Bokhora.se

21/04 2017
12:06

En gotiskinspirerad roman. Eller för mig ett stort frågetecken. Jag förstår inte ”Wink Poppy Midnight” och dess storhet. Först tar det halva boken innan något händer. Alla är så klyschiga. Det är manic pixie dream girls och alla möjliga såna varianter och saker som att älska picknickar i regn, vara mystiska, obeskrivligt vackra, med mera. När handlingen väl kommer igång, så nja, det hjälper ändå inte.
Är det jag som inte fattar att det är en saga (typ? eller?), eller är det faktiskt bara tråkigt?

Mvh Vad är grejen?

Kommentera
20/04 2017
8:24

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturDet är vår, det är torsdag, det är nytt avsnitt av Bladen brinner!

Vad sägs om Pija Lindenbaum som berättar hur hon alltid funderat på att lägga av med bokskapandet och göra något annat?

Eller killar som hatar att läsa?
Jag skrev ju om det för ett tag sen, och vår diskussion i podden kretsar kring samma tema. Vi är lite trötta på allt fokus på dessa killar, och det lilla lilla fokuset på tjejer som antingen hatar att läsa, eller på gruppen (både killar och tjejer) som faktiskt älskar att läsa.

Christina Lindström (”Hälsningar från havets botten”, ”Jack” och nu senast ”Hugo och kepskampen”) råkar ha skrivit flera manliga huvudpersoner och det passar ju perfekt för det råkar vara ganska mycket fokus på killar i det här avsnittet.

2 kommentarer
14/04 2017
8:30

teirPhilip Teir har kommit med en ny roman! ”Så här upphör världen”. Har ni sett? Jag gillade hans förra ”Vinterkriget” massor, så när jag läste katalogerna och såg att en ny var på gång var det med ett förtjust ‘åh!’. Och nu har jag läst den, och jag tycker någonting, och det är något bra, men jag vet inte riktigt exakt vad än.
Flummigt.
Men ett som är säkert är att det inte är samma omedelbara storälsk som med ”Vinterkriget”. Den hade så många grejer som var direkt för mig, och ”Så här upphör världen” har också det, fast den är mer stillsam. Och stillsam är ju verkligen en intrig jag vanligtvis uppskattar och det gör jag här med, men … Ni ser, det är ett sånt velande kring omdömet ‘den är bra’.

Men för att gå till början. ”Så här upphör världen” handlar om Erik och Julia som med sina två tweeniebarn ska tillbringa ett långt sommarlov i Julias föräldrars sommarstuga några timmar från Helsingfors. Hon var där varje sommar när hon var liten, men nu var det flera år sen någon besökte stugan senast. Under denna maxade, vilsamma långledighet är tanken att Julia ska börja skriva på sin nya bok och Erik ska bara ha ledigt och typ fiska och göra såna grejer med barnen. Ge dem ett fint, gammaldags sommarlov utan så mycket uppkoppling. Fast problem tillstöter såklart direkt. När gör det inte det? Yttre händelser, grannar, andra släktingar som dyker upp. Den lilla kärnfamiljen på semester får det inte så isolerat och stillsamt som det var tänkt. Och ändå är detta alltså en roman som i ganska mycket lunkar på i väldigt loj takt, precis som en lång semester på samma plats brukar göra. Små, små förskjutningar varje dag mot något man kanske inte alltid är nöjd med, men det som bara händer. Först dricker man vin till middagen. Sen tar man ett glas på eftermiddagen också. Och sen börjar man redan på lunchen. Hur bestämde man sig för att gå runt och vara lullig hela dagen? Nej, det gjorde man aldrig, det bara blev så. Nu är det även större teman än vinboxande i boken, men det är den där känslan av att så många saker bara har rullat på och ingen sa stopp medan tid fanns för ingen tänkte riktigt på det.

Jag tycker ju Philip Teir skriver så skickligt. Allt är väldigt samtida och fingret i luften för hur ett sånt här lyckat, väletablerat par från Helsingfors kan vara, tänka och vad de kan råka ut för eller se som problem i samhället eller i ett förhållande. Han skapar fina karaktärer som får djup trots att den här boken innehåller en rad perspektiv. Ingen känns överhastad eller misslyckad, alla etablerar sig. Dialogen är bra. Ungarna är bra. Jamen, allt är bra. Det är bara jag som ändå känner ett litet ‘men?’ flyga omkring, och inte kan förklara exakt vad det beror på. Mina förväntningar från ”Vinterkriget” och dess breda, direkta anslag kanske? Åh, jag vet inte. Läs själva så kan vi jämföra åsikter? Och OBS, jag gillar den! Mycket!

2 kommentarer
10/04 2017
8:25

1273bd_6c4713f65ea44c5a953298a4a5cc7555~mv2Vilken helg det har varit. Jag och Lisa satte ihop en lista med böcker som passar för barn och ungdomar i olika åldrar om man vill läsa för att försöka bearbeta, förstå, reflektera, hitta en samtalsöppning kring det fruktansvärda som hände i Stockholm i fredags.

De här råden från BRIS om hur man kan prata med barn om händelsen, och om de hemska bilder de kanske snubblat över i sociala medier, är också väldigt bra.

(Den fina bilden är från boken ”Ninna och sjukhusfåglarna” av Matilda Ruta. Ett av tipsen i listan.)

Kommentera
07/04 2017
10:36

Just efter jag skrivit att jag hade läst så pyttelite senaste tiden gick jag in i en dygnslång bokkoma. Avslutade ju ”So sad today” och fortsatte med ”Blybröllop” av Sara Paborn.
Den var fnissig! Handlar om en kvinnlig bibliotekarie, Irene, som har ett par år kvar till pensionen och lever ett väldigt inrutat liv tillsammans med sin man Horst. De har varit gifta länge, har två vuxna barn, allt verkar stabilt och bra. Bara det att Irene är så satans less på Horst, och man förstår verkligen varför för han är neggig, självisk, tråkig, snål och skitjobbig i största allmänhet. Det går som inte att skilja sig från honom heller för då kommer deras livslånga snedfördelade ekonomi göra det nya ensamstående livet jättejobbigt för henne.
Men då trillar hon över idén att döda honom. Med bly. Hmm.

Man vet alltså redan från början att hon lyckats, så historien handlar om hur hon går till väga. Den är bitsk och rolig, och blir extra rolig för alla som gillar böcker och bibliotek. Horst är en sån som tror på fakta. Allt måste vara vetenskap. Känslor och hittepå är inget att komma dragande med och Irenes gamla romaner är bara en skrymmande pappersåtervinning. Med mera. Man sympatiserar verkligen inte med honom.
Jag fnissar också åt Irenes mer och mer antika framtoning på sitt jobb. En kund kommer in och frågar var de har deckarna, och hon viftar inåt bibblan och svarar ungefär ”överallt, det är allt vi har”. Den nya chefen vill starta en karaokehörna för att locka en ny kundgrupp. Med mera. Allt är så samtida.
Om ni brukar fnissa åt Jenny Lindhs spalt i DN Boklördag, då är bibliotekarien Irene ett hett tips!

3 kommentarer
06/04 2017
8:59

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturIt’s your lucky day = nytt fullspäckat avsnitt av Bladen brinner!

Jag får först nörda in på ett av mina stora favoritämnen som är location, location, location. Alltså, plats. Spelar det någon roll var böcker utspelar sig? Jag och Ann-Helén Laestadius, som vann Augustpriset för sin ”Tio över ett”, svarar ett rungande GUD, JA! på den frågan. Så kommer vi ju båda från Norrbotten också, och kunde aldrig läsa om våra hemorter Kiruna, Soppero eller Luleå när vi var små. Vi var helt svältfödda på att få känna igen miljöer.
Min poddkollega Lisa däremot? Från Småland. Typ nästgårds med Emil i Lönneberga. Och hon tänker aldrig på plats. Jag har en teori om varför.

Nästa ämne är allt som är svårt att rita. Vi har nämligen frågat alla illustratörer vi träffat i podden om vad de helst undviker. Hör de rafflande svaren! För att fortsätta på ämnet skaparångest blir det också ett samtal med illustratören Marcus Gunnar Pettersson om det. Ett kaffespill fick en oväntad och positiv inverkan på hans skaparkris. (Och om någon tror att vi av misstag intervjuat Per Gustavsson en gång till, så, nej, men de har så sjukt lika röster!)

Podden hittas här och på alla vanliga platser.

PS. Läste ju Ann-Helén Laestadius böcker tidigare i våras och fick sån hemlängtan. Excellent platsskrivande där.

Kommentera
05/04 2017
14:50

Det är en hektisk vecka i barnboksvärlden nu med alla stora priser och nomineringar.

1) Astrid Lindgren Memorial Award, eller Alma-priset om man vill uttrycka sig lite snabbare. Igår fick vi veta att den tyska illustratören och bilderboksförfattaren Wolf Erlbruch är årets vinnare. Grattis till honom!

Jag läste en bra tweet av Expressens Gunilla Brodrej i samband med presskonferensen:
”Idag tillkännages vilken barnboksförfattare som ska få vara med i SVT:s litteraturprogram Babel i år.”
Helt sant.

2) Och så har vi fått veta vilka som är nominerade till Nordiska rådets pris för barn&ungdomslitteratur.
Har ni missat det? Jag med! Fastän jag var in bara häromveckan och kollade när årets namn skulle komma. Nordiska rådet är väldigt stort och fint, och med en prissumma på 350 000 danska kronor blir det ett av de allra största litteraturprisen. Borde höras mer om det ju!
Iallafall, från Sverige är Ulf Stark och Linde Bondestam nominerade för ”Djur som ingen sett utom vi” (det är en bok som blir prisad till höger och vänster!) och Elin Bengtsson med ”Ormbunkslandet”.
Alla nominerade hittas här.

Om man vill lyssna på en sprillans färsk intervju med Ulf Stark – kolla här för 12 rappa minuter och här för 23 längre minuter.

Kommentera
03/04 2017
15:43

Avslutade ändå ”So sad today”. Lena Dunham hade blurbat på baksidan, sagt att det var årets bästa bok. Det tycker inte jag. Här och där bra / roliga oneliners, men stort njaaa som helhet. Iallafall i min fas i livet.

Den essä jag gillade bäst var där Melissa Broder svarade på en enkät som skulle visa om man var beroende av internet. Det kan man säga att hon var, ja. Den essä jag gillade minst var den som handlade om hennes vurm för kräksex, alltså att ha sex med någon som kräks. Hoppade ganska raskt över den.

Kommentera
01/04 2017
19:03

Senaste månaden har jag läst så pyttelite så pyttelite pga eget skrivande och massa jobb och gud vet allt. Så kan det bli vissa perioder. Hur som helst, idag när jag åkte t/r till Friskis för att träna började jag på den hypade ”So sad today” av Melissa Broder.
Eller förresten, är den hypad eller bara omtalad? Tycker då jag har sett den skymta förbi flera gånger.
Oh well. Jag hann 78 sidor i denna samling av personliga essäer, och vetetusan alltså. Det här kanske inte är min bästa tajming att läsa om någon amerikansk intellektuell 30+ kvinna som lever ut sitt liv genom diverse beroenden, ätstörningar och sex i NY och LA. Ska det här säga något om eller till mig? Vad? Hittills har jag inte fattat det. Känns mest som att jag har läst samma sak tjugo gånger förr. Andra kvinnor och andra städer, men tonen, stilen och temat är desamma.
Jag ska träna imorgon också, så den får en chans till.

Kommentera
23/03 2017
16:17

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturDet är en bra torsdag = nytt avsnitt av Bladen brinner.

I det här fokuserar vi på saker vi känner väldigt starkt för. Det betyder att Lisa gör ett reportage om den undanskuffade och nedvärderade genren hästböcker, och att jag får pröva på att läsa en hästbok; ”Millan” av Pia Hagmar. Min kanske femte, sjätte hästbok totalt i livet? Det var intressant!
Och tänk om man efter lyssningen vill ha en lång lista på hästböcker för att man blev så peppad att läsa mer? Men of course, varsågod. Go crazy.

Mitt största bidrag till veckans avsnitt var att åka till Lidingö-bibblan och ha ett fantastiskt samtal med Ulf Stark om att vara en skapande människa under lång tid. Hur förändras kreativiteten när man har gett ut böcker sen 1963?
Jag hoppas att det fantastiska hörs i podden, för jag hade lätt kunnat fortsätta prata med honom i tre timmar till. Hela vårt samtal kom inte med i avsnittet, men det finns en längre bit på sajten.

Och nu säger jag det, jag tycker vi har haft en himla stark vår med flera jättebra avsnitt, och det här är verkligen ett sånt. LYSSNA!
Podden finns här eller på alla vanliga poddställen.

1 kommentar