Bokhora.se

02/08 2017
21:03

Eftersom jag gillar att skriva om, och ofta också montera isär, bokomslag så tänkte jag att det inte var mer än rätt att jag gör det med det första bokomslaget jag själv gjort.

Många av mina bokbloggande vänner hade tipsat mig länge om att jag borde läsa böckerna om Cassandra ”Cass” Neary. Mörka böcker om en fotograf liksom, exakt min tekopp. Men av ren och skär idioti läste jag dem aldrig förrän jag fick uppdrag av Linda Skugge att jobba med de svenska utgåvorna på hennes förlag. Då förstod jag vilken klockren rekommendation jag fått av mina vänner och avlade ett löfte att alltid följa rekommendationer i fortsättningen. Kan vara värt att nämna redan nu att det här inlägget innehåller en viss grad av spoilers för er som inte läst bok 1 om Cass: ”Generation Loss”.

Några månader tidigare hade jag gjort några omslagsskisser åt ett annat förlag till en thrillerroman de skulle ge ut. Jag lyckades inte göra något som de tyckte skulle passa så mitt självförtroende var extremt i botten efter den refuserngen. Det enda som möjligen gjorde att jag kände att jag var rätt person för jobbet var att jag är utbildad fotograf och de fotografer som nämns av huvudpersonen kände jag till sen tidigare. Jag hade en ganska tydlig bild av vad Cass (ja jag började tänka på henne som min vän Cass efter ett tag) skulle gillat för estetik och vad hon tyckte och tänkte om fotografi. Min egen smak var väldigt nära hennes egen kändes det som och när jag googlade originalomslagen så tyckte jag inte de träffat särskilt rätt, det skulle inte vara som att göra en remake på Psycho eller nåt i alla fall. Sakta men säkert jobbade jag upp ett självförtroende som gjorde att jag vågade tacka ja.

Jag var direkt säker på att jag ville göra ett helt svartvitt omslag. Kanske något sorts porträtt som Cass själv hade kunna ta. Skugge hade dock en färdig idé som hon ville att jag skulle utgå ifrån – denna idé var inte fotografisk alls vilket gjorde att jag tvivlade lite på mig själv igen. Hon ville att jag skulle utgå ifrån en ransom note-estetik som också nämns i första boken. Jag ser upp till henne väldigt mycket så jag ställde direkt om mig på att jag inte skulle ta ett fotografi till omslaget utan jobba mer typografisk och göra någon form av kollage. Jag satte mig vid datorn och började leta snygga typsnitt.

För att få fram en mer sliten känsla skrev jag ut, klippte snett och gjorde små veck och ojämnheter i bokstäverna innan jag skannade in dem igen och började göra kollage i datorn. Det kändes tamt och inte alls som ett gammalt utpressarbrev från de 90-talsthrillers jag sett under min uppväxt. Så jag skrev ut några andra typsnitt och blandade upp det lite. Jag skannade in några olika versioner och för att inte få fingeravtryck på skannerns glas använde jag en pincett för att placera bokstäverna ordentligt. Vid en av skanningarna glömde jag kvar pincetten och tyckte det var snyggt och en form av anonym bild av den som suttit och komponerat ransom noten.

Eftersom Cass älskar svartvitt tyckte jag att jag var smart som använt mig av det. Det är också praktiskt att ha svart bakgrund, vita lappar med svart text på. Kontrasten blir hög och det är lätt att se omslaget på håll och även på internet där boklådorna ofta har väldigt små bilder av omslagen. Två flugor i en smäll, yes. Jag retuscherade bort varenda litet dammkorn som letat sig in i skannern och mailade iväg resultatet som var variationer på ovanstående bild. Nu var det bara att vänta och se vilken av skisserna som de skulle gilla bäst på förlaget. Fick snabbt svar:

”Gällande bokstäverna, kan du testa att klippa ut bokstäver från dagstidningar och nån bok och nån månadstidn/reklamblad och blanda versaler och gemener? Det är så mkt mer psyko om nån klipper ut olika bokstäver från olika ställen och klistrar upp på ett papper. Nu ser bokstäverna ut som alfapetbrickor, jag vill åt mer psyko. Det är också sjukt psyko om bokstäverna, förutom att det är gemener och versaler blandade, har olika storlekar, typ ett pyttelitet a mitt bland några större etc.”

Det tog en sekund efter att jag fått mailet innan jag bokstavligen slängde en bunt utskrivna bokstäver i soporna. Jag hade nyss läst ”Generation loss” och borde vetat bättre. Cass sätt att använda teknik återspeglar väldigt mycket hur hon är som person:

”Jag hade en gammal dator, men ingen laptop, ingen mobil. Ingen digitalkamera eller Ipod. Jag hade sällan pengar över, dessutom hatade jag av princip dessa saker: de gjorde allting för lätt.”

”Jag vet inte om Kamestos använde Type C, men hon borde ha läst en del om det. I fotot hennes man tog kan man se att ögonen fortfarande brann, trots att händerna såg ut som om de, lika lätt som de kunde hantera en kamera, också kunde strypa någon.”

Så jag bestämde mig för att också göra det lite svårt för mig. Jag beställde en skalpell på internet (svårare än man kan tro att det är) och satte mig med en bunt tidningar i soffan och lyssnade på deppig musik och skar ut bokstav för bokstav och la dem i en stor hög.

I min mening är böckerna om Cass Neary en form av pusseldeckare samtidigt som de är obehaliga thrillers. Gåtorna i böckerna om Robert Langdon-böckerna möter filmen ”Seven” blandat med Velvet Underground och Patti Smith-referenser typ. Åter igen slängde jag en massa bokstäver i soptunnan. Av någon anledningen kändes det viktigt att väva in så mycket jag bara kunde av bokens innehåll även i omslaget.

Jag skar därför bara ut bokstäver som hade något med handlingen att göra. Namn, fraser, platser osv. som nämns i boken. Jag gjorde en stor hög av alla bokstäver och fotade av dem med mobilen för att kunna se hur färgerna skulle se ut i svartvitt utan att behöva gå till datorn.

bokstaver3

 

Resultatet var redan mycket bättre, så mycket mer Cass än att skanna in det på ett stilrent och tekniskt perfekt sätt. Cass fotograferade sina egna bilder i befintligt ljus med en kornig film. Ska man jämföra estetiken hon gillar i böckerna så är en grumlig bild från en mobilkamera mycket mer lik det resultat hon skulle föredragit än det högupplösta sterila från en skanner. De mörka hörnen, vinjetteringen, skapade en mycket bättre dynamik än det kompakta svarta i min första skiss.

Jag kunde dock inte släppa idén på att ha en svart bakgrund så jag försökte fotografera av ytan på mitt skrivbord. Jag hade några månader tidigare gjort en egen skrivbordsskiva. Dels för att jag ville ha ett Twin Peaks-citat målat över hela skrivbordet och dels för att jag ville ha en bättre lack än vad det brukar vara på många skrivbord. Jag beskär en hel del bilder och hade tröttnat på att vara rädd om skrivbord så jag tänkte att jag skulle göra ett eget robust som jag kunde lacka om igen och igen och igen vid behov och inte behöva bry mig om att köpa dyra skärunderlägg och sånt.

Här är alltså den del av mitt skrivbord där jag skär saker. Mest bara fult. Vad skulle Cass gjort? Ja, för det första hade hon inte fotat med digitalkamera som jag gjorde. Jag hade dock inte kvar något mörkrum så jag kunde inte fotografera analogt. Men jag kunde simulera alla steg som Cass hade behövt gå igenom om hon fotat. En extremt stor del i analogt fotograferande handlar om negativet. När man fotograferar med film måste man veta filmens begränsningar, eller veta hur man utnyttjar begränsningarna. Cass fotograferar exempelvis i naturligt ljus (till skillnad från konstgjort, t.ex. blixtljus) och det får till följd att hon måste ha en mycket kornigare film som offrar lite av skärpan för att kunna fota i sämre ljus. En teknisk begränsning blir en stil i sig, som både jag och Cass gillar.

När man väl framkallat filmen väljer man oftast ut de bilder man vill göra utifrån negativen. Alltså man gör ofta sitt urval utifrån en form av tvärtombilder där vitt är svart och svart vitt. Därför kallas filmen för negativ. Ofta är bilderna man tagit mer intressanta på negativen eftersom det här uppochnedvända förhållandet mellan ljust och mörkt är ganska creepy.

Så jag gjorde om alla bilder jag tagit av bokstäver och skrivbordsytor till negativ och tänkte att jag kunde utnyttja den creepy-faktorn.

 Jag tyckte själv att mitt skrivbord blev otäckare, nästan lite metalliskt. Kanske ett slitet operationsbord eller nåt liknande. Bättre än det svarta i alla fall.

Pincetten tyckte jag var bra men inte lika snygg som en skalpell så jag fotade av skalpellen när den dök upp i brevlådan och placerade ut den i det gyllene snittet. Det kändes som en ledtråd Cass skulle gillat att hitta – att en väldigt rå och till synes slarvigt komponerad bild kunde vara uppbyggd enligt gamla traditionella ideal kring estetik. Det röda markerar här vart det gyllene snittet rent matematiskt skulle ligga i bilden.

 

Därefter kunde jag placera ut bokstäverna. Titel och namn hamnade på var sin sida utan någon symbolisk innebörd annat än att de skulle vara så stora som möjligt. Däremot ville jag behålla den hög av bokstäver som ransom note-tillverkaren satt och använde.

Jag placerade även dem efter principen det gyllene snittet. Därefter i ytterligare ett gyllene snitt av det gyllene snittet. Känns det lika krångligt som Inception att hänga med på det här flummet rekommenderar jag att gå igenom wikilänken ovan till gyllene snittet och sen vidare till artikeln om Fibonacci spiralen om du vill veta teorin bakom detta. Om det är för trist är det i alla fall lite kul att bildgoogla ”Fibonacci spiral in nature”.

I varje område som skapades enligt en förenklad logik för Fibonacci-tal så placerade jag dolda meddelanden. Ovan har jag markerat dem för att lättare kunna urskilja dem. De som läst boken minns kanske i vilken ordning bokstäverna ska vara.

Förhoppningen från förlaget var att kunna ge ut alla böcker om Cass Neary på pocket men eftersom man aldrig vet något säkert (alla böcker är dessutom fortfarande inte skrivna i serien) så var det svårt att komma på en idé för bokryggen som skulle fungera med en tanke vi hade om att alla ryggar skulle bilda en egen bild för de som ställde upp dem bredvid varandra i bokhyllan. Ett bra exempel på detta är en Harry Potter-box där varje rygg fungerar som en pusselbit i en större bild.

Problemet är att jag som formgivare måste veta exakt ryggbredd på varje bok som ska bilda den större bilden. Därför görs detta enbart när alla böcker i en serie redan är utgivna och de ska ges ut på nytt. Att göra den första pusselbiten utan att veta storleken på någon av de andra pusselbitarna är i stort sett omöjligt. Tänk om sista boken blir 900 sidor eller bara 300 sidor. Skillnaden blir så stor att motivet skulle behöva gå att anpassa extremt mycket vilket skulle förta hela idén.

Åter igen tänkte jag på Cass och hennes värld. Vilken typ av bild skulle kunna vara cool att ha som sträckte ut sig över flera bokryggar utan att vi behövde veta på förhand exakt hur breda framtida ryggar skulle bli? Det skulle behöva vara något abstrakt eller något som inte har en tydlig början eller slut. Jag tänkte på bilder av moln, eld, hav osv. De skulle man kunna kapa lite vart man ville bara originalbilden var stor nog från början. Men det känns inte så Cass att välja en bild utifrån att den är slätstruken och odefinierad.

Är det något hon skulle kunna värdera är det sina egna gamla bilder. Sin egen historia som ekade in i hennes nu. Hennes minnen var tätt förknippade med hennes filmnegativ. Karaktärerna i Generation loss är i mångt och mycket som fotografier. Något som framkallas genom ett kort ögonblick som var över för flera år sen.

”Jag gick till kylskåpet och öppnade frysboxen för att hämta påsen med crystal och en annan större påse. Inuti den låg en pappersbit med suddig text – juli 2001 – tillsammans med två plastburkar Tri-X-film. Datumet var då jag köpte dem; det var också sista gången jag fotade något på riktigt. De fick ligga bredvid min kamera i axelremsväskan av slitet läder som jag hade haft sedan high school.”

Cass Nearys kärlek till filmen Tri-X är väldokumenterad, hon kan till och med känna igen den på lukten. Och även om jag inte har lika bra doftsinne så har jag också älskat Tri-X. Jag har pärmar och pärmar och åter pärmar fulla av fotografier jag tog på gymnasiet. Vissa tog jag med filmen T-max men de allra flesta tog jag faktiskt med exakt den film som Cass gillade. Så jag satte mig åter i min soffa där jag nyss suttit med skalpell och tidningar och gick igenom saker jag sparat sen min skoltid. Filmnegativ skulle inte vara en långsökt illustration och dessutom skulle jag kunna pussla ihop hur många som helst allt eftersom fler böcker i serien kom ut.

Jag fotade av negativen och la dem på bokens baksida och rygg. Jag hittade bilder på skelett, träd med knotiga grenar som desperat sträcker sig mot skyn och det som varje gymnasieangstigt konstnärskap måste innehålla: riktigt pinsamma efterapningar av Francesca Woodmans självporträtt.

Innan ni får se en av dessa bilder jag tagit lite bakgrundsfakta: Francesca Woodman var en extremt begåvad fotograf som under några år gjorde banbrytande fotokonst som påverkar tonvis av konstskolestudenter än idag. Hon begick självmord som 22-åring vilket gör att åtminstone jag drog en parallell till Sylvia Plath under mina gymnasieår då jag idoliserade de båda.

Ett självporträtt av Woodman innehöll ofta några olika ingredienser. Såhär i efterhand är det lätt att se att jag trodde det räckte med att få så många ingredienser rätt som möjligt men tyvärr är det inte så enkelt. De attribut som används ofta av Woodman är:

  • nedgångna interiörer
  • en obekväm och/eller obehaglig position för kroppen
  • spegel
  • fönster

Det är lite rörande men mest pinsamt att se så här många år senare hur jag snott olika attribut från Woodman till bilden längst ner där jag själv ligger på en kall vind i Norrbotten och drömmer om att bli konstnär.

Det kändes lite fint att en av de bilderna skulle få göra någon nytta till sist så nu ligger den där tillsammans – må vara i negativform och mindre än ett frimärke – på en bokrygg. Det är lite svårt att se på bilden nedan men den är där, alldeles ovanför beteckningen för Cass favoritfilm 400TX (Tri-X  iso 400) och eftersom jag själv stått i bokhandel och svurit över att serier inte är numrerade så såg jag till att lägga dit ruta 1 av en negativremsa.

IMG_6283

IMG_6292

 

16 kommentarer
24/05 2017
22:12

1495037066037-CurCnEMXEAIuN8N

De mest prominenta medlemmarna i Bookhouse Boys upplever inte sina bästa dagar direkt. Men det betyder inte att böcker inte förekommer i Twin Peaks.

Varning för spoilers, och otäcka stillbilder ur första avsnittet av Twin Peaks: The Return.

Konsthögen

I andra hälften av avsnittet får vi besöka Buckhorn South Dakota. Två poliser kliver, efter mycket möda och stort besvär in i en lägenhet. Det första vi tittare får se av insidan är en bokhög som här i fortsättningen kommer benämnas som ”konsthögen”.

7

8

Konsthögen innehåller två av de böcker som är lättast att identifiera.

Mark Manders Cose in Corso
Mario Diacono, Mark Manders

Visions of Antiquity: Neoclassical Figure Drawings
Richard J. Campbell och Victor Carlson

Den sistnämnda är en utställningskatalog över en museiutställning. Den första boken är dock något mer intressant med tanke på likheterna mellan den och Twin Peaks i allmänhet men S03E01 i synnerhet. Boken ”Cose in corso” innehåller dokumentationsbilder av konstnären/skulptören Mark Manders verk – som bland annat föreställer avkapade kroppar, ett ensamt träd i ett öde rum, någon invirad i plast och någon maskin med tratt. Manders verkar dock gilla te bättre än kaffe (tepåsar förekommer i vissa konstverk) så helt lika är de ju trots allt inte.

m

Andhyllan

Det första som poliserna ser är duck inte samma som vi tittare, det första de ser är inte konsthögen. De ser vad som i detta inlägg hädanefter kommer benämnas ”andhyllan”.

Kameran sveper lite snabbt över den och de allra flesta böcker har för små titlar för att jag ska kunna se vilka de är. Hjälp mig gärna om din syn är bättre än min! De jag identifierat, eller halvidentifierat, är dessa:

6

5

The Mercenary: The Cult of the Sacred Fire?
Vicente Segrelles?

Okej det här är egentligen inte en godkänd identifiering för jag har inte hittat någon bild som bekräftar att ryggen ser ut så som den gör i bokhyllan. Snarare är jag väldigt säker på att den inte ser ut såhär. Om någon kan hjälpa mig att hitta titel längst till vänster i bild vore jag ohyggligt tacksam. Kanske är det en westernhistoria? Lynch har ju varit inspirerade av såna tidigare. T.ex. Brando-filmen ”One  eyed Jack’s”, kanske läser han också Westernböcker?

Hur som helst, jag tar ändå med den här titeln för att den är bra exempel på vad jag tycker är roligt med sånt här detektivarbete som jag ibland sysslar med på bokhora när jag snokar i andras bokhyllor – jag hittar en massa kul.

Han som gjort boken ovan förekommer i tidningen ”Heavy Metal”, som också intervjuat Lynch om hans film ”Dune” på 80-talet. Här är ett utdrag ur den tidningen som jag tyckte var intressant för oss som sett nya säsongens avsnitt:

What’s with the fascination for machinery?
I love factories, Industry, railroads, diners, anything industrial, I go for. This world unfortunately, really only exists in our minds – if we could go into this world, it would be unbelievable. I love going in there.

Both Eraserhead and Elephant Man have a frightened view of machinery – it’s malevolent and threatening. Yet when you talk of it, you say you like it.
You see I like Bob’s Big Boy- you don’t know Bob’s Big Boy, do you?

We don’t have it in New York, I’m afraid
Bob’s is a coffee shop and it’s very clean. It’s very normal, good food.

Nu går vi vidare i andhyllans utbud.
dreamlandDreamland
Kevin Baker

”In a stunning work of imagination and memory, author Kevin Baker brings to mesmerizing life a vibrant, colorful, thrilling, and dangerous New York City in the earliest years of the twentieth century. A novel breathtaking in its scope and ambition, it is the epic saga of newcomers drawn to the promise of America — gangsters and laborers, hucksters and politicians, radicals, reformers, murderers, and sideshow oddities — whose stories of love, revenge, and tragedy interweave and shine in the artificial electric dazzle of a wondrous place called Dreamland.”

 

9587203Personal injuries
Scott Turow

”An ambitious personal injury lawyer, Robbie Feaver finds his less-than-ethical practices coming back to haunt him when, in exchange for leniency from prosecution, he is forced into an uneasy alliance with an enigmatic female FBI agent, in a story of greed, human weakness, love, and unexpected heroism.”

 

 

Engines of Change: The American Industrial Revolution, 1790-1860
Brooke Hindle, Stephen Lubar

Engines of Change is based on a Smithsonian Institution exhibit of the same title. The principal theme is the importance of technological transfer. It ventures beyond discussion of machines and tools to consider the effects of geographical dimension, natural resources, business practices, the role of women, ethnic diversity, and education. In this work the authors present a pictorial history of the Industrial Revolution in America, derived from surviving artifacts, historical prints, and other graphic materials. By means of this work they bring about a fuller understanding of the major developments in American technology, business, economics, and labor, tracing the migration of technology and technologists from Europe to America, where skilled craftsmen—combined with the richness of natural resources and the energy and innovations released by the young nation’s political freedoms—enabled industrialism to flourish.

s-l1600 (4)

s-l1600 (5)

Hunter’s Green
Phyllis A. Whitney

Lite krångel med att hitta rätt utgåva. Utgåvan i TP är från 68. Schackpjäserna är en fin koppling till TP och handlingen är väl inte heller så långt ifrån även om sammetsrummet i boken inte är rött utan grönt!

”The nightmare was one from which I could not waken. I was caught upon a chessboard, a helpless pawn in a game of life and death, and the green rook was hunting me. That tall rook of green-black yew who had it in his power to destroy the king and end the game . . .

[…]Yet she has reason to fear. Justin’s brother Marc had once before put her in a compromising position in that place of secrets – the green velvet room. […]

Admirers of Daphne du Maurier’s Rebecca will love this book’s dark atmosphere, mystery, and romantic suspense.”

Högen ovanpå bokhyllan är coffee table books om olika ämnen. Mest intressant är nog boken om Amerikas ursprungsbefolkning. I den finns bland annat bilder på mattor och en av dem innehåller det mönster som är så populärt på golven i väntrummen och olika lodger i Twin Peaks. Den allra svåraste boken att identifiera var ”The Farmhouse” konstigt nog.

American Image: Photographing One Hundred Fifty Years in the Life of a Nation
Martin Sandler

”Among the many salutes to photography’s sesquicentennial published this year, here are two more. Images of America lacks a clear purpose or audience and is further marred by confusing organization and design. It purports to ”honor the private legacy” of American images from family albums and personal treasures, yet famous photographs from public collections are included. Introductory and text prose is bombastic and sentimental, e.g., ‘Smithsonian experts and their colleagues throughout the country are the masters who create the mirror in which the nation can see and know its heart and soul.'”

 

America’s Fascinating Indian Heritage Hardcover By Readers Digest

”From the first Americans who migrated across the Bering Strait to their modern-day descendents, this well-balanced and thorough history of America’s native people has been painstakingly updated to include all recent developments in Native American culture.”

$_57 (1)

bd6cec2ccb82f6b4519af8b8911cdbb6The Farmhouse: (American Design)
Chippy Irvine

“Is there anyone who hasn’t yearned to live in a sturdy old farmhouse, where simplicity and nature envelop us in a calm and restorative atmosphere? Doors that open onto green pastures and dense woodlands, well-worn floors and low, embracing ceilings; the invitation of an open hearth and the pleasures of a well-stocked garden have a seductive way of luring us away from the city life, sometimes never to return…”

 

 

Vidare och neråt i bokhyllan nu. Under en massa skinnband till vänster i bild som jag tyvärr inte kan identifiera :( :( :( hittar vi ”Lord of misrule”. Jag tänker att den här kan vara en intressant bok för framtida avsnitt. På wikipedia står det såhär om det begrepp som gett namn åt boken:

”In England, the Lord of Misrule – known in Scotland as the Abbot of Unreason and in France as the Prince des Sots – was an officer appointed by lot during Christmastide to preside over the Feast of Fools. The Lord of Misrule was generally a peasant or sub-deacon appointed to be in charge of Christmas revelries, which often included drunkenness and wild partying.”

Låter det inte lite som Bob? Eller kanske Laura?

Om inte så är handlingen i boken ändå kanske en ledtråd eller åtminstone en liten koppling till spel och dobbel som vi sett i de nya avsnitten.

Lord of Misrule
Jaimy Gordon

”A brilliant novel that captures the dusty, dark, and beautiful world of small-time horse racing, where trainers, jockeys, grooms and grifters vie for what little luck is offered at a run-down West Virginia track.”

De sista böckerna var rätt svåra att hitta eftersom jag var trött och inte lyckades hitta en skarp skärmdump av dem. Trodde ett tag en av böckerna var skriven av PJ Hindsight vilket kanske någon författare vill sno som alias nu när jag upptäckt att det inte är upptaget än. Går ju också att ta som artistnamn för någon som spelar gamla discoklassiker: DJ Hindsight. Jag bjuder på dessa,

När jag väl hittade namnet på två av böckerna så visade det sig att det ändå finns en koppling till de nya avsnitten även där.

Blindsight
Robin Cook

”Robin Cook is back—with a shocking story of medical conspiracy. Today, organ transplants are common miracles of science. But if the supply cannot meet the demand, how far will people go to find donors? Dr. Laurie Montgomery, a forensic pathologist, learns the terrifying answer when she investigates a series of fatal ”overdose” of young professionals. Some crimes are beyond comprehension. But seeing is believing..”

As you Pass By
Kenneth Holcomb Dunshee

”Events change a city’s skyline. Each succeeding generation brings in new personalities and new accomplishments that stamp their impressions upon the physical outlines of a community. This has been the outstanding case in New York. For its size and age, New York probably has fewer landmarks or physical signs of its early history than any other major city. Nevertheless, lying beneath your feet, are the quaint neighborhoods, villages, roads, streams and the foundations or sites of buildings long since removed in the cause of expansion and progress.”

 

Återstår nu bara att hålla tummarna för att vi får veta vilken bok det är i vänstra hörnet bredvid kroppsdelarna i lägenheten. FBI-agenten verkar ju onekligen lite nyfiken på den. Alla vi som tittade på avsnittet ba: men sluta peka och LYFT UPP DEN OCH KOLLA!!!

11

12

13

 

13 kommentarer
11/04 2017
11:56

Idag var vi bort till en pensionerad lärare här i byn, han och hans fru skulle flytta till lägenhet. De skänkte bort sina böcker. Min mamma hade sett en lapp på anslagstavlan, vi trodde nog att det skulle vara utplockat men det visade sig bara vara vi som var intresserade. Och SOM vi plockade! Och vilka fina titlar! Det var mycket i deras hyllor som vi redan hade förstås, men också en hel del nytt. Till exempel en fantastiskt fin Vilhelm Mobergsamling, ett par Sara Lidman (bland annat ”Gruva”), en hel del Kerstin Ekman. Märta Tikkanen. Gerda Antti, Per Wästberg. Och så vidare. Catcher in the Rye på svenska, vi har nog bara en engelsk utgåva tror jag. Och sist men inte minst en hel del tornedalica, det är roligt att ha faktaböcker om hembygden. Gladast blev jag för en bok med laestadianska brevväxlingar. I den boken fanns en hel del brev som min mormors far Isak Vilhelm skrivit. Han är en ganska stark figur i den bok jag håller på att skriva, och att få ta del av hans brev blev en superhärlig överraskning.

Nu återstår det bara att se var någonstans vi ska få plats med allt. Det är rätt så fullt i våra hyllor här i Vittangi med (i ärlighetens namn, så tog vi en del som vi visste vi hade i Stockholm, bara för att man vill ha dem här med, och så har vi två barn och så vidare, det är fint att kunna skicka ett bibliotek med dem ut i livet så småningom).

nyttihyllan

2 kommentarer
28/03 2017
21:35

    Det finns ju sjukt många fina böcker. Det här är en bok som är snygg utanpå och inuti. Jag såg den i ett skyltfönster och eftersom affären var stängd fick jag istället för att lägga boken i en kasse och ta med den hem, lägga titeln på minnet och kolla upp den. 

    Kommentera
    23/01 2017
    12:47

    Fick precis ”Katt people” som nyss kommit ut på Modernista. Tänkte att det passar ju bra att leta fram alla mina kattböcker så att den får en fin plats i referensbiblioteket sen när jag läst klart.

    Vet att jag också har julboken om gatukatten Bob men han gömmer sig för närvarande på omöjligt ställe, säkert väldig passande i en låda någonstans.

     

    IMG_1323_1

    IMG_1327_1

    IMG_1306_1

    IMG_1319_1

    IMG_1312_1

    IMG_1349_1

    IMG_1301_1

    IMG_1342_1

    IMG_1334_1

    IMG_1337_1

    IMG_1336_1

    IMG_1341_1

    IMG_1340_1

    IMG_1303_1

    IMG_1344_1

    IMG_1346_1

    IMG_1350_1

    IMG_1308_1

    IMG_1315_1

    IMG_1314_1

    IMG_1313_1

     

    6 kommentarer
    08/01 2017
    12:47

    Jösses så fort dagarna går nu! Jag har en carpe diem-utmaning i år som inte har någonting med böcker att göra, men som går ut på att jag ska sammanfatta varje vecka för att i december i år kunna konstatera att året inte var så tokigt ändå. Obs! Inte här alltså. Anledningen till att jag skriver om den där utmaningen är att jag fick tänka länge för att komma fram till om årets första vecka är till ända och ja, man får väl säga att årets första hela vecka slutar idag. Hur har det gått med läsningen?

    (Fram med tassarna, alla intressekatter!)

    Jag började året ganska bra genom att ficklampsläsa två noveller ur John Ajvide Lindqvist ”Våran hud vårat blod våra ben”. Sedan började vi på säsong 2 av ”The affair” och den är ju i ärlighetens namn mycket bättre än ettan, så det konkurrerade en del med min tid. Dock: plus för bookish säsong. Jag älskar serier/filmer om författare, när de har uppläsningar i bokhandlar och jag försöker fundera på om jag skulle gilla boken de skrivit eller inte. Om jag tror att jag skulle gilla Noah Solloways ”Descent”? ALDRIG! Är författare i film någonsin sympatiska?

    Ägnade sedermera en helkväll (bokstavligen) att färgsortera alla böcker. Här är större delen av böckerna:

    unnamed

    Det är så himla skönt för min själ att äntligen få någon slags ordning i bokhyllan, så ni anar inte. I år ska jag försöka beta av en massa oläst däri.

    Ska försöka.

    Kanske en.

    5 kommentarer
    01/06 2016
    13:27

    Snälla bokhora-läsare, hjälp mig! Min semester började i förrgår och hälften av tiden jag varit ledig har redan gått åt till att titta på en KappAhl-reklam med Roxette-soundtrack. Nu gillar jag ju visserligen Roxette och jag gillar Hamptons-estetik men det är få reklamfilmer som faktiskt håller att titta på över 100 gånger.

     

    Min bästa avkoppling efter jobbet är att kolla Tv8:s program om britters husköp, brittiska auktionskammares vardag, brittiska hotell som går dåligt och ska få hjälp med att bli lönsamma. Tydligen är vi som gillar den här typen av tv också målgrupp för KappAhl för den här reklamen förekommer i nästan varje reklampaus just nu. När jag var ett ungt Roxette-fan kunde jag aldrig ”rappen” i The Look (även om jag mången gång undrade vad en ”juvenile scam” var för något) men nu går jag runt och nynnar på de surrealistiska textraderna från reklamfilmen:

    Swaying to the band,
    moving like a hammer,
    she’s a miracle man.
    Loving is the ocean,
    Kissing is the wet sand,
    she’s got the look 

    Jag försöker lägga allt fokus på att begripa Per Gessles lyrik. Jag googlar texten. Försöker förstå symboliken i raderna ”Fire in the ice / naked to the T-bone / is a lover’s disguise / banging on the head drum” men jag tvingas till slut ge efter för frestelsen: vad FAN läser karln?

    Skärmbild (77)

     

    På hösten visas tweediga kavajer och ivy league-sweaters upp i bokiga miljöer hos många klädmärken och i butiker. På sommaren är det Hamptons-estetik i form av vita sommarhus, rustika rep och Kennedy-doftande dukningar. Och givetvis fungerar boken som pricken över i i båda dessa miljöer. KappAhls intresse för litteratur har tidigare manifesterats genom EL James-kollektionen. Nu var det dags för… ja vaddå?

    Vi får inte se vad mannen läser men vi ska ändå få en känsla av det är för typ av bok. Det är inte den senaste deckarpocketen på topplistan. Det är något inbundet utan skyddsomslag. Det doftar klassiker lång väg. Den moderna mannen som leker med sina barn på stranden hinner också med att läsa lite äkta Litteratur med stort L.

    Utredningen startar. Ja jag skriver sjukt fult när jag ligger framför tv:n men här är mina första anteckningar om fallet.

    I det här skedet har jag bara sett filmen i realtid och som mordutredande poliser säger så jobbar jag här brett och förutsättningslöst med en form av inre spaning. Det finns ingen teknisk bevisning ännu och jag går enbart på min intuition här. Vad brukar det vara för typ av böcker som det poseras med i reklam för herrkläder och i klädbutiker? Ofta är det klassiker av rätt välkända manliga författare.

    När jag tittar på boken är den helt klart trådbunden och inte limmad. Den öppnar lätt utan att ryggen är knäckt. Den har en form av vaxblank hårdpärm som får mig att misstänka att den kan var utgiven någon gång kring 1950-1960. När den är utgiven behöver inte säga något av vikt, det kan vara en mycket äldre bok som återutgivits, men det är alltid skönt att i det här stadiet samla på sig så mycket information och så många uppslag som möjligt.

    Jag lämnar nu tv-soffan med min post-it-lapp och letar rätt på filmen på internet. Har jag tur går det att se några ord om jag pausar vid rätt tillfälle och då brukar det inte ta lång tid att ringa in vilken bok det rör sig om (för er som inte följer bokhora regelbundet: ja jag har gjort den här typen av utredningar förr, jag har någon form av störning, send help).

    bok zoom

    Jag försöker öka kontrasten och ta bort störande färg men det går inte urskilja något ord. Den uppslagna sidan i filmen är prosa och har längre stycken. Sidan har enbart tre indrag och innehåller förmodligen inte mycket dialog. Inte mycket att gå på men kan vara bra att notera till senare om jag skulle hitta en misstänkt bok, då kan jag försöka hitta uppslaget, som är i främre halvan av boken. En sida som börjar med två rader innan första indraget följt av 13 rader till nästa indrag följt av 12 rader till nästa indrag följt av 8 rader innan sidbrytning är helt klart ett objektivt tekniskt fynd.

    Vad kan jag mer lära mig av uppslaget? Sidnumreringen ligger på sidans övre del till vänster. Det finns även något som ser ut som versaler (förmodligen kapitäler) i sidhuvudet. När jag zoomar tycker jag mig se det som jag antecknar längst ner på min post-it-lapp: 13 bokstäver fördelat på tre ord. Första ordet har 5 bokstäver, andra ordet 2, tredje ordet 6.

    Nu har jag alltså ett par siffror som kan fälla en framtida misstänkt bok. Sammanfattningvis måste boken ifråga ha samtliga saker på en och samma sida uppifrån och ner:

    • Sidnumrering längst till vänster
    • Sidhuvud med författarnamn eller titel med 13 bokstäver fördelat 5,2,6
    • 2 rader
    • indrag
    • 13 rader
    • indrag
    • 12 rader
    • indrag
    • 8 rader

    Sidhuvudet är nästa ledtråd att gräva djupare i. Kan jag några boktitlar utantill som har den här fördelningen av ord? Nej. Kan jag någon författare som heter något med den här fördelningen av namn? Nej.

    Det enda som poppar upp i huvudet är Tomas av Aquino men en snabb googling visar att han heter Thomas med h.

    Thomas med h läser samma bok som KappAhl-hunk?

     

    Även om vi kan avföra Thomas med h från utredningen börjar jag tänka på om det går att räkna ut vad orden skulle kunna vara. Min första känsla var att mellanordet såg ut som ”OF”. Med några få undantag så är vanliga ord med två bokstäver prepositioner. På svenska t.ex: på, om, ur, av. På engelska t.ex: on, of, at, in.

    Jag är rådålig på grammatik så jag läser på lite och som jag förstår det beskriver prepositioner ofta en relation mellan någon eller något. Oftast mellan ordklasserna substantiv och pronomen. Exempelvis:

    ”Thomas med h sitter  kista gjord av furu. Bakom Thomas med h:s huvud finns samlartallrik från Rörstrand. Folk brukar säga till honom att han har så kallat resting bitch face när han läser. Thomas är av åsikten att termen i sig är under all kritik då den uppkommit på grund av pressen kvinnor att alltid vara till lags.”

    Jag går igenom min bokhylla och kollar äldre böcker. De flesta exempel på text i sidhuvudet placerar författarens namn på den vänstra sidan och författarens namn på den högra. Det finns dock exempel där titeln står på båda sidor. Jag får ingen hjälp av detta. Jag försöker hitta författarnamn med ett ”of” i namnet. Hittar inget som passar. Går över till att leta boktitlar med of där de övriga orden har rätt mängd bokstäver. Jag hittar ”Heart of spring” och ”Angel of Gaiety” bland annat. Det är tidskrävande och när jag försöker hitta utgåvor med rätt färg på pärmarna misslyckas jag. Ingen utgåva som verkar ha text i sidhuvudet stämmer heller när jag letar på google books.

    Att det andra skulle vara spring dröjer sig dock kvar länge. Vilken fin referens det vore. Eller ännu bättre: det andra ordet skulle kunna vara ”summer”. Jag VILL att boken ska vara medvetet vald. Jag vill inte att det bara ska vara en bok vilken som helst utan att den ska passa in med Hamptons-känslan. Men jag vet också att många brottsutredningar går åt fel håll eftersom de som utreder vill, eller tror, att verkligheten är på ett sätt. Många menar att detta var ett problem i fallet med Hagamannen exempelvis. Gärningsmannaprofilgruppen var helt fel ute och i Fokus står följande:

    ”Umeåpolisens spaningsledare Göran Markström menar att det var Niklas Lindgrens vanlighet som gjorde honom så svår att gripa. Han fanns inte i några register och allmänheten lämnade inte några tips – myten om att en överfallsvåldtäktsman är som ett monster sitter för hårt inpräntad för att man skulle tipsa om en vanlig tvåbarnspappa.”

    Nu gör jag ju mina bokutredningar för skojs skulle, och jag menar verkligen inte att skämta om grova våldsbrott genom att ta in detta citat, men jag är väldigt intresserad av true crime-skildringar och då framför allt hur utredningsarbete går till, det gäller att inhämta information utan fördomar samtidigt som det går att använda sig av statistik för att sålla i informationen. Var är den lämpliga gränsen att ligga på när en bedömer vad som är mest sannolikt i stort och vad som går att tillämpa på individuella fall? Det är psykologiskt intressant tycker jag och går att applicera på alla former av klurerier.

    Jag går därför in på korsordssidan You Go Words! där det är lätt att hitta ord med olika egenskaper. Jag letar efter ord med fem respektive sex bokstäver. Jag försöker sätta ihop dem med lämpliga prepositioner i rätt ordning utan några fördomar om vad jag tycker att de borde ha för typ av titel.

    • World of winter
    • Pizza on friday
    • Dream of monkey
    • Party on potato

    Damn you killjävel i hängmattejävel!

    Skärmbild (77)

    Jag tar nya tag från ett annat håll. I KappAhls webbutik letar jag efter bilder där boken kanske finns med. Jag hittar två t-shirtar med litterära referenser.

    Namnlöst-1

    Den vänstra är ett citat som nu kanske är mest känt från ”Döda poeters sällskap” men som kommer ifrån ”Leaves of grass” av Whalt Whitman. Men även om den hetat ”Grass of leaves” hade den varit utesluten då det är en diktsamling och inte prosa.

    Leaves of grass hade det kunnat vara med tanke på tshirten ”Captain my captain

    Det högra citatet kände jag inte igen, ”When a man comes to like a sea life, he is not fit to live on land.” Men det visar sig komma från en bok som heter ”The life of Samuel Johnson” skriven av James Boswell.

    A ship is worse than a gaol. There is, in a gaol, better air, better company, better conveniency of every kind; and a ship has the additional disadvantage of being in danger. ”When men come to like the sea-life, they are not fit to live on land”. ‘Then,” said I, ” it would be cruel in a father to breed his son to the sea.” Johnson. ” It would be cruel in a father who thinks as I do. Men go to sea, before they know the unhappiness of that way of life; and when they have come to know it, they cannot escape from it, because it is then too late to choose anotner profession; as indeed is generally the case with men, when they have once engaged in any particular way of life.

     

    På insta hittar jag en bok som 12 veckor tidigare förekommit i en bild av Glenn Strömbergs egna kollektion för klädbutiken. Skulle det kunna vara samma?

    Namnlöst-5

     

    Nej. Den dyker upp på en bild på hemsidan med Glenn i egen hög person och där är det tydligt att det är en skrivbok alternativt en kalender.

     

    12987172_1896823520544189_3881926005682437769_n

     

     

    Nu påbörjar jag själva inlägget här på bokhora. Jag behöver hjälp och jag grämer mig för varje tangent jag slår ner. Jag har information men den går inte att använda. Jag sätter mitt hopp till er läsare här men har också extrema problem med att jag kommer behöva skriva ett inlägg som förmodligen blir waaay för långt att läsa för den som dessutom får veta redan i rubriken att det är ett olöst fall. Medan jag börjar spara ner alla bilder sitter jag och lyssnar på musik och tänker på annat. Jag tänker att jag måste komma ihåg att skicka dvd:erna med Tv-dramat om lasermannen till en vän som inte sett det. Och då klickar det till i huvudet. Geografisk profilering! I korthet ur ett lekmannaperspektiv går denna utredningsteknik ut på att människan som begår brott är lat/vill vara trygg där den begår brott, och att serieförbrytares brottsplatser kan peka ut vilket område som den bor på. Det finns ett datorprogram som polisen använder sig av som heter Rigel och som procentuellt kan säga hur stor sannolikheten är att en viss brottsling bor inom ett visst område. Det finns massor av intressant att läsa om detta, t.ex. Sara Sjögrens studie och Birte Maria Müllers. Den senare innehåller även bilder från Rigel där det går att se hur områdena målas ut på en karta. Begås liknande brott inom ett relativt snävt geografiskt område så sker det av en anledning. Går det jämföra det området med misstänkta eller andra som förekommer i en utredningen eller tidigare dömda så kan det leda till nya spår. Ungefär så.

    Hypotesen jag har är att det är en bok som är utgiven kring 1950-1960 och att det är en man. Min ursprungliga post-it innehåller även ”Hamptons”. Jag börjar helt enkelt söka på författarnamn + Hamptons. Manliga amerikanska klassiker eftersom det är de som brukar förekomma i såna här sammanhang. Nu bejakar jag alltså mina fördomar men kombinerar dem med en förenklad version av geografisk profilering. Kan någon författare ha varit i Hamptons eller bott i Hamptons under den givna tidsperioden +/- 10 år åt båda hållen så kollar jag upp hela deras bibliografi på jakt efter bok med preposition i mitten eller 13 bokstäver i titeln fördelat på tre ord.

    Jag hittar en författare som inte skrivit om Hamptons men väl om Hampton. Sheriffen Hope Hampton, en karaktär i William Faulkners författarskap. Han förekommer i böckerna: ”Yoknapatawpha”, ”Flags in the Dust”,” Knight’s Gambit”, ”The Town”, ”The Mansion”.

    MEN!!! Jag började undra varför Faulkner döpt Sheriffen till just detta. Var det en Hamptons-referens? Har Faulkner tillbringat tid där? Hittar ingen som tyder på det. Däremot hittar jag att han gett ut en bok 1932 som heter ”Light in August”.

    LIGHT= 5 bokstäver.
    IN= 2 bokstäver
    AUGUST=6 bokstäver

    Relativt snabbt har jag hittat en utgåva från 1959 med rätt färg på pärmarna och med ett lite vaxblankt utseende. Boken är utgiven på Random House och på etsy hittar jag någon som säljer dessa och har lagt upp en bild från inlagan i ”Sanctuary” som är utgiven i samma serie. Sidnummer överst och titeln i versaler i bägge sidors sidhuvud.

     

    ÄNTLIIIIGEN ett vettigt spår. Denna utgåva är på sannolika skäl misstänkt. Problemet är att jag måste få veta 100% om det verkligen är den. Därför vädjar jag nu till allmänheten, bor du i engelsktalande land och har tillgång till bibliotek som har den här boken och kan leta upp sidan i fråga? Eller har du kanske boken rentav? Eller kan du känna någon som kan tänkas ha tillgång till den på något sätt?

    Eller: har du som läser någon annan teori om vilken bok det skulle kunna vara? Alla ledtrådar eller spekulationer är varmt välkomna!

    54 kommentarer
    07/04 2016
    18:35

    Fragment1

     

    Årets vackraste bok har precis utsetts av Svensk bokkonst. Vinnare är Nina Ulmaja som står för formgivningen av Lars Noréns ”Fragment”. Grattis till Nina Ulmaja! Du är och förblir en av mina absoluta formgivarfavoriter i världen!

    Det finns fler fina bilder av boken på GöteborgsTryckeriets hemsida.

    Kommentera
    03/04 2016
    20:02

    Hur ser det ut för våra svenska författare i utlandet? Typ såhär.

     

    utlandssvenskar2

    7 kommentarer
    19/01 2016
    20:33

    Det stormar kring fackförbundet Kommunal just nu. Avslöjandena avlöser varandra och det är lite svårt att få en helhetsbild eftersom nya granskningar sker i realtid som krishantering. Jag tycker det är intressant med drevjournalistikens alla stadier och nu är vi i stadiet där folk har börjat avgå. Jag tog del av detta via DN som bildsatt en kulturdebattörs text med en typisk demoniserande bild av de till synes tisslande och tasslande ”fackpamparna”. Utan att ha läst ett ord känns det inte som världens mest pålitliga människor vi har där framme vid mikrofonerna (som nogsamt är med i bildkompositionen).

    Bilden känns som en uppdaterad version av den gamla bilden på Transportarbetareförbundets Hans Ericson som också ”ertappats” på bild på ett ofördelaktigt sätt. Idag är det vanligt att dreven börjar i en sakfråga men senare går över till att handla om hanteringen av media efter själva avslöjandet. Vad visste X? Talade Y sanning? Utelämnade Z något? Osv. osv. Då är det givetvis inte bra att på en presskonferens viska saker. Kanske borde de förberett sig mer så de slapp denna pinsamma bild?

    NEJ! Är det verkligen så som det förhåller sig på bilden? Givetvis gräver vi på bokhora lite djupare. Om fotografen bara lagt skärpan lite lite annorlunda hade vi fått en helt annan bild. Jämför gärna här nedanför.

     

    Plötsligt framstår den insinuanta bilden som en helt annan bild.

    Jag gick in på svt play och kollade på presskonferensen. Det är tydligt att detta är en mycket uttänkt PR-strategi. När det återstår 23:45 av klippet utspelar sig följande:

    k8

    k5

    k4

    k3

    Det blir oerhört tydligt att detta är någon form av PR-kupp där Kommunals ordförande och kassör gör ett sista försök att gå in på en ny marknad. Restaurangen Metropol Palais har inte gått någe vidare bra rent ekonomiskt, inte heller konferensanläggningen Marholmen.

    80% av förbundets medlemmar är kvinnor. Kulturrådets siffror visar att bokläsning är mer vanligt förekommande hos kvinnor än hos män. 41% av alla svenska kvinnor jämfört med 21% av alla män läser varje vecka en skönlitterär bok.

    Jag behöver inte förklara för er som läser bokhora vad en vanlig biverkning är att röra sig i bokaffärer men skriver ändå ut det för eventuella nya besökare som förvillat sig hit: ANTECKNINGSBOKSMISSBRUK ! ! !

    Vad är det då för anteckningsbok som fick fotografernas kameror att smattra så högljutt?

    Med hjälp av google bildsök försöker jag hitta vilken tillverkare som kan ha gjort den paisley-mönstrade anteckningsboken?

    Jag hittar ett spiralbundet block på amazon som verkar ha ett liknande mönster. Jag skär ut den del som liknar anteckningsboken på presskonferensen.

     

    f2

     

    När kriminaltekniker jämför fingeravtryck tittar de på så kallade minutiaepunkter i mönstren på fingertopparna för att jämföra. Jämför en nog många punkter går det till slut att utesluta alla utom den som placerat avtrycket där. Samma metod, fast med färre punkter, gör att jag entydigt kan dra slutsatsen att det visserligen finns likheter men att det inte bara är färgerna som skiljer dem åt utan även mönstren.

    Jag gör helt enkelt så att jag knappar in ”paisley” och ”anteckningsbok”, ”paisley” och ”notebook” osv. i många olika kombinationer och börjar gå igenom alla resultat på googles bildsök. Eftersom jag ändå bara ligger i sängen pga förkylning och självömkan kan jag ägna några timmar åt detta beteende. Jag jämför olika punkter på några men ingen är ens i närheten av min första misstänkta.

    92704600-AKATill jag hamnar i Finland! Kontorsvarujätten Staples i Finland har tydligen haft denna inne vid ett tillfälle. Jag hittar den även i andra finska webbshoppar. Åh ljuva land där jag både bokcirklat och ätit sparrisrätter med bokbloggare såväl som tittat på homoerotisk konst och annat som gör livet värt att leva.

    Självklart så är det Suomi som sitter inne på lösningen!

    Eftersom det syns en streckkod på anteckningsboken – vilket indikerar att det är baksidan på omslaget – spegelvänder jag omslaget jag hittar när jag jämför.

    f1

     

    Alla de tre inramade punkterna stämmer! Jackpot! Konfetti gjord av lakrits! Paisleymönster i mina mardrömmar i åratal framöver! Tjoho!

    Det är en anteckningsbok av märket Burde som Nordström och Bergström poserar med.

    Jag går igenom nyhetsartiklar för att se om det går att se spår av detta tidigare och hittar en artikel i ”Kommunalarbetaren” där ordförande Annelie Nordström uttrycker att hon ”har egna idéer” om hur de små kommunerna ska klara sin äldreomsorg.

    kommunal3

     

    Tajmingen att lansera sin nya verksamhet kanske inte är den bästa enligt vissa. Många raljerar och menar på att de inblandade borde gjort annorlunda. Men all PR är bra PR och visst har de nått ut med bilden! Har Studio Total återuppstått undrar åtminstone jag!

    Namnlöst-8

     

    När jag tittar närmare på logotyperna så är det inte bara färgskalan som är lik. Den första bokstaven är sönderskuren i båda fallen och båda avslutas med ett typografiskt tecken. I Burdes fall är det asterisken och i Kommunals fall är det punkten.

    Namnlöst-9

     

    Återstår då bara att Annelie Nordström avgår och att hon med den tidigare kassören meddelar att de startar nytt företag. Jag tyckte det var en jättekul krock som uppstod när Metropol och Palais sattes ihop och blev ett namn på en restaurang. Kanske kan de göra något liknande med sin nya verksamhet?

    Nu vet ni i alla fall vad som kommer hända de kommande dagarna. Case closed. Kom ihåg vart ni hörde det först. Frågor på det?

    21 kommentarer