Bokhora.se

26/11 2017
21:24

Jag hade en idé om att jag skulle skriva på Bokhora i prick tio år. Inte från början, men när tioårsjubileet närmade sig.

Ändå fortsatte jag i nästan ett och ett halvt år till, men nu är det hej då härifrån. När Johanna.L hoppade, tyckte jag att det var dags för mig att göra det också.

Jag har läst massor av böcker som jag förmodligen aldrig skulle ha läst utan Bokhora. Träffat och intervjuat författare. Haft en podcast. Haft en releasefest. Varit på Bokmässan. Debatterats. Nominerats till och vunnit priser. Blivit avritad. Lärt känna massa genomtrevliga typer. Och de genomtrevliga typernas bekanta.

Tack för allt det och ännu mer! Lycka till Jeanette, Johanna och Marcus! Det ska bli spännande att se vad ni hittar på med Bokhora i detta decennium.

12 kommentarer
15/11 2017
20:28

Det här är gnällbloggen med Johanna K. Jag hade precis blivit kvitt förkylningen när jag ramlade och slog i bakhuvudet i en stentrappa. Det stör läsningen litegrann. Jag blir väldigt trött av de där jättesmå bokstäverna.

Jag är med i Go’kvälls bokcirkel och läser Tove Alsterdals ”I tystnaden begravd”. Den finns på Facebook om man vill delta. Jag har aldrig tidigare varit med om en så aktiv bokcirkel på nätet. Och jag skulle förmodligen aldrig ha läst boken om det inte vore för cirkeln. Min lilla läskondition, dig vårdar jag.

Sen köpte jag en bok.

Kommentera
03/11 2017
11:30

Först jobbade jag i en servicebutik. Jag sålde livsmedel, tobak, porrtidningar, hyrde ut film och gjorde farmarbiff med mos (moset lagade jag i en hink, med pulver, i en micro: godaste moset på den här sidan Alströmer). När jag pluggade till lärare jobbade jag på ett demensboende. Med X som sedermera vann Let’s Dance.

Jag jobbade där tre somrar och någon jul. Jag hjälpte äldre människor att tvätta sig på morgonen. Jag serverade mat. Jag hjälpte dem till sängs på kvällen. Vi tittade på Allsång på Skansen. Ibland får jag en känsla därifrån. Ett kök i en bostadsannons kan se ut som köket på demensboendet. Vi brukade klappa varandra på händerna. Som en gest av ömhet, som ett trygghetsskapande. Jag minns allas händer som mjuka. Jag minns fortfarande känslan av en väldigt len hand.

Jag tänkte naturligtvis oavbrutet på demensboendet när jag läste Mats Strandbergs ”Hemmet”. Man behöver inte ha arbetat på ett äldreboende för att läsa ”Hemmet”. Jag hade tyckt att ”Hemmet” var rent av jävligt obehaglig om jag hade en närstående på ett äldreboende.

I ”Hemmet” är det Joel som är tillbaka i den småstad där han växte upp. Hans mamma är för dement för att bo hemma och Joel ska hjälpa henne att flytta in på ett hem. På hemmet jobbar Nina. Joel och Nina var bästa vänner för tjugo år sedan. De drömde om en värld utanför småstaden men de skildes åt.

På demensboendet börjar Joels mamma att uppföra sig läskigt. Hon är hotfull mot personalen. Många av de boende pratar om en person som har kommit till hemmet och då är det inte Joels mamma som de pratar om. Nätterna är värst. Några vårdtagare stryker med.

”Hemmet” är väldigt spännande, en riktig bladvändare, men så värst otäck tycker jag inte att den är. Kanske tror jag inte riktigt på spöken och demoner. Jag tycker att Mats Strandbergs riktiga styrka är tecknandet av småstadsmänniskor. Kanske är det lite för många olika personer i ”Hemmet” för att jag ska bry mig om någon mer än Nina. (Joels bror förresten. Jag har startat en hatgrupp på Facebook mot honom.)

”Hemmet” är en perfekt trapets i en lässvacka. Skjuts ut i läslusten bara!

(Så länge som du inte får en Katlaförkylning och somnar klockan åtta i en månad direkt efteråt bara).

1 kommentar
02/11 2017
20:39

Raka motsatsen till carpe diem är att vaska en hel månad på grund av en envis förkylning. Jag pratar Riddar Katos järnklo i bröstet och snuvan to rule all snuvor. Att somna klockan åtta på kvällarna gör inte precis underverk för läsningen.

Jag har dock läst en massa bidrag till Lilla Augustpriset och tillsammans med resten av juryn valt ut sex stycken noveller som ni kan rösta på. Rösta här.

Tillbaka på banan igen (famous last words?) tänkte jag ta mig an Linda Skugges Himmelsberg.

Kommentera
07/10 2017
21:16

Man kan inte jämföra löpning med bokläsning, men man kan tala om läskondition. Man tränar inte upp sin läskondition genom att gradvis välja böcker med fler tecken eller svårare ord och så plötsligt läser man Proust, MEN personligen ökar mitt läsintresse genom att jag får några sidor under bältet. Detta får jag genom att läsa noveller och barn- och ungdomsböcker. Jag gillar helt enkelt att ha nära till utgången när min läskondis är begränsad, att jag inte behöver hålla på och harva i boken i flera veckor. Barn- och ungdomsböcker är generellt inte lika textrika som böcker för en äldre publik även om jag verkligen vill braska här, för innehållet och komplexiteten sade jag ingenting om.

Jag ligger ju och bloggar nu istället för att läsa, men för två veckor sedan var jag i skogen. Nätet är så himla superkasst där. Irriterad ligger jag med tio appar uppe och alla har snurrande hjul i evigheter, ”se över din internetuppkoppling”. Vet ni vad, sist plockade jag upp Jonathan Safran Foer från i somras igen (mina böcker i Dito-appen kom jag inte åt utan wi-fi…).

Jag säger att detta har med läskondis att göra. När mina elever saknar läskondis är deras strategier att slå en lov upp till toaletterna. Kanske öppna bänken och se om där finns några böcker som de kan byta plats på. Någon kompis som de kan söka ögonkontakt med. Jag surfar eller kollar tv-serier (senast började vi kolla på ”Tro, hopp och kärlek” och herregud vilken läskondis-slaktare det är!). Går på toa gör jag säkert också för att slippa läsa.

Mitt bästa tips för att förbättra läskondisen är alltså detta. Ärligt talat, tar du din läsning på något som helst allvar väljer du din allra tjockaste bok ur bokhyllan. Den bör helst ha fler än 600 sidor och vara inbunden. Du vill inte ångra dig så det måste bli rätt från början. Lyft boken över ditt huvud. Låt den falla ner över din router/ditt modem. Se till att inga lampor som ska lysa grönt lyser. Svär om du behöver.

Hitta en plats där du kan halvligga i ett par timmar. Halvligg där. Läs ut en bok. Din läskondis kommer inte att förbättras på ett par böcker så ring inte reparatören förrän tidigast om en månad. Om det behövs: upprepa efter en tid.

1 kommentar
03/10 2017
7:32

Så många tankar som befinner sig på fingertopparna, redo att rinna ner i tangentbordet vid tillfälle. Så kommer skogsgläntshelger och Tengilförkylningar och nazistmarscher och ofattbara LAS Vegas-händelser i vägen, men det som har hänt, en sak som borde vara tusen gånger viktigare än utropade namn på torsdag eftermiddag (dvs Nobelpristagaren i vuxenlitteratur) är att vi har fått en ny läsambassadör i Sverige.

Han tar över efter Anne-Marie Körling som har varit grymt inspirerande (Johanna Lindbäck och Johan Unenge var innan henne). För mig är han mest Johans Fordon som jag har sett cirka 10 000 gånger med min unge. Johan Anderblad. Det ska bli spännande att se hur han tar sig an uppdraget. Jag säger som Sting: I’ll be watching you!

Nästa gång vi hörs ska jag berätta om att jag läste en vuxenbok så snart jag var utan wi-fi. Wi-fi förbättrar inte precis läskondisen…

Kommentera
15/09 2017
13:11

Ni har väl inte missat att Yukiko Duke startat en kanal på youtube där hon pratar böcker? Här hittar ni den.

När SVT ersatte Gomorron Sverige med Morgonstudion för några veckor sedan tog de bort det fasta inslaget med bokrecensioner av bland andra Yukiko Duke. Marit Hübinette som är projektledare för Morgonstudion säger att kritik som nyhetsform kommer att finnas med i programmet. Vi får väl se hur det blir innan vi öser på med kritiken men jag tycker att det är förfärligt synd. Läsning behöver synas!

Under inlägget om Biggest reader skriver Jane Airhead om Arne Tammers slogan”Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny kropp”. Intressant. muskler1600Som med läsning ju. Jag inbillar mig inte att så många läs-ointresserade läser Bokhora, men jag tror att vi är några stycken som får kämpa på med läsningen. Den måste prioriteras och bli en rutin (precis som med träning). Däremot tror jag att många som inte prioriterar läsning har Morgonstudion eller Nyhetsmorgon som bakgrundsskval på morgonen. Precis som Nyhetsmorgon gör inslag med rubrikerna ”Så kommer du igång med träningen!” och ”Så tränar du med ditt barn” skulle de kunna göra med läsning. Just Nyhetsmorgons bokinslag är mer av typen författare som intressant person än ”Så kommer du igång med läsningen!”.

Nu är Yukiko Duke förpassad till youtube där endast entusiaster letar efter henne. Och nej, Babel räcker inte. Babel är också för entusiasterna. Skicka Kalle Wahlströms läsliga motsvarighet (vem är det?) till en högstadieskola och få hen att läsa med eleverna (som i Kalles program ”Gympaläraren” – kalla det ”Svenskläraren” om ni känner att ni måste). Vuxna älskar projekt som får unga killar att läsa mer så det skulle nog kunna bli en tittarsuccé (men varför ska ungdomar egentligen läsa när de växer upp, fyller 27 år och läsningen enligt många/vissa/några stycken är en hobby precis som alla andra?).

PS. Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny hjärna.

1 kommentar
08/09 2017
14:18

Det är den internationella läskunnighetsdagen idag. Med den vill Unesco uppmärksamma vikten av läs- och skrivkunnighet. I ett globalt perspektiv är 780 miljoner analfabeter.

Jag funderar mycket på begreppet ”läsning”. För nya läsare är jag grundskollärare i skolans yngre år. Jag lär 7-åringar att läsa helt enkelt. Men vad är det att kunna ”läsa”?

Jag kan inte läsa! Så säger uppgivna elever. Ofta syftar de på att de inte kan ljuda, för sen ”läser” de ordet mamma och då säger jag Vad gjorde du nu då? Men det ”är inte läsning”. (Jag tycker att det är att läsa. Läsning är många saker.)

Vuxna som har läst ”På västfronten intet nytt” i åttan men sen inte läst en bok (skönlitterär eller fakta) på 30 år. Kan de läsa? Ja, det är klart de kan, men jag kan ändå inte hjälpa att bli överraskad när jag hör om jämnåriga med fina titlar och bra jobb som inte hinner läsa textremsorna i filmer. Så därför ser de bara engelska filmer, för de har god hörförståelse i engelska. Kan de läsa?

För fem år sedan genomfördes en internationell undersökning av bland annat vuxnas läsfärdigheter. Jag har hört ganska lite om PIAAC, som undersökningen heter, även om det har skrivits en del texter om den. Jag tycker att statistiken är intressant. Sant är att man kan bevisa nästan vad som helst med statistik men enligt den här undersökningen saknar en sjundedel av Sveriges 16-65-åringar grundläggande läsfärdighet. Det här är vad som menas:

Dessa personer anses inte ha kunskaper som räcker till för att klara sig i arbetslivet och samhället och behöver t.ex. riktigt enkla texter för att kunna ta till sig innehållet.

(I den här gruppen finns det naturligtvis även analfabeter utan skolbakgrund i Sverige eller i sitt födelseland, men det är verkligen långt ifrån alla).

Förutom att läsfärdigheten påverkar såväl som att man har ett jobb, som vilket jobb man har och hur mycket man tjänar, upplever nästan hälften av de som har låg läsfärdighet att de inte har inflytande när det gäller beslutsfattande i samhället.

PIAAC visar, intressant nog, även att det finns en poäng med att ha en god läs-kondition. Det vill säga: det räcker inte med ”På västfronten intet nytt” i åttan för att du ska kunna ha en god läsförmåga resten av ditt liv. *Flash*

Obs! PIAAC undersöker även räknefärdigheter och att lösa problem med datorer och internet.

Nå. Lenaskrev en kommentar här som handlar om att vuxna kan väl få bestämma själva om de ska läsa skönlitteratur eller se på tv-serier och herregud! Jag blir smickrad över hur mycket makt ni tror att jag har, men jag kan inte ens få 25 7-åringar att läsa varje dag. Jag är #teamläsa men har ni annat för er: gör det! Kom bara inte och likställ nyttan med att läsa skönlitteratur med att titta på tv (inte ens Twin Peaks!). Jag vet att läsning är någonting klart värt att kämpa med och för och det kommer jag att fortsätta med.

Glad läskunnighetsdag!

5 kommentarer
01/09 2017
14:04

Jag ser reklam för ett program på tv när jag åker tunnelbana. I programmet får människor som är kända för allmänheten för att de varit gifta med en folkkär artist, deltagit i Melodifestivalen på 80-talet eller arbetar på ett populärt varuhus banta i tv. Kanske är det den som bantar mest som vinner.

Programmet har sänts i flera säsonger och det skulle kunna vara en fingervisning om programmets popularitet. Men vad sägs om min program-idé? Här är den: en person som inte har hunnit läsa en rad på flera veckor för att ett veckobrev ska skrivas eller en matsalsplacering göras eller en svensklektion planeras, har nu en läskondition som sträcker sig till utmattning efter mjölkpaketets baksida eller nämnda reklamaffisch i tunnelbanan. I ett Rocky-collage ses personen låna en ryggsäck full med böcker på bibblan, slita sitt hår, slå upp ord i ordbok, plus tårar kanske blod. Finalen är vad vet jag Mircea Cartarescu i direktsändning. Någon entusiastisk programledare kramar om vinnaren och pekar på en stor skärm där en kort sammanfattning nu visas: Här ska vi se hur det var för bara två månader sedan. Du läste Pixi-böcker!? Och nu…: detta! Sviter på tusentals sidor. Nobelpristagare! Adonis! Stråkar. Konfetti. Vinnaren talar ut i kvällstidningarna om sitt nya liv. Tror ni på succé?

I så fall: jag skulle kunna vara den personen. Dvs vinnaren. Eller åtminstone en deltagare, om vi nu ska vara ödmjuka. Det finns ett ord som bloggare använder när de inte läst på länge. Helt seriöst: jag är bortom det. Jag har till och med glömt ordet. Min läskondis är usel och en dag ska jag berätta för er vad forskningen säger om läskondis (ledtråd: det finns).

8 kommentarer
07/08 2017
21:18

Egentligen börjar det riktiga nyåret på onsdag. Då börjar höstterminen för mig (för eleverna en vecka senare). Ny kalender ligger på skrivbordet och väntar. Nya klistermärken ligger i väskan. Ny penna har jag ingen, men favoritpennorna är sorterade i pennfodralet.

Alla mina "i år ska jag" gäller läsåret. Och i år skulle jag vilja resa runt jorden tillsammans med mina 8-åringar, inspirerad av en lärarkollega på Twitter. Jag tror att vi åker österut. Vi läser böcker från Finland (Tove Jansson?), Ryssland, Palestina, Indien, Kina, Australien, Peru. Vi sätter ut en prick på världskartan varje gång vi stannar.

Vi pratar givetvis massor om det vi läser. Vi brukar utgå från saker vi inte förstår, vad vi tycker är konstigt och vad vi tror. Ibland kan vi se kopplingar till andra böcker som vi har läst. Ibland har vi varit med om samma saker som personerna i böckerna. Jag tror att det kan bli kul!

4 kommentarer