peppe « Bokhora

Bokhora.se

20/04 2018
2:55

I det senaste avsnittet av Mellan raderna pratar vi om bättre och sämre virala beteenden i politik och popkultur. Jag har läst Jack Werner som har skrivit om myter på nätet och vikten av källkritik i boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”. Är det en trollkommentar som kan sammanfatta vår samtid eller har vi alltid jobbat så? Karin tipsar om AJ Finns mästerliga ”Kvinnan i fönstret” (ska själv börja läsa den nu så att vi kan fortsätta diskussionen nästa vecka) och vem som döljer sig bakom pseudonymen. Jag tipsar också hittat ett Potter-alternativ till åttaåringen.

Vi pratar också om Monika Fagerholms skrivarskola och om hur hon både avdramatiserar och dramatiserar skrivandet. ”Skriv som om du var ett litet djur”. Det här är en av de allra, allra bästa föreläsningar om skrivande jag någonsin hört. Varsågoda:

1 kommentar
09/04 2018
18:03

För att ha något att prata om i Mellan raderna-podden försöker jag läsa minst en bok i veckan. Det går inte alltid sår bra, men oftast lyckas jag. Eftersom veckan och livet båda är korta vill jag helst läsa nåt bra och är ganska sträng mot böcker som jag inte gillar. Märker jag att jag irriterar mig på något blir det lätt att boken får ligga och jag läser nåt annat. Jag kommer ändå inte att hinna läsa världens alla böcker så varför inte satsa på de jag tycker om, resonerar jag.

Häromdagen började jag läsa på en ny bok av en författare jag vanligtvis gillar. Men jag vet inte om vi vuxit ifrån varandra eller om den här boken bara inte höll måttet, men jag kom bara tjugo sidor in innan jag bytte bort den. Jag störde mig på att allt förklarades så ingående och många gånger. Den gamla hunden var grå, hade en nos som ljusnat under åren, hade trötta gamla ögon, rörde sig stelt PÅ GRUND AV ÅLDERN och så vidare. Samma sak med kanalen, den var smutsig, mörk, djup, svart, oren, farlig, giftig och så vidare sida upp och sida ner. Jag blev nästan förnärmad över att författaren inte hade större förtroende för mig i egenskap av läsare.

Vad får er att sluta läsa en bok?

20 kommentarer
26/03 2018
6:19

Mellan raderna-podden har tvingat mig att läsa minst en bok i veckan, det låter kanske inte så mycket för läsarna på den här bloggen, men för mig är det inte sällan en utmaning. Kindeln har räddat mig många gånger, den är lätt att bära med sig och ju mer jag använder den, desto mer gillar jag den. Stort plus för att få recensionsexemplar i e-boksformat.

Igår och idag plöjde jag igenom Ida Lindes ”Mördarens mamma” som handlar om precis det titeln avslöjar. Det är en väldigt vackert skriven, ofta väldigt mörk historia om en ensam kvinna som blir mamma (på ett minst sagt okonventionellt sätt visar det sig senare). Sonen visar sig vara ett våldsamt barn (tänkte på ”Vi måste tala om Kevin”) och ja, sen händer det som titeln syftar på och historien tar en del oväntade svängar.

Först trodde jag att det här skulle vara en stilla, nästan poetisk historia, men halvvägs in inser jag att det är ett mysterium som håller på att öppna upp sig. Ska prata mer om den i nästa Mellan raderna.

 

3 kommentarer
08/03 2018
22:45

Igår spelade Karin och jag in avsnitt 100 av Mellan raderna med Jihde och Öhman. När vi började podda tillsammans hade vi bara träffats en gång på fest fest här i L.A. Vi pratade lite och kom underfund med att vi båda gillade hästar och böcker. Vi valde böcker som tema för podden och har sedan dess lärt känna varandra främst genom att prata läsning en gång i veckan under hundra veckors tid. Det är mer än vad jag umgås med de flesta av mina vänner.

Oftast tycker vi lika om böckerna vi läser, men jag gillar när våra åsikter går isär. Det är inte bara intressantare så, men också ett tecken på att vi är så pass goda vänner att vi vågar säga emot varandra. I veckans avsnitt pratar vi som hastigast som ”Ragga som du shoppar” och dyker djupare ner i ”Tjockdrottningen” av Moa Herngren. Är det okej att smalisar skriver om tjockisar? Det blir också Geid Gulliksens ”Je sus -Hur ska man leva” och ja det vanliga feministsnacket.

PeppeKarin

Kommentera
22/02 2018
16:37

Jag håller på och kämpar med ett manus (världens mest ooriginella mening 2018) och försöker analysera dramaturgin och varför jag tycker att en historia är bra i inte bara böcker, utan också film och radio. Jag älskar till exempel HBO-serien ”High Maintenance”. Den är som en novellsamling där den röda tråden är killen på cykeln som rör sig runt New York och säljer gräs. Varje avsnitt ger tittaren en inblick och kort historia i en gräsköpares liv. Så sympatiskt och välberättat.

Ett annat tips är Sveriges Radios P1 dokumentär ”Min vän mördaren” som handlar om hur två svenska kvinnor får varsin brevvän i ett fängelse i USA. Historien fokuserar på den ena av fångarna och åtminstone jag drivs mellan att känna empati och förskräckelse. Jag har tipsat mina kompisar om den här dokumentären och alla har tyckt olika om den. Nyfiken på era reaktioner. Vi talart för övrigt om den i senaste Mellan raderna:

Kommentera
13/02 2018
0:09

På fredag och lördag sträckläste jag Agnes Lidbecks ”Finna sig” och på söndagen insåg jag att Lidbeck var gäst på P1:s Söndagsintervjun. Det kändes som om jag fått en present. När det dessutom visade sig att intervjun var riktigt jäkla bra blev jag ännu gladare. Lidbeck verkade så smart och icke-pretentiös, trots att hon sa saker som att hon blev sjuk av att inte skriva och att hon nuförtiden försöker tygla sig genom att bara skriva en timme om dagen (de veckor hon inte har barnen).

Hon sa också att hon skriver till country för att få in rätt rytm och att det gör att hon ibland, när hon skriver om ett stycke, lyssnar på samma låt sjutton gånger. Spontant tror jag inte att jag skulle kunna skriva till musik, eller kanske klassisk musik då. Men musik där någon sjunger, tror jag, skulle distrahera mig. Men vem vet, kanske värt att testas på. Att Lidbeck är noga med rytmen i texten tänker jag att grundar sig i att hon skriver poesi.

Nytt avsnitt av Mellan raderna-podden utkommer på torsdagen, då talar vi om ”Finna sig”, Söndagsintervjun och om en bok bara kan få vara en bok eller om den alltid är en spegling av samtiden.

 

Kommentera
28/01 2018
17:09

De senaste veckorna har jag läst och läst om ”Män visar kuken för mig”. Jag har dessutom fått intervjua författaren Caroline Hainer och skrivit diverse intervjuer och essäer om fenomenet dickpics. Det är fascinerande hur fort det lilla ordet ”kuk” blir bekvämt då man umgås med det under några dagar. Jag glömmer stundvis bort att det inte är en passande ordval i alla sammanhang.

Men varför skickar då män oombett bilder på sina könsorgan? Hainer försöker hitta svaret i historien, konsten och vår kultur och kommer fram till några svar varav ett är att det handlar om en kommunikationsmiss. Män tror att kvinnor vill ha något kvinnor inte alls är speciellt intresserade av. Det får mig att undra: Hade John Gray rätt? Är män från Mars och kvinnor från Venus? Detta och mycket mer (bland annat Zadie Smiths ”Swing Time”) i senaste Mellan raderna podden.

 

6 kommentarer
13/01 2018
18:33

Det gnälliga året! I veckans avsnitt av Mellan raderna diskuterar vi självhjälpsböcker och om de verkligen är till någon hjälp. Det blir också ”Samtal med vänner” den alldeles utmärkta ”Exit väst” och The New Yorkers ”Cat person”. I går är det dessutom okej att gnälla, om man är medgörlig och nöjd hela tiden sker inga förändringar.

2 kommentarer
29/12 2017
18:04

Precis som Johanna har jag läst ”Samtal med vänner” av Sally Rooney och precis som hon gillar jag den. Det blev den första boken jag läste på min splitternya Kindel. Mycket bra bok att köra in läsplattan med. Samtal med vänner visade sig vara en riktig blandvändare och djupare än vad jag föreställt mig. Jag hade fått för mig att det skulle vara som att läsa en tv-serie, men istället blev det en komplex relationsroman där Rooney skickligt duckade för klyschor och självklarheter. Plus bra dialog!

Precis som Johanna skriver handlar boken om en 21-årig ung kvinna, Frances, som blir kär i en drygt trettioårig, gift man, Nick. Frances inleder en relation med Nick medan han fortsätter att vara gift. Sen blir det mer komplext eftersom ingen av de inblandade, inte ens hustrun Melissa eller Frances bästis och före detta flickvän Bobbi är helt oskyldiga.

Jag irriterar mig lite på att Frances är smart och smal och snygg på ett, vad författaren försöker få fram, intressant sätt. Vore skönt med en lite mindre attraktiv protagonist. Frances tror, som många av oss trodde när vi var tjugo, att vi är unika snöflingor och att ingen någonsin känt så starkt som vi känner. Det sagt, tycker jag att alla rollfigurer är ganska osympatiska. De är egoistiska, osäkra och irrationella och försöker framstå som intellektuella och konstnärliga, men misslyckas lika ofta som de lyckas.

Historien hjälper mig inte att förstå vad en drygt trettioåring ser i en tjugoåring, men det får gå. Samtal med vänner är en fräsch kärlekshistoria som får fyra tummar upp av fem.

Kommentera
17/12 2017
17:37

Okej, sist på bollen här. Jag inser att jag är den där personen som tipsar om en spännande fantasyserie som heter Game of Thornes. Det sagt vill jag ändå meddela er om att jag skaffat mig en Kindle. Eftersom jag avskyr att läsa på telefonen och till och med är skeptisk till ljudböcker har jag dragit mig från att ta mig ut i det outforskade bokjaktmarker som Kindeln lovar, men bara fem minuter in i min första bok ”Conversations with friends” är jag helt såld. Det är (nästan) som att läsa en fysisk bok. Behagligt ljus, lätt att hålla i handen och intuitiv att använda.

Nu känner jag mig lite dum som varit en sån teknik- och framtidsmotståndare, men huvudsaken är väl att jag är här nu.

IMG_1103

Kommentera