Bokhora.se

23/12 2015
18:51

Så, vad har du för dig, Johanna K?

Så mejlar ni. 

Svaret: Jag hänger på instagram och diskuterar skryt- och skämsböcker. Eller, nu ska jag inte skriva diskuterar för det är mer av en kort monolog. 

Jag hade en bokhylla i mitt sovrum. Jag skriver hade eftersom den just nu ligger i hundra olika delar och böckerna i tio-tolv flyttkartonger. Men om en har sin bokhylla i sovrummet krävs det en hel del nerver av en gäst att klampa in och kritisera ens böcker. Har aldrig hänt. 

Jag kan inte tänka mig vilken bok som skulle få mig att skämmas om jag lät den ligga framme. Jag skulle kanske skämmas om jag hade en hyllningsbok om Pol Pot på vardagsrumsbordet – Varför i hela världen har du en hyllningsbok om Pol Pot? skulle mina gäster fråga – men varför skulle jag ha det? 

Jag har inte så mycket skämslitteratur i min bokhylla. Eller så är jag dålig på att identifiera skämslitteratur. Sidney Sheldon, som jag postade på Instagram är i själva verket inte min utan min systers (chockad unison flämtning från Bokhoras instagramföljare). Jag läste Virginia Andrews och jag har ändå så bra självförtroende att jag skulle stå för det om jag tyckte att det var förstaklassig litteratur (såsom jag står för att Jon Secadas ”Just another day” ryms på min topp 100). Virginia Andrews ligger dock i en låda i mina föräldrars källare (ej bokstavligen). För stort affektionsvärde för att ge vidare, men jag anser mig inte ha plats hemma. 

[obs! Jag står för Sidney Sheldon också]

Jag skulle tycka att det vore vansinnigt roligt att läsa Virginia Andrews i en bokcirkel (obs! Inte barnen på vinden-serien, hellre Flickan från himlen). När får jag egentligen ihop en bokcirkel där jag får välja alla böcker? Skämslitteratur utgör fantastiska diskussionsunderlag. 

Böcker att skryta om har jag inte heller. Jag har någon enstaka signerad bok, av något one hit wonder från Balkan. Kanske har Storejo signerat någon av sina böcker i och för sig, kanske kan jag skryta med det? Jag rör mig nog helt enkelt i fel kretsar eftersom jag inte kan skryta med omsorgsfullt framlagda böcker när jag har besök.

Men om jag var en sådan som sa: Vill du vänta på mitt rum när jag äter? till mina gäster skulle jag gärna lägga boken om Wes Andersons filmer (och ja, om Wes Anderson  själv) i deras knän. Mycket bläddervänlig. Jag tror att många skulle bli imponerade av ”Ur varselklotet” också. Men inte så mycket av mig som av Simon Stålenhag – författaren – förstås (förhoppningsvis). 

I vår nya lägenhet kommer bokhyllan att placeras på en plats som alla gäster – utom de som går direkt in i sovrummet – måste passera. Kanske kommer det i framtiden vara enklare för mig att avgöra vilka böcker som jag borde gömma undan och vilka som borde skyltas med.

   
Hur tänker ni? 

1 kommentar
08/12 2015
8:34

IMG_1902Förra veckan var det en mycket beläst och skarpsynt läsare (@finaprickar) som såg kopplingen mellan omslagen på min bok ”Jan Svensson” och Michelle Haimoffs ”These days are ours”. Skickligt, eller hur?

Jag föll för Haimoffs just på grund av framsidan. Hade aldrig sett den förut, visste inget om handlingen, men så stod jag på Pocketshop Centralen och fick bara akutcravingz. Det är så fräscht och snyggt, och jag gillar att man vill plocka upp den för att se närmare på bilderna. (Sen var själva boken skitbra också.)
När min egen bok skulle få omslag och vi började prata möjlig stil för det, visade jag Haimoffs som ett inspirationsförslag. Tycker formgivaren Eric Thunfors fick till det väldigt bra!

Kommentera
01/11 2015
15:29

IMG_2129-rosa

Rosa bandet-månaden är över. Men det går givetvis att fortsätta ge pengar till cancerfonden året om ifall du missade att göra det under oktober. OCH: det går givetvis fortfarande bra att använda sitt rosa band. Ett lämpligt användningsområde tycker jag är som bokmärke efter att säkerhetsnålen tagits bort. Rosa är liksom snyggt året om ju.

Därför blir också ett rosa bokomslag mitt första i instautmaningen #dagensbokomslag som Sagas bibliotek dra igång igen nu i november. Tyckte det var jättekul att se allas bidrag på bloggar och insta under september och hoppas många vill vara med nu också!

Jag kommer posta bilder hela november på @bokhora.

IMG_2133-rosa

rosa-bokhora

 

Kommentera
16/10 2015
19:52

9789100159238Äntligen!! Så känns det faktiskt när jag läser om att Bonnierförlagen ordnat ett avtal för 5000 bokomslag till böcker i digital form.

Det är ju ett känt faktum att det ofta är fördjävla tråkigt när böcker saknar ordentliga omslagsbilder i eboksform. Speciellt som eböcker ofta är dyrare än inbundna så känns det alltid konstigt att bara få den där gråvita tråkiga innehållsförteckningslika ”bilden” som ser ut att vara gjord på en dataterminal från 70-talet.

Vilken skatt detta kommer bli att gå igenom! Och så många fler klassiker i eboksform jag kommer köpa nu.

Hoppas andra förlag inspireras av detta!

3 kommentarer
02/10 2015
11:32

Trist att #dagensbokomslag är över. Vad kul det var att se allas omslagssmak! Jag höll mig till svenska omslagsformgivare den här gången på vårt instakonto @bokhora men skulle gärna vara internationell i framtiden i fotoutmaning.

Som avrundningen av omslagsmånaden så intervjuas yours truly om bokomslag här idag.

4 kommentarer
04/09 2015
23:21

 

 

Hade ingen aning om vem Joan Didion var förrän förlaget Atlas gav ut ”Att lära sig själv att leva”. Jag tyckte den var så otroligt lyxigt formgiven att jag köpte den på studs.

Tycker det är väldigt bra att de fortsatt anlita Lotta Kühlhorn även till de andra böckerna. Hon lyckas hålla ihop så skilda genrer som självbiografi, essäsamling, roman så att det känns som en solid utgivning där det finns en helhet, och samtidigt ge varje titel sin alldeles egna känsla.

Kühlhorn är kanske mest känd för omslag med mycket färg och grafiska mönster eller illustrationer men hon är också extremt bra på sparsmakade fotobaserade omslag. T.ex omslagen till Alice Monroes böcker på svenska. Och Kristina Sandbergs böcker om Maj.

Följ fotoutmaningen på: #dagensbokomslag

2 kommentarer
04/09 2015
10:43

kihlgardApropå Marcus omslagsutmaning eller bara i största allmänhet, den här framsidan gör mig så stressad. Glaset. Skjut in det! Även om det inte kommer att falla när det står sådär, men varför äventyra? Någon råkar stöta till bordet och så hoppsan. Helt i onödan.

Boken är ”Serenader två” av Peter Kihlgård. Jag lånade den på bibblan igår, och det enbart pga framsidan.

Uppdatering: omslagets målning och formgivningen är gjord av Johan Pettersson.

Kommentera
03/09 2015
23:50

 

 

När jag gick gymnasiet tyckte jag Linda Skugge var så otroligt jävla cool. Klädd i svart men coolare än Johnny Cash och Marilyn Manson tillsammans.

Visste ej att författare kunde vara coola förrän då, trodde författare var något som ens svensklärare tvingade på en medan de torterade en med skillnaden på jamber och hexameter och en släkting till satan (inte jättestor skillnad).

Att ”Det här är inte en bok” hade ett omslag som var helt svart med en svarthårig person på omslaget avgjorde saken: jag färgade håret svart och svor en ed att köpa alla framtida böcker hon skulle skriva.

Jag fick tyvärr inte antidepressiv medicin utskriven förrän jag var 25 men tack och lov hade jag åtminstone Skugges böcker som gjorde det lite lättare. Känns så fint att nu kunna lägga ”40 – Constant Reader” i pocketformat bredvid den första pocket jag köpte av Skugge och se hur de hänger ihop och konstatera att hennes författarskap fortfarande gör det lite lättare att ta sig igenom livet. Och att hon fortfarande är otroligt jävla cool.

Kommentera
03/09 2015
21:02

Jag har ägnat en hel del tid åt att stå framför min bokhylla de senaste månaderna. Där guppar jag vår bebis till sömns.

ETC uppmanar till att #räknaryggar (vilket flera på Bokhora har gjort i omgångar – Jessica gjorde det redan 2007 och Johanna Ö har skrivit om det regelbundet bland annat här*). Detta gör jag när jag guppar (men guppandet gör det svårt att se vissa titlar).

Jag har upptäckt massor av böcker som jag hade glömt att jag hade (och jag förvånas över böcker som klarade den senaste gallringen). Jag har tappat bort ”Orbitor. Vänster vinge”, tror jag. Jag har letat efter den så många guppkvällar. Jag har önskat att jag hade massor av mer tid så att jag äntligen kunde läsa det olästa. En dag, en dag, en dag.

Hos Kulturkollo har jag läst om bokryggspoesi och det har jag pysslat med de senaste kvällarna. Jag har dock bara vågat mig på att sätta ihop två titlar till en mening hittills.

FullSizeRender (2)

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans den dag jag blir fri.

När ögonen fastnade på Nina Björks ”Under det rosa täcket” hade jag svårt att hålla mig för fniss. Det fanns ingen hejd på vad som fanns under det rosa täcket: ”Bubblor”, ”Snö”, ”Splitter”, många människor som dör som jag, en liten chock och ingen hör hemma under det rosa täcket mer än du för att nämna något.

Sedan vi köpte nya bokhyllor i våras har vi inte haft någon särskild ordning bland våra böcker. Pocketböckerna står för sig. Inbundna för sig. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att ställa barnböcker på en egen hylla tillsammans med seriealbum, men den ordningen har jag fått lämna. När vi (förhoppningsvis) flyttar och sätter upp bokhyllorna på nytt kommer jag nog att sortera böckerna efter färg igen. Jag gillar lugnet i en färgsorterad bokhylla. Och, apropå en läsarfråga hos Sandra Beijer; ni måste försöka komma över att det finns personer som förvarar sina böcker sorterade efter omslagets färg. Jag fattar inte att ni fortfarande diskuterar det och blir upprörda över hur främlingar ställer böckerna i sina bokhyllor. Det känns så 2008?

När bebisen sedan somnar läser jag ”Millennium 4 – Det som inte dödar oss”. En dag ska jag skriva vad jag tycker om att författare sammanfattar ett skeende för sina läsare så som Lagercrantz berättar om Millenniums öde i bokens första kapitel medan Mikael Blomkvist dricker kaffe och läser en deckare av Elizabeth George, men det är väldigt mycket som konkurrerar med min lästid just nu, så det blir inte nu.

 

* En detalj: ETC illustrerar sin artikel med bild på just JoÖs bokhylla.

1 kommentar
02/09 2015
20:54


toblerone

 

 

Instautmaningen #dagensbokomslag går in på dag 2. Jag tycker att Jens Magnussons omslag till ”Lilla stjärna” både lyckas vara otroligt snyggt och smart samtidigt som det placerar boken i sin genre så att den kan hitta sin publik.

Ska jag vara helt ärlig tog det faktiskt något år innan jag insåg att den röda färgen till höger ju faktiskt är en varg. Vargen har en viktig roll för berättelsen och jag tycker det är underbart när bokomslag kan fungera på flera olika nivåer sådär. Inte bara för att det är coolt men också för att en får känna känslan av att ha ”fattat”.

Lite som när en såg björnen i Toblerone-loggan för första gången, googlade lite och fattade att det är en björn i Matterhorn-triangeln eftersom björnen är symbol för staden Bern i Schweiz – chokladens huvudstad i världen.

björn

 

8 kommentarer