Bokhora.se

08/06 2017
9:29

Utan-dina-andetag-371x520Karin Aspenström har kommit med nytt! Blev så glad när jag upptäckte det. Hennes förra, ”To my Love”, var en oväntad överraskning där jag lånade utan att veta något och föll pladask.

Den nya heter ”Utan dina andetag ” (yes, det är efter Kent-låten) och den är mindre i både sidomfång och berättelse. Svenska paret Erik och Evelyn åker på en långresa till Indien. Det är något de länge drömt om, och nu har de liksom fixat allt annat – de är kring trettio, har stadiga jobb, har köpt lägenhet, varit i ihop i tio år, planerar att gifta sig och skaffa barn inom en snar framtid. En Indien-resa på två månader är som sista rycket innan allt det drar igång.
Gissa om allt blir så avslappnat och harmoniskt som planerat och önskat? Att de hittar tillbaka till varandra igen, att Erik kommer ut ur sitt ofta rätt surmulna och tysta tillstånd som präglat honom senaste åren, att de får en nystart?
Well.

En likhet med ”To my Love” är att även i ”Utan dina andetag” finns den karismatiska men skitstöriga killen. I ”Utan dina andetag” är det Wolfman. En sån snubbe som inte är en turist utan lever i en ständig resa, hankar sig fram, kan allt om Indien, och ja, om det mesta. Evelyn irriterar sig på honom från första stund, tycker han är patetisk. Till hennes förvåning och fasa blir Erik förtjust i honom, och därmed är bollen i rullning.

Som sagt, det här är en mindre bok än ”To my Love” men jag gillar den ändå. ”Utan dina andetag” är rätt enkel, och det menar jag på ett positivt sätt. Karin Aspenström är väldigt bra på att få fram Evelyn och Erik, och på att etablera dynamiken i olika relationer. Mellan dem, i större grupper när de träffar andra människor under resan. Den där känslan att även om man är i en helt annan värld på andra sidan jorden, är man fortfarande bara med sig själv. En klyscha, men den är ju sann. Man drömmer om den ikoniska Indien-resan som ser ut som en reklamfilm, men vad får man? Jo, sig själv och sin sura kille och alla vanliga problem. Det här blir en berättelse om både en långresa med speciella inslag och om ett förhållande med några år på nacken. Man känner varandra utan och innan, kan se både fördelar och nackdelar. På grund av det hamnar man lätt i vägskälet stanna eller gå. Hur mycket är tryggheten och kärleken värd mot kompromisserna man har tagit på vägen dit?

Om du fortfarande letar sommarförfattare 2017, testa Karin Aspenström! ”To my Love” och ”Utan dina andetag” är olika men bra.

2 kommentarer
06/06 2017
11:16

Och det kan vara för första gången. Är inte säker. Jag har eventuellt läst någon av hans tidiga, kanske”Cigarett”, men det vete tusan. Iallafall, nu när ”Allas älskare, ingens älskling” kom och han var med överallt i tidningar och teve reserverade jag på bibblan.

Döm om min förvåning efter läsning: jag gillade den bara medelmycket. Trodde ju jag skulle bli ett Per Hagman-fan! Gå vidare till att plöja hans backlist. Det är så härligt när man hittar en ny författare och det är sommar och lite ledigt och man kan köra på med ena boken efter den andra. Så blir det inte nu, platsen som min backlistförfattare sommaren 2017 är fortfarande ledig.

Hursomhelst, ”Allas älskare …” hade definitivt sina stunder och sin fascination. Formen att en person låter tankarna flöda fritt inom ramen för en vardag kan ju bli så väldigt bra (tänk Linda Skugge, Knausgård. Norén), men med Hagman känner jag lite mer Ulf Lundell när det inte funkar-varning. En man ställer skrivmaskinen mitt i skiten* och registrerar världen och tänker, och well, alla de tankarna kanske inte är av allmänmänskligt intresse exakt hela tiden. Det känns som att svära i kyrkan att säga det här, för alla gillar Hagman, jag borde, han är fascinerande, och så vidare, och så kommer jag trots allt det och är halvljummen. Jaja, så kan det gå.
Här på Bokhora är han iallafall en stor favorit för flera andra sen länge.

* Är det Lundell som sagt det där? Eller är det Klas Östergren? Det känns så Lundell.

9 kommentarer
03/06 2017
13:29

Det samtalas om bajs hemma. Inte fnissigt, men fascinerat. ”Hästens bajs” blev någonting som det ofta refereras till hemma efter en skogstur då just detta beskådades. 

Vilken tur att vi har Werner Holzwarths ”Det var det fräckaste” att bläddra i hemma. Illustrationerna har ALMA-vinnaren Wolf Erlbruch gjort (det är ingen slump att boken plockas upp igen just nu).

I ”Det var det fräckaste” tittar mullvaden upp ur sitt hål i marken och då bajsar någon på hans huvud. Hade det här varit en samtidsbilderbok hade mullvaden senare synts med bister uppsyn i kvällstidning. Får det gå till så här? Mullvaden finner dock på råd. Han går helt sonika till alla djuren och frågar dem om det var de som bajsade på hans huvud. De bevisbajsar för mullvaden och för läsaren. Tillslut finner mullvaden ingen annan lösning än att konsultera två experter: flugorna. De vet vem som bajsade på mullvadens huvud. Och mullvaden får sin hämnd. 

Det är roligt. Så roligt att jag ska ta med den till ”mina” 7-8-åringar i klassrummet och se vad de tycker. På gränsen till för barnsligt? Kanske. För bajsintresserade är den dock finemang. 

 

1 kommentar
01/06 2017
10:11

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturIdag kommer vårens sista avsnitt av Bladen brinner.
Det innehåller Sara Lundberg som berättar om sin bok ”Fågeln i mig flyger vart den vill”, Jenny Jägerfeld om trans och sin bok ”Brorsan är kung”, och så pratar jag och Lisa om vår idol Elin Nilsson som är aktuell med novellsamlingen ”Anrop från inre rymden”.

Idag vid midnatt är också slutet för vår kickstartkampanj. Just nu har vi säkrat 1.5 nya säsonger, men vi hoppas ju på fler!
Har du lyssnat och gillat podden under senaste året? Använder du den som fortbildning i ditt arbete? Stötta gärna då så vi kan göra fler avsnitt.
Du hittar både nytt avsnitt och kampanj här!
Och tack alla ni 390 personer som hittills stöttat kampanjen!!

Kommentera
29/05 2017
11:26

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkontur… så om du har lyssnat, gillat och tänkt att du ska stötta för fler avsnitt, nu är det dags! Vi har cirka 10 000 kr kvar till 1.5 säsonger (alltså hel höst + halv vår).

Som tack för stöttning får man podd + tygpåse, fest, bokpaket, med mera. Kolla här.

Kommentera
28/05 2017
13:50


Succéserien Skam släpps scenvis på Nrk:s Skam-sida, tex torsdag 12.21. Veckans scener blir sedan veckans avsnitt som brukar vara omkring en halvtimme. På Skams hemsida finns även en del extramaterial i form av tex facebookchattar. 

Jag kom att tänka på Kelly Links novell ”Magi för nybörjare” som delvis handlar om en tv-serie som heter Biblioteket. Den piratsänds på olika tv-stationer där det i vanliga fall mest är brus. En del ägnar hela sina dygn åt att zappa omkring och leta efter Biblioteket. Sedan sprida informationen på nätet. En del sajter är oseriösa, så man måste vara noga med vem man får uppdateringar ifrån. Likt Skam är skådespelarna i Biblioteket väldigt hemliga. I Biblioteket har de tom aldrig ställt upp på en intervju. Ingen har någonsin sett en inspelning. I en dokumentär hade alla bakomarbetare papperspåsar över huvudet. Skam jag fortfarande en del att lära.

Vän av ordning påpekar att jag jobbade på förlaget som gav ut ”Pretty Monsters”. Det gjorde jag, men det förlaget finns tyvärr inte mer. Vad som däremot finns är min kärlek till Kelly Link. Fy sjutton villa historier hon berättar! En novell utspelar sig i en hangar där människor väntar på utomjordingar. Monster är en av mina favoritnoveller. 

För två år sedan kom ”Get in trouble” som jag fortfarande inte läst ut pga rädsla av att inte veta när nästa Link-berättelse ska komma. Om det kom en tv-serie baserad på Kelly Links noveller skulle mitt inre implodera. Häromdagen bläddrade jag i Biblioteket för att uppdatera mig själv på detaljerna. Så sjukt bra. 

Kommentera
28/05 2017
1:56

År 2007 kom Maria Svelands debutroman ”Bitterfittan” ut och jag älskade den. Jag skulle själv bli mor först tre år senare, men jag kände ändå igen mig i huvudpersonen Sara tankar kring moderskap och patriarkat. Eller kände mindre igen mig och fick mer mina farhågor besannade. Sveland skrev om hur det praktiskt taget var omöjligt att leva jämställt efter att man i en heterofamilj fått barn. För några dagar sedan beskrev Johan Hakelius i en krönika boken med följande ord: ”Bitterfittan nummer 1 var ju riktigt platt, uppfostrande och styltigt stereotyp. Ändå fick den en massa hejarop.” Jag blev full av skratt när jag läste Hakelius beskrivning för det är tydligen fruktansvärt provocerande att skriva om hur den traditionella kärnfamiljen har svårt att göra alla inblandade lyckliga och framförallt jämställda.

Tio år senare kom Bitterfittan 2 kom ut. Nu har Sara fått tre barn och skilt sig. Hon försöker orientera sig i livet som singelkvinna med barn. Hon dejtar, dricker öl på Södermalm, har sex, reser till Grekland med barn, till Capri med älskare och diskuterar parförhållandet med sina väninnor som också är hennes ständiga trygghetsbas. Hon funderar också mycket på hur män helt skamlöst åker snålskjuts på kvinnors oavlönade arbete, vare sig det handlar om att sköta om hushåll och barn eller upprätthålla en konversation.

Jag viker hundöron och läser om stycken. Jag läser också andras recensioner av Bitterfittan 2 och håller kanske med om att det inte är en bok som är skriven av kärlek till språket, men tycker också att den är onödigt hårt kritiserad. Det här är en bok med ett budskap, inte en bok som vill stajla stilistiskt. Utan att dra för långa paralleller kan jag inte låta bli att fundera över om det fortfarande är extremt provokativt att som kvinna och mamma vara lyckligt skild. När Svelands och Katarina Wennstams skilsmässoantologi ”Happy happy-en bok om skilsmässa” kom ut 2011 tryckte också den på en öm punkt. På kultur- och ledarsidor, i bloggar och paneler diskuterade man om folk skilde sig ”för lättvindigt” och om det verkligen hörde en god mor till att njuta av veckorna utan barn. Sveland svarade själv att folk tvärtom håller ihop för länge och är därför olyckliga.Bitterfittan_ny-2

Det verkar som om Bitterfittan 2 väcker liknande reaktioner. Medelålders och lycklig även de barnlösa veckorna? Vadfan! Det heterosexuella parförhållandet dysfunktionalitet är tydligen än så länge ett känsligt ämne. Boken är skriven med en brinnande feminism och blir ett utmärkt diskussionsunderlag. Jag längtar redan efter att i sommar sitta i ljusa kvällar och diskutera patriarkatet, tvåsamheten och föräldraskapet med mina vänner.

1 kommentar
24/05 2017
22:12

1495037066037-CurCnEMXEAIuN8N

De mest prominenta medlemmarna i Bookhouse Boys upplever inte sina bästa dagar direkt. Men det betyder inte att böcker inte förekommer i Twin Peaks.

Varning för spoilers, och otäcka stillbilder ur första avsnittet av Twin Peaks: The Return.

Konsthögen

I andra hälften av avsnittet får vi besöka Buckhorn South Dakota. Två poliser kliver, efter mycket möda och stort besvär in i en lägenhet. Det första vi tittare får se av insidan är en bokhög som här i fortsättningen kommer benämnas som ”konsthögen”.

7

8

Konsthögen innehåller två av de böcker som är lättast att identifiera.

Mark Manders Cose in Corso
Mario Diacono, Mark Manders

Visions of Antiquity: Neoclassical Figure Drawings
Richard J. Campbell och Victor Carlson

Den sistnämnda är en utställningskatalog över en museiutställning. Den första boken är dock något mer intressant med tanke på likheterna mellan den och Twin Peaks i allmänhet men S03E01 i synnerhet. Boken ”Cose in corso” innehåller dokumentationsbilder av konstnären/skulptören Mark Manders verk – som bland annat föreställer avkapade kroppar, ett ensamt träd i ett öde rum, någon invirad i plast och någon maskin med tratt. Manders verkar dock gilla te bättre än kaffe (tepåsar förekommer i vissa konstverk) så helt lika är de ju trots allt inte.

m

Andhyllan

Det första som poliserna ser är duck inte samma som vi tittare, det första de ser är inte konsthögen. De ser vad som i detta inlägg hädanefter kommer benämnas ”andhyllan”.

Kameran sveper lite snabbt över den och de allra flesta böcker har för små titlar för att jag ska kunna se vilka de är. Hjälp mig gärna om din syn är bättre än min! De jag identifierat, eller halvidentifierat, är dessa:

6

5

The Mercenary: The Cult of the Sacred Fire?
Vicente Segrelles?

Okej det här är egentligen inte en godkänd identifiering för jag har inte hittat någon bild som bekräftar att ryggen ser ut så som den gör i bokhyllan. Snarare är jag väldigt säker på att den inte ser ut såhär. Om någon kan hjälpa mig att hitta titel längst till vänster i bild vore jag ohyggligt tacksam. Kanske är det en westernhistoria? Lynch har ju varit inspirerade av såna tidigare. T.ex. Brando-filmen ”One  eyed Jack’s”, kanske läser han också Westernböcker?

Hur som helst, jag tar ändå med den här titeln för att den är bra exempel på vad jag tycker är roligt med sånt här detektivarbete som jag ibland sysslar med på bokhora när jag snokar i andras bokhyllor – jag hittar en massa kul.

Han som gjort boken ovan förekommer i tidningen ”Heavy Metal”, som också intervjuat Lynch om hans film ”Dune” på 80-talet. Här är ett utdrag ur den tidningen som jag tyckte var intressant för oss som sett nya säsongens avsnitt:

What’s with the fascination for machinery?
I love factories, Industry, railroads, diners, anything industrial, I go for. This world unfortunately, really only exists in our minds – if we could go into this world, it would be unbelievable. I love going in there.

Both Eraserhead and Elephant Man have a frightened view of machinery – it’s malevolent and threatening. Yet when you talk of it, you say you like it.
You see I like Bob’s Big Boy- you don’t know Bob’s Big Boy, do you?

We don’t have it in New York, I’m afraid
Bob’s is a coffee shop and it’s very clean. It’s very normal, good food.

Nu går vi vidare i andhyllans utbud.
dreamlandDreamland
Kevin Baker

”In a stunning work of imagination and memory, author Kevin Baker brings to mesmerizing life a vibrant, colorful, thrilling, and dangerous New York City in the earliest years of the twentieth century. A novel breathtaking in its scope and ambition, it is the epic saga of newcomers drawn to the promise of America — gangsters and laborers, hucksters and politicians, radicals, reformers, murderers, and sideshow oddities — whose stories of love, revenge, and tragedy interweave and shine in the artificial electric dazzle of a wondrous place called Dreamland.”

 

9587203Personal injuries
Scott Turow

”An ambitious personal injury lawyer, Robbie Feaver finds his less-than-ethical practices coming back to haunt him when, in exchange for leniency from prosecution, he is forced into an uneasy alliance with an enigmatic female FBI agent, in a story of greed, human weakness, love, and unexpected heroism.”

 

 

Engines of Change: The American Industrial Revolution, 1790-1860
Brooke Hindle, Stephen Lubar

Engines of Change is based on a Smithsonian Institution exhibit of the same title. The principal theme is the importance of technological transfer. It ventures beyond discussion of machines and tools to consider the effects of geographical dimension, natural resources, business practices, the role of women, ethnic diversity, and education. In this work the authors present a pictorial history of the Industrial Revolution in America, derived from surviving artifacts, historical prints, and other graphic materials. By means of this work they bring about a fuller understanding of the major developments in American technology, business, economics, and labor, tracing the migration of technology and technologists from Europe to America, where skilled craftsmen—combined with the richness of natural resources and the energy and innovations released by the young nation’s political freedoms—enabled industrialism to flourish.

s-l1600 (4)

s-l1600 (5)

Hunter’s Green
Phyllis A. Whitney

Lite krångel med att hitta rätt utgåva. Utgåvan i TP är från 68. Schackpjäserna är en fin koppling till TP och handlingen är väl inte heller så långt ifrån även om sammetsrummet i boken inte är rött utan grönt!

”The nightmare was one from which I could not waken. I was caught upon a chessboard, a helpless pawn in a game of life and death, and the green rook was hunting me. That tall rook of green-black yew who had it in his power to destroy the king and end the game . . .

[…]Yet she has reason to fear. Justin’s brother Marc had once before put her in a compromising position in that place of secrets – the green velvet room. […]

Admirers of Daphne du Maurier’s Rebecca will love this book’s dark atmosphere, mystery, and romantic suspense.”

Högen ovanpå bokhyllan är coffee table books om olika ämnen. Mest intressant är nog boken om Amerikas ursprungsbefolkning. I den finns bland annat bilder på mattor och en av dem innehåller det mönster som är så populärt på golven i väntrummen och olika lodger i Twin Peaks. Den allra svåraste boken att identifiera var ”The Farmhouse” konstigt nog.

American Image: Photographing One Hundred Fifty Years in the Life of a Nation
Martin Sandler

”Among the many salutes to photography’s sesquicentennial published this year, here are two more. Images of America lacks a clear purpose or audience and is further marred by confusing organization and design. It purports to ”honor the private legacy” of American images from family albums and personal treasures, yet famous photographs from public collections are included. Introductory and text prose is bombastic and sentimental, e.g., ‘Smithsonian experts and their colleagues throughout the country are the masters who create the mirror in which the nation can see and know its heart and soul.'”

 

America’s Fascinating Indian Heritage Hardcover By Readers Digest

”From the first Americans who migrated across the Bering Strait to their modern-day descendents, this well-balanced and thorough history of America’s native people has been painstakingly updated to include all recent developments in Native American culture.”

$_57 (1)

bd6cec2ccb82f6b4519af8b8911cdbb6The Farmhouse: (American Design)
Chippy Irvine

“Is there anyone who hasn’t yearned to live in a sturdy old farmhouse, where simplicity and nature envelop us in a calm and restorative atmosphere? Doors that open onto green pastures and dense woodlands, well-worn floors and low, embracing ceilings; the invitation of an open hearth and the pleasures of a well-stocked garden have a seductive way of luring us away from the city life, sometimes never to return…”

 

 

Vidare och neråt i bokhyllan nu. Under en massa skinnband till vänster i bild som jag tyvärr inte kan identifiera :( :( :( hittar vi ”Lord of misrule”. Jag tänker att den här kan vara en intressant bok för framtida avsnitt. På wikipedia står det såhär om det begrepp som gett namn åt boken:

”In England, the Lord of Misrule – known in Scotland as the Abbot of Unreason and in France as the Prince des Sots – was an officer appointed by lot during Christmastide to preside over the Feast of Fools. The Lord of Misrule was generally a peasant or sub-deacon appointed to be in charge of Christmas revelries, which often included drunkenness and wild partying.”

Låter det inte lite som Bob? Eller kanske Laura?

Om inte så är handlingen i boken ändå kanske en ledtråd eller åtminstone en liten koppling till spel och dobbel som vi sett i de nya avsnitten.

Lord of Misrule
Jaimy Gordon

”A brilliant novel that captures the dusty, dark, and beautiful world of small-time horse racing, where trainers, jockeys, grooms and grifters vie for what little luck is offered at a run-down West Virginia track.”

De sista böckerna var rätt svåra att hitta eftersom jag var trött och inte lyckades hitta en skarp skärmdump av dem. Trodde ett tag en av böckerna var skriven av PJ Hindsight vilket kanske någon författare vill sno som alias nu när jag upptäckt att det inte är upptaget än. Går ju också att ta som artistnamn för någon som spelar gamla discoklassiker: DJ Hindsight. Jag bjuder på dessa,

När jag väl hittade namnet på två av böckerna så visade det sig att det ändå finns en koppling till de nya avsnitten även där.

Blindsight
Robin Cook

”Robin Cook is back—with a shocking story of medical conspiracy. Today, organ transplants are common miracles of science. But if the supply cannot meet the demand, how far will people go to find donors? Dr. Laurie Montgomery, a forensic pathologist, learns the terrifying answer when she investigates a series of fatal ”overdose” of young professionals. Some crimes are beyond comprehension. But seeing is believing..”

As you Pass By
Kenneth Holcomb Dunshee

”Events change a city’s skyline. Each succeeding generation brings in new personalities and new accomplishments that stamp their impressions upon the physical outlines of a community. This has been the outstanding case in New York. For its size and age, New York probably has fewer landmarks or physical signs of its early history than any other major city. Nevertheless, lying beneath your feet, are the quaint neighborhoods, villages, roads, streams and the foundations or sites of buildings long since removed in the cause of expansion and progress.”

 

Återstår nu bara att hålla tummarna för att vi får veta vilken bok det är i vänstra hörnet bredvid kroppsdelarna i lägenheten. FBI-agenten verkar ju onekligen lite nyfiken på den. Alla vi som tittade på avsnittet ba: men sluta peka och LYFT UPP DEN OCH KOLLA!!!

11

12

13

 

13 kommentarer
23/05 2017
11:37

Ganska ofta när jag gör författarbesök på skolor får jag frågor om vad jag gillar för böcker, vilka mina favoriter är. Brukar säga att jag gillar såna om helt vanliga människor som gör helt vanliga grejer. Går till skolan, jobbet, pratar med lite folk, kommer hem, tänker lite. Jag älskar ju ”tråkiga” böcker där ”inget” händer.

När jag läste Knausgårds ”Om våren” kom jag på att jag har en till favorithandling: han röjer upp i ett stökigt kök. Finns tusan inget bättre?

”Om våren” är i samma stil som Kampen. Ett par dagar, veckor, månader i Knausgårds liv med hushållsrutiner, barn, fru, och tankar om stort och smått mellan att väcka barn, fixa lunch, betala räkningar, och att städa. Allt är riktat till hans då ofödda fjärde dotter för att hon ska få veta vad som hände innan hon föddes.
Det är en bladvändare! Man börjar läsa, och sen vill man aldrig lägga ifrån sig den. Man kan fundera och säkert komma på skitsmarta iakttagelser om detta i att skildra det stora i livet genom det lilla, men jag struntar i det nu. Säger bara att Knausgård är en av de bästa livs- och vardagsskildrare jag vet. Det är på riktigt oupphörligt spännande när han en dag bestämmer sig för att rensa ur kylskåpet, greppar en Wettex-trasa, och kör igång. Det är samtidigt ett sånt lugn. Jag känner mig så säker och omhändertagen som läsare för att hantverket, ni vet. Ojojoj.

Gud, vad jag saknar Min kamp-läsupplevelsen.

2 kommentarer
22/05 2017
13:22

PalimpsetJag läste ”Palimpset” av Lisa Wool-Rim Sjöblom. Jag läser mest serieromaner just nu, för jag tycker att det är lätt att läsa några sidor då och då, att komma in i handlingen snabbt och att bli lite småstörd när jag läser. Det betyder inte att serieromaner är lättviktiga på något sätt. Det betyder kanske bara att jag funkar bra med bilder.

”Palimpset” läste jag härommånaden. Tiden går så fort, veckor läggs på hög. Lisa Wool-Rim Sjöbloms seriebok gjorde avtryck. Kort handlar den om hur Lisa börjar leta efter sina biologiska föräldrar i Sydkorea när hon är vuxen. När Lisa var tonåring och skrev till adoptionsbyrån fick hon ingen hjälp och efteråt gick hon in i en depression. ”Palimpset” utspelas när Lisa har två egna barn och med hjälp av sin make hittar hon sin biologiska mamma i Korea. Lisa upptäcker också att hennes papper är manipulerade och att det förekommer väldigt mycket korruption.

”Palimpset” får mig att tänka mycket på identitet. Vem jag ser mig som, vem andra ser mig som, att se ut och känna sig som majoritetsbefolkningen och att inte göra det. Where do you really come from? De gulliga illustrationerna i ”Palimpset” (de är verkligen supergulliga – så här tecknar Lisa Wool-Rim Sjöblom) står i skarp kontrast till nonchalansen hos adoptionsbyråerna som Lisa kontaktar och den rätt så cyniska verklighet som rullas upp i boken. Ibland är ”Palimpset” så spännande att det nästan känns som en deckare. Bokens styrkor är snarare perspektivet. Alla adopterade delar inte Lisa Wool-Rim Sjöbloms erfarenheter och känslor, men för alla de som faktiskt gör det tycker jag att ”Palimpset” är en bra utgångspunkt för att alltid komma ihåg barnperspektivet när adoption diskuteras.

 

 

Kommentera