Bokhora.se

31/10 2014
12:34

Jag har massor av tygpåsar, använder såna jämt. Har flera som är bokrelaterade på olika sätt, och flera som är jättesnygga. Har trots det aldrig fått kommentarer eller frågor om dem, men nu när jag var i Umeå med omnejd i veckan hände det. Jag hade min bockarna Bruse-tygpåse. Först var det en helt okänd kvinna som stoppade mig på stan och frågade var jag fått den ifrån. Sen var det en bibliotekarie som uttryckte sin förtjusning. Och när jag berättade på fb om den första incidenten blev JoÖ väldigt avundsjuk.

Igår när jag träffade min förläggare på Lilla Piratförlaget – som dessutom råkar vara källan till tygpåsarna – hade han med sig en som jag ska ge till JoÖ och han berättade även att han fått mejl av en kvinna som bett om en. Vi tror att det är hon från Umeå.

(Sorry Erik om din inbox kommer att paja nu på grund av alla som vill ha en.)

Kommentera
29/10 2014
20:13

Ikväll delades Nordiska Rådets litteraturpriser ut här i Blå Hallen i Stockholm.

Barn&ungdomspriset vanns av den norska författaren Håkon Överås och illustratören Öyvind Torseter för ”Brune”.

Vuxenpriset gick till Kjell Westö för romanen ”Hägring 38″.

Det var en av de bästa böckerna jag läste förra året, och sen dess har jag tänkt att jag måste läsa mer Westö så fort som möjligt men inte kommit till skott. Nu ska det ske. Imorgon. Du och jag, Westö, du och jag.

Kommentera
28/10 2014
20:42

kanskeihop-217x300”Lite ihop” kom förra året och nu är uppföljaren här. Den heter ”Kanske ihop”.
Den börjar cirka tre veckor efter ”Lite ihop” slutar och Majken och Ivan är bara kompisar. Bara. Och Majken och Tessan är väl typ kompisar. Ganska mycket typ där.
Man kan läsa den fristående, men det bästa är om man läser ”Lite ihop” först. Ålder för båda är 9-12. (Eller äldre!)

Jag har varit så upptagen med jobb i höst att jag inte hunnit / prioriterat att lägga ut en rec på entreprenad som jag brukar, så istället kör jag några klipp från BTJs recension om den.

”… en klockren och varm vardagsberättelse om en tänkande, modig och rolig flicka, som på många sätt är mer mogen än sin före detta bästis. Berättelsen lyckas att med små, och till synes ytliga, detaljer och ordvändningar gå på djupet. Språket är väl inlyssnat och kommentarerna skulle kunna komma ur munnen på vilken skolelev som helst. … Kanske ihop kommer att bli många läsares favoritbok framöver och slutet öppnar för en fortsättning!”
Helen Ehriander, BTJ

Det kommer inte en ren fortsättning, för jag tycker ”Kanske ihop” slutar på ett så bra ställe. Men däremot kanske det kommer någon bok med Ivan som huvudperson, vi får se. Är himla förtjust i honom. Också! Och det var väldigt roligt att skriva en fortsättning för en gångs skull. Mina andra böcker är fristående, så jag har aldrig testat del 2 förut. Det var ju så lätt! Allt jobb med karaktärerna var redan gjort, det var ”bara” att komma på en ny intrig till dem. Och okej, det tog såklart också tid, men inte lika mycket som att hitta på helt nya huvudpersoner i en helt ny miljö och nya situationer. En Ivan-spinoff är alltså en klar möjlighet framöver.

1 kommentar
25/10 2014
11:57

Och apropå Ester Nilsson, jag är så oentusiastisk angående fortsättningen som har kommit nu, ”Utan personligt ansvar”. Den är höstens stora roman för många, men för mig… Äh, eventuellt när den kommer i pocket, men det är då verkligen ingen brådska.

En annan sån är Lena Dunhams bok. Den har aldrig lockat mig för jag misstänkte från början att den skulle vara typ Mindy Kalings. I och för sig var Liv Strömquist och Caroline Ringskog förtjusta i den i sin podd, men sen läste jag Skugges text och fick mina misstankar bekräftade.

Och apropå Liv Strömquist, och att Steve Sem-Sandberg är Augustnominerad. Men det går ju inte, jag kan inte läsa honom.

Kommentera
25/10 2014
11:30

Kanske ett fall av för höga förväntningar efter att ha läst flera omdömen som varit väldigt förtjusta? Jag kom igenom ”Röd som blod” av Salla Simukka i flera omgångar, och trots att det är en massa action och en tuff hjältinna så uppstod aldrig magin för mig. Därav de flera läsomgångarna och inte en sträcksittning.

Misstänker också att min brist på förtjusning beror på den tuffa hjältinnan och tonen som båda var så kalla. Ja, here we go again om kalla och varma böcker. Ester Nilsson är ju på tapeten av flera anledningar nu. Hon är typiskt kall. Hjältinnan i ”Röd som blod” heter Lumikki och är också sådär klinisk och analytisk. Hon invaderade mig icke. Lena Andersson har i en intervju sagt att hon inte gillar att läsa böcker där hon känner sig invaderad av karaktärerna. Jag vill helst bara läsa såna böcker, och skriva dem också.
Tror ändå att jag kommer läsa del 2 i den här serien om Lumikki, så det blir inte som alla fantasytrilogier där jag lämnat dem efter ettan. Men det blir läsning med klart lägre förväntningar. En vanlig bok bara.

1 kommentar
22/10 2014
12:23

Adam_finalSå kommer nu ”Adam” av Ariel Schrag som är ett tips från Emily Goulds twitter. En bok ganska långt utanför min vanliga värld.

Adam är en 17-åring som bor i Kalifornien men tillbringar sommarlovet hos sin storasyster i New York. Hon pluggar på college där och under sommaren ska hon hyra en lägenhet i Brooklyn tillsammans med två andra. Adam får kampera i en pytteliten skrubb i den lägenheten.
Storasyrran är lesbisk och rätt involverad i New Yorks hbtq-scen, så hon drar med sig Adam på diverse fester och demonstrationer. På en av festerna träffar han sin drömtjej. Rödhårig, skitsnygg, skitrolig att prata med. Fast den här tjejen är några år äldre än honom och hon fattar inte hur ung han är, för det första. För det andra tror hon, på grund av sammanhanget de träffas i, att han är en tjej som håller på att operera om sig till kille. En transperson. Gillian, den snygga tjejen, är själv lesbisk och säger att hon aldrig skulle kunna vara tillsammans med en cis-kille. Adam kommer sig inte för att säga sanningen direkt den kvällen, och sen blir han för kär i Gillian. Han vill bara vara med henne, och då är det kanske värt att låtsas vara trans? Han vet ingenting om såna, men han läser på och får en massa kunskaper om top och bottom operationer, hormoner, hjälpmedel, med mera, med mera.

Å ena sidan är det här en helt vanlig och bra coming of age-roman om den första kärleken. Man träffar någon, går igenom diverse, mognar, får en ny blick på sig själv och världen. Å andra sidan är det tack vara hbtq-temat en ganska annorlunda coming of age. För mig i alla fall, en person med klart begränsad kännedom om könsbyten.
Ibland tycker jag boken blir väl insnöad och lite tröttsam och det beror mycket på den militanta storasyrran. Så extremt självupptaget New York-subkultursliv, just så som många subkulturer blir – fast förmodligen ännu mer i New York. Men varje gång jag börjar lessna eller sucka över självupptagenheten kommer Adams kommentar eller tanke, typ att ens lesbiskhet kanske inte bara sitter i att kunna ha massa piercingar no matter what, i alla fall inte om de piercingarna hindrar en från att få jobb och kunna betala hyran. Och så vidare. Det blir en bra balans, och jag tycker ”Adam” är bra bok. En helt vanlig kärlekshistoria, fast med flera ganska ovanliga komponenter.

Den finns på Stockholms biblo.

 

Kommentera
20/10 2014
7:00

IMG_1672Min deckarfavorit Åsa Larsson goes 9-12, och jag läser såklart nya serien ”Pax” direkt. Den är hittills planerad i 10 delar, och nu har de första två släppts.
Huvudpersoner är två bröder som pga alkoholiserad mamma nyligen flyttat in hos fosterföräldrar i Mariefred. Och i Mariefred blir det magi och action så det står härliga till.
Jag tycker ”Pax”-starten är väldigt spännande och mycket svår att lägga ifrån sig när man börjat läsa. Ren och skär cliffhangerbonanza!

Åsa Larsson har samarbetat med en medförfattare, Ingela Korsell, och en illustratör, Henrik Jonsson, och jag hade lite farhågor kring det. Tänk om det skulle bli för utslätat och inte så Åsa Larsson-skt? Men icket, jag blir nöjd. Fina personteckningar, bra dialoger, bra ton, allt det jag gillar hos henne. En hel del hundar i ”Pax” också!

Fast en sak undrar jag, VAR är brudarna? Det är verkligen extremt mycket killar i de här böckerna. Huvudpersonerna är killar och de andra i deras klasser som det handlar lite om är också det. Bara killar, killar, killar vart man än ser. Kommer det några brudar någon gång, eller har man fallit i den skittråkiga tanketråden att om killar ska vilja läsa så måste det handla om killar?

13 kommentarer
18/10 2014
10:13

När man ganska oförhappandes råkar hitta en bok som man läser på vinst och förlust utan större förväntningar eller kunskaper om innehållet, som tex Anna Schultzes romaner, eller Trude Marsteins, eller nu senast ”Gräset är mörkare på andra sidan” av Kaj Korkea-aho som jag hittade hos Peppe. Och så gillar man den boken jättemycket. Woohoo! Och sen finns det fler böcker av samma författare så man kan gotta sig åt att plöja en backlist. Ännu mer woohoo!

Av den här trojkan är Kaj Korkea-aho den som hunnit skriva minst romaner hittills, men nu har jag i alla fall raskt lånat hans debut ”Se till mig som liten är” på bibblan. Helgläsning, nu kör vi.

2 kommentarer
17/10 2014
9:12

Lydia Davis! Hon som skriver jättekorta noveller! Och Bill Wechlers exfru i Siri Hustvedts ”Vad jag älskade” är baserad på henne!
Det här blev jag upplyst om tack vare en kommentar och jag tappade hakan. Hur kan jag inte ha vetat det?? HUR?
Nu ska här googlas och läsas.

(Pålåster = Paul Auster.)

Kommentera
13/10 2014
11:03

9789515232977-graset-ar-morkare-pa-andra-sidan-170x245Till exempel, man läser Peppes blogg och blir påmind om ”Gräset är mörkare på andra sidan” av Kaj Korkea-aho som jag vet att jag har läst om förut hos henne, men då hände inget. Nu däremot. Jag lånade på bibblan. Läste direkt. Gillade!

Det är en roman om ett gammalt kompisgäng, fyra killar som är sådär 26-28 år, och som har känt varandra sen barnsben. De kommer från en liten stad i Österbotten i Finland, men är nu utspridda i olika delar i landet och har väl egentligen inte så mycket kontakt längre. En tragisk händelse för dem samman igen, och de återvänder till hemorten. Där ställs mycket nödvändigt på sin spets.
”Gräset är mörkare på andra sidan” är en så kallad vanlig roman som även innehåller ett element av skräck. Ett ont väsen som heter Raamt och är en gammal finsk (eller österbottnisk?) folkmyt. En av huvudpersonerna, Christoffer, håller på att skriva sin avhandling om det, och flera av de andra killarna har sett Raamt när de var små. Nu verkar det ha kommit tillbaka.

Så fort man skriver en sån här sak – skräck, ont väsen, människor ser det – så får man antagligen en viss uppfattning om hur romanen ska vara, eller hur? Men jag tycker Korkea-ahos bok allra mest är en vanlig roman som handlar om nutiden, att leva och komma ut som gay, relationer, att stamma, att förlora sin älskade, att inte veta vad man ska göra i livet och annan helt vanlig mer eller mindre skitjobbig livsångest som man behöver komma igenom / komma över. Och så lurkar det där onda väsenet runt i bakgrunden, och integreras helt bra i berättelsen i stort. Förvånande nog! Det blir ju nämligen alltid den stora frågan; hur ska författaren lösa det här på ett logiskt och trovärdigt sätt? Kommer jag att köpa förklaringen?
När det är barnböcker kan spöket vara en fladdrande gardin pga ett korsdrag, men när det är vuxen behövs lite mer finess. Korkea-Aho har tack och lov den finessen så jag köper det. Det beror förmodligen delvis på att jag gillar allt annat i boken så mycket.

Kompisgänget består alltså av fyra killar, och jag tycker alla är intressanta. Loke, Simon, Christoffer och Benjamin. Kanske gillar jag Loke och Simon mest? Fast det är marginellt. Jag känner aldrig för att skumma en viss karaktärs avsnitt, utan allihop vävs samman så att de är helt nödvändiga. När jag har läst klart är det med känslan att jag gärna skulle fortsätta vara med dem, få en ny rapport typ fem år senare eller något sånt. Inte minst om Loke.

Som sista grej, finlandssvenskan! Den gillar jag också himla mycket.

En avslutningsbonus: letar man i arkivet finns ett gammalt måndagsmöte med Kaj Korkea-aho som Helena gjorde under 2010. Det handlar en del om skräck och om hans första roman, ”Se till mig som liten är”.

2 kommentarer