Jag har förstått att du valde att inte ge ut ”Sista testamentet” på vanligt vis i U.S.A.? Varför då?

Jo, jag kände att jag ville göra något annorlunda. Att ta chansen att publicera boken precis som jag önskade mig. Jag gav ut den via det exklusiva konstgalleriet Gagosian, en signerad utgåva för 150 dollar som bara tryckts i 1000 exemplar och en för 50 dollar i 10 000 exemplar. Det var så skönt att kunna välja precis det papper jag ville och få precis den layout jag önskade.

Men den gick/går att få tag på via andra kanaler också?

Ja, den är ju utgiven som vanligt i Europa et.c.

Är själva boken som objekt viktig för dig?

Nej, egentligen inte. Själv läser jag nästan enbart på läsplatta. Till exempel: igår var jag på middag med tjejerna från Pocket Shop. Då började vi prata om en författare vi gillade och jag fick veta att det kommit en ny roman av henne. När jag kom hem till hotellrummet klickade jag hem den och 30 sekunder senare kunde jag börja läsa. Det är så fantastiskt praktiskt. Menar: jag har med mig över 500 böcker hit.

Vad tycker du om digitaliseringen av böcker, ser du någon fara med den?

Ja, den har ju explodera, i USA så är ju hälften av alla böcker som säljs digitala. Huvudsaken är ju att människor läser. Men jag älskar boklådor.

Läser du mycket?

Jag läser hela tiden. Så snart den här intervjun är över kommer jag gå upp på hotellrummet och läsa vidare i den nya boken av Hillary Mantel som är den bok jag fick tips om igår. Jag läser oftast minst två timmar per kväll när jag går och lägger mig.

Hur många böcker tror du att du läser per år?

Skulle tro att jag hamnar någonstans kring 75 böcker om året.

Har du några favoritböcker?

Hur ska jag kunna lista favoritböcker? Jag har enormt många. Men jag två favoriter är ”Tropic of Cancer” av Henry Miller och  Jack Kerouacs ”On The Road”. Mina favoritförfattare är just Henry Miller, Jack Kerouac och Baudelaire. Men be mig hellre att göra en lista på mina 500-bästa böcker, det vore lättare.

Har du något syfte med ditt författarskap?

Jag skriver böcker som jag hade önskat att någon annan hade skrivit. Jag lärde mig att skriva genom att läsa enormt mycket.

Lyssnar du på ljudböcker något?

Nej, jag vill hellre höra min egen inre röst inne i huvudet berätta historien för mig.

Även fast din senaste roman inte publicerades i USA så fick du väl en hel del reaktioner med tanke på bokens ämne?

Ja såklart. Hotbrev kom i mängder. Amerika är ett så fundamentalt religiöst land att något annat hade varit märkligt.Tänk att bo i ett land där människor verkligen bokstavligen tror på Uppenbarelseboken, ett land där homosexuella inte får gifta sig… Därför var det intressant att skriva en bok om hur det skulle kunna bli ifall Messias skulle dyka upp.

När vi avslutat intervjun får James mitt visitkort och han frågar ifall ”The Difference Engine” (som mitt företag heter) syftar på boken av William Gibson. Jag svarar såklart ja och vi börjar prata om Gibsons författarskap. Alltför snabbt dyker hans hiss upp och jag får inte veta mer om vad han tycker om Gibson. Men jag vet att jag gärna hade pratat många timmar till med honom om diverse böcker.

”Själamakerskan” utspelar sig på Sardinien och handlar om Maria, yngst av fyra syskon, som blir bortadopterad till en äldre kvinna. Den äldre kvinnan är en s.k. Accabadora (en kvinna som utför en äldre form av dödshjälp för att låta själen släppa kroppen…). Det är dock inte Maria medveten om, utan hon tror att hennes adoptivmamma enbart är sömmerska.

Det finns så mycket jag tycker om med den här boken, den är inte ens 200 sidor lång men ändå innehåller den mer än många tjocka romaner.  Marias som är så van vid att inte få någon uppmärksamhet och kärlek som så enkelt ändå kan tänka sig att flytta hem till sin nya mor. Jag kan inte annat än att tycka så enormt mycket om henne. Det är först i slutet som jag funderar lite över varför hon agerar som hon gör, trots att hon till slut gör som jag önskar att hon ska göra…

Även Tzia Bonaria, Marias adoptivmor och Accabadoran, är någon som fascinerar mig avsevärt och som jag dock hade önskat fått veta ännu mer om.

Lite intressant är att först så trodde jag  att bokens händelser utspelade sig i början av 1900-talet, men efter ett tag insåg jag att den nog utspelade sig på 50-60-talet ungefär och när jag läst mer om boken har jag förstått att det är då som den utspelar sig. Dock har jag ändå känslan att tiden står rätt stilla på Sardinien… jag var där för ca tio år sedan och då kändes det som att hamna på 50-talet. (Kommer aldrig glömma när jag, iklädd kortkort, mötte en Madonna-procession på en landsväg. Kvinnornas blickar ville döda mig och männens blickar klädde av mig. Det var något av det obehagligaste jag varit med om och varken förr eller senare har jag känt mig så blond och blåögd… )

Åh, när jag såg att Lotta Kühlhorn skulle komma med en bok om mönster blev jag eld och lågor, då jag i många år varit ett stort fan, särskilt av hennes bokomslag. Och inte blev jag besviken när boken dök upp i lådan.

”Rapport! En bok om att göra mönster” är självklart vackert formgiven. Men det är inte bara det som gör den till en underbar bok, det är alla små historier om hennes mönster, t.ex. hur ett gult och svart rutmönster kan bestå i hur många män- respektive kvinnor som förekommer på kultursidorna eller hur ett randigt mönster har ränder vars bredd och färg motsvara träningstid resp. kalorifördelning och blodtrycksmedicin. Så galet härligt.

Dessutom avslutas boken med  tio riktigt bra instruktioner för projekt som man kan göra själv. Typ: göra sitt egna mönster på brickor, disktrasor, kläder, omslagspapper eller måla mönster på möbler eller direkt på väggen. Min kreativa ådra börjar pumpa och jag har sällan känt mig så inspirerad till att börja skapa. Just nu är jag mest sugen på att göra ett mönster som jag kan trycka på tyg.

Välgjorda översättningar av skönlitteratur är ju guld värda så det här låter ju verkligen tragiskt. Det känns som ett sätt att kortsiktigt spara pengar utan att tänka på konsekvenserna det här får.

Läs mer om detta hos bl.a. Peter Englund, Kulturnytt och Annina Rabe i Svd.

Vet ni vad: jag glömde helt av att få mitt exemplar av hans nya bok signerad. Det är ju inte så att man får tillfälle att träffa internationella författarstjärnor så särskilt ofta, men vid de få tillfällen jag haft så har jag nästan aldrig kommit ihåg att få en bok signerad. Det är sådant man kan ångra rätt rejält.

The Blind Assassin hade jag tänkt läsa för många år sedan då jag gillar Margaret Atwood. Och så dök den upp där i appen så då kunde jag inte låta bli. The Blind Assassin är en bok inuti en bok. Det är dels  historien om två systrar, Iris och Laura, i Kanada under 1900-talets första del och dels boken inuti: ”The Blind Assassin” som både har drag av fantasy och sci-fi.  Det är spännande, upprörande, smart, lite knasigt och bara riktigt roligt.  Dels älskade jag dessa knepiga systrar och dels den grymma vidriga, men ändå fängslande historien om ”The Blind Assassin”. Och ju längre historien fortskred började allt falla på plats. Utan det ena, inte det andra.

Båda tummarna upp: både för boken och för inläsningen.

Harry Hole var sig lik: kompromisslös, älskande Rakel och beredd göra mer eller mindre vad som helst för att komma åt sanningen. Trots att jag ville läsa/lyssna mer om Harry blev denna 9:e bok nog lite för mycket. Jag har även tyckt att Nesbø varit så bra på att dölja samband men nu listade jag ut handlingen alldeles för snabbt. Det är det som gör att jag sällan uppskattar deckare: twisterna är alltför förutsägbara. När man då lyssnar till en ljudbok och inser att det kommer dröja tio timmar minst innan Harry fattat blir det lite frustrerande. Beskrivningen av det korrupta Oslo uppskattar jag dock och Karl-Christian var en ny välkommen karaktär som jag gillade.

Men visst är det på tiden att Jo Nesbø tar och skriver den där riktiga romanen istället? Han borde våga snart tycker jag. Minns när han pratade om detta på Norska Ambassaden för typ 4-5 år sedan. Jag skulle åtminstone väldigt gärna läsa en ”roman”-roman från hans penna.

Foto: Kristofer Samuelsson

Den här måndagen träffar vi debutanten Pernilla Alm som kom ut med sin första roman ”Alltid du” förra veckan på Printz Publishing. Men i bloggvärlden är hon känd sedan länge som ”Skrivarmamma”, numera bloggar hon dock på pernillaalm.se.

Grattis till din debutroman! Hur länge har du skrivit med siktet inställt på detta?

Tack snälla! Jag fick idén våren 2008, började skriva under sommaren det året och sedan dess har jag skrivit sporadiskt mellan flera jobbyten, husbygge och allt annat som händer i livet. Jag skickade iväg till förlag i mars 2011 så det tog ungefär tre år från idé till färdigt manus.

Senaste bok…

…du läste ut: Ingen jord den andra lik av Varg Gyllander. Hans bästa hittills!

…du köpte: Linnéa i målarens trädgård (Christina Björk) till mina barn. Men innan dess köpte jag The Best of Everything (Rona Jaffe). Äntligen, jag har tänkt läsa den väldigt länge. Har börjat och den är lovande.
…du gav bort: Det måste vara Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Jag ger den till alla.

Hur viktig är bokens formgivning för din läsupplevelse? 

Jag uppskattar verkligen en snygg bok som bonus till en bra story, för det är ändå berättelsen som är det viktiga när jag läser. Så var det med Emma Hambergs Baddaren, en härlig feelgood roman med fina illustrationer vid varje kapitel. Bra story, snygg bok – perfekt.

När jag spontanshoppar böcker är framsidan viktig, jag väljer mycket på utsida, men om den inte klarar mitt stickprovstest (läsa lite i boken och på baksidan) så spelar det ingen roll hur snygg den är.

Finns det någon roman som du kan säga har förändrat ditt liv på ett signifikant sätt?

Det finns förstås massor av romaner som har satt spår och lever kvar hos mig men förändrat mitt liv? Nej, jag kommer inte på någon trist nog. Men det är klart, min egen har ju förändrat mitt liv en hel del.

Har du någon bok du skäms över i din bokhylla?

Nej, jag tycker inte att man ska skämmas för böcker. Jag älskar böcker och när man vet vilket jobb som ligger bakom de flesta känns det svårt att skämmas. Eller förresten, det finns en hel hög med böcker som får mig att skämmas eftersom jag inte har hunnit läsa dem än.

Har du redan börjat skriva på din nästa roman? 

Jajemen! Det är ytterligare en relationsroman och den utspelar sig i Barcelona och Stockholm. Det är en komplicerad historia om vad som kan hända när livet får oss att tappa fotfästet för en stund. Tänk Lady Gagas Just Dance korsad med Rasmus Seebachs Natteravn så får du fram en del av känslan jag försöker få fram i boken.

Var och när läser du helst?

Helst läser jag i en solstol under ett parasoll men det har inte hänt sedan jag fick barn. Nuförtiden får jag bäst läsning i sängen, väldigt tidiga morgnar när ingen annan har vaknat än.

Hoppas jag hinner besöka Kulturhuset under helgen, men i kväll ska jag åtminstone lyssna till Julien Neel & Posy Simmonds.

Ledsamt nog dog Seriefestivalens general Kristiina Kolehmainen för en månad sedan så årets festival är en hyllning till henne.

Nytt från Karolina Ramqvist & Marianne Glodeck, ny Jeffrey Eugenides på svenska, en barnboksdebut av Erika Vallin som utlovas ha lite Maria Gripe-vibbar och en sexspecialare från Kellermans Rocky :)

Sen väntar jag ivrigt på att få tag på ett exemplar av ”Eld” (uppföljaren till ”Cirkeln”). Men där behöver jag inte vänta till hösten då den redan utkommer till veckan. Pepp!