Bokhora.se

24/05 2015
16:11

Den här texten av Jan Gradvall är så bra. Handlar om arbetsvillkoren och lönerna för att skriva och publicera sig i tidningar. I korthet: mycket gratisarbete eller att skriva för låga arvoden som inte höjts på trettio år. Ska man ha råd med det behövs ofta finansiell uppbackning. Under lång tid.
Gradvall hänvisar till intervju han gjorde med Caitlin Moran. Den läste jag också.

1 kommentar
24/05 2015
15:40

Jag har inte kommit så långt i ”All my puny sorrows” av Miriam Toews, kanske 40 sidor, men åh, det känns lovande! Lånade efter tips från Camilla (före detta Läsdagboken men nu bloggar hon inte längre), som hade läst och gillat och trodde att jag också skulle. Rätt gissat!!

Längre rapport följer snart.

Kommentera
19/05 2015
21:50

När jag tänker på författare som varumärken, då tänker jag enbart på kvinnliga författare, och i princip enbart på några specifika deckardrottningar. Såna författare som är väldigt öppna med hur de jobbar för att sälja böcker, att de vill sälja, och att de finns på olika plattformar med uttalat syfte att, osv. Hela deras liv ingår liksom i deras varumärke som författare.
Jag kommer inte på en enda manlig som har fört en sån här diskussion?
Eller förresten, Mons Kallentoft. Han var tydlig när han bytte genre från sina tidiga böcker som fick cred men sålde för lite, och därför började han skriva deckare. Efter det har jag inte hört honom prata om ämnet. Det är liksom aldrig en fråga i hans intervjuer? Inte heller ställs den till Jens Lapidus, Håkan Östlundh, Christoffer Carlsson, med flera. Men Camilla Läckberg får ju jämt prata om det.
Nu kanske hon själv vill det, jag har ingen aning, men är det en slump med könsskillnaderna?

Jag är helt övertygad att även manliga författare tänker på sina försäljningssiffror och hur man kan förbättra dem. Det gör alla författare, trust me. Ingen publicerar en bok och skiter i om den säljer eller ej, alla vill nå ut. Sen är det väl fortfarande så att det är finast om boken säljer galet mycket helt av sig själv utan någon som helst reklam, precis som att det är finast att komma på sina idéer utan minsta påverkan från andra.
Båda dessa föreställningar är myter.

12 kommentarer
18/05 2015
11:48

Med anledning av Ebba Witt-Brattströms text i DN idag, så vassego, här är Claus Elholm Andersens avhandling ”På vakt ska man vara” om Knausgårds ”Min kamp”. (Länk till hela längst ner på den sidan.)

Det var så lite så!

Kommentera
18/05 2015
10:51

IMG_1782Ursäkta, vad trist och oengagerad min Kristi Himmelsfärdsläsning har varit.

”Lycke” av Mikaela Bley. En deckardebut. Helt okej om man gillar Jungstedt, Sarenbrant, Läckberg och liknande. Jag tycker de är så tråkiga. Jag skummade.

”Huset vid havet” av Hans Olav Lahlum. Läste halva och gav upp. Det stora problemet är allt som rör tid.
1) Den handlar om två 18-åringar, en kille och en tjej, som är ihop och åker några dagar till killens pappas nya hus på en avlägsen plats i norra Norge. Dessa 18-åringar låter som torra 38-åringar när de pratar, och de tänker och beter sig väldigt ofta som såna också. Stort gehörs- och trovärdighetsproblem.
2) Historien känns som något ur en bok för, jag vet inte, 10-åringar. Det finns givetvis ett spännande mysterium i det gamla huset, och det börjar paret undersöka direkt.
3) Tiden är uttalat 2012, men det känns också så flytande. Hade lika gärna kunnat vara 1978.
Så alltså, exakt alla aspekter av tid är fel här och det gör att inget känns bra eller rätt. Jag retar mig bara på allt. Även på kapitelrubrikerna – för övrigt en till grej som är så barnbok. Varför döpa dem till ”En lätt förvirrad frukost” eller ”En tankeväckande artikel på nätet”? Det känns som att jag läser ett artikelreferat och inte skönlitteratur. Jag kommer ju att fatta precis hur frukosten är av de kommande tre-fyra sidorna, så jag behöver inte denna sakliga, fullkomligt opoetiska och humorbefriade upplysning i förhand. 10-åringar behöver kanske ett sånt lässtöd, men inte ungdomar och uppåt.

”Snödrottningen” av Michael Cunningham. Läste hela, men oengagerat och skummigt. Cunninghams senaste ”Innan natten faller” gillade jag mycket, men i ”Snödrottningen” får han aldrig riktigt till historien trots att den handlar om två intressanta bröder, Brooklyn på 90-talet innan gentrifieringen riktigt tagit fart, och hela bokstämningen är sådär allmänt Cunningham-trevlig med mycket kultur. Jag nådde ändå sista raden med känslan av att boken inte hade börjat på riktigt än.

 

3 kommentarer
14/05 2015
12:37

Om man älskar Curtis Sittenfelds ”Prep” / ”I en klass för sig” vill man kanske läsa de här fyra texterna om vad den betytt. 10 år sen den kom ut nu.
Den här artikeln had me at ”Prep” men också pga att Emily Gould är en av de fyra.

Kommentera
14/05 2015
9:19

Två favoriter har kommit ut i svensk översättning.

Pocket: Erlend Loes ”Inventering” (som heter ”Vareopptellling” på norska) om den misslyckade poeten Nina Faber. Den är väldigt rolig på det typiskt Loe-iga sättet.

Inbunden: E. Lockharts ”Den ökända historien om Frankie Landau-Banks” (som heter ”The disreputable history of FLB” på engelska). Feminism på en prep-skola? Ja tack! 

Kommentera
13/05 2015
12:16

På bokmässan i september är det dags för mig att sluta som läsambassadör, och en ny att ta vid för perioden 2015-2017. Har du förslag på vilken författare, illustratör eller tecknare det skulle kunna vara? Läs mer om uppdraget och nominera här! Fram till 1 juni kan man skicka in sina förslag.

Kommentera
13/05 2015
9:07

13058313_O_1I essäsamlingen ”Själens Amerika” av Knausgård heter den sista essän ”Dit litteraturen inte når” och det är en så otroligt bra och fin och sann beskrivning av vad skrivande är, hela processen från början till slut, och vilken roll samarbete har. Främst det med redaktören på förlaget, Knausgård hyllar dem, och berättar om sin egen redaktör som han har arbetat med i arton år. (Jag har lärt mig av mina norska författarkompisar att ”redaktör” i Norge är ungefär lika med redaktör och förläggare här i Sverige. Knaus säger tex att hans redaktör antar manus, och i Sverige är det förläggaren som gör det.)

Knaus försöker förklara vad han och hans redaktör gör. Han kan inte riktigt. De pratar väldigt mycket. Mer? Ja … Det är omöjligt att sätta precisa ord på processen, men ändå är den ovärderlig. Utan denne redaktör, inga böcker.

Han skriver också om samarbete i en större form – allt man läser av andra, samtal man har med andra skrivande eller skapande människor, hur de osynligt formar eller skjutsar en i en viss riktning. Skrivande är inte ett ensamt arbete. Exakt, exakt!, tänker jag. Och så tänker jag om hela essän, skulle vilja citera varenda mening. Den är bland det bästa jag har läst om vad det är att skriva och hur det går till. Framförallt hyllningen till redaktören och vad som händer med texten då – exakt, exakt! Alla de meningarna vill jag verkligen citera. Jag är också så tacksam för all skjuts, hjälp, förtroende, litteraturpushar, allmänna samtal och allt annat oförklarbart jag har fått av mina förläggare och redaktörer under åren. Utan dem, inga böcker. True story.

1 kommentar
10/05 2015
19:43

Jag kände mig träffad av Noochies kommentar på Jokos inlägg om att bota lässvackor. Hen skrev:

”Överhuvudtaget gäller minsta motståndets lag, det viktiga är att få en eller ett par titlar under bältet, sedan kan man lyfta blicken och på nytt ta sikte mot det där ”Läsa alla nobelpristagare”-projektet som antagligen gjorde att du hamnade i lässvackan till att börja med. :-)”

I mitt fall är det inga Nobel-pristagare som gjort att jag inte läst senaste veckan, utan Elena Ferrante. Sen jag fick veta att hela första boken är rätt seg men att den tar sig i slutet, och att andra boken är mycket bättre direkt, har jag tänkt plåga och snabba mig igenom ettan bara för att ha det gjort och sen kunna fortsätta med den trevligare tvåan.
Jag tog tex med ettan som enda bok i veckan när jag skulle tillbringa en massa timmar på tåg. Men läste jag en ynka skönlitterär rad? Svar nej. Jag var visserligen både trött och / eller lite åksjuk, men inte hela tiden. Jag hade kunnat läsa. Om det inte varit för att Ferrante är så himla trist.

Kommentera