Bokhora.se

30/01 2015
20:02

Colleen McCullough som skrev bla ”Törnfåglarna” har avlidit i veckan. Den här runan om henne publicerades i en australiensisk dagstidning (The Australian). Förutom författare var hon neurophysiologist (vad är det på svenska? neurofysiolog…?).
Men vad ligger fokus på i första stycket?
Jo, hennes utseende och kropp.
2015!
Världskänd författare som har sålt hur många miljoner som helst av sina böcker, men skit i det, för hur såg hon ut? Det är ju absolut viktigast.

colleen

8 kommentarer
27/01 2015
19:40

Igårkväll började jag på ”Veterinären” av Gertrud Hellbrand, och på sidan 59 tillagas en Fläskfilé Provencal med tomater, vitlök och krutonger som sen gratineras i nio minuter.
Det lät sååå gott, så idag var jag tvungen att också göra en gratinerad fläskfilé. Inte med tomater och krutonger, utan med lök, paprika, färska champinjoner och vitlök. På med ost, in i ugnen drygt 20 min. Ris till, och det är samma som i boken.
Resultat blev lyckat!

4 kommentarer
24/01 2015
13:46

Jag var lite raljant igår och jag fortsätter på den linjen idag. Känsliga läsare är varnade.
Det trillar in länkar till baksidestextinlägget för att det pågår en bokbloggsjerka om hur såna ska vara. Jag har läst en del svar och de är av typen ”baksidestexter ska ha lagom mycket information så man blir sugen på att läsa hela boken, men de får absolut inte avslöja för mycket”. Ahaaaa.
Hur tycker ni att bra sommarväder är? Kan det möjligen vara så att ni gillar ”varmt och skönt”?
(Där kom raljansen, sorry.)

Jag läser en massa baksidestexter, för jag gör alltid det när jag blir nyfiken på en ny bok, och skriver såna själv till mina egna böcker.
Upplägget till mina egna är att välja ett intresseväckande och representativ kort utdrag ur boken. Under det en kortkort sammanfattning, men det är det ju inte riktigt heller, utan kanske mer en sammanfattning av starten. På det här sättet ser man tonen och stilen i utdraget, mycket viktigt!, och sen får man en aningen större bild av handlingsbeskrivningen.
Gillar samma upplägg när jag läser andras böcker. Tonen är jätteviktig. Jag bryr mig tusen gånger mer om den än om eventuella blurbar.

Det finns vissa ord som är triggers vid bokköp och till de negativa hör: familjesaga, familjehemlighet, skröna, mustig, härlig, rolig, dråplig, insiktsfull.
Dråplig är nog det värsta. Skulle aldrig köpa en bok som lyfts fram som dråplig.
Baksidestexter som är för långa och täta och ser ut som en boksida är också hemska. Såna orkar jag aldrig läsa, då blir det inget köp. Historiska romaner råkar ofta ut för det här. Det känns som att läsningen av de baksidorna är en prestation, och det är inget bra. Prestationen ska börja först när jag börjar på själva boken. Fram tills dess är allting lätt och lockande.

Jag har såklart positiva triggers också och de är specifika miljöer, och allt som andas aka-porr. Då blir jag alltid intresserad!
Min beslutsprocess med helt okända böcker är 1) framsidan, 2) baksidan, och 3) första sidan i boken. Sen är det beslutsdags.

1 kommentar
23/01 2015
12:51

Först läste jag ”Nätternas gräs” av Patrick Modiano, och sen var jag tvungen att läsa något bra så det blev ett par barnböcker.

MEN FLÄMT.
Skrev jag just det där?

Det stämmer delvis iallafall, men jag tror jag valde fel bok av Modiano. Jag har hört / sett flera som har läst ”Dora Bruder” och blivit fast direkt i den, verkligen gillat, fått mersmak. Det hände inte när jag läste ”Nätternas gräs”.

Det är en flanörroman i ordets rätta bemärkelse. Berättaren rör sig i Paris-kvarter från förr och minns händelser och människor för 20 år sen. Människor med hemligheter som aldrig riktigt avslöjades, en tjej han var förälskad i som gick under flera olika identiteter och alltid var väldigt fåordig, och så vidare. Allt är väldigt långsamt och händelselöst, och nog för att jag brukar gilla händelselöst men här blir det för repetitivt. Och ganska tråkigt. Jag fattar inte vad berättaren Jean faller för hos tjejen? Det enda man får se är hur hon aldrig avslutar meningar för att det kommer att avslöja för mycket.
Tråkigt, alltså.
Japp. Det där skrev jag just. Och snart ska jag berätta vilka härliga barnböcker jag läste efter ”Nätternas gräs”. Börjar på Astrid och slutar på Lindgren.
NEJ, JAG SKOJAR BARA.
Unleash the fury?

3 kommentarer
21/01 2015
10:47

I måndags gästade jag, Lotta Olsson från DN och Magnus Utvik från SVT radioprogrammet Lundströms bokradio för att berätta hur mycket vi läste under 2014. Jag avslöjar inte siffror eller vinnare nu, det får man höra på lördag morgon kl 08.05 när det är säsongspremiär. (Vi kan diskutera det mer sen också.)

Förutom att bara rada upp en siffra blev det även samtal om hur, när och varför vi läser så himla mycket.
Jag växlar mellan att tycka att det är skitbra att plöja så många böcker, till att tycka att jag borde lägga mer tid på andra saker. Men det brukar jag inte tycka när jag råkar läsa fantastiska böcker, då är det värt allt. Och när jag i perioder läser lite pga stress och arbete, då mår jag inget bra. Jag är nog helt enkelt en storläsare for life nu.

(Kuriosa: i en läsundersökning i Norge som jag rapporterat om innan får folk som läser minst 10 böcker / år etiketten ”storläsare”. 10 böcker! Inte ens en i månaden ju.)

Här kommer den givna frågan: hur många böcker läste ni 2014?
Vi kan också diskutera vad de ens säger. Jobbar man med böcker, har man pendlingstid med möjlighet till läsning, är man sjukskriven, arbetslös eller pensionär, osv osv. Det finns ju hundra orsaker till att man hinner läsa si eller så mycket.

17 kommentarer
19/01 2015
14:33

16/01 2015
8:00

När ni läser fantasy, brukar ni koncentrera er i partierna där man får förklaringar till hur magin funkar, vem som gör vad, varför, hur de fick sina gåvor och gud vet allt? På mig har såna nämligen samma effekt som när jag stöter på en ambitiös miljöbeskrivning. Hela min kropp skriker direkt HOPPA ÖVER.
Är jag på generöst humör brukar jag försöka hänga med i början men jag tycker jämt magiförklaringarna är så långsökta med hundra luckor att jag ändå stupar i andra stycket. HOPPA ÖVER.

Ja, jag har alltså läst en fantasy nu. ”Unspoken” av Sarah Rees Brennan. Den var en utmaning för en magiskeptisk läsare som ändå känner ett visst ansvar att bredda sig.
En liten gullig engelsk landsortsstad i the Cotswolds, en hjältinna som driver en skoltidning, en mäktig och fruktad familj som inte bott där på länge återvänder, och hjältinnan inser snabbt att den här rösten och killen hon har haft i sitt huvud och pratat med sen hon föddes, han finns på riktigt. Han är del av den mäktiga familjen. Sen blir det kamp mellan gott och ont, magi, bla bla bla. Lägg till jättesnygga killar, jättesnygga tjejer och en skitcool snärtighet i dialogen som är utan dess like. Som det så ofta är i såna här böcker. Ingen kommer på först tre timmar senare vilken smart grej de skulle ha sagt, utan alla pratar som om de har Tina Feys och Amy Poehlers manusförfattare i örat. Magiskt! Speciellt när de bara är 17.

Jag skummade mer och mer ju längre jag kom i ”Unspoken”. Detta på grund av den väldigt tunga intrigen. Inte nog med rösten i huvudet, och inte nog med a, b, och c, utan även d, e och f som jag måste köpa och tro på. Så mycket innehåll. Staplat på höjden. Det tog tusan aldrig slut. Meningen; ”det finns minst tjugosex trollkarlar till som är ute efter oss” kan ju till exempel kännas jättelovande, eller som ett straff. Åh neeej, tjugosex till?! Fatta så sjukt jobbigt läge. För alla!
Det finns vissa saker i ”Unspoken” jag blir lite nyfiken på i en fortsättning, men den övervägande känslan är ändå HOPPA ÖVER. Och man ska ju lyssna på kroppen.

2 kommentarer
14/01 2015
8:00

zinkJag fattar så totalt inte alls grejen med ”The Wallcreeper” av Nell Zink. Och jag blir så frustrerad!

Hör på det här: hon är en debutant som upptäcktes av Jonathan Franzen, de fick kontakt på något sätt i Europa (jag antar att det har med fåglar att göra för boken är full av dem) och hon började skicka text till honom. Sen när det var dags för hel bok så kontaktade han lite förlag. Fatta att bli presenterad av Jonathan Franzen. ”Varsågod, kom in, vad trevligt att ni ville skicka ert manus till oss, vill ni ha något att dricka, vatten, kaffe, champagne?” Det gick ju som en dans givetvis, och ett pyttelitet men mycket väl ansett förlag i USA nappade och ville ge ut ”The Wallcreeper”.
Sen när den kom ut 2014 så fick den massa massa beröm och blev haussad lite överallt på tidningar och indiesajter och sånt, en del årsbästalistor. Författaren Nell Zink fick också en hel del uppmärksamhet för att hon är en sån udda person. En amerikanska som bor i Tyskland sen länge och typ är deltidsöversättare för att hon inte vill kontorsslavjobba. Googla henne, det finns mycket att hämta där i fråga om mytbildning. Intervju efter intervju, text efter text.

Iallafall, visst blir man nyfiken på en sån bakgrundshistoria och en sån bok? Jag blev då det. Inköpsförslag till Stockholms-bibblan, vänta vänta vänta, och sen kom boken och jag läste den… och jag fattar inte ett skit.
Jo, jag förstår den för den är inte komplicerad på det sättet, men poängen? Vad som är så bra? Vad som får Jonathan Franzen att blurba ”Nell Zink is a writer of extraordinary talent and range”?
Förstår icket!
Den är ju ingenting. ”The Wallcreeper” är typ Miranda Julys böcker minus allt det konstiga roliga udda som är Miranda July, och vad är kvar då? Väldigt litet. Och det är dessutom mycket tråkigare i ”The Wallcreeper”.
Jag ställer mig helt frågande. Jag missar tydligen allt i den här romanen. Jag ville ju läsa en indie-guldstjärna!

Men den finns alltså att låna på Stockholmsbibblan om någon annan blir intresserad…

3 kommentarer
12/01 2015
21:09

Låna Nobelpristagare på bibblan-del 3. Den 10 okt, samma dag som Nobelpriset tillkännagavs, ställde jag mig i biblokö på ”Nätternas gräs”. Då fick jag plats 137. Idag den 12 januari kom meddelande om att boken finns att hämta på mitt bibliotek.

PS. Del 2 var en mellanrapportering den 11 dec.

3 kommentarer
11/01 2015
18:43

Den här intervjun ledde snabbt till ett inköpsförslag idag.

(Danska är, precis som norska, inte särskilt svårt att läsa. Faktiskt. Ärligt. Pröva! Mycket mycket lättare att läsa danska än att förstå talad danska.)

Uppdatering: bibblan köper in den.

2 kommentarer