Bokhora.se

22/02 2018
16:37

Jag håller på och kämpar med ett manus (världens mest ooriginella mening 2018) och försöker analysera dramaturgin och varför jag tycker att en historia är bra i inte bara böcker, utan också film och radio. Jag älskar till exempel HBO-serien ”High Maintenance”. Den är som en novellsamling där den röda tråden är killen på cykeln som rör sig runt New York och säljer gräs. Varje avsnitt ger tittaren en inblick och kort historia i en gräsköpares liv. Så sympatiskt och välberättat.

Ett annat tips är Sveriges Radios P1 dokumentär ”Min vän mördaren” som handlar om hur två svenska kvinnor får varsin brevvän i ett fängelse i USA. Historien fokuserar på den ena av fångarna och åtminstone jag drivs mellan att känna empati och förskräckelse. Jag har tipsat mina kompisar om den här dokumentären och alla har tyckt olika om den. Nyfiken på era reaktioner. Vi talart för övrigt om den i senaste Mellan raderna:

Kommentera
13/02 2018
0:09

På fredag och lördag sträckläste jag Agnes Lidbecks ”Finna sig” och på söndagen insåg jag att Lidbeck var gäst på P1:s Söndagsintervjun. Det kändes som om jag fått en present. När det dessutom visade sig att intervjun var riktigt jäkla bra blev jag ännu gladare. Lidbeck verkade så smart och icke-pretentiös, trots att hon sa saker som att hon blev sjuk av att inte skriva och att hon nuförtiden försöker tygla sig genom att bara skriva en timme om dagen (de veckor hon inte har barnen).

Hon sa också att hon skriver till country för att få in rätt rytm och att det gör att hon ibland, när hon skriver om ett stycke, lyssnar på samma låt sjutton gånger. Spontant tror jag inte att jag skulle kunna skriva till musik, eller kanske klassisk musik då. Men musik där någon sjunger, tror jag, skulle distrahera mig. Men vem vet, kanske värt att testas på. Att Lidbeck är noga med rytmen i texten tänker jag att grundar sig i att hon skriver poesi.

Nytt avsnitt av Mellan raderna-podden utkommer på torsdagen, då talar vi om ”Finna sig”, Söndagsintervjun och om en bok bara kan få vara en bok eller om den alltid är en spegling av samtiden.

 

Kommentera
28/01 2018
17:09

De senaste veckorna har jag läst och läst om ”Män visar kuken för mig”. Jag har dessutom fått intervjua författaren Caroline Hainer och skrivit diverse intervjuer och essäer om fenomenet dickpics. Det är fascinerande hur fort det lilla ordet ”kuk” blir bekvämt då man umgås med det under några dagar. Jag glömmer stundvis bort att det inte är en passande ordval i alla sammanhang.

Men varför skickar då män oombett bilder på sina könsorgan? Hainer försöker hitta svaret i historien, konsten och vår kultur och kommer fram till några svar varav ett är att det handlar om en kommunikationsmiss. Män tror att kvinnor vill ha något kvinnor inte alls är speciellt intresserade av. Det får mig att undra: Hade John Gray rätt? Är män från Mars och kvinnor från Venus? Detta och mycket mer (bland annat Zadie Smiths ”Swing Time”) i senaste Mellan raderna podden.

 

6 kommentarer
13/01 2018
18:33

Det gnälliga året! I veckans avsnitt av Mellan raderna diskuterar vi självhjälpsböcker och om de verkligen är till någon hjälp. Det blir också ”Samtal med vänner” den alldeles utmärkta ”Exit väst” och The New Yorkers ”Cat person”. I går är det dessutom okej att gnälla, om man är medgörlig och nöjd hela tiden sker inga förändringar.

2 kommentarer
29/12 2017
18:04

Precis som Johanna har jag läst ”Samtal med vänner” av Sally Rooney och precis som hon gillar jag den. Det blev den första boken jag läste på min splitternya Kindel. Mycket bra bok att köra in läsplattan med. Samtal med vänner visade sig vara en riktig blandvändare och djupare än vad jag föreställt mig. Jag hade fått för mig att det skulle vara som att läsa en tv-serie, men istället blev det en komplex relationsroman där Rooney skickligt duckade för klyschor och självklarheter. Plus bra dialog!

Precis som Johanna skriver handlar boken om en 21-årig ung kvinna, Frances, som blir kär i en drygt trettioårig, gift man, Nick. Frances inleder en relation med Nick medan han fortsätter att vara gift. Sen blir det mer komplext eftersom ingen av de inblandade, inte ens hustrun Melissa eller Frances bästis och före detta flickvän Bobbi är helt oskyldiga.

Jag irriterar mig lite på att Frances är smart och smal och snygg på ett, vad författaren försöker få fram, intressant sätt. Vore skönt med en lite mindre attraktiv protagonist. Frances tror, som många av oss trodde när vi var tjugo, att vi är unika snöflingor och att ingen någonsin känt så starkt som vi känner. Det sagt, tycker jag att alla rollfigurer är ganska osympatiska. De är egoistiska, osäkra och irrationella och försöker framstå som intellektuella och konstnärliga, men misslyckas lika ofta som de lyckas.

Historien hjälper mig inte att förstå vad en drygt trettioåring ser i en tjugoåring, men det får gå. Samtal med vänner är en fräsch kärlekshistoria som får fyra tummar upp av fem.

Kommentera
17/12 2017
17:37

Okej, sist på bollen här. Jag inser att jag är den där personen som tipsar om en spännande fantasyserie som heter Game of Thornes. Det sagt vill jag ändå meddela er om att jag skaffat mig en Kindle. Eftersom jag avskyr att läsa på telefonen och till och med är skeptisk till ljudböcker har jag dragit mig från att ta mig ut i det outforskade bokjaktmarker som Kindeln lovar, men bara fem minuter in i min första bok ”Conversations with friends” är jag helt såld. Det är (nästan) som att läsa en fysisk bok. Behagligt ljus, lätt att hålla i handen och intuitiv att använda.

Nu känner jag mig lite dum som varit en sån teknik- och framtidsmotståndare, men huvudsaken är väl att jag är här nu.

IMG_1103

Kommentera
20/11 2017
16:43

De två senaste dagarna har jag gått omkring och längtat efter att få läsa vidare i Sonja Ahlfors och Joanna Wingrens ”Någon hatar oss igen” (snygg grafik Johan Isaksson!), som är ett hopkok av de två vännerna/skådespelarna/konstnärernas online-diskussioner. Det låter kanske ungefär lika intressant som att kolla på halvbekantas semesterbilder, men är så mycket bättre. Boken är sig själv, men för att ni ska en referens tänker jag Nanna Johansson, Liv Strömquist, Jan Stenmark och kanske pyttelite Johannes Ekholms ”Kärlek liksom”.

IMG_0406

Ahlfors och Wingren pratar det de flesta av oss diskuterar med nära vänner på sociala medier, kärlek, ångest, feminism, familj, jobb, vardag, politik och sex. Finast är ändå vänskapen, så ärlig och rak och peppande och kärleksfull. Jag tänker på mina väninnor och vilken jäkla kraft systerskapet har.

IMG_0407
Alla utomstående namn är noggrant överstrukna, kommer hela tiden på mig själv med att försöka räkna ut vem det är de snackar om, men kommer inte på ett enda namn. Bra så.

Kommentera
02/11 2017
2:13

På tal om Marcus bok ”Jag har inte råd” så talade Karin och jag om den i senaste podden. Jag tycker väldigt mycket om Marcus sårbara, personliga och samtidigt analytiska resonemang kring privatekonomi och samhällsekonomi. Gillade bland annat att det inte fanns något moraliserande kring shopping och reklam, utan snarare en diskussion kring det.

Jag tycker också att det märktes att Linda Skugge haft ett finger med i spelet (Marcus bok)och vill passa på att tipsa om Söndagsintervjun med henne. Mycket bra lyssning.

 

Kommentera
16/10 2017
6:48

Jag gör ju också en podcast om böcker och läsning. Drömmen är att det ska vara en virtuell bokklubb för folk med vänner som inte läser lika mycket som vi.

Avsnitt 86 heter ”Du är min destination?” Och handlar om bokmässan och nazisterna, medelålders män som blir nykära i mycket yngre kvinnor och skriver om det på sociala medier. En djupdykning i Adrian Pereras ”White Monkey” och om Jessa Crispins ”Därför är jag inte feminist”. Vi talar också om ett sminkintresse är feminism eller bara att ta hand om sig själv? Och är det en feministisk handling att vara VD?. Karin kritiserar också mitt val av instagrammotiv. Nu lät det som en massa andra saker än just böcker, men det mesta har en populätkulturell koppling.

Kommentera
04/10 2017
1:24

Det är inte lätt att sticka ut bland tusentals och åter tusentals titlar på Göteborgs bokmässa. En av mässans mest omtalade böcker måste ändå ha varit Caroline Hainers ”Män visar kuken för mig” som inte bara har en titel det är svårt att förbise, men också är en väldigt snygg rosa bok.

Förlaget Mondial gjorde inte saken sämre genom att dela ut rosa pins med aubergin-emojin som åtminstone jag stolt gick omkring med hela helgen. Jag har ännu inte läst färdigt boken, men fick däremot mina första dickpics redan i början av 2000-talet. Före de digitala kamerornas och sociala mediernas tid. På den tiden kunde man inte lämna kameran framme på en efterfest utan att när man framkallade bilderna stöta på minst en snopp. Det ska bli spännande att höra vad Hainers svar är på frågan: Varför män visar kuken för oss.

FullSizeRender

2 kommentarer