Bokhora.se

18/05 2016
9:39

eligibleJag har väntat sen 29 juli 2015! Nu är den här, jag har läst, och det var länge sen jag blev så exalterad av en roman.

”Eligible” är Curtis Sittenfelds moderna version av Jane Austens ”Stolthet och fördom”. Den klassikern har jag självklart också läst både en och två gånger, men det är framförallt BBC-serien med Colin Firth jag har ett väldigt starkt förhållande till. Oh lord, vad jag har tittat på den! Sex timmar lång varav cirka fyra härliga timmar dans och menande ögonkast. Tyvärr äger jag den i vhs och har inte haft en video på åratal, så nu är det länge sen senaste tittningen. Men det är ändå den som hela tiden rullar i mitt huvud när jag läser ”Eligible”. Jag blir så uppspelt för jag vet ju exakt vad som ska komma och hur Colin Firth ska se ut när han säger det, eller vilken blick han levererar då, men hur, åh hur?!, ska Curtis Sittenfeld lösa det i 2013s Cincinnati? Jo, på ett skitroligt, fyndigt, smart och originaltroget sätt.

Äldsta systern Jane, den evigt goda och välmenande ni vet, har blivit en 40-årig yogainstruktör. Perfekt för hon är ju så mild och mjuk! Dessutom singel, och försöker bli gravid med spermadonator.
Lizzie är 38, och i ett hemligt och komplicerat förhållande för mannen hon är kär i sen flera år är gift och har barn med en annan kvinna. Liz är journalist på en feministisk tidning, ungefär Jane magazine?
Båda syrrorna bor i New York sen länge, men när deras pappa får en hjärtattack störtar de hem till Cincinnati.
Mr och mrs Bennet … Så fruktansvärda och omogna. Eller ska vi säga true to form? Herregud, vad jag stör mig på dem. Mamman är värst. Småsyrrorna kommer inte långt efter. Alla tre är så bortskämda, lata och ouppfostrat elaka. Lydia och Kitty är cross fit-besatta och muskeltonade som bara den eftersom de tränar hela dagarna. Den oattraktiva Mary är instängd på sitt rum för att slutföra sin tredje utbildning, men utan en tanke på att det ska leda till jobb. Under tiden rinner pengarna iväg, huset är i uselt skick, mrs Bennet är tv shop-beroende och mr Bennet får astronomiska sjukhusräkningar för givetvis har de ingen health insurance. Åh, USA av idag! Såklart är de också republikaner. Hatar Obama.

Här gör Chip Bingley entré. En akutläkare som nyligen flyttat till stan och är känd från en säsong av serien Eligible (samma som Bachelor). Han hittade inte kärleken då, men nu kanske?
I sällskap med honom kommer Fitzwilliam Darcy, mycket framgångsrik hjärnkirurg.
Let the games begin!

Det jag alltid älskar hos Curtis Sittenfeld är hennes uppmärksamma öga för detaljer, och hennes förmåga att få in dem så lekande lätt. En snabb replik här, ett överkast i fel färg där, och ett viktigt faktum, en socioekonomisk bakgrund eller en omedveten känsla avslöjas precist utan att någonsin skrikas ut. Mycket, mycket skickligt. Den förmågan kommer väl till pass nu för ”Stolthet och fördom” är ju laddad med klass och klasskillnader i både stort och smått. Sittenfeld mejslar fram den dynamiken på alla plan. Bennet-familjens livsstil som är på fallrepet i kombination med att alla vill förneka det för att upprätthålla sin sociala status och standard. Dynamiken mellan Liz och Darcy. Att vara kvinna, nära fyrtio och ensamstående. Leva i New York versus alla andra städer i USA. Vara den som älskar mest i ett förhållande. Faktorer som utseende, sexuell identitet och hudfärg. Allt tecknas så lätt och ändå så obönhörligt tydligt. Vissa avsnitt eller kapitel gör att jag måste lägga ifrån mig boken och gå en sväng för att de är så… iiiih! Det är verkligen ett genidrag att låta just Curtis Sittenfeld skriva just den här boken!

Som en invändning tycker jag nog att slutet är lite långt och blir aningen puttrigt, men hey… Att det är långt beror ju på att det finns en handlingsmall att följa, och att det är puttrigt? Jamen, gud! Man har chansen med Darcy och Liz? Hur ska man kunna motstå?!
Min absoluta favoritscen är från mitten när Liz och Darcy möts på en löprunda (löpning istället för dans nu), och på Liz initiativ rejsar uppför en backe. Beskrivningen av hur hon flyger fram, hur lätt och stark hennes kropp känns, och att ett jublande skratt vill välla fram på grund av den farten och kraften, och hur de sen står överst i backen och flämtar och tittar på varandra / tittar bort / tittar igen. Damer och herrar, där är den nya vit, blöt skjorta-scenen (som av händelse den bild som finns i länken ovan).

Om man bör läsa ”Stolthet och fördom” först för att riktigt uppskatta ”Eligible”? Förmodligen.
Om jag tänker mig Colin Firth även som nutida Darcy? Gud, ja-a!
Om det funkar? Till 100%. Jag tror Curtis Sittenfeld har tänkt samma.
Om jag älskar ”Eligible”? A hundred times yes.

8 kommentarer
16/05 2016
9:59

BLADENBRINNER_kvadrat_utan eldkonturNU kan man gå in och stötta Bladen brinner-podcasten som kommer att handla om barn&ungdomslitteratur på längden och tvären!
Hur gör man det då? Jo, man klickar på ”stöd”, betalar en summa man valt med sitt kort, och om allt går åt helvete och podden inte blir av får man automatiskt sina pengar tillbaka sen. Man förbinder sig inte till något, eller så.
I utbyte för summan får man till exempel en snygg turkos tygpåse med loggan, komma på releasefesten, eller sitt namn i en av våra kommande böcker. Eller bara vår stora tacksamhet!

Kickstartern håller på i en månad så den 16 juni är den slut, och då hoppas vi att vårt mål att få ihop 60 000 kr är uppfyllt. Och blir det uppfyllt, då kommer första poddavsnittet sen i sep/okt någon gång. Läs mer här! Vi förklarar allt om vad vi vill och varför. SÅ SPÄNNANDE DET HÄR!

UPPDATERING: Första dygnet gick så otroligt bra och vi nådde målet 60000 kr på 13 timmar! Galet!! Nu siktar vi på 100000 kr för säsong två. 30 dagar kvar på kampanjen. TACK ALLA SOM STÖTTAT, PEPPAT, DELAT!

1 kommentar
13/05 2016
13:33

Är det genom att repetera gång efter gång hur viktigt det är att de gör det? Till exempel om tidningarna skriver hundratals såna artiklar och krönikor, drar några Pisa-siffror, och i samma veva passar på att berätta hur mycket just deras publikation värdesätter och värnar om barn&ungdomslitteratur. Sen är det bara att luta sig tillbaka och invänta succén?

Eller väcks kanske ett intresse om man får höra om det faktiska innehållet i böcker? Ifall barn, deras föräldrar och släktingar och lärare, får veta mer om utgivningen och upphovsmännen. Kanske upptäcka någon titel som matchar deras liv, hobbies, planer, förhoppningar eller favoritämnen?

svtopinionJag och Lisa Bjärbo har en debattartikel på Svt Opinion idag där vi pratar om just det här. Hur trötta vi är på att höra ATT barn och ungdomar måste läsa, men hur lite fokus och utrymme som läggs på VAD som finns att läsa. Svensk media älskar att dra larmsiffror när det gäller sjunkande läsförmåga (nu i december tror jag den senaste Pisa-mätningen ska presenteras, gissa hur det blir då?), eller veva debatter om gamla böcker som visar sig ha ett daterat innehåll. Men att lyfta fram nyutkomna böcker och dess upphovsmän i recensioner och reportage? Inte lika poppis. Fast det är ju superviktigt med läsning, det är det!

Det var ur den här frustrationen Bladen brinner-podden föddes, och på måndag är det dags för kickstartern! Alla som vill kan vara med och sponsra och få tygpåsar och annat i utbyte, samt förhoppningsvis! en ny podd att lyssna på i höst.

8 kommentarer
13/05 2016
10:31

Flash! Dramatikern och författaren Sara Stridsberg har valts in i Svenska Akademien. Stol nummer 13 blir hennes i december.
Vi lär höra mycket mer om det här kommande dagarna.

1 kommentar
11/05 2016
15:15

Med vissa böcker blir det bara så att jag lånar hem dem gång på gång från bibblan med aldrig kommer till skott att faktiskt läsa. Till exempel Anna Ehrings ”Syltmackor och oturslivet”. Det är minst tredje lånet, kanske fjärde, och nu äntligen, läst! Bra drag, för vilken himla bra bok det är om Nisse Berg i Bagarmossen som lever med sin pappa och lilla lillebrorsa men ingen mamma för hon har dött i cancer. Därav hans otursliv.
En perfekt blandning av sorglig sorg (nej, all litterär sorg blir ju inte sorglig för läsaren), familjevärme (Nisses farmor och farfar!), hans kompisar och inte minst hans husdjur, ödlan Harry som hans mamma gav honom för att hon blev allergisk mot hundvalpen.
Det finns fler delar i den här serien. Jag har en stark plan att läsa dem allihop på första försöket.

Kommentera
10/05 2016
15:19

Jag gillar David Levithan väldigt mycket i stort, men ”Jag, en” är inte min favoritbok av honom. (Det kanske istället är ”Two boys kissing” eller ”En bit av mig fattas”.) Tyckte ”Jag, en” blev för mycket koncept och kroppsbytande istället för berättelse. Men nu har fortsättningen kommit, ”Another day”, på svenska ”En annan”, och när jag körde en YA-räd på Punkt Medis-bibblan förra veckan följde den med.
Fast äh. Hade ju kunnat räkna ut vad jag skulle tycka. Att få hela historien om A från Rhiannons perspektiv blev bara sådär intressant för mig. ‘Bara sådär’ som max dessutom, jag skumläste rätt mycket. Jaja. Ser istället fram emot nästa Levithan som är ett samarbete med… Nina LaCour! Hon är också en stor favorit, så det måste bli bra.

4 kommentarer
09/05 2016
10:13

Det går framåt med mitt och Lisas Bladen brinner-projekt. Nästa måndag den 16 maj börjar kickstarterkampanjen. Så himla spännande!
Då kan vem som helst bidra med valfri summa pengar för att stödja idén. Det är skitlätt, som när man shoppar på nätet ungefär. Man klickar ”stöd”, betalar en summa man valt med sitt bankkort, och om allt går åt helvete och podden inte blir av får man automatiskt sina pengar tillbaka sen. Man förbinder sig inte till något, eller så. Man bara bidrar med en peng, för att man gillar idén. I gengäld får man 1. En skitbra podd om barnböcker, 2. Snygga, roliga belöningar såsom en snygg tygkasse eller ett bokpaket eller en invigningsfest, och 3. Vår enorma tacksamhet.

Här kommer en inför-film som ni kan njuta av i en vecka så länge. (Som ni ser nedan, det är fniss, fröjd och gamman blandat med knutna nävar.)

4 kommentarer
08/05 2016
15:01

Är jag smartare än en sextonåring? Kanske, för det dröjer inte så länge innan jag listar ut vem den anonyme mejlaren är som vill hjälpa Jessie till rätta på hennes nya skola. Precis som i gulliga ”Simon vs the homo sapiens agenda” handlar ”Tell me three things” om detta speciella: en huvudperson får anonyma mejl av någon som inte vill avslöja sin identitet av olika skäl, men som vet vem hp är och har koll på denne/a.

9780553535648I ”Tell me three things” är huvupersonen Jessie, hon är sexton, hennes mamma dog för drygt två år sen, och hennes pappa träffade alldeles nyligen en ny kvinna på internet. På grund av henne lämnade de raskt Chicago och nu bor de i LA. Pappans nya fru jobbar inom filmbranschen, är rik, de har ett enormt hus, Jessie går på en jättedyr high school där de andra eleverna gjort saker som praktiserat på Google och backpackat runt i Indien fast bara bott på 5-stjärniga hotell under sommarlovet… Det är verkligen inte Jessies normala livsstil, och hon känner sig helt fel och har inga kompisar. Ingen pratar med henne. Inte ens hennes nya styvbrorsa.
Då börjar mejlen från Somebody/Nobody komma. Med vänliga råd om hur man klarar av Wood Valley (skolan) och vem hon kanske kunde bli kompis med (tjejen med glasögon på engelskan). Med mera. Jessie är sunt skeptisk till en början, men det blir rätt uppenbart att SN inte bara vill sätta dit henne eller luras. De börjar mejla och im:a mer och mer. Och som de im:ar!

I verkligheten skulle förmodligen det här sättet att träffa sin nya kompis eller möjligen kille aldrig någonsin hända? Det ÄR ju väldigt långsökt och klurigt. Samtidigt, gud så mysigt!! Jag älsk-älskar Jessies och SNs konversationer, och så fort jag kommit till slutet och upplösningen bläddrar jag tillbaka och läser om dem allihop med facit i hand. (Jag var 99% säker på killen, okej?)
”Tell me three things” är verkligen en perfekt feelgood- YA. Jättefina karaktärer, så bra dialog överallt och även i mejlandet / im:andet som annars kan bli ett jobbigt litterärt grepp eller bara högtravande. Dock inte här. Inga ”Bästa Beatrice”. En massa korta, kärnfulla repliker, och så många fina interna grejer som byggs upp mellan dem. Jag blir bara helt kär i den här boken, och alla som är med i den.
Känslan efteråt: vill skriva fan fiction för det får inte vara sluuuut, det måste komma meeeer!
Mycket, mycket bra känsla ju. Trots allt. Även om jag velat läsa minst 100 sidor till om Jessie och SN.

(För Stockholms-läsare: den finns på bibblan. Snart. Ska bara bläddra lite mer innan jag lämnar tillbaka.)

5 kommentarer
02/05 2016
11:30

Klar med Jeanette Wintersons ”Tidsklyftan”, och det till ett rätt så nollställt jaha? Jag trodde ju att jag skulle älska den här romanen. Så förvånad nu.
Kanske beror det uteblivna fyrverkeriet på att jag inte har läst ”En vintersaga” som är förlagan. Det här är alltså en del i ett Shakespeare-projekt där hans pjäser skrivs om av moderna författare, och ”Tidsklyftan” följer pjäsen men allt utspelas i nutid i London. Man får ett referat av pjäsen i början, men det räcker kanske inte då jag inte har något eget förhållande till den. Ja, eller, jag vet inte. Det blev iallafall mycket mindre känslor än jag trodde.
Jeanette Winterson!
VA?!
Så kan det gå.

Kommentera
29/04 2016
14:04

Senaste dagarna har jag varit på en västerbottnisk inlandsturné och träffat mellan- och högstadieelever i Lycksele, Vilhelmina och Dorotea. Såna innebär ofta ganska tråkiga kvällar på hotell, och den här gången även en del transporter mellan orterna. Jag trodde jag skulle läsa massor, allra minst avsluta Jeanette Wintersons nya ”Tidsklyftan”. Men så dog Prince, och jag blev besatt av honom. Eller nybesatt. För jag lyssnade väääldigt mycket på honom när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Sen blev han mer experimentell och jag tappade bort honom. Nu när han dog och jag började läsa Prince-texter, kolla klipp, läsa ännu fler texter, då kom allt tillbaka och ja, jag är verkligen precis som alla andra i den här fina minnestexten av Niklas Elmér. Alla Prince-klipp och texter funkade som en madeleinekaka för mig med.

Min morgonrutin på den här resan har varit att gå in på youtube och kolla vilka nya konsertklipp som har dykt upp under natten. Jag har valt ut ett av dem, eller kört en repris på den akustiska spelningen i Webster hall för den är så himla bra, och i den känslan har jag sen knallat iväg till dagens skola eller bibliotek.
Tyvärr har ingen frågat mig om favoritartist den här gången. Den frågan kommer annars rätt ofta på just mellanstadiet, och nu skulle jag ju utan tvekan ha vetat vilken jag skulle välja. Även fått chansen att berätta lite om detta musikaliska och sceniska geni. Men icke. Måste därför ta chansen att lägga ut texten här.

Hur det har gått med ”Tidsklyftan” då? Nä, inte så bra. Står fortfarande och stampar i mitten. Häromdagen läste jag en sida där Winterson fick in både MILFs och World of warcraft, och det kändes så jäkla sökt och ”creddig vuxenförfattare ska visa att hon minsann hänger med”. Huuu. Eller som Prince missnöjt skulle ha uttryckt sig i Webster hall-klippet: hm, hm.
Se det förresten, det är 8 minuter långt, bara hittar, och bara fantastiskt. Vill man höra ett coolt Prince-minne, då finns Jimmy Fallons från en pingismatch. 9 minuter långt, och avslutningen är 5+.

Mission achieved. Thank you. Och tack Lycksele, Vilhelmina och Dorotea för bra besök!

Kommentera