Bokhora.se

14/06 2017
21:32

Det är fint att skicka en blomma till någon som man vill fira eller någon man tycker om, men det är ju också löjligt enkelt att skicka en bok som present. Och kanske ännu finare?

Idag ville jag tacka en omtänksam kollega, så jag köpte Jag hör till de få som kan leva eftersom hen är Hammarbyare och eftersom den boken är en sådan sjukt bra present till någon som hejar på Hammarby. Kollegan och jag kommer inte att träffas i sommar plus att jag ville vara lite hemlig så jag använde mig av Bokus där man kan skicka en inslagen bok till någon annan. 

Boken kommer inte direkt till dörren som en blomma, men det kanske kommer ett sådant slags bokogram någon gång? 

(Här finns plats för Det finns redan, pucko!)

Kommentera
03/06 2017
13:29

Det samtalas om bajs hemma. Inte fnissigt, men fascinerat. ”Hästens bajs” blev någonting som det ofta refereras till hemma efter en skogstur då just detta beskådades. 

Vilken tur att vi har Werner Holzwarths ”Det var det fräckaste” att bläddra i hemma. Illustrationerna har ALMA-vinnaren Wolf Erlbruch gjort (det är ingen slump att boken plockas upp igen just nu).

I ”Det var det fräckaste” tittar mullvaden upp ur sitt hål i marken och då bajsar någon på hans huvud. Hade det här varit en samtidsbilderbok hade mullvaden senare synts med bister uppsyn i kvällstidning. Får det gå till så här? Mullvaden finner dock på råd. Han går helt sonika till alla djuren och frågar dem om det var de som bajsade på hans huvud. De bevisbajsar för mullvaden och för läsaren. Tillslut finner mullvaden ingen annan lösning än att konsultera två experter: flugorna. De vet vem som bajsade på mullvadens huvud. Och mullvaden får sin hämnd. 

Det är roligt. Så roligt att jag ska ta med den till ”mina” 7-8-åringar i klassrummet och se vad de tycker. På gränsen till för barnsligt? Kanske. För bajsintresserade är den dock finemang. 

 

1 kommentar
28/05 2017
13:50


Succéserien Skam släpps scenvis på Nrk:s Skam-sida, tex torsdag 12.21. Veckans scener blir sedan veckans avsnitt som brukar vara omkring en halvtimme. På Skams hemsida finns även en del extramaterial i form av tex facebookchattar. 

Jag kom att tänka på Kelly Links novell ”Magi för nybörjare” som delvis handlar om en tv-serie som heter Biblioteket. Den piratsänds på olika tv-stationer där det i vanliga fall mest är brus. En del ägnar hela sina dygn åt att zappa omkring och leta efter Biblioteket. Sedan sprida informationen på nätet. En del sajter är oseriösa, så man måste vara noga med vem man får uppdateringar ifrån. Likt Skam är skådespelarna i Biblioteket väldigt hemliga. I Biblioteket har de tom aldrig ställt upp på en intervju. Ingen har någonsin sett en inspelning. I en dokumentär hade alla bakomarbetare papperspåsar över huvudet. Skam jag fortfarande en del att lära.

Vän av ordning påpekar att jag jobbade på förlaget som gav ut ”Pretty Monsters”. Det gjorde jag, men det förlaget finns tyvärr inte mer. Vad som däremot finns är min kärlek till Kelly Link. Fy sjutton villa historier hon berättar! En novell utspelar sig i en hangar där människor väntar på utomjordingar. Monster är en av mina favoritnoveller. 

För två år sedan kom ”Get in trouble” som jag fortfarande inte läst ut pga rädsla av att inte veta när nästa Link-berättelse ska komma. Om det kom en tv-serie baserad på Kelly Links noveller skulle mitt inre implodera. Häromdagen bläddrade jag i Biblioteket för att uppdatera mig själv på detaljerna. Så sjukt bra. 

Kommentera
22/05 2017
13:22

PalimpsetJag läste ”Palimpset” av Lisa Wool-Rim Sjöblom. Jag läser mest serieromaner just nu, för jag tycker att det är lätt att läsa några sidor då och då, att komma in i handlingen snabbt och att bli lite småstörd när jag läser. Det betyder inte att serieromaner är lättviktiga på något sätt. Det betyder kanske bara att jag funkar bra med bilder.

”Palimpset” läste jag härommånaden. Tiden går så fort, veckor läggs på hög. Lisa Wool-Rim Sjöbloms seriebok gjorde avtryck. Kort handlar den om hur Lisa börjar leta efter sina biologiska föräldrar i Sydkorea när hon är vuxen. När Lisa var tonåring och skrev till adoptionsbyrån fick hon ingen hjälp och efteråt gick hon in i en depression. ”Palimpset” utspelas när Lisa har två egna barn och med hjälp av sin make hittar hon sin biologiska mamma i Korea. Lisa upptäcker också att hennes papper är manipulerade och att det förekommer väldigt mycket korruption.

”Palimpset” får mig att tänka mycket på identitet. Vem jag ser mig som, vem andra ser mig som, att se ut och känna sig som majoritetsbefolkningen och att inte göra det. Where do you really come from? De gulliga illustrationerna i ”Palimpset” (de är verkligen supergulliga – så här tecknar Lisa Wool-Rim Sjöblom) står i skarp kontrast till nonchalansen hos adoptionsbyråerna som Lisa kontaktar och den rätt så cyniska verklighet som rullas upp i boken. Ibland är ”Palimpset” så spännande att det nästan känns som en deckare. Bokens styrkor är snarare perspektivet. Alla adopterade delar inte Lisa Wool-Rim Sjöbloms erfarenheter och känslor, men för alla de som faktiskt gör det tycker jag att ”Palimpset” är en bra utgångspunkt för att alltid komma ihåg barnperspektivet när adoption diskuteras.

 

 

Kommentera
20/05 2017
19:57

9789155262723Det var någon som fotograferade sin hall och skrev att hon inspirerats av en person som hon kallade ”Förvaringsdrottningen”. Det var då också en talang! tänkte jag och kollade upp vem den här personen som var extra skillad att förvara saker var. Jag hittade Paulina Draganjas blogg Förvaringsdrottningen. Jag såg att hon hade gjort en bok (nu är det två böcker) och böcker måste jag ju alltid ha så jag köpte ”Förvara smart – organisera ditt hem”. I boken tar Paulina upp hur man kan tänka när man ska röja och organisera i sitt hem.

Sedan försvann jag.

Jag började organisera min hall, mina byrålådor, min garderob, min bokhylla, mina skåp. Alltså: jag är inte ironisk. Det är så himla tillfredsställande att dymomärka en låda för sina laddsladdar eller sortera ungens leksaker så att man kan säga ”lägg det där det ska vara” och så gör han det. (Ibland. Han är 2).

I morgon ska jag organisera mitt kylskåp. So long!

 

6 kommentarer
08/05 2017
19:36

Jag skulle inte påstå att Emily Winfield Martin är en favoritförfattare, även om jag har läst flera av hennes bilderböcker. Hon gör så himla gulliga illustrationer. Jag har flera prints av henne som jag köpt i hennes Etsy-butik* – där jag först ”hittade” henne. Det här är himla bokigt och hänger vid min bokhylla.


Hennes senaste bilderbok heter ”The Littlest Family’s Big Day” och handlar om en liten björn(?)familj som flyttar in i ett träd i skogen. Sedan går de på upptäcksfärd. Hejar på alla grannar. Tar en tur på floden. Aktar sig för regnet. Går vilse. Liftar med en uggla hem.

Det är som ni förstår och – för att använda ett slitet uttryck – UR-STARKT. 


Nej, jag skojar bara. Det är faktiskt ganska trist. Lite sökt-pluttigt. Pluttiga bilder. Pluttig text. Jag känner så här när jag har läst ut: ”jaha”. Jag direktöversätter den under högläsning för 2-åring och han säger per automatik ”igen” när man läst ut en bok, så jag läste boken tre gånger på raken i helgen och då tyckte jag att det fanns någonting där.

Men sen? Nej. Ett ”jaha”. Gulligt ja. Men kanske hellre på väggen** i ett barnrum än i bokhyllan. Emily Winfield Martin är en skickligare illustratör än författare. 
* Den här illustrationen önskar jag att jag fick läsa en berättelse om. 

** Man kan ju lösa det med en sådan där list-grej där man sätter upp böcker. 

Kommentera
06/05 2017
20:08

Martin Emtenäs, som hade ”Mitt i naturen” förut har skrivit en djurbok för barn. Den heter ”Vilda djurboken” och den är fan-tas-tisk. Jag ska berätta på vilket sätt: den är så himla bra att högläsa i min etta. Man läser ett djur om dagen bara. Ett djur är ett omslag och det är bra ton i texten. Fina bilder av Per Gustavsson, Cecilia Heikkilä och Joanna Hellgren. Jag läser boken under min dokumentkamera så att jag kan projicera bilden direkt på tavlan. Eleverna sitter med gapande munnar och bara ”WTF! Kan tranans röda fläck ändra storlek beroende på humör?” och ”Men hur kan en vara lika stor som tre björnar?”. Vi diskuterar massor. Eleverna berättar om när deras pappor träffade en brunstig älg och så har någon farmor sätt ett lodjur vid Råcksta träsk. Jag berättar om att jag sett tranor häromveckan och det grämer mig att min vikarie rusade igenom tre djur helt spontant, för jag hade velat diskutera vartenda litet djur med mina kluriga elever. Jag hinner aldrig med mer än ett. Jag tycker om den sociala läsningen. Någon kanske tycker att den därmed även avbrutna läsningen låter skitjobbig, men jag tycker att man kan passa på att snacka om böckerna när man har sällskap. Läsa för oss själva kan vi göra när vi är ensamma eller när vi läser tyst. Det eviga diskuterandet skapar dessutom ett frågvist klimat. Häromdagen var jag ute på lunchrasten och vi stod under körsbärsträdet på skolgården när jag fick frågan ”Är honung biets bajs?” och vi gick direkt in och tittade i ”Vilda djurboken” men det stod ingenting om det i den, så nu ska vi fråga på biblioteket nästa gång vi kommer dit om de har någon bok om getingar och humlor (obs! Jag har googlat svaret pga bra fråga.).

29700688_O_6

 

Som ni vet ger jag sommarlovspresenter, alltså en bokpresent åt någon som går på sommarlov, det vill säga min son (2 år). Om ni har någon som får ha sommarlov tycker jag att ”Vilda djurboken” är en utmärkt present. 25 djur räcker i 25 dagar. Sedan kan man ju välja att läsa något skönlitterärt. Min son ska dock få en bok om den här kaninen

 

2 kommentarer
30/04 2017
19:47

Ett sådant där tillfälle inföll, då jag fick möjligheten att läsa nittio minuter i sträck. Genast kröp stressen in på bröstbenen: allt jag vill läsa, vad ska jag välja?

Jag läser, sedan ett år eller så, Elizabeth Georges ”Oanade konsekvenser”. Den går bra att plocka upp i Dito emellanåt. När jag saknar wifi. Vilket jag i stort sett aldrig gör. (I Dito ligger även Kelly Links ”Get in trouble” som jag försökte dra ut på så länge att jag till slut glömde bort den).

Jag visste att jag inte ville ägna den här dyrbara tiden åt Elizabeth George. Kelly Link kom jag som sagt inte ihåg.

Jonathan Safran Foer har nyligen kommit ut med sin tredje roman på svenska: ”Här är jag”. Peppen är… sådär. Många av er har läst den på engelska och så mycket som jag tyckte om ”Extremt högt och otroligt nära” är ”Här är jag” dömd att bli en besvikelse, eller hur? Jag stoppade pliktskyldigt ner mitt exemplar i ryggsäcken.

När jag slog mig ner på min plats på ett tåg där jag skulle sitta i inte bara nittio utan hundra minuter – inser jag nu – lät jag tiden rinna lättjefullt ifrån mig genom att på notisnivå läsa de första sidorna i Kupé (jag gillar inte alls det nya formatet – jag vill ha glansigt omslag och mjuka sidor som man enkelt kan rulla ihop och slå ihjäl flugor med på somrarna). Jag åkte genom Södermanland och fick nytt hopp om våren. Framemot Flen är där mobiloperatören Tres täckning så svajig att jag fick plocka fram min bok. Det blev ”Palimpsest”, som jag stoppat i som hastigast eftersom jag påbörjat läsningen och kände att jag behövde läsa ut den efter SVTs dokumentär ”De ensamma”. Väl använd tid.

1 kommentar
23/04 2017
20:20

Firar världsbokdagen med en lista som jag hittade hos Daniel Åberg. Fetat föredras. 

Snabbläsare eller långsamläsare

När jag läser snabbt, måste jag läsa om, så det kan jag inte (men jag är en hejare på att skumläsa när jag inte nöjesläser – blir tokig på långsammare t.ex. kollegor som jag måste dela papper med).

Tegelstenar eller tunnisar

Visst har det att göra med att jag läser så förtvivlat lite ”vuxenlitteratur” just nu, men föredrar alla gånger en välskriven tunnis framför en dito tjockis.

Bibliotek eller bokhandel? 

Alltid bibliotek. 

Ljudbok eller e-bok: 

Det här är ju verkligen som att välja om man gillar apelsin eller banan bäst. Jag är inte så värst förtjust i ljudböcker, men jag läser gärna e-böcker på padda eller platta.

Inbunden eller pocket

Det som är smidigast och det är ju oftast pocket (eller ännu hellre: e-bok!). 

Vampyrer eller spöken

Det kan ju bero på att vampyrer känns så himla 2007? Ge mig ett modernt spöke eller ett riktigt gammalt mossigt, elakt.

En i taget eller slalomläsning?

 Jag läser hundra böcker samtidigt och därmed ingen. Jag måste hålla mig till en. 

Nytt eller gammalt? 

Vad svårt! Jag vill inte välja! Men om jag ska tjata lite så väljer jag nytt för att barnboksköpare ska våga kolla in de nyutgivna böckerna när de köper böcker i present till bebisar och barn. Det finns så mycket bra och så många duktiga nya författare och illustratörer. Jag älskar Astrid, men ”inte bara Astrid” är mitt motto när det gäller bokpresenter (*köpte precis tre kapitelböcker av AL till min son*).  

Bokmärke eller hundöra? 

Men om jag måste och absolut inte har något att stoppa i boken, viker jag. Jag har för dåligt minne. Obs! Jag använder vad som helst som bokmärke till orimlighetens gräns. Möbler kan funka om det krisar (men finnes inte ens möbler: hundöra alltså). 

Snacks eller godis

Till läsning måste det bli godis pga rättså kladdfritt. Orka torka ostbåge-mjäll på e-bok eller pocketsidor. 

Biografier eller memoarer? 

Jag inbillar mig att det blir en slags distans med biografier som jag föredrar. Memoarer tangerar lättare BOATS? (Alltså: jag vet att det finns välskrivna memoarer! Såklart!). 

Skräck eller chicklit? 

Gud, vad det var länge sedan jag läste något riktigt otäckt! Har ni några läskiga novelltips?

Soffan eller sängen
Det är oftast i sängen jag läser nuförtiden. I en minut. Innan jag somnar ifrån läsningen. 

Inne eller ute

Jag älskar att läsa utomhus! Alla bra läsplatser är utomhus. 


Boken
eller filmen? 

Men! Hur ska man kunna välja här? Klart jag hellre läser en bra bok (än ser en bra film, ja). Jag säger dock hellre tv-serien än filmen och så är det med den saken. 


Twitter
eller Facebook? 

Jag är med i ganska bra bokgrupper på Facebook men Twitter bjuder oftare på överraskningar och saker som jag inte visste att jag saknade. 


Goodreads
eller Boktipset? 

Men det är inget jag använder särskilt ofta.  


Kokbok
eller bakbok?

Jag har precis tänkt tanken på att göra mig av med nästan alla mina kokböcker eftersom vi ändå aldrig lagar något ur dem, men jag älskar att bläddra i kokböcker och hitta 1000 recept på rätter (som jag aldrig kommer att laga).  

Te eller kaffe

Beige. 

Nobelpriset eller Augustpriset? 

Säg Alma-vinnaren. Brukar vara spännande bekantskaper. 

8 kommentarer
31/03 2017
19:48

Nu är det slut. Är det verkligen slut?

Nå.

Här kommer ett boktips till en nybliven förälder:

img_4816-2.jpg

”Allt fantastiskt du kan bli” av Emily Winfield Martin. Den är himla rar och fin och handlar ungefär om att vara nyfiken på sitt nya lilla barn.

(Om man gillar författarens illustrationer kan man kolla in hennes Etsy-sida)

Ett citat:

Jag är inte er främsta Astrid-försvarare, men gud vad många bra saker hon sa, till exempel:

Allt stort som skedde i världen, skedde först i någon människas fantasi, och hur morgondagens värld ska se ut beror till stor del på det mått av inbillningskraft som finns hos de där som just nu håller på att lära sig läsa. Därför behöver barnen böcker.

Länk.

Därför älskar jag barnböcker:

Jag gillar att gå in i rum, att iaktta andra, att leka och att fantisera. Därför gillar jag böcker. Jag har hittat många favoriter bland böcker som är avsedda för unga läsare. Jag tycker om böcker med bilder i och många böcker avsedda för unga läsare har ju bilder.

 

3 kommentarer