Bokhora.se

28/03 2017
21:35

    Det finns ju sjukt många fina böcker. Det här är en bok som är snygg utanpå och inuti. Jag såg den i ett skyltfönster och eftersom affären var stängd fick jag istället för att lägga boken i en kasse och ta med den hem, lägga titeln på minnet och kolla upp den. 

    Kommentera
    27/03 2017
    20:25


    Här ligger en storläsare. På bilden läser han ”Pompes rockband”. Han får trycka hårt med sitt lilla finger för knapparna som spelar musik är ganska tröga. 

    Kommentera
    26/03 2017
    10:38

    Det är inte så ofta som jag går runt och är stolt över att jag är svensk, men när det kommer till mängden geniala bilderboksförfattare i Sverige: malligaste grodan är undertecknad.

    Jag tycker att systrarna Adbåge är genier. ”Halsen rapar, hjärtat slår” är så sjukt bra och rolig och klurig och sorglig och eftertanke-krävande och så vidare.  Bra present till bebisar! Bebisarna kommer nog inte ha så stor glädje av den på minst två år, men mammorna och papporna! Det första året kan man läsa bilderböcker helt egoistiskt för sitt barn, för sen blir det ett jäkla ivägkrypande och ”nej, den” och – som sagt – ”Knacka på!” hundra gånger på en dag.

    Eva Lindström läser jag helt för min egen skull. Jag tycker att hon är fantastisk. Jag försöker läsa henne för mina elever och de flesta brukar se ut som prydliga frågetecken, så därför är jag extra kär i min nuvarande klass som analyserar bilder, tänker om text och reder ut alla konstigheter i Lindströms böcker.

    Emma Virke, Sara Gimbergsson och Elin Johansson och massor av tjejer framförallt. De som tror att barnböcker bara är Astrid Lindgren och till och med bara Pija Lindenbaum: jag förstår att ni inte läser bilderböcker, för ni fattar ju inte! Ni fattar inte vilken explosion som har inträffat i bilderbokshyllan. Nu finns så himla mycket fint, smart, roligt och allvarligt där. (Jag tror att barn behöver lite hjälp att välja och lite hjälp att utmanas – som med allt).

    Kommentera
    25/03 2017
    10:55

    Det är lika bra att hissa vit flagg och inte kriga mot Anna Clara Tidholm. Bjuder du in ”Knacka på!” i din bostad är det nämligen den mest envisa av gäster. 

    Alla sidor berättas i samma rytm. Rytmen återkommer senare i ”Ut och gå” och ”Varför då” och ”Hitta på” men funkar bäst i ”Knacka på” och möjligen ”Ut och gå”. 

    Så här är den:

    Lilla huset.

    Blåa dörren.

    Ska vi gå

    och hälsa på?

    Sedan knackar vi på dörr efter dörr. Vi matar katten och går på apkalas. Vi räknar nallarna som borstar tänderna och vi kan inte. sluta. läsa.

    Visst finns det utmanare, men det är ändå ingen som kommer i närheten av att vara samma tidlösa favorit. 

    Kommentera
    24/03 2017
    13:50

    Nästa gång jag går på tillställning som kräfva gåva till värd eller värdinna ska jag ge bort Maja Säfströms ”Fantastiska fakta om djur”. Men är inte det en bok för barn, invänder Tråk-Måns. Säger du nej till kunskap? Svarar jag. 

    Jag tycker att det är för få sammanhang för vuxna där jag kan berätta att flamingor kissar på sina ben för att svalka sig eller att tapirer kan använda sin nos som en snorkel.

    Jag läste i en bok att vissa människor helt enkelt tröttnar på prat om tv-program eller vädret snabbare än andra. Låt oss gå in på de mest angelägna ämnena direkt: snorkelnosar. Visst blir man imponerad? 

    Kommentera
    23/03 2017
    23:51

    När mina föräldrar skilde sig i slutet av 1980-talet hade min mamma fått tag på en bok som handlade om ett barn vars föräldrar skiljer sig. Det var väl meningen att den skulle vara pedagogisk och tröstade (mamma och pappa kommer alltid att älska dig), men jag fattade inte varför mamma ville läsa den för mig eftersom den var så tråkig och hade så fula illustrationer.

    Än i dag är jag skeptiskt inställd till böcker som ska vara smygpedagogiska. Där sensmoralen eller budskapet tar över historien. Men det finns såklart också lyckade exempel. Boken ”Min lilla syster” av Astrid Desbordes och Pauline Martin riktar sig antagligen till lite yngre barn än sjuåringen som nyligen fått en lillasyster, men struntade i det och läste den ändå. Här får det större barnet veta att han ska få en lillasyster (utan att ens ha bett om det) och när babyn kommer är hon ganska liten, men tar ändå stor plats. Sen blir hon större och det går plötsligt att leka med henne och trots att det inte BARA är underbart att få ett lillasyskon är det ganska härligt ändå. Sjuåringen blev så rörd att han grät en smula över hur fint det är med småsyskon.

    Min_lilla_syster

     

    Bland annat detta och Birgitta Ohlssons ”Duktiga flickors revansch”, Novellix’ novellsamling ”Grannar”, mäns ensamhet, den lättlästa boken ”Fakirer” och mycket mer talar Karin Jihde och jag om i veckans Mellan raderna med Jihde och Öhman.

    2 kommentarer
    23/03 2017
    19:48

    Det äts sällan med god aptit. Förut var vegofärs med pasta ett säkert kort. Nu? Nu är det säkraste kortet om mat får flyttas mellan skålar, plockas med händer och god aptit var länge sen jag såg.

    Sara Ask har bland annat skrivit två böcker om vegomat tillsammans med Lisa Bjärbo. Hennes ”Första hjälpen vid matbordet” bjuder på viss trösterik igenkänning. Sara är dietist och beskriver situationer som jag känner igen mig i (tex att lunchen vissa dagar är en prinskorv och en (!) makaron). 

    I boken finns tips på hur man kan få måltiderna att bli lite mindre kamp och information om vad barnet behöver få i sig. Jag parallell-serieomvandlarn med Johanna Westmans ”Barnmat”. 

    Kommentera
    23/03 2017
    16:17

    bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturDet är en bra torsdag = nytt avsnitt av Bladen brinner.

    I det här fokuserar vi på saker vi känner väldigt starkt för. Det betyder att Lisa gör ett reportage om den undanskuffade och nedvärderade genren hästböcker, och att jag får pröva på att läsa en hästbok; ”Millan” av Pia Hagmar. Min kanske femte, sjätte hästbok totalt i livet? Det var intressant!
    Och tänk om man efter lyssningen vill ha en lång lista på hästböcker för att man blev så peppad att läsa mer? Men of course, varsågod. Go crazy.

    Mitt största bidrag till veckans avsnitt var att åka till Lidingö-bibblan och ha ett fantastiskt samtal med Ulf Stark om att vara en skapande människa under lång tid. Hur förändras kreativiteten när man har gett ut böcker sen 1963?
    Jag hoppas att det fantastiska hörs i podden, för jag hade lätt kunnat fortsätta prata med honom i tre timmar till. Hela vårt samtal kom inte med i avsnittet, men det finns en längre bit på sajten.

    Och nu säger jag det, jag tycker vi har haft en himla stark vår med flera jättebra avsnitt, och det här är verkligen ett sånt. LYSSNA!
    Podden finns här eller på alla vanliga poddställen.

    1 kommentar
    22/03 2017
    20:06

    Det finns så himla många bra, nya, svenska bilderboksförfattare. Om ni bara visste!

    Jag vill att ni ska veta det.

    Men nu var rubriken den motsatta, så jag plockar väl upp en utländsk författare då, för det är klart att det finns bra.

    Aaron Becker är spännande. Han skriver böcker utan text och det är häftigt att se hur bilderna berättar historien.

    img_1940

    ”Kartan” och ”Resan” har jag läst. ”Återkomsten” är ganska ny, men Aaron Beckers böcker är tydligen en trilogi och det kretsar kring en krita, som är magisk. Den kan till exempel rita dörrar till andra världar.

    Kommentera
    21/03 2017
    19:57

    Låt mig presentera ”Eric”:

    Jag skulle inte säga att ”Eric” passar bättre för en 49-åring än en 9-åring men det är en fin novell. En utbytesstudent flyttar in i skafferiet. Studenten och värdfamiljen respekterar varandras olikheter och när Eric ger sig av är saknaden stor.

    Rafflande?

    Nej, inte, men rörande. 

    I en internetaffär jag kollade -för att se hur ”Eric” ålderskategoriseras – kostade den bara 29 kronor. 29 kronor!!! 

    Låna eller köp! 

    1 kommentar