Bokhora.se

07/10 2017
21:16

Man kan inte jämföra löpning med bokläsning, men man kan tala om läskondition. Man tränar inte upp sin läskondition genom att gradvis välja böcker med fler tecken eller svårare ord och så plötsligt läser man Proust, MEN personligen ökar mitt läsintresse genom att jag får några sidor under bältet. Detta får jag genom att läsa noveller och barn- och ungdomsböcker. Jag gillar helt enkelt att ha nära till utgången när min läskondis är begränsad, att jag inte behöver hålla på och harva i boken i flera veckor. Barn- och ungdomsböcker är generellt inte lika textrika som böcker för en äldre publik även om jag verkligen vill braska här, för innehållet och komplexiteten sade jag ingenting om.

Jag ligger ju och bloggar nu istället för att läsa, men för två veckor sedan var jag i skogen. Nätet är så himla superkasst där. Irriterad ligger jag med tio appar uppe och alla har snurrande hjul i evigheter, ”se över din internetuppkoppling”. Vet ni vad, sist plockade jag upp Jonathan Safran Foer från i somras igen (mina böcker i Dito-appen kom jag inte åt utan wi-fi…).

Jag säger att detta har med läskondis att göra. När mina elever saknar läskondis är deras strategier att slå en lov upp till toaletterna. Kanske öppna bänken och se om där finns några böcker som de kan byta plats på. Någon kompis som de kan söka ögonkontakt med. Jag surfar eller kollar tv-serier (senast började vi kolla på ”Tro, hopp och kärlek” och herregud vilken läskondis-slaktare det är!). Går på toa gör jag säkert också för att slippa läsa.

Mitt bästa tips för att förbättra läskondisen är alltså detta. Ärligt talat, tar du din läsning på något som helst allvar väljer du din allra tjockaste bok ur bokhyllan. Den bör helst ha fler än 600 sidor och vara inbunden. Du vill inte ångra dig så det måste bli rätt från början. Lyft boken över ditt huvud. Låt den falla ner över din router/ditt modem. Se till att inga lampor som ska lysa grönt lyser. Svär om du behöver.

Hitta en plats där du kan halvligga i ett par timmar. Halvligg där. Läs ut en bok. Din läskondis kommer inte att förbättras på ett par böcker så ring inte reparatören förrän tidigast om en månad. Om det behövs: upprepa efter en tid.

1 kommentar
03/10 2017
7:32

Så många tankar som befinner sig på fingertopparna, redo att rinna ner i tangentbordet vid tillfälle. Så kommer skogsgläntshelger och Tengilförkylningar och nazistmarscher och ofattbara LAS Vegas-händelser i vägen, men det som har hänt, en sak som borde vara tusen gånger viktigare än utropade namn på torsdag eftermiddag (dvs Nobelpristagaren i vuxenlitteratur) är att vi har fått en ny läsambassadör i Sverige.

Han tar över efter Anne-Marie Körling som har varit grymt inspirerande (Johanna Lindbäck och Johan Unenge var innan henne). För mig är han mest Johans Fordon som jag har sett cirka 10 000 gånger med min unge. Johan Anderblad. Det ska bli spännande att se hur han tar sig an uppdraget. Jag säger som Sting: I’ll be watching you!

Nästa gång vi hörs ska jag berätta om att jag läste en vuxenbok så snart jag var utan wi-fi. Wi-fi förbättrar inte precis läskondisen…

Kommentera
15/09 2017
13:11

Ni har väl inte missat att Yukiko Duke startat en kanal på youtube där hon pratar böcker? Här hittar ni den.

När SVT ersatte Gomorron Sverige med Morgonstudion för några veckor sedan tog de bort det fasta inslaget med bokrecensioner av bland andra Yukiko Duke. Marit Hübinette som är projektledare för Morgonstudion säger att kritik som nyhetsform kommer att finnas med i programmet. Vi får väl se hur det blir innan vi öser på med kritiken men jag tycker att det är förfärligt synd. Läsning behöver synas!

Under inlägget om Biggest reader skriver Jane Airhead om Arne Tammers slogan”Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny kropp”. Intressant. muskler1600Som med läsning ju. Jag inbillar mig inte att så många läs-ointresserade läser Bokhora, men jag tror att vi är några stycken som får kämpa på med läsningen. Den måste prioriteras och bli en rutin (precis som med träning). Däremot tror jag att många som inte prioriterar läsning har Morgonstudion eller Nyhetsmorgon som bakgrundsskval på morgonen. Precis som Nyhetsmorgon gör inslag med rubrikerna ”Så kommer du igång med träningen!” och ”Så tränar du med ditt barn” skulle de kunna göra med läsning. Just Nyhetsmorgons bokinslag är mer av typen författare som intressant person än ”Så kommer du igång med läsningen!”.

Nu är Yukiko Duke förpassad till youtube där endast entusiaster letar efter henne. Och nej, Babel räcker inte. Babel är också för entusiasterna. Skicka Kalle Wahlströms läsliga motsvarighet (vem är det?) till en högstadieskola och få hen att läsa med eleverna (som i Kalles program ”Gympaläraren” – kalla det ”Svenskläraren” om ni känner att ni måste). Vuxna älskar projekt som får unga killar att läsa mer så det skulle nog kunna bli en tittarsuccé (men varför ska ungdomar egentligen läsa när de växer upp, fyller 27 år och läsningen enligt många/vissa/några stycken är en hobby precis som alla andra?).

PS. Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny hjärna.

1 kommentar
08/09 2017
14:18

Det är den internationella läskunnighetsdagen idag. Med den vill Unesco uppmärksamma vikten av läs- och skrivkunnighet. I ett globalt perspektiv är 780 miljoner analfabeter.

Jag funderar mycket på begreppet ”läsning”. För nya läsare är jag grundskollärare i skolans yngre år. Jag lär 7-åringar att läsa helt enkelt. Men vad är det att kunna ”läsa”?

Jag kan inte läsa! Så säger uppgivna elever. Ofta syftar de på att de inte kan ljuda, för sen ”läser” de ordet mamma och då säger jag Vad gjorde du nu då? Men det ”är inte läsning”. (Jag tycker att det är att läsa. Läsning är många saker.)

Vuxna som har läst ”På västfronten intet nytt” i åttan men sen inte läst en bok (skönlitterär eller fakta) på 30 år. Kan de läsa? Ja, det är klart de kan, men jag kan ändå inte hjälpa att bli överraskad när jag hör om jämnåriga med fina titlar och bra jobb som inte hinner läsa textremsorna i filmer. Så därför ser de bara engelska filmer, för de har god hörförståelse i engelska. Kan de läsa?

För fem år sedan genomfördes en internationell undersökning av bland annat vuxnas läsfärdigheter. Jag har hört ganska lite om PIAAC, som undersökningen heter, även om det har skrivits en del texter om den. Jag tycker att statistiken är intressant. Sant är att man kan bevisa nästan vad som helst med statistik men enligt den här undersökningen saknar en sjundedel av Sveriges 16-65-åringar grundläggande läsfärdighet. Det här är vad som menas:

Dessa personer anses inte ha kunskaper som räcker till för att klara sig i arbetslivet och samhället och behöver t.ex. riktigt enkla texter för att kunna ta till sig innehållet.

(I den här gruppen finns det naturligtvis även analfabeter utan skolbakgrund i Sverige eller i sitt födelseland, men det är verkligen långt ifrån alla).

Förutom att läsfärdigheten påverkar såväl som att man har ett jobb, som vilket jobb man har och hur mycket man tjänar, upplever nästan hälften av de som har låg läsfärdighet att de inte har inflytande när det gäller beslutsfattande i samhället.

PIAAC visar, intressant nog, även att det finns en poäng med att ha en god läs-kondition. Det vill säga: det räcker inte med ”På västfronten intet nytt” i åttan för att du ska kunna ha en god läsförmåga resten av ditt liv. *Flash*

Obs! PIAAC undersöker även räknefärdigheter och att lösa problem med datorer och internet.

Nå. Lenaskrev en kommentar här som handlar om att vuxna kan väl få bestämma själva om de ska läsa skönlitteratur eller se på tv-serier och herregud! Jag blir smickrad över hur mycket makt ni tror att jag har, men jag kan inte ens få 25 7-åringar att läsa varje dag. Jag är #teamläsa men har ni annat för er: gör det! Kom bara inte och likställ nyttan med att läsa skönlitteratur med att titta på tv (inte ens Twin Peaks!). Jag vet att läsning är någonting klart värt att kämpa med och för och det kommer jag att fortsätta med.

Glad läskunnighetsdag!

5 kommentarer
01/09 2017
14:04

Jag ser reklam för ett program på tv när jag åker tunnelbana. I programmet får människor som är kända för allmänheten för att de varit gifta med en folkkär artist, deltagit i Melodifestivalen på 80-talet eller arbetar på ett populärt varuhus banta i tv. Kanske är det den som bantar mest som vinner.

Programmet har sänts i flera säsonger och det skulle kunna vara en fingervisning om programmets popularitet. Men vad sägs om min program-idé? Här är den: en person som inte har hunnit läsa en rad på flera veckor för att ett veckobrev ska skrivas eller en matsalsplacering göras eller en svensklektion planeras, har nu en läskondition som sträcker sig till utmattning efter mjölkpaketets baksida eller nämnda reklamaffisch i tunnelbanan. I ett Rocky-collage ses personen låna en ryggsäck full med böcker på bibblan, slita sitt hår, slå upp ord i ordbok, plus tårar kanske blod. Finalen är vad vet jag Mircea Cartarescu i direktsändning. Någon entusiastisk programledare kramar om vinnaren och pekar på en stor skärm där en kort sammanfattning nu visas: Här ska vi se hur det var för bara två månader sedan. Du läste Pixi-böcker!? Och nu…: detta! Sviter på tusentals sidor. Nobelpristagare! Adonis! Stråkar. Konfetti. Vinnaren talar ut i kvällstidningarna om sitt nya liv. Tror ni på succé?

I så fall: jag skulle kunna vara den personen. Dvs vinnaren. Eller åtminstone en deltagare, om vi nu ska vara ödmjuka. Det finns ett ord som bloggare använder när de inte läst på länge. Helt seriöst: jag är bortom det. Jag har till och med glömt ordet. Min läskondis är usel och en dag ska jag berätta för er vad forskningen säger om läskondis (ledtråd: det finns).

8 kommentarer
07/08 2017
21:18

Egentligen börjar det riktiga nyåret på onsdag. Då börjar höstterminen för mig (för eleverna en vecka senare). Ny kalender ligger på skrivbordet och väntar. Nya klistermärken ligger i väskan. Ny penna har jag ingen, men favoritpennorna är sorterade i pennfodralet.

Alla mina "i år ska jag" gäller läsåret. Och i år skulle jag vilja resa runt jorden tillsammans med mina 8-åringar, inspirerad av en lärarkollega på Twitter. Jag tror att vi åker österut. Vi läser böcker från Finland (Tove Jansson?), Ryssland, Palestina, Indien, Kina, Australien, Peru. Vi sätter ut en prick på världskartan varje gång vi stannar.

Vi pratar givetvis massor om det vi läser. Vi brukar utgå från saker vi inte förstår, vad vi tycker är konstigt och vad vi tror. Ibland kan vi se kopplingar till andra böcker som vi har läst. Ibland har vi varit med om samma saker som personerna i böckerna. Jag tror att det kan bli kul!

4 kommentarer
31/07 2017
20:56

Hardcorefansen har ju inte missat att Toto har kommit i en fjärde bok (Femte! Rättar hardcorefansen. Ni har såklart någon tidig handtryckt version). Nu gräver Toto en grop.

Om man vill ge en present till en 1-2-åring men känner sig ringrostig i barnbokshyllan så är Toto ett tips. Det finns som sagt fyra böcker om Toto av Emma Virke.
Alla böcker innehåller extra spännande detaljer för småbarnsfingrar: rejäla blad men med luckor och hål. I "Toto gräver en grop" blir Totos grop bara större och större ju rejälare verktyg Toto får att gräva med. Det första hålet är så litet så att det knappt syns men sen ska alla hål petas i av tvååringen jag läser för. Tills hålet fylls igen. Men då är boken slut.

PS. Emma Virke är verkligen en bilderboksfavorit. Kolla in alla inlägg jag skrivit om henne för tips.

1 kommentar
25/07 2017
13:53

Jag upptäckte precis kickstartern för Simon Stålenhags tredje bok "The Electric State". Den kommer inte att handla om Slingan-verket utan om en tjej och hennes robot i USA.

In late 1997, a runaway teenager and her yellow toy robot travel west through a strange USA, where the ruins of gigantic battle drones litter the countryside heaped together with the discarded trash of a high tech consumerist society in decline. As their car approaches the edge of the continent, the world outside the window seems to be unraveling ever faster as if somewhere beyond the horizon, the hollow core of civilization has finally caved in.

Lyckligtvis ser projektet ut att vara sjukt lyckosamt och de har dragit in tio gånger så mycket som sitt första delmål. Boken kommer i slutet av 2017.

Jag har skrivit (lyriskt) om Simon Stålenhags tidigare böcker här och här.

Kommentera
23/07 2017
21:11

Varje dag en stund efter lunch sover min unge. Vi turas om att sällskaps-vila, men den vuxne läser en bok först. Den utlästa boken får absolut inte läggas undan efter läsning utan ungen somnar med boken på magen, huvudet, över benen.

En av böckerna som gått på rotation i sommar är ”Oväder” (när vi inte läser om fordon…). Den är himla rar. Det är oväder på g. Det är ett oväder av den kalibern som kräver att man ställer in utemöblerna. Tussen tappar vanten när han skäller på vinden och får gå till hittegodsavdelningen och leta.


Det vi gör när vi läser ”Oväder” är att vi pratar mycket om bilderna. Min tvåårige unge förstår mycket mer än jag vet, men vi pratar mest om bilderna och ett och annat ord han snappar upp när jag läser. I ”Oväder” finns det många gulliga djur vars arttillhörighet ibland är svårbestämd. Vad är det? Vad är det? Pekar vi.

”Oväder” vinner på omläsning. I varje läsning upptäcker jag nya detaljer. Upprepningen har sin charm. Vi får som säg som måste sägas på vissa uppslag. Ett märkligt djur som får värma sig i Tussens vante diskuterar vi vid varje läsning. Tuvalisa Rangströms text samspelar fint med  Clara Dackenberga bilder. ”Oväder” är en bra present till cirka 2-3-åringar pga debuterande författare plus litet förlag. Sånt är värt att uppmärksamma och stödja.

Kommentera
21/07 2017
21:19

Jag fick ganska bra fart i Jonathan Safran Foers ”Här är jag” som jag solidariskt köpte i såväl inbundet som elektroniskt bundet. Jag tänkte att Safran Foer kanske behövde pengarna, jag misstänker att han lagt sig till med dyrare vanor nu när han är singelpappa. Jag tror att Nicole Krauss höll honom nere på jorden när de var gifta. Belägg för sina påståenden har jag märkt att man inte behöver ha. 

”Här är jag” är 500 sidor. Jag läser den elektroniskt med paddan liggande och då är den 1000 sidor. Det är mentalt skitjobbigt. Jag tycker om att läsa elektroniskt för till och med 10 000 sidor långa böcker (jag skulle aldrig läsa en så tjock bok naturligtvis) blir liksom lika tunga som en bok som är 10 sidor lång. Det kändes festligt att jag så snabbt läste 100 sidor. Nu harvar jag strax under 500. Då glöms paddan ofta i ett annat rum har jag märkt. Och så särskilt imponerad av historien är jag ännu ej. 

2 kommentarer