Bokhora.se

05/10 2017
11:18

Jag vet att vi ska fokusera helt och hållet på Nobelpriset i litteratur idag, men JAG tänker som besatt på kulturmannen tillika sol- och våraren i Cecilia Gyllenhammars ”Sängkammartjyven”. Läste den här romanen i måndags, och har sen dess gått runt med en gnagande känsla av att jag vet preciiiis vem han är – men jag kommer bara inte på det.
Det kan ju såklart också vara så att själva händelsen är sann, det har hon sagt i media, men att karaktären är hopdiktad.
Nej, jag vet inte.
Men jag kan inte sluta leta efter potentiella kandidater. Kulturman som kulturman liksom, denna Nobelpris-dag.

1 kommentar
04/10 2017
1:24

Det är inte lätt att sticka ut bland tusentals och åter tusentals titlar på Göteborgs bokmässa. En av mässans mest omtalade böcker måste ändå ha varit Caroline Hainers ”Män visar kuken för mig” som inte bara har en titel det är svårt att förbise, men också är en väldigt snygg rosa bok.

Förlaget Mondial gjorde inte saken sämre genom att dela ut rosa pins med aubergin-emojin som åtminstone jag stolt gick omkring med hela helgen. Jag har ännu inte läst färdigt boken, men fick däremot mina första dickpics redan i början av 2000-talet. Före de digitala kamerornas och sociala mediernas tid. På den tiden kunde man inte lämna kameran framme på en efterfest utan att när man framkallade bilderna stöta på minst en snopp. Det ska bli spännande att höra vad Hainers svar är på frågan: Varför män visar kuken för oss.

FullSizeRender

2 kommentarer
03/10 2017
11:26

IMG_2075Denna bokmässa … Jag kan börja med att visa min shopping och berätta att alla böcker utom den översta införskaffades lördag eftermiddag när jag i godan ro strosade runt på mässan och tittade och småpratade med några förlag.
Lördag eftermiddag!
Vanligtvis är det en tidpunkt jag skyr mässgolvet för att det är så fullproppat med folk. I år var det ju inte det, både pga all diskussion i förväg om de som fick utställningsplats och även det som pågick utanför på just lördagen i form av nazistdemonstration.
Nu när besökssiffrorna presenterades så hade publiktappet varit stort på lördag, men jag tycker det tappet kändes hela tiden. Det var luftigare i år. Många förlag vittnar om ekonomiska förluster, speciellt de små.

Bland författare har det ju varit flera och ibland hätska diskussioner om det mest rätta var att bojkotta eller att delta, och jag tycker Patrik Lundbergs krönika lyfter mina tankar så precist. Som barn&ung-författare är torsdag och fredag ens mest hektiska dagar vad gäller framträdanden. De är den största samlingsplatsen för lärare och bibliotekarier, och för dessa typer av samtal om demokrati och mångfald och hur de går in i kultur och läsande. Det finns ingen motsvarighet till dem, och jag tycker det är superviktigt att medverkan för b&u blir just såna samtal och inte bara ”författare X läser högt ur sin senaste bilderbok i sagorummet” som var fallet på de alternativa mässorna.
Med det sagt, jag deltog på den vanliga bokmässan. Och det var speciellt i år. Alla pratade om det som pågick utanför, det var en orolig stämning inför lördagen, en lättnad efteråt när det inte blev några våldsamma sammandrabbningar. Men det var verkligen nazisterna som präglade hela mässan. Pengar är ju onekligen ett kraftfullt språk så förhoppningsvis tar bokmässans ledning med sig årets resultat i planeringen och hanteringen av nästa års mässa.

5 kommentarer
03/10 2017
7:32

Så många tankar som befinner sig på fingertopparna, redo att rinna ner i tangentbordet vid tillfälle. Så kommer skogsgläntshelger och Tengilförkylningar och nazistmarscher och ofattbara LAS Vegas-händelser i vägen, men det som har hänt, en sak som borde vara tusen gånger viktigare än utropade namn på torsdag eftermiddag (dvs Nobelpristagaren i vuxenlitteratur) är att vi har fått en ny läsambassadör i Sverige.

Han tar över efter Anne-Marie Körling som har varit grymt inspirerande (Johanna Lindbäck och Johan Unenge var innan henne). För mig är han mest Johans Fordon som jag har sett cirka 10 000 gånger med min unge. Johan Anderblad. Det ska bli spännande att se hur han tar sig an uppdraget. Jag säger som Sting: I’ll be watching you!

Nästa gång vi hörs ska jag berätta om att jag läste en vuxenbok så snart jag var utan wi-fi. Wi-fi förbättrar inte precis läskondisen…

Kommentera
26/09 2017
20:19

9789170378959-250x302Ibland är det New York jag vill flytta till, ibland är det Malmö. Bo nära Möllan. Ha ett svartvitrutigt köksgolv. Spännande utländska krydd- och konservburkar i kökshyllan. Någon stor grön krukväxt som tar över halva fönstret. Och så ska jag vara serietecknare.
Jajamänsan.

Jag har alltså läst ungefär tre sidor i Sara Granérs sprillans nya ”Blixt från oklar himmel”, om ni undrar var de här fantasierna kommer ifrån just nu. Och som ni förstår så var det ett par bra tre sidor. Fortsättning följer.

Kommentera
23/09 2017
15:38

Av tre snabblånsböcker: två utlästa, en påbörjad.

”Hjärtat är bara en muskel” har ju fått fin kritik lite varstans som jag sett. Min läsning blev mer medel. Jag uppskattade, har inga invändningar, men den orsakade inte heller stor känslostorm.

Bättre gick det med Ariel Levys självbiografi ”The rules do not apply”.
När jag skrev förra uppdateringen var allt frid och fröjd, men sen barkade det raskt utför. (Obs att detta inte är en spoiler, man får veta i första kapitlet att det ska bli så.) Trots det tunga ämnet var den så himla behaglig att läsa. Jag menar nu njutbart skickligt skriven, inte att den försökta lätta upp svåra händelser eller problematik. Proffsig på det sättet att det är svårt att säga exakt vad man gillar, man vet bara att man gillar, mycket.
Jag tänkte på Lidia Yuknavitch som jag reagerar likadant på. Kan inte bryta ner eller förklara min fascination, men fascinerad blir jag. Ariel Levy är likadan. Vill verkligen rekommendera den boken.

Jag såg också att hon ska komma till Stockholm på Internationell författarscen, men tyvärr kan jag inte gå den kvällen. Skulle lätt ha gjort det annars för så himla bra bok + vad det verkar intressant människa.

Kommentera
19/09 2017
9:55

Jag läser Ariel Levys ”The rules do not apply” och det är en självbiografi och hon lever ett drömliv i New York och JAG VILL HA DET.

Hon jobbar som journalist och skriver om kultur / popkultur / kvinnor / samhälle / sex och det är såklart trögt och knackigt och fattigt i början, för så är det ju alltid, men sen lossnar det. För det gör det ju också alltid. Hon får börja på The New Yorker. Skriver om spännande personer överallt i landet och världen. Nosar upp någon intressant, drar till Afrika och gör det reportaget. Hej hopp.

Så är hon lyckligt gift och har ett hus på något gulligt ställe som heter Shelter Island (var tvungen att googla, det är ute på Long Island, hej Gatsby!), och vänner över hela världen à la ”åker till Paris och äter middag med X”. Jag äter då aldrig middag med någon annan än eventuellt resesällskap på mina resor (den senaste gick till Kristinehamn, så inte riktigt samma grej som Paris, men ni fattar poängen).

Man får i och för sig veta direkt på första sidan att allt det här lyckliga kommer försvinna, och nu i boken har jag nått punkten där det börjat knaka i fogarna, men ändåååååå. Det är ju så New York. Drömmen.

Ariel Levy är även judisk. Det är ju definitivt inte jag, men att vara judisk New York-intellektuell har hägrat för mig sen typ första gången jag såg en Woody Allen-film? Alltså länge länge länge sen. Tänk att vara mitt i det där – skriva för en bra redaktion, tänka smarta tankar, skapa saker, ha jätteintressanta vänner all over the place, ett hus i närheten av the city, och bara som … Jag tror aldrig jag kommer kunna läsa en bok eller se en film med de premisserna och inte få ett akut längt av att bara nu gör jag det, nu drar jag! Från mitt frilansliv i Stockholm och mitt jättebra frilanskontor som alla som kommer på besök till blir avundsjuka på för att det är så fint och vi verkar ha det så mysigt (det har vi!!) och jag gör en jätterolig podd och skriver böcker och har en lägenhet i en förort jag älskar och … reality check. Jag är superpriviligierad och nöjd.
Men New York!
Alltid.

5 kommentarer
16/09 2017
17:56

Jo, förresten så är jag ju klar med ”Lögnernas träd” av Frances Hardinge, och den höll hela vägen i mål. Så bra och maffig bok! Det kändes som att jag var tolv och bokslukare igen när jag sjönk in i den, och jag vill rekommendera den till alla. Eller okej då, till såna som är över tolv och gillar att läsa böcker, för det krävs ju. Men är man en sådan människa kommer man att bli rikt belönad i denna äventyr – mysterie – vetenskapsbok. Vet inte hur jag ska beskriva den riktigt, för det är alla de tre grejerna. Jag nöjer mig med ett läs!

Kommentera
16/09 2017
14:54

Hämtade ett gäng reservationer på bibblan idag:

”The rules do not apply” av Ariel Levy.
”Det var vi” av Golnaz Hashemzadeh Bonde.
”Hjärtat är bara en muskel” av Kristofer Ahlström.
”New people” av Danzy Senna.

Alla utom den sista är på kortlån, och relativt snart är det bokmässa, så att … vi får se.
Var också tvungen att betala en skuld för att få låna dem (gränsen är 100 kr på Sthlms biblo, jag var skyldig 130 kr), och mannen i kassan sa lite förundrat ”det är bara reservationsavgifter”. Eller jag inbillade mig kanske att det var förundrat. Han kanske var helt neutral. Men inga förseningsavgifter! Notera, please.

Har ni läst någon av titlarna?

7 kommentarer
15/09 2017
13:11

Ni har väl inte missat att Yukiko Duke startat en kanal på youtube där hon pratar böcker? Här hittar ni den.

När SVT ersatte Gomorron Sverige med Morgonstudion för några veckor sedan tog de bort det fasta inslaget med bokrecensioner av bland andra Yukiko Duke. Marit Hübinette som är projektledare för Morgonstudion säger att kritik som nyhetsform kommer att finnas med i programmet. Vi får väl se hur det blir innan vi öser på med kritiken men jag tycker att det är förfärligt synd. Läsning behöver synas!

Under inlägget om Biggest reader skriver Jane Airhead om Arne Tammers slogan”Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny kropp”. Intressant. muskler1600Som med läsning ju. Jag inbillar mig inte att så många läs-ointresserade läser Bokhora, men jag tror att vi är några stycken som får kämpa på med läsningen. Den måste prioriteras och bli en rutin (precis som med träning). Däremot tror jag att många som inte prioriterar läsning har Morgonstudion eller Nyhetsmorgon som bakgrundsskval på morgonen. Precis som Nyhetsmorgon gör inslag med rubrikerna ”Så kommer du igång med träningen!” och ”Så tränar du med ditt barn” skulle de kunna göra med läsning. Just Nyhetsmorgons bokinslag är mer av typen författare som intressant person än ”Så kommer du igång med läsningen!”.

Nu är Yukiko Duke förpassad till youtube där endast entusiaster letar efter henne. Och nej, Babel räcker inte. Babel är också för entusiasterna. Skicka Kalle Wahlströms läsliga motsvarighet (vem är det?) till en högstadieskola och få hen att läsa med eleverna (som i Kalles program ”Gympaläraren” – kalla det ”Svenskläraren” om ni känner att ni måste). Vuxna älskar projekt som får unga killar att läsa mer så det skulle nog kunna bli en tittarsuccé (men varför ska ungdomar egentligen läsa när de växer upp, fyller 27 år och läsningen enligt många/vissa/några stycken är en hobby precis som alla andra?).

PS. Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny hjärna.

1 kommentar