Bokhora.se

16/10 2017
20:36

Har ni sett filmen ”Hallå hallå” av Maria Blom?
Den är en högtidsstund för oss som gillar skildringar av helt vanliga liv för helt vanliga människor i en svensk småstad (eller i en svensk storstad, spelar roll). Så dramatiskt och rörande och så himla bra i all sin enkelhet.

Nu har jag nog precis hittat en slags litterär ”Hallå hallå” i romanen ”Vi faller” av Anna Platt. Eller klassas den som en novellsamling? Man kan likna den vid ”Short cuts” för det handlar om fem människor som är löst ihopkopplade i Linköping 1992. Det börjar med en JAS-pilot, och sen går det vidare från honom, svänger ut och svänger in. Mycket snyggt. Och mycket berörande, alla de här vanliga människorna i olika åldrar och med olika prövningar bakom eller framför sig.
So very Maria Blom. En enkel liten bok bara. Den gör inget större väsen av sig och ändå river den upp himmel och jord.

Och att Anna Platt är debutant? Det är ju skitfuskigt.

1 kommentar
13/10 2017
10:12

Och det var då en pärs. Hade så svårt för denna fransos. Så svårt!

Det som störde mig var:
1) Greppet att systern har en jättejättelång och helt orealistiskt utläggning med en massa utvikningar när hon ska berätta om broderns våldtäkt för sin man. Jag kände bara ”eller hur?!” om hela det. Som om hon skulle ha förklarat så mycket och så utförligt? Som om maken skulle ha idats lyssna på det? Knappast.
2) Systerns talspråk. Det kan vara det absolut värsta stilgrepp jag vet. Han kolla på mig och sen sjappa vi och då tappa han väskan. Den stilen. Jag bara ryser. Dessutom tycker jag i uttryck och formuleringar att hon låter som typ sextio, men i själva verket är hon väl trettio, trettiofem? Allt är jobbigt med det där talspråket.
3) Att Edouard Louis själv på den korta tid han umgicks med Reda skulle ha fått reda på så mycket om honom, hans familj och deras situation, hur Redas pappa känt sig i den och den situationen. Eh? Nej?

Vi var lite manfall just den här träffen, men av tre närvarande var det en som gillade vissa bitar (hen som valt boken) och så var vi två som inte alls uppskattade.
Så var det med den saken.

Meanwhile back at the farm har jag pratat om ”Lögneras träd” med alla jag träffar. Det är en bra bok!

5 kommentarer
12/10 2017
18:18

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturVarannan torsdag är ju igång igen för hösten, och idag är en sådan!

Bladen brinner avsnitt 19 handlar om det finfina ämnet helt vanlig vardag, eller om att gå från sådan till skräck.
Johan Rundberg har gjort just det. Han har tidigare skrivit tex ”Kärlekspizzan” och ”Knockad Romeo”, men i nya boken ”Vålnadens röst” handlar det om skräck på en filminspelning. Fast det är med en rejäl vardagsdos, så alla som gillat Movits kommer tycka om Sebbe och gänget i ”Vålnadens röst”.

Gunilla Bergström berättar hur hon tänkt när hon har skapat Alfons, och om sina tankar angående collageteknik och bildvärldar versus text.

Jag är faktiskt också med på ett hörn som författare till ”Karta för förälskade & andra vilsna”. Jojo.

Man kan lyssana på sajten och givetvis på alla vanliga poddställen. Do it!

Kommentera
10/10 2017
8:30

IMG_2089Jag har skrivit en ny bok! Den heter ”Karta för förälskade & andra vilsna”, och handlar om Julia och Rasmus som precis har gått ut nian och firar sommarlov på Dalarö utanför Stockholm. De känner inte alls varandra från början, men så fort de träffas råkar de börja prata om exakt rätt saker och känslor uppstår. Svårigheter också, för Julia har redan en pojkvän.

Förutom pirr och komplikationer och sommarlov är det rätt mycket läsning, böcker och skapande. Julia är en sån som läser jämt, och som gillar att hänga på biblos. Rasmus ritar, och han ska börja ett estetprogram på gymnasiet till hösten.

Jag lottar ut ett litet kit nu. Förutom ett ex av Kartan och en sån tygpåse är det också ”Lilla ångestboken” av Linda Skugge och ”Jag ger dig solen” av Jandy Nelson. De här två böckerna är inte bara himla bra, utan också viktiga i handlingen.
För att kunna vinna handlar det om bibliotek. Berätta något bra om ett sånt – kan vara om ditt favoritbibliotek, någon trevlig grej som hänt där, ett biblobesök du minns, eller något biblo du vill besöka i framtiden. Ämnet är fritt och stort!
Svaret mejlar du antingen till johannal@bokhora.se eller så kan du svara i kommentarerna på mitt instagram där jag heter @joalik. Du har till torsdag 12 okt klockan 18 på dig.

Kommentera
08/10 2017
8:00

Man vill ha Frankie Landau-Banks, men man får en … heisthistoria?
Det är tråkigt när folk reccar en bok och det är uppenbart att deras invändningar beror på att de ville läsa något helt annat. En annan genre, en annan stil. Nu blir det precis en sån tråkig recce av mig.

”Fejk” av E Lockhart.
Alltså the E Lockhart som har skrivit den feministiska Frankie Landau-Banks.
Det var tider, det, för efter den kom ”We were liars”, en psykologisk spänningsroman som var underhållande och så, men som jag inte har tänkt på ett jota efteråt. Nu kommer ”Fejk” som är en heist / svindlar / action-berättelse. En otroligt snabb historia som berättas bakifrån med flykter och försvinnanden och förväxlingar och manipulation och våld och allt möjligt. Man fattar ju av förklarliga skäl inte så mycket i starten – eftersom det går baklänges – men allt ska väl rätas ut i sinom tid. Och det gör det nog, kanske, men jag inser att jag efter typ det sjunde identitets / scenario-bytet släpper försöken att hänga med i alla svängar. Då läste jag ändå hela boken i en enda sittning på en tågresa, så det var goda förutsättningar för fokus.

Mitt problem är att jag inte förstår vitsen med ”Fejk”. Vad landar allt i? Och varför? Vad ska jag ha den här berättelsen till? Jag menar på ett högre plan nu. Även om man lyckas hänga med hela vägen och fatta allting, varför? Hur kommer det sig att E Lockharts författarskap har tagit en sån här vändning? Varför kommer det inte mer smartness? I ”Fejk” hittar jag bara coola tricks och sånt som är fint för ögat, men under det? Det finns ju som ingenting där. Jag var ju ute efter mycket mer substans och någon slags mening.

Ett kort omdöme skulle kunna bli så här: om du inte har läst något av E Lockhart förut, då är ”Fejk” en underhållande och cool historia med högt tempo och många vändningar.
Vi andra som har Frankie i kärt minne, vi får fortsätta vänta på något liknande.

6 kommentarer
05/10 2017
13:18

2017 går Nobelpriset i litteratur till Kazuo Ishiguro.

Jag har läst! För en gång skull! ”Återstoden av dagen”, men det var flera flera år sen. Har ni läst? Åsikter om årets val?

4 kommentarer
05/10 2017
11:18

Jag vet att vi ska fokusera helt och hållet på Nobelpriset i litteratur idag, men JAG tänker som besatt på kulturmannen tillika sol- och våraren i Cecilia Gyllenhammars ”Sängkammartjyven”. Läste den här romanen i måndags, och har sen dess gått runt med en gnagande känsla av att jag vet preciiiis vem han är – men jag kommer bara inte på det.
Det kan ju såklart också vara så att själva händelsen är sann, det har hon sagt i media, men att karaktären är hopdiktad.
Nej, jag vet inte.
Men jag kan inte sluta leta efter potentiella kandidater. Kulturman som kulturman liksom, denna Nobelpris-dag.

1 kommentar
03/10 2017
18:42

Mer från bokmässan. Jag var med i ett SKAM-seminarium på söndagen och hej hopp, det filmades av UR Samtiden. Man kan se det här!
Vi var fyra ungdomsförfattare (jag, Maria Frensborg, Moa Herngren och norska Nina Gröntvedt) som fick diskutera vad som är så speciellt med serien och hur den har påverkat våra nya böcker. Tara Moshizi ledde.

Kommentera
03/10 2017
16:34

Här kommer ett tips som jag inte hunnit kolla upp än, men jag blev alldeles uppspelt bara av att höra att den ens existerar: Tidskriften KLASS.

”Tidskriften KLASS startades 2015 och har som ambition att lyfta fram arbetarlitteratur och litteratur med klassperspektiv. Genom reportage, kritik, samtal och debatt hoppas tidningen att kunna föra fram viktiga frågor och litteratur i ljuset. Klass ger klassamhället ansikten!”

Vilket mumma!

1 kommentar
03/10 2017
11:26

IMG_2075Denna bokmässa … Jag kan börja med att visa min shopping och berätta att alla böcker utom den översta införskaffades lördag eftermiddag när jag i godan ro strosade runt på mässan och tittade och småpratade med några förlag.
Lördag eftermiddag!
Vanligtvis är det en tidpunkt jag skyr mässgolvet för att det är så fullproppat med folk. I år var det ju inte det, både pga all diskussion i förväg om de som fick utställningsplats och även det som pågick utanför på just lördagen i form av nazistdemonstration.
Nu när besökssiffrorna presenterades så hade publiktappet varit stort på lördag, men jag tycker det tappet kändes hela tiden. Det var luftigare i år. Många förlag vittnar om ekonomiska förluster, speciellt de små.

Bland författare har det ju varit flera och ibland hätska diskussioner om det mest rätta var att bojkotta eller att delta, och jag tycker Patrik Lundbergs krönika lyfter mina tankar så precist. Som barn&ung-författare är torsdag och fredag ens mest hektiska dagar vad gäller framträdanden. De är den största samlingsplatsen för lärare och bibliotekarier, och för dessa typer av samtal om demokrati och mångfald och hur de går in i kultur och läsande. Det finns ingen motsvarighet till dem, och jag tycker det är superviktigt att medverkan för b&u blir just såna samtal och inte bara ”författare X läser högt ur sin senaste bilderbok i sagorummet” som var fallet på de alternativa mässorna.
Med det sagt, jag deltog på den vanliga bokmässan. Och det var speciellt i år. Alla pratade om det som pågick utanför, det var en orolig stämning inför lördagen, en lättnad efteråt när det inte blev några våldsamma sammandrabbningar. Men det var verkligen nazisterna som präglade hela mässan. Pengar är ju onekligen ett kraftfullt språk så förhoppningsvis tar bokmässans ledning med sig årets resultat i planeringen och hanteringen av nästa års mässa.

5 kommentarer