Bokhora.se

11/05 2017
8:52

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturDet viktigaste: vi har nått målet på 80 000 kr! Hurra hurra för det! Tack alla 268 personer som har stöttat oss hittills! Nu kan vi göra en till höstsäsong, och det är vi jätteglada för.
Kampanjen pågår fram till 1 juni och vi hoppas på ännu fler avsnitt, så om du har lyssnat och gillat podden under det senaste året har du fortfarande tid på dig.

Ni vet allt det här med att betala för innehåll, en diskussion som växer hela tiden. Jag och Lisa som gör Bladen brinner har samlat in en del pengar från förlag och den andra delen av finansieringen kommer från kickstarten. Vi hyr studio, har en klippare och producent, betalar frilansare, och vi vill själva ha lite lön för att arbetet med BB tar så mycket tid. Det är de sakerna dina pengar kommer att gå till.
Var du med förra våren och backade oss med 250 kr då fick du 647 poddminuter, 38 intervjuer med författare och illustratörer, och 306 boktips för pengarna. Ganska bra utdelning, eller hur? (Plus att man fick och får i år igen en tygpåse! Eller något annat beroende på summan.)

Så helt enkelt, gillar du att bli uppdaterad om barn&ungdomslitteratur och höra på samtal om skapande, eller om du följer oss på insta för alla extra boktips vi slänger upp där, stötta gärna! Kampanjen pågår till den 1 juni, och det är väldigt lätt att gå in i den. Samma princip som att handla på nätet.
Tack!!

2 kommentarer
10/05 2017
7:48

lykkeLycka är att… till exempel få läsa på en jättebra roman på norska. Tidigare i våras betade jag av ännu en från min lyxshopping* förra hösten. ”Nei og atter nei” av Nina Lykke. Sånt fynd!

Ingrid och Jan har varit gifta tjugofem år. Nu är deras söner på väg att lämna hemmet och Ingrid tänker att det är dags att sälja villan, köpa en lägenhet inne i Oslo, börja gå på teater och dricka vin på kvällarna. Leva det livet. Jan tänker väldigt mycket på sin tjugo år yngre kollega, Hanne. Och Hanne tänker på att hon har blivit över. Livet var så lovande och det har aldrig varit brist på män, så hur kommer det sig att hon nu sitter ensam när alla hennes väninnor gifter sig och skaffar barn?

Det man kan säga om den här boken är att exakt det ni nu tänker ska hända, det händer. Och jag vill bara utbrista tack och lov för det! Nina Lykke håller sig till en början helt inom konventionen för den här sortens historia, men sen utvecklas den till att bli både så oväntad och spänstig, och fortfarande så förväntad. Här finns allt, och jag älskar det. Det är skarpt och roligt och schvungigt. (Obs, inte en rolig bok. Rolig på det cyniska sättet.) Det känns också väldigt samtida norskt, och det är ju ännu bättre.
Förutom handlingen och allt med den, även hatten av för hantverket att svänga ihop allt. Flera år passerar, berättarperspektiven växlar, allt går som ett huj. Så bra gjort!

Jag vet inte alls om den här är på väg att översättas till svenska, men åh, vad jag håller tummarna. Den borde! Och precis som med förra nya norska författaren jag läste, Jens M Johansson, vill jag slänga mig på backlisten och läsa mer av Nina Lykke.

* Lyxshoppingen var jag att deltog på en bokmässa i Oslo och sen brände hela gaget på den stora Norli-bokhandeln. Jag gick in och berättade för expediten att jag gillade Heidi Linde och Trude Marstein. Han tog god tid på sig och tipsade om massa annat i den stilen. Har läst två av fyra böcker nu. Älskar båda. Älskar den shoppingupplevelsen.

2 kommentarer
08/05 2017
19:36

Jag skulle inte påstå att Emily Winfield Martin är en favoritförfattare, även om jag har läst flera av hennes bilderböcker. Hon gör så himla gulliga illustrationer. Jag har flera prints av henne som jag köpt i hennes Etsy-butik* – där jag först ”hittade” henne. Det här är himla bokigt och hänger vid min bokhylla.


Hennes senaste bilderbok heter ”The Littlest Family’s Big Day” och handlar om en liten björn(?)familj som flyttar in i ett träd i skogen. Sedan går de på upptäcksfärd. Hejar på alla grannar. Tar en tur på floden. Aktar sig för regnet. Går vilse. Liftar med en uggla hem.

Det är som ni förstår och – för att använda ett slitet uttryck – UR-STARKT. 


Nej, jag skojar bara. Det är faktiskt ganska trist. Lite sökt-pluttigt. Pluttiga bilder. Pluttig text. Jag känner så här när jag har läst ut: ”jaha”. Jag direktöversätter den under högläsning för 2-åring och han säger per automatik ”igen” när man läst ut en bok, så jag läste boken tre gånger på raken i helgen och då tyckte jag att det fanns någonting där.

Men sen? Nej. Ett ”jaha”. Gulligt ja. Men kanske hellre på väggen** i ett barnrum än i bokhyllan. Emily Winfield Martin är en skickligare illustratör än författare. 
* Den här illustrationen önskar jag att jag fick läsa en berättelse om. 

** Man kan ju lösa det med en sådan där list-grej där man sätter upp böcker. 

Kommentera
08/05 2017
13:02

Det senaste tillkännagivandet av nobelpriset i litteratur var inte så kul. Vi som inte gillar skivorna så mycket hade inte mycket att läsa förutom texter av, och om, så kallade Bob Dylan-män som runt om i världen, även i detta nu, sitter på sina kammare och tolkar Bob Dylan-texter till förbannelse.

Idag är det drygt 30 dagar kvar till redovisning för Bob Dylan, om han nu vill ha prissumman. Han har redan tagit emot diplom och medalj och champagne på en privat träff i lärarrummet (gud jag är redan trött på den här skolmetaforen).

På Sara Danius blogg skriver hon i egenskap av ständig sekreterare för Svenska akademien:

”På förekommen anledning vill Svenska Akademien meddela att inga telefonsamtal med Bob Dylan ägt rum de senaste månaderna. Dylan är inte desto mindre medveten om att en Nobelföreläsning måste hållas senast den 10 juni, om en utbetalning av prisbeloppet skall bli aktuell. Så heter det i Nobelstiftelsens stadgar. Vad han sedan beslutar sig för att göra är hans ensak.”

Det som är konstigt är att det i testamentet som Alfred Nobel skrev aldrig nämns något om någon föreläsning. Det är snarare ganska tydligt att det är ett pris för prestationer som redan ägt rum, inte villkorat mot kommande prestationer:

”Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar som tillfalla: […]”

Så tolkas det i stadgarna (som jag tyvärr bara hittat på engelska men som går att hitta här på svenska i fysisk form på bibliotek):

”The provision in the will that the annual award of prizes shall be intended for works ‘during the preceding year’ should be understood in the sense that the awards shall be made for the most recent achievements in the fields of culture referred to in the will and for older works only if their significance has not become apparent until recently.”

Att tolka ”det förlupne året” som att Nobel ville ge pris åt det bokstavligt samtida och till aktiva författare som skrivit något som publicerats senaste året är alltså inte korrekt enligt stadgarna. Snarare ska det tolkas åt det mer luddiga hållet som på svenska kanske kan beskrivas bäst som ”det senaste”. Ett pris som exempelvis Augustpriset delas ut för en specifik roman utgiven inom en given tidsrymd medan Nobelpriset redan första året delades ut för en samlad bedömning av ett författarskap:

”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare[…]”

Tillbaka till testamentet. Där går det att se vilka formuleringar som sedan omtolkats till stadgarna. T.ex: priset ska tilldelas: ”[…]den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning;[…]”

Tolkning i stadgarna: ”The term ‘literature’ shall comprise not only belles-lettres but also other writings which, by virtue of their form and style, possess literary value.”

Här är såklart naturligt att det blir utrymme för en massa tolkning. Vad är ”idealisk rigtning”? Är det något som är moraliskt uppbyggligt eller är det något som ska tolkas som ett värdeutlåtande av stil osv? Detta går såklart att tolka och diskutera i hundra år men det intressanta är att det i Nobelstiftelsens stadgar finns med ett krav på föreläsning som inte har någon som helst motsvarighet i testamentet:

”It shall be incumbent on a prizewinner, whenever this is possible, to give a lecture on a subject relevant to the work for which the prize has been awarded. Such a lecture should be given before, or no later than six months after, the Festival Day in Stockholm or, in the case of the Peace Prize, in Oslo.”

Detta är något som verkar ha tillkommit från ingenstans när testamentet blev stadgar och jag hoppas någon mer kunnig än mig kan upplysa i kommentarsfältet hur det gick till och varför.

Men om vi nu bortser från en testamentspuritansk syn på om huruvida Bob måste redovisa inför klassen eller inte så är det ändå inte nödvändigt att tolka stadgarna så strikt som akademien (Danius i sin blogg t.ex.) gör.

Det är förvisso ”incumbent” (ung. ”nödvändigt”) att hålla en föreläsning men å andra sidan: bara när detta är möjligt. Vad som innefattas av att något är ”möjligt” är inte specificerat. Syftar det enbart på geografisk möjlighet? Elfriede Jelinek förklarade i DN att det inte var möjligt för henne att komma till Stockholm och utdelningen det år som hon tilldelades priset:

”Men jag kan inte komma till Stockholm. Jag kan inte utsätta mig för människorna. Jag har en svår social fobi och klarar inte att gå igenom en sådan stor ceremoni. Men jag kommer att skriva en text. Den måste läsas av någon annan.

Allt annat är omöjligt. Det har flera orsaker. Jag är psykiskt sjuk. Om någon sitter i en rullstol är han också handikappad.”

Nu läste hon själv men inte på plats i Stockholm utan via inspelning gjord i hennes hus.

Att föreläsningen ska ”ges” i Stockholm betyder alltså inte i Akademiens tolkning att den som håller den ska vara där. Föreläsningen behöver, om jag tolkar Danius och historien rätt, inte heller vara live om den sker via skärm på något sätt:

”Dock har Akademien fått beskedet att en inspelad sådan av något slag är att vänta. (Inspelade Nobelföreläsningar har förekommit vid flera tillfällen, senast 2013 då Alice Munro fick sitt pris.)”

Albert Einstein, vars pris i fysik, lyder under samma stadgar, levererade sin föreläsning först i juli trots att deadline var i juni. Relativt litet regelbrott såklart kan tyckas men märk väl att den inte hölls i Stockholm utan i Göteborg. På Liseberg dessutom!!!

Akademien som ofta påtalar att de inte tar nationella eller politiska hänsyn har dock gjort det historiskt och därmed också brutit mot stadgarna. Aleksandr Solzjenitsyn ansåg sig inte kunna lämna landet av rädsla för att inte få komma in igen, han behövde inte hålla föreläsning inom ett halvår men fick ändå pengarna.

Uppenbarligen finns det alltså utrymme för lite flexibilitet när allt kommer omkring. Kanske är det också därför som inte Bob fått veckopengen än trots att det står i stadgarna att pengarna ska delas ut tillsammans med medaljen och diplomet i december:

”On the Festival Day of the Foundation, December 10, which is the anniversary of the death of the testator, the prize-awarding bodies shall present to each prizewinner a check for the amount of the prize, a diploma and a gold medal bearing the image of the testator and an appropriate inscription.”

Slusats: Det här med stadgar är ju trots allt inte så noga bara de följs till punkt och pricka utifrån olika personers tolkning. Och om Bob skippar Akademien trots att han tidigare tackat ja till både Victoria’s secret och Cadillac så kommer det säkert fortsätta att komma jobbiga texter  som innehåller ordet tolkning och namnet Bob Dylan. Det känns inte bra.

Kommentera
07/05 2017
23:00

En vecka i Frankrkike på vinresa resulterade i hundratals bilder tagna i vinkällare, bland vinrankor och på vinbarer. Men också såklart en del bokhandelsbesök.

I Dijon blev snabbt restaurangen Restaurant L’Édito – inhyst i gammalt tryckeri  med originaltryckpressen kvar – stammisstället nummer ett. Tryckpressen var 110 år gammal och både trä- och blytyper fanns kvar tillsammans med extremt många böcker.

Dijon som bokhandelsstad var för övrigt överraskande bra, framför allt Librairie papeterie Grangier i flera våningar med superkunnig personal på varje. Bäst var våningen med fransk skönlitteratur där extremt vackra Francoise Sagan-utgåvor inhandlades och många ursäkter framfördes för att de enbart hade inne tre titlar av efterfrågade författaren. Bonus för många väldigt bra seriebutiker i stan, bäst var Momie Mangas.

I Beaune på Athenaeum de la vigne et du vin tyckte de att vinböcker + barnböcker var en ultimat kombo och de lyckades förena dessa faktiskt. Givetvis avslutades resan i Paris där jag hann slinka in några timmar på uppenbara men ack så nödvändiga Shakespeare & co. som numer även har café med en del veganska rätter på hörnet bredvid rare books-avdelningen. Eller har de alltid haft ett café där och det är jag som varit för hög på kattgos och spräckt budget för att ha sett det?

IMG_3908

IMG_3919

IMG_3922

IMG_3923

IMG_3925

IMG_3929

IMG_3950

IMG_3954

IMG_3964

IMG_3951

IMG_3966

IMG_3972

IMG_3973

IMG_3975

IMG_3976

IMG_4262

IMG_4263

IMG_4264

IMG_4272

IMG_4741

IMG_4743

IMG_4779

IMG_4784

IMG_4790

IMG_4849

IMG_4851

IMG_4852

1 kommentar
06/05 2017
20:08

Martin Emtenäs, som hade ”Mitt i naturen” förut har skrivit en djurbok för barn. Den heter ”Vilda djurboken” och den är fan-tas-tisk. Jag ska berätta på vilket sätt: den är så himla bra att högläsa i min etta. Man läser ett djur om dagen bara. Ett djur är ett omslag och det är bra ton i texten. Fina bilder av Per Gustavsson, Cecilia Heikkilä och Joanna Hellgren. Jag läser boken under min dokumentkamera så att jag kan projicera bilden direkt på tavlan. Eleverna sitter med gapande munnar och bara ”WTF! Kan tranans röda fläck ändra storlek beroende på humör?” och ”Men hur kan en vara lika stor som tre björnar?”. Vi diskuterar massor. Eleverna berättar om när deras pappor träffade en brunstig älg och så har någon farmor sätt ett lodjur vid Råcksta träsk. Jag berättar om att jag sett tranor häromveckan och det grämer mig att min vikarie rusade igenom tre djur helt spontant, för jag hade velat diskutera vartenda litet djur med mina kluriga elever. Jag hinner aldrig med mer än ett. Jag tycker om den sociala läsningen. Någon kanske tycker att den därmed även avbrutna läsningen låter skitjobbig, men jag tycker att man kan passa på att snacka om böckerna när man har sällskap. Läsa för oss själva kan vi göra när vi är ensamma eller när vi läser tyst. Det eviga diskuterandet skapar dessutom ett frågvist klimat. Häromdagen var jag ute på lunchrasten och vi stod under körsbärsträdet på skolgården när jag fick frågan ”Är honung biets bajs?” och vi gick direkt in och tittade i ”Vilda djurboken” men det stod ingenting om det i den, så nu ska vi fråga på biblioteket nästa gång vi kommer dit om de har någon bok om getingar och humlor (obs! Jag har googlat svaret pga bra fråga.).

29700688_O_6

 

Som ni vet ger jag sommarlovspresenter, alltså en bokpresent åt någon som går på sommarlov, det vill säga min son (2 år). Om ni har någon som får ha sommarlov tycker jag att ”Vilda djurboken” är en utmärkt present. 25 djur räcker i 25 dagar. Sedan kan man ju välja att läsa något skönlitterärt. Min son ska dock få en bok om den här kaninen

 

2 kommentarer
05/05 2017
8:00

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturInte nog med att vi drog igång en kickstart igår, det kom även ett nytt avsnitt av Bladen brinner.

Vad sägs om Kitty Crowther som är aktuell med ”Sagor om natten”, ett mycket speciellt samarbete mellan henne och Ulf Stark. Eller Alex Haridi som pratar dramaturgi och post it-väggar. Och så diskuter jag och Lisa bevakning av barn&ungdomslitt med förläggaren Erik Titusson.

Podden finns här, och om du gillar får du gärna slänga ett öga på kickstarten för fler avsnitt också.

Kommentera
04/05 2017
7:47

IMG_0071Förra året skramlade vi ihop pengar till de två första säsongerna av podden Bladen brinner.
Det har blivit 17 avsnitt eller cirka 647 poddminuter som innehåller 306 boktips, 38 intervjuer med upphovspersoner, och ett antal samtal om tex varför kulturvärlden är så vit medelklass, varför vi är skeptiska till den kramiga killkompisen men älskar mammor som bara vill ligga på soffan och kolla sin mobil. Med mera! Allt med fokus på barn&ungdomslitteratur eftersom den bevakningen är så liten i sk vanlig media.

Nu är snart den andra säsongen slut, och vi samlar ihop till en ny. Mellan den 4 maj och 1 juni kan du gå in här och stötta fler Bladen brinner-avsnitt. Som tack för hjälpen kan du få tex tygpåse, fest, bokpaket och givetvis PODDEN. (Är man nervös för hur man gör kickstartsdonationer, var inte det. Det är lätt! Precis som att handla vad som helst på nätet.)

Vi hoppas få in 80 000 kr för att kunna göra fler BB-avsnitt. Håller sååå tummarna för att det går!!

Kommentera
30/04 2017
19:47

Ett sådant där tillfälle inföll, då jag fick möjligheten att läsa nittio minuter i sträck. Genast kröp stressen in på bröstbenen: allt jag vill läsa, vad ska jag välja?

Jag läser, sedan ett år eller så, Elizabeth Georges ”Oanade konsekvenser”. Den går bra att plocka upp i Dito emellanåt. När jag saknar wifi. Vilket jag i stort sett aldrig gör. (I Dito ligger även Kelly Links ”Get in trouble” som jag försökte dra ut på så länge att jag till slut glömde bort den).

Jag visste att jag inte ville ägna den här dyrbara tiden åt Elizabeth George. Kelly Link kom jag som sagt inte ihåg.

Jonathan Safran Foer har nyligen kommit ut med sin tredje roman på svenska: ”Här är jag”. Peppen är… sådär. Många av er har läst den på engelska och så mycket som jag tyckte om ”Extremt högt och otroligt nära” är ”Här är jag” dömd att bli en besvikelse, eller hur? Jag stoppade pliktskyldigt ner mitt exemplar i ryggsäcken.

När jag slog mig ner på min plats på ett tåg där jag skulle sitta i inte bara nittio utan hundra minuter – inser jag nu – lät jag tiden rinna lättjefullt ifrån mig genom att på notisnivå läsa de första sidorna i Kupé (jag gillar inte alls det nya formatet – jag vill ha glansigt omslag och mjuka sidor som man enkelt kan rulla ihop och slå ihjäl flugor med på somrarna). Jag åkte genom Södermanland och fick nytt hopp om våren. Framemot Flen är där mobiloperatören Tres täckning så svajig att jag fick plocka fram min bok. Det blev ”Palimpsest”, som jag stoppat i som hastigast eftersom jag påbörjat läsningen och kände att jag behövde läsa ut den efter SVTs dokumentär ”De ensamma”. Väl använd tid.

1 kommentar
23/04 2017
20:20

Firar världsbokdagen med en lista som jag hittade hos Daniel Åberg. Fetat föredras. 

Snabbläsare eller långsamläsare

När jag läser snabbt, måste jag läsa om, så det kan jag inte (men jag är en hejare på att skumläsa när jag inte nöjesläser – blir tokig på långsammare t.ex. kollegor som jag måste dela papper med).

Tegelstenar eller tunnisar

Visst har det att göra med att jag läser så förtvivlat lite ”vuxenlitteratur” just nu, men föredrar alla gånger en välskriven tunnis framför en dito tjockis.

Bibliotek eller bokhandel? 

Alltid bibliotek. 

Ljudbok eller e-bok: 

Det här är ju verkligen som att välja om man gillar apelsin eller banan bäst. Jag är inte så värst förtjust i ljudböcker, men jag läser gärna e-böcker på padda eller platta.

Inbunden eller pocket

Det som är smidigast och det är ju oftast pocket (eller ännu hellre: e-bok!). 

Vampyrer eller spöken

Det kan ju bero på att vampyrer känns så himla 2007? Ge mig ett modernt spöke eller ett riktigt gammalt mossigt, elakt.

En i taget eller slalomläsning?

 Jag läser hundra böcker samtidigt och därmed ingen. Jag måste hålla mig till en. 

Nytt eller gammalt? 

Vad svårt! Jag vill inte välja! Men om jag ska tjata lite så väljer jag nytt för att barnboksköpare ska våga kolla in de nyutgivna böckerna när de köper böcker i present till bebisar och barn. Det finns så mycket bra och så många duktiga nya författare och illustratörer. Jag älskar Astrid, men ”inte bara Astrid” är mitt motto när det gäller bokpresenter (*köpte precis tre kapitelböcker av AL till min son*).  

Bokmärke eller hundöra? 

Men om jag måste och absolut inte har något att stoppa i boken, viker jag. Jag har för dåligt minne. Obs! Jag använder vad som helst som bokmärke till orimlighetens gräns. Möbler kan funka om det krisar (men finnes inte ens möbler: hundöra alltså). 

Snacks eller godis

Till läsning måste det bli godis pga rättså kladdfritt. Orka torka ostbåge-mjäll på e-bok eller pocketsidor. 

Biografier eller memoarer? 

Jag inbillar mig att det blir en slags distans med biografier som jag föredrar. Memoarer tangerar lättare BOATS? (Alltså: jag vet att det finns välskrivna memoarer! Såklart!). 

Skräck eller chicklit? 

Gud, vad det var länge sedan jag läste något riktigt otäckt! Har ni några läskiga novelltips?

Soffan eller sängen
Det är oftast i sängen jag läser nuförtiden. I en minut. Innan jag somnar ifrån läsningen. 

Inne eller ute

Jag älskar att läsa utomhus! Alla bra läsplatser är utomhus. 


Boken
eller filmen? 

Men! Hur ska man kunna välja här? Klart jag hellre läser en bra bok (än ser en bra film, ja). Jag säger dock hellre tv-serien än filmen och så är det med den saken. 


Twitter
eller Facebook? 

Jag är med i ganska bra bokgrupper på Facebook men Twitter bjuder oftare på överraskningar och saker som jag inte visste att jag saknade. 


Goodreads
eller Boktipset? 

Men det är inget jag använder särskilt ofta.  


Kokbok
eller bakbok?

Jag har precis tänkt tanken på att göra mig av med nästan alla mina kokböcker eftersom vi ändå aldrig lagar något ur dem, men jag älskar att bläddra i kokböcker och hitta 1000 recept på rätter (som jag aldrig kommer att laga).  

Te eller kaffe

Beige. 

Nobelpriset eller Augustpriset? 

Säg Alma-vinnaren. Brukar vara spännande bekantskaper. 

8 kommentarer