Lyssna direkt här:

eller ladda hem avsnittet via iTunes. (Det går även att prenumerera på rss-flödet direkt här för er som inte använder iTunes.)

Producent Erik Klarén: Produktionsbolaget Munck.

Lyssna direkt här:

eller ladda hem avsnittet via iTunes. (Det går även att prenumerera på rss-flödet direkt här för er som inte använder iTunes.)

Producent Erik Klarén: Produktionsbolaget Munck.

I första blir det lite nytt, lite gammalt, lite sossar och lite sex: Peter Fröberg Idlings “Sång till den storm som ska kommas” recenseras, en klassiker upp- märksammas och det blir ett samtal om sosselitteraturen. Dessutom intervjuas författaren Simona Ahrnstedt om den alltmer tilltagande erotiktrenden inom litteraturen.

Bokhoraredaktionen består av: Johanna Lindbäck, Johanna Karlsson, Jessica Björkäng och Johanna Ögren. Producent för Bokpodden: Erik Klarén.

Nyqvist berättade bland annat om sökandet efter sin italienske far. ”När barnet har lagt sig” är som en fördjupning av sommarpratet. Nyqvist 2.0.

I ”När barnet lagt sig”, som är Nyqvists debut, berättar han, till en början något staccato-aktigt, om den där semestern till Italien då hans föräldrar berättade för honom att han var adopterad. Språket är anmärkningsvärt avskalat från bisatser,  ytterst korrekt, man hör Nyqvist i varenda stavelse. Därefter kryddar han med historier ur sitt skådespelarliv, han nämner såklart uppsättningen ”7:3″ på Riksteatern, som blev så uppmärksammad, inte minst i samband med polismorden i Malexander 1999.

Nyqvist berättar om hur han möter sin biologiska mamma, sin biologiske pappa, sina italienska systrar, men även om avskedet till sin adoptivpappa.

”När barnet lagt sig” är välskriven, jag tror att ni har gissat det. Det känns lite typiskt den Michael Nyqvist man tror sig känna efter att ha sett honom på teater eller i film. Han verkar hyvens och korrekt. Såsom hans bok också är. Och tror ni inte att det är en sådan där typisk ice-breaker om man lägger upp den på arbetsplatsens kaffebord under en rast? Många kollegor vill låna. Nyqvist är tydligen omtyckt.

Det finns passager i bokens mitt där tempot saktar ner och boken faktiskt blir lite… småtrist. På det hela taget är det ändå en välgjord debut, även om den så uppenbart appellerar till en viss typ av publik som kommer att dras till boken som myror till en sockerbit. Tänk medelålders damer med Allers-prenumerationer som fastnat för Nyqvist i ”Grabben i graven bredvid” eller ”Så som i himmelen”. Själv tar jag en paus från böcker som är skrivna av skådespelare.

Alan Bennett. Foto: Jessica Björkäng

Idag är det premiär för bokhora.ses podcast. Jag träffade Alan Bennett under bokmässan och vi samtalade om hans bok ”Drottningen vänder blad” och om läsning. Lyssna till vårt samtal här: ( fungerar inte spelaren, pröva den här länken.)

Bokhora möter Alan Bennett by bokhora

Hemma i England är Alan Bennett till stor del känd som en av männen bakom ”Beyond the Fringe” (tillsammans med Peter Cook, Dudley Moore och Jonathan Miller) och för att ha spelat in Nalle Puh för radio. Han har skrivit ett stort antal pjäser, bl.a. ”The Madness of George III” som sedan blev till film: ”Den galne kung George”.

Böcker och författare som nämns i intervjun:

• ”Indignation” av Philip Roth
• George Steiner
  
• ”A Handful of Dust” av Evelyn Waugh
• ”The Pursuit of Love” av Nancy Mitford
• Jane Austen
• William Blake
• ”Winnie the Pooh” av A.A. Milne
• ”Alice in Wonderland” av Lewis Carroll
• ”Great Expectations” av Charles Dickens
• ”Portnoy’s Complaint” av Philip Roth

Jag var ändå väldigt sugen på boken, som jag visste var skriven av Stephen Kings son. Varför, vet jag inte riktigt. Jag har inte läst King på minst tio år.

I ”En hjärtformad ask” köper forne rockstjärnan Jude en vålnad till sin samling med obskyra grejer. Det visar sig att vålnaden faktiskt inte är ett passivt gammalt spöke, utan en elak rackare med otäcka ögon och en egen agenda. Han ska hämnas Jude och dra med honom till de döda och det kvittar om han råkar dra med de som står i vägen, som till exempel Judes flickvän Georgia; Jude ska dö. Jude har inget annat val än att stoppa Georgia och hundarna (som vålnaden är rädd för -> vi som är rädda för spöken har för länge sedan lärt oss att hundar är bästa sällskapet i de dödas närhet) i bilen och fly för livet.

Jag tycker att vålnaden bara är lite otäck (jag tänker dessutom oavbrutet på honom som ”Skulduggery Pleasant” - det måste vara smokingen) och jag tycker att Jude är lite… trött (det är den där åldersrasismen som Ludvig Rasmusson och Leif Silbersky talar om antagligen). Jag har lite svårt att förkroppsliga Georgia när jag läser och jag gillar inte slutet. Jag tycker med andra ord – och nu ska jag harkla mig lite mer än nödvändigt för jag kan förstå att det här är som att svära i kyrkan – att Joe Hills ”En hjärtformad ask” är en bagatell och jag kan inte komma ihåg känslan av vad jag egentligen var så nyfiken på. Här är förrestens bokens trailer. Jag förstår inte vitsen med trailers för böcker.

Nu är jag dock väldigt sugen på den där ”Väktare”-boken av Dean Koontz som några läsare på Bokhora påmint mig om. En hund, en man och en kvinna, samt ett farligt monster i skogen. Jag läste aldrig ut den för femton år sedan, jag var för rädd, så det räknas inte riktigt som omläsning även om jag måste läsa om 9 tiondelar. Blir jag lika rädd den här gången kommer jag dock att ge upp.

På 60-talet filmatiserades några av historierna ur boken och filmen vann juryns specialpris i Cannes samt blev Oscarsnominerad. Ett riktigt skrämmande klipp från filmatiseringen går att se här.

Finns även att läsa i sin helhet på engelska hos Gutenberg.org.