Bokhora.se

24/12 2016
11:01

Jag är äntligen framme hos syrran, ute på landet och med bristfälligt internet. Det är både enormt frustrerande hur folk kan leva i så primitiva internetförhållanden och lite skönt att vara tvungen att göra något annat än surfa.

Jag har med mig tre böcker som jag ska läsa under helgen. Therese Bohmans ”Aftonland”, Sandra Beijers ”Allt som blir kvar” och Geir Gulliksens ”Berättelse om ett äktenskap”. I går kväll började jag på Gulliksens äktenskapsskildring. Jag plöjde igenom sjuttio sidor medan de andra kollade på ”Frost” på tv. Jag längtar redan efter att fortsätta, trots att den ger mig en lätt ångest. I morgon borde jag vara redo att ta itu med Beijer och innan vi flyger tillbaka till LA ska Bohman också vara avverkad. Living the dream, om vi säger så.

Men innan det vill jag att ni lyssnar på ett pinfärskt avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman. God jul, vänner!

 

2 kommentarer
06/12 2016
2:07

I veckans Mellan raderna berättade Karin att hon hade läst Geri Gulliksens ”Berättelse om ett äktenskap” och älskade den. Jag har länge varit sugen på att läsa Gulliksen och ska köpa den så fort jag kommer till Stockholm (alltså på lördag). Jag är nämligen en sucker för relationsromaner. Nu vet jag inte riktigt var gränserna går mellan relationsromaner, chick lit och romance, men det kanske nån av er kan förklara för mig. Det jag vet är att det inte ska finnas något garanterat lyckligt slut. Jag gillade allt mellan ”Maken” av Gunn-Britt Sundström, Jag älskade Louise Boijie av Gennäs ”Stjärnor utan svindel”, ”Anna och Mats bor inte här längre” av Helena von Zweigbergk, ”Två – Scener ur ett konstnärsäktenskap” av Märta Tikkanen (okej, kanske ingen roman), Martina Haags ”Det är något som inte stämmer”, ”Du” av Carolina Kepnes, er fram emot att läsa Sandra Beijers ”Allt som blir kvar” och ja ni fattar. Nu slår det mig att den enda historien som inte är så himla heteronormativ som jag kommer på är ”Stjärnor utan svindel” av Louise Boije af Gennäs.

Tipsa mig gärna om era favoritrelationsromaner och gärna också om såna som inte är så heteronormativa.

5 kommentarer
21/11 2016
19:45

Efter att Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet har USA inte nödvändigtvis blivit mer rasistiskt, men en delrasism har plötsligt ploppat upp till ytan. Smygrasister vågar oftare säga högt vad de tänker och känner nu än under Barack Obamas tid.

Utan att ha vidare koll på vad romanen handlade om valde jag häromdagen ”Niceville” av Kathryn Stockett (som för övrigt blev filmen ”The Help” år 2011). Historien utspelade sig i början av 1960-talet i Mississippi där rasifierade fortfarande klassades som en mindre värd människotyp. En ung vit kvinna kommer hem efter att ha studerat på college och vill skriva en bok om svarta hushållerskors liv. Under historiens gång inser hon hur farligt det här projektet är för alla inblandade. Att ifrågasätta den rådande normen och proklamera alla människors lika rättigheter visar sig ha förödande konsekvenser.

Före jag flyttade till USA hade jag såklart hört talas om den lagstadgade rasismen, om Rosa Parks och hur nåt så vardagligt som bussar delades in i vita och svarta delar. Niceville ger en djupare inblick i hur vidrigt det amerikanska samhället och speciellt södern behandlade folk som inte var vita ännu på 1960-talet. Den ger också en förklaring till den strukturella rasismen som än i dag florerar och mår bra i det här landet.

Jag är så glad över att jag läste den här boken nu. Den påminde mig om hur skönlitteratur kan förklara nutiden.

Vi pratar också om den i det senaste avsnittet av Mellan raderna.

8 kommentarer
15/11 2016
18:52

Jag måste vara ärlig med er: Jag har inte läst speciellt mycket under de senaste veckorna. Efter att vi fick barn för mindre än en månad sedan har det mesta av min tid gått åt till att ta hand om babyn och så fort hon sover jobba bort de mest akuta jobbuppdragen. När jag för drygt sex år sedan befann mig i samma situation lovade jag mig själv att verkligen ta det lugnt och njuta av den omtalade babybubblan (vad ÄR egentligen en babybubbla?), men tydligen upprepar min historia sig själv och jag jobbar på som vanligt trots att jag förökat mig.

Nåja, nog med gnäll. Jag har faktiskt hunnit med att lyssna på en ljudboken ”Inte riktigt enligt plan” av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg medan jag matat barn på natten OCH spelat in en podcast med Karin Jihde. Karin går hårt åt trenden med mindfullness och positivt tänkande och så pratar vi en del politik, såklart. Lyssna vettja!

Kommentera
04/11 2016
19:35

För nästan två veckor sedan födde jag barn och jag kan inte påstå att det ökat min läsning. Mest ligger jag och lyssnar på e-böcker medan jag ammar på natten. Eftersom man (alltså jag) har en skör och känslig själ efter att ha fött barn väljer jag de snällaste böckerna där inga barn mördas eller självdör. De senaste nätterna har jag till exempel lyssnat på Carin Hjulströms ”Hitta vilse”. En ofarlig historia om en ung journalist som flyttar från glesbygden till Stockholm för att jobba på kvällstidningen Aftonpressen. Historien är full av dialog och i ärlighetens namn lajvar uppläsaren lite för mycket en Dramatenskådespelare när hon läser upp olika rollfigurers repliker, men annars är jag nöjd.

Jag har också klarat av att spela in ett avsnitt av Mellan raderna. Det blir en hel del förlossning i början, men sen styr vi samtalet tillbaka på böcker och läsning. Jihde har läst Micael Dahlén och vet nu hur man skapar ett liv fyllt av lycka. Jag är besviken på Sofi Oksanens ”Norma”, men det leder samtalet in på kvinnor, hår och feminism. Äh, lyssna själva.

Kommentera
23/10 2016
22:40

Hörni, jag har tänkt på en sak gällande ljudböcker (sist på bollen, men ÄR en late starter). Jag var skeptisk först, men förstod sedan att ljudböcker inte nödvändigtvis behöver ersätta böcker man läser. Ljudböckerna är snarare ett komplement. Och det är ju en bra sak om fler människor får tillgång till bra historier, speciellt såna som vanligtvis drar sig för att öppna en bok.

Det som slog mig var ändå att ljudböcker knappast gör en till en bättre skribent. De flesta framgångsrika författare som får frågan om hur man skriver bra böcker brukar säga att man ska läsa mycket. Nu kan jag såklart ha fel, men föreställer mig att orden och meningarna liksom fastnar på ett annat sätt om man läser än om man lyssnar. Att lyssnandet är mer passivt. Och att det just är läsandet som gör att man får ett större ordförråd och en bättre känsla för språket. Eller? Vad tror ni?

Sign. Elitisten?

dscf7003

10 kommentarer
18/10 2016
23:59

För tillfället varierar jag högläsningen på kvällen mellan svenskspråkiga och engelskspråkiga böcker. Jag antar att jag borde läsa mer på svenska eftersom sexåringen nu för tiden låter som en finlandssvensk Dolph Lundgren när han ska säga något på sitt modersmål, men det finns så många bra engelskspråkiga barnböcker (svenska också, jag vet).

Ni vet hur det är. Ungar kan höra samma historia en miljard gånger, men själv tröttnar man vanligtvis redan tjugonde gången man läser samma bok. Nu har jag hittat två stycken barnböcker som inte bara är genusmedvetna utan också skrivna på så bra och roliga rim att jag med glädje läser dem kväll efter kväll. Här kommer rekommendationen: Ninja Red Ridinghood och The Three Ninja Pigs.

img_1680

2 kommentarer
10/10 2016
0:05

I veckans Mellan raderna diskuterar vi härskarteknik hos journalister och huruvida en feminist får kritisera kvinnligt könskodade genrer. Ska deckar- och romancehuvudpersoner förbli endimenstionella? Är Claudio Gatti ett journalistproffs efter jakten på Ferrrante, eller bara en douchebag? Och varför fattar vi människor så otroligt korkade beslut? Öhmans mustiga val i veckan inkluderar köttsex i ”The Vegetarian” av Han Kang och genusperpektiv i barnböcker av Helena Willis. Jihde har gått till sängs med ekonomiprofessorn Richard Thalers tegelsten ”Beslut och beteenden”, samt ”Those Who Leave and Those Who Stay”, den tredje delen i neapelsviten av Elena Ferrante.

Kommentera
27/09 2016
20:18

Medan alla andra I HELA VÄRLDEN har varit på bokmässa i Göteborg har jag lufsat omkring i ett stekhett Los Angeles. Under de drygt tre åren vi bott här har det nog aldrig varit så varmt här. Det hjälper inte precis att vara höggravid och leva i ett hem utan luftkonditionering. Ursäkta klaget. Det finns nämligen också trevliga faktorer i mitt liv, som att jag äntligen blivit med ljudboksapp. BookBeat heter den och olika personer som högläser i mitt öra innan jag ska somna har, åtminstone för en stund, fått ersätta poddarna.

Jag har börjat lyssna på följande:

Martina Haag ”Det är något som inte stämmer”: Eftersom jag redan läste den och vet vad som händer (spoiler: hennes aning i rubriken är korrekt) somnade jag direkt.

Alex Schulman och Sigge Eklund: ”Tid. Livet är inte kronologiskt.” Sigges behagliga röst är som att sövas ner på ett operationsbord.

Lars Kepler ”Stalker: Blev så rädd efter några minuter att jag var tvungen att stänga av och spara den till dagtid.

Denise Rudberg ”När klockan slår fem”: Slumrade till och vakande till nåt snack om hängpungar, somnade om.

Om ni undrar över mina val av böcker så beror det på att jag har den finländska versionen av BookBeat och antagligen inte ett lika stort svenskspråkigt urval som ni.

Jag antar att jag i fortsättningen måste vänja av mig vid att somna så fort någon läser upp något för mig, eller bara lyssna på böckerna när jag står upprätt eller till och med promenerar. Det blir nämligen jättesvårt att få en sammanhängande uppfattning om vad bokjävlen egentligen handlar om. Eller har ni tips på hur man lyssnar på ljudbok OCH håller sig vaken samtidigt?

 

7 kommentarer
16/09 2016
19:32

Jag har en fråga som kanske väcker känslor. Hur markerar ni att ni avslutat läsningen för att fortsätta en annan dag? Hundöron? Bokmärke? Lägga boken öppen på ert nattygsbord (i hopp om att inget barn/katt/annan person som ni bor med) ska dra ner den från bordet så den boken stänger sig. Jag är själv en lat jävel som jobbar med hundöron (jag vet att det kan uppfattas som extremt ofint). Ett nere om jag bara ska markera vilken sida jag avslutat läsningen på och ett uppe om jag vill spara sidan för att läsa om den/läsa upp den i till exempel podden Mellan raderna. Som jag tycker att ni ska gå in och prenumerera på. Vi talar om Station Eleven, att sitta ensam vid signeringsbordet, om Karolina Ramqvist nyaste bok och svarar på lyssnarfråga om vad man ska göra med folk som inte lämnar tillbaka böcker man lånat dem.

 

 

8 kommentarer