Bokhora.se

19/01 2016
20:33

Det stormar kring fackförbundet Kommunal just nu. Avslöjandena avlöser varandra och det är lite svårt att få en helhetsbild eftersom nya granskningar sker i realtid som krishantering. Jag tycker det är intressant med drevjournalistikens alla stadier och nu är vi i stadiet där folk har börjat avgå. Jag tog del av detta via DN som bildsatt en kulturdebattörs text med en typisk demoniserande bild av de till synes tisslande och tasslande ”fackpamparna”. Utan att ha läst ett ord känns det inte som världens mest pålitliga människor vi har där framme vid mikrofonerna (som nogsamt är med i bildkompositionen).

Bilden känns som en uppdaterad version av den gamla bilden på Transportarbetareförbundets Hans Ericson som också ”ertappats” på bild på ett ofördelaktigt sätt. Idag är det vanligt att dreven börjar i en sakfråga men senare går över till att handla om hanteringen av media efter själva avslöjandet. Vad visste X? Talade Y sanning? Utelämnade Z något? Osv. osv. Då är det givetvis inte bra att på en presskonferens viska saker. Kanske borde de förberett sig mer så de slapp denna pinsamma bild?

NEJ! Är det verkligen så som det förhåller sig på bilden? Givetvis gräver vi på bokhora lite djupare. Om fotografen bara lagt skärpan lite lite annorlunda hade vi fått en helt annan bild. Jämför gärna här nedanför.

 

Plötsligt framstår den insinuanta bilden som en helt annan bild.

Jag gick in på svt play och kollade på presskonferensen. Det är tydligt att detta är en mycket uttänkt PR-strategi. När det återstår 23:45 av klippet utspelar sig följande:

k8

k5

k4

k3

Det blir oerhört tydligt att detta är någon form av PR-kupp där Kommunals ordförande och kassör gör ett sista försök att gå in på en ny marknad. Restaurangen Metropol Palais har inte gått någe vidare bra rent ekonomiskt, inte heller konferensanläggningen Marholmen.

80% av förbundets medlemmar är kvinnor. Kulturrådets siffror visar att bokläsning är mer vanligt förekommande hos kvinnor än hos män. 41% av alla svenska kvinnor jämfört med 21% av alla män läser varje vecka en skönlitterär bok.

Jag behöver inte förklara för er som läser bokhora vad en vanlig biverkning är att röra sig i bokaffärer men skriver ändå ut det för eventuella nya besökare som förvillat sig hit: ANTECKNINGSBOKSMISSBRUK ! ! !

Vad är det då för anteckningsbok som fick fotografernas kameror att smattra så högljutt?

Med hjälp av google bildsök försöker jag hitta vilken tillverkare som kan ha gjort den paisley-mönstrade anteckningsboken?

Jag hittar ett spiralbundet block på amazon som verkar ha ett liknande mönster. Jag skär ut den del som liknar anteckningsboken på presskonferensen.

 

f2

 

När kriminaltekniker jämför fingeravtryck tittar de på så kallade minutiaepunkter i mönstren på fingertopparna för att jämföra. Jämför en nog många punkter går det till slut att utesluta alla utom den som placerat avtrycket där. Samma metod, fast med färre punkter, gör att jag entydigt kan dra slutsatsen att det visserligen finns likheter men att det inte bara är färgerna som skiljer dem åt utan även mönstren.

Jag gör helt enkelt så att jag knappar in ”paisley” och ”anteckningsbok”, ”paisley” och ”notebook” osv. i många olika kombinationer och börjar gå igenom alla resultat på googles bildsök. Eftersom jag ändå bara ligger i sängen pga förkylning och självömkan kan jag ägna några timmar åt detta beteende. Jag jämför olika punkter på några men ingen är ens i närheten av min första misstänkta.

92704600-AKATill jag hamnar i Finland! Kontorsvarujätten Staples i Finland har tydligen haft denna inne vid ett tillfälle. Jag hittar den även i andra finska webbshoppar. Åh ljuva land där jag både bokcirklat och ätit sparrisrätter med bokbloggare såväl som tittat på homoerotisk konst och annat som gör livet värt att leva.

Självklart så är det Suomi som sitter inne på lösningen!

Eftersom det syns en streckkod på anteckningsboken – vilket indikerar att det är baksidan på omslaget – spegelvänder jag omslaget jag hittar när jag jämför.

f1

 

Alla de tre inramade punkterna stämmer! Jackpot! Konfetti gjord av lakrits! Paisleymönster i mina mardrömmar i åratal framöver! Tjoho!

Det är en anteckningsbok av märket Burde som Nordström och Bergström poserar med.

Jag går igenom nyhetsartiklar för att se om det går att se spår av detta tidigare och hittar en artikel i ”Kommunalarbetaren” där ordförande Annelie Nordström uttrycker att hon ”har egna idéer” om hur de små kommunerna ska klara sin äldreomsorg.

kommunal3

 

Tajmingen att lansera sin nya verksamhet kanske inte är den bästa enligt vissa. Många raljerar och menar på att de inblandade borde gjort annorlunda. Men all PR är bra PR och visst har de nått ut med bilden! Har Studio Total återuppstått undrar åtminstone jag!

Namnlöst-8

 

När jag tittar närmare på logotyperna så är det inte bara färgskalan som är lik. Den första bokstaven är sönderskuren i båda fallen och båda avslutas med ett typografiskt tecken. I Burdes fall är det asterisken och i Kommunals fall är det punkten.

Namnlöst-9

 

Återstår då bara att Annelie Nordström avgår och att hon med den tidigare kassören meddelar att de startar nytt företag. Jag tyckte det var en jättekul krock som uppstod när Metropol och Palais sattes ihop och blev ett namn på en restaurang. Kanske kan de göra något liknande med sin nya verksamhet?

Nu vet ni i alla fall vad som kommer hända de kommande dagarna. Case closed. Kom ihåg vart ni hörde det först. Frågor på det?

21 kommentarer
06/01 2016
20:52

il_570xN.714379403_dtqi il_570xN.714474525_doey

Jag hittade en konstnär som jag gillade på Etsy och jag beställde två illustrationer av henne att sätta upp i läshörnan i den nya lägenheten (mina bokhyllor får plats som i en möblerbar hall – lyckan är stor att inte behöva ha böckerna i sovrummet längre).

Sedan visade det sig att hon hade många fantasifulla bilder som jag trodde skulle kunna bli fina i min sons rum, så det blev en lite större beställning och nu har vi jättemånga tavlor av Emily Winfield Martin, som konstnären heter, hemma.

När jag tittade på alla hennes fina illustrationer för barn såg jag att hon hade skrivit böcker och jag tänkte jaja, vem har inte det?, men googlade henne ändå och upptäckte att hon trots allt givits ut på Random House. Av nyfikenhet beställde jag ett par av hennes böcker och en av dem heter ”Dream Animals”. Boken handlar om drömdjuren som bär dig till ditt drömland om nätterna eftersom det är så långt att gå. En björn, en tiger, en narval, en rödhake. Supergulliga illustrationer och sparsamt med text, på vers. Texten funkar, men det är ju illustrationerna man vill åt! Jag dör så fina de är! Jag ska kolla in Winfield Martins ”Day Dreamers” och ”The Wonderful Things You will Be” också, för fler illustrationer har vi tyvärr inte plats med hemma.

IMG_8532 (1)

Klarar boken Warnquist-testet? Ja, det gör den faktiskt.

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer
23/12 2015
18:51

Så, vad har du för dig, Johanna K?

Så mejlar ni. 

Svaret: Jag hänger på instagram och diskuterar skryt- och skämsböcker. Eller, nu ska jag inte skriva diskuterar för det är mer av en kort monolog. 

Jag hade en bokhylla i mitt sovrum. Jag skriver hade eftersom den just nu ligger i hundra olika delar och böckerna i tio-tolv flyttkartonger. Men om en har sin bokhylla i sovrummet krävs det en hel del nerver av en gäst att klampa in och kritisera ens böcker. Har aldrig hänt. 

Jag kan inte tänka mig vilken bok som skulle få mig att skämmas om jag lät den ligga framme. Jag skulle kanske skämmas om jag hade en hyllningsbok om Pol Pot på vardagsrumsbordet – Varför i hela världen har du en hyllningsbok om Pol Pot? skulle mina gäster fråga – men varför skulle jag ha det? 

Jag har inte så mycket skämslitteratur i min bokhylla. Eller så är jag dålig på att identifiera skämslitteratur. Sidney Sheldon, som jag postade på Instagram är i själva verket inte min utan min systers (chockad unison flämtning från Bokhoras instagramföljare). Jag läste Virginia Andrews och jag har ändå så bra självförtroende att jag skulle stå för det om jag tyckte att det var förstaklassig litteratur (såsom jag står för att Jon Secadas ”Just another day” ryms på min topp 100). Virginia Andrews ligger dock i en låda i mina föräldrars källare (ej bokstavligen). För stort affektionsvärde för att ge vidare, men jag anser mig inte ha plats hemma. 

[obs! Jag står för Sidney Sheldon också]

Jag skulle tycka att det vore vansinnigt roligt att läsa Virginia Andrews i en bokcirkel (obs! Inte barnen på vinden-serien, hellre Flickan från himlen). När får jag egentligen ihop en bokcirkel där jag får välja alla böcker? Skämslitteratur utgör fantastiska diskussionsunderlag. 

Böcker att skryta om har jag inte heller. Jag har någon enstaka signerad bok, av något one hit wonder från Balkan. Kanske har Storejo signerat någon av sina böcker i och för sig, kanske kan jag skryta med det? Jag rör mig nog helt enkelt i fel kretsar eftersom jag inte kan skryta med omsorgsfullt framlagda böcker när jag har besök.

Men om jag var en sådan som sa: Vill du vänta på mitt rum när jag äter? till mina gäster skulle jag gärna lägga boken om Wes Andersons filmer (och ja, om Wes Anderson  själv) i deras knän. Mycket bläddervänlig. Jag tror att många skulle bli imponerade av ”Ur varselklotet” också. Men inte så mycket av mig som av Simon Stålenhag – författaren – förstås (förhoppningsvis). 

I vår nya lägenhet kommer bokhyllan att placeras på en plats som alla gäster – utom de som går direkt in i sovrummet – måste passera. Kanske kommer det i framtiden vara enklare för mig att avgöra vilka böcker som jag borde gömma undan och vilka som borde skyltas med.

   
Hur tänker ni? 

1 kommentar
08/12 2015
8:34

IMG_1902Förra veckan var det en mycket beläst och skarpsynt läsare (@finaprickar) som såg kopplingen mellan omslagen på min bok ”Jan Svensson” och Michelle Haimoffs ”These days are ours”. Skickligt, eller hur?

Jag föll för Haimoffs just på grund av framsidan. Hade aldrig sett den förut, visste inget om handlingen, men så stod jag på Pocketshop Centralen och fick bara akutcravingz. Det är så fräscht och snyggt, och jag gillar att man vill plocka upp den för att se närmare på bilderna. (Sen var själva boken skitbra också.)
När min egen bok skulle få omslag och vi började prata möjlig stil för det, visade jag Haimoffs som ett inspirationsförslag. Tycker formgivaren Eric Thunfors fick till det väldigt bra!

Kommentera
01/11 2015
15:29

IMG_2129-rosa

Rosa bandet-månaden är över. Men det går givetvis att fortsätta ge pengar till cancerfonden året om ifall du missade att göra det under oktober. OCH: det går givetvis fortfarande bra att använda sitt rosa band. Ett lämpligt användningsområde tycker jag är som bokmärke efter att säkerhetsnålen tagits bort. Rosa är liksom snyggt året om ju.

Därför blir också ett rosa bokomslag mitt första i instautmaningen #dagensbokomslag som Sagas bibliotek dra igång igen nu i november. Tyckte det var jättekul att se allas bidrag på bloggar och insta under september och hoppas många vill vara med nu också!

Jag kommer posta bilder hela november på @bokhora.

IMG_2133-rosa

rosa-bokhora

 

Kommentera
16/10 2015
19:52

9789100159238Äntligen!! Så känns det faktiskt när jag läser om att Bonnierförlagen ordnat ett avtal för 5000 bokomslag till böcker i digital form.

Det är ju ett känt faktum att det ofta är fördjävla tråkigt när böcker saknar ordentliga omslagsbilder i eboksform. Speciellt som eböcker ofta är dyrare än inbundna så känns det alltid konstigt att bara få den där gråvita tråkiga innehållsförteckningslika ”bilden” som ser ut att vara gjord på en dataterminal från 70-talet.

Vilken skatt detta kommer bli att gå igenom! Och så många fler klassiker i eboksform jag kommer köpa nu.

Hoppas andra förlag inspireras av detta!

3 kommentarer
02/10 2015
11:32

Trist att #dagensbokomslag är över. Vad kul det var att se allas omslagssmak! Jag höll mig till svenska omslagsformgivare den här gången på vårt instakonto @bokhora men skulle gärna vara internationell i framtiden i fotoutmaning.

Som avrundningen av omslagsmånaden så intervjuas yours truly om bokomslag här idag.

4 kommentarer
04/09 2015
23:21

 

 

Hade ingen aning om vem Joan Didion var förrän förlaget Atlas gav ut ”Att lära sig själv att leva”. Jag tyckte den var så otroligt lyxigt formgiven att jag köpte den på studs.

Tycker det är väldigt bra att de fortsatt anlita Lotta Kühlhorn även till de andra böckerna. Hon lyckas hålla ihop så skilda genrer som självbiografi, essäsamling, roman så att det känns som en solid utgivning där det finns en helhet, och samtidigt ge varje titel sin alldeles egna känsla.

Kühlhorn är kanske mest känd för omslag med mycket färg och grafiska mönster eller illustrationer men hon är också extremt bra på sparsmakade fotobaserade omslag. T.ex omslagen till Alice Monroes böcker på svenska. Och Kristina Sandbergs böcker om Maj.

Följ fotoutmaningen på: #dagensbokomslag

2 kommentarer
04/09 2015
10:43

kihlgardApropå Marcus omslagsutmaning eller bara i största allmänhet, den här framsidan gör mig så stressad. Glaset. Skjut in det! Även om det inte kommer att falla när det står sådär, men varför äventyra? Någon råkar stöta till bordet och så hoppsan. Helt i onödan.

Boken är ”Serenader två” av Peter Kihlgård. Jag lånade den på bibblan igår, och det enbart pga framsidan.

Uppdatering: omslagets målning och formgivningen är gjord av Johan Pettersson.

Kommentera
03/09 2015
23:50

 

 

När jag gick gymnasiet tyckte jag Linda Skugge var så otroligt jävla cool. Klädd i svart men coolare än Johnny Cash och Marilyn Manson tillsammans.

Visste ej att författare kunde vara coola förrän då, trodde författare var något som ens svensklärare tvingade på en medan de torterade en med skillnaden på jamber och hexameter och en släkting till satan (inte jättestor skillnad).

Att ”Det här är inte en bok” hade ett omslag som var helt svart med en svarthårig person på omslaget avgjorde saken: jag färgade håret svart och svor en ed att köpa alla framtida böcker hon skulle skriva.

Jag fick tyvärr inte antidepressiv medicin utskriven förrän jag var 25 men tack och lov hade jag åtminstone Skugges böcker som gjorde det lite lättare. Känns så fint att nu kunna lägga ”40 – Constant Reader” i pocketformat bredvid den första pocket jag köpte av Skugge och se hur de hänger ihop och konstatera att hennes författarskap fortfarande gör det lite lättare att ta sig igenom livet. Och att hon fortfarande är otroligt jävla cool.

Kommentera