Bokhora.se

01/11 2015
15:29

IMG_2129-rosa

Rosa bandet-månaden är över. Men det går givetvis att fortsätta ge pengar till cancerfonden året om ifall du missade att göra det under oktober. OCH: det går givetvis fortfarande bra att använda sitt rosa band. Ett lämpligt användningsområde tycker jag är som bokmärke efter att säkerhetsnålen tagits bort. Rosa är liksom snyggt året om ju.

Därför blir också ett rosa bokomslag mitt första i instautmaningen #dagensbokomslag som Sagas bibliotek dra igång igen nu i november. Tyckte det var jättekul att se allas bidrag på bloggar och insta under september och hoppas många vill vara med nu också!

Jag kommer posta bilder hela november på @bokhora.

IMG_2133-rosa

rosa-bokhora

 

Kommentera
16/10 2015
19:52

9789100159238Äntligen!! Så känns det faktiskt när jag läser om att Bonnierförlagen ordnat ett avtal för 5000 bokomslag till böcker i digital form.

Det är ju ett känt faktum att det ofta är fördjävla tråkigt när böcker saknar ordentliga omslagsbilder i eboksform. Speciellt som eböcker ofta är dyrare än inbundna så känns det alltid konstigt att bara få den där gråvita tråkiga innehållsförteckningslika ”bilden” som ser ut att vara gjord på en dataterminal från 70-talet.

Vilken skatt detta kommer bli att gå igenom! Och så många fler klassiker i eboksform jag kommer köpa nu.

Hoppas andra förlag inspireras av detta!

3 kommentarer
02/10 2015
11:32

Trist att #dagensbokomslag är över. Vad kul det var att se allas omslagssmak! Jag höll mig till svenska omslagsformgivare den här gången på vårt instakonto @bokhora men skulle gärna vara internationell i framtiden i fotoutmaning.

Som avrundningen av omslagsmånaden så intervjuas yours truly om bokomslag här idag.

4 kommentarer
04/09 2015
23:21

 

 

Hade ingen aning om vem Joan Didion var förrän förlaget Atlas gav ut ”Att lära sig själv att leva”. Jag tyckte den var så otroligt lyxigt formgiven att jag köpte den på studs.

Tycker det är väldigt bra att de fortsatt anlita Lotta Kühlhorn även till de andra böckerna. Hon lyckas hålla ihop så skilda genrer som självbiografi, essäsamling, roman så att det känns som en solid utgivning där det finns en helhet, och samtidigt ge varje titel sin alldeles egna känsla.

Kühlhorn är kanske mest känd för omslag med mycket färg och grafiska mönster eller illustrationer men hon är också extremt bra på sparsmakade fotobaserade omslag. T.ex omslagen till Alice Monroes böcker på svenska. Och Kristina Sandbergs böcker om Maj.

Följ fotoutmaningen på: #dagensbokomslag

2 kommentarer
04/09 2015
10:43

kihlgardApropå Marcus omslagsutmaning eller bara i största allmänhet, den här framsidan gör mig så stressad. Glaset. Skjut in det! Även om det inte kommer att falla när det står sådär, men varför äventyra? Någon råkar stöta till bordet och så hoppsan. Helt i onödan.

Boken är ”Serenader två” av Peter Kihlgård. Jag lånade den på bibblan igår, och det enbart pga framsidan.

Uppdatering: omslagets målning och formgivningen är gjord av Johan Pettersson.

Kommentera
03/09 2015
23:50

 

 

När jag gick gymnasiet tyckte jag Linda Skugge var så otroligt jävla cool. Klädd i svart men coolare än Johnny Cash och Marilyn Manson tillsammans.

Visste ej att författare kunde vara coola förrän då, trodde författare var något som ens svensklärare tvingade på en medan de torterade en med skillnaden på jamber och hexameter och en släkting till satan (inte jättestor skillnad).

Att ”Det här är inte en bok” hade ett omslag som var helt svart med en svarthårig person på omslaget avgjorde saken: jag färgade håret svart och svor en ed att köpa alla framtida böcker hon skulle skriva.

Jag fick tyvärr inte antidepressiv medicin utskriven förrän jag var 25 men tack och lov hade jag åtminstone Skugges böcker som gjorde det lite lättare. Känns så fint att nu kunna lägga ”40 – Constant Reader” i pocketformat bredvid den första pocket jag köpte av Skugge och se hur de hänger ihop och konstatera att hennes författarskap fortfarande gör det lite lättare att ta sig igenom livet. Och att hon fortfarande är otroligt jävla cool.

Kommentera
03/09 2015
21:02

Jag har ägnat en hel del tid åt att stå framför min bokhylla de senaste månaderna. Där guppar jag vår bebis till sömns.

ETC uppmanar till att #räknaryggar (vilket flera på Bokhora har gjort i omgångar – Jessica gjorde det redan 2007 och Johanna Ö har skrivit om det regelbundet bland annat här*). Detta gör jag när jag guppar (men guppandet gör det svårt att se vissa titlar).

Jag har upptäckt massor av böcker som jag hade glömt att jag hade (och jag förvånas över böcker som klarade den senaste gallringen). Jag har tappat bort ”Orbitor. Vänster vinge”, tror jag. Jag har letat efter den så många guppkvällar. Jag har önskat att jag hade massor av mer tid så att jag äntligen kunde läsa det olästa. En dag, en dag, en dag.

Hos Kulturkollo har jag läst om bokryggspoesi och det har jag pysslat med de senaste kvällarna. Jag har dock bara vågat mig på att sätta ihop två titlar till en mening hittills.

FullSizeRender (2)

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans den dag jag blir fri.

När ögonen fastnade på Nina Björks ”Under det rosa täcket” hade jag svårt att hålla mig för fniss. Det fanns ingen hejd på vad som fanns under det rosa täcket: ”Bubblor”, ”Snö”, ”Splitter”, många människor som dör som jag, en liten chock och ingen hör hemma under det rosa täcket mer än du för att nämna något.

Sedan vi köpte nya bokhyllor i våras har vi inte haft någon särskild ordning bland våra böcker. Pocketböckerna står för sig. Inbundna för sig. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att ställa barnböcker på en egen hylla tillsammans med seriealbum, men den ordningen har jag fått lämna. När vi (förhoppningsvis) flyttar och sätter upp bokhyllorna på nytt kommer jag nog att sortera böckerna efter färg igen. Jag gillar lugnet i en färgsorterad bokhylla. Och, apropå en läsarfråga hos Sandra Beijer; ni måste försöka komma över att det finns personer som förvarar sina böcker sorterade efter omslagets färg. Jag fattar inte att ni fortfarande diskuterar det och blir upprörda över hur främlingar ställer böckerna i sina bokhyllor. Det känns så 2008?

När bebisen sedan somnar läser jag ”Millennium 4 – Det som inte dödar oss”. En dag ska jag skriva vad jag tycker om att författare sammanfattar ett skeende för sina läsare så som Lagercrantz berättar om Millenniums öde i bokens första kapitel medan Mikael Blomkvist dricker kaffe och läser en deckare av Elizabeth George, men det är väldigt mycket som konkurrerar med min lästid just nu, så det blir inte nu.

 

* En detalj: ETC illustrerar sin artikel med bild på just JoÖs bokhylla.

1 kommentar
02/09 2015
20:54


toblerone

 

 

Instautmaningen #dagensbokomslag går in på dag 2. Jag tycker att Jens Magnussons omslag till ”Lilla stjärna” både lyckas vara otroligt snyggt och smart samtidigt som det placerar boken i sin genre så att den kan hitta sin publik.

Ska jag vara helt ärlig tog det faktiskt något år innan jag insåg att den röda färgen till höger ju faktiskt är en varg. Vargen har en viktig roll för berättelsen och jag tycker det är underbart när bokomslag kan fungera på flera olika nivåer sådär. Inte bara för att det är coolt men också för att en får känna känslan av att ha ”fattat”.

Lite som när en såg björnen i Toblerone-loggan för första gången, googlade lite och fattade att det är en björn i Matterhorn-triangeln eftersom björnen är symbol för staden Bern i Schweiz – chokladens huvudstad i världen.

björn

 

8 kommentarer
02/09 2015
7:42

 

drömmenom

 

Sent omsider hoppade jag på instautmaningen #dagensbokomslag som Sagas bibliotek dragit igång. Ett bokomslag om dagen hela september. Superkul ju! Jag kommer lägga upp omslag på bokhoras insta och Saga lägger upp här. Jag började igår med Marie Lundqvists ”Drömmen om verkligheten” som pryds av en detalj ur Wendy Sue Lamms fotografi från Jerusalem. Johan Melbi har formgivit omslaget.

Ps. För er som får tvångstankar av typen ”Neeeej jag hade jättegärna velat vara med men nu är det ju den 2:a september och jag kommer inte klara av att missa ett datum” vill säga:

I egenskap av självutnämnd ocd-påve ger jag er absolution om ni idag hakar på utmaningen genom att ha med två omslag i er första bild!

 

3 kommentarer
30/08 2015
18:00

Jag tyckte att författarporträttet på baksidan till Lena Dunhams bok ”Not that kind of girl” var ett oväntat val. Den såg inte ut som någon annan bild av Dunham som jag dittills sett. Den såg inte ut att vara tagen i ett hem. Inte heller i en studio. Snarare i ett relativt opersonligt hotellrum. Jag försökte se om det gick att hitta info om fotografiet på www men nada.

Jag släppte detta, gick vidare i livet. Funderade på helt normala saker. Tills den dag då den så kallade trade paperback-utgåvan av boken kom ut och fotografiet hade förflyttats till framsidan. Då var plötsligt (halva) bilden med på omslaget som om den vore en random kändisbok.

 

^ Omslagsevolution. Från vänster: Det läcka omslagsförslaget innan boken kom ut, den inbundna förstautgåvan, paperback-utgåvan.

 

 

Lite trist att inte våga fortsätta med det snygga typografiska omslaget som i originalutgåvan men cashen ska in osv. och jag vill ju gärna att boken ska hitta nya läsare eftersom den är fab.

Det stör mig dock att inte få veta. Är det såhär det ser ut hemma hos Dunham eller är det fotograferat  på hotell? Och i sånt fall: vilket hotell väljer Lena Dunham att bli fotograferad på till sin debutroman? Säger det något om henne som person? Är det upscale eller downscale? Är det ens hon som valt det? Känns den inte väldigt Joshua? (Girls-fans know what I’m sayin’, ni andra: kolla här).

Att googla ”Lena Dunham hotel book cover”, ”Not that kind of girl press photo” och liknande var uteslutet, det gav inga vettiga resultat alls ens på googlesida nummer 12 liksom.

Den enda ingången till bilden kändes som böckerna på sidobordet bakom Dunham. Bar dessa en djupare mening?

 

boksparet

 

 

 

Art at auction – The Year at Sotheby Parke Bernet, 1976-77

Art at Auction presents a richly illustrated selection of the most interesting and significant works of art sold in the international salesrooms of Sotheby Parke Bernet.

Lena Dunham-koppling: Extremt oklar.
Hennes mamma, konstnären Laurie Simmons (som för övrigt spelade i Dunhams film ”Tiny furniture”) har visserligen hostat välgörenhetsauktioner med Cindy Sherman på Sotheby’s för Planned Parenthood, någon som dotter Dunham också varit väldigt engagerad i. Men! Det är en väldigt långsökt koppling. Även med tanke på det faktum att Simmons gjorde sitt första verk under den eran så var hon knappast Sotheby’s-material på studs.

Coffeetablekoefficient:
9/10
Förutom böcker om designmmöbler och obefolkade bilder av arkitektur finns det knappast något mer typiskt på hotell: den kanoniserade konsten. Det är numera lag i vissa länder att böcker om Andy Warhol MÅSTE finnas på hotell med prislapp på över 1000kr/natt. För att få kalla sig ”designhotell” krävs det att du köper in böcker om Jean-Michel Basquiat eller åtminstone Keith Haring till minst 50% av rummen. Gemensam nämnare: DYYYYR konst. Men fortfarande coolt på ett sätt som Picasso inte är, honom kan Scandic hålla på med. Vi riktiga bok- och konstkännare använder dock denna brist på bokfantasi som sömnmedel på kvällarna.

 

Toni Bentley – ”Costumes by Karinska” (1995)

Costumer Barbara Karinska was one of countless emigrees flung westward from czarist Russia by the Bolsheviks in the 1920s. Costumes by Karinska chronicles the life and work of this remarkably talented woman, a consummate perfectionist who brought unprecedented quality, innovation, and beauty to costumes designed and executed for film, theater, opera, and dance. 

Lena Dunham-koppling: Väldigt oklar. Här finns däremot en text där författaren av boken vill läxa upp Dunham för att hon använder ordet ”vagina” när hon menar ”vulva”. Hade den ackompanjerats av boken ”Kunskapens frukt” så visst, då hade vi kunnat snacka, men nu: nej.

Coffeetablekoefficient: 7/10
Att kreti och pleti inte vet vem Karinska är spelar mindre roll. En samlingsbok av det här slaget innehåller ändå 3 av 4 faktorer för att bli en lyckad hotellrumsbok: 1. Den är ofarlig. Balett är inte Pussy Riot liksom. 2. Den är billig. Den gavs ut i mitten av 90-talet och är typisk bok som går att köpa in till billig penning till många rum samtidigt. (Jämför: de där böckerna om Mercedes som verkar finnas på bokrean år efter år efter år i Sverige). 3. Den är classy. Dräkter och balett i ljuvlig högkulturell förening.

Den sista boken med text på har jag i skrivande stund ännu inte identifierat. Men eftersom ”ERICAN” är med på ryggen så har jag antagit att boken samlar något amerikanskt. AMERICAN ART eller något. I slutet ser vi siffran 56. Förmodligen samlar den konst eller bilar eller filmer eller liknande mellan ett spann av år. Hur som helst luktar det hotellbok lååång väg.

Hotellhypotes: bekräftad!

 

 

 

 

 

 

 

Hur hitta ett hotell på ett bokomslag? Det skulle kunna vara fotograferat vart som helst i världen.

New York kändes som det mest självklara såklart. Men att börja söka på djupet efter vilket hotell det kunde vara kändes som slöseri med tid när jag inte ens var säker på att det var New York. Fanns det något sätt att ringa in Dunhams whereabouts vid tiden för fotograferingen? Kanske nämner hon till och med i sociala medier att hon befinner sig på Hotell something something för fotografering.

Efter att ha gått igenom Lena Dunhams instagramarkiv kunde jag konstatera att hotellet förekommer på flera ställen över tid. Lamporna, möblernas randiga klädsel, golvets flätade struktur. Allt matchade. Men ingenstans skrev Dunham vilket hotell hon befann sig på. Samma rum dök upp lite här och var i hennes flöde och varje gång i samband med Los Angeles-aktiviteter. Det gick nästan alltid att hitta någon stödgala eller yrkesrelaterad Dunhamsk händelse på L.A:s nyhetssidor när detta rum dök upp i flödet.

På hennes killes insta gällde samma sak, spelningar i änglarnas stad ackompanjerades av denna tapet, randig möbelklädsel och lampskärmar som kunnat extraknäcka som hamsterhjul.

 

 

”For a brief time I was in a relationship with a former television personality who, steeped in the tragedy of early failure, had moved to Los Angeles to make a new life for himself. I was living at a residential hotel in LA, in a beige room that overlooked the garden of two elderly male nudists, and I was lonely as hell and didn’t hate kissing him.”

Att lista ut någons hotellsmak är inte lätt. Jag åkallade alla de kunskaper jag har tillskansat mig från att ha sett hur gärningsmannaprofiler görs på film. Vem är Lena Dunham? Vem ÄR hon?

I hennes bok förekommer hotellrum på olika sätt men aldrig nämns något om vilka hotell hon bor på. Över huvud taget förekommer väldigt lite materialism och lyx.

Hotellet matchar den bild jag får av Lena Dunham i boken. Privilegierad men inte bortskämd. Lagom bohemisk men samtidigt nog välordnad för att få saker gjorda. Jag börjar gå igenom de där ursprungliga sökträffarna från google: ”Lena Dunham hotel” osv. Marriott nämndes ofta, en kedja som har både budget och femstjärniga hotell utströsslade över hela Los Angeles. Jag gick igenom alla hotell men hittade inga rum som matchade. De hotell där Dunham gick på event ibland var inte platsen där hon la sin hatt om kvällarna.

Ace hotel förekom nånstans och hade visserligen gardiner som liknade de på bilderna. De såg tysta, svala och perfekta ut. Men alla annan inredning var fel.

Jag gick igenom stora mängder 4- och 5-stjärniga hotell i stan på hotels.com men hittade inget som påminde det minsta om omslagshotellet.

Jag messade Peppe i desperation och undrade om utsikten bredvid Dunhams killes fötter i collaget ovan påminde henne om någon speciell del av stan. Hon hatar samma instagramfilter som jag och kan L.A. Dessutom vet jag att hon är sjukt diskret när det gäller att stalka kändisar som heter Lena Dunham.

Ingen kan kräva att någon ska kunna gissa vart den utsikten ligger men jag fick ändå nyckeln där och då. Inget mer googlande efter tillverkare av fyrkantiga träspeglar med rund spegelyta och försöka korskoppla denna information mot olika inredare i L.A. som inrett hotell. Inget mer hotels.com som tjatade om att” nu finns det bara 2 hotellrum kvar i hela världen att boka så skynda dig att boka oops nu finns det visst bara 1 kvar skynda skynda nu är det bråttom!”


Fönstret, väggen och golvet ser onekligen ut att ha en viss välvning. Har en sett så många hotellrum som jag gjort senaste dagarna så vet en att det är väldigt ovanligt med hotellrum som har välvda fönster. Det i kombination med att jag inte sett något tecken på att Dunham var en person som skulle gilla en hotellkedja fick mig att googla ”classic hotel los angeles”. Och där, på översta raden fanns det ett hotell, med välvda fönster på kanterna: Sunset Tower Hotel.

 

 

 

18 kommentarer