peppe « Bokhora

Bokhora.se

04/06 2018
1:38

När Karin och jag pratade om att börja podda hade vi två alternativ: Hästpodd eller bokpodd. Det blev till slut en podd om läsning och jag är så glad över det! Mellan raderna har gjort att jag är tvungen att läsa minst en bok varje vecka. Inte nog med det, jag har inte tid att sitta och tveka mellan vilken jag ska läsa, ni vet så där som man gör på Netflix: skrollar runt bland halvbra alternativ i 45 minuter och så slutar det hela med att man ser fem minuter av en helt okej-serie och somnar sen. Det GÅR inte när man måste läsa en hel bok tills nästa inspelning. Då är det bara att ta en som verkar bra och är det inte bra får man trösta sig med att det blir ett intressant snack i podden.

Just nu gör vi ett samarbete med Årets bok. Det är ett kul samarbete eftersom alla böckerna håller en hög nivå, men också för att jag är tvungen att läsa genrer jag vanligtvis slentrianmässigt hoppar över. Till exempel feelgood, jag har fått för mig att feelgood är förutsägbart och krystat roligt och sockersött och att det därför inte är något för mig. En annan genre som inte kommer högst upp på min lista är historiska deckare, men efter att Karin pratat om Niklas Natt och Dags 1793 ska jag nog läsa den i sommar. Vidga mina vyer och krossa lite egna fördomar.

Jaja, med tanke på att många har mer tid att läsa under sommaren tänkte jag lista några av mina favoriter den här säsongen (vi har pratat om alla i podden).

”Nej och åter nej” av Nina Lykke. Medelålderspar som tycker att de gjort allting rätt är ändå olyckliga och försöker på varsitt sätt ändra på detta.

”Darling Mona” av Lena Ackebo. Sista delen i trilogin om systrarna Barbro och Mona. Träffsäkert om syskonrelationer.

”Låt oss hoppas på det bästa” av Carolina Setterwall. Carolina vaknar upp och hittar sin sambo död i den gemensamma sängen. Om relationen före och efter. Hemskt, vackert, osentimentalt och garanterat en av årets böcker nästa år.

”Mischling” av Affinity Konar. Vi lär känna tvillingsystrarna Pearl och Sascha i tåget på väg till Mengele Zoo där nazisterna experimenterar på människor.

”Ett jävla solsken – En biografi om Ester Blenda Nordström”. Historien om en wallraffande journalist innan wallraffandet var ett begrepp. Ja och om en spektakulär kvinna, journalist och författare i början av 1900-talet.

”Lincoln in the Bardo” av George Saunders. Okej, den här har jag inte läst själv, men vet att Karin älskade den så den ligger på min läslista.

4 kommentarer
05/05 2018
17:49

Jag fick en förfrågan att skriva en längre krönika om metoo-uppropet i USA. Min första reaktion var som vanligt: ”Åh vad skönt att skriva krönika, då behöver jag inte intervjua någon!”. Sen började jag skriva och kom ihåg att det tar mycket längre tid att slänga ihop en snygg skriven krönika än att intervjua och skriva ut en artikel. Jag väger varje ord, omformulerar varje mening och stryker. Till slut är min timlön nere på några cent.

Jaja, kul med tidsdrygt med krönika. Min tes i just den här är att det är lätt att vara överens om att stormrika gubbar som Harvey Weinstein och Bill Cosby är skitstövlar och att att revolutionen med metoo ligger i att inte ens priviligierade, mäktiga män står säkra längre. Däremot har vi fortfarande svårt att acceptera att ”bra killar”, de som vi känner och gillar, också kan begå övergrepp.

Brukar ta hjälp av Patrik Lundgrens krönikebok ”Facit” när jag kör fast.

1 kommentar
20/04 2018
2:55

I det senaste avsnittet av Mellan raderna pratar vi om bättre och sämre virala beteenden i politik och popkultur. Jag har läst Jack Werner som har skrivit om myter på nätet och vikten av källkritik i boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”. Är det en trollkommentar som kan sammanfatta vår samtid eller har vi alltid jobbat så? Karin tipsar om AJ Finns mästerliga ”Kvinnan i fönstret” (ska själv börja läsa den nu så att vi kan fortsätta diskussionen nästa vecka) och vem som döljer sig bakom pseudonymen. Jag tipsar också hittat ett Potter-alternativ till åttaåringen.

Vi pratar också om Monika Fagerholms skrivarskola och om hur hon både avdramatiserar och dramatiserar skrivandet. ”Skriv som om du var ett litet djur”. Det här är en av de allra, allra bästa föreläsningar om skrivande jag någonsin hört. Varsågoda:

1 kommentar
09/04 2018
18:03

För att ha något att prata om i Mellan raderna-podden försöker jag läsa minst en bok i veckan. Det går inte alltid sår bra, men oftast lyckas jag. Eftersom veckan och livet båda är korta vill jag helst läsa nåt bra och är ganska sträng mot böcker som jag inte gillar. Märker jag att jag irriterar mig på något blir det lätt att boken får ligga och jag läser nåt annat. Jag kommer ändå inte att hinna läsa världens alla böcker så varför inte satsa på de jag tycker om, resonerar jag.

Häromdagen började jag läsa på en ny bok av en författare jag vanligtvis gillar. Men jag vet inte om vi vuxit ifrån varandra eller om den här boken bara inte höll måttet, men jag kom bara tjugo sidor in innan jag bytte bort den. Jag störde mig på att allt förklarades så ingående och många gånger. Den gamla hunden var grå, hade en nos som ljusnat under åren, hade trötta gamla ögon, rörde sig stelt PÅ GRUND AV ÅLDERN och så vidare. Samma sak med kanalen, den var smutsig, mörk, djup, svart, oren, farlig, giftig och så vidare sida upp och sida ner. Jag blev nästan förnärmad över att författaren inte hade större förtroende för mig i egenskap av läsare.

Vad får er att sluta läsa en bok?

21 kommentarer
26/03 2018
6:19

Mellan raderna-podden har tvingat mig att läsa minst en bok i veckan, det låter kanske inte så mycket för läsarna på den här bloggen, men för mig är det inte sällan en utmaning. Kindeln har räddat mig många gånger, den är lätt att bära med sig och ju mer jag använder den, desto mer gillar jag den. Stort plus för att få recensionsexemplar i e-boksformat.

Igår och idag plöjde jag igenom Ida Lindes ”Mördarens mamma” som handlar om precis det titeln avslöjar. Det är en väldigt vackert skriven, ofta väldigt mörk historia om en ensam kvinna som blir mamma (på ett minst sagt okonventionellt sätt visar det sig senare). Sonen visar sig vara ett våldsamt barn (tänkte på ”Vi måste tala om Kevin”) och ja, sen händer det som titeln syftar på och historien tar en del oväntade svängar.

Först trodde jag att det här skulle vara en stilla, nästan poetisk historia, men halvvägs in inser jag att det är ett mysterium som håller på att öppna upp sig. Ska prata mer om den i nästa Mellan raderna.

 

3 kommentarer
08/03 2018
22:45

Igår spelade Karin och jag in avsnitt 100 av Mellan raderna med Jihde och Öhman. När vi började podda tillsammans hade vi bara träffats en gång på fest fest här i L.A. Vi pratade lite och kom underfund med att vi båda gillade hästar och böcker. Vi valde böcker som tema för podden och har sedan dess lärt känna varandra främst genom att prata läsning en gång i veckan under hundra veckors tid. Det är mer än vad jag umgås med de flesta av mina vänner.

Oftast tycker vi lika om böckerna vi läser, men jag gillar när våra åsikter går isär. Det är inte bara intressantare så, men också ett tecken på att vi är så pass goda vänner att vi vågar säga emot varandra. I veckans avsnitt pratar vi som hastigast som ”Ragga som du shoppar” och dyker djupare ner i ”Tjockdrottningen” av Moa Herngren. Är det okej att smalisar skriver om tjockisar? Det blir också Geid Gulliksens ”Je sus -Hur ska man leva” och ja det vanliga feministsnacket.

PeppeKarin

Kommentera
22/02 2018
16:37

Jag håller på och kämpar med ett manus (världens mest ooriginella mening 2018) och försöker analysera dramaturgin och varför jag tycker att en historia är bra i inte bara böcker, utan också film och radio. Jag älskar till exempel HBO-serien ”High Maintenance”. Den är som en novellsamling där den röda tråden är killen på cykeln som rör sig runt New York och säljer gräs. Varje avsnitt ger tittaren en inblick och kort historia i en gräsköpares liv. Så sympatiskt och välberättat.

Ett annat tips är Sveriges Radios P1 dokumentär ”Min vän mördaren” som handlar om hur två svenska kvinnor får varsin brevvän i ett fängelse i USA. Historien fokuserar på den ena av fångarna och åtminstone jag drivs mellan att känna empati och förskräckelse. Jag har tipsat mina kompisar om den här dokumentären och alla har tyckt olika om den. Nyfiken på era reaktioner. Vi talart för övrigt om den i senaste Mellan raderna:

Kommentera
13/02 2018
0:09

På fredag och lördag sträckläste jag Agnes Lidbecks ”Finna sig” och på söndagen insåg jag att Lidbeck var gäst på P1:s Söndagsintervjun. Det kändes som om jag fått en present. När det dessutom visade sig att intervjun var riktigt jäkla bra blev jag ännu gladare. Lidbeck verkade så smart och icke-pretentiös, trots att hon sa saker som att hon blev sjuk av att inte skriva och att hon nuförtiden försöker tygla sig genom att bara skriva en timme om dagen (de veckor hon inte har barnen).

Hon sa också att hon skriver till country för att få in rätt rytm och att det gör att hon ibland, när hon skriver om ett stycke, lyssnar på samma låt sjutton gånger. Spontant tror jag inte att jag skulle kunna skriva till musik, eller kanske klassisk musik då. Men musik där någon sjunger, tror jag, skulle distrahera mig. Men vem vet, kanske värt att testas på. Att Lidbeck är noga med rytmen i texten tänker jag att grundar sig i att hon skriver poesi.

Nytt avsnitt av Mellan raderna-podden utkommer på torsdagen, då talar vi om ”Finna sig”, Söndagsintervjun och om en bok bara kan få vara en bok eller om den alltid är en spegling av samtiden.

 

Kommentera
28/01 2018
17:09

De senaste veckorna har jag läst och läst om ”Män visar kuken för mig”. Jag har dessutom fått intervjua författaren Caroline Hainer och skrivit diverse intervjuer och essäer om fenomenet dickpics. Det är fascinerande hur fort det lilla ordet ”kuk” blir bekvämt då man umgås med det under några dagar. Jag glömmer stundvis bort att det inte är en passande ordval i alla sammanhang.

Men varför skickar då män oombett bilder på sina könsorgan? Hainer försöker hitta svaret i historien, konsten och vår kultur och kommer fram till några svar varav ett är att det handlar om en kommunikationsmiss. Män tror att kvinnor vill ha något kvinnor inte alls är speciellt intresserade av. Det får mig att undra: Hade John Gray rätt? Är män från Mars och kvinnor från Venus? Detta och mycket mer (bland annat Zadie Smiths ”Swing Time”) i senaste Mellan raderna podden.

 

6 kommentarer
13/01 2018
18:33

Det gnälliga året! I veckans avsnitt av Mellan raderna diskuterar vi självhjälpsböcker och om de verkligen är till någon hjälp. Det blir också ”Samtal med vänner” den alldeles utmärkta ”Exit väst” och The New Yorkers ”Cat person”. I går är det dessutom okej att gnälla, om man är medgörlig och nöjd hela tiden sker inga förändringar.

2 kommentarer