Han har skrivit över 10 000 böcker
Vem? Jo, Nordkoreas förre ledare Kim Jong il. Läste jag i en artikel häromveckan. Och så kom jag att tänka på den här boken som jag nog tycker man kan tipsa om på Matildas fråga nedan:
3. Har du några tips på böcker om Nordkorea? I så fall vilka?
”Ambassaden i paradiset” av Lovisa Lamm som handlar om vår svenska ambassad i Nordkorea. Här en recension i UNT som min make skrivit.
Det är ju egentligen inte om Nordkorea specifikt, men så himla intressant ändå!
Romanmiljö: amerikansk förort / suburbia
Jag läste Megan Abbotts ”The end of everything” som 1) var otroligt bra och som 2) fick mig att känna mig så hemma. Miljön är medelklass och villakvarter i en amerikansk förort. Suburbia.
Jag vet direkt hur det ser ut där utan att behöva få något beskrivet. Utseendet och storleken på villorna, gräsmattorna, infarterna, poolerna på en del tomter. Att det ofta är sommar och varmt. Att det finns en inredd källare, ett rec room, där barnen, tonåringarna, kan hålla till och vara lite ifred. Hemliga. Hångla, ligga, röka på.
Alla som bor längs gatan är att lita på. Typ. (Tills någon misfit ibland visar sig vara en hemsk brottsling.) Papporna jobbar mycket och mammorna jobbar lite eller inte alls. De skjutsar barnen till träningar, till poolen i stan, till deras kompisar, går på PTA-möten eller pedikyr. Papporna kommer hem från kontoret på kvällen, parkerar bilen, lättar på slipsen, öppnar en öl, stryker sig över hakan och five o’clock-skäggstubben, och slappnar aaav. De grillar. Kallar sina barn för honey eller buddy.
Mammorna kanske sitter och tjuvröker och viskar med sina väninnor i telefon sen efter middagen för att de inte är så lyckliga hela tiden, men på morgonen står de där igen i köket och steker pannkakor eller rostar bröd till familjen och skär pbj-smörgåsar till lunchboxen. Och så börjar allt om.
Det är en sån miljö som man kanske längtar bort lite ifrån när man är i den, men så-å hemskt är det oftast inte. Faktiskt.
Amerikansk suburbia.
Själv blir jag alltid glad när jag läser en bok med den. Eller ser en film för där finns den ju också välrepresenterad.
Och precis som vanligt*, det är rätt annorlunda mot svensk förort. Där är det mest ångest ju? (Jonas Gardell, Hans Koppel.) I den amerikanska kan det vara både ock, det är inte givet. Läser jag en bok med svensk förort är jag nog däremot rätt säker på att det inte blir så mycket happy days av det här.
Megan Abbotts suburbiaroman, ”The end of everything”. Ett fynd. Jag tror det är hos Amanda Hellberg jag har läst tips om henne, non? Nu vill jag tipsa!
80-tal, två trettonåriga tjejer i centrum. Grannar och bästa vänner. Den ena är berättaren, Lizzie. Hon och Evie är precis i gränsen barn / ung tjej, sexualitet. Evie har en beundrad och exceptionell storasyrra, Dusty. Alla killar vill ha henne. Evie och Lizzie är djupt fascinerade av henne. Evie och Dusty har också en beundrad och exceptionell pappa som alla vill vara nära. Mr Verver. De tävlar om hans gunst och uppmärksamhet.
Och så en eftermiddag försvinner Evie. Lizzie är den sista som ser henne, för Evie tackar nej till skjuts hem från träningen. Och sen … borta.
Den här romanen – imponerande. Alla nivåer i berättelsen, alla relationer mellan Evie och Lizzie och Evies familj, och stämningen, herregud, stämningen. Känslan av det skrämmande och farliga, och att ha något viktigt på tungspetsen för man vet det, men tusan, det bara försvinner när man försöker tänka och komma på. Den. Så perfekt.
Nästan på varenda sida finns citat jag vill spara, och gestaltningen av den trettonåriga Lizzie och allt hon inte förstår men vill förstå, och allt hon vill vilja för att Evie och Dusty vill det. En så otroligt bra roman. Här ska det läsas backlist!
Några fler titlar med amerikansk suburbia: ”The lovely bones” av Alice Sebold. Tom Perrotta. ”The vast fields of ordinary” av Nick Burr. John Green. Jonathan Tropper. Ni kanske kommer på fler?
* tänk skillnaden mellan svenska sommarstugor och beach houses. Milsvid.
Måndagsmöte: Clarisa Rolandi-Ronge
Måndagsmötet vecka 19 är med en bibliotekarie och Melina Marchetta-kumpan: Clarisa Rolandi-Ronge. Ibland bokfikar vi och tipsar och lånar varandra bra YA, och ibland tipsar vi offentligt om böcker.
Vad läser du just nu?
Just nu läser jag ”Jellicoe Road” av Melina Marchetta på svenska och ”Motståndarna” av Arne Norlin och Andreas Palmaer.
Du jobbar på Cirkulationsbiblioteket i Stockholm. Vad är det? Vad gör ni där?
Cirkulationsbiblioteket är en bokdepå för Stockholms kommunala grundskolor. Vi lånar ut klassuppsättningar och gruppuppsättningar av noga utvald litteratur till lärare och skolklasser. Vi är två bibliotekarier som arbetar med att läsa så mycket som möjligt av allt som ges ut för barn och unga i Sverige för att kunna hitta de bästa böckerna att läsa gemensamt i skolan. Vi har böcker i många olika genrer, från olika delar av världen och med olika svårighetsgrader. Allt från bilderböcker till tyngre romaner.
Jag håller också i bokcirklar med lärare och kurser i reflekterande läsning och boksamtal och älskar det!
Men vi som arbetar på Cirkulationsbiblioteket är också en del av Skolbiblioteksgruppen på Medioteket och en del av min tjänst är att fungera som ett stöd för skolbibliotekarier i de kommunala grundskolorna i Spånga och Tensta.
Vad blir bättre när, förhoppningsvis, lagen om skolbiblos börjar verkställas? Alltså, varför behövs skolbibliotek, och vad missar man om man inte har ett sånt?
Förhoppningsvis gör den nya skolagen så att rektorer inte längre kan välja bort skolbibliotek på grund av bristande ekonomi eller okunskap. Jag är övertygad om att man med ett fungerande skolbibliotek med utbildad personal lyfter hela skolans resultat. Skolbiblioteket kan verkligen vara avgörande för elevernas läs- och språkutveckling och därmed också för läslusten! Genom skolbiblioteket kan barn med läshinder också få tillgång till talböcker.
Sedan ska man inte glömma bibliotekariers kunskap om informationssökning och källkritik, det är ju verkligen viktigt att barn från en tidig ålder lär sig att hantera och navigera i informationsflödet på nätet.
Jag tänker att en bra skolbibliotekarie har riktigt bra koll på barn- och ungdomsböcker så att hen kan hitta den perfekta boken till elever med olika behov och smak. Hen gillar verkligen att arbeta med barn och kan och vill samarbeta med lärarna på skolan.
Alla lärare vill alltid ha boktips, så om du skulle ge 1-2 bra titlar som passar till lågstadiet / mellanstadiet / högstadiet / gymnasiet. Vilka blir det?
Jättesvårt att begränsa sig till två titlar men okej.
För lågstadiet: ”Hedvig och Hardemos prinsessa” av Frida Nilsson är en favorit som passar duktiga tvåor och treor. ”Mitt liv som apa” av Mårten Melin är en charmig och lättläst bok.
För mellanstadiet: ”Ingen ser dig” av Ann-Christine Magnusson och Anna Knutsson. Den är riktigt spännande, lättläst och välskriven. ”Nyckelbarnen” av Sara Kadefors är gripande och tänkvärd passar perfekt för femmor och sexor.
Högstadiet: ”Kulor i hjärtat” av Cilla Nauman passar perfekt för sexor och sjuor. ”Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian” av Sherman Alexie om sorg, humor och revanschlust. Har inte hört någon lärare eller elev som inte gillat den.
Gymnasiet: ”Torsdagsbarn” av Sonya Hartnett och klassikern ”Ett hål om dagen” av Louis Sachar. (Passar högstadiet också).
Jag vet att du ytterst sällan läser vuxenböcker. Herregud människa, vad är det för fel på såna egentligen?!
Vuxenböcker har mer och mer försvunnit från mitt liv … Jag tycker att vuxenböcker ofta kan vara så mycket tråkigare, mer pretentiösa och segare än ungdomsböcker. Böcker som är skrivna för barn och unga brukar handla om stora frågor som identitet, kärlek, sorg och relationer. Att vara annorlunda – att våga vara sig själv. Det är frågor och känslor som såväl barn som vuxna kan relatera till.
Om man är vuxen och precis har upptäckt hur otroligt bra crossover och ungdomsböcker kan vara, och man kan även läsa på engelska ifall det behövs, vad tipsar du om då?
Jag tipsar så klart precis som du om Melina Marchettas böcker. ”Jellicoe Road” och ”The pipers son” (som ju faktiskt handlar om vuxna karaktärer) och hennes fantasytrilogi, där första boken är ”Finnikin of the rock”.
Sonya Hartnett är också en favorit. Hennes ”Torsdagsbarn” och ”Fjäril” är, kan man säga, väldigt ”vuxna” böcker. Jenny Downhams böcker ”Innan jag dör” och ”Älskar/Hatar”. Meg Rosoffs ”Så har jag det nu”, ”Hungerspelen” av Suzanne Collins (såklart) och nästan allt som David Levithan har skrivit. Shaun Tans böcker borde alla läsa och egentligen så tycker jag att en riktigt bra barnbok kan passa läsande vuxna med ett öppet sinne!
Matildas frågor
Jag hittade några frågor hos Magica De Hex, som hittat dem hos Matilda. Eftersom frågorna var så bra och eftersom det ändå är söndag svarar jag också på dem.
1. Vem hoppas du ska få Nobelpriset i år?
Nawal El Saadawi
2. Vad ska du läsa i sommar?
Mitt stora projekt är Haruki Murakamis ”IQ84″ del ett, två och tre. Jag måste läsa minst fem böcker från Hyllvärmartemat också för att komma ikapp. Jag tror att det blir Italo Calvinos ”Om en vinternatt en resande”, Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken”, Julie Zehs ”Fritt fall”, Carrie Ryans ”The dark and hollow places” och Alberto Mendez ”Blinda solrosor”. Mamma och jag har varsitt exemplar av ”Ilustrado” och jag försöker få henne att bli intresserad av ett lässtreck med mig (om man bara är två kan det väl knappast räknas som en cirkel?). Om solen skiner och jag hos mina föräldrar eller i min storasysters stuga kommer jag att kunna, hinna och vilja läsa massor. Alltid blir det lite oförutsedd läsning också. Jag har några dåliga samveten förutom hyllvärmarna.
3. Har du några tips på böcker om Nordkorea? I så fall vilka?
Nej, jag har ingen aning. Har NI några tips?
4. Vilken årstid är den bästa årstiden för läsning?
För mig är det utan tvekan sommaren. Sol och ledighet gör underverk för min läsning.
5. Läser du om dina gamla favoritböcker?
Ibland. Men oftast prioriterar jag att läsa nya böcker.
6. Från vilken del av världen läser du flest böcker?
Från Europa och Nordamerika.
7. Hur väljer du vilka böcker du ska läsa?
Jag har inget uttalat system, men jag går ofta efter en beskrivning av innehållet (baksides-, sälj- eller annan infotext) och ganska omedvetet tar jag med i beräkningen hur tjock boken är. Är den över 400 sidor ska den verka bra intressant för att jag ska plocka upp den. Jag läser förstås de flesta böcker av mina favoritförfattare eller författare jag gillar, som till exempel Liv Strömquist, Nanna Johansson, Haruki Murakami, Jonathan Safran Foer, Alice Munro, Nicole Krauss, Eva Lindström, Pija Lindenbaum och Jonas Karlsson. Jag läser tyvärr sällan böcker som jag blir tipsad om. Däremot läser jag ibland böcker som Johanna Lindbäck skriver lyriskt om eller böcker som mina två smaktvillingar skriver om.
8. Hur tycker du att ett bra skolbibliotek ska vara?
Öppet, fyllt av gamla och nya böcker, med en engagerad skolbibliotekarie (eller egentligen flera, om man förväntar sig att bibliotekarien ska samarbeta med alla lärare och klasser) och läsande barn.
9. Finns det någon plats du blivit sugen på att åka till efter att ha läst en bok som utspelar sig där?
Man kan istället fråga sig om det finns någon plats som jag inte har blivit sugen på att besöka efter att ha läst en bok som utspelar sig där. Ja, kanske en riktigt krigshärjad plats, men i ärlighetens namn väcks min nyfikenhet på Tjetjenien när jag läser ”Ängeln i Groznyj” eller Arktis när jag läser ”Evig natt”. Min drömresa går till Anne på Grönkullas Prince Edwards Island (där Emma Sundh på DV var på bröllopsresa – avundsjukan!).
10. Hur tycker du att man ska göra för att få barn och ungdomar som inte läser att börja läsa?
Om man är förälder och vill att ens barn ska läsa tror jag att det är väldigt viktigt att man själv läser. Först för barnet, sedan med barnet. Om du vill att barnet ska prioritera läsning måste ju du också göra det. Kanske kan man läsa tillsammans, samtidigt eller högt för varandra. Sedan tycker jag inte att det är hela världen om barnet inte läser. Jag tycker att det är viktigt att barn läser, eftersom läsning är en sådan bra aktivitet för bland annat språk, minne och fantasi, men jag tycker inte att man ska slita sitt hår eller bli osams om barnet inte läser.
11. Vad läser du när du har feber?
Om jag är helt yr av feber vill jag inte läsa på engelska, utan jag måste läsa på svenska. Jag vill ha en historia som är enkel att hänga med i, men gärna ett driv som får mig att vilja fortsätta läsa. En Harlan Coben-bok är förmodligen rätt perfekt för ändamålet.
”Jellicoe Road” på svenska!
Äntligen! Kolla! ”Jellicoe Road” i den svenska versionen!
Det allra roligaste är ju att få se sina egna böcker som riktiga inbundna böcker för första gången, men det här är precis snäppet under. Utan att ha skrivit ett ord i detta mästerverk så känner jag mig ändå så väldigt, väldigt glad och stolt. Nästan lite rörd.
I torsdags hade X-publishing bjudit in några bokbloggare för att ha boksläppsfika och prat, och jag fick komma dit och berätta hur jag upptäckte den och så. Prata om olika scener, om man gillade de kursiva delarna bättre än de nutida (gud, nej!) och om det kanske skulle bli mer om Jessa och Chloe P i någon form (hoppas så). Himla trevligt! Den där inbjudan kändes lite som ett hedersuppdrag.
Jag har också tjatat mig till att om Melina Marchetta någon gång kommer till Sverige så är det jag som har första tjing på intervju med henne. Typ på Bokmässan om något år. Visst hoppas man ju?
I väntan på det så ska jag ta mig samman och intervjua via mejl. Har tänkt göra det i ett år, men samtidigt inte tordats / velat just för att hon är en sån IDOL. Jag blir för blyg. Men nu är det dags. Har du någon fråga du tycker jag borde ställa? Skriv den i kommentarerna.
Vi kommer också att ha Jellicoe-tävling här på Bokhora snart. Självklart!
Själv hoppas jag på ett formidabelt Jellicoe-korståg av Hungerspels-mått över landet. Jonah och Taylor och Ben Cassidy och Chaz och Jessa och Raf och alla förtjänar det.
Två lyckade inköpsförslag
Åh, Nina LaCour! Åååh! På nyårsdagen läste jag hennes debut ”Hold still”, och älskade. Sen inköpsförslagade jag ”The disenchantments” till bibblan. Den dröjde några månader på att ta sig hit, men åh, så värd väntan. Jag utnämner Nina LaCour till en ny författaridol.
I ”The disenchantments” handlar det om Colby som är kompis med Bev. Och ja, han är hemligt kär i henne. Och nej, han har aldrig sagt något. Deras pakt är att gå ut high school, sen turnera i Californien med Bevs band under sommaren. Colby är chaufför. Och sen ska de två åka till Europa och uppleva saker i ett år. Alla andra kompisar söker in till skolor, men inte Colby och Bev. Ända tills… första dagen på turnén berättar Bev att hon inte följer med till Europa för hon har i smyg sökt in på college, och kommit in. Colby känner sig totalt krossad och övergiven.
Mitt idolskap beror på att Nina LaCour är så fantastisk på att mejsla fram sina karaktärer och deras liv. Man vill bara befinna sig där med dem, i folkabussen. Colby är underbar, Bev är underbar, de andra tjejerna i bandet likaså. Alla är det. Och ändå är de ju helt vanliga människor som inte alls är underbara hela tiden. Men LaCour är så skicklig. Melankoli, glädje, stress, sorg. Allt blir lika bra och känns lika mycket. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för handling då, eller ens om det är någon handling, för man vill fortsätta vara med de här personerna.
”The disenchantments” får mig också att tänka på filmen ”Sideways”. Efter att ha sett den ville man genast boka en tripp till Cali och besöka alla vingårdar. Precis samma här. Roadtrippen när de tar sig runt på turnén och besöker stora och små ställen. Jag kan åka på den nu!
Det andra inköpsförslaget är ”Where things come back” av John Corey Whaley. Årets Printz-vinnare*. Även den en delvis mycket bra bok, men jag blir inte lika såld som med Nina LaCours. Det beror på de två totalt olika plotterna som boken består av.
Huvudstoryn handlar om Cullen Witter, 17-årig kille, i en pytteliten, extremt tråkig stad. Alla drömmer om att få komma därifrån för allt är så enformigt och händelselöst. Ända tills en väldigt sällsynt hackspett syns nära stan och får folk att vallfärda dit. Och ända tills Cullens yngre brorsa Gabriel försvinner. Så totalt oväntat och out of character för honom. En morgon är han bara borta. Ingen fattar hur när varför.
Den här delen tycker jag om massor. Otroligt bra pyttestadskänsla, det jobbiga, och väldigt bra karaktärer i samspel. Fint, fint!
Men sen den andra storyn i boken… Den börjar med en helt annan ung kille som åker till Afrika för att vara missionär. Jag blir aldrig lika gripen av den, och det känns länge som att det är mest utfyllnad. Skummar den här biten-känslan. Det mest uppseendeväckande med den är en berättartekniskt väldigt speciell sak – och det är total spoilervarning på den. Om någon läst vill jag gärna diskutera! Men trots det, njaee.
Cullen och den försvunna brorsan däremot, ja! De hade jag kunnat läsa massor om.
Och om man bor i Stockholm finns alltså båda dessa på bibblan.
* Printz-priset = det finaste ungdomsbokspriset i USA
Utan mobiltelefon i en skog: spontant bokkollo
Det som hände var att min mobiltelefon laddades ur under natten och jag kan av olika anledningar inte pinkoden till telefonen utantill. Det blev således ett alldeles ypperligt tillfälle för mig att läsa böcker eftersom jag befann mig i en skog, långt bort från pärmen med viktiga papper.
Bland annat kämpade jag mig igenom ”Vad jag älskade”. Ja, kämpade. Den där Siri Hustvedt-klassikern som har legat som en blöt trasa av dåligt samvete över mig i så många år. Jag tyckte inte att den var så värst bra.
Men historien om huvudpersonen Leo och Leos bästa väns son, Mark, överraskade mig. Jag trodde att ”Vad jag älskade” skulle vara en mer traditionell kärleksroman. Jag hade liksom fått för mig det. Istället fanns där den dryge Mark som jag tyckte mycket illa om. Jag tyckte inte så speciellt mycket om Marks mamma, Lucille, heller, men henne ville jag veta mer om. Om Mark tyckte jag så här: bort med honom! Emellanåt kved jag inombords: ”Nej! Gör inte så!”. Det är egentligen ett gott betyg till en bok. Det är sällan jag blir så där himla engagerad. Ändå: jag fick verkligen tvinga mig att fortsätta läsa i ”Vad jag älskade”. Nu har jag bara 11 böcker kvar i mitt hyllvärmartema.
Matblogg, del 2
Från varmrätter till efterrätter, eller snarare kakor. ”A piece of cake” har några år på nacken nu, och jag tycker den är jättebra. Skulle önska att jag ”behövde” baka fikabröd mycket oftare!
I helgen hade vi rabarber över efter en smulpaj, så jag kollade igenom mina kakböcker. Det fanns en Rabarber och jordgubbskaka i ”Piece of cake”. En sockerkaka med fyllning. Jag bytte ut jordgubbarna mot djupfrysta hallon, och gjorde smeten på 2 ägg istället för 3. Men annars, receptföljning. Uppskattades av alla!
Tidigare har jag gjort mazarintårta – fantastiskt god, och så himla enkel. Jordgubbs och rabarberpaj – yes!
Impulsshopping
Jag kunde inte låta bli att köpa ”Eld” när jag gick förbi den på Centralen. Hoppas på många lästimmar under långhelgen.
Stockholms Internationella Seriefestival
Idag drar Stockholms Internationella Seriefestival (tidigare SPX) igång på Kulturhuset! Det är en massa gratistillställningar på Kulturhuset och (enda som kostar något är På djupet: Liv Strömqvist , men man kan se det streamat via hemsidan) . Hela programmet i pdf finns här. Bland de svenska serietecknarna som kommer dyka upp där har vi David Liljemark ,Simon Gärdenfors , Henrik Bromander,Malin Biller , Gunna Grähs, Sara Granér, Johanna Palmström och Knut Larsson och bland de internationella Reinhard Kleist, Søren Glosimodt Mosdal, Julien Neel, Posy Simmonds, Philippe Girard, Ville Ranta och Ulli Lust. (Finns stor risk jag missat någon…)
Hoppas jag hinner besöka Kulturhuset under helgen, men i kväll ska jag åtminstone lyssna till Julien Neel & Posy Simmonds.
Ledsamt nog dog Seriefestivalens general Kristiina Kolehmainen för en månad sedan så årets festival är en hyllning till henne.
Äldre inlägg
Recensioner
AllaAnnons
Livet på Mittuniversitetet
Annons
Annons
Köp vårt Album!
Kommentarer