Bokhora.se

23/01 2017
12:47

Fick precis ”Katt people” som nyss kommit ut på Modernista. Tänkte att det passar ju bra att leta fram alla mina kattböcker så att den får en fin plats i referensbiblioteket sen när jag läst klart.

Vet att jag också har julboken om gatukatten Bob men han gömmer sig för närvarande på omöjligt ställe, säkert väldig passande i en låda någonstans.

 

IMG_1323_1

IMG_1327_1

IMG_1306_1

IMG_1319_1

IMG_1312_1

IMG_1349_1

IMG_1301_1

IMG_1342_1

IMG_1334_1

IMG_1337_1

IMG_1336_1

IMG_1341_1

IMG_1340_1

IMG_1303_1

IMG_1344_1

IMG_1346_1

IMG_1350_1

IMG_1308_1

IMG_1315_1

IMG_1314_1

IMG_1313_1

 

6 kommentarer
08/01 2017
12:47

Jösses så fort dagarna går nu! Jag har en carpe diem-utmaning i år som inte har någonting med böcker att göra, men som går ut på att jag ska sammanfatta varje vecka för att i december i år kunna konstatera att året inte var så tokigt ändå. Obs! Inte här alltså. Anledningen till att jag skriver om den där utmaningen är att jag fick tänka länge för att komma fram till om årets första vecka är till ända och ja, man får väl säga att årets första hela vecka slutar idag. Hur har det gått med läsningen?

(Fram med tassarna, alla intressekatter!)

Jag började året ganska bra genom att ficklampsläsa två noveller ur John Ajvide Lindqvist ”Våran hud vårat blod våra ben”. Sedan började vi på säsong 2 av ”The affair” och den är ju i ärlighetens namn mycket bättre än ettan, så det konkurrerade en del med min tid. Dock: plus för bookish säsong. Jag älskar serier/filmer om författare, när de har uppläsningar i bokhandlar och jag försöker fundera på om jag skulle gilla boken de skrivit eller inte. Om jag tror att jag skulle gilla Noah Solloways ”Descent”? ALDRIG! Är författare i film någonsin sympatiska?

Ägnade sedermera en helkväll (bokstavligen) att färgsortera alla böcker. Här är större delen av böckerna:

unnamed

Det är så himla skönt för min själ att äntligen få någon slags ordning i bokhyllan, så ni anar inte. I år ska jag försöka beta av en massa oläst däri.

Ska försöka.

Kanske en.

5 kommentarer
01/06 2016
13:27

Snälla bokhora-läsare, hjälp mig! Min semester började i förrgår och hälften av tiden jag varit ledig har redan gått åt till att titta på en KappAhl-reklam med Roxette-soundtrack. Nu gillar jag ju visserligen Roxette och jag gillar Hamptons-estetik men det är få reklamfilmer som faktiskt håller att titta på över 100 gånger.

 

Min bästa avkoppling efter jobbet är att kolla Tv8:s program om britters husköp, brittiska auktionskammares vardag, brittiska hotell som går dåligt och ska få hjälp med att bli lönsamma. Tydligen är vi som gillar den här typen av tv också målgrupp för KappAhl för den här reklamen förekommer i nästan varje reklampaus just nu. När jag var ett ungt Roxette-fan kunde jag aldrig ”rappen” i The Look (även om jag mången gång undrade vad en ”juvenile scam” var för något) men nu går jag runt och nynnar på de surrealistiska textraderna från reklamfilmen:

Swaying to the band,
moving like a hammer,
she’s a miracle man.
Loving is the ocean,
Kissing is the wet sand,
she’s got the look 

Jag försöker lägga allt fokus på att begripa Per Gessles lyrik. Jag googlar texten. Försöker förstå symboliken i raderna ”Fire in the ice / naked to the T-bone / is a lover’s disguise / banging on the head drum” men jag tvingas till slut ge efter för frestelsen: vad FAN läser karln?

Skärmbild (77)

 

På hösten visas tweediga kavajer och ivy league-sweaters upp i bokiga miljöer hos många klädmärken och i butiker. På sommaren är det Hamptons-estetik i form av vita sommarhus, rustika rep och Kennedy-doftande dukningar. Och givetvis fungerar boken som pricken över i i båda dessa miljöer. KappAhls intresse för litteratur har tidigare manifesterats genom EL James-kollektionen. Nu var det dags för… ja vaddå?

Vi får inte se vad mannen läser men vi ska ändå få en känsla av det är för typ av bok. Det är inte den senaste deckarpocketen på topplistan. Det är något inbundet utan skyddsomslag. Det doftar klassiker lång väg. Den moderna mannen som leker med sina barn på stranden hinner också med att läsa lite äkta Litteratur med stort L.

Utredningen startar. Ja jag skriver sjukt fult när jag ligger framför tv:n men här är mina första anteckningar om fallet.

I det här skedet har jag bara sett filmen i realtid och som mordutredande poliser säger så jobbar jag här brett och förutsättningslöst med en form av inre spaning. Det finns ingen teknisk bevisning ännu och jag går enbart på min intuition här. Vad brukar det vara för typ av böcker som det poseras med i reklam för herrkläder och i klädbutiker? Ofta är det klassiker av rätt välkända manliga författare.

När jag tittar på boken är den helt klart trådbunden och inte limmad. Den öppnar lätt utan att ryggen är knäckt. Den har en form av vaxblank hårdpärm som får mig att misstänka att den kan var utgiven någon gång kring 1950-1960. När den är utgiven behöver inte säga något av vikt, det kan vara en mycket äldre bok som återutgivits, men det är alltid skönt att i det här stadiet samla på sig så mycket information och så många uppslag som möjligt.

Jag lämnar nu tv-soffan med min post-it-lapp och letar rätt på filmen på internet. Har jag tur går det att se några ord om jag pausar vid rätt tillfälle och då brukar det inte ta lång tid att ringa in vilken bok det rör sig om (för er som inte följer bokhora regelbundet: ja jag har gjort den här typen av utredningar förr, jag har någon form av störning, send help).

bok zoom

Jag försöker öka kontrasten och ta bort störande färg men det går inte urskilja något ord. Den uppslagna sidan i filmen är prosa och har längre stycken. Sidan har enbart tre indrag och innehåller förmodligen inte mycket dialog. Inte mycket att gå på men kan vara bra att notera till senare om jag skulle hitta en misstänkt bok, då kan jag försöka hitta uppslaget, som är i främre halvan av boken. En sida som börjar med två rader innan första indraget följt av 13 rader till nästa indrag följt av 12 rader till nästa indrag följt av 8 rader innan sidbrytning är helt klart ett objektivt tekniskt fynd.

Vad kan jag mer lära mig av uppslaget? Sidnumreringen ligger på sidans övre del till vänster. Det finns även något som ser ut som versaler (förmodligen kapitäler) i sidhuvudet. När jag zoomar tycker jag mig se det som jag antecknar längst ner på min post-it-lapp: 13 bokstäver fördelat på tre ord. Första ordet har 5 bokstäver, andra ordet 2, tredje ordet 6.

Nu har jag alltså ett par siffror som kan fälla en framtida misstänkt bok. Sammanfattningvis måste boken ifråga ha samtliga saker på en och samma sida uppifrån och ner:

  • Sidnumrering längst till vänster
  • Sidhuvud med författarnamn eller titel med 13 bokstäver fördelat 5,2,6
  • 2 rader
  • indrag
  • 13 rader
  • indrag
  • 12 rader
  • indrag
  • 8 rader

Sidhuvudet är nästa ledtråd att gräva djupare i. Kan jag några boktitlar utantill som har den här fördelningen av ord? Nej. Kan jag någon författare som heter något med den här fördelningen av namn? Nej.

Det enda som poppar upp i huvudet är Tomas av Aquino men en snabb googling visar att han heter Thomas med h.

Thomas med h läser samma bok som KappAhl-hunk?

 

Även om vi kan avföra Thomas med h från utredningen börjar jag tänka på om det går att räkna ut vad orden skulle kunna vara. Min första känsla var att mellanordet såg ut som ”OF”. Med några få undantag så är vanliga ord med två bokstäver prepositioner. På svenska t.ex: på, om, ur, av. På engelska t.ex: on, of, at, in.

Jag är rådålig på grammatik så jag läser på lite och som jag förstår det beskriver prepositioner ofta en relation mellan någon eller något. Oftast mellan ordklasserna substantiv och pronomen. Exempelvis:

”Thomas med h sitter  kista gjord av furu. Bakom Thomas med h:s huvud finns samlartallrik från Rörstrand. Folk brukar säga till honom att han har så kallat resting bitch face när han läser. Thomas är av åsikten att termen i sig är under all kritik då den uppkommit på grund av pressen kvinnor att alltid vara till lags.”

Jag går igenom min bokhylla och kollar äldre böcker. De flesta exempel på text i sidhuvudet placerar författarens namn på den vänstra sidan och författarens namn på den högra. Det finns dock exempel där titeln står på båda sidor. Jag får ingen hjälp av detta. Jag försöker hitta författarnamn med ett ”of” i namnet. Hittar inget som passar. Går över till att leta boktitlar med of där de övriga orden har rätt mängd bokstäver. Jag hittar ”Heart of spring” och ”Angel of Gaiety” bland annat. Det är tidskrävande och när jag försöker hitta utgåvor med rätt färg på pärmarna misslyckas jag. Ingen utgåva som verkar ha text i sidhuvudet stämmer heller när jag letar på google books.

Att det andra skulle vara spring dröjer sig dock kvar länge. Vilken fin referens det vore. Eller ännu bättre: det andra ordet skulle kunna vara ”summer”. Jag VILL att boken ska vara medvetet vald. Jag vill inte att det bara ska vara en bok vilken som helst utan att den ska passa in med Hamptons-känslan. Men jag vet också att många brottsutredningar går åt fel håll eftersom de som utreder vill, eller tror, att verkligheten är på ett sätt. Många menar att detta var ett problem i fallet med Hagamannen exempelvis. Gärningsmannaprofilgruppen var helt fel ute och i Fokus står följande:

”Umeåpolisens spaningsledare Göran Markström menar att det var Niklas Lindgrens vanlighet som gjorde honom så svår att gripa. Han fanns inte i några register och allmänheten lämnade inte några tips – myten om att en överfallsvåldtäktsman är som ett monster sitter för hårt inpräntad för att man skulle tipsa om en vanlig tvåbarnspappa.”

Nu gör jag ju mina bokutredningar för skojs skulle, och jag menar verkligen inte att skämta om grova våldsbrott genom att ta in detta citat, men jag är väldigt intresserad av true crime-skildringar och då framför allt hur utredningsarbete går till, det gäller att inhämta information utan fördomar samtidigt som det går att använda sig av statistik för att sålla i informationen. Var är den lämpliga gränsen att ligga på när en bedömer vad som är mest sannolikt i stort och vad som går att tillämpa på individuella fall? Det är psykologiskt intressant tycker jag och går att applicera på alla former av klurerier.

Jag går därför in på korsordssidan You Go Words! där det är lätt att hitta ord med olika egenskaper. Jag letar efter ord med fem respektive sex bokstäver. Jag försöker sätta ihop dem med lämpliga prepositioner i rätt ordning utan några fördomar om vad jag tycker att de borde ha för typ av titel.

  • World of winter
  • Pizza on friday
  • Dream of monkey
  • Party on potato

Damn you killjävel i hängmattejävel!

Skärmbild (77)

Jag tar nya tag från ett annat håll. I KappAhls webbutik letar jag efter bilder där boken kanske finns med. Jag hittar två t-shirtar med litterära referenser.

Namnlöst-1

Den vänstra är ett citat som nu kanske är mest känt från ”Döda poeters sällskap” men som kommer ifrån ”Leaves of grass” av Whalt Whitman. Men även om den hetat ”Grass of leaves” hade den varit utesluten då det är en diktsamling och inte prosa.

Leaves of grass hade det kunnat vara med tanke på tshirten ”Captain my captain

Det högra citatet kände jag inte igen, ”When a man comes to like a sea life, he is not fit to live on land.” Men det visar sig komma från en bok som heter ”The life of Samuel Johnson” skriven av James Boswell.

A ship is worse than a gaol. There is, in a gaol, better air, better company, better conveniency of every kind; and a ship has the additional disadvantage of being in danger. ”When men come to like the sea-life, they are not fit to live on land”. ‘Then,” said I, ” it would be cruel in a father to breed his son to the sea.” Johnson. ” It would be cruel in a father who thinks as I do. Men go to sea, before they know the unhappiness of that way of life; and when they have come to know it, they cannot escape from it, because it is then too late to choose anotner profession; as indeed is generally the case with men, when they have once engaged in any particular way of life.

 

På insta hittar jag en bok som 12 veckor tidigare förekommit i en bild av Glenn Strömbergs egna kollektion för klädbutiken. Skulle det kunna vara samma?

Namnlöst-5

 

Nej. Den dyker upp på en bild på hemsidan med Glenn i egen hög person och där är det tydligt att det är en skrivbok alternativt en kalender.

 

12987172_1896823520544189_3881926005682437769_n

 

 

Nu påbörjar jag själva inlägget här på bokhora. Jag behöver hjälp och jag grämer mig för varje tangent jag slår ner. Jag har information men den går inte att använda. Jag sätter mitt hopp till er läsare här men har också extrema problem med att jag kommer behöva skriva ett inlägg som förmodligen blir waaay för långt att läsa för den som dessutom får veta redan i rubriken att det är ett olöst fall. Medan jag börjar spara ner alla bilder sitter jag och lyssnar på musik och tänker på annat. Jag tänker att jag måste komma ihåg att skicka dvd:erna med Tv-dramat om lasermannen till en vän som inte sett det. Och då klickar det till i huvudet. Geografisk profilering! I korthet ur ett lekmannaperspektiv går denna utredningsteknik ut på att människan som begår brott är lat/vill vara trygg där den begår brott, och att serieförbrytares brottsplatser kan peka ut vilket område som den bor på. Det finns ett datorprogram som polisen använder sig av som heter Rigel och som procentuellt kan säga hur stor sannolikheten är att en viss brottsling bor inom ett visst område. Det finns massor av intressant att läsa om detta, t.ex. Sara Sjögrens studie och Birte Maria Müllers. Den senare innehåller även bilder från Rigel där det går att se hur områdena målas ut på en karta. Begås liknande brott inom ett relativt snävt geografiskt område så sker det av en anledning. Går det jämföra det området med misstänkta eller andra som förekommer i en utredningen eller tidigare dömda så kan det leda till nya spår. Ungefär så.

Hypotesen jag har är att det är en bok som är utgiven kring 1950-1960 och att det är en man. Min ursprungliga post-it innehåller även ”Hamptons”. Jag börjar helt enkelt söka på författarnamn + Hamptons. Manliga amerikanska klassiker eftersom det är de som brukar förekomma i såna här sammanhang. Nu bejakar jag alltså mina fördomar men kombinerar dem med en förenklad version av geografisk profilering. Kan någon författare ha varit i Hamptons eller bott i Hamptons under den givna tidsperioden +/- 10 år åt båda hållen så kollar jag upp hela deras bibliografi på jakt efter bok med preposition i mitten eller 13 bokstäver i titeln fördelat på tre ord.

Jag hittar en författare som inte skrivit om Hamptons men väl om Hampton. Sheriffen Hope Hampton, en karaktär i William Faulkners författarskap. Han förekommer i böckerna: ”Yoknapatawpha”, ”Flags in the Dust”,” Knight’s Gambit”, ”The Town”, ”The Mansion”.

MEN!!! Jag började undra varför Faulkner döpt Sheriffen till just detta. Var det en Hamptons-referens? Har Faulkner tillbringat tid där? Hittar ingen som tyder på det. Däremot hittar jag att han gett ut en bok 1932 som heter ”Light in August”.

LIGHT= 5 bokstäver.
IN= 2 bokstäver
AUGUST=6 bokstäver

Relativt snabbt har jag hittat en utgåva från 1959 med rätt färg på pärmarna och med ett lite vaxblankt utseende. Boken är utgiven på Random House och på etsy hittar jag någon som säljer dessa och har lagt upp en bild från inlagan i ”Sanctuary” som är utgiven i samma serie. Sidnummer överst och titeln i versaler i bägge sidors sidhuvud.

 

ÄNTLIIIIGEN ett vettigt spår. Denna utgåva är på sannolika skäl misstänkt. Problemet är att jag måste få veta 100% om det verkligen är den. Därför vädjar jag nu till allmänheten, bor du i engelsktalande land och har tillgång till bibliotek som har den här boken och kan leta upp sidan i fråga? Eller har du kanske boken rentav? Eller kan du känna någon som kan tänkas ha tillgång till den på något sätt?

Eller: har du som läser någon annan teori om vilken bok det skulle kunna vara? Alla ledtrådar eller spekulationer är varmt välkomna!

54 kommentarer
07/04 2016
18:35

Fragment1

 

Årets vackraste bok har precis utsetts av Svensk bokkonst. Vinnare är Nina Ulmaja som står för formgivningen av Lars Noréns ”Fragment”. Grattis till Nina Ulmaja! Du är och förblir en av mina absoluta formgivarfavoriter i världen!

Det finns fler fina bilder av boken på GöteborgsTryckeriets hemsida.

Kommentera
03/04 2016
20:02

Hur ser det ut för våra svenska författare i utlandet? Typ såhär.

 

utlandssvenskar2

7 kommentarer
19/01 2016
20:33

Det stormar kring fackförbundet Kommunal just nu. Avslöjandena avlöser varandra och det är lite svårt att få en helhetsbild eftersom nya granskningar sker i realtid som krishantering. Jag tycker det är intressant med drevjournalistikens alla stadier och nu är vi i stadiet där folk har börjat avgå. Jag tog del av detta via DN som bildsatt en kulturdebattörs text med en typisk demoniserande bild av de till synes tisslande och tasslande ”fackpamparna”. Utan att ha läst ett ord känns det inte som världens mest pålitliga människor vi har där framme vid mikrofonerna (som nogsamt är med i bildkompositionen).

Bilden känns som en uppdaterad version av den gamla bilden på Transportarbetareförbundets Hans Ericson som också ”ertappats” på bild på ett ofördelaktigt sätt. Idag är det vanligt att dreven börjar i en sakfråga men senare går över till att handla om hanteringen av media efter själva avslöjandet. Vad visste X? Talade Y sanning? Utelämnade Z något? Osv. osv. Då är det givetvis inte bra att på en presskonferens viska saker. Kanske borde de förberett sig mer så de slapp denna pinsamma bild?

NEJ! Är det verkligen så som det förhåller sig på bilden? Givetvis gräver vi på bokhora lite djupare. Om fotografen bara lagt skärpan lite lite annorlunda hade vi fått en helt annan bild. Jämför gärna här nedanför.

 

Plötsligt framstår den insinuanta bilden som en helt annan bild.

Jag gick in på svt play och kollade på presskonferensen. Det är tydligt att detta är en mycket uttänkt PR-strategi. När det återstår 23:45 av klippet utspelar sig följande:

k8

k5

k4

k3

Det blir oerhört tydligt att detta är någon form av PR-kupp där Kommunals ordförande och kassör gör ett sista försök att gå in på en ny marknad. Restaurangen Metropol Palais har inte gått någe vidare bra rent ekonomiskt, inte heller konferensanläggningen Marholmen.

80% av förbundets medlemmar är kvinnor. Kulturrådets siffror visar att bokläsning är mer vanligt förekommande hos kvinnor än hos män. 41% av alla svenska kvinnor jämfört med 21% av alla män läser varje vecka en skönlitterär bok.

Jag behöver inte förklara för er som läser bokhora vad en vanlig biverkning är att röra sig i bokaffärer men skriver ändå ut det för eventuella nya besökare som förvillat sig hit: ANTECKNINGSBOKSMISSBRUK ! ! !

Vad är det då för anteckningsbok som fick fotografernas kameror att smattra så högljutt?

Med hjälp av google bildsök försöker jag hitta vilken tillverkare som kan ha gjort den paisley-mönstrade anteckningsboken?

Jag hittar ett spiralbundet block på amazon som verkar ha ett liknande mönster. Jag skär ut den del som liknar anteckningsboken på presskonferensen.

 

f2

 

När kriminaltekniker jämför fingeravtryck tittar de på så kallade minutiaepunkter i mönstren på fingertopparna för att jämföra. Jämför en nog många punkter går det till slut att utesluta alla utom den som placerat avtrycket där. Samma metod, fast med färre punkter, gör att jag entydigt kan dra slutsatsen att det visserligen finns likheter men att det inte bara är färgerna som skiljer dem åt utan även mönstren.

Jag gör helt enkelt så att jag knappar in ”paisley” och ”anteckningsbok”, ”paisley” och ”notebook” osv. i många olika kombinationer och börjar gå igenom alla resultat på googles bildsök. Eftersom jag ändå bara ligger i sängen pga förkylning och självömkan kan jag ägna några timmar åt detta beteende. Jag jämför olika punkter på några men ingen är ens i närheten av min första misstänkta.

92704600-AKATill jag hamnar i Finland! Kontorsvarujätten Staples i Finland har tydligen haft denna inne vid ett tillfälle. Jag hittar den även i andra finska webbshoppar. Åh ljuva land där jag både bokcirklat och ätit sparrisrätter med bokbloggare såväl som tittat på homoerotisk konst och annat som gör livet värt att leva.

Självklart så är det Suomi som sitter inne på lösningen!

Eftersom det syns en streckkod på anteckningsboken – vilket indikerar att det är baksidan på omslaget – spegelvänder jag omslaget jag hittar när jag jämför.

f1

 

Alla de tre inramade punkterna stämmer! Jackpot! Konfetti gjord av lakrits! Paisleymönster i mina mardrömmar i åratal framöver! Tjoho!

Det är en anteckningsbok av märket Burde som Nordström och Bergström poserar med.

Jag går igenom nyhetsartiklar för att se om det går att se spår av detta tidigare och hittar en artikel i ”Kommunalarbetaren” där ordförande Annelie Nordström uttrycker att hon ”har egna idéer” om hur de små kommunerna ska klara sin äldreomsorg.

kommunal3

 

Tajmingen att lansera sin nya verksamhet kanske inte är den bästa enligt vissa. Många raljerar och menar på att de inblandade borde gjort annorlunda. Men all PR är bra PR och visst har de nått ut med bilden! Har Studio Total återuppstått undrar åtminstone jag!

Namnlöst-8

 

När jag tittar närmare på logotyperna så är det inte bara färgskalan som är lik. Den första bokstaven är sönderskuren i båda fallen och båda avslutas med ett typografiskt tecken. I Burdes fall är det asterisken och i Kommunals fall är det punkten.

Namnlöst-9

 

Återstår då bara att Annelie Nordström avgår och att hon med den tidigare kassören meddelar att de startar nytt företag. Jag tyckte det var en jättekul krock som uppstod när Metropol och Palais sattes ihop och blev ett namn på en restaurang. Kanske kan de göra något liknande med sin nya verksamhet?

Nu vet ni i alla fall vad som kommer hända de kommande dagarna. Case closed. Kom ihåg vart ni hörde det först. Frågor på det?

21 kommentarer
06/01 2016
20:52

il_570xN.714379403_dtqi il_570xN.714474525_doey

Jag hittade en konstnär som jag gillade på Etsy och jag beställde två illustrationer av henne att sätta upp i läshörnan i den nya lägenheten (mina bokhyllor får plats som i en möblerbar hall – lyckan är stor att inte behöva ha böckerna i sovrummet längre).

Sedan visade det sig att hon hade många fantasifulla bilder som jag trodde skulle kunna bli fina i min sons rum, så det blev en lite större beställning och nu har vi jättemånga tavlor av Emily Winfield Martin, som konstnären heter, hemma.

När jag tittade på alla hennes fina illustrationer för barn såg jag att hon hade skrivit böcker och jag tänkte jaja, vem har inte det?, men googlade henne ändå och upptäckte att hon trots allt givits ut på Random House. Av nyfikenhet beställde jag ett par av hennes böcker och en av dem heter ”Dream Animals”. Boken handlar om drömdjuren som bär dig till ditt drömland om nätterna eftersom det är så långt att gå. En björn, en tiger, en narval, en rödhake. Supergulliga illustrationer och sparsamt med text, på vers. Texten funkar, men det är ju illustrationerna man vill åt! Jag dör så fina de är! Jag ska kolla in Winfield Martins ”Day Dreamers” och ”The Wonderful Things You will Be” också, för fler illustrationer har vi tyvärr inte plats med hemma.

IMG_8532 (1)

Klarar boken Warnquist-testet? Ja, det gör den faktiskt.

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer
23/12 2015
18:51

Så, vad har du för dig, Johanna K?

Så mejlar ni. 

Svaret: Jag hänger på instagram och diskuterar skryt- och skämsböcker. Eller, nu ska jag inte skriva diskuterar för det är mer av en kort monolog. 

Jag hade en bokhylla i mitt sovrum. Jag skriver hade eftersom den just nu ligger i hundra olika delar och böckerna i tio-tolv flyttkartonger. Men om en har sin bokhylla i sovrummet krävs det en hel del nerver av en gäst att klampa in och kritisera ens böcker. Har aldrig hänt. 

Jag kan inte tänka mig vilken bok som skulle få mig att skämmas om jag lät den ligga framme. Jag skulle kanske skämmas om jag hade en hyllningsbok om Pol Pot på vardagsrumsbordet – Varför i hela världen har du en hyllningsbok om Pol Pot? skulle mina gäster fråga – men varför skulle jag ha det? 

Jag har inte så mycket skämslitteratur i min bokhylla. Eller så är jag dålig på att identifiera skämslitteratur. Sidney Sheldon, som jag postade på Instagram är i själva verket inte min utan min systers (chockad unison flämtning från Bokhoras instagramföljare). Jag läste Virginia Andrews och jag har ändå så bra självförtroende att jag skulle stå för det om jag tyckte att det var förstaklassig litteratur (såsom jag står för att Jon Secadas ”Just another day” ryms på min topp 100). Virginia Andrews ligger dock i en låda i mina föräldrars källare (ej bokstavligen). För stort affektionsvärde för att ge vidare, men jag anser mig inte ha plats hemma. 

[obs! Jag står för Sidney Sheldon också]

Jag skulle tycka att det vore vansinnigt roligt att läsa Virginia Andrews i en bokcirkel (obs! Inte barnen på vinden-serien, hellre Flickan från himlen). När får jag egentligen ihop en bokcirkel där jag får välja alla böcker? Skämslitteratur utgör fantastiska diskussionsunderlag. 

Böcker att skryta om har jag inte heller. Jag har någon enstaka signerad bok, av något one hit wonder från Balkan. Kanske har Storejo signerat någon av sina böcker i och för sig, kanske kan jag skryta med det? Jag rör mig nog helt enkelt i fel kretsar eftersom jag inte kan skryta med omsorgsfullt framlagda böcker när jag har besök.

Men om jag var en sådan som sa: Vill du vänta på mitt rum när jag äter? till mina gäster skulle jag gärna lägga boken om Wes Andersons filmer (och ja, om Wes Anderson  själv) i deras knän. Mycket bläddervänlig. Jag tror att många skulle bli imponerade av ”Ur varselklotet” också. Men inte så mycket av mig som av Simon Stålenhag – författaren – förstås (förhoppningsvis). 

I vår nya lägenhet kommer bokhyllan att placeras på en plats som alla gäster – utom de som går direkt in i sovrummet – måste passera. Kanske kommer det i framtiden vara enklare för mig att avgöra vilka böcker som jag borde gömma undan och vilka som borde skyltas med.

   
Hur tänker ni? 

1 kommentar
08/12 2015
8:34

IMG_1902Förra veckan var det en mycket beläst och skarpsynt läsare (@finaprickar) som såg kopplingen mellan omslagen på min bok ”Jan Svensson” och Michelle Haimoffs ”These days are ours”. Skickligt, eller hur?

Jag föll för Haimoffs just på grund av framsidan. Hade aldrig sett den förut, visste inget om handlingen, men så stod jag på Pocketshop Centralen och fick bara akutcravingz. Det är så fräscht och snyggt, och jag gillar att man vill plocka upp den för att se närmare på bilderna. (Sen var själva boken skitbra också.)
När min egen bok skulle få omslag och vi började prata möjlig stil för det, visade jag Haimoffs som ett inspirationsförslag. Tycker formgivaren Eric Thunfors fick till det väldigt bra!

Kommentera
01/11 2015
15:29

IMG_2129-rosa

Rosa bandet-månaden är över. Men det går givetvis att fortsätta ge pengar till cancerfonden året om ifall du missade att göra det under oktober. OCH: det går givetvis fortfarande bra att använda sitt rosa band. Ett lämpligt användningsområde tycker jag är som bokmärke efter att säkerhetsnålen tagits bort. Rosa är liksom snyggt året om ju.

Därför blir också ett rosa bokomslag mitt första i instautmaningen #dagensbokomslag som Sagas bibliotek dra igång igen nu i november. Tyckte det var jättekul att se allas bidrag på bloggar och insta under september och hoppas många vill vara med nu också!

Jag kommer posta bilder hela november på @bokhora.

IMG_2133-rosa

rosa-bokhora

 

Kommentera