Bokhora.se

21/03 2017
19:57

Låt mig presentera ”Eric”:

Jag skulle inte säga att ”Eric” passar bättre för en 49-åring än en 9-åring men det är en fin novell. En utbytesstudent flyttar in i skafferiet. Studenten och värdfamiljen respekterar varandras olikheter och när Eric ger sig av är saknaden stor.

Rafflande?

Nej, inte, men rörande. 

I en internetaffär jag kollade -för att se hur ”Eric” ålderskategoriseras – kostade den bara 29 kronor. 29 kronor!!! 

Låna eller köp! 

1 kommentar
20/03 2017
21:40

Ibland får jag frågan hur det kom sig att jag blev en astronaut och då svarar jag alltid att det var pga Bea Uusmas ”Astronauten som inte fick landa”. Den handlar om Michael Collins som satt i en liten konservburk och åkte några varv runt månen i all ensamhet medan Neil Armstrong klev ner sig i historieböckerna. 

Bea Uusma har ju också skrivit ”Expeditionen. Min kärlekshistoria” och hon skriver så varmt och fint om människor. Astronautboken har även en massa spännande rymddetaljer med, såsom till exempel Michael Collins packning. Jag har kollat igenom alla Chris Hadfield-klippen på youtube (det när han sjunger Space Oddity är inte ens mitt favvo) och jag tycker att dessa samtalar bra med Uusmas bok. 

Kommentera
19/03 2017
19:54

Jag har funderat en hel del på vem som egentligen är ondast: Riddar Kato eller Tengil. 

Jag har kommit att sätta alla mina guldpengar på Riddar Kato. Den där historien om det vassa stenhjärtat och fågeln i bröstet är icke förmildrande. Kato har en förkärlek för att döda och plåga barn. Tengil är maktlysten. Tengil har en drake som sprutar förlamningseld men Kato har ingen annan som går hans ärenden. Det där om att Tengil skulle tvinga folket i Tärnrosdalen att kalla honom sin befriare? Typiskt dåligt för karman. Det brukar gå dåligt för narccisisterna. I battle of onda Riddare i Astrid Lindgren-böcker vinner Kato alla gånger. 

(Här finns plats för protester. Så väl kan jag uppbarligen inte min Astrid.)

2 kommentarer
18/03 2017
13:54

När ögonen börjar tåras, så där som när man har en nysning på gång och det kliar i näsan, och det är körigt att svälja: då känns det som en väldigt brant backe i berg-och-dal-banan. Nu kör vi! Här kommer tårarna. 

Jag gråter ganska ofta. Inte stora tårar och hulkningar och snoriga näsor, men ögonen blir lite suddiga och rösten stakar sig. Jag gråter anmärkningsvärt lite när jag läser. Jag gråter när någon dör i böcker. Och det gör någon ändå ganska sällan i barnböcker och när någon dör så är det inte supersorgligt utan snarare fokus på hopp och kanske kretslopp. 

En av mina bästa gråtböcker är klassikern ”Förr eller senare exploderar jag”. Jag säger inte att någon dör i den, men den handlar om dödssjuka ungdomar som blir kära i varandra så risken finns ju. Så jag gråter. Jag vet att ni är ett par stycken som tycker att boken är överlastad och till och med dålig: titta bort!

Ibland vill jag bara gråta. Då läser jag en sorglig bok. Den här boken är ett säkert kort för mig: 

2 kommentarer
16/03 2017
20:17

Nej stryk det, En väldigt viktig bok bara. 

Nu tror ni att jag bara har ett enda svar (på helst varje fråga): 

Shaun Tans ”Ankomsten”. Om en pappa som reser till ett främmande land för att se om han och hans familj kan starta ett nytt liv där för i deras gamla land härjar en drake. Man fattar ju att draken är förfärlig för ingen pappa lämnar sin familj frivilligt. 

Jag tror att man kan vara en ond läsare. Ni brukar ju ta upp kända diktatorer om man säger att man blir automatiskt god av att läsa (sa jag aldrig iofs), men av boksamtal om Shaun Tans ”Ankomsten” kan man faktiskt inte bli eller förbli ond. 

2 kommentarer
15/03 2017
19:35

Eftersom jag är en person som gärna ger bort böcker skulle jag kunna svara [nästan] vilken bok som helst på frågan ”Vilken bok tycker du är en bra present?”. Jag är också en person som gillar att titta på fåglarna utanför fönstret, så därför är den senaste presentboken jag köpt Lars Klintings ”Första fågelboken” (och ”Första trädboken” och ”Första djurboken” och ”Första insektsboken”…). Den hoppas jag att jag och min son kommer att titta i en hel del. Det är nämligen han som ska få den (dem).

29700114_O_3

Kommentera
14/03 2017
21:56

Det här med läsning, barns och ungdomars läsning, tycker jag är en svår nöt att knäcka. Skolan ska ju å ena sidan vara kompenserande, dvs du ska ha samma möjligheter att lyckas i skolan oavsett vilken bakgrund du har, å andra sidan vet jag att det ofta är en enorm skillnad i flyt och förståelse mellan barn som läser på fritiden och barn som inte gör det. Och vi (som vi i svenska skolan) är bevisat dåliga på kompensation, åtminstone enligt senaste PISA-undersökningen

– I den här undersökningen ser vi tecken på att skolan blivit sämre på att kompensera för elevens sociala bakgrund. 

Jag håller med JohL om precis allt i den här texten men det är punkt 2: nötandet, som är det svåra att tävla med i skolan. Särskilt som man har elever som nöter jättemycket hemma. I skolan finns så lite nöt-tid. Jag hoppas den här ojämlikheten i svenska skolan blir en stor valfråga 2018. 

Men förmodligen inte. 

Kommentera
13/03 2017
19:54

Kolla vad Lisa har gjort hemma hos sig! Vilken fantastisk bokvägg. Jag har redan börjat spana efter potentiella väggar hemma. 

Kommentera
12/03 2017
13:33

Förlåt att jag ältar Eva Lindström men jag dånar emellanåt av hur bra hon är.

Jag hittade ett gammalt inlägg som jag skrev om ”Musse” och jag skrev att jag inte skulle läsa Lindström det första jag gjorde för min nya klass men hörni: i mars går det bra. Då tittar de intensivt på bilden som projektorn visar (jag läser under dokumentkamera) och det känns som att de lyssnar för de kan spontant börja diskutera flygtekniker med varandra efter att jag läst ”Min vän Lage” (där en uggla har flygskola).

”Vid bergets långa breda fot” är fortsättningen på ”Min vän Lage” och jag tycker att dessa två böcker är utmärkt material för bokcirklar för er vuxna läsare, Bokhora har såvitt jag vet få läsare under 10 år. Jag har aldrig haft så intressanta boksamtal som när vuxna diskuterat Anna-Clara Tidholms ”Hanna, huset, hunden”. 

Janne från Eva Lindströms böcker är mycket krävande. Analysera honom, tack! Han stjäl från sin kompis  Lage och sen när han öppnar en restaurang får servitrisen göra allt för Janne blir så trött att han somnar på golvet när det kommer en turistbuss (skulle jag vara mer förlåtande om Janne var uttalat introvert och inte kunde hantera så många intryck?). 

Det är spännande böcker Eva Lindström skriver. Hon har varit augustnominerad rekordmånga en TRILJON gånger och en gång vann hon men då var det inte med hennes egen text. Statistiskt sett finns det 90% vuxna i Sverige* som inte har läst Lindström och inte kommer att läsa henne eftersom de inte läser bilderböcker pga vuxna. 

Så kan ni ju diskutera Knausgård ett varv till när Lindström fortsätter spotta ur sig mästerverk efter mästerverk.

*= citera mig inte.

4 kommentarer
11/03 2017
8:30

Först en protest: jag går inte runt och vill vara en barnboksfigur. Det här svarar jag bara på för att inte verka sur.

Vi tittade på Djurvännerna igår. Det är tre kortfilmer av Eva Lindström. Vi diskuterade planlöst varje film under eftertexterna. Den första filmen, om fåglar, var inte så bra. Jag hade svårt att fokusera och jag fattade inte varför trollsländorna var så stora (men en elev bara: ”det är bara för att fågelungarna är så himla små men tror att de är stora” och jag hjärtemojade ner honom på studs). Sen kom Jag rymmer och sist Min vän Lage. 

Här fick jag sitta på fnissmusklerna för jag tycker att just de böckerna är så himla kul. Obs! Jag läste ”Alla går iväg” för mina elever och min elev sa: ”Vad konstigt att han gjorde marmelad av tårar” och man bara ”jo” och sen fortsatte hon ”för tårar är ju salta och marmelad ska ju vara söt” och jag nickade imponerat. 

[Kom till saken] 

På rak arm skulle jag vilja vara huvudpersonen i ”Min vän Lage”. Hen verkar ha ett skönt liv. Kolla naturprogram. Gå en flygarkurs. Plus: när hen lär känna Lage och efter en kortare kris när Lage hellre umgås med Janne (som också är en uggla) verkar hen så himla nöjd med allt som livet ger. Jag önskar att jag var nöjdare. 

Kommentera