Bokhora.se

21/07 2016
8:25

Det här missade vi igår, men idag blev jag (tack vare fb-memory) påmind om att den 20 juli är bokhoras födelsedag. I år är det TIO ÅR sen vi startade bloggen.
Fattar ni?! TIO ÅR! Visst är det mycket?
Och visst känns det både jättejättelänge sen och ändå rätt nyss? Så otroligt mycket som har hänt för oss på dessa tio år, och så otroligt mycket som har hänt med internetz, bloggar och bokvärlden. Her-re-gud!
Den enklaste sammanfattningen av typ allt bokhora-relaterat är: det hade vi aldrig kunnat föreställa oss.
När vi började hade vi inga andra ambitioner än att det skulle vara kul att skriva om böcker, och kanske kommer typ tio andra personer vilja läsa det, vi får väl se, litteratur som bloggämne är ju ganska smalt. Så körde vi igång, och tio förväntade läsare blev snabbt hundra, och sen tusen och … på den vägen är det. HURRA för det och TACK till alla som läser och kommenterar!!

6 kommentarer
20/07 2016
10:11

Jag är inne i en poddperiod för tillfället, och senaste Lit up är med Stephanie Danler som skrev ”Sweetbitter”.
Jag tyckte blandat om den, men samtalet handlade rätt mycket om det jag uppskattade mest i boken; restaurangvärlden i USA med fokus på NY och lite LA. Tex om skillnaden mellan att vara servitris nu (ett karriärsyrke) eller för tio år sen (något man bara gjorde i väntan på sin riktiga karriär). Intressant samtal.

Kommentera
14/07 2016
14:07

bokpod-logoSenaste dagarna har jag plöjt tre avsnitt av norska Bokpod med Merethe Lindström, Agnes Ravatn och Edward Hoem.
Mycket klassiskt och enkelt upplägg; den norska författareliten blir intervjuad om sitt skrivande, böcker och liv. En gäst per avsnitt som är drygt en timme långt.
Jag älskar ju att höra om folks skrivprocesser och har hamnat i en norsk våg igen, så för mig är det helt perfekt. Hade läst böcker av Lindström och Agnes Ravatn innan lyssningen, men Edward Hoem kände jag bara till namnet. Intressant ändå! Jag kommer absolut plöja fler. Ska i detta nu låna Merethe Lindströms ”Ur vinterarkivet” på bibblan. Och så vidare, och så vidare.

Bonus: första gången jag tycker att en poddsignaturmelodi är jättebra, riktigt behaglig och så passande till sammanhanget. Speciellt den längre snutten som spelas i slutet. Samtalen lyckas alltid sluta i optimism och framåtanda, och så kommer den där sköna låten som pricken över i. Snyggt.

4 kommentarer
07/07 2016
11:00

IMG_1951Det här har jag tagit mig igenom senaste veckorna.
Jag börjar med den som inte är på bild, ”Astragal” av Albertine Sarrazin.
Den är fransk.
Det förklarar hela min reaktion. (Så intressant diskussion om fransk litteratur i kommentarerna på det inlägget, läs gärna.)
Blev aldrig riktigt fast, kände inte jättemycket, tyckte inte det var så speciellt även om det inte var dåligt. Det var bara en typisk fransk roman för mig helt enkelt. Jag och la France klickar inte litteraturmässigt.
Däremot lånade jag den på Kista-bibblan. Första besöket där, och vad fint det var! Och skitstort. Kista-bibblan blir det bästa med ”Astragal”.

Jag läser ett fåtal norska romaner i original per år, och varje gång tänker jag att jag vill göra det mycket mer. Älskar att få den direkta länken in i kulturen och landet utan att gå omvägen via en översättning. Det här beror ju antagligen på att jag är jätteförtjust i själva landet också, men ett livsmål ska verkligen bli att läsa mer på norska.
”Norsk sokkel” är än så länge oöversatt till svenska. En jättebra roman/novellsamling. Den är löst sammankopplad via karaktärerna. I första handlar det om en äldre kvinna, i den andra om hennes svärson, i den tredje om … och så vidare. Allt är vardag, vardag och ännu mer vardag. Gråa tisdagar när inte så mycket händer = min allra bästa romanintrig. Gillar man böcker utan stor action är Heidi Linde ett bra tips. På svenska finns ”Nu jävlar!” som jag läste för några år sen, också himla bra. För barn i mellanåldern har hon skrivit serien om Pym Pettersson. Och så nu ”Norsk sokkel”.
En skicklig sak i den är hur hon med lätthet täcker in långa tidsförlopp på kort tid. En normallång novell kan handla om tjugo-trettio år utan att det blir tungt eller överkonstruerat berättande. Suger åt mig det hantverket.
Om man har upptäckt Trude Marstein tror jag man kan gilla Heidi Linde också, eller vice versa.

Sista romanen i trojkan är den förhandshypade ”Sweetbitter” av Stephanie Danler. En historia som handlar om att komma som ung (22 år) till New York, att börja jobba på en fancy restaurang och hamna längst ner i servitris-rangordningen, och om en komplicerad relation med en farlig kille. Den sista komponenten där… jag är ju så överårig för den. Blir skitless på huvudpersonens fixering vid den farliga bartendern som alla snackar om, alla säger att hon ska hålla sig undan för han krossar hjärtan på rad, bla bla bla. Ni kan hela den historien, och den är likadan i ”Sweetbitter” som på alla andra ställen. Det är betydligt intressantare att läsa om restaurangvärlden.
Jag ger ”Sweetbitter” en svag 3:a, max. Det är exakt en sån bok som känns okej under tiden, men som jag redan har svårt att minnas fastän det var förrförra veckan jag läste.

3 kommentarer
30/06 2016
11:37

9781250098641Här kommer en högst oväntad åsikt från mig: jag tycker Nina LaCours och David Levithans gemensamma bok ”You know me well” är dålig. Hur kunde det hända? Båda är ju egentligen jättebra författare och jag har verkligen uppskattat deras tidigare verk, men här blir allt fel.

”You know me well” handlar om Katie och Mark som har suttit bredvid varandra på Calc-kursen i ett år, men inte pratat förrän de oväntat möts på ett Pride-party. Då! Då tar de igen förlorad tid med råge, och det är också vid det tillfället allt barkar utåt för mig. Genom hela boken säger och gör de saker som känns så märkliga, ej genomtänkta, inte i linje med deras person, för storslagna och/eller för drastiska. Jag fattar aldrig Katies och Marks ramar eller hur de är. De kan göra och säga exakt vad som helst? Sånt är aldrig bra, för ingen människa gör ju vad som helst. Alla har sina begränsningar, rädslor, utmaningar, finesser, etc. Men här är det bara att blåsa på. Det gränslösa beteendet i kombination med en handling som också lämnar en hel del övrigt att önska … En besvikelse, rent ut sagt. Den känns så slarvig. Det finns liksom tjugo luckor att fylla igen, men de orkade inte, ville inte, hann inte?

Rekommenderar istället Levithan och LaCour var för sig. ”Världens farligaste kyss” eller ”Inte vem som helst”.

2 kommentarer
22/06 2016
11:28

Favoritberättelser (tillsammans med tex roadtrips, sommarhus, internatskola): ung människa kommer till New York med en stor dröm om att lyckas men med ungefär 100 spänn på fickan och noll kontakter.
Hej ”Sweetbitter” av Stephanie Danler!

Huvudpersonen är Tess, året är 2006, hon är 22, har vaga planer vad hon ska göra i New York, men har fått tag i ett rum i Williamsburg (som just har börjat bli hippt), och strax därefter blir hon anställd som servitris på en finare restaurang vid Union Square. Fast inte riktigt som servitris-servitris då, hon börjar längst ner i rangordningen. Den som dukar av, fixar alla espressos, fyller på baren, fyller på gästernas vattenglas. Den som knappt har ett namn, bara kallas ”new girl” av alla de andra och får springa hela arbetspasset.
GUD så slitigt yrke. GUD vad jag är glad att jag inte är fattig och desperat i New York. Och samtidigt, GUD vad coolt om jag någon gång fått vara fattig och desperat i NY och äta frukosttoast med PB i mitt delade kök i Williamsburg.

Historien om den här boken är förresten också spännande och avundsvärd. Stephanie Danler jobbade som servitris på en finare restaurang i NY, en förläggare kom dit för att äta lunch (han var en stammis) och hon berättade att hon skrivit en bok. Han svarade artigt att hon kunde be agenten skicka in den, men till hans förvåning blev han hoookad på första sidan då han började läsa. Hips vips var det budrunda, och strax därefter var Stephanie Danler en före detta servitris som fått ett tvåbokskontrakt och en heeeeel massa pengar. HON LYCKADES I NEW YORK.

6 kommentarer
22/06 2016
11:07

15/06 2016
12:01

IMG_1944Har läst så himla bra, men så himla olika böcker senaste veckan.

Mhairi McFarlanes ”Who’s that girl?” är en fantastisk feelgood. Ja, fantastisk! Hon blir bättre för varje bok, och den här var så underbar om Edie Thompson. På grund av ett privat felsteg som spiller över i yrkeslivet måste hon lämna sin älskade tillvaro i London under några månader. Hon får istället ett uppdrag att spökskriva en jättekänd, jättesnygg manlig skådis biografi när han är på location i bådas hemstad Nottingham.
Jaja, redan där anar man ju, men skit i det, för ÄNDÅ, och HUR skrattigt och fnissigt och superfint är det inte under tiden? Jag älskar McFarlane! Tex alla små detaljer med skådisen med sitt vanligtvis stora Hollywood-iga skådisliv som Edie, en helt vanlig person, noterar. Man blir kär i allt och alla; humor, familjemedlemmar, popkulturreferenser, dialog, manliga skådisen, med mera, med mera.

En helt annan sorts bok är Suad Amirys ”Golda sov här”. Ett litterärt reportage om ett par vackra hus som ägdes av palestinska familjer men som fick lämnas i all hast när staten Israel bildades, eller under påföljande krig.
Jag hade inte hört talas om det här fenomenet förut, de palestinska husägarna som går runt med sina gamla husnycklar i fickan i fyrtio år, men efter läsningen känns det ju mer än lovligt dumt av mig. Klart man borde fatta att så fort det blir nya gränser så påverkas de som bodde där förut.
Otroligt intressant att få den här tragiska skärvan av nutidshistoria om Israel/Palestina och dess konsekvenser. Tyvärr kommer den dessutom med en mycket stark känsla av att det här kommer aldrig någonsin lösa sig. Hur tusan ska man kunna nå en kompromiss med allt historiska och känslomässigt bagage?
I samma veva trillade jag över den här Kit-artikeln om att semestra med airbnb på ockuperad mark.

4 kommentarer
13/06 2016
8:28

31/05 2016
10:30

BLADENBRINNER_kvadrat_utan eldkonturDet är 16 dagar kvar på insamlingskampanjen. Vi är nu uppe i magiska 123 350 kr. Tusen tack alla som har donerat!!
Har man inte hunnit göra det än – inga problem! Man kan fortfarande lägga vantarna på följande:
* tygpåse för 250 kr
* biljett till invigningsfesten + tygpåse för 400 kr (det är 37 platser kvar)
* bokpaket där du får tre åldersanpassade b&u-böcker + tygpåse + invigningsfest för 700 kr (det är 5 såna kvar)
* homeparty för 4000 kr. Då kommer jag eller Lisa till din arbetplats eller ditt hem och berättar om böcker / skrivande. Det är 2 homepartyn kvar.

Vi nådde målet för att göra första säsongen med 60 000 kr, och nu strävar vi på för att kunna göra säsong 2. Första avsnittet ska komma i sep/okt. Förra veckan körde vi ett första planeringsmöte om innehåll, och det var både nervöst och skitkul.

PS. Om du är osäker på hur man gör för att skänka pengar, kika på denna pedagogiska film där Lisa förklarar hela processen.

Kommentera