Foto: Tomas Yeh

Amy von Sydow Greens blogg började jag läsa när den låg på Veckorevyn för flera år sedan. Jag tappade bort den en stund, men nu har jag hittat den igen och det är en av de bloggar jag prioriterar att läsa när jag har hundratals olästa inlägg i min reader.  Som lärare i svA tycker jag förstås att det är himla spännande att läsa om hur Amy resonerar kring sina döttrars svenska språkutveckling, men det är bilderna på hennes mat och bakverk som jag gillar mest (liksom Johanna L). Nu har Amy skrivit en kokbok tillsammans med sin syster Ebba. Jag tror att det kommer att vara en klockren presentbok i sommar och funderar på att ge bort den till både mamma och mormor (datorer är inte riktigt deras grej – så ingen av dem läser Bokhora).

Hej Amy! Du har precis gett ut Sommar med systrarna von Sydow tillsammans med din lillasyster Ebba och du lägger alltid ut så inspirerande bilder på mat i din blogg. Har du många kokböcker hemma? Vilken är din favorit?
Jag vågar knappt räkna alla kokböcker – det är väldigt många! Ungefär hälften är svenska och hälften amerikanska. Mina favoriter är Anna Bergenströms böcker. Min gamla ”Annas mat” som jag fick i studentpresent är välanvänd och full med spill men jag tar fram den om och om igen. Allt i hela boken blir gott! Bland mina nyare kokböcker gillar jag faktiskt Gwyneth Paltrows kokbok (”My Father’s Daughter”) bäst – fräsch, nyttig och snabblagad mat vackert presenterad. När den kommer ut till hösten klickar jag garanterat hem Smitten Kitchens (härlig matlagningsblogg) kokbok.

… köpte?
Ann Rosmans deckare i pocket köpte jag på Arlanda när jag åkte hem till Philadelphia efter vår bok-release. Just det, jag klickade nyss hem några böcker jag är nyfiken på till min kindle också! Alla mina amerikanska kompisar har pratat om Pamela Druckermans ”Bringing Up Bebe: One American Mother Discovers the Wisdom of French Parenting” – så nu måste jag också lära mig hur man får franskt väluppfostrade barn…

… gav bort i present?

Foto: Kristofer Samuelsson

Den här måndagen träffar vi debutanten Pernilla Alm som kom ut med sin första roman ”Alltid du” förra veckan på Printz Publishing. Men i bloggvärlden är hon känd sedan länge som ”Skrivarmamma”, numera bloggar hon dock på pernillaalm.se.

Grattis till din debutroman! Hur länge har du skrivit med siktet inställt på detta?

Tack snälla! Jag fick idén våren 2008, började skriva under sommaren det året och sedan dess har jag skrivit sporadiskt mellan flera jobbyten, husbygge och allt annat som händer i livet. Jag skickade iväg till förlag i mars 2011 så det tog ungefär tre år från idé till färdigt manus.

Senaste bok…

…du läste ut: Ingen jord den andra lik av Varg Gyllander. Hans bästa hittills!

…du köpte: Linnéa i målarens trädgård (Christina Björk) till mina barn. Men innan dess köpte jag The Best of Everything (Rona Jaffe). Äntligen, jag har tänkt läsa den väldigt länge. Har börjat och den är lovande.
…du gav bort: Det måste vara Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Jag ger den till alla.

Hur viktig är bokens formgivning för din läsupplevelse? 

Jag uppskattar verkligen en snygg bok som bonus till en bra story, för det är ändå berättelsen som är det viktiga när jag läser. Så var det med Emma Hambergs Baddaren, en härlig feelgood roman med fina illustrationer vid varje kapitel. Bra story, snygg bok – perfekt.

När jag spontanshoppar böcker är framsidan viktig, jag väljer mycket på utsida, men om den inte klarar mitt stickprovstest (läsa lite i boken och på baksidan) så spelar det ingen roll hur snygg den är.

Finns det någon roman som du kan säga har förändrat ditt liv på ett signifikant sätt?

Det finns förstås massor av romaner som har satt spår och lever kvar hos mig men förändrat mitt liv? Nej, jag kommer inte på någon trist nog. Men det är klart, min egen har ju förändrat mitt liv en hel del.

Har du någon bok du skäms över i din bokhylla?

Nej, jag tycker inte att man ska skämmas för böcker. Jag älskar böcker och när man vet vilket jobb som ligger bakom de flesta känns det svårt att skämmas. Eller förresten, det finns en hel hög med böcker som får mig att skämmas eftersom jag inte har hunnit läsa dem än.

Har du redan börjat skriva på din nästa roman? 

Jajemen! Det är ytterligare en relationsroman och den utspelar sig i Barcelona och Stockholm. Det är en komplicerad historia om vad som kan hända när livet får oss att tappa fotfästet för en stund. Tänk Lady Gagas Just Dance korsad med Rasmus Seebachs Natteravn så får du fram en del av känslan jag försöker få fram i boken.

Var och när läser du helst?

Helst läser jag i en solstol under ett parasoll men det har inte hänt sedan jag fick barn. Nuförtiden får jag bäst läsning i sängen, väldigt tidiga morgnar när ingen annan har vaknat än.

Alice Kassius Eggers känner vi som skribent och kritiker på Aftonbladet, just nu jobbar hon på Utbildningsradion och sitter i juryn för Augustpriset. Bland mycket annat.

Och så har hon skrivit en bok! ”Det är bara regn” som är någon slags dikt/dagbok/sorgesamling som handlar om kärlek. Så roligt att få möta henne just denna måndag!

Din bok är ju sprungen ur en väldigt sorglig händelse då en person i din närhet gick bort.  Owe Wikström pratar om att han har ett husapotek med böcker för just sorgeperioder. Har du något sådant? Eller hur skulle ditt sorgapotek se ut?
Ett husapotek är en väldigt bra beskrivning av precis vad jag saknade och längtade efter när olyckan skedde. Det var ju så att säga inte planerat. Den här boken hade aldrig blivit till om jag inte hade känt den bristen, från början var det här projektet just en sammanställning av texter jag kände var relevanta för den här – i mitt liv – nya känslan av förlust (som påminner om andra känslor av förlust men skiljer sig, det är väl just det dubbla som fascinerar mig utöver mitt privata). Nu vet jag lite mer och min lista skulle börja:

1. Pernilla Glaser – Robson (en stor förebild i hur man kan vara så otroligt ”privat” utan att bli irrelevant för andra, typ mig)
2. Jaques Roubaud – Någonting svart (kanske den mest ultimata dikt om döden jag läst)
3. Rainer Maria Rilke – Rekviem (kanske den mest ultimata dikt jag läst)

Men så många fler har jag inte hittat som jag tycker är tillräckligt exakta.

Det är en hel drös med författarcitat i boken. Är det dina älsklingsförfattare eller är de bara speciellt bra mot just sorg?
Nej det är inte favoritförfattare, jag försöker ju inte porträttera mig själv i boken utan ett tillstånd. För att göra det har jag använt mig av texter som sagt till mig att de har med saken att göra. Det samlandet är väl det mest mystiska i skrivandet jag har upplevt, urvalet, sen är sammanställningen helt omystiskt arbete bara. Samtidigt – jag skulle säga att både Rilke och JP Jacobsen som också är citerad är två av mina favoritförfattare, det är ju inte så att jag var ointresserad av patetik eller sorg innan just detta hände. Att kunna vara så briljant och samtidigt så extremt sentimental som Rilke är, eller för den delen Ekelöf som också citeras en del, tycker jag är konstens kärna. Alla kanske inte känner så men att kunna bli berörd och intellektuellt stimulerad samtidigt borde väl vara eftersträvansvärt i all litteratur? Nu för tiden verkar man behöva välja hela tiden, idiotiskt.

Och musik – det är tydligt att musiken är viktig för dig. Hur kommer det sig att musik kan vara så ”smetig” medan vi reagerar mer på skriven text som framstår som lite översentimental eller vad man ska säga? Låttexter gränsar ju ofta mot det banala.
Ja exakt. Alltså, det undrar jag också. Det är nog en bättre fråga till de som inte tycker om min bok, haha.

Du är ju kritiker och sitter t o m i Augustjuryn, hur kändes det nu att helt plötsligt vara den som blev bedömd?
Jag tror att det finns en fördel att som recensent bli recenserad eftersom jag inte har bilden av recensenten som en upphöjd på samma sätt, det finns läsare jag tycker läser bättre än vissa recensenter och som är viktigare för mig att bli läst av. Samtidigt hade jag inte alls räknat med tanken på att det finns folk – förstås – som kommer läsa recensionerna men inte boken. Det blev konstigt nog lite chockartat och rätt jobbigt, i ”folks” (och det här är mycket ospecifikt och gör mig mycket paranoid och innefattar just nu alla som inte uttryckligen hört av sig och sagt något annat) ögon kommer jag vara synonym med mottagandet av texten och inte med texten. Den insikten hade jag gärna varit utan.

Tänker du göra om det? Blir det mer böcker från dig framöver?
Ja men faktiskt! Jag har flera projekt på gång som jag tycker känns helt förtjusande och utmanande och som jag liksom längtar efter och tänker på, sen är det lite en ekonomisk fråga när det blir läge att genomföra dem. De har helt andra förutsättningar, jag jobbar med historiska personer och texter så det så kallade självbiografiska elementet kommer inte vara lika påtagligt/synligt som i den här. Däremot tror jag att mitt språk alltid kommer vara både parasiterande och sentimentalt och just nu känns det viktigare än någonsin att låta det få vara det.

Suzanna Dilber har nyss debuterat med ”Dubbelexponering”. Jag har läst den, men inte hunnit skriva om den än, så lite dåligt samvete för det. Hursomhelst, det superkorta omdömet är att jag gillade. Jag gör bara måndagsmöten med författare jag gillar.
Om du tycker att Suzanna Dilber ser bekant ut så beror det på att hon är skådis också. Känd från teater, film och teve!

Vad läser du just nu?

Kristofer Ahlströms ”Bara någon att straffa”. Jag tycker jättemycket om den så långt.

Stör du dig på dålig dialog när du läser böcker? Jag har nämligen en teori om skådisar och dialoger. Den är baserad på Jonas Karlsson och dig, så en liten teori. Skådisar skriver bra dialog, och jag tror det är pga yrket. Därför, är du extra känslig för dialog när du läser andras böcker?

Först och främst, tack för komplimangen! Ja, det ligger säkert något i det - är det något vi skådisar är vana vid så är det ju att läsa dialoger, alla pjäser består ju i princip bara av dialoger, och man blir snabbt van att ”läsa högt” i huvudet när man har hört så mycket dialog. Man blir klar över vad som låter skrivet när man säger det högt, helt enkelt. Och jag är väldigt allergisk mot dramatik som inte flyter på utan där dialogen hackar, även om det inte betyder att den måste vara naturalistisk. Så ja, jag är definitivt känslig för dialog. Men vad det gäller prosa tror jag inte att jag är känsligare för dålig dialog än jag är för andra dåligt skrivna partier, jag vet inte om jag har läst någon bok där jag har tyckt att just dialogen haltar ensam… Däremot kanske jag njuter lite extra av en välskriven dialog som flyter lätt och känns självklar.

Någon / några författare / böcker du tycker har väldigt bra dialog?

Marie Hermanson är en sådan, och Lionel Shriver, ”Vi måste prata om Kevin” är helt tonsäker tycker jag. Fantastisk bok.

Har du någon bokkaraktär du skulle vilja spela? Varför den?

Hur pass realistisk är fantasin? Om jag fick välja helt fritt och vi pratar brittisk storfilmatisering och jag plötsligt pratar perfekt posh Queen’s english och är tio år yngre igen, skulle jag vilja spela Kitty Conway i Caroline Bridgwoods ”Bortom alla gränser”. Andra världskriget, excentrisk brittisk överklassfamilj, helt ljuveligt av uppenbara skäl tycker jag. Epokfilm, yay!

En mer realistisk fantasi: om de filmatiserar Mons Kallentofts ”Midvinterblod” vill jag spela Malin Fors! Jag gillar karaktären, hon är en kvinna med både uppenbara styrkor och uppenbara brister och fel. Dessutom är hon östgöte, precis som jag. Linköping är ju mina gamla hemtrakter och det vore fruktansvärt kul att försöka få spela en huvudroll, dessutom i en deckare, på dialekt. Det tror jag faktiskt aldrig har gjorts. Och skulle Sandra Gustafssons ”Svedd” bli film spelar jag gärna Helena. Det är KUL med karaktärer som inte är så lätta, och den skulle vara en utmaning.

Några bra böcker du brukar försöka pracka på folk när de ber om tips? Varför dessa?

Åh. Ja, jag har ett koppel böcker som jag älskar och tycker alla borde läsa. ”Musselstranden” av Marie Hermanson, för att hon så skickligt väver in det mystiska i det vardagliga. ”Vad jag älskade” av Siri Hustvedt, för att det är en av mina största läsupplevelser någonsin. ”Halvbrodern” av Lars Saabye Christensen, för att den är inte bara en fantastisk uppväxtskildring utan också ett tidsdokument av rang. ”Kattöga” av Margaret Atwood, för att det var den första av henne jag läste och det triggade en enorm kärlek till hennes författarskap. ”Extremt högt och otroligt nära” av Jonathan Safran Foer, för att det är en av få böcker jag läst där lekandet med form inte tar över och stör läsupplevelsen utan i stället förhöjer den. ”Älskade syster” av Joyce Carol Oates hamnar också i den sistnämnda kategorin. JCO:s förmåga att fiktionalisera verkliga människor tycker jag är helt exceptionell. ”Blonde” är ju också otroligt bra.

Hur tycker du en bra bok ska vara? Vad faller du för?

En bra bok ska fånga mig snabbt, dra in mig i språket och världen och få mig att känna för karaktärerna. Och det jag faller för är när precis det händer. Generellt sett läser jag nästan bara romaner, och jag läser så gott som bara på svenska eller norska, någon enstaka engelsk bok kan slinka med men jag föredrar en svensk översättning om det finns. Jag har ingen förkärlek för särskilda teman eller miljöer, men gillar böcker som är skenbart enkla, som är lätta att ta till sig men inte lättsmälta. Jag älskar underfundighet och känslighet, och det allra viktigaste är språket, att det har både lätthet, driv och finess. Och det vi redan har pratat om, dialogen. Jag älskar när det känns som att jag faktiskt kan höra karaktärernas röster.

Säg den senaste boken du köpte eller lånade på bibblan. Har du börjat läsa?

Mitt senaste köp var ”De imperfekta” av Tom Rachman, för att jag läste en intervju med författaren och blev nyfiken på boken. Jag har inte hunnit öppna den än, men nu till påsk så!

Carl-Johan Vallgren. Copyright/fotograf: Caroline Andersson

Den här måndagen möter vi Carl-Johan Vallgren som är aktuell med sin nya roman ”Havsmannen”.

Vad läser du just nu?
”2066″ av Roberto Bolaño.

Vilken var den senaste boken du köpte och varför?
”Flugfällan” av Fredrik Sjöberg. Jag har varit nyfiken på denna mans essäer ett tag, och så låg den så fint framme på Pocketshop i Västermalmsgallerian, så då var saken klar.

Läser du någonsin om dina egna böcker?
Nej, bevare mig väl, men det har hänt att jag bläddrat i dem med skräckblandad förtjusning. För mig är mina böcker på något vis döda och begravda i samma ögonblick de är färdigskrivna.

Vilka har varit de viktigaste böckerna i ditt liv och varför?
Det har varit väldigt olika beroende på var jag har befunnit mig i livet, men kanske kan man säga att jag alltid har sökt efter böcker som har passat mig för stunden snarare än att läsa så systematiskt som jag egentligen borde. Oerhört svårt att göra en lista, men ok, jag gör ett försök: ”Kärlek i kolerans tid”av Garcia Marquez tror jag att jag läste fem gånger i åldern 25 till 35, jag tröttnade liksom aldrig; den stilistiska finessen, berättarkraften och humorn är oslagbar. Jonathan Franzens ”Tillrättalägganden” är en senare favorit, av samma skäl, humor, finess, berättarkraft, men också för de fiffiga formella lösningarna, de hisnande kameraåknngarna, och sättet med vilket han lyckas syresätta en så lång roman, de ypperliga försörjningsleden han upprättar i berättelsen, inspirerade mig oerhört mycket eftersom jag upptäckte ett litterärt släktskap med mig själv. Selmas Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga”; fantasin, ömsintheten, glidningarna mellan realism och saga, boken har alltid gjort mig oförklarligt lycklig när jag läst. ”Markens gröda” av Hamsun var viktig för mig, för att det var den första vuxenroman jag läste, som fjortonårig, och den gav mig en idé om att själv kanske börja skriva en dag. Mare Kandres ”Aliide Aliide” var också viktig, med denna fantastiska barndomsskildring bröt hon med sitt tidigare sätt att skriva, och blev fri på ett helt nytt sätt som författare; boken gav mig själv mod att byta riktning i mitt skrivande med ”Dokument rörande spelaren Rubashov”.

Finns det någon genre som du oftare läser än andra? Finns det någon genre som du inte läser alls?
Nej, men i samband med att jag skrev ”Den vidunderliga kärlekens historia” läste jag mycket i den gamla hederliga gotiska gengren, Gogol, E.T.A Hoffman, Mary Shelleys ”Frankenstein”, etc. Jag är dålig på att läsa deckare, kanske för att jag aldrig lyckas hänga med i plotten (för korkad kanske), och en gengre jag inte läser alls är Science Fiction.

Var och när läser du helst?
Jag läser väldigt mycket på somrarna, kanske för att jag själv inte skriver då, och för att livstempot sänks och passar bättre för läsning

Lina Arvidsson har precis kommit ut med sin debut, ”Det borde finnas regler”. När hon inte skriver böcker så håller hon på med poetry slam, jobbar på Ica, och skriver på dagensbok.
Måndagsmöte? Jajamensan.

Vad läser du just nu?

Jag läser ”Mama Dolly” av Patricia Lorenzoni. En fackbok om hur mammarollen porträtterats på olika sätt genom tiderna, och hur den ser ut i olika delar av världen. Boken har den fantastiska undertiteln ”Bilder av moderskapet från jungfru Maria till Alien”… Jag har precis börjat på den och ska recensera den för dagensbok. Den är både spännande, intressant och stundtals underhållande.

Hur är en svinbra bok? Hur är den INTE?

En svinbra bok har ett språk som utmanar, känns intressant och nyskapande. Boken griper tag i mig så att jag inte kan lägga den ifrån mig, förmår måla upp en värld som jag tar till mig så att den upplevs som verkligare än den jag lever i, med tydliga karaktärer och miljöer. Den får mig att tänka på saker jag inte tänkt på, vika sidor för klockrena formuleringar eller ”dagens sanning” och den får mig, sist men inte minst, att genast vilja sätta mig ner och skriva själv.

Några läsupplevelser du brukar försöka pracka på folk? Varför dessa?

”Berömda män som varit i Sunne” av Göran Tunström och ”Nalkas ljuva sommar” av Stewe Claeson, är nog de jag tjatat allra mest om. Den förstnämnda har allt: tydliga berättarröster, driv i språket som även är vackert, enkelt men ändå så briljant, och så är berättelsen unik och spännande. Den sistnämnda är utsvävande och smått galen i sitt språk, som ett gulnat foto av en vacker sommar, poetisk och fylld av känslostormar, jag tror att den inspirerat mig mycket i mitt skrivande. Som läsupplevelse är den intensiv och skoningslös.

Du har nyss debuterat med en ungdomsbok, gillar du att läsa såna själv?

Ja, det är kul att läsa ungdomsböcker. Det finns mycket bra på marknaden nu. Det finns ett direkttilltal i ungdomsböcker, upplever jag det som, som kanske inte alltid funnits där. Författarna vågar mer idag än när jag var ung. Egentligen upplever man samma känslor livet igenom, men i tonåren var de så mycket skarpare, utkristalliserade, eftersom det var första gången man upplevde dem. Vad jag gillar med litteratur är ju också verklighetsflykten, personifieringen med karaktärerna, och det är, tro det eller ej, väldigt härligt att få vara tonåring då och då.

Om du skulle bli instängd på ett biblo över natten, ofrivilligt alltså, i vilken avdelning skulle du tillbringa mest tid? (Underförstått läsandes, så ”på toaletten” eller ”i soffan” gills inte som svar.)

Om det skulle vara på Malmö Stadsbibliotek, som jag kan bäst nu för tiden, skulle jag absolut hänga mest på ”Ung vuxen”-avdelningen. Det är jämt där jag hittar de bästa böckerna! Där finns ungdomsböcker från typ 15 år, diktböcker, skräck av John Ajvide Lindqvist, biografier om kända inspiratörer och låtskrivare, och så ligger det nära serieavdelningen. Och serieböcker tycker jag också väldigt mycket om.