Hur och när hittade du Murakami?

Alltså. Jag har ju hört till leda om Murakami här på bokhora (dock att jag älskar att läsa om folks besatthet/kärlek när det handlar om författare och litteratur) så han var liksom inte ny. Men det var via bokhora i alla fall. Det är ganska mycket med Murakami som inte faller in i de fack där jag lägger författare jag vill läsa / är nyfiken på / tycker om.

Vad har du läst?

Jag har läst ”Kafka på stranden” och ”Norwegian Wood”. Jag skulle gärna läsa hans springbok, för jag tror att den är väldigt annorlunda mot dessa två. Anledningen till att jag började med Murakami var att Kafka… valdes som bok i min bokcirkel. Ni vet, utmana, läsa annat, yadayadayada. Jag tycker ju att det är en bra idé, så jag läste. Sedan läste jag en till, för det är svårt att avfärda och bedöma författare baserat på att man har läst en, bara en, bok. Inte säkert att två räcker alltid heller, men i det här fallet fick jag nog. Så nu har jag min åsikt ganska klar. Det blir inte fler romaner av honom. Undantaget då den där löparboken som jag tror jag skulle gilla.

Vad tyckte du?

Jag tyckte att detta är inte för mig. Inte bara baserat på det som JoL tar upp, som är grejer som hon inte brukar gilla. Det här övernaturliga, scifiaktiga. Till skillnad från JoK tycker jag inte heller om fiskar som regnar från himlen.

Ännu mindre tycker jag om den sortens män som Murakami beskriver. Som bara går runt och låter sig hända. Ej okej! Jag blir förbannad. Jävla gubbar helt enkelt.

Och då har jag inte ens börjat ranta om sexismen i hans böcker. Hur han beskriver kvinnor. Hur han beskriver män. Skillnaden däremellan. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte heller om att det blir liksom accepterat. Att man bara jamen, det är ju MURAKAMI med andäktsröst och bara skitsamma att du beskriver utseende och storlek på tjejers bröst hela tiden. Något som mindre begåvade författare aldrig skulle komma undan med. För ja, sticker inte under stol med att han är en begåvad författare, åtminstone tidvis. Men ovan nämnda saker – de hör väl ihop till viss del – är för mycket för mig. Jag tycker inte om Murakami.

Kommer du att läsa fler?

Jag tror att jag under min livstid kommer att ta mig igenom ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”. När man läser t ex JohL om den boken, så blir suget jättestort! Jag tycker väldigt mycket om just sådana böcker. Jag tror till och med att det är så att den finns i vår bokhylla någonstans (i den vita sektionen antar jag). Det kan bli förr snarare än senare. Men något annat lär jag inte läsa. Är t ex maximalt opepp på de där IQ-böckerna.

Vill man ha mer Coupland så rekommenderar jag hans egen hemsida, att följa hans twitter, att läsa till exempel ett par intervjuer som dessa 1, 2, 3 och titta på klippet nedan, när han pratar om sin roman ”Generation A”. En roman jag själv tyckte var sådär, men ingen orkar ju vara ett geni alla dar. Det är ändå milsvida bättre än vad många andra författare i hans genre producerar.

Jag har inte läst alla Couplands böcker! Faktiskt inte. Det är ett litet aber att han hålls efter så dåligt här i Sverige, man missar lätt när det händer saker i hans utgivning.

Till exempel har jag inte läst ”Miss Wyoming” och den tror jag att jag skulle tycka väldigt mycket om! Nu är inte jag någon Stage Mom och har ej heller närts av en, men däremot så är jag väldigt fundersam över vilken riktning mitt liv skall ta härnäst. Det finns en mängd olika möjligheter och jag vet inte vilken väg jag ska vandra.

Det här är typiskt för Coupland, som jag tidigare skrev så är han väldigt bra på att fånga upp samhällstrender och -fenomen, och även om han sätter in dem i märkliga kontexter ibland, så är igenkänningen stor. De många valmöjligheterna som vår moderna värld för med sig är ett väldigt kärt ämne för Coupland och jag tror att han gör det bra i just den här boken.

Dessutom är det mycket som är annorlunda med just ”Miss Wyoming”. Couplands eget sätt att skriva förändrades i och med den här romanen, från det slumpartade, dagboksaktiga till något annat. Han skrev boken i ett svep, utan anteckningar. En ny Coupland som träder fram. Det är spännande! Nu har jag ju läst annat av honom efter den här övergången – ”Miss Wyoming” publicerades år 2000 – men jag skulle gärna läsa det första. Kanske jämföra.

Han bytte förlag också, inför denna bok. Och skaffade sig en agent. Tyckte att byta redaktör var som att genomgå en skilsmässa från någon man älskar. Det finns inte heller några sexscener i ”Miss Wyoming”, det är inte heller så himla ovanligt för Coupland som ofta har deklarerat att sexscener inte hör ihop med god litteratur (”I associate them with books that are left behind in summer cottages”).

Jag har länge tänkt att jag ska läsa ”Miss Wyoming”. Kanske blir det äntligen av, år 2012. Det fina med Couplands böcker är att de åldras väldigt väl trots den oerhörda mängd tidsmarkörer som finns i dem. Eller så råkar bara det passa utmärkt för en tidsnostalgiker som jag.

Coupland var i Sverige under 2011, något som många missade. Det var ganska dåligt marknadsfört, och jag tror inte t ex Norstedts gjorde något av det. Han var visserligen här i egenskap av konstnär, men ändå! Coupland är ju STOR.

Min gode vän Pelle Sten (på Twitter här, och på nätet t ex här) var i alla fall på Moderna och sände Couplands föredrag via Bambuser. Här kommer det!

JoK berättar om hur svårt det var att välja Pija. Det är jättesvårt för mig att välja Douglas Coupland! Alltså, verkligen. En gång för länge sedan gjorde jag en t-shirt med mina top 5 writers. Då var Coupland med och jag tror han skulle platsat även om några andra nog skulle ha åkt ut ifall jag hade gjort en ny tröja idag.

Så jag väljer honom nu när bokhora har författarvecka och vi ska prata lite om våra favoritförfattare (man har ju alltså flera).

Hur hittade du Douglas Coupland?

Jag minns faktiskt inte. Men jag vet att det började med ”Microslavar” och sedan letade jag mig blå efter allt som publicerats före och efter. Det här kan ha varit… 1997? Kanske. Eller 1998. Jag var så ivrig, läste även på engelska vilket inte hörde till vanligheterna dåförtiden. Men Sverige har varit så i otakt med utgivningen, de är fortfarande otroligt i otakt och ger knappt ut några av hans böcker längre. Det är Norstedts som har honom, men de behandlar honom synnerligen styvmoderligt tycker jag.

Vilken var den första boken du läste?

Ja, ”Microslavar” då- Jag var väldigt uppfylld utav den. Det var mycket i den som talade till mig, jag gillade det där greppet med konstiga listor, ord som sträckte sig över flera sidor, etc. Och hur han pratade om och beskrev kärlek. Det handlar väldigt mycket om kärlek tycker jag, fast det är nog inte vad andra förknippar ”Microslavar” med.

Hur är typiska Couplandläsare?

Ja, men lite som jag. Det där i att man vill vara lite popkulturell, hänga med. Man intresserar sig för politik och samhälle och läser kultursidor och vill vara lite mer, på något vis. Man läser ”Wired” (Coupland har skrivit i ”Wired” såklart) och tycker om internet och det nyaste nya och går på konstmuseum och ja, ni kan nog typen.

Den allra bästa boken?

Det tycker jag är svårt! För budskapet tycker jag nog ”Girlfriend in a Coma” – den är lysande! Verkligen. Men egentligen älskar jag nog ”Alla familjer är psykotiska” allra mest, det är så mycket i den… Ja. Man blir väldigt uppfylld av Couplands böcker, så att man går runt och pratar om dem efteråt, rekommenderar till andra och så vidare. Jag har ofta tvingat folk jag tycker om att läsa just ”Girlfriend in a Coma”, både nya kärlekar och nya riktigt goda vänner. Vägen till mitt hjärta går via Karen som ligger i koma helt enkelt.

Kan man hoppa över ngn bok?

Oh ja. T ex tycker jag att Jpod är ganska onödig. Det är liksom ”Microslavar 2″, den fyller ingen funktion riktigt. Coupland är bra på att nosa upp strömningar i samhället och skriva utifrån dem, men med Jpod verkar han liksom inte haft någon tanke eller idé, det känns verkligen som att han bara behövde stålar så han skrev en uppföljare på den mest kända boken. Typ.

Annat viktigt som är värt att veta om Douglas Coupland?

Han uttalar sitt namn Copelund. Det tror man ju inte. Och sedan tycker jag man ska titta på hans liv som artist också. Han håller på med konst och lite sådär happenings och det är också rätt coolt.