Jag och Lisa Bjärbo skriver en bok ihop, ”Vi måste sluta ses på det här sättet”, som ska komma ut till hösten. Till framsidan behöver vi nu snabbt hitta 2 personer. En kille som är (eller ser ut att vara) 24 och en tjej som är 18. Fotografering sker nästa vecka i Stockholm, så man måste vara på plats här alltså.
Så här tänker vi oss att den 24-årige killen ser ut: Han är en helt vanlig, normallång och normalt vältränad kille, med mellanblont/cendréfärgat/ljusbrunt hår i en inte allt för uppseendeväckande frisyr. Han har oftast jeans och t-shirt eller luvtröja på sig. Han är inte så snygg så att man vänder sig om på gatan efter honom och skriker WOW!, men han är söt och fin och bra och allt.
Så här tänker vi oss att den 18-åriga tjejen ser ut: Hon är en helt vanlig, normallång och normalt vältränad tjej, med hyfsat långt brunt hår. Hon gillar också jeans och har inte så väldigt uppseendeväckande kläder. Och hon är söt och glad och rolig och cool! Men liksom inte skolans tuffaste och hårdaste brud.
Passar du in? Eller känner någon som gör det? Läs i såna fall här för vidare mejlinstruktioner!
3 kommentarer
”Mitzi i mitten” blev inte så snygg på mitt foto, men i verkligheten – ååh!
Grejen är att den är i textil. Och färgen är en lite djupare orange än vad det ser ut som på min bild. Den är så snygg så snygg!
Men en sak som jag undrar är om den passar för målgruppen som är 6-9 år? Kommer de att vilja plocka upp den, eller gillar jag som vuxen den mer än barna? För mig känns den väldigt 70-tal och det är ju som att slå en homerun. Jag tycker den är super.
Är själva boken bra då? Men hallå, det är ju Mårten Sandén. Man väntar sig inget annat än minst jättebra, och det får man.
2 kommentarerHere we go again. Nya bokhyllor på väg upp thanks to maken. Denna gång i vårt Vittangihem. Jag tror inte det kommer bli så superfärgsorterat denna gång, har lite idéer och pinnar bokhyllor på Pinterest för fulla muggar. Vill ha lite slappt och stökigt och inte bara böcker tror jag. Eftersom vi har 2500 titlar i vårt Stockholmshem blir den här hyllväggen mindre och lite mer experimentell. Ett par, hundra dubbletter vi tagit med, en del av min mammas hylla (hon har slängt ut nästan all skönlitteratur) och sådant vi köper nytt. Det känns som ett roligt projekt!
Vad säger ni om snyggheten i dessa omslag?! De är broderade! Fast alltså tryckta på papper, men så speciella. Utgåvan heter Penguin Threads och om ni följer länken så kan man tex se en kort video med designern och hantverkaren. Kan också rekommendera att bildgoogla för att översköljas av ännu mer omslags-snygghet och process. Det är helt fantastiskt!
Och på insidan så ser man ju baksidan av sömnaden!
Visst är det fint! Boksidorna var dessutom i sånt här tjockt papper som man på gammaldags manér ska sprätta isär, fast det var redan gjort.
Jag hittade två titlar i det här formatet på Pocketshop Götgatan.
11 kommentarer
Apropå detta med manliga och kvinnliga författare och omslag därefter, så kommer här ett till exempel. Om David Levithan varit kvinna?
Så här ser originalet till ”Every day” ut.
Som jag tidigare har nämnt så brukar jag vanligtvis hitta väldigt bra i mina hyllor, jag kan ju mina böcker liksom. Och sällan har man någon annan i sitt hem som botaniserar i ens bokhylla på egen hand, vilket annars brukar vara ett argument mot färgsortering att jamen ”ingen annan hittar ju”. Eh, nej och det skiter jag högaktningsfullt i pga ingen ska komma över bron och rota utan att jag är med.
Fast nu slumpar det sig så att vi ibland har folk på besök i vår lägenhet utan att vi är där, eftersom vi ju bor växelvis i Stockholm och Vittangi.
Och här har vi nu beviset på att ja, även andra människor hittar i mina hyllor (om de är lite kreativa) och det tar inte särskilt lång tid. Så då kan vi lämna också det argumentet mot färgsortering därhän.
(Vi har också en svart och vit-randig bokhylla för den som undrar var de färgerna håller hus, men den finns i ett annat rum)
*Sen om man helt plötsligt får hjärnsläpp och inte hittar, så dyker ju andra pärlor upp och det är fan så flott att få upptäcka litteratur på det viset också.
3 kommentarerDet här poppade upp på internetz igår. Författaren Maureen Johnson skrev en lång mycket intressant artikel som jag nu bara gör ett kortkort referat av. (Läs hela själv!) Ämnet var skillnad i bedömning av manliga / kvinnliga författare. Kvinnligas verk blir mycket oftare etiketterade som lätta, chicklit, sommarläsning, ytliga, etc, och detta fast de i flera fall inte alls var det. (Men vi vet ju att det räcker med en ynka liten relation i handlingen för att en bok ska bedömas som chicklit, så länge den är skriven av en kvinna.) Hur ofta hör ni ”perfekt sommarläsning” om en manlig författare? Vidare diskuterade hon sin gymnasie och high school-läsning som till 90% bestod av manliga författare. Och till slut hur bedömningen av en bok börjar med omslaget. Den ska ju först och främst tilltala en viss målgrupp, men visst lyser författarkönet igenom? Klart det gör! Och omslaget kanske har något med chicklit, lättsam och sommarläsning att göra? Eventuellt. Det här startade en liten buzz i att göra om framsidorna. What if… författaren var av det andra könet?
Om ”Game of thrones” skrivits av en kvinna istället för en man?
Det finns massa ”nya” omslag att kika på här och här bla, så gör det! En riktig ögonöppnare som visar hur extremt tydligt det är att könet gör omslaget. Inte handlingen eller huvudpersonens kön, utan författarens kön.
Man kan även läsa mer på twitter såklart. #coverflip
Jag var i Oslo i helgen och kolla vilka snygga pocketupplagor av Knausgårds ”Min kamp” jag såg.
Är det Yngve?, undrar ni (eller iallafall Mind the book-Camilla). Jajamensan, svarar jag. Visst är det Yngve Knausgård som har formgivit.
Thina på Beyond Sizes har hittat ett sätt att göra sin vita String-bokhylla lite mer enhetlig. Hon slår in alla sina pocketböcker (?) i omslagspapper och skriver titeln på bokens rygg med en dymo. Det ska bli spännande att se resultatet.
1 kommentar
Mitt första ex av ”Jellicoe Road” är hemma igen! Kolla vad slitet och fint det är. Sååå välanvänt och välläst. Först av mig och sen av några andra. Det har varit på vift länge, men hos pålitliga personer. Måste ju ha koll.
Den senaste läsaren hade dessutom läst den två gånger, och sånt blir jag glad av. Med just den här boken är det ju så den SKA läsas för att man ska kunna få med sig allt.
Jag har faktiskt tre ex av Jellicoe och det är stort rekord för mig. Det här första som har varit utlånat, sen köpte jag på inrådan av Clarisa på Flaskposten ett inbundet att ha som fin-ex hemma. Och sen kom den svenska utgåvan och då fick jag ett av den. En väldigt speciell bok ju. 2011 var det stora Jellicoe-året. 2012 predikade jag om ”The fault in our stars” så fort jag kom åt. 2013 hoppas jag att ”Tell the wolves I’m home” tar över Sverige. Den har nu börjat spridas så smått på diverse bloggar. Och den äger jag faktiskt inte ett enda ex av än. Måste kanske åtgärda.
4 kommentarer
Föregående
AllaBokpodden!
Senaste kommentarer