och vi vill själva ha lite lön för att arbetet med BB tar så mycket tid. Det är de sakerna dina pengar kommer att gå till.
Var du med förra våren och backade oss med 250 kr då fick du 647 poddminuter, 38 intervjuer med författare och illustratörer, och 306 boktips för pengarna. Ganska bra utdelning, eller hur? (Plus att man fick och får i år igen en tygpåse! Eller något annat beroende på summan.)

Så helt enkelt, gillar du att bli uppdaterad om barn&ungdomslitteratur och höra på samtal om skapande, eller om du följer oss på insta för alla extra boktips vi slänger upp där, stötta gärna! Kampanjen pågår till den 1 juni, och det är väldigt lätt att gå in i den. Samma princip som att handla på nätet.
Tack!!

2 kommentarer
08/05 2017
19:36

Jag skulle inte påstå att Emily Winfield Martin är en favoritförfattare, även om jag har läst flera av hennes bilderböcker. Hon gör så himla gulliga illustrationer. Jag har flera prints av henne som jag köpt i hennes Etsy-butik* – där jag först ”hittade” henne. Det här är himla bokigt och hänger vid min bokhylla.


Hennes senaste bilderbok heter ”The Littlest Family’s Big Day” och handlar om en liten björn(?)familj som flyttar in i ett träd i skogen. Sedan går de på upptäcksfärd. Hejar på alla grannar. Tar en tur på floden. Aktar sig för regnet. Går vilse. Liftar med en uggla hem.

Det är som ni förstår och – för att använda ett slitet uttryck – UR-STARKT. 


Nej, jag skojar bara. Det är faktiskt ganska trist. Lite sökt-pluttigt. Pluttiga bilder. Pluttig text. Jag känner så här när jag har läst ut: ”jaha”. Jag direktöversätter den under högläsning för 2-åring och han säger per automatik ”igen” när man läst ut en bok, så jag läste boken tre gånger på raken i helgen och då tyckte jag att det fanns någonting där.

Men sen? Nej. Ett ”jaha”. Gulligt ja. Men kanske hellre på väggen** i ett barnrum än i bokhyllan. Emily Winfield Martin är en skickligare illustratör än författare. 
* Den här illustrationen önskar jag att jag fick läsa en berättelse om. 

** Man kan ju lösa det med en sådan där list-grej där man sätter upp böcker. 

Kommentera
06/05 2017
20:08

Martin Emtenäs, som hade ”Mitt i naturen” förut har skrivit en djurbok för barn. Den heter ”Vilda djurboken” och den är fan-tas-tisk. Jag ska berätta på vilket sätt: den är så himla bra att högläsa i min etta. Man läser ett djur om dagen bara. Ett djur är ett omslag och det är bra ton i texten. Fina bilder av Per Gustavsson, Cecilia Heikkilä och Joanna Hellgren. Jag läser boken under min dokumentkamera så att jag kan projicera bilden direkt på tavlan. Eleverna sitter med gapande munnar och bara ”WTF! Kan tranans röda fläck ändra storlek beroende på humör?” och ”Men hur kan en vara lika stor som tre björnar?”. Vi diskuterar massor. Eleverna berättar om när deras pappor träffade en brunstig älg och så har någon farmor sätt ett lodjur vid Råcksta träsk. Jag berättar om att jag sett tranor häromveckan och det grämer mig att min vikarie rusade igenom tre djur helt spontant, för jag hade velat diskutera vartenda litet djur med mina kluriga elever. Jag hinner aldrig med mer än ett. Jag tycker om den sociala läsningen. Någon kanske tycker att den därmed även avbrutna läsningen låter skitjobbig, men jag tycker att man kan passa på att snacka om böckerna när man har sällskap. Läsa för oss själva kan vi göra när vi är ensamma eller när vi läser tyst. Det eviga diskuterandet skapar dessutom ett frågvist klimat. Häromdagen var jag ute på lunchrasten och vi stod under körsbärsträdet på skolgården när jag fick frågan ”Är honung biets bajs?” och vi gick direkt in och tittade i ”Vilda djurboken” men det stod ingenting om det i den, så nu ska vi fråga på biblioteket nästa gång vi kommer dit om de har någon bok om getingar och humlor (obs! Jag har googlat svaret pga bra fråga.).

29700688_O_6

 

Som ni vet ger jag sommarlovspresenter, alltså en bokpresent åt någon som går på sommarlov, det vill säga min son (2 år). Om ni har någon som får ha sommarlov tycker jag att ”Vilda djurboken” är en utmärkt present. 25 djur räcker i 25 dagar. Sedan kan man ju välja att läsa något skönlitterärt. Min son ska dock få en bok om den här kaninen

 

2 kommentarer
30/04 2017
19:47

Ett sådant där tillfälle inföll, då jag fick möjligheten att läsa nittio minuter i sträck. Genast kröp stressen in på bröstbenen: allt jag vill läsa, vad ska jag välja?

Jag läser, sedan ett år eller så, Elizabeth Georges ”Oanade konsekvenser”. Den går bra att plocka upp i Dito emellanåt. När jag saknar wifi. Vilket jag i stort sett aldrig gör. (I Dito ligger även Kelly Links ”Get in trouble” som jag försökte dra ut på så länge att jag till slut glömde bort den).

Jag visste att jag inte ville ägna den här dyrbara tiden åt Elizabeth George. Kelly Link kom jag som sagt inte ihåg.

Jonathan Safran Foer har nyligen kommit ut med sin tredje roman på svenska: ”Här är jag”. Peppen är… sådär. Många av er har läst den på engelska och så mycket som jag tyckte om ”Extremt högt och otroligt nära” är ”Här är jag” dömd att bli en besvikelse, eller hur? Jag stoppade pliktskyldigt ner mitt exemplar i ryggsäcken.

När jag slog mig ner på min plats på ett tåg där jag skulle sitta i inte bara nittio utan hundra minuter – inser jag nu – lät jag tiden rinna lättjefullt ifrån mig genom att på notisnivå läsa de första sidorna i Kupé (jag gillar inte alls det nya formatet – jag vill ha glansigt omslag och mjuka sidor som man enkelt kan rulla ihop och slå ihjäl flugor med på somrarna). Jag åkte genom Södermanland och fick nytt hopp om våren. Framemot Flen är där mobiloperatören Tres täckning så svajig att jag fick plocka fram min bok. Det blev ”Palimpsest”, som jag stoppat i som hastigast eftersom jag påbörjat läsningen och kände att jag behövde läsa ut den efter SVTs dokumentär ”De ensamma”. Väl använd tid.

1 kommentar
23/04 2017
20:20

Firar världsbokdagen med en lista som jag hittade hos Daniel Åberg. Fetat föredras. 

Snabbläsare eller långsamläsare

När jag läser snabbt, måste jag läsa om, så det kan jag inte (men jag är en hejare på att skumläsa när jag inte nöjesläser – blir tokig på långsammare t.ex. kollegor som jag måste dela papper med).

Tegelstenar eller tunnisar

Visst har det att göra med att jag läser så förtvivlat lite ”vuxenlitteratur” just nu, men föredrar alla gånger en välskriven tunnis framför en dito tjockis.

Bibliotek eller bokhandel? 

Alltid bibliotek. 

Ljudbok eller e-bok: 

Det här är ju verkligen som att välja om man gillar apelsin eller banan bäst. Jag är inte så värst förtjust i ljudböcker, men jag läser gärna e-böcker på padda eller platta.

Inbunden eller pocket

Det som är smidigast och det är ju oftast pocket (eller ännu hellre: e-bok!). 

Vampyrer eller spöken

Det kan ju bero på att vampyrer känns så himla 2007? Ge mig ett modernt spöke eller ett riktigt gammalt mossigt, elakt.

En i taget eller slalomläsning?

 Jag läser hundra böcker samtidigt och därmed ingen. Jag måste hålla mig till en. 

Nytt eller gammalt? 

Vad svårt! Jag vill inte välja! Men om jag ska tjata lite så väljer jag nytt för att barnboksköpare ska våga kolla in de nyutgivna böckerna när de köper böcker i present till bebisar och barn. Det finns så mycket bra och så många duktiga nya författare och illustratörer. Jag älskar Astrid, men ”inte bara Astrid” är mitt motto när det gäller bokpresenter (*köpte precis tre kapitelböcker av AL till min son*).  

Bokmärke eller hundöra? 

Men om jag måste och absolut inte har något att stoppa i boken, viker jag. Jag har för dåligt minne. Obs! Jag använder vad som helst som bokmärke till orimlighetens gräns. Möbler kan funka om det krisar (men finnes inte ens möbler: hundöra alltså). 

Snacks eller godis

Till läsning måste det bli godis pga rättså kladdfritt. Orka torka ostbåge-mjäll på e-bok eller pocketsidor. 

Biografier eller memoarer? 

Jag inbillar mig att det blir en slags distans med biografier som jag föredrar. Memoarer tangerar lättare BOATS? (Alltså: jag vet att det finns välskrivna memoarer! Såklart!). 

Skräck eller chicklit? 

Gud, vad det var länge sedan jag läste något riktigt otäckt! Har ni några läskiga novelltips?

Soffan eller sängen
Det är oftast i sängen jag läser nuförtiden. I en minut. Innan jag somnar ifrån läsningen. 

Inne eller ute

Jag älskar att läsa utomhus! Alla bra läsplatser är utomhus. 


Boken
eller filmen? 

Men! Hur ska man kunna välja här? Klart jag hellre läser en bra bok (än ser en bra film, ja). Jag säger dock hellre tv-serien än filmen och så är det med den saken. 


Twitter
eller Facebook? 

Jag är med i ganska bra bokgrupper på Facebook men Twitter bjuder oftare på överraskningar och saker som jag inte visste att jag saknade. 


Goodreads
eller Boktipset? 

Men det är inget jag använder särskilt ofta.  


Kokbok
eller bakbok?

Jag har precis tänkt tanken på att göra mig av med nästan alla mina kokböcker eftersom vi ändå aldrig lagar något ur dem, men jag älskar att bläddra i kokböcker och hitta 1000 recept på rätter (som jag aldrig kommer att laga).  

Te eller kaffe

Beige. 

Nobelpriset eller Augustpriset? 

Säg Alma-vinnaren. Brukar vara spännande bekantskaper. 

8 kommentarer